KREDIT kredi⁴t, sbst.¹, r. l. m. l. f. (OxBr. 5: 78 1614 osv.) ((†) n. SCHRODERUS HoffWäck. 318 (1616). VDAkt. 1760, nr 139); best. -en; pl. (i konkretare anv. av bet. 2) -er. (förr vanl. skrivet cr-) [jfr t.
kredit, eng.
credit, fr.
crédit, it.
credito; ytterst till stammen i lat.
creditus, p. pf. av
credere, tro, anförtro, utlåna (se
KREDO). Anv. av ordet i bet.
2 har sannol. urspr. uppkommit i it. – Jfr
KREDITERA, v.¹]
[KREDIT.sbst1 1]
1) (
numera bl. ngn gg)
förtroende; förr äv. med bibet. av l. övergående i bet.: anseende, godt rykte, uppskattning, gunst, inflytande; äv. i uttr. förlora krediten l. i kredit o. d.
vinna kredit; numera åtminstone delvis uppfattat ss. bildl. anv. av
2. SCHRODERUS Dict. 154 (c.
1635. Thesse båda .. hade hoos adelen ther om kring stoor credit och annsehende.
HH 20: 337 (c. 1640. Ordh och affskeedh giör godh Credit.
GRUBB 650 1665.
(Finnarnas i Sverge) Smör, Ost och Talg äger mycken credit.
PORTHAN 5: 339 (
1793).
Sympatikurer, trollskott, igengångare .. hafva hos allt folk af ädlare seder förlorat deras kredit. LEOPOLD 3: 180 (
1798,
1816). Grefve Horn måste använda all sin återstående credit, blott att få Ständerne åtskilde.
EHRENHEIM Tess. 46 (
1819).
(Konungens) sätt att vara / Har någonting förnämt, som ger kredit. FAHLCRANTZ 2: 136 (
1826,
1864). De af .. Mechanicus Forsgren inventerade .. gjutne hammarställningar,
(äro) väl förtjente af den kredit de allestädes .. vunnit.
ÅKERMAN Stångj. 13 (
1839).
Farhågan för Lindschölds växande kredit hos monarken. CRUSENSTOLPE Tess. 1: 61 (
1847). (
Vi se) huru det, som en tid skattas högt, under en följande tid förlorar i kredit.
3SAH 12: 142 (
1897).
En ny splittring (av partiet) skulle .. beröva de frisinnade resten av den kredit de ännu kunna ha kvar ute bland väljarna i landet. SvD(A) 1933,
nr 8 s. 4. jfr
DIS-,
MISS-KREDIT. – särsk.
[KREDIT.sbst1 1.a]
a) (
†)
i uttr. uppå blind kredit, i blindt förtroende. BRASK Pufendorf Hist. 438 (
1680).
[KREDIT.sbst1 1.b]
b) (
†)
i sådana uttr. som komma i kredit, vinna förtroende l. anseende, vara l. stå i kre- dit, åtnjuta förtroende l. anseende l. gunst, sätta l. ställa ngn l. ngt l. sig i kredit, skapa förtroende för ngn l. ngt resp. sig, komma utur ngns kredit, förlora ngns förtroende. Sedan at han war kommen vthur hans Credit, och war ingenstädz betroder. VRP 1634,
s. 534.
Wthj hwad Credit iag står hoos min Herr Öfwerste och hella Gvarnizonen lärer Herr Öfwerstens bref antyda. VDAkt. 1704,
nr 300.
Silhouette trodde at Konungens garantie skulle sätta dem (dvs. banksedlarna) i Credit. Posten 1769,
s. 567. (Kammarherren) Broman, som .. är mycket i kredit hos konungen.
TERSMEDEN Mem. 1: 113 (
c. (
1780).
Öfversättningar, som söka ställa sig i credit genom täfling med ursprungliga national-producter i ton och form. SvLittFT 1834, sp.
830. Komma i kredit.
BJÖRKMAN 1889.
