KOR kω⁴r, sbst.², n. (MESSENIUS Swanhuita 31613 osv.) ((†) r. l. m. Upp. 11: 2 (NT 1526), LINDFORS (1815)); best. -et ( ss. r. l. m. -en l. -n); pl. == (SAHLSTEDT 1757 osv.) ((†)
-ar LPETRI Kyrkiost. 36 b
1566,
BtÅboH I. 1: 114 (
c. 1630);
-er ANNERSTEDT UUH Bih. 1: 323 (
i handl. fr. 1656),
BÆLTER Cerem. 163 1760;
-or SCHÜCK VittA 2: 464 (
i handl. fr. 1691)).
( chor (choor) 1539–1964. chur (chwr) 1637–1670. cor (coor) 1526 – c. 1766. kor (koor) 1534 osv. kur- (kuur-) 1612–1794) [fsv.
kor, m. o. n; jfr d.
kor, t.
chor, eng.
choir; av mlat.
chorus, eg. samma ord som
KOR, sbst.¹, med ursprunglig bet: plats(en) för kyrkosångarna i en kyrka]
[KOR.sbst2 1]
1) i kristna kyrkobyggnader: den vanl. upphöjda o. i kyrkans östra del belägna (urspr. ss. plats för kyrkosångarna avsedda o. i katolska kyrkor vanl., förr äv. i protestantiska kyrkor, gm en skiljevägg l. ett skrank l. dyl. från långskeppet skilda) del av kyrkorummet där högaltaret har sin plats; äv. (numera mindre br. utom i ssgn GRAV-KOR) om annan avskild del av kyrkorummet, kapell o. d. (En) gård .. som ligger till S. Marthens koor. G1R 9: 218 1534. Carmeliter .. / .. norr i kyrkian byggia må / sanchte Erickz capel och koor.
HB 1: 108 1629.
Döpelsen skal altijd förrettas i Guds huus och framme i Coren. KOF 3: 20 (
1682).
Jungfru Marias kor (i Uppsala domkyrka). STRINDBERG NRik. 121 (
1882). En treskeppig anläggning med två kor och två tvärskepp.
HAHR ArkitH 189 (
1902). jfr
BI-,
EFTER-,
HUVUD-,
HÖG-,
INNER-,
KANIK-,
KOR -,
LEKMANNA-,
RUND-,
SJÄLA-,
SYSTRA-,
TÄMPEL-,
VÄST-,
YTTER-KORm. fl. – särsk. (
numera bl. ss. senare led i ssg l. elliptiskt för dylik)
om gravkor. Hornernes choor och graff (i Uppsala domkyrka). RP 5: 171 1635. SCHÜCK VittA 2: 453 (i handl. fr. 1668. jfr
GRAV-,
KONUNGA-KOR.
[KOR.sbst2 2]
2) (
†)
i utvidgad anv: avskilt inre, heligt rum i tämpelbyggnad; sanktuarium; särsk. om det rum i hedniskt tämpel där gudabilden l. gudabilderna voro uppställda. Then indra coren j templet. Upp. 11: 2 (
NT 1526;
Bib. 1917 templets yttre förgård). När iagh kom til Gudarnas Choor, / Lågho Oden Frigga och Thoor, / Alle tree til Trösklen wälte.
PRYTZ OS G 3 b
1620.
HOLMBERG Nordb. 610 (
1854;
i fåga om nordiskt av- gudatämpel. – särsk. (
i högre stil)
i bildl. anv. STAGNELIUS (SVS) 2: 57 (
c. (
1820).
Det skrank, som .. tillslöt koret af hsns väsen. 2SAH 56: 203 1879.
A
:
–
KOR-ALTARE.
VDP 1699,
s. 718.
–
KOR-BALK. (
i fråga om ä. förh.)
jfr -SKRANK. UrFinlH 395 (
c. 1700.
BtFinINF 38: 193 (
c. 1750.
Hembygden(Hfors) 1915,
s. 125 (i fråga om förh. på 1656-talet).
–
KOR-BJÄLKE. (
†)
jfr -BÅGE. De två nedersta LiuseChronerne, som förr hängde på Chor biälcken, flöttes nederst på gången. VDAkt. 1731,
nr 394.
