KORK kor⁴k, r. l. m; best. -en; pl. (i bet. 2) -ar. (förr äv. skrivet co-. kork (co-, kå-, -rck, -rrk) 1538 (: corkaträ) osv. kurck 1560–1697) [av t. kork l. holl. kurk (ä. holl. äv. kork). jfr eng. cork; ytterst av span. corcho, av lat. cortex, bark (se KORTIKAL)]
[KORK 1]
1) det lätta, elastiska, för vätska svårgenomträngliga ämne som erhålles av barken(peridermet) hos korkeken (l. annan närstående ekart). Ett styeke kork. TullbSthm 5/8 (
1560).
Iso leringsmassa af kork. HufvudkatalSonesson 1920, s.
XV. – särsk.
[KORK 1.a]
a) bot. i utvidgad anv: växtvävnad bestående av döda celler som innehålla luft o. vars väggar gm impregnering med suberin (korkämne) blivit svårgenomträngliga för vatten, peridorm. BERGSTRAND Johnson 1: 183 (
1874).
Öfverhuden (på fleråriga stammar o. rötter) försvinner .. snart och ersättes af en dessförinnan uppkommen kork. ARESCHOUG LVäxt. 194 (
1875).
Hos vissa arter af alm och lönn hildas kork på grenarna. LfF 1966,
s. 18.
[KORK 1.b]
b) i överförd anv., om korkliknande ämne; särsk. [KORK 1.b.α]
α) (†) om den korkliknande (till fnöske använda) vävnaden i fruktkroppen hos vissa svampar. KALM VgBah. 159 (
1746).
DENS. Resa 3: 166 1761.
[KORK 1.b.β]
β) (
†)
metall. om visst slags grovkornig svartmalm. JernkA 1848,
s. 66.
[KORK 1.b.γ]
γ) miner. om bärgkork; bl. ss. ssggled. jfr BÄRG-KORK. [KORK 2]
2) för visst ändamål avpassat mer l. mindre bearbetat stycke av kork; äv. koll. WALLIN Vitt. 2: 286 (
1805). – särsk.
[KORK 2.a]
a) propp av kork för flaska o. d; äv. i utvidgad l. oeg. anv., om propp av annat material.
Sätta i en kork i en flaska. Draga upp korken ur flaskan. Långa, halvlånga, raka, spetsiga korkar.
Bouteillerna (med vinbärsvinet) förses med goda korkar, och hinnor, eller med harts. LINNÉ Sk. 401 (
1751). 24 försilfrade Korkar.
BoupptVäxjö (
1846).
Den lilla segern gaf anledning till att några dussin korkar fingo smälla för skålen. CARLÉN Skuggsp. 2: 66 (
1865).
Sthm 3: 34 (
1897;
koll.).
BERG-MAN Mark. 149 1919. jfr
BUTELJ-,
CHAMPAGNE-,
DROPP-,
FLASK-,
GLAS-,
LÅNG-,
PATENT-,
SILVER-,
TENN-,
VIN-,
ÖL-KORK m. fl. – särsk.
[KORK 2.a.α]
α) (
†)
bildl., i uttr. få kork i halsen o. d., bliva avsnoppad l. nedtestad, "få så att man tiger". SUNDBLAD GBruk 76 (
1881).
DENS. Ups. 262 1884.
[KORK 2.a.β]
β) (i sjömilitärt spr., vard.) bildl., om sänkt fartyg som spärrar inloppet till hamn; jfr KORKA 2 a . VFI. 1909,
s. 150 [KORK 2.b]
b) [jfr motsv. anv. i holl.]
fisk. om korkflöte. Sätta Kork på Linan. GbgAlleh. 1796,
nr 16, s. 3.
WESTE FörslSAOB 1823.
[KORK 3]
3) (
vard.)
bildl., i uttr. säker l. styv l. hög i kor- ken, självsäker l. "nackstyv" l. "mallig". JANSON Gast. 113 (
1902).
Nog känner du dig säkrare i korken, när du åker andra klass än när du åker tredje. SDS 1937,
nr 123 s. 17.
A
(1
a)
–
KORK-ALM.
[jfr t. korkulme, eng. cork-elm]
bot. trädet Ulmus foliacea Gil. var. suberosa, vars yngre grenar äro täckta med ett lager av kork. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1836,
s. 289.
–
KORK-ARBETE ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰ o. (i fackspr.)
äv. konkret;jfr -SNIDERI. HAGDAHL Fråga 223 (
1883;
konkret).
