KOST kos⁴t, sbst.³, r. l. m; best. -en. ( koost 1524–1533. kost (-å-, -tt, -th) 1523 osv. kwst c. 1615. koste (-å-) 1621 (rimmande med moste) – 1711 (: til kåste; i bet. 2 b slutet; rimmande med måste)) 1) (†) kostnad; utgifter; omkostnad; bekostnad. Thet prenterii .. som nw j Stocholm med swaar kost vpretthet ær. G1R 3: 314 1526. SVART Gensv. I 4 b (1558). HELSINGIUS 1587. jfr BRÖLLOPS-, SYN-KOST. – särsk. a) i uttr. på (sin) egen l. kronans o. d. kost, på egen resp. kronans osv. bekostnad (särsk. av uppehälle); jfr 2 a . ANNERSTEDT UUH Bih. 1: 49 (i handl. fr. (1604). Knutt Drake skall haffva een hoop på tegellbruket vidh Jöneköping,som arbeta på Chronones kost. RP 6: 122 (1636). Wil kyrkioherden hafwa flera hus; bygge tå han och hålle them å sin egen kost. FörarbSvLag 5: 221 (1713). NORDSTRÖM Samh. 1: 55 (1839; i fråga om förh. i slutet av 1200-talet). b) i sammanställning med täring (tärning) (jfr 2 b ) i uttr. som beteckna ngns kostnaderl. utgifter (särsk. för uppehälle) på grund av vistelse borta från hemmet l. för erhållande l. åstadkommande av ngt o. d. G1R 1: 118 1523. Atj (dvs. ständerna) .. kompne ære her til mötis, vthan twiffuel med stor kost och tærning. Därs. 4: 200 (1527). Man skulle på hans (Konungens) kost och täring byggia vp Templet igen. Förspr- Hag. (Bib. 1541. HH XIII. 1: 170 1564. SkrGbgJub. 6: 191 1590. 2) (underhåll med) för livsuppehället erforderlig mat o. dryck.

[KOST.sbst3 2.a]

a) abstraktare: det förhållande att ngn (ofta ss. naturaförmån för tjänst l. mot överenskommen betalning) erhåller den för livsuppehållet erforderliga födan, underhåll med mat o. dryck; inackordering i maten; förr äv. (stundom i uttr. livsens kost) i vidsträcktare anv. (med inbegrepp av logi), övergående i bet.: "vivre", uppehälle. Fri kost (i sht ss. naturaförmån). Lön och kost. Kost och logi. Hel kost, inackordering i maten, omfattande hela ngns dagliga kost. Frij kost och clädhe. OPETRI Clost. D 1 b (1528). Een (per- son) .. skal giffua alla Weekor för Kost och Twettelöön 1 Daler. AJGOTHUS ThesArithm. 73 ("61") (1621). WIVALLIUS Dikt. 115 (1641). Nu vil någor resa från orten, som skyldig är för kost, hushyro (osv.). UB 8: 11 (Lag 1734. 2 ordentliga ungkarlar önska erhålla hel kost i familj. GHT 1895, nr 256 A, s. 4. UFlott. 1: 23 1903. – särsk. α) i uttr. kost och kammare o. d., se KAMMARE sbst.², 2 a slutet.

[KOST.sbst3 2.a.β]