[KREDIT.sbst1 1.c]
c) i fråga om ekonomiska förh.: förtroende för ngns redbarhet l. förmåga att sköta sinaaffärer, affärsförtroende; anseende(t) att vara redbar l. kapabel att sköta sina affärer; ofta övergående i bet. 2. RARP 4: 259 1649. I intet land är säkerhet i rörelsen och krediten större
(än i England). ROSENSTEIN 2: 325 (
1789).
Redelighet och credit äro själen i handel. FLINTBERG Lagf. 1: 231 (
1796).
SPÅNGBERG DuktFolk 13 (
1930). – särsk.
i uttr. allmänna krediten l. rikets, förr äv. riksens kredit, förtroende för statens förmåga att sköta sina affärer. Rijkssens Credit. RARP 2: 116 (
1634).
Det var icke lätt, at återställa den allmänna Crediten, efter alla des skakningar i de förra tider. SCHÖNBERG Bref 3: 337 (
1778).
Rikets Credit. RF 1809, &
66.
[KREDIT.sbst1 1.d]
d) (
†)
övergåonde i bet.: allmänt erkännande, burskap; äv. i uttr. auktoritet l. kurs och kredit. LBÄ 9–10:
83 (
1798).
Gifva auctoritet och kredit åt .. nya ord. HAMMARSKÖLD SvVitt. 1: 334 (
1818).
Vidt spridda handböcker och läroböcker gifva dessa mörka åsikter (om dem bysantinska kulturen) kurs och kredit inför den allmänna bildningen. HJÄRNE SvFräm. 181 (
1880,
1908).
[KREDIT.sbst1 2]
2) förtroende som en person (l. ett företag) åtnjuter med avs. på förmågan o. viljan att framdeles lämna betalning l. annan godtgörelse, som utgör förutsättning för överlåtelse av varor l. päinningar l. uträttande av tjänster o. d. utan omedelbar betalning (l. annan godtgörelse); ofta övergående i bet.: anseende att vara solvent (o. likvid); i ex. från ä. tid ofta svårt att med säkerhet skilja från 1, i sht 1 c. Han har förstört sin kredit. Vidtaga åtgärder för att stärka sin kredit. Förlora krediten, förr äv. komma ur kredit. (Salvius) kunde väl opbringa penningar, efter han hafver god credit. RP 11: 534 1646; möjl. till
1. (Justander) wore utfattigh, kommen ur credit allestädess.
ConsAcAboP 2: 96 (
1657).
Har eij heller intil denna dagen ägt så slätt Credit, at jag icke af Goda vänner och Gynnare, kunnat så många pg:r uphandla som mina tarfvor fordrat. VRP 22/4 (
1738).
Vissa personer (lära) hasta sig att med någon penningesumma relevera sin fallna credit. HT 1918,
s. 200 (
1809).
ZETTERSTRÖM FattRidd. 42 (
1919). – särsk.
[KREDIT.sbst1 2.a]
a) i ordspr. Noga tinga och wäl bethala, giör bästa Crediten. GRUBB 342 (
1665).
Lofwa rundt och hålla tundt, giör swag credit. DENS. 466. Pannt giör säkran credit.
DENS. 664. Spaarlig lofwa, och rundelig hålla, giör god Credijt. DENS.
754. Pruta nätt och betala rätt, gör bästa crediten.
RHODIN Ordspr. 107 (
1807).
[KREDIT.sbst1 2.b]
b) (
numera bl. tillf.)
i uttr. på ngns kredit, på kredit l. ss. lån l. på ngns räkning på grund av det förtroende l. den kredit som ngn åtnjuter; jfr 1. SthmTb. 1576,
s. 51 a. Jagh
(har) .. opå min eghen credit opbårgat aff bårgerschapet .. för 6000 daler vid pass.
OxBr. 5: 78 1614.
WESTE FörslSAOB 1823.
[KREDIT.sbst1 2.c]
c) med avbleknad bet., i uttr. på kredit. [KREDIT.sbst1 2.c.α]
α) i fråga om köp, motsatt: kontant. Sälja, lämna ut, få, köpa l. (ngt vard.)
taga (ngt) på kredit. Handla på kredit. OxBr. 9: 417 (
1629).
