KORN kω⁴rn n. ((†) m. l. f.
MOLLET Lustg. B 2 a (
1651: Kornar,
pl; i bet. [KORN 5]
5) Salé 218 (1664: Korner, pl; i bet. 5; möjl. n.)); best. -et; pl. == (BUREUS Suml. 43 (c. 1606: kornen, pl. best.) osv.) ((†)
-er (ss. m. l. f., möjl. n.)
MOLLET Lustg. C
4 a
1651,
Salé 218 1664; ss. m. l. f.
-ar MOLLET Lustg. D
2 a (
1651)); förr äv.
KÖRN, n; pl.
==; förr äv. (i bet.
6) KORNE l. KÖRNE,
m. l. f. ( korn(n) 1526 osv. korne 1552. klörn (kj-) 1535–1773. körn 1532–1862. kerne 1558 [fsv.
korn (i bet.
1, 4), motsv. dan. o. isl.
korn, got.
kaúrno, kaaúrn (koll.), mnt.
korn, korne, t.
korn, eng.
corn, fslav.
zrŭno; besläktat med lat.
granum, korn (se
GRAN, sbst.²), o.
KÄRNA, sbst. Bet.
4 har i de nordiska språken utvecklats ur den äldre bet. "säd" under en tid då bjuggen var det allmännaste sädesslaget]
[KORN 1]
1) frukt av ngn av sädesväxterna. 1Kor. 15: 37 (
NT 1526.
PH 6: 4737 (
1757;
i fråga om manna- gräset). sädesslagens frukt, "komet" eller "kärnan", är en hinnfrukt, med fruktskalet fastvuxet kring fröet.
LB 2: 249 1900. jfr
BJUGG-,
BRAND-,
DURRA-,
FRÖ-,
FRÖD-,
HAVRE-,
HIRS-,
HUNGER-,
INNER-,
MAJS-,
RÅG-,
SPILL-,
STRÖ-,
SÄDES-,
VETEKORN m. fl. – särsk.
[KORN 1.a]
a) († utom i ssgr) koll: säd, spannmål, ofta motsatt: halm l. agnar. (När präst tillträder prästboställe, skall företrädaren lämma) så mykit Korn som ther till (dvs. till utsäde) behöfues. KOF 1: 534 (
c. (
1618).
Mycken halm, och lijtet kom. GRUBB 539 (
1665;
ordspr.).
KLINT 1906. jfr
ARRENDE-,
BRÖD-,
DAGSVÄRKS-,
HART-,
HELGONMÄSS-,
HELGONSKYLDS-,
HJÄLPE-,
HÅRD-,
HÄST-,
SÄDES-,
UTSÄDESKORN m. fl.
[KORN 1.b]
b) i uttr. andra, tredje, fjärde osv. kornet, förr äv. sitt andra l. vart andra osv. korn, ss. beteckning för att avkastning av säd, potatis o. d. utgör fördubbling, tredubbling, fyrdubbling osv. av utsädet. Jorden gifwer ther icke offta mehr än hwart annat kom effter uthsädet. HTSkån. 1: 193 (
i handl. fr. (
1658).
Åkrar som tilförene gifwit sitt tijonde, femtonde, tiugunde, vndertijden tretijonde korn. HJÄRNE 2Anl. 316 (
1706).
Man märker, at bästa sädes-jord .. mäktar ei mer än 6te högst 8de kornet i bästa år, då hon är svulten. VetAH 1740 s. 470.
(Potati- sen hade) gifvit 20:de kornet. QLm. I. 2: 17 1833.För 100 år seden angives rågen ha lämnat i medeltal 6-dje kornet
(i Önnestad). SydSvGeogrSÅb. 1925,
s. 118.
[KORN 1.c]
c) i mer l. mindre bildl. anv.
Det korn, som dödt i jorden var, / Skall, efter korta väntans dar, / Stå upp och frukter hära, / Att hela verlden nära. Ps. 1819, 101:
2 (om Kristus) [jfr Joh.
12: 24]
. Han hade nyss sått ut ett korn av misstro. ÅKERLUND Blanco-Fombona Guldm. 249 1930.
Allmänningespalten (i Länstidningen) får plockas ihop rad för rad, minsta korn måste tillvaratagas. MOBERG Rosell 273 1932. jfr
SANNINGS-,
TANKEKORN. – särsk.
[KORN 1.c.α]
α) [efter ordspr: Blind höna hittar också ett korn o. d. (se BLIND 1 c)]
i uttr. finna l. hitta ett korn (av sanning, intresse osv.) o. d., finna ngt (om ock obetydligt) som i ett l. annat avseende är av värde. Dock Rec(en- senten) har hittat ett korn (dvs. ett ställe varpå han kan anmärka). Polyfem V. 48: 2 (
1812).
Hitta ett eller annat korn af intresse. Samtiden 1873,
s. 81.
Fann du (i boken) små korn af sanning, / Du vann ju något dock. GELLERSTEDT 2Dikt. 166 (
1881).
[KORN 1.c.β]
β) i uttr. korn åt små fåglar, urspr. (1866–1908) användt ss. titel på en kalender för små barn, sedan också ss. skämtsam beteckning för ngt som passar en naiv publik l. ss. skämtsam rubrik för avdelning med "tankekom" o. d. i tidning. Korn åt små foglar. (1866; boktitel). Fris- Ungd. 1928,
nr 2, s. 20 (ss. stående rubrik). (Konstnä- rens) resonemang visade sig ge korn åt små fåglar.
SvD(B)) 1934,
nr 81, s. 3.
[KORN 1.c.γ]
γ) [jfr GRYN 4]
(
†)
ss. smeknamn på kvinna. Min hiartanss enda korn, / Tu haffuer mit hiarta vnfångit. Visb. 1: 197 (
c. 1620.
RUDBECK Atl. 2: 585 (
1689). jfr
HJÄRTE-KORN.
[KORN 2]
2) [urspr. användes ett sädeskorn ss. måttsbestämning för mycket liten vikt; jfr
GRAN sbst.²]
F
2 b (
1644).
FOCK 1Fys. 29 (
1853).
SvUppslB 1933. jfr:
(Tag av medicinen) så myckit som itt Korn wägher.
L. PAULINUS GOTHUS Pest. 83 A
1623.
[KORN 3]
3) († utom i ssgr) koll., om växande l. skurna sädesväxter, säd; äv. bildl. På iordenne offuan på berghen skal korn stå tiockt. Psalt. 72: 16 (Bib. (
1541).
Kornet wexer åt osz som styrker Ljfwet och Helsa, / Gräset åt Oxar och Koor. SPEGEL GW 21 (
1685).
Men mejas vi, som kornet gör, / Då skördemannen lien för. CVASTRANDBERG 1: 168 (
1860).
Fattig mans korn växer alltid tunnt. WENSELL Ordspr. 31 (
1863). – jfr
DINKEL-,
DURRA-,
FELLAH-,
KAFFER-KORN m. fl. – särsk.
[möjl. utgående (åtm. delvis) äv. från 1]
i det fordom allittererande uttr. korn och kärna, ss. sammanfattande beteckning på (ymnig) skörd; äv. bildl. (Tor) skulle giffua them korn och kierna noogh, och alla handa frucht. OPETRI Kr. 12 (
c. (
1540).
Ondt ögha förderffuer korn och kärna. SvOrds. B
8 a (
1604).
Gud .. har välsignat jorden med korn och kärna. TEGNÉR (WB) 6: 360 (
1830). (
CAVALLIN o.) LYSANDER 354 1877. jfr (med annan bet):
(Wingårds) officiela tal voro korta, men fulla af korn och kärna.
2SAH 26: 196 1852.
[KORN 4]
4) sädesslag (gräs) av släktet Hordeum Tourn., bjugg; äv. koll., om den tröskade säden av detta sädesslag. Tvåradigt, fyrradigt, sex- radigt, naket, skallöst korn. VII pund korn. ArkNorrlHembygdsf. 1918,
s. 107 (
1520;
trol. i denna bet.). Koorn, rog, huete.
G1R 5: 24 (
1528).
Korn blifwer hoos osz meera brukat til at bryggia Ööl vtaff än som til Brödz. PALMCHRON SundhSp. 38 (
1642).
Korn bildar huvudsädet i Norrland. RÖNNHOLM EkonGeogr. 18 (
1907).
Korn till grynmalning. KJELLIN 613 1927. jfr
BLAND-,
BRED-,
BRYGG(ERI)-,
BRÄD-,
BRÄNNERI-,
CHEVALIER-,
DÄNSKE-,
EKORR-,
FLÄTTRINGS-,
FODER-,
GAFFEL-,
GOTLANDS-,
GROV-,
GRYN-,
GUMRIKS-,
HIMALAJA-,
HIMMELS-,
HÖST-,
IMPERIAL-,
JERUSALEMS-,
KÄGEL-,
LAPP-,
MALT-,
MYR-,
PLYMAGE-,
PÅPÅGELS-,
SEXRADS-,
SOMMAR-,
STARR-,
STJÄRN-,
VILD-,
VINTER-,
ÄNGSKORN m. fl.
[KORN 5]
5) i utvidgad anv. av 1, om frö l. fruktkärna av vissa andra (odlade) växter än sädesslagen; numera nästan bl. om senap o. peppar. Små korn vti windrufwer, granater eller annor frucht. Linc. (
1640;
under acinus).
Kornar eller Fröö af Päronträä, såsom ock af Äpleträä och Quittenträä. MOLLET Lustg. B
2 a
1651.
6 Korn hwijt Peppar.
RÅLAMB 14: 134 (
1690).
Några korn Turnips. VDAkt. 22/5 (
1849).
FRIES Ordb. 59 (
c. 1870. jfr
ANIS-,
AVIGNON-,
BALSAM-,
BISAM-,
DESMANS-,
DRUV-,
FRÖ-,
GRANATEN-,
GRODD-,
LINFRÖS-,
PARADIS-,
PEPPAR-,
SENAPS-,
SPRING-KORN m. fl.
[KORN 6]
6) om (ofta mer l. mindre rundad) smådel av ngt; särsk. om de smådelar vari vissa ämnen förekomma i naturen l. utkristallisera sig o. d; äv. om var särskild av de rundade smådelar vari ett tillvärkat ämne, t. ex. krut, formats; förr äv. om kornformigt, relativt större stycke guld. G1R 23: 60 (
1552;
i fråga om guld).
BROMELL Berg. 77 (
1730;
i fråga om silver).
Sandens korn. ADLERBETH Buc. 74 (
1807).
Då krutsatsen är färdig, formas den till hårda korn. HAZELIUS Artill. 25 (
1833).