Två landskap i korkarbete. STIERNSTEDT JanHj. 241 1965.
–
KORK-AVFALL ~⁰² äv. ~²⁰. [jfr t. korkabfall]
(
i fackspr.)
(pulveriserad) kork som erhålles ss. avfallsprodukt vid framställning av flaskkorkar o. d. BJÖRKMAN 1889.
VaruhbTulltaxa 1: 242 1931.
– (jfr
1)
KORK-BARK.
[jfr t. korkrinde]
(
i fackspr.)
kork. DA 1808,
nr 64, s. 3. särsk.
bot. ==
KORK 1 a. NF 8: 1376 (
1884).
Korkbarken (hos växter i allmänhet) är fattigast på garvämnen. HbSkogstekn. 892 1922.
–
KORK-BOJ.
[jfr t. korkboje, eng. cork-buoy]
sjöt. flytboj av kork. KONOW 1887.
–
(1, 2 a) KORK-BORR.
[jfr t. korkbohrer, eng. cork-cutter]
(
i fackspr.)
för borrning av hål i kork. TT 1895,
K. s. 17.
–
KORK-BOTTEN.
VetAH 1755 s. 216 (
i insektskabinett). särsk. (
i fackspr.)
på skodon: bottensula l. fyllning i sulan av kork. SUNDBECK Elsa 129 (
1897).
Skor med korkbottnar .. voro mycket i bruk under (1600talet). SvLädskoInd. 1932, s. 395.
–
(1 b gamma) KORK-BÄRG.
[jfr t. korkasbest]
(
†)
miner. bärgkork. PetAH 1754,
s. 266.
HEINRICH 1828.
–
(2 a) KORK-BÖSSA.
jfr -PISTOL. OGrahnJulexpos. 1898,
s. 23.
–
(2 a) KORK-DRAGARE,
r. l. m. [jfr ä. d. korktrakker, t. korkzieher]
(
†)
korkskruv. SAHLSTEDT 1773.
BoupptVäxjö 1886.
–
KORK-DYNA.
simdyna fylld med kork. Balck Idr. 1: 63 1886.
–
KORK-EK.
[jfr t. korkeiche, eng. cork-oak]
den i medelhavsländerna växande eken Quercus suber Lin. ConvLex. 1: 298 1821.
RÖNNHOLM EkonGengr. 185 (
1967).
Ssg:
–
korkek(s)-skog.
NF 8: 1376 1884.
– (
1,
2)
KORK-FABRIK.
[jfr t. korkfabrik, eng. cork-manufactory]
särsk.
för tillvärkning av flaskkorkar. BJÖRKMAN 1889.
RTKatal. 1936,
4: 1274.
– (
1,
2)
KORK-FABRIKATION.
särsk: fabrikation av flaskkorkar. – (
1,
2)
KORK-FABRIKÖR. (
mindre br.)
RUNEMARCK SthmVägv. 55 (1789). WoJ 1891.
–
KORK-FENDER.
sjöt. fender fylld med kork. NF 5: 394 1882.
MÖRNE ÄventV 256 (
1929).
– (jfr
2 b)
KORK-FLÖTE.
[jfr t. korkflosse, eng. corks, pl.]
fisk. DA 1793 nr 137, s. 2.
KatalÅhlénHolm 95: 151 1928.
–
KORK-FÄRG. särsk. (
i fackspr.)
oljefärg uppblandad med korksmulor; jfr -MÅLNING. TSjöv. 1900,
s. 204.
–
KORK-FÄRGAD,
p. adj. som har den för kork utmärkande, brunaktiga färgen. –
KORK-HANDTAG ~⁰², äv. ~²⁰. Metspö .. med korkhandtag. KatalFiskrDelsbo 1928, s. 23.
–
KORK-HÄL.
[jfr t. korkabsatz, eng. cork-heel]
(
i fackspr.)
jfr -SULA. SvSkoT 1926,
nr 18, s. 9.
–
KORK-INLÄGG ~⁰², äv. ~²⁰. (i fackspr.)
inläggssula av kork för skodon. 2NF 36: 1146 1924.
–
KORK-JACKA.
[jfr t. korkjacke, eng. cork-jacket]
sjöt. jacka med insydda korkstycken; jfr -BÄLTE. Wilkinson SjömBev. 10 1770.
RAMSTEN o. STENFELT 1917.
–
(1 a) KORK-KAMBIUM.
[jfr t. korkkambium]
bot. kambium varur korklager bildas. BotN 1873 s. 167.