Här är intet reda penningar, uthan måste alt gå på credit. RP 11: 110 (
1645).
Jag går til Malmen, / Och på credit tar en sup och cotlett. BELLMAN (BellmS) 2: 30 (
c. 1768,
1791). Många människor i vårt land lefva öfver sina tillgångar, taga på kredit och skuldsätta sig.
LfF 1917 s. 179.
På kredit köpta varor. HandInd. 733 1927. [KREDIT.sbst1 2.c.β]
β) (
mera tillf.)
i fråga om pänningar: ss. lån. The äre inthet hoos them mechtige till at fhå någre peninger opå credit. OxBr. 10: 215 1617.
VDAkt. 1705,
nr 238.
[KREDIT.sbst1 2.d]
d) övergående i bet.: tillåtelse l. möjlighet att köpa varor o. d. på kredit l. (i sht i fackspr.) upptaga lån. Ha kredit hos specerihand- laren. Ge, bevilja, neka, vägra ngn kredit. Ge,
lämna kredit på en vara l.
en viss summa pän- ningar. OxBr. 10: 23 (
1617).
Pungen är öde oc tom, crediten i staden är ute. BrölBesw. 346 (
c. 1670. Det är en gammal erfarenhet, att affärsmän kunna hafva en kredit, många gånger utöfver den egendom de besitta.
ROSENBERG Bankv. 173 (
1878).
Solid firma med oinskränkt kredit. HEDENSTIERNA FruW 61 (
1890). – särsk. (
i fackspr.)
i uttr. öppna kredit för ngn hos ngn, förskaffa ngn rättighet att (utan föregående insättning) lyfta pänningar hos ngn på hans eget l. annan persons ansvar för återbetalningen. ÖoL (1852). Fader Bourmaister hade öppnat en mycket rundlig kredit för sina tre barn i Paris. BERGMAN JoH 35 (
1926).
[KREDIT.sbst1 2.e]
e) övergående i bet.: betalningsanstånd. Köpa, sälja på lång, kort kredit. Vår credit sträcker sig icke lengre, vtan creditorerne fordra sina pgr. VDAkt. 1731,
nr 284; möjl. till
f. Bergv. 2: 270 (
1742).
Vår vanliga kredit är 3 månader från fakturans datum. Hjälp dig själf 9: 12 1904.
Till vederhäftiga köpare lämna vi kredit till den 1 oktober. VårkatalOlsonHammenhög 1937,
s. 12. – särsk.
[KREDIT.sbst1 2.e.α]
α) (
i fackspr.)
konkret, om lån; jfr g. Att bestrida högst betydande utgifter med korta krediter. BERGMAN Kerrm. 78 (
1927).
[KREDIT.sbst1 2.e.β]
β) (
†)
bildl.: anstånd, respit; betänketid. Genom Landshöfd. Rosenstein utbad jag mig med förra posten kredit på svar, till dess jag hunne sluta mitt odrägliga bokstafsbråk. 2Saml. 10: 46 (
1812).
REMMER Tart. 76 (
1820).
WESTE FörslSAOB 1823.
[KREDIT.sbst1 2.f]
f) (utom i i sht i fackspr.) övergående i bet.: köp l. försäljning på kredit; pänningförsträckning, pänningupplåning; i sht (särsk. ss. första led i ssgr) ss. sammanfattande beteckning för de olika former av affärstransaktioner varigm pänningmedel upp- o. utlånas. Ren, blandad, hypotekarisk, offentlig, enskild, person- lig kredit. Löpande l. stående kredit, kredit i löpande räkning. Öppen kredit, kredit som lämnas utan annan säkerhet än den som kredittagaren gm sin person l. sin affärs- l. förmögenhetsställning erbjuder; äv.: löpande kredit. Kan Sverige icke komma fort i sin handel utan holländarnas kredit. HECKSCHER SvEkonH 1: 567 (cit fr. 1663. I alla handlande och tillika välbestälte Riken äger crediten långt större andel, än den verkelige
penninge-ståcken, uti det man kallar Rörelse-Capital.
