KRAV kra⁴v, n.; best. -et; pl. ==. 1) handling(en) att kräva l. fordra ngt av ngn; äv. konkretare med tanke på innehållet i det som kräves l. fordras: fordran, anspråk; äv. i fråga om ngt sakligt (särsk. tillstånd l. föreliggande omständigheter, tidsläge o. d.) som (mer l. mindre pockande) kräver ett handlande l. avgörande; ngn gg närmande sig bet.: behov, tarv; ofta med prep. på o. sbst. som anger dels den av vilken man fordrar l. har rätt att fordra ngt, dels (förr äv. med prep. av) det som kräves av ngn; ofta i uttr. ställa (äv. fromställa) krav på (ngn, äv. ngt), resa krav på (ngt). Ett oefter- givligt krav. Uppfylla ngns rättmätiga krav. Kravet på forskningens frihet. Vetenskapen stäl- ler stora krav på sina idkare. Hava blick för tidens krav. Till följd av omsländigheternas krav. Månne intet Försynen, som bäst kände Mensklighetens kraf, valde det tjenligaste Medlet til dess förbättring? LANÆRUS Försök 108 (1785). Don Quizote uppfyllde naturens kraf och sof första delen af natten. STIERNSTOLPE DQ 4: 364 (1819). Man har rätt.. att på en bibelöfversättning ställa höga kraf. SvTidsk. 1873, s. 495. Hungerns kraf på bröd och sinnets kraf på fröjd, / de äro makter makten har att räkna med. RYDBERG Dikt. 2: 122 (1891). Med bildningen följer krafvet af framåtskridande. RUNDGREN Skoltal 1899, s. 9. De borgerliga partierna (ha) i riksdagen rest kravet på en radikal utvidgning av arbetsfredslagstiftningen. GHT 1934, nr 19, s. 10. jfr BILDNINGS-, DEMOKRATISERINGS-, FÖRNUFTS-, HELIGHETS-, LIVS-, LYDNADS-, REFORM-, SAMHÄLLS-KRAV m. fl. 2) (muntligt l. skriftligt framställd) begäran att få en pänningfordran betald, anmaning att betala gäld. G1R 3: 317 1526. (Oss) påhænger. the tyskers daglige kraft. Därs. 4: 114 (1527). (Borgensmännen) yrkade att från krafven befrias. 1NJA 1874, s. 183. Kraf får icke ske å hrefkort. DÖSS o. LANNGE 326 1908. jfr (†): Then som går i löfte han går i gäld och kraf, säger både Guds och mennisklig lag. SPEGEL Pass. 51 (c. 1680. – jfr EFTER-, ERSÄTTNINGS-, PÄNNING-KRAV. 3) metall. i fråga om masugnsgäng med ringa malm i förhållande till kolmängden (så att ugnen liksom kräver mera malm); ofta i uttr. gå i krav (om ngn). Den upphettade luften. brakte ugnen i starkt kraf. JernkA 1834, s. 624. Ugnen hade) gått i kraf nära 7 veckor för tillverkning af gjuttackjern. Därs. 1854, s. 63.