–
KORK-KOL.
[jfr t. korkkohle]
(
i fackspr.)
svart färgämne som erhålles gm förkolning o. malning av korkavfall o. d., boktryckarsvärta, spanskt svart; jfr -SVART, -SVÄRTA. BERZELIUS ÅrsbVetA 1824,
s. 80.
(EKENBERG o.) LANDIN 542 1893.
–
KORK-KORALL.
[jfr t. korkkoralle]
(
mindre br.)
zool. läderkorall (vars kolonier bilda en läderartad massa); i pl. äv. ss. benämning på ordningen alcyonarler. NF 1: 385 (
1875).
STUXBERG (o. FLODERUS) 3: 383 1904.
SvUppslB 17: 1020 1933.
–
KORK-LÖNN bot. naverlönn (Acer campestre Lin.), vars stam har sprickig, korkartad bark. LUNDSTRÖM Warning 42 (
1882).
–
KORK-MADRASS. (
förr)
madrass stoppad med kork. NDA 1861,
nr 205, s. 4.
BoupptVäxjö 1900.
– (jfr
1 b β)
KORK-MALM. (
†)
metall. == KORK 1 b β JernkA 1846,
s. 243.
Därs. 1848,
s. 67.
–
(3 a) KORK-MASKIN,
sbst.¹ (sbst.² se KORKA ssgr). masken för tillvärkning av flaskkorkar. BoupptVäxjö 1881.
–
KORK-MASSA.
i sht tekn. pressid massa av söndersmulad kork. AHB 123: 128 1885.:
–
KORK-MATTA,
r. l. f. [jfr t. korkmatte, korkteppich]
matta av linoleum (som till väsentlig del utgöres av korkmjöl); äv. om (dörr) matta hopfogad av små flata korkstycken. Ge- nomgjutna kormattor. CLEVE KemHlex. 1883.
ENGSTRÖM Skeppsb. 193 (
1964).
Golvets slitna korkmatta bar spår av klackjärn. BERGMAN MVBar. 303 (
1926).
–
KORK-MJÖL.
ejfr t. korkmehl] (i fackspr.) fint malet korkavfall. AHB 123: 118 1885.
–
KORK-MUNSTYCKE ~⁰²⁰. särsk. på cigarrett. – (jfr
1 b α)
KORK-MUSSLING.
bot. svampen Dædalea quercina (Lin.) Pers., med korkartat kött o. invändigt korkfärgad hatt KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 250 1907.
–
KORK-MÅLNING. (
i fackspr.)
målning med korkfärg (särsk. på fartyg). SFS 1915,
s. 1480.
–
KORK-PAPP.
[jfr t. korkpappe]
(
i fackspr.)
papp tillvärkat av korkmjöl o. lumpabrer l. av. sammanpressade korkskikt. 2UB 8: 168 1900.
–
(2 a) KORK-PISTOL.
luftpistol för skjutning med korkar ss. projektiler. (LUNDIN o.) STRINDBERG GSthm 30 (
1880).
Katal- ÅhlenHolm 37: 169 1916.
–
KORK-PLATTA,
r. l. f. [jfr t. korkplatte]
(
i fackspr.)
(till isolering invänd) platta av kork l. av ngn missa som huvudsakligen består av kork(avfall); jfr -STEN. 2UB 7: 771903.
–
(1 a) KORK-POR bot. barkpor, lenticell; jfr -VÅRTA. 2NF 1911.
–
KORK-PROPP.
[jfr t. korkpfropf]
propp av kork; jfr KORK 2 a. KKD 10: 85 1707.
2NF 36: 1177 1924.
–
KORK-PULVER.
[jfr t. korkpulver]
(
i fackspr.)
jfr -MJÖL. PASCH ÅrsbVetA 1839,
s. 75.
–
(2 a) KORK-PÄNNINGAR l.
-PÄNGAR, pl.
[jfr t. korkgeld, eng. corkage]
(
i sht förr)
avgift som gäst på restaurang o. d. betalar för varje av honom själv medförd flaska vin l. spirituosa som korkas upp o. serveras honom. THOLANDER Ordl. (
c. (
1875).
HEDENSTIERNA Svenssons 58 (
1903).
–
KORK-PÄNNSKAFT ~⁰², äv. ~²⁰. LdVBI. 1885, nr 131, s. 4.
–
KORK-ROST.
trädg. om korkfärgade fläckar på frukt, vanl. förorsakade av besprutning med kejsargrönt l. sur bordåvätska. ABELIN Frukt 202 (
1902).
