KRATS krat⁴s, sbst.¹,äv. (numera bl. i Finl.) KRASS, sbst.², r. l. m. (l. f.?); best. -en; pl. -ar (VaruhusR 1539 s. 71 a, osv.) ((†) -er (äv. att hänföra till sg. krasso o. krassa) VaruhusR 1540, SPF 1822, s. 111); förr äv. KRASSE, sbst.², r. l. m., o. KRASSA, sbst.², r. l. m. l. f.; pl. -arl. -er (se ovan). ( kratser, pl. 1540; krassar, pl. 1539. krats (-tz) 1691 osv. krass 1738–1905 (fr. Finl.). krasse (cr-) 1551 – 1696. krassa 1554–1741) (i sht i fackspr.) redskap att kratsa med (äv., allmännare, att rengöra föremål med); särsk. om olika slags, vanl. mud skruv (med dubbla, mot varandra böjda spiraler) l. "klor" försedda redskap för uttagande av skott ur framladdningsgevär, framdragande av djur ur gryt o. d., uppryckande av ogräs, rengöring av gevärslopp l. borrhål (vid bärgborrning l. stensprängning) m. m.; äv.: kratsborste. VaruhusR 1539, s. 71 a. Kratzer, som hörer till bössorne. Bouppt- Sthm 1678 s. 259 a. (Av svinborst göras bl. a.) kratsar eller runda bårstar hvarmed glas, bouteiller, krukor och slita kjärl renas inuti. ROTHOF 512 (1762). Till skurning och tvättning (av bösepipor) begagnar man .. vanligen en krats,. fastskrufvad på laddstocken och omlindad med blånor. SVEDERUS Jagt 20 (1831). Då borrhålet erhållit sin behöriga djuplek, rensas det fullkomligt från slamm och vatten medelst en Krats. STRÖM MinnB 7 (c. (1865). Krats, 5 klor. GbgTrädgFPrisuppg 1924, s. 77. HantvB I. 2: 266 1934. jfr BORR-, BÄRG-, DJUR-, FIL-, ROV-, RÖR-, ULL-KRATS m. fl.