KRATER kra⁴ter sbst.² r. l. m.; best. -n ((†)
-en VetAH 1790,
s. 163,
ALMQVIST Luna 122 (
1835)); pl.
-trar (
BERZELIUS Res. 218 1819 osv.) ((†)
-terer BERGMAN Jordkl. 2: 177 1774 LANDBERG Ökn. 338 (
1882)).
(förr äv. skrivet cra-) [KRATER.sbst2 1]
1) i fråga om vulkan: (vanl. i spetsen av en kägla befintlig) tratt- l. kittelformig öppning gm vilken utslungas stenar, lava, aska, vattenångor o. gaser, vulkanmynning; äv.: om en krater påminnande bildning på månens yta, ävensom: kriterliknande grop l. håla i marken, åstadkommen av nedfallen meteor l. kreverande bomb l. granat o. d.; stundom i bild o. bildl. En utbränd krater. BERGMAN Jordkl. 2: 177 (
1774). Icke en gång den djupaste kannare af menniskohjertat skulle hafva kunnat beräkna verkan af denna krater i qvinnoform, när den en gång skulle explodera.
BLANCHE Band. 83 (
1848).
Vi hade kommit upp till brädden af kratern. LUNDGREN MålAnt. 1: 108 (
1873).
Kratrar och ringformiga hergbildningar (på månen). BERGSTRAND Astr. 326 (
1925).
Granater slå sällan ned i samma kratrar. BERG Remarque Västfr. 61 1929. – jfr
ELEVATIONS-,
ERUPTIONS-,
EXPLOSIONS-,
MÄN-KRATER m. fl.
[KRATER.sbst2 2]
2) elektr. hålighet som uppkommer i spetsen på det positiva kolet i en ljusbåge. TT 1898,
M. s. 46. I en vanlig öppen ljusbåge kommer det mesta ljuset från det positiva kolets spets, den s. k. kratern.
LAHT 1929,
s. 943.
Ssgr (till
1):
–
KRATER-FORMIG.
Den djupa, kraterformiga Albanersjön. NICANDER Hesp. 62 (
1835).
–
KRATER-HÅLA,
r. l. f. QUENNERSTEDT Resa 168 1867.
–
KRATER-LIKNANDE,
p. adj. –
KRATER-RAND.
LOVÉN ÅrsbVetA 1843–44,
s. 215.
–
KRATER-SJÄ.
vattensamling i kratern av en slocknad l. vilande vulkan. NF 1: 267 1875.
Den lilla kratersjön vid Nemi i Albanerbergen. 2VittAH 35: 36 1927.
–
KRATER-ÖPPNING.
konkret.