–
KOR-BÅGE. (
i fackspr.)
båge mellan koret o- långskeppet i en kyrka; triumfbåge. BERGMAN GotlVisby 32 1858.
VgFmT III. 1– 2: 73 1910.
–
KOR-DJÄKNE.
[ fsv. kordiäkn]
(i fråga om ä., i sht katolska förh.) medlem av det lägre prästerskapet som hade till uppgift att biträda vid den (i koret förrättade) liturgiska delen av gudstjänsten; äv. (med anslutning till KOR sbst.¹, ², 3) om skolgosse (gymnasist) som deltog i kyrkosången (tillhörde kyrkans sångkör). G1R 12: 186 1539.
LUNDQVIST Domkap. 52 1897.
SvFolkH I. 1: 362 1914.
–
KOR-DRÄKT.
(i fråga om katolska förh.) dräkt som bäres av den l. de offficierande vid den liturgiska (i koret förrättade) delen av gudstjänsten; mässdräkt. BRUNIUS Metr. 202 (
1854).
ODHNER Lb. 18 (
1869).
–
KOR-DÖRR.
[fsv. kordyr]
dels om dörr i korskrank, dels om dörr som från koret leder ut ur kyrkan. BtÅboH I. 1: 69 (
c. 1610.
Klockaren må stå i chordören och läsa evangelium och höner för församblingen. SynodA 1: 102 1657.
Södra Chor-dörren i Stor-Kyrkan. SthmStCal. 1772,
s. 13.
(LUNDIN o.) STRINDBERG GSthm 43 (
1880).
–
KOR-GOSSE,
sbst.² (sbst.¹ se under KOR, sbst.¹) [jfr fsv. korpilter]
i fråga om katolska förh: gosse som tjänstgör ss. medhjälpare åt den officierande prästen vid den liturgiska delen av gudstjänsten. HOLMBERG 1: 351 1795.
VårvindFrisk. 149 1922.
–
KOR-GÅNG.
[ fsv. korganger; jfr mht. korganc]
(
förr)
urspr. kanikerna åliggande, senare av skolgossar övertagen tjänstgöring (i koret) vid den liturgiska delen av gndstjänsten. THYSELIUS HdlReform. 1: 76 (
1533).
HSH 21: 235 1691.
WESTDAHL BlekLärovH 20 (
1862).
Ssg:
–
korgånes-pänningar, pl. (förr.) till vissa skolor utgående (senare gm anslag från staten ersatt) avgift för "korgången".
WILSKMAN Eccl. 130 1766.
–
KOR-HERRE.
(i fråga om katolska förh.) [KOR-HERRE.ssg 1]
1) [ fsv. korhärra; jfr mht. korherre]
kanonikus, kanik, domherre. MÖLLER 1: 128 1745.
Fornv. 1926,
s. 66.
[KOR-HERRE.ssg 2]
2) medlem av ngn av "korherrarnas" munkordnar (jfr
KORHERREORDEN).
ZNF (
1911).
Ssg:
–
korherre-orden.
(i fråga om katolska förh.) av reguhära "korherrar" (canonici regulares) bestående munkorden (tillhörande den första gruppen av munkordnar enl.den officiella katolska kyrkokalendern). 2NF 14: 1043 1911.
–
KOR-KAPELL.
till kyrkokor hörande kapell; särsk. om koromgångens kapell. UPMARK Lübke 569 (1872). CORNELL Gotik. 38 (
1935).
–
KOR-KLOCKA. (
numera bl. i fråga om katolska förh.)
liten ringklocka varmed signal gives vid de högtidligaste momenten ii mässan. PoetK 1813,
1: 58.
UpplFmT 37– 39: 142 1923.
–
KOR-KVADRAT byggn. kvadratisk (l. rektangulär) del av en kyrkas plan vari koret är inrymt. BRUNIUS Resa 1838 295
1839.
SCHÜCK VittA 3: 336 (
1933).
–
KOR-KÅPA.