LILJENCRANTZ PVetA 1770,
s. 36. I de flesta fall ha bönderna måst .. anlita krediten.
HELLSTRÖM NorrlJordbr. 238 (
1917). jfr: Itt olijkt och fast annat Credijt är thet at lähna then ena Penningar, och förtroo then andra sine Hemligheter.
SCHRODERUS HoffWäck. 318 (
1616). – jfr
BLANKO-,
BORGENS-,
FASTIGHETS-,
KONSUMTIONS-,
PERSON-,
PERSONAL-,
REAL-,
STATS-,
STÖD-KREDIT m. fl. – särsk.
[KREDIT.sbst1 2.f.α]
α) (
†)
i uttr. stå i kredit med ngn, ha kreditaffärer med ngn. Köpmän .. som stå i stor Credit med Utländningar. ZETTERSTEN AnmMynt 98 1771.
[KREDIT.sbst1 2.f.β]
β) (
vard.)
i uttr. leva på kredit, i sin hushållning begagna sig av kredit l. lån för löpande utgifter. HÖPKEN 2: 691 1774.
TAVASTSTJERNA Inföd. 158 (
1887).
[KREDIT.sbst1 2.g]
g) (
i fackspr.)
konkretare, om det som överlåtes vid kreditgivning; särsk.: lån; jfr e . SCHMEDEMAN Just. 640 (
1672).
Turkiet får ryska och italienska krediter. SvD(A) 1930,
nr 39, s. 14.
[KREDIT.sbst1 2.h]
h) (
i fackspr.)
fordran som grundar sig på lämnad kredit l. ouppgjord räkning l. utebliven betalning för lämnade varor. Iagh tager intit thett (utmätta) godzet, så länge iagh kan annat få, som iagh kan betala min Credit medh. BtÅboH I. 8: 157 (
1636).
Sverige, hvars affärsmän i stor utsträcknrng hade krediter särskildt i Hamburg. SvH IX. 2: 123 1909. – särsk.
i uttr. frusen kre- dit, fordran som icke (för tillfället) går att indriva. Upsala(A) 1925,
nr 242, s. 1. Att .. åtskilliga banker ligga inne med frusna krediter av växlande omfattning.
GHT 1934,
nr 38, s. 15.
[KREDIT.sbst1 2.i]
i) (
†)
skuldsättning, skuld (uppkommen gm köp på kreflit l. upptagande av lån). Vi stå i en månads Credit. VDAkt. 1731,
nr 276.
(Jag) var .. tvungen at göra credit och sättja mig i skuld.
DAHLBERG Lefn. 121 (c.
1755;
uppl. 1911).
Ssgr (i allm. till
2 f; i sht i fackspr.):
–
KREDIT-ACCEPT.
accept som tjänar ss. bevis på föreliggande kredit- l. skuldförhållande. WIRSÉN PVetA 1821,
s. 47.
HERNBERG Rättsh. 254 (
1922).
–
KREDIT-AFFÄR.
affär varigm varor utlämnas på kredit l. lån förmedlas; särsk. motsatt: kontantaffär; jfr AVBETALNINGS-AFFÄR. NF 8: 1501 1884. Vid import från utlandet rör det sig som regelom kreditaffärer.
HandInd. 120 1926.
–
KREDIT-AKTIEBOLAG ~⁰⁰⁰⁰² l. ~⁰⁰⁰²⁰. jfr
-ANSTALT. Det Skandinaviska Kredit Aktie-bolaget i Götheborg.
Skand- KredAB 1864–1914 45 (
1863).
NYSTRÖM SvGeogr. 247 (
1895).
–
(2 d, g) KREDIT-ANSKAFFNING ~⁰²⁰.
–
KREDIT-ANSTALT ~⁰², äv. ~²⁰. [jfr t. kreditanstalt]
(allmän l. enskild) inrättning som väsentligen har till uppgift att bedriva (in- o.) utlåning (av pänningar). MEURMAN 1846. SPF 1848, s. 70.