Det gedigna guldet förekommer .. som korn uti flodbäddarne. ALMROTH Karmarsch 74 (
1838).
De oljedroppliknande kornen (i proto- plasman hos vissa bakterier) .. bestå af kristalliseradt svafvel. BotN 1876,
s. 89.
Kornens elektriska laddning. KemT 1910,
s. 7 (om i vätska uppslammade smådelar). jfr
APATIT-,
DAMM-,
DIAMANT-,
FRÖMJÖLS-,
FÄLTSPATS-,
GRANAT-,
GRUS-,
GRÖN-,
GULD-,
HAGEL-,
IS-,
JÄRN-,
KISEL-,
KLIBB-,
KRUT-,
KVARTS-,
MALM-,
METALL-,
MINERAL-,
RÖKELSE-,
SALT-,
SAND-,
SILVER-,
SNÖ-,
STOFT-,
STÄRKELSE-KORN m. fl. – särsk.
[KORN 6.a]
a) om vissa delar av människo- l. djurkroppen; förr äv. om kornformiga urgröpningar i ben o. d. De kiörtelacktige kornen (som finnas i levern hos människan). ROSENSTEIN Comp. 325 (
1738).
LOVÉN ÅrsbVetA 1840–42,
s. 141. jfr
ROM-KORN. – särsk.
[KORN 6.a.α]
α) (
†)
hörselbenet städet. ROSENSTEIN Comp. 275 (
1738).
WESTE FörslSAOB 1823.
[KORN 6.a.β]
β) (
†)
på tänderna hos häst, == BÖNA, sbst.² ¹ h. Hästhandlare kalla denna grop (på översta delen av framtänderna, där de slitas mot varandra) Kärnan eller Kornet. FLORMAN HästKänned. 51 (
1794).
BILLING Hipp. 132 (
1836).
[KORN 6.b]
b) (
†)
om viss form av mjältbrand hos svin; jfr RANKKORN BROOCMAN Hush. 3: 50 (
1736).
Då (dvs. när svinen sommartiden ragla på benen osv.) är vid deras framtänder i Köttet uppe i Munnen växt en klimp, stor som en ärt, .. och deras mun invärtes är blå, hvilket kallas Korn ellor Kjörn. HushBibl. 1757,
s. 13.
[KORN 6.c]
c) landt. i uttr. salta (smör) på korn, salta (smör), medan det ännu befinner sig i kornigt tillstånd o. icke sammanältats. LB 3: 408 1903.
[KORN 6.d]
d) tekn. i uttr. koka på korn, koka (sockerhaltig saft o. d.) under förminskat tryck, tills kristallbildning äger rum. GRÖNBERGER Hvitbet. 29 (
1872).
2NF 26: 221 1917.
[KORN 6.e]
e) (
†)
metall. om den lilla, rundade massa (regulus) av guld l. silver som vid avdrivning stannade kvar på kapellet (se KAPELL, sbst.⁴ 1. VetAH 1743,
s. 92.
RINMAN 1788.
[KORN 6.f]
f) om de små beståndsdelar, kristaller osv., varav vissa fasta kroppar bestå; äv. om små, mer l. mindre runda upphöjningar på en yta (brottyta). Tenmalmen (är) .. gemenl. spreklig, med små swarta korn. HIÄRNE Berghl. 448 1687.
(Det kallbräckta järnets, sammansättning af täta, glatta och blanka korn.
RINMAN JärnH 2 (
1782).
Jökelisen är i följd af sin uppkomst sammansatt af korn. TurÅ 1890,
s. 124. – särsk.
[KORN 6.f.α]
α) geol. o.
metall. om texturen hos en bärgart l. del. l. hos en metall, gry. När man gifver akt på kornet, så finner man en stor åtskilnad (mellan olika stänger av stål). VetAH 1748,
s. 69.
Detta Sandstenslager (vid Höör i Skåne har) finast korn ungefärligen till midten. Därs. 1819,
s. 145.
TT 1894,
K. s. 47.
[KORN 6.f.β]
β) tekn. o.
fotogr. om den (korniga) ytstrukturen på en litografisk sten l. på en plåt för fotografisk l. fotomekanisk reproduktion o. d.; äv. ss. beteckning för de färgbärande partierna på en för reproduktion använd plåt; äv., abstr., om en plåts förmåga att upptaga l. fasthålla färgen (vid tryckningen). FotogrT 1888,
nr 1, s. 6.
2NF 7: 362 (
1907;
abstr.).
De nedetsade, tryckfärgbärande linjerna, eller kornet (vid etsning). EHRSTRÖM Konsthantv. 121 (
1924).
Korn kallar den praktiserande fotografen strukturen hos negativets silverfällning. SvFotogrT 1933,
s. 13. Man använder .. för vissa ändamål s. k. kornraster, där linjesystemet ersatts av ett fint, jämnt fördelat svart korn.
KROON Reprodukt. 36 (
1935). – jfr
LJUSTRYCKSKORN.
[KORN 6.g]
g) i bildl. anv. Ordvexlingens ande kastade redan ett och annat bittert korn i tvisten. BREMER FamH 2: 11 1831.
Musten verkar här och var tillsatt med ett korn cynism. 3SAH 32: 132 1920. Det ligger häri ett korn av sanning.
VerdS 250: 3 1921; jfr
1 c .
[KORN 7]
7) elliptiskt för VÄDER-KORN. Hunden har fint korn. Intet fins så klent / Som hennes spor och korn at hitta är förment. RUNIUS (SVS) 1: 227 (
1712).
ÖSTERGREN (
1930) .
[KORN 8]
8) i sht
mil. o.
jäg. på handeldvapen o. äldre kanoner: riktmedel bestående av en upphöjning i form av en pigg l. liten kam o. d. av metall vilken är anbragt på eldrörets övre sidanära dess mynning. GenBesMRulla 19/9 (
1719).
Sigte och korn fastlödas på pipan med messing. ALMROTH Karmarsch 645 (
1839).
Högerögat får kontrollera, om korn och riktpunkt täcka hvarandra. HÖGDAHL Jaktb. 32 (
1913). jfr
SYFT-KORN. – särsk.
[KORN 8.a]
a) i uttr. fint, fullt, grovt, struket korn, ss. beteckning för förhållandet mellan korn o. sikte vid siktning, se FIN, adj. II 5, FULL, adj. 6 l, GROV 1 c, STRYKA; äv. i uttr. skarpt, säkert korn, om noggrann o. säker inriktning av geväret. Skarpt korn, kall sigtning! Här får korpen stek. RUNEBERG 5: 52 1860.
I skymning som nu har jag svårt att taga säkert korn. Jäg. 1897, 2:
134; jfr
c. [KORN 8.b]
b) i uttr. få korn på ngn l. ngt o. d. [KORN 8.b.α]
α) få geväret inriktat på ngn l. ngt. SVEDERUS Jagt 54 (
1831).
[KORN 8.b.β]
β) bildl: få sikte l. syn på ngn l, ngt, få spaning; äv. i uttr. få ngn l. ngt på kornet, bildl: få sikte l. syn på ngn l. ngt, få en klar föreställning om ngn l. ngt, få grepp om ngt; äv: med precision l. naturtroget åter giva l. skildra ngn l. ngt (jfr. d ). HEDBORN 2: 134 (
1840).
Författaren får .. personernas) små svagheter och säregna skaplynnen godt på kornet och hvaje träff väcker munterhet. VL 1897,
nr 147, s. 3. Med all deras flyktiga skizzering får man dock godt korn på både Susanna och Johanna
(i Runebergs "Hanna"). SÖDERHJELM Runebg 1: 420 (
1904).
Man kan knappt tänka sig en dikt, där man mera får Boccaccio på kornet. SCHÜCK AllmLittH 3: 56 (
1921;
om Boccaccios "Amorosa Visione").
Det gällde att raska på, om man skulle få korn på den eftersökte. DN 1928,
nr 275, s. 1.
[KORN 8.c]
c) i uttr. taga korn på ngn l. ngt. [KORN 8.c.α]
α) sikta (inrikta geväret) på ngn l. ngt. Kontrolera huruvida eleven rigtigt tar korn. SVEDERUS Jagt 53 (
1831).
(Man) bör .. ej skjuta blindvis i hopen, utan alltid taga korn på någon viss fogel.
HAHR HbJäg. 151 1865.
[KORN 8.c.β]
β) bildl: taga sikte på (taga ögonmärke nå) ngn l. ngt. Carl Fredrik tog korn på Tyska kyrkan samt anträdde sin återfärd till Gyldene Freden. (LUNDIN o.) STRINDBERG GSthm 25 (
1880).
KARLFELDT FlBell. 78 (
1918).
[KORN 8.d]
d) [jfr d. tage på kornet]
i uttr. taga ngn l. ngt på kornet. eg: sikta på ngn l. ngt; bildl. [KORN 8.d.α]
α) (föga br.) rikta sin uppmärksamhet mot ngn l. ngt. Tjurn honom tar på kornet, / Han räddar sig på skranket. JOSEPHSON GRos. 86 (
1894,
1896). Lika litet känna vi oss i allmänhet böjda för att taga enskilda män på kornet.
VL 1895,
nr 53, s. 2.
[KORN 8.d.β]
β) med precision o. naturtroget återgiva l. skildra ngn l. ngt, "träffa på pricken". NORDENSVAN SvK 351 (
1892). Hur makalöst har ..
(Runeberg) icke .. tagit på kornet den "äkta finnen" i Törne.
SÖDERHJELM Runebg 2: 387 (
1906).
Galtaboda stationssamhälle är .. taget på kornet (i romanen), det klickar inte i en enda detalj. SvTidskr. 1931,
s. 36.
[KORN 8.e]
e) (
ngt vard.)
i uttr. ha ngn l. ngt på kor- net l. ha korn på ngn l. ngt. ) ha geväret inriktat på ngn l. ngt. BÖÖK Lejon 56 (
1935). ) bildl: ha ngn l. ngt i sikte l. i kikaren, haspaning l. reda på ngn l. ngt.
ALTÉN Fästm. 59 (
1796).
Nu hade han korn på en modell, som gick utanpå allt hvad de sett. AHRENBERG An. 140 (
1891).
Har man korn på en guldgruva, vore man ju konstig om man sålde den till tomtpriser. SvD(A) 1934,
nr 277, s. 12.
[KORN 8.f]
f) bildl., i uttr. på kornet i förb. med andra verb än de under b – e nämnda: "på pricken", precis; jfr d . Öfverallt är den utlistade natursanningen af konstnären träffad på kornet. PT 1899,
nr 3, s. 3.