[ fsv. korkapa]
(i Sv. numera bl. till biskops skrud hörande) praktplagg (kåpa av sammet l. siden, ofta med rika broderier) som användes av det officierande prästerskapet vid den (i koret förrättade) liturgiska delen av gudstjänsten; mässkåpa. OPETRI Tb. 182 (
1527;
uppl. 1929).
fatab. 1915,
s. 216. jfr
DAMAST-,
SAMMETS-KORKÅPA m. fl.
–
KOR-LÄKTARE. (
numera nästan bl. i. fråga om äldre l. utländska förh.)
i koret anbragt läktare (avsedd för sångkören o. orgeln). WESTE 1807.
CORNELL Gotik. 133 (
1935).
–
KOR-MÅLNING. särsk.
konkret. AntT. 2: 354 1869.
HantvB I. 1: 354 1934.
–
KOR-MÄSSA,
r. l. f. (
†)
enskild mässa (som hölls i koret av prästerskapet utan församlingens närvaro). LPETRI DialMess. 139 b (
1542).
–
KOR-OMGÅNG ~⁰² l. ~²⁰. byggn. i tre- l. flerskeppiga kyrkor (med rikare utbildat kor): rum (gång) som löper omkring huvudkoret ss. en fortsättning av sidoskeppen, ofta försett (försedd) med en rad av kapell på den yttre sidan. BRUNIUS Resa 1838 14
1839.
(Domen i Amiens) är .. försedd med koromgång samt kapellkrans.
LAURIN Konsth. 136 (
1900).
–
KOR-PLANK. (
†)
korskrank. BtÅboH I. 11-
12: 63 1685.
–
KOR-POJKE. (
föga br.)
korgosse. EURÉN Kotzebue Orth. 2: 37 (
1794).
AHRENBERG StRätt 91 (
1899).
–
KOR-PORTAL GotLT 1852,
nr 43, s. 2.
–
KOR-PRÄST.
( kor- 1527 osv. kore- 1558. koro- 1739 (fsv. korpräster] (i fråga om äldre förh.) präst tjänstgörande vid domkyrka ss. vikarie l. medhjälpare. G1R 4: 317 (1527. BOTIN Utk. 628 (1764; i fråga om katolska förh.). LEDERLÖF FinlPrästEkon 327 (1934: i fråga om förh. c. 1590.
–
KOR-RUND,
r. l. m. == -RUNDEL. PT 1892,
nr 32, s. 3.
UpplFmy 16– 18: 272 1896.
–
KOR-SKRANK. (
numera bl. i fråga om utländska l. äldre sv. förh.)
skrank (staket l. genombruten vägg o. d.) som avskiljer koret från den övriga delen av en kyrka; jfr -BALK, -PLANK. PERINGSKIÖLD MonUpl. 188 (
1710).
HantvB I. 1: 361 1934.
–
KOR-STOL.
(urspr. för det högre prästerskapet avsedd, ofta konstnärligt utstyrd) sittplats (stol, bänk) i en kyrkas kor; jfr -BÄNK BRUNIUS Metr. 147 (
1836).
NoK 87: 80 1928.
–
KOR-TAK.
TT 1898, Byggn.
s. 75.
–
KOR-TJÄNST.
(i fråga om katolska förh.) liturgisk tjänst som förättas l. koret. BRUNIUS Metr. 122 (
1836).
SCHÜCK (o. WARBURG) 2LittH 1: 150 1911.
–
KOR-TRAPPA.
trappa som leder upp till koret. SvLitTidn. 1819, sp.
252.
–
KOR-TRÖSKEL. (
i fråga om ä. förh.)
tröskel i kordörr. VDAkt. 1657,
nr 299.
–
KOR-UTBYGGE ~⁰²⁰. jfr -UTSPRÅNG. TurÅ 1915,
s. 275.
–
KOR-UTSPRUNG ~⁰². (i sht i fackspr.)
dels om utspringande koravslutning, dels om utbyggnad på en kyrka som utgör plats för l. ersätter ett kor. BRUNIUS Metr. 2 (
1836).
ROOSVAL FornkristK 203 (
1933).
–
KOR-VALV. förr äv.
(byggn.) i utvidgad anv: halvt kupolvalv.
STÄL Byggn. 1: 267 (
1834;
om halvt kopolvalv).
JOSEPHSON Tessin 2: 142 1931.
B
(
†):
C
(
†):