SvRiksd. II. 13: 64 1934.
–
KREDIT-BANK; pl.
-er.
[jfr t. kreditbank]
jfr -ANSTALT. SAH 43: 298 1867.
GHT 1934,
nr 66, s. 13.
–
(2 d, g) KREDIT-BEHOV. särsk.
: behov av lån l. av betalningsanstånd. EkonS 2: 150 (
1895).
SvD(A) 1933,
nr 30, s. 15.
–
KREDIT-BILJETT. (
i Finl.)
[KREDIT-BILJETT.ssg 1]
1) (
†)
== -SEDEL. Credit-billeter och annat gångbart mynt.
SPF 1847,
s. 34.
Därs. 1856, s.
154. [KREDIT-BILJETT.ssg 2]
2) biljett (för järnvägsresa o. d.) som utlämnas på kredit; jfr -TRANSPORT. FFS 1920,
nr 32, s. 61.
–
KREDIT-BREV.
[jfr t. kreditbrief, eng. letter of credit, fr. lettre de crédit]
== KREDITIV 2 a. RP
3: 249 (
1633).
Det säges .., att Ryska familjer sökt creditbref på Neapel. SC 1: 662 1820.
HandInd. 551 1927.
–
KREDIT-FÖRENING.
[jfr t. kreditverein]
ekonomisk förening som väsentligen har till uppgift att till medlemmarna anskaffa lån på gynnsamma villkor; jfr -ANSTALT. NF 3: 861 (
1879).
SOMMARIN EkonL 1: 112 (
1915).
–
KREDIT-FÖRSÄKRING.
[jfr t. kreditversicherung]
försäkring varigm försäkringsgivaren ikläder sig garanti för betalningen av en fordran (som grundar sig på lämnad kredit). AHLSTRÖM Eldsl. 443 (
1879).
HandInd. 211 1926.
–
KREDIT-FÖRSÄLJNING.
motsatt: kontantförsäljning. CRONHOLM Skydd 5 (
1904).
–
(2 g) KREDIT-FÖRSÖRJNING.
tillgodoseende av lånebehovet. HECKSCHER SvEkonH 1: 199 1935.
–
(2 d, g) KREDIT-GIVARE.
person l. anstalt o. d. som lämnnr kredit; särsk.: långivare. BtRiksdP 1887 B, Saml.
1. I. 2: nr 2, s. 28.
–
(2 d, g) KREDIT-GIVNING.
lämnande av kredit; särsk.: långivning. Upsala 1917,
nr 214, s. 4.
–
KREDIT-HANDEL.
motsatt: kontanthandel. LINNÉ Gothl. 224 (
1745).
BtRiksdP 1892, Saml.
1. I. 2: nr
54,
s. 6.
–
KREDIT-HUSHÅLLNING ~⁰²⁰. [jfr t. kreditwirtschaft]
nat.-ekon. hushållning (se d. o. 2) i vilken krediten äger en dominerande betydelse. ALDÉN Medb. 4: 89 (
1885).
SOMMARIN EkonL 1: 7 (
1915).
–
KREDIT-INRÄTTNING ~⁰²⁰. jfr -ANSTALT. WIRSÉN PVetA 1821,
s. 8.
SFS 1915 s. 568.
–
KREDIT-INSTRUMENT.
jfr -MEDEL. 2NF 24: 1408 (
1916).
Utlåningsverksamheten i bankerna ansluter sig huvudsakligen till något av de tre kreditinstrumenten växeln, reversen och kontraktet i samband med checken. HandInd. 537 1927.
–
KREDIT-KASSA.
[KREDIT-KASSA.ssg 1]
1) (
förr)
jfr KASSA, sbst.¹ 3. Regeringen reviderar .. (diskont-)Bolagets Credit-Cassa för at undersöka Cautions-säkerheten. AdP 1800,
s. 648.
[KREDIT-KASSA.ssg 2]
2) jfr KASSA, sbst.¹ ⁷, ävensom -ANSTALT. Lunds stu- dentkårs kreditkassa. SKOGMAN Bank II. 1: 67 (
1846).