I blyg beundran, för att jag kan så på kornet återge en kokott. ALVING Brita 219 (
1904).
CASTRÉN Schildt 222 (
1927).
[KORN 9]
9) [jfr motsv. anv. i mnt. o. t; trol. utvecklat ur 5]
om (måttet av) den ädla metall som finnes i ett guld- l. silvermynt, (mynts) finhetsgrad; nettovikt av ädel metall i ett guld- l. silvermynt, finvikt; numera bl. i uttr. skrot och korn. Rådhit j Lubke lata .. forringa pagamentit j theris mynt, så ath theris korn är en ringa ting bettre än wårt .. G1R 7: 386 (
1531).
För all ting måste noga acktas, att Gull- och Silfvermyntet så skiötes, att det till des rätta Skroot och Korn blifver myntat. CivInstr. 98 (
1723).
Ändring av myntets skrot och korn. SvRiksd. I. 7: 70 1932. – särsk. bildl., i uttr.
gammalt, äkta o. d.
skrot och korn, i fråga om halten av ngns karaktär, sinnesarten o. d. hos ngn, värdet o. egenarten av ngt osv.
En Prest af gammalt skrot och korn. SCHERPING Cober 2: 113 (
1737).
Mit hjerta är af gammalt skrot och korn. ALTÉN Landförv. 38 (
1795). Mellin har alltid varit en sjöman af äkta skrot och korn!
STURZEN-BECKER 1: 90 (
1861).
När olyckan inträffade, visade .. Astor senior vad han var av för sorts skrot och korn. SvD(A) 1931,
nr 210, s. 6.
[KORN 10]
10) [jfr motsv. anv. i d.]
(
föga br.)
ss. beteckning för ngt mycket ringa l. obetydligt: grand, "smula". Han aktad' ingen gran, ney ey thet minsta Korn, / At (osv.). LUCIDOR (SVS) 210 1672. Låt Paris blöda! / Skadar ej ett korn.
HAGBERG Skaksp. 8: 115 (
1849).
Figurens komik är genomstuderad och tillvaratagen i minsta korn. SvD(A) 1931,
nr 255, s. 20.
Ssgr
A
–
KORN-AGN.
[KORN-AGN.ssg 1]
1) (
†)
till 1. HELSINGIUS 1587.
[KORN-AGN.ssg 2]
2) till 4; nästan bl. i pl. IERICI Colerus 1: 102 (
c. (
1645).
Det var annat malt, än att brygga på såder och kornagnar. GRANLUND Ordspr. (
c. 1880.
–
KORN-AND,
r. l. f. (
†)
[KORN-AND.ssg 1]
1) till 3: skörd av säd i allm., skördetid. SWEDBERG Ordab. (
c. 1730.
LINNÉ Bref. I. 1: 230 (
1771;
möjl till 2).
[KORN-AND.ssg 2]
2) till 4: kornskörd. Judit 8: 2 (Bib. (
1541).
Både rogh och kornanden. G1R 24: 371 (
1554).
IERICI Colerus 1: 253 (
c. 1645.
– (
6)
KORN-ARBETE ~⁰²⁰ äv. ~²⁰⁰. [jfr d. kornarbejde]
handtv. guldsmedsarbete bestående i utsirning gm små guldkorn. ENEBERG Karmarsch 2: 696 1862.
–
(1 a) KORN-AVRAD ~⁰², äv. ~²⁰. (förr)
kam. spannmålsavråd. G1R 18: 687 1547.
– (
1)
KORN-BILL.
[insektens larver leva av sädeskorn]
zool. skalbagge av släktet Calandra Clairv.; särsk. arten Calandra granaria Lin.; jfr -BORRARE, -MASK, -VIVEL. THOMSON Insect. 75 (
1862).
2NF 1911.
–
(1 a) KORN-BINGE. (
numera bl. arkaiserande)
sädesbinge. VRP 1645,
s. 76. I lada och kornbinge.
HEIDENSTAM Svensk. I: 110 1908.
–
kornblad-fluga.
zool. insekten Hydrellia griseola Fall. (vars larver leva i bladen av korn, havre m. m.). HELLSTRÖM NorrlJordbr. 358 (
1917).
BonnierKL 12: 469 1928.
– (
4)
KORN-BLANDSÄD ~⁰², äv. ~²⁰. blandsäd vari korn ingår ss. huvudbeståndsdel; jfr
-BLAND. NATHORST
LandtbrSk. 18 1896.
– (
3,
4)
KORN-BLEK l.
-BLECK,
n. (
†)
kornblixt; jfr HALM-BLEK. Det sidst sådda kornet .. hinner (icke gärna) till mognad, förr än frostnätter infalla och kornbleken begynna synas. MELGH 1749 i
Smål- Hembygdsb. 4: 29.
VetAH 1798,
s. 259.
– (
3,
4)
KORN-BLICK,
n. ( Anm. Hos DALIN 1852 är ordet trol. m.) (
†)
kornblixt. MELANDERHJELM Astr. 2: 166 1795.
LARSEN 1865.
– (
3,
4)
KORN-BLIXT.
[trol. urspr. till KORN 3; jfr -MOGEN. Kornblixtarna förekomma vanl. under eftersommaren vid tiden för sädens (kornets) mognande]
blixt (reflex av blixt) utan dunder, vilken oftast uppträder nära horisonten o. i de flesta fall härrör från ngt avlägset åskväder; jfr
-BLEK,
-BLICK.
VetAH 1741,
s. 69.
Blänkande kornblixtar draga / eldspår på synrandens stig. KARLFELDT FlPom. 46 (
1906).
– (
3)
KORN-BLOMMA,
r. l. f. [jfr d. dial. kornblomme, t. kornblume]
namn tillagt flera bland säd växande örter; numera bl. (mindre br.) om Centaurea cyanus Lin., blåklint, l. Agrostemma githago Lin., åkerklätt; jfr -ROS. SCHRODERUS Comenius 335 (
1639).
Klint, kornbloma af åtskillig färg. LINNÉ Ungd. 1: 349 (
1731).
BOLIN Åkerogräs. 137 (
1926).
SvUppslB 1933. jfr
DESMANS-KORNBLOMMA. särsk.
[KORN-BLOMMA.ssg 2.a]
a) (
†)
i uttr. blå kornblomma, om blåklint. FRANCKENIUS Spec. B 4 a
1638. SCHULTHESS (
1885;
med hänv. till blåklint). jfr
BLÅ-KORNBLOMMA.
[KORN-BLOMMA.ssg 2.b]
b) (
†)
i uttr. röd kornblomma, om åkerklätt. FRANCKENIUS Spec. E 1 a 1638. LIND 1749 under korn-nägelein).
Ssg:
–
kornblomme-vatten. (
†)
(ss. läkemedel användt) vattenavkok på "kornblommor". G1R 18: 594 1547.
ApotT 1739,
s. 5.
– (
3)
KORN-BLOMSTER.
( korn- 1555 (: korn blomster vatn) – 1876. korne- 1857 [jfr d. kornblomst]
(
†)
== -BLOMMA; äv. om drog av "kornblommor"; särsk. i uttr. blå kornblomster, om blåklint. ApotT 1698,
s. 27.
AHB 92: 14 (
1876).
Ssg:
– (
6)
KORN-BLY. (
i fackspr.)
kornat bly. MÖLLER (
1790).
BERZELIUS ÅrsbVetA 1829,
s. 131.
– (
3)
KORN-BLÅ,
adj. [jfr d. kornblaa; efter t. kornblau, elliptiskt för kornblumenblau]
(
i sht i vitter stil)
djupblå (med samma färgnyans som blåklintens kantblommor). BoupptSthm 1673,
s. 730 a. Det finns ej tecken till moln och sky / På kornblå, strålande himmel.
SNOILSKY 1: 93 1869.
Pan 1925,
s. 27.
–
(1 a) KORN-BOD.
( korn- 1538 osv. korne- c. 1600–1634) [y. fsv. kornbodh (HH
XVI. 1: 8)] (
numera i sht i vitter stil)
spannmålsbod, spannmålsmagasin. BtFinlH 2: 9 1538.
(Önskligt vore) så snart förmedellst en missvexst Spannemålen wille högre stijga, att då Kornebodarne öpnades.
RARP 2: 119 (
1634).
FOGELQVIST ResRot 67 (
1926). särsk. bildl., om område, land o. d. som producerar säd i överflöd o. kan förse andra områden därmed; jfr
BRÖD-KORG 1 c. Spanmål, besynnerligen på slätten, är så tilräckelig, at Skåne kunde med rätta kallas Sveriges kornbod.
LINNÉ Sk. XIV 1751. Alt sedan forntiden har Ägypten .. varit en kornbod för de omgifvande folken.
ROTH 1Geogr. 226 (
1881).
SvD(A) 1929,
nr 354, s. 4.
–
(1 a, 3) KORN-BONDE.
( korn- 1677–1926. korns- 1695 [KORN-BONDE.ssg 1]
1) åkerbrukare; numera bl. (i religiöst spr.) om den rike "åkermannen" som omtalas i Luk. 12: 16 ff; särsk. i uttr.
den rike kornbonden. Then rijke Kornbonden som war försoffad i sin Säkerheet.
BAAZIUS Posse 38 (
1677).
Korn- och fiskebonden. PALMBLAD Norige 400 (
1846).
NoK 59: 18 1926.
[KORN-BONDE.ssg 2]
2) (
†)
urspr. om åkerbrukare som schackrar med sin skörd; schackrare; jfr -JUDE. SERENIUS (
1741).
LIND (
1749) .
– (
1)
KORN-BORRARE,
m. l. r. [jfr -BILL]
zool. skalbaggen Calandra granaria Lin; jfr -BILL,; -MASK, -VIVEL. Rebau NatH 1: 599 (
1879).
2NF 1911.
– (
1)
KORN-BRAND. (
†)
bot. jfr BRAND, sbst.¹ 4 d. FRANCKENIUS
Spec. F
1 b (
1638).
WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1843 – 44,
s. 540.
– (
4)
KORN-BRAXEN. (
†)
braxen som leker, då kornet sås? VetAH 1761,
s. 265.
–
KORN-BRODD.
[KORN-BRODD.ssg 1]
1) (
†)
till 3: sädesbrodd. I. ERICI Colerus 1: 96 (
c. 1645. Som ..
(stockholmaren) fick see kornbrodden, sade han: Sij, hva grääs-löök!
SCOLUMBUS Vitt. 266 (
c. (
1678).
KALM VgBah. 151 (
1746).
[KORN-BRODD.ssg 2]
2) till 4. BROMAN Glys. 3: 56 (
c. 1730.