β) (i fackspr.) . i uttr. på egen (förr äv. sin egen) kost l. (i Finl.) i egen kost, ss. beteckningför det förhållande att kosten icke ingår i arbetslönen; jfr 1 a. OPETRI Tb. 185 (1527;. uppl.1929). Skall kolaren haffua för huarie xv fampna mijlo xij öre peninge på sin eghen kost. G1R 7: 139 (1530). Arbetslönen på landsbygden för väfverskor (är) .. 1 mark 50 p:ni i egen kost. SlöjdkomBet. 1907–08, s. 22. NDAVL 1909, nr 290 B, s. 2. γ) i förb. med prep. i, förr äv. till, i uttr. som angiva att ngn erhåller (skall erhålla) sin föda hos ngn annan (l. andra). Ha(va), i sht förr äv. hålla, ngn i sin kost l. i kosten, förr äv. i kost. Ta(ga) ngn i sin kost l. i kosten, förr äv. till kost. Vara i ngns kost l. i kost(en) (ngnstädes), förr äv. uppehålla sig i l. gå i l. till l. ligga l. komma till kost (ngnstädes). OPETRI Tb. 186 (1527; uppl. 1929). Att han lather honum .. gå till kostt ther opå gårdenn. G1R 28: 404 (1558). Borgerne må tage Knechterne igen till Kost. SthmTb. 1577, s. 7 b. ÅngermDomb. 16/12 1635, fol. 101. Iag låg till kost hoos Ålderman. RUDBECK Bref 72 (1670). HUMBLA Landcr. 475 (1740). Gossar af stadens barn, som ej behöfde .. hos oss gå i kost. GEIJER Brev. 120 (1811). StatT 1906, s. 46. Han .. hade arbetarna i kosten. SAHLIN SkånFärg. 123 (1928). b) helt konkret: den mat o. dryck som (stundom under viss angiven tid) är erforderlig för l. som (vid måltiderna) erhålles för livsuppehället, underhåll i mat o. dryck, förplägnad; ofta med bestämning angivande beskaffenheten; äv. (ss. enkelt ord numera bl. ngt arkaiserande samt i ) i allmännare anv.: förförtäring tillagad mat l. föda; förr stundom: livsmedel, proviant. Enkel, mager, klen, dålig, god,stark kost. Blandad kost. Den dagliga kosten. Vegetarisk kost. Man började draga in på kosten. (Han skall) holla then staldrengh ther är medt kost och klädher. G1R 6: 211 (1529). Folk .. med godh arborst och tuå månade kost. Därs. 7: 455 1531. (De) lastade dem (dvs. fartygen) med kost .. och seglade så mot Stegeborg. FRYXELL Ber. 2: 89 (1826). Denna uppfattning om giktens samband med kostens överflöd står alltjämt kvar. SJÖVALL Sjukd. 44 (1924). Båda förtärde den kost som eftersänts från ett kafé. HALLSTRÖM Händ. 78 (1927). jfr AFTON-, BOND-, BRUD-, BRÖLLOPS-, DJÄKNE-, FASTE-, FATTIGMANS-, FÅNG-, HOV-, HUSMANS-, JUL-, MÅNADS-, RES-, RÅ-, SJUK-, SVÄLT-, VINTER-, VÄG-, ÅRS-KOST m. fl. – särsk. α) (†) i uttr. kost och täring (jfr 1 b). (De skola) Holla .. wore knecther med koosth och tæringh. G1R 2: 107 (1525). OPETRI Kr. 94 (c. 1540. – särsk. om kontribution i livsmedel l. matvaror. PERINGSSKIÖLD Hkr. 1: 313 (1697). β) (†) i förb. med prep. till i uttr. betecknande att spannmål, djur o. d. lämnas l. beredas l. förbrukas o.d. till underhåll l. föda. Salomo gaff Hiram tiwghu tusend Corer hwete til kost för hans folk. 1Kom. 5: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917 föda). Tu .. beredde them .. åkerhöns til kost. Vish. 16: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: föda). PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 57 (1697). – särsk. i uttr. gå till koste, förbrukas l. gå åt till föda; jfr 4. Thes vtan gick til kåste (vid Solomos hov) / Gödoxar trettio (osv.). SPEGEL SalWijsh. 16 1711. γ) (†) i uttr. hålla ngn kosten (fri) l. fri kost l. uppehålla ngn kosten l. hålla sig självkosten, hålla ngn med (fri) kost resp. hålla sig själv med kost. G1R 1: 194 (1524). (Han) hölt, sigh .. sielfwer Kosten. BRASCK FörlSon. C 4 a (1645). SERENIUS (1741) . δ) (numera mindre br.) om enskilda födoämnen o. livsmedel med tanke på deras användning till måtider, mat, spis. Miölk och annat slijkt, som är then gemeene mans förnämstse och ypperste kost. CHESNECOPHERUS Skäl. Bb 3 b (1607). Spenvarm mjölk, nykernadt smör, färskt renkött .. se der en ypperlig kost. OSCAR II 3: 239 (1861, 1889). ε) (†) i uttr. det är en hård kost att pågå; särsk. bildl. (jfr ) för att beteckna ngt ss. svårt l. besvärligt att tillgodogöra sig. SAHLSTEDT 1773; eg. o. bildl.). MÖLLER (1790, 1807; bildl.). HEINRICH 1828. ζ) (numera bl. i fackspr.) i utvidgad anv., om för djurs utfodring erforderligt l. avsett (användt) foder. RUDEBECK Atl. 3: 311 (1698). Djur, utfodrade med fettfattig kost. UpsLäkF 1918–19, s. 284. jfr (†) När jagh (dvs. haren) skulle sökia min koste, / För Hunden Ryn iagh löpa moste. Fosz 215 1621. η) (i vitter stil) mer l. mindre bildl. (jfr ), om andlig näring. 2SAH 33: 99 (1861). Hans (dvs. Franzéns) självfulla natur behöfde vitter kost af annat slag. 3SAH 2: 168 (1887). Den andliga kost .. författarna) bjuda vår ungdom. NDA 1913, nr 284, s. 4. LILLJEBJÖRN Skolm. 153 (1924). 3) (†) gästabud, festlig måltid, "gille". G1R 7: 383 (1531). Wåra wener och frender, iagh hijt. kalla will. / Och halla ått thena, en liten kost. TobCom. E 3 a 1550. jfr AFTON-, RRÖLLOPS-KOST. 4) (anv. sannol. utvecklad ur 2 b slutet; jfr östsv. dial. ga ti kost, gå under, stryka med, nor. dial. gange te kost(s), bli utsliten, gå under] i uttr. till kost(en), till undergång l. fördärv l. spillo; tidigast anträffat o. numera bl. (i vissa trakter av Finl.) i uttr. gå till kost, förr äv. kosten, gå förlorad l. till spillo, gå under, förspillas. LejonkDr. 20 (1689). Then, som upskiuter i thet sidsta (att intaga läkemedel) och wårdzlöst handteras, han går til kosten. BLOCK Pest. 63 1711; At .. / I gåfven lifvet för Roms äras skuld til kost. KNÖPPEL Reg. 43 (1741). Elden kom lös midt om natten; någre små Trädhns .. gingo .. til kost. PORTHAN Bref Calonius 482 1798. För några år sedan har (den till Kolahalvön medförda) hästen gått till kost i ett kärr. Fennia XII. 1: 59 1896. (2)