–
(1 a) KORK-SKABB. (
i fackspr.)
av svampen Spongospora scabies Brunch. förorsakad sjukdom hos potatis, som yttrar sig i små, på rotknölarna förekommande fläckar (under vilka under vissa omständigheter en läkande korkvävnad uppstår). ERIKSSON LandtbrVSvampsj. 25 1910.
–
KORK-SKO,
r. l. m. ( kork- 1639–1699. korke- 1597–1773 [jfr d. korksko, ä. eng. cork-shoe]
(
förr)
sko av kork l. med sula l. klack av kork; förr äv. om koturn. SthmTb. 1597,
s. 369 a. Pijgan wil klädhas som een Frw, / .. / Medh Trijps Tröija och Korkeskoor.
TJOHANNIS hos
EERICI Claserus A
7 a
1610.
Cellarius 227 (
1699;
om koturn).
1Saml. 3: 346 1773.
–
KORK-SKORV.
trädg. == -ROST. SONESSON HbTrädg. 152 1926.
–
(2 a) KORK-SKRUV.
[jfr eng. corkscrew]
[KORK-SKRUV.ssg 1]
1) redskap för uppdragande av korkar, bestående av ett skruvformigt metallstycke l. en med spets försedd spiral av grov metalltråd, fäst vid ett i vinkel anbragt handtag l. vid en pännkniv o. d. WRANGEL TessPal. 33 (
i handl. fr. 1735.
1 st. Fäll-Knif med Korck-Skruf.
VLBibl. 1805,
fol. .
VaruhbTulltaxa 1: 440 1931.
[KORK-SKRUV.ssg 2]
2) (i sht förr, numera bl. tillf.) korkskruvslock. KonstNyhMag. 3: 39 1821.
En dam .. med tre korkskrufvar på hvar tinning. STRINDBERG Skärk. 65 (
1888).
LINDER Tid. 129 (
1924;
i fråga om förh. på 1870-t.).
Ssgr (till -SKRUV 1):
–
korkskruv(s)-formad,
p. adj. QLm. I. 4: 55 1833.
–
korkskruv(s)-lock,
r. l. m. [jfr t. korkzieherlocke, eng. corkscrew curl]
(
i sht förr)
(till damfrisyren hörande) lång, spiralformig hårlock. SvLitTidn. 1826, sp.
539. Granna damer med nymodiga Korkskrufslåckar.
GEIJER Brev 267 (
1833).
HORNBORG Svallv. 1 (
1911;
i fråga om förh. 1808–09).
–
(2 a) KORK-SKÄRARE.
[jfr t. korkschneider, eng. cork-cutter]
WIDEGREN (
1788).
Sedan äldsta tider har. flask- och buteljkork tillverkats för hand och med knif af särskilda handtverkare, kallade korkskärare. LfF 1900,
s. 21.
–
(2 a) KORK-SKÄRERI ¹⁰⁰⁴ äv. ³~⁰⁰². jfr
-FABRIK.
BtRiksdP 1883,
I. 1: nr 41, s.
31.
–
(2 a) KORK-SKÄRNING.
Alm(Ld) 1786,
s. 16.
WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1836,
s. 269.
Ssg:
–
korkekärnings-maskin.
[jfr t. korkschneidemaschine]
Patent nr 1524, s. 1 1889.
–
KORK-SMAK.
[jfr t. korkgeschmack]
om den (av viss svampart förorsakade) korkliknande bismak som buteljerat vin o. d. stundom erhåller. UVTF 2: 33 1872.
–
KORK-SNIDERI ¹⁰⁰⁴ l. ³~⁰⁰². [jfr t. korkschneidekunst]
konst. snideri i kork, "felloplastik". NF 4: 1111 1881.
– (jfr 1 b α)
KORK-SOPP.
bot. svampen polyporus betulinus Fr. (med korkartat kött), björkticka. RETZIUS FlOec. 121 (
1806).
–
KORK-STOPP,
r. l. m. [jfr t. korkstöpsel]
(
†)
flaskkork. LIND (
1738).
HEINRICH (
1828) .
–
(1 a) KORK-SUBSTANS.
[jfr t. korksubstanz]
bot. == -ÄMNE 2. UVTF 13: 41 (
1875).
2NF 4: 1404 1905.
–
KORK-SULA,
r. l. f. ljfr t. korksohle, eng. cork-sole] skosula av kork; äv. om inläggssula. WIKFORSS 1: 963 (
1804).