–
KORN-BRÄNNVIN.
[KORN-BRÄNNVIN.ssg 1]
1) [jfr d. kornbrændevin, t. kornbranntwein]
(
i sht i fackspr.)
till 1 a: sädesbrännvin. HOF Skrifs. 253 (
1753;
anfört ss. ger- manism). VaruhbTulltaxa 1: 91 1931.
[KORN-BRÄNNVIN.ssg 2]
2) (
tillf.)
till 4: brännvin tillvärkat av korn. HIÄRNE Suurbr. 66 (
1679).
–
KORN-BRÖD.
[KORN-BRÖD.ssg 1]
1) (
†)
till 1 a. (Lat.) Farreus panis. .. (Sv.) Korn brödh. Linc. Gg
4 b
1640.
[KORN-BRÖD.ssg 2]
2) till 4. FLORINUS Voc. 28 (
1695).
Kornbröd, hvilket ej brukas utom Sverige, kyler och läker mer än både råg- och hvetebröd. LINNÉ Diet. 2: 165 (
c. (
1750).
Här är en gosse som har fem kornbröd och två fiskar. Joh. 6: 9 (Bib. 1917;
NT 1526: biugbrödh).
–
KORN-DRÅSE.
[KORN-DRÅSE.ssg 1]
1) (
†)
till 1 a, == DRÅSE I 1. IERICI Colerus 1: 8 (
c. 1645.
[KORN-DRÅSE.ssg 2]
2) till 4. [KORN-DRÅSE.ssg 2.a]
a) i sht landt. jfr DRÅSE I 1. BJÖRKMAN 1889.
NORDSTRÖM Luleåkult. 221 (
1925).
[KORN-DRÅSE.ssg 2.b]
b) (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
jfr DRÅSE I 2. ÅngermDomb. 1646,
fol. . Major Tidemans älg åt ihjäl sig af korndråsa.
NorrlS 1: 114 1802.
– (
1)
KORN-DRÄLL.
vävn. dräll vävd i korskypert, så att små diagonalrutor uppstå; äv. om detta vävsätt; äv. (i Uppl.) om rosengång i korndrällsmönster. Duuk af Korndrell. BoupptSthm 1688 s. 196 a.
SvSlöjdFT 1927,
s. 81.
Vävnader .. i gåsögon och korndräll. SvD(A) 1930,
nr 80, s. 8.
Ssgr (vävn.):
–
korndrälls-mönster .
DA 1793,
nr 4, s. 4.
–
(1 a) KORN-DRÄNG. (
förr)
om arbetsdräng i ett spannmålsförråd. KlädkamRSthm 1554 s. 9 b. Närvarande Betjäningen på Stockholms slott var vid Carl IX:s död: Korndrängar
5 (osv.).
HALLENBERG Hist. 1: 383 (
1790).
– (
3)
KORN-DÅDRA bot. växten Neslia paniculata (Lin.) Desv. (Myagrum paniculatum Lin.), som förekommer bland säd. LILJEBLAD Fl. 237 (
1792).
– (
3)
KORN-DÖS.
( -döszer, pl.) (†) sädestrave. G1R 12: 261 1539.
– (
6)
KORN-FASTHET ~²⁰ l. ~⁰². HOLMBERG Artill. 2: 84 (
1882;
i fråga om krutkorn). särsk. (i fackspr., mindre br.) om den styrka varmed kornen i en bärgart äro förbundna med varandra.
2UB 7: 8 (
1903).
WIRGIN Häls. 2: 228 (
1931).
–
(1 a) KORN-FET.
[jfr d. kornfed, isl. kornfeitr]
(
†)
fet av sädesfodring; stinn (av mat). Sådana kornfeta concionatores aulici. KyrkohÅ 1902,
s. 109 (
1656;
om adelns huspredi- kanter).
Rijk qwinna och kornfeet häst, yttra snart mood. GRUBB 687 1665.
–
KORN-FLINGA.
nästan bl. i pl. [KORN-FLINGA.ssg 1]
1) (
i sht förr)
till 4: vart särskilt av skalade, ångpreparerade o. därefter pressade korngryn som användas till gröt. SvD(A) 1917,
nr 114, s. 7.
Därs. 1935,
nr 256 s. 4.
[KORN-FLINGA.ssg 2]
2) [gm felaktig övers. av eng. (amerik.) cornflakes, eg: sädesflingor]
om majsflinga. 3NF 11: 1231 1929.
–
KORN-FLUGA.
zool. [KORN-FLUGA.ssg 1]
1) (
†)
till 1, 3: flugan Oscinis Frit Lin., fritfluga, vars larver angripa växande säd. VetAH 1750,
s. 184.
[KORN-FLUGA.ssg 2]
2) till 4: flugan Chlorops pumilionis Bjerk. (C. tæniopus Meig.), vars larver angripa i sht korn. LAHT 1884,
s. 306.
HELLSTRÖM NorrlJordbr. 358 1917.
–
KORN-FORM; pl.
-er.
[KORN-FORM.ssg 1]
1) till 1, 6. HAZELIUS Artill. 24 (
1856;
i fråga om krut). MosskT 1887,
s. 201 (i fråga om havrekorn). [KORN-FORM.ssg 2]
2) landt. till 4: varietet av korn. Stamformen till alla de olika odlade kornformerna. LAHT 1910,
s. 109.
–
KORN-FORMIG.
Det kornformiga krutets starkare verkan. FRIES Krutl. 50 (
1869).
–
KORN-FRURT. särsk.
[KORN-FRURT.ssg 1]
1) (
†)
till 1 a, koll. i sg. best: säden. VOIGT Alm. 32 1687.
[KORN-FRURT.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
till 1, 5: frukt i form av korn. TT 1872,
s. 237.
– (
1,
5)
KORN-FULL.
[y. fsv. kornfulder (CodUps. C20 295)]
(
i sht i vitter stil)
i sht om ax. Linc. 1640.
PoetK 1819, 1:
35. – (
1,
5)
KORN-FYLLD,
p. adj. Kornfyllda ax. LAGERLÖF Holg. 2: 411 (
1907).
– (
4)
KORN-FÅLE.
[feltolkning av t. garsthans (till mht. garst, härsken), otuktig, utsvävande person, vilket förknippats med nt. garste, t. gerste, korn (i bet. 4)]
(
†)
otuktig sälle. The rätte Snushaaner och Kornfolar. SIGFRIDI b 2 b 1619.
–
KORN-FÄLT.
[KORN-FÄLT.ssg 1]
1) (
i vitter stil)
till 3: sädesfält. HAGBERG Shaksp. 4: 327 (
1848).
Den enformiga taflan af gula kornfält (i Skåne). 2SAH 26: 139 1851.
[KORN-FÄLT.ssg 2]
2) till 4. VETTERLUND DagStund. 33 (
1887,
1896).
–
KORN-FÄRG. särsk.
landt. till 1. LAHT 1892,
s. 260.
–
(1 a) KORN-FÖRSEL. (
†)
om säd (som tillföres ngn); jfr FÖRSEL 3. SkaraStiftJordeb. 38 1540.
– (
4)
KORN-GAST.
[växten förekommer ss. ogräs bland korn]
(
†)
växten Galeopsis ladanum Lin., mjukdån. HushJourn. 1785, april
s. 381.
WESTE FörslSAOB 1823.
–
(1 a) KORN-GILL.
[ fsv. korngilder; jfr isl. korngildr, som skall betalas i säd]
(
†)
om jord: som förmår ge skälig avkastning av säd (så att den på jorden vilande skatten kan betalas)?; bördig? THULIN Mant. 1: 91 (i handl. fr. 1539.
(Skattläggningen sker) efft som Jorden är kornn gildh till.
FinFmT 27: 108 1543.
–
(1 a 4) KORN-GOLV.
(korn- c. 1645–1932. korne- c. 1740 (numera nästan bl. i fråga om ä. förh. l. bygdemålsfärgat i vissa trakter) jfr GOLV 3. Råg- och Korngålff ränsas. IERICI Colerus 1: 107 (
c. 1645.
Fatab. 1932, s.
96 (i fråga om ä. förh. i Skåne).
– (
4)
KORN-GRODA.
[jfr språkprovet nedan fr. 1751]
(
†)
grodan Bombinator bombinus Lin., klockgroda. Bönderna kalla detta slaget af grodor, korngrodor, emedan, då de begynna höras, kommer rätta sånings-tiden för kornsädet. LINNÉ Sk. 124, (
1751).
DELEEN 604 1829.
–
korngryns-gröt.
LIND (
1749;
under brey).
Dagliga favoriträtterna äro nu förtiden korngrynsgröt, potates (osv.). (FORSSELL o.) GRAFSTRÖM 116 1833.
-korv.
DA 1793,
nr 3, s. 2.
–
korngryns-soppa,
r. l. f. (
†)
[korngryns-flinga.ssg 1]
1) soppa på korngryn l. kornmjöl. Sijlad tiok Korngryn-Såppa. ROBERG Beynon 160 (
1697).
NORDFORSS (
1805) .
[korngryns-flinga.ssg 2]
2) [jfr sv. dial. korngrinsvälling
(
KEYLAND Allmogekost 1: 77 (
1919)) i samma anv.] om köttsoppa tillsatt med korngryn. Tis och onsdagar gafs
(skolgossarna) en korngrynssoppa på salt kött.
ÖDMANN Hågk. 71 (
c. 1805;
uppl. 1918).
-välling.
NORDFORSS (
1805).
KEYLAND Allmogekost 1: 152 1919.
–
KORN-GRÄS.
[KORN-GRÄS.ssg 1]
1) (i Dalarna) till 1: växten Melampyrum pratense Lin., koskepling, vars frö liknar ett, litet vetekorn. LAHT 1891,
s. 116.
[KORN-GRÄS.ssg 2]
2) (
†)
till 5, i uttr. spanske korngräs, om växten Phalaris canariensis Lin., kanariegräs. RUDBECK
HortBot. 50 1685.
– (
4)
KORN-GRÖDA.
VDAkt. 1760,
nr 225.
LdVBl. 1827,
nr 28 s. 3.
– (
4)
KORN-GRÖT.
kokad på korngryn l. kornmjöl. Korngrööt giord medh smör. BOLAVI 52 b (
1578).
WoJ 1891.
– (
3,
4)
KORN-GUBBEN,
sg. best. [jfr sv. dial.
kornbonden i samma anv; jfr
-BLIXT,
-MOGEN]
(
†)
om åskan. (Man) kunde (icke) höra (mycket) af det korn-gubben, jag menar åskan, kiörde, fast man altid såg blixtandet. VetAH 1744,
s. 247.
