KRAVELL kraväl⁴, äv. KRAVEL krave⁴l, n. sbst.³, r. l. m.; best. (i bet. I) -en, äv. -n; pl. (i bet. I) -er. ( -el 1525 – 1925. -ell c. 1540 osv.) [fsv.
kravel; jfr d.
kravel, mnt.
kravel, holl.
karveel, t.
kra-weel; etymologiskt samma ord som
KARAVELL]
[KRAVELL I]
I) (
i fråga om ä. förh.)
karavell. G1R 2: 142 (
1525).
En Craffuel, på stoorleken emillen femptije och sex och femptije lester. SthmTb. 1575,
s. 125 a. Columbus fäste seglet på sin knakande kravel.
OSSIANNILSSON Ork. 115 (
1907).
[KRAVELL II]
II) [användningen har föranledts därav att se karavellen var byggd på ifrågavarande sätt]
skeppsb. sådant läge av ett fartygs l. en båts bordläggningsgångar att borden stöta stumt äv mot varandra, kant i kant (varigm fartyget resp. båten erhåller släta sidor); motsatt: klink; nästan bl. i uttr. (bygga, lägga) på kravell. I förmene det wara både nytt- och tienligare, där dhe samma (skeppen) hädin efter måtte flere timras på Crawel. STIERNMAN Com. 4: 217 1680.
PH 5: 2966 1750.
Båtar byggas dels på kravel, dels på klink. WITT Skeppsb. 265 (
1863).
(Bordläggnings-)plankorna.. lades på kravell.
NoK 13: 11 (
1922).
Bordläggningen på större fartyg lägges kant i kant, s. k. kravel). SvSkog. 1217 1928.
Ssgr(till II, skeppsb.):
A
–
KRAVELL-BORDLÄGGNING, äv.
KRAVEL-BORDLÄGGNING,
~⁰²⁰,. 2UB 9: 520 1906.
–
KRAVEL-BYGGD,
p. adj. [jfr t. kraweelebaut, eng. carvelbuilt]
byggd på kravell. GotILT 1852,
nr 43, s. 4.
Jolle av mahogny, kravelibyggd. SvD(A) 1930,
nr 222, s. 17.
–
KRAVEL-FARKOST ~⁰² l. ~²⁰. Nu (äro) gode och faste (svenska) cravelfahrkåster till myckenhet.. i fahrvattnet. RARP 16: 115 1693.
–
KRAVEL-FARTYG ~⁰² l. ~²⁰. TaxaTullafg. 1824,
s. 62.
–
KRAVEL-JAKT.
( -el(l)- 1758 osv. -els- 1771 kravellbyggd jakt. PT 1758, nr 44, s. 4. NILSSON Köpmansh. 16 (
1936).
B
(
†):
–
KRAVELES-BOJORT,
se. C.
C
(
†):
–
KRAVELS-BOJORT.
( -eles- 1535. -els- 1536–1622) kravellbyggd bojort. C1R 10: 236 1535.
TEGEL G 1 2: 63 1622.
–
KRAVELS-ÄSPING.
kravellbyggd äsping. C1R 9: 147 1534.