SvD(A) 1918,
nr 332 A,
s. 11.
–
KORK-SVART,
n. [jfr t. korkschwarz, eng. cork-black]
(
i fackspr.)
==. -KOL. (EKENBERG o.) LANDIN 1893.
–
KORK-SVÄRTA,
r. l. f. (
i fackspr.)
== -KOL. HOLMBERG 2: 216 (
1795).
WoJ 1891.
–
KORK-SYRA,
r. l. f. [jfr t. korksäure]
kem. syra som erhålles vid behandling av kork med salpetersyra. WIKFORSS 1: 963 (
1804).
BERZELIUS Kemi 1: 380 (
1808).
–
(2 b) KORK-TELN, äv.
-TELNA.
fisk. överteln på not l. nät, försedd med korkstycken ss. flöten.
EKSTRÖM AfhFiska 99 (
1845).
SkrGbgJub. 19: 93 1923.
–
KORK-TRÄ.
( kork- 1626 osv. korka- 1538. korke- c. 1580–1658. korken- 1640 [jfr t. korkholz, eng. corkwood]
[KORK-TRÄ.ssg 1]
1) (
†)
kork; äv: stycke av kork. Linc. (
1640;
under subereus).
I öfra sidan (av sillgarnen) är en lina med vidfästade korkträ till flöte. NILSSON Fauna 4: 513 1855.
ÅSTRAND 1: 361 1855.
[KORK-TRÄ.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
benämning på vissa korkliknande, lätta o. mjuka träslag som erhållas av skilda tropiska växter. SFS 1902,
nr 134, s. 12.
[KORK-TRÄ.ssg 3]
3) (
†)
== -TRÄD l. VarRer V 57 (
1538).
LIND (
1749) .
–
KORK-TRÄD.
[jfr t. korkbaum, eng. cork-tree]
[KORK-TRÄD.ssg 1]
1) träd varav kork erhålles; särsk: korkek. Wilkinson Sjöm- Rev.
11 1776.
QUERBACH 1911.
[KORK-TRÄD.ssg 2]
2) trädg. det i Sv. ss. prydnadsväxt odlade, i Asien inhemska trädet Phellodendron amurense Rupr. (med korkliknande bark). HbTrädg. 5: 71 1874.
SVENSSON Kulturv. 248 1893.
[KORK-TRÄD.ssg 3]
3) (
†)
== -TRÄ 1. LIND (
1738).
BoupptVäxjö 1886.
–
KORK-TRÖJA. (
numera knappast br.)
sjöt. jfr -JACKA. Wilkinson SjömBev. 7 (
1770).
WoJ 1891.
–
(2 a) KORK-TÅNG;
pl. -tänger. [jfr t. korksange]
[KORK-TÅNG.ssg 1]
1) tång som användes för att uppmjuka en kork l. forma om den så att den lätt går att sätta i en flaskhals. BoupptVäxjö 1826.
KatalÅhlénHolm 37: 139 1916.
[KORK-TÅNG.ssg 2]
2) tång för upptagning av nedstötta korkar ur buteljer. Patent nr 20456, s. 1 1906.
–
KORK-ULL. (
i fackspr.)
jfr -AVFALL Va- ruhbTulltaxa 1: 242 1931.
–
(2 a) KORK-UPPDRAGARE ~⁰²⁰⁰, r. l. m. apparat l. mekanism för uppdragning av korkar. BoupptVäxjö (
1883).
LINDER Tid. 96 (
1924).
–
(1 a) KORK-VÅRTA.
[jfr t. korkwarze]
bot. vårtliknande lenticell; jfr -POR. ARESCHOUG LbBot. 58 (
1865).
SONESSON HbTrädg. 148 (
1926).
–
KORK-VÄST.
[jfr t. korkweste]
i sht
sjöt. jfr -JACKA. WoJ 1891. SMITH 211 1916.
–
KORK-ÄMNE.
[jfr t. korkstoff]
(
i fackspr.)
[KORK-ÄMNE.ssg 1]
1) bearbetat stycke av kork, avsett ss. material vidkorkfabrikation; vanl. i pl. SFS 1882,
nr 13, s. 26. Därs.
1906,
nr 38, s. 22.
[KORK-ÄMNE.ssg 2]
2) till 1 a: i cellväggarna hos kork förekommande, seg, elastisk, för luft o. vätska bl. i ringa grad genomtränglig substans av fettartad natur, suberin. DALIN (
1852).
2NF 38: 1290 1926.
B
(
†):
C
(
†):
D
(
†):