–
(1 a) KORN-GUD.
( korn- 1640–1829. korne- 1716 [möjl. bildat i pl. ordlekande. till pl.
korn-judar med anslutning till
GUD I l]
(
†)
om person (spannmålshandlare) som schackrar med spannmål; jfr -JUDE. Linc. (
1640).
Dhe finnas wäl till .. som önska effter hårda Åhr och Dyrtijd, på dhet sådana Mammonister och KornGudar, dhesz mehr skole fåskackra och suga dhen Fattige Mergen uthur Benen. FERNANDER Theatr. 126 (
1695).
SWEDBERG Dödst. 378 (
1711).
DELEEN 1829.
–
KORN-HUS,
sbst.¹ (sbst.² se sp. ²⁴⁴8). [ fsv. kornhus; jfr isl. kornhús, t. kornhaus]
[KORN-HUS.ssg 1]
1) (i fråga om äldre l. utländska förh.) till 1 a: spannmålsbod, spannmålsmagasin; jfr -BOD. Eth korn hus vid hans gård husaby. G1R 4: 394 1527.
Vprätta Kornhuuss j alle häraden och Städer (för förvaring av spannmål under goda år). RARP 2: 119 1634.
UpplFmT 16– 18: 30 (
1894;
i fråga om ä. förh.).
LAHT 1904,
s. 210 (i fråga om t. förh.). särsk. (†) bildl., om område o. d; jfr
-BOD slutet.
BÆLTER JesuH 4: 63 (
1757).
Skåne (borde) vara et tilräckeligt kornhus för Sverige. GADD Landtsk. 1: 175 (
1773).
[KORN-HUS.ssg 2]
2) (
†)
till 5, om fröhus på en växt. Säwbladigt Tåg-gräs med hwassa Kornhus. RUDBECK CampElys. 1: 40 (
1702).
Ssg (till -HUS 1):
–
kornhus-stad. (
†)
stad med upplag av spannmål .. 1Kon. 9: 19 (Bib. 1541;
Bib. 1917 förrådsstäder).
–
(1 a) KORN-HÄMTE. (
†)
jfr HÄMTE, sbst.¹ I. ERICI Colerus 1: 38 (
c. 1645.
–
(1 a) KORN-HÄRBÄRGE ~⁰²⁰. [ fsv. kornhärbärghe]
(
i fråga om ä. förh.)
spannmålsbod; särsk. kam. om förrådshus som Sockenmännen hade skyldighet att tillhandahålla sin kyrkoherde för tiondesädens förvaring; jfr TIONDE-LADA. SU- FinlH 2: 330 1607.
Fatab. 1924,
s. 164.
–
KORN-HÄSSJA,
r. l. f. [KORN-HÄSSJA.ssg 1]
1) (
†)
till 3: avlång stack av säd; jfr HÄSSJA sbst.¹, ². JUSLENIUS 229 1745.
[KORN-HÄSSJA.ssg 2]
2) i sht landt. till 4; i sht om de fast upptimrade "storhässjorna" i vissa delar av Norrl. o. Dalarna; jfr HÄSSJA, sbst.¹ 1. SundsvP 1886,
nr 4, s. 2. Sv-
Skog. 1394 1928.
– (
4)
KORN-HÖLSTER. (
†)
översta bladet på ett kornstånd, vilket omsluter axet. VetAH 1750,
s. 182.
–
KORN-JORD.
[KORN-JORD.ssg 1]
1) (
†)
till 1 a, 3, om åkerjord. VetAH 1744,s.
235. VgFmT I. 6–
7: 88 1760.
[KORN-JORD.ssg 2]
2) landt. till 4: jord som är särskilt lämplig för odling av korn. HTSkån. 2: 374 (
i handl. fr. 1759.
UtsädT 1895,
s. 257.
– (
3,
4)
KORN-JORDLOPPA ~⁰²⁰. ( -jord- 1900 osv. jords- 1917 (jfr d. kornjordloppe] zool. skalbaggen Phyllotreta vittula Redt., som angriper brodden av vårsäd .. LB 2: 226 1900.
–
(1 a) KORN-JUDE.
( korn- 1634–1929. korne- 1732 [jfr t.kornjude]
(vard., numera föga br.) föraktfull benämning på spannmålshandlare (som schackrar med säd); jfr JUDE 2 a. RARP 2: 120 (1634). Jag var nu mera rik, än store Korne-Judar. KOLMODIN QvSp. 1: 333 (
1732).
Jag skall hädanefter spara som en kornjude. WALLENGREN Mann. 285 (
1895).
SUNDELL GamlGodT 67 (
1929).
– (
4)
KORN-KAFFE. (
i sht förr)
kaffeersättning beredd av korn. Bouppt- Växjö (1847). MÅNSSON Rättf. 1: 36 (
1916).
–
(1 a) KORN-KAMMARE.
== -BOD; anträffat bl. i bildl. anv., == -BOD slutet. PALMBLAD LbGeogr. 508 (
1835).
Fergana är ryska Centralasiens kornkammare. HEDIN Pol 1: 130 1911.
– (
1)
KORN-KAST. (
†)
kastenkornsdräll? 2 st: Gambla dukar af kornkast. VDAkt. 1721,
nr 81.
– (
8)
KORN-KLACK.
mil. klack (se KLACK, sbst.² 1) varpå kornet är fäst. SFS 1847,
nr 17, s. 53.
UFlott. 3: 54 1882.
–
KORN-KLASS. särsk.
bärgv. till 6, i fråga om klassering av mineralkorn o. d. efter storlek. JernkA 1871,
s. 22. TeknVet. Bergsv.
1: 527 1931.
– (
4)
KORN-KLI.
LIND (
1749;
under gersten).
LAHT 1924,
s. 747.
– (
3,
4)
KORN-KNARR,
m. l. r. fågeln Crex crex Lin., som håller till i sädesåkrar o. har ett knarrande läte, ängsknarr. Korn-knarren .. som påandra ställen i Vestergötland kallas. Bjuggbit, emedan han knarrar i Kornåkrarna. LINNÉ Vg. 81 (
1747).
Kornknarrens sträfva läte från en närbelägen rågåker. QUENNERSTEDT IndSold. 27 (
1887).
FoFl. 1930,
s. 19.
– (
3)
KORN-KNEKA,
r. l. f. (
†)
"krakstol". Den så kallade kornknekan, hvilken består af en art trädstol, .. samt äro uppå denne stolryggen trappsteg, upföre, på hvilka den klifver som skylar eller hässiar säden. GADD Landtsk. 3: 503 (
1777).
– (
4)
KORN-KNEKT.
(sv. dial. kornknekt] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i ena ändan grenig stör som användes i sht för att lyfta kornkärvarna upp l. ned. STRINDBERG Bjälb. 13 (
1909).
JmtFmT 5: 172 1913.
– (
6)
KORN-KRUT.
( korn- 1539 osv. korne- (vanl. körne-) 1532–1612) i fackspr. kornigt krut; motsatt: mjölkrut; förr särsk. om det finare krutet för handgevär, motsatt det grövre "slangkrutet" (för kanoner) o. "stenbösskrutet" (bärgskrutet). G1R 8: 40 (
1532).
TÖRNGREN Artill. 1: 10 (
1794).
KrigVAT 1847,
s. 85 (
i fråga om ä. förh.).
ALM VapnH 47 (
1927).
– (
4)
KORN-KÄRNA,
r. l. f. (
i fackspr.)
om själva sädeskornet hos korn. Reichard Brygg. 7 (1899). 2NF 34: 91 1922.
– (
4)
KORN-KÄRRA. (
i sht i Ångermanl.,
bygdemålsfärgat)
ett slags skrinda på låga hjul, avsedd i sht för forsling av korn. HärnösDP 1694,
s. 133.
HÜLPHERS Norrl. 4: 364 (
1779).
SD(B) 1911,
nr 155, s. 9.
–
KORN-KÄRVE.
[KORN-KÄRVE.ssg 1]
1) (
†)
till 3: sädeskärve. HELSINGIUS 1587. RÅLAMB
4: 90 1690.
[KORN-KÄRVE.ssg 2]
2) till 4. ALSTRÖMER Får. 60 1727; möjl. till
1. –
(1 a, 4) KORN-KÖP. särsk. (
†)
till 1 a: inköp av säd; spannmålshandel. SthmTb. 1586,
s. 36 a.
HSH 24: 377 1633.
–
(1 a, 4) KORN-KÖPARE. särsk. (
†)
till 1 a: sädesköpare; spannmålshandlare. Fosz 463 (
1621).
IERICI Colerus 1: 109 (
c. 1645.
– (
6)
KORN-LACK. (
i fackspr.)
sönderstött, kornig (o. renad) gummilacka. BLOM Med. 56 (
1801).
HantvB I. 1: 90 1934.
–
KORN-LADA.
[fsv. kornlapa (i bet. 1)]
[KORN-LADA.ssg 1]
1) (
†)
till 1 a, 3: sädeslada; spannmålsbod. VarRerV 41 (
1538).
Gudaktigheten, tänka (de lättsinniga) .. fyller .. hvarken mina komlador eller penningekistor. ROGBERG Pred. 1: 188 (
1826).
Rebau NatH 1: 623 1879. särsk. bildl; jfr
-BOD slutet.
(Capua) skulle wara .. en kornladhu för Campanien.
SCHRODERUS Sleid. 36 (
1610).
[KORN-LADA.ssg 2]
2) till 4. NorrlS 14: 13 1648; möjl. till l.
RedNordM 1929,
s. 39.
–
KORN-LAND;
pl. ==. ( korn- 1541 osv. korne. 1791 [KORN-LAND.ssg 1]
1) (
†)
till 1 a, 3: jord l. land som lämpar sig för l. användes till produktion av säd, sädesjord, spannmålsproducerande land. Asser fick itt gott korn land. Gl1Mos. 49: 20 (Bib. (
1541).
Kornlandet för detta säde (dvs. egyptisk råg), hör plöjas up om hösten. GADD Landtsk. 3: 382 (
1777).
RYDQVIST StatsskonBetr. 92 (
1865).
[KORN-LAND.ssg 2]
2) landt. till 4, om åker som bär korn; äv. bildl. UpplFmT 1: 144 (
1600).
Han tänkte: gult är Frejas hår, / ett kornland som för vinden går. TEGNÉR (WB) 5: 8 (
1822).
LAHT 1885,
s. 263.
–
KORN-LÅR,
r. l. m. (i fråga om d. förh.) [KORN-LÅR.ssg 1]
1) till 1 a: spannmålslår; sädesbinge. Linc. (
1640;
under cumera).