–
KREDIT-KÖP.
[jfr t. kreditkauf]
köp på kredit.
–
KREDIT-LAG,
r. l. m. lag innehållande bestämmelser angående kreditgivning (med hänsyn till kassareserver m. m.). SNELLMAN Tyskl. 393 (
1842).
–
KREDIT-MARKNAD.
sammanfattande beteckning för utbuden av sparmedel o. efterfrågan på lån inom ett visst område. HandInd. 123 1926. Den svenska kreditmarknaden. SvRiksd. II. 13: 39 1934.
–
KREDIT-MEDEL.
om kreditpapper; motsatt: betalningsmedel. WIRSÉN PVetA 1821,
s. 26.
Checken .. (har) i vår tid blifvit ett merendels oumbärligt omlopps- och kreditmedel. 2NF 5: 131 1906.
–
KREDIT-MYNT.
[jfr t. kreditmünzen, pl.]
mynt vars nominella värde är avsevärdt högre än dess reella; i sht om oinlösligt pappersmynt med tvångskurs; jfr -SEDEL. HÖPKEN
2: 548 (
1759).
Sedan år 1789 har man i Sverige fått et nytt Credit-mynt under namn af Riksgälds-Sedlar. Lagerbring Hist. 1: 99 (
1796).
RODHE Lindblom 111 (
1905).
–
(2 d) KREDIT-MÄSSIG.
som med hänsyn till förmåga att betala, affärsställning o. d. är förtjänt att få kredit, solvent (o. likvid). JUNGBERG 1873.
(Banken) är trots avskrivningarna icke i fullt kreditmässigt tillstånd.
Upsala(A) 1929,
nr 113, s. 5.
–
KREDIT-NÖD.
ekonomiskt nödläge vid otillfredsställande kreditförsörjning. EkonS 2: 149 (
1895).
Jordbrukets kreditnöd. SvD(A) 1932,
nr 208, s. 4.
–
KREDIT-OCKER jur. ocker i samband med beviljande av kredit. 2NF 24: 431 1916.
KALLENBERG CivPr. 2: 20 (
1927).
–
KREDIT-PAPPER.
[jfr t. kreditpapiere, pl.]
värdepapper som tjänar ss. bevis på ett föreliggande kredit- l. skuldförhållande; jfr -MEDEL. SPF 1840,
s. 187. De vigtigaste kreditpapperen äro: skuldsedlar, obligationer, banksedlar, anvisningar och vexlar.
ALDÉN Medb. 4: 93 (
1885).
Minnesskr1734Lag 2: 776 1934.
–
KREDIT-POLITIK.
[jfr t. kreditpotitik]
sammanfattande beteckning för (i sht av ett lands centralbank vidtagna) åtgärder som ha till uppgift att reglera kreditrörelsen. Gynna näringslivet med en liberalare kreditpolitik.
SvD(A) 1930,
nr 39, s. 4.
–
KREDIT-PÄNNING. (
†)
om kreditmynt l. sedlar. AdP 1800, s.
624.
EkonS 1: 259 1893.
–
KREDIT-RÖRELSE.
affärsrörelse som omfattar kreditgivning (o. kreditanskaffning). AdP 1800,
s. 538.
En av de viktigaste grenar av bankernas kreditrörelse är växeldiskonteringen. HERNBERG Rättsh. 216 (
1922).
–
KREDIT-SEDEL. (
i sht i fråga om ä. förh.)
ss. ersättning för hårdt mynt använd, av offentlig institution l. bank o. d. utfärdad skuldförbindelse avsedd att inlösas vid anfordran o. i allm. ställd på innehavaren o. lydande på en viss rund summa; särsk. (förr) om dylik, av riksgäldskontoret utfärdad skuldförbindelse, riksgäldssedel, ofta motsatt: bankosedel; förr stundom dels i inskränktare anv., om oinlösligt pappersmynt med tvångskurs, dels i allmännare anv., om kreditpapper; jfr BANK-, DISKONT-, KREDITIV-, MYNT-, TRANSPORT-SEDEL. CHYDENIUS 299 1766.