MeddNordM 1899 – 1900,
s. 24.
[KORN-LÅR.ssg 3]
3) till 4: lår för förvaring av tröskat korn. RedNordM 1928,
s. 18.
–
KORN-LÖS.
[ fsv. kornlös, utan säd]
[KORN-LÖS.ssg 1]
1) till l. Tomma och kornlösa ax. AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 235 1857.
[KORN-LÖS.ssg 2]
2) till 6. ÅrsbVetA 1825,
s. 521.
Kornbärande och kornlösa celler. LAHT 1912,
s. 563.
–
(1 a) KORN-MAL.
zool. malfjärilen Tinea granella Lin., som håller till i spinnmålsmagasin o. vars larver angripa o. förstöra sädeskorn av alla slag. DAHLBOM Insekt. 214 (
1837). jfr:
(Lat.) Gurgulio vel Curculio
(sv.) korn maal som skadha gör på sädh.
VarRerV 53 1538.
–
(1 a) KORN-MAN,
m. (†) funktionär på slott, gård o. d. vilken hade att bestyra med spannmålen. KlädkamRSthm 1554A, s. 52 a. Närvarande Betjäningen på Stochholms Slott var vid Carl IX:s död:. (bl. a.) Kornman 1. HALLENBERG Hist. 1: 363 1790.
–
(1 a) KORN-MASK;
pl. -ar. zool. larv av kornmil (äv. i uttr.
vit korn- mask) l. kornvivel (äv. i uttr.
svart kornmask). VocLib. avd.
10 (
c. (
1580).
När säden ligger länge vthi Lårar, tå wäxa Kornmatkar ther vthi. IERICI Colerus 1: 109 (
c. 1645.
(STUXBERG o.) FLODERUS 1: 720 1901.
– (
4)
KORN-MJÖL.
SYLVIUS Curtis 311 (
1682).
Ssgr:
– (
3)
KORN-MODER.
[efter t. kornmutter]
rel.-hist. benämning på en ss. kvinna tänkt dämon för sädesfältet. NILSSON PrimRel. 60 (
1911).
IllRelH 407 1924.
– (
3,
4)
KORN-MOGE(N),
r. l. m. [sv. dial. kornmogen, kornmogna; jfr nor. kornmoe, sädesmogning, kornblixt, d. kommod, d. dial. kornmo, mo- d(e)n, -mon; eg: sädesmogning; benäraningen torde syfta på den folkliga föreställningen att kornblixten hidrar till sädens mognad]
(
†)
kornblixt(en). ULLENIUS Röthm. & 73 (1730). WESTE (
1867) .
–
(1 a) KORN-MOTT. (
föga br.)
zool. kornmal. Rebau NatH 1: 623 (
1879).
NF 1884.
– (
1,
4)
KORN-MUST.
( korn- 1761. kornec. 1670 (numera bl. tillf.)
eg: kornets must; omöl. O Hercules, när tig olust och sorger möta, / skall korne-must och drufve-safft / med Cere's kafft / Dem strax ur vägen stöta. SCOLUMBUS Vitt. 71 (
c. 1670.
SvtMerc. 1761,
s. 407.
– (
4)
KORN-MYGGA.
zool. insekten Mayetiola destructor Say, vars laver angripa korn. SDS 1899,
nr 249, s. 2. Sv UppslB
10: 1103 1932.
– (
3)
KORN-MYNTA,
f. [jfr d. dial. kornmynte]
(
†)
växten Mentha arvensis Lin., åkermynta SCHRODERUS Comenius 136 (
1639; t.
texten: die Katzenmüntze).
BROMELIUS Chl. 65 1694.
–
(1 a) KORN-MÅTT. (
†)
för säd användt rymdmått (i visst land), sädesmått. (Han) giorde ena graff kring ora altaret tw kornmååt wijdha.
1Kon. 18: 32 (Bib. 1541; LUTHER: Kornmas;
Bib. 1917; två
sea-mått).
SCHULTZE Ordb. 2936 (
c. 1755.
–
(1 a) KORN-MÄTARE. (
†)
person som mäter säd. RP 6: 539 1636.
SCHDLTZE Ordb. 2932 (
c. 1755.
–
(1 a) KORN-MÄTERI. (
†)
mätande av säd. RP 5: 9 1635. -
– (
3)
KORN-NEJLIKA.
[jfr t. kornnelke]
bot. växten Agrostemma githago Lin., rödklätt (som växer bland säd o. vars blomma liknar nejlikans). BROMELIUS Chl. 74 (
1694).
BOLIN Åkerogräs. 137 (
1926).
– (
3)
KORN-NEK.
[y. fsv. komnek (CodUps. C20 308)]
(
†)
sädeskärve. Linc. (
1640;
under merges).
VRP 29/1 1724.
– (
4)
KORN-ODLANDE,
p. adj. De kornodlande distrikten i vårt land. LAHT 1910,
s. 663.
– (
6)
KORN-PAPPER. (
i fackspr.)
papper med kornig yta. De för akvarellmålning bestämda kornpapperen. ROOSVAL Schmidt 262 (
1896).
2UB 10: 314 1907.
– (
6)
KORN-PLASMA.
bot. den del av cytoplasman som har kornig struktur. NF 3: 136 1878.
– (
1)
KORN-PROVARE,
r. l. m. [jfr d. kornprøver]
(1 sht förr) landt. instrument varmed man klyver ett sädeskorn för att undersöka konsistensen av snittytan. LINDBERG Svagdr. 14 (
1892).
– (
4)
KORN-PUTS.
tekn. elliptiskt för: kornputsmaskin LD 1904,
nr 210 s. 3.
– (
4)
KORN-PUTSMASKIN ~⁰⁰². tekn. maskin för rensning av korn som är avsett till mältning. 2NF 34: 92 1922.
– (
6)
KORN-RASTER.
[jfr d. kornraster samt t. kornraster, kornplatte]
tekn. o.
fotogr. rastar med komstruktur; jfr KORN 6 f ; motsatt: linjeraster. NoK 20: 164 (
1925).
KROON Reprodukt. 36 (
1935).
–
KORN-RIK.
[KORN-RIK.ssg 1]
1) till 1 om ax o. d: rik på sädeskorn. BJÖRKEGREN 1445 1784.
FORSSLUND Skörd. 108 (
1922).
[KORN-RIK.ssg 2]
2) (
numera bl. i vitter stil,
föga br.)
till 1 a, 3: rik på säd o. spannmål, sädesrik. Fennia XVI. 3 61 (i handl. fr. 1761.
Gyllne och kornrik med snurrande väderkvarnar. FOGELQVIST SöderkRom 94 (
1924;
om Samsö).
– (
3)
KORN-ROS.
(nnmera mindre br.) namn tillagt åtskilliga i säd växande örter med stora, i ögonen fallande blommor l. blomställningar, t. ex. Centaurea cyanus Lin., blåklint, Agrostemma githago Lin., åkerklätt, Chrysinthemum segetum Lin., gullkrage; äv. i uttr. röd kornros, om åkerklätt; jfr -BLOMMA. FRANCKENIUS Spec. C 3 a (
1659).
BROMELIUS Chl. 74 (
1694).
BOLIN Åker-ogräs. 100 1926. särsk. (†) om
Papaver rhoeas Lin. kornvallmo.
FRANCKENIUS Spec. D 3 b
1638. ÖoL
1852.
– (
4)
KORN-ROST bot. rost(svamp) som angriper korn; särsk. om Puccina simplex (Koern.) Erikss. et Henn. UtsädT 1904,
s. 20. LINDFORS
SjOdlVäxt. 12 1927.
– (
4)
KORN-SIKT.
Vid sköna Ängqvarn försäljes prima Kornsikt. SundsvP 1886,
nr 4, s. 4.
– (
4)
KORN-SJUKA.
landt. det tillstånd hos jord som länge varit besådd med korn att den på grund av den rikliga förekomsten av kornål lämnar mindre god skörd, jfr BET-SJUK. LB 2: 242 (
1900).
SvUppslB 1933.
– (
1)
KORN-SKAL.
VarRerV 49 (
1538).
2NF 26: 413 1917.
– (
4)
KORN-SKALMJÖL ~⁰² 1 ~²⁰. mjölliknande avfall vid grynberedning av kom. LAHT 1911, s. 477.
–
(1 a, 4) KORN-SKATT. (
förr)
kam. skatt utgående i spannmål resp. korn. HH XI. 1: 26 1536. Maltskatten eller kornskatten om Sancte Thomesse tirdh.
C1R 11: 369 1557.
–
(1 a) KORN-SKOVEL. (
†)
skovel att skyffla spannmål med. Linc. 1646.
SCHULTZE Ordb. 4415 (
c. 1755.
–
KORN-SKRIKA,
f. l. r. [anledningen till namnet oviss]
(
i vissa trakter)
fågeln Aarrulus glandarius Lin., nötskrika. LINNÉ SystNat. 19 (
1748;
uppl. 1740: skrika.
ERICSON Fågelkås 1: 55 (
1906;
fr. Östergötl.). jfr (†) Rödstierten,. Kornskrijkan, och Domherren, the äta matkar.
SCHRO-DERUS Comenius 155 (
1639;
t. texten: die Graszmücke).
–
(1 a) KORN-SKRIVARE. (
förr)
"ämbetsskrivare" som förde bok över tillförsel o. utlämnande av spannmål. VaruhusR 1559,
s. 97 a.
SvH 3: 246 1903.
–
(1 a) KORN-SKRUV. (
förr)
landt. spannmålsmagasin med lodräta schakt vilka luftades gm tvärgående lufttrummor o. urtappades nedtill, varvid ständigt nya delar av sädesmassan kommo att luftas gm trummorna. NVexjöBl. 1848,
nr 32, s. 3.
BonnierKL Suppl.
1929.
– (
8)
KORN-SKYDD.
mil. anordning som skyddar kornet på gevär. PT 1904,
nr 33, s. 2.
VaruhbTulltaxa 1: 555 1931.
–
KORN-SKYL.
[KORN-SKYL.ssg 1]
1) (
†)
till 3: sädesskyl. Rut 3: 7 (
Bib. 1541.
SCHENBERG 1739.
[KORN-SKYL.ssg 2]
2) till 4. UpplDomb. 1: 143 1639.
–
KORN-SKÖRD.
[KORN-SKÖRD.ssg 1]
1) (
†)
till 3: skörd av säd i allm. BÆLTER JesuH 6: 793 1760; möjl. till
2. [KORN-SKÖRD.ssg 2]
2) till 4. SCHULTZE Ordb. 4431 (
c. 1755.