Credit-sedlar, som utgifvas i brist af Mynt eller vid svåra krigstider, och gå uti Landet på Öfverhetens befalning, som präglat Mynt. ZETTERSTEN AnmMynt 106 (
1771). Den allmännast brukliga form, i hvilken bankirer och andra affärsmän utgifva sina creditsedlar, är vexelns.
NORDSTRÖM Cred. 91 (
1853).
En solidarisk enskild bank med rätt att utgifva egna kreditsedlar. SvBL 10: 491 (
1892).
Ssg:
–
kreditsedel-värk,
n. (
förr)
i sg. best.: den under riksgäldskontoret lydande tryckerianstalten för utgivande av riksgäldssedlar.
AdP 1800,
s. 456.
SvNorStatscal. 1823,
s. 250.
–
(2 d) KREDIT-SPÄRR.
spärrande av krediten för ngn. Kreditspärren mot Italien beslöts i går. GHT 1935,
nr 240, s. 6.
–
KREDIT-SYSTEM. särsk.
i fråga om hushållning l. bedrivande av affärsrörelse: system(et) att använda kredit (gm att låna l. köpa på kredit o. d.) resp. att bevilja kredit; äv. om system som tillämpas vid kreditanskaffning o. kreditgivning. AdP 1800,
s. 51.
Enskilda matställen göra .. förluster på sitt kreditsystem. LUNDIN NSthm 82 (
1887).
Kreditsystemet och borgensystemet äro ofta de pelare, på hvilka det öfverflödiga lefnadssättet hvilar. LfF 1896,
s. 68.
Detaljisterna .. söka .. befordra ett sundare kreditsystem än de lättvindiga metoder, som nu alltför ofta förekomma. SvD(A) 1933,
nr 255, s. 4.
–
(2 d, g) KREDIT-TAGARE.
person snm begagnar kredit (gm upptagande av lån l. köp på kredit o. d.). LILLE Försäkr. 74 (
1882).
LEANDER TidnHand. 111 (
1926).
– (jfr
2 e)
KREDIT-TID.
tid under vilken kredit löper (intill förfallodagen). PT 1900,
nr 255, s. 2.
–
KREDIT-TRANSPORT. (
i Finl.)
transport som utföres på kredit; jfr -BILJETT 2. FFS 1926,
s. 562.
–
KREDIT-UPPLAG ~⁰², äv ~²⁰. [jfr kreditoplag t. kreditlager]
(
numera bl. i fråga om utländska förh.)
upplag (i varuinnehavarens magasin) av tullpliktiga varor för vilka anstånd med erläggandet av tullavgiften beviljats. SFS 1825,
s. 42.
BtRiksdP 1901, Saml.
1. I. 3: nr 46, s. 5 (i fråga om förh. i Danmark).
–
KREDIT-UPPLYSNING ~⁰²⁰. upplysning rörande en persons ekonomiska ställning, i sht med hänsyn till omfånget av hans tidigare krediter. CRONHOLM Skydd 25 (
1904).
Ssg:
–
kreditupplysnings-byrå.
–
KREDIT-VINGLARE. (
†)
person sem "lever på kredit", vinglare; jfr -PRINS. THORILD 3: 220 1792.
–
(2 g) KREDIT-VOLYM.
omfattning(en) av samtliga beviljade krediter (på ett visst område l. inom ett visst företag); vanl. i sg. best. TT 1927, Allm.
s. 162.
–
(2 d) KREDIT-VÄRDIG.
[jfr t. kreditwürdig]
== -MÄSSIG. GHT 1934,
nr 304, s. 3.
Avledn.:
–
kreditvärdighet , r. l. f.
EkonS 1: 299 (
1893).
Svenska statens kreditvärdighet. SvD(A) 1932,
nr 78, s. 3.
–
KREDIT-VÄRK,
n. (†) kreditväsende. RARP 10: 91 1668. AdP 1880, s. 64.