– (
4)
KORN-SLAG.
Det vanligaste kornslaget som hos Bonden af ålder är i bruk, är det sex-radiga. BRAUNER Åker 63 (
1752).
– (
4)
KORN-SNARP.
[jfr sv. dial. snap]
(
†)
borst på korn. NorrlS 46 (
c. 1770.
– (
4)
KORN-SNES. (
i vissa trakter)
lndt. jfr HAVRE-SNES. VetAH 1743,
s. 69.
– (
6)
KORN-SNITT.
bokb. boksnitt med vita, ofärgade ställen (som förblivit sådana på grund av att de vid snittets färgande varit täckta av gryn o. d.). UB 6: 519 (
1874).
WoJ 1891.
– (
6)
KORN-SNÖ.
kornig, mer l. mindre till is hopfrusen snö. NATHORST JordH 433 (
1891).
(Lös snö förvandlas till kornsnö .. om
(den).. påverkas av .. plastemperatur samt sedan åter av minustemperatur.
PåSkid. 1928 s. 362.
–
KORN-SOCKER.
[KORN-SOCKER.ssg 1]
1) (
förr)
till 4: ett slags konfekt, tillredd av korn o. socker, vilken användes mot hosta. NEMNICH Waarenlex. 96 (
1797).
DALIN 1852.
[KORN-SOCKER.ssg 2]
2) (
i fackspr.,
mindre br.)
till 6,; om (kornformigt) glasartat socker som erhålles av rörsocker vid upphettning till 160–180C. BERGSTRAND Johnson 1: 33 (
1874).
JÖNSSON Gagnv. 91 (
1910).
– (
4)
KORN-SOPPA,
r. l. f. kok. soppa på korngryn (l. kornmjöl). BOLAVI 97 a 1578.
HÖGSTEDT KokB 61 1920.
– (
4)
KORN-SORT.
LAHT 1885,
s. 76.
– (
4)
KORN-SOT,
n. landt. o. bot. sjukdom på korn, förorsakad av vissa svamparter. Naket kornsot, kornets flygsot, förorsakat av svampen Ustilago hordei (Pers.) Bref. Täckt kornsot, kornets täcksot, förorsakat av svampen Ustilago Jensenii Rostr., hårdsot. UtsädT 1895, s. 269.
–
KORN-STACK.
[KORN-STACK.ssg 1]
1) (
†)
till 3: stack av skuren säd. SPEGEL 477 (
1712).
SCHULTZE Ordb. 5026 (c.
1755.
[KORN-STACK.ssg 2]
2) till 4. FörarbSvLag 2: 312 1707.
–
(1 a) KORN-STAD. (
†)
stad med förråd av spannmål. Alla kornstädher som Salomo hadhe. 2Krön. 8: 6 (Bib. 1541;
Bib. 1917 förrådsstäder).
OxBr. 3: 250 1631.
–
KORN-STORLEK ~⁰² l. ~²⁰. (i fackspr.)
[KORN-STORLEK.ssg 1]
1) till 1, 5. UtsädT 1893,
s. 130 [KORN-STORLEK.ssg 2]
2) till 6. De olika krutsorternas kornstorlek. FRIES Krutl. 39 (
1869).
Gruset, som användes (vid gatbygge) .. bör innehålla alla kornstorlekar mellan 1 och 19 mm. ERIKSON HbSmågatst. 35 1928.
–
KORN-STRUKTUR. särsk.
landt. till 6, om det tillstånd hos åkerjord, då dennas smådelar bilda små korn. 2UB 4: 37 1899.
2NF 27: 373 1918.
– (
4)
KORN-STUBB.
EconA 1807, april
s. 99.
– (
4)
KORN-STÅNG. (
i vissa trakter)
stång varpå kornkärvar uppsättas till torkning. Norrls 1: 107 (
1799).
Därs. 158 1896.
– (
3)
KORN-SUS. (
i vitter stil)
sus av (växande) säd. Vore det sommar, skulle jag ända hit tro mig höra kornsuset från Östergyllen. HEIDENSTAM Folkung. 1: 9 (
1905). DENS.
Svensk. 1: 152 1908.
– (
3)
KORN-SUSANDE,
p. adj. (i vitter stil) jfr -SUS. Gustav Vasas kornsusande rike. HEIDENSTAM Svensk. 2: 50 (
1910).
– (
4)
KORN-SVED. (
förr)
svedjat område på vilket korn såddes. AtlFinl. 12–
13: 12 1899.
–
(1 a) KORN-SVEN. (
förr)
kornskrivares medhjälpare; äv. om kornskrivare. KlädkamRSthm 1554 A,
s. 47 a.
BUREUS Suml. 57 (c.
1600.
VRP 1606,
s. 126.
– (
4)
KORN-SÅ,
v. landt. beså med korn; i sht i p. pf. VDAkt. 1711,
nr 228 (trol.till
KORN 4.
SCHULTZE Åker 50 (
1743).
– (
4)
KORN-SÅLL,
sbst.¹ (sbst.² se sp. ²⁴⁴8). (förr)
för rensning av korn. VetAH 1756,
s. 91.
– (
4)
KORN-SÅNING. (
mindre br.)
== -SÅDD. NorrlS 1: 48 (
c. 1770.
Hembygden(Hfors) 1912,
s. 137 1867.
–
KORN-SÄCK.
[KORN-SÄCK.ssg 1]
1) (
†)
till 1 a: säck avsedd för spannmål l. vari spannmål fövaras. SCHULTZE Ordb. 3893 (
c. (
1755).
Weise 1: 63 1769.
[KORN-SÄCK.ssg 2]
2) till 4. HEIDENSTAM Svensk. 1: 133 1908; möjl. till l.
–
KORN-SÄD.
[KORN-SÄD.ssg 1]
1) (
numera bl. arkaiserande)
till 1 a: säd i allm. ABRAHAMSSON 34 (
1726).
Ett eller flere bland dessa senare (hus) tjäna till visthus eller till förvarande af kornsäden. UpplFmT 25: 222 1908.
[KORN-SÄD.ssg 2]
2) (
föga br.)
till 4: korn. ALMQUIST CivLokalförv. 2: 556 (cit. fr. 1597); möjl. till
1. LAGERLÖF
HomOd. 36 1908.
– (
4)
KORN-SÄDE. (
†)
[KORN-SÄDE.ssg 1]
1) koll., om (växande l. tröskat) korn. De Byelagen, som äga någon Svartmylla, bruka jämte Rågen också Korn-säde. Åhstrand Öl. 61 (1768). GADD Landtsk. 2: 414 1775.
VetAH 1803,
s. 59.
[KORN-SÄDE.ssg 2]
2) kornsådd; kornodling. VDAkt. 1697,
nr 269.
På somliga orter är det brukeligt att gödsla under körnsädet. WÅHLIN LbLandth. 7 (
1804;
i fråga om förh. under 1670-
talet).
Kornsädet såg väl ut och fisket började tilltaga. 2VittAH XXXI. 7: 16 1893.
– (
1)
KORN-SÄTTNING. (
föga br.)
landt. bildning av korn i axen. Kornsättningen i axen är ojämn. VexjöBl. 1836,
nr 34, s. 1.
LAHT 1901,
s. 33.
– (
1)
KORN-TAGG. (
†)
mjöldryga. FISCHERSTRÖM 3: 54 (
1782).
WoJ 1891.
–
(1 b) KORN-TAL.
landt. tal som angiver storleken av skörden i förhållande till utsädet. Ett högt korntal. Viborg 1857,
nr 1, s. 2. Af sädesgrödan gaf efter korntalet räknadt höstsäden i allmänhet mera än medeltalet.
LAHT 1890,
s. 3.
Skördens korntal var .. i Umeå 4, och i Luleå 2,4. HELLSTRÖM NorrlJordbr. 82 (
1917).
–
(1, 5, 6) KORN-TALS,
adv. (
mindre br.)
korn för korn, kornvis. EKBLAD 151 (
1764).
TOPELIUS Fält. 3: 315 (
1858).
– (
6)
KORN-TENN.
metall. tenn i kornform; motsatt: blocktenn. ALMROTH Karmarsck 48 (
1838).
UB 4: 215 1873.
–
(1 a) KORN-TIONDE,
sbst [ fsv. korntiunde]
(förr) tionde som erlades i säd. G1R 24: 521 (
1553).
HOLMBERG Bohusl. 3: 403 (
1845).
– (
3)
KORN-TISTEL (
i vissa trakter)
växten Cirsium avense (Lin.) Scop., som växer på åkrar, åkertistel. LINNÉ Fl. nr 662 (
1745,
fr. Smål.). BOLIN Åkerogräs. 59 (
1926).
– (
3)
KORN-TJUGA. (
†)
tjuga (använd vid sädesbärgning). VarRerV 44 1558. Hamb. 1766.
–
KORN-TJUV. särsk. (i Norrl.) till
1, 4, ss. benämning på gråsparven l. gulsparven.
– (1
a)
KORN-TORG. (
†)
torg för spannmålshandel. VarRer V 37 1538.
HEINRICH 1814.
– (
4)
KORN-TRÖSK.
(i folkligt spr. i vissa trakter) tröskning av korn. SJÖGREN Journ. 21/10 1784.
TurÅ 1906,
s. 213.
– (
4)
KORN-TRÖTTHET ~⁰² l. ~²⁰. landt. == -SJUKA. LB 2: 242 (
1900).
SvUppslB 1933.
– (
6)
KORN-TYGARE,
r. l. m. [jfr d. korntyder, ävensom t. korneisen, korndreher]
guldsm. instrument bestående av ett litet rundt stift som i sin ena ända har en halvklotformig, polerad fördjupning o. som användes vid anbringande av små upphöjningar på kanten av infattningen till ädelstenar, mellan vilka upphöjningar kanten sedan inpressas mot stenen. ALMROTH Karmarsch 613 1839.
– (
6)
KORN-TÅNG.
[jfr t. kornzange]
(
†)
eg: tång som användes för att taga ut l. upp små föremål (t. ex. ur sår); pincett. TullbSthm 12/12 (
1582).
Til kanternas fasthållande (vid operationen), har jag altid nyttjat en stadig korntång. ACREL Chir. 24 (
1759).
ERICSSON Ur. 202 (
1897).
– (
1)
KORN-TÄT,
adj. (
föga br.)
landt. om ax: som har många korn, tätkornig. LAHT 1898,
s. 70.
–
KORN-TÄTHET ~⁰² l. ~²⁰. [KORN-TÄTHET.ssg 1]
1) (
föga br.)
landt. till 1: antalet korn på ett ax i förh. till dettas längd, kärntäthet. LAHT 1892,
s. 279.
(En vete- sort) med korntätheten stigande mot axets topp.
SmåskrLandtbr. 8: 63 1896.
[KORN-TÄTHET.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
till 6: antalet korn i viss massa resp. dessas volymer i förhållande till hela massans volym l. vikt. FRIES Krutl. 114 (
1869).
KemT 1910,
s. 7.
– (
3,
4)
KORN-VALLMO ~⁰² l. ~²⁰. [jfr d. kornvalmue]
den i åkerfält växande örten Papaver Rhoeas Lin; jfr -ROS slutet o. RÅG-VALLMO. GOSSELMAN BlekFl. 94 (
1865).
NormFört. 26 1894.
–
KORN-VARA,
r. l. f. [KORN-VARA.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
till 4: korn betraktat ss. handelsvara. MosskT 1892,
s. 217.
En kornvaras större eller mindre lämplighet för maltberedning. LB 2: 321 1900.
[KORN-VARA.ssg 2]
2) (
†)
till 5, om handelsvara bestående av kornformiga frön l. fruktkärnor. Ris och andra Kornvaror. SFS 1847,
nr 43, s. 51.
– (
4)
KORN-VATTEN.
[KORN-VATTEN.ssg 1]
1) avkok av korn (korngryn), som i sht förr användes ss. sjukkost l. läkemedel; stundom äv. inbegripande tillsatt socker, citronsaft o. d; möjl. [jfr d. kornvand]
i ä. tid äv. till KORN 1 a, om avkok äv. på andra sädesslag. BOLAVI 6 a (
1578).
För then heeta Kållesiuka. .. Man må gifwa then siuka korn watn till at dricka thet swalkar then mykna heeta. MÅNSSON Åderlåt. 40 (
1642).
LANGLET Husm. 958 (
1884).
[KORN-VATTEN.ssg 2]
2) (
†)
om öl. BROMELIUS Lup. 61 (
1687).
– (
4)
KORN-VETE. (
†)
[KORN-VETE.ssg 1]
1) om blandsäd av korn och vete. All Åkren besåss hvart år, mäst med Vårsäd, VårRog och Kornhvete. MELGH 1749 i
SmålHembygdsb. 4: 26. [KORN-VETE.ssg 2]
2) landt. glasvete (som har långa borst). UB 3: 327 1875.
– (
3)
KORN-VICKER.
(-wick) [namnet torde syfta på odlingen av vicker]
(†) åkevicker. VarRerv 42 (
1538).
Wick, kornwick, som doger at såå. Linc. (
1640;
under seminalis).
– (
1,
5)
KORN-VIKT.
landt. LAHT 1883,
s. 174.
Afkastningen (ab fårsäden) blef .. under medelmåttan med låg kornvigt. SFS 1900,
Bih. nr 8, s. 18.
TLandtm. 1900,
s. 321.
– (
1,
3)
KORN-VIND,
sbst.¹ (
†)
om vind som torkar säd. Sedan Säden .. hunnit väl torrka på skylarna af en förträffelig, så kallad kornvind. VetAH 1798,
s. 260.
– (
4)
KORN-VIND,
sbst.² vind för lagring av korn. PT 1899,
nr 42 A, s. 1.
– (
8)
KORN-VINKEL.
mil. vid riktning: vinkel mellan riktlinjen (som går gm siktskåra o. kornspots) o. terränglinjen. HOLMBERG Artill. 1: 74 (
1881).
2NF 23: 409 1915.
–
KORN-VIS,
adv. [KORN-VIS.ssg 1]
1) till 1, 5, 6: korn för korn. DÄHNERT 154 1746. I vildmarken måste man så att säga kornvis utminutera ammunitionen.
ALM VapnH 172 (
1927).
[KORN-VIS.ssg 2]
2) (
föga br.)
till 6: (sammansatt) av korn. (Ste- nen var) kornvis sammansatt. ACREL Chir. 92 (
1759).
– (
6)
KORN-VÄG;
pl. -ar. [jfr t. konrwage]
(
†)
mycket känslig våg, urspr. använd för att väga kornen efter guld- o. silverdrivning. VetAH 1744,
s. 220.
RINMAN 1788.
– (
4)
KORN-VÅNG. (
i fråga om ä. förh.)
vid treskiftesbruk: med korn besått jordområde. LINNÉ Sk. XIV 1751.
Flodström SvFolk 274 1918.
–
KORN-VÅR,
r. l. m. (
†)
[KORN-VÅR.ssg 1]
1) till 3: vårarbete (för sådd o. d.); äv. övergåendee i bet: tid för vårarbetet. Emot betalning åtaga sig Kornvårens värckställande. VDP 11/6 1772, &
8. 2ne par Oxar hvilke dragit hela Kornvåren.
VDAkt. 1798,
nr 211.
[KORN-VÅR.ssg 2]
2) till 4: vårarbete för kornsådden. Så snart jagh min Rogh- och kornwåhr i Liunga förrättat haf(ve)r. VDAkt. 1688,
nr 244.
– (
4)
KORN-VÄLLING. (
i sht i fråga om ä. förh.)
Haffre välling och korn vällingh koketh i vatn måge the (dvs. de sjuka soldaterna väll äthe. G1R 25: 634 1555.
FoF 1914,
s. 33 (i
fråga om förh. c. 1855.
– (
4)
KORN-VÄRDE.
landt. foderenhet som användes vid beräkning av utfodringsnormen för svin o. som beräknas efter nettoenergin i 1 kg. normalt korn. LAHT 1911,
s. 470.
–
KORN-VÄXT. (
†)
[KORN-VÄXT.ssg 1]
1) till 3: växtlighet hos säd; sädesskörd. Ther ähr altiidh liithenn kornn vextt. G1R 23: 441 1552.
HEINRICH 1814.
[KORN-VÄXT.ssg 2]
2) till 3, konkret: sädesväxt. VetAH 1775,
s. 143.
[KORN-VÄXT.ssg 3]
3) till 4: växande korn; kornskörd. VetAH 1748,
s. 27.
Därs. 1770,
s. 138 SJÖGREN 1795.
–
KORN-ÅKER.
[KORN-ÅKER.ssg 1]
1) (
†)
till 3, om åker med "dinkelkorn" (spält). SWEDBERG Ordab. (
c. 1736.
SCHENBERG 1739.
[KORN-ÅKER.ssg 3]
3) till 4. BtFinlH 2: 46 1545; möjl. till
KORN 3. ConsAcboP 4: 366 1677.
– (
4)
KORN-ÅL.
zool. o.
landt. rundmasken Tylenchus hordel W. M. Schøyen, som aneriper rotspetsarna av korn (samt andra sädes- o. foderväxter) o. förorsakar kornsjuka. UtsädT 1895,
s. 119.
–
KORN-ÅR.
[KORN-ÅR.ssg 1]
1) [ fsv. kornar]
(
†)
till 3: (så l. så beskaffat) är medhänsyn till grödan (äringen). Desse rötter (dvs. potatisen) äro af en hel tårrn natur, så at man uti svåra Korn- eller sädz år, kan bruka dem til bröd. ALSTRÖMER Får. 63 1727.
SvTyHlex. 1872.
[KORN-ÅR.ssg 2]
2) till 4: (så l. så beskaffat) är med hänsyn till kornskörden. Ett godt, dåligt kornår.
– (
4)
KORN-ÖL.
vanl, i motsättning till av annat ämne beredt öl. COLLAN Kalev. 1: 4 (
1864).
Kornölet, "tjang", Ladaks nationaldryck. HEDIN Transhim. 1: 105 (
1909).
B
(
†):
–
(1 a) KORNE-BUK.
[jfr BUR 2]
== KORN-GUD 1. LUCIDOR (SVS) 345 1673.
– (
6)
KORNE-GULD.
( klörne-) guld i korformiga stycken. Tene guldh sextan stycker, kiörne guldh trij stycker och rulde guldh tuhundrede fira stycker. G1R 28: 23 1558.
C
(†):
Avledn. –
KORNA ,
se d. o.A
Avledn.
–
KORNAKTIG ,
adj. KORNAKTIG ,
adj. ( korn- 1749 osv. kem- 1697–1747) [jfr t. körnig]
[KORNA.avl 1]
1) till 1: som har (så l. så beskaffade) korn; i ssgr. jfr FULL-, LJUS-, MÅNG-, MÖRK-, SMÅ-, STOR-, TRUBB-KORNIG m. fl. [KORNA.avl 2]
2) till 6: som består av (små) korn, antingen fritt liggande intill varandra l. förenade till en massa; äv. om yta som företer små, mer l. mindre runda upphöjningar (l. fläckar); grynig. Ehwad slags Tiära det är, antingen skyr och tunn eller tiok och kömig. STIERNMAN Com. 5: 633 1697. I regeln visar sig stålets brottyta mera kornig, under det smidesjemet .. har ett tågigt brott.
HOLMBERG Artill. 3: Bil. 37 (
1882).
Grått,kornigt linne. Freja 1885,
s. 16. Fin, kornig snöpiskade oss i ryggen.
HEDIN GmAs. 2: 262 (
1898). Huden
(hos klumpfisken är) läderartad, kornig eller skrovlig.
LÖNNBERG RyggrDj. 3: 45 (
1915). jfr
FIN-,
GROV-,
RUND-,
SMÅ-,
STOR-KORNIG m. fl. särsk.
[KORNA.avl 2.a]
a) geol. om bärgart: som är bildad av sammankittade, med blotta ögat urskiljbara mineralkorn; motsatt: tät.
Kornig kalksten, se
KALKSTEN 1. HISINGER Ant. 4: 8 (
1828).
b) konst. o.
tekn. vid etsning, djuptryck o. d., om plåtyta o. d:. som är ojämnt täckt av skyddande korn av asfalt o. dyl. o. därigm blir ojämnt angripen av syran; äv. om etsning som sker på dylikt sätt.
EHRSTRÖM Konsthantv. 121 1924.
HantvB I. 1 236 1934.
[KORNA.avl 3]
3) [efter motsv. anv. i t.]
(
†)
om muntlig l. skriftlig framställning: innehållsrik, men knapp i formen, epigrammatisk, kärnfull. (Stahl) läser något kärft och kornigt, men med en anstrykning af humor. SNELLMAN Tyskl. 408 (
1842). Han antecknade, fåordigt, men kornigt och tillräckligen hegripligt, hvad som i hvar och en sak ansågs för nyttigt och godt.
2SAH 26: 210 1851.
LAGUS Kellgren 60 (
1884).
Avledn: