© Svenska Akademien. SAOB spalt: K2588; tryckår: 1937
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
KOX kok⁴s, sbst.¹, r. l. m; best. -en; pl. (i bet. 1) ==. (förr äv. med eng. stavning o. böjning. coak 1837. coakes 1833–1865. koaks (c-) 1782–1869. coke 1825. kokes (c-) 1827–1892. ko(c)ks (c-) 1834–1933. kox 1858 osv. kåks 1846–1900. kåx 1865
[jfr t. koks, coaks, fr. coke; av eng. coke (coak), pl. (i ö. eng.) cokes (coaks), möjl. etymol. identiskt med eng. dial. coke, märg; jfr ä. eng. o. eng. dial. colk, märg, kärnhus, i avljudsförh. till sv. dial. kälk, märg, gr. γέλγις, kärna i vitlök (jfr KALV sbst.²,). Med avs. på den eng. pl. -formens anv. ss. sg.-form i sv. jfr KÄX, RÄLS, SLIPS m. fl. – Jfr FÖRKOXA, KOXA, v.¹]
[KOX 1]
1) (numera föga br.) i pl. (koll.), om stycken av det under 2 behandlade ämnet. Kolade stenkol eller så kallade Coaks. RINMAN JärnH 963 (1782). FOCK 1Fys. 588 (1855).
[KOX 2]
2) gul torrdestillation av ett fossilt bränsle(t. ex. stenkol) framställt, ss. bränsle (l. reduktionsmedel vid tackjärnstillvärkning) användt ämne, utgörande vad som återstår av det fossila bränslet, sedan dess flyktiga beståndsdelar bortgått i gasform; äv. (särsk. i uttr. naturlig kox) om samma ämne bildat gm processer i naturen. Finkrossad, grovkrossad kox. Då kol förbrännas uti en sluten retort, blifva producterna (bl. a.) coke, – kolade stenkol – tjära, olja. GERELIUS Gasupplysn. 62 (1825). Askhalten hos koaksen var högst obstydlig. JernkA 1858, s. 280Koksen skall vara hård och äga största möjliga hållfasthet samt bör vid utstötningsn ur koksugnen falla i stora stycken. Därs. 1907, s. 426. STARCK Kemi 280 (1931). jfr FALL-, GAS-, GASVÄRKS-, GJUTERI-, LOKOMOTIV-, MASUGNS-, MIL-, SMÅ-, VÄRMELEDNINGS-KOX m. fl.
Ssgr (till 2):
– KOX-ASKA, r. l. f. aska efter kox. JernkA 1825, 1: 284. LAHT 1927, s. 578.
– KOX-AVFALL ~⁰² l. ~²⁰. om koxstybb o. d; jfr AVFALL 3 c. BJÖRKMAN 1889. JernkA 1900, Bih. s. 52.
– KOX-BEREDNING. beredning (av stenkol o. d.) till kox. JernkA 1860, s. 165
– KOX-BILDNING. ( coak- 1837 förhållandet att stenkol o. d. (vid torrdestillation) övergår till kox. BERZELIUS ÅrsbVetA 1887, s. 293.
– KOX-BRÄNSLE. av kox bestående bränsle. JernKA 1909, s. 183.
– KOX-ELDNING. eldning med kox. 2NF 18: 1232 1913.
– KOX-FABRIKATION. LernkA 1860, s 171. -GALLER. galler för eldning med kox i kakelugn o. d. BoupptVäxjö 1877. SvD(A) 1920, nr 19, s. 2.
– KOX-GALT. jfr GALT, sbst.³ 2. VL 1897, nr 236, s. 2. Patent nr 26586, s. 1 1909.
– KOX-GRUS. kox krossad till "grus". SDS 1929, nr 15, s. 12.
– KOX-GRYTA. ett slags ugn vari eldas med kox för uppvärmning o. uttorkning av nybyggnader m. m; jfr -GALT. WoJ 1891. Patent nr 66296, s. 1 1928.
– KOX-HINK. STRINDBERG TrOtr. 2: 20 (1883, 1890).
– KOX-HYTTA, r. l. f. hytta vari koxtackjärn framställes. JernkA 1860, s. 174. Därs. 1906, s. 526.
– KOX-JÄRN. koxtackjärn. JernkA 1825, 1: 316 PT 1909, nr 120 A, s. 3.
– KOX-KOL. särsk. (i fackspr.) : bituminöst stenkol som vid torrdestillation ger 74–82 proc. kox. JernkA 1907, s. 426. SvD(A) 1934, nr 48, s. 1.
– KOX-KROSS. maskin för krossning av kox. GHT 1896, nr 242, A, s. 4. SvD(A) 1933, nr 274, s. 18 (i annons).
– KOX-MASUGN ~⁰² l. ~²⁰. masugn för framställning av koxtackjärn. JernkA 1825, 1: 247. 2NF 37: 949 1925.
– KOX-MILA. (förr) mila för kolning av stenkol o.d. till kox. JernkA 1825, 1: 264. WoJ 1891.
– KOX-PULVER. pulveriserad kox. JernkA 1844, 2: 10 Därs. 1896, s. 13.
– KOX-SLAGG. GHT 1896, nr 108 B, s. 2. SFS 1919, s. 339.
– KOX-SORTERIHG. abstr. o. konkret. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 158 (abstr.). Femolika kokssorteringar. SvD(A) 1925, nr 177, s. 1.
Ssg:
– koxsorterings-värk, n. SvD(A) 1925, nr 177, s. 1.
– KOX-STYBB. JernkA 1844, 2: 12. TT 1900, M. s. 54.
– KOX-STYCKE. ReglSJMachinEld. 1857, s. 17.
– KOX-TACKJÄRN ~⁰² l. ~²⁰. tackjärn vid vars framställning kox användes ss. reduktionsmedel. JernkA 1847, s. 40. NordT 1928, s. 88.
– KOX-TEGEL. tegel framställt av malen kox i blandning med eldfast lera l. grafit o. stenkolstjära. JernkA 1881, s. 290. VaruhbTull- taxa 1: 373 1931.
– KOX-TILLVÄRKNING ~⁰²⁰. SthmBelysn. 25 1908.
– KOX-UGN.
[KOX-UGN.ssg 1]
1) ugn för koxeldning. NerAlleh. 1886, nr 171, s. 4.
[KOX-UGN.ssg 2]
2) (numera föga br.) koxmasugn. JernkA 1825, 1: 257. Därs. 1899, s. 305.
[KOX-UGN.ssg 3]
3) ugn för koxning av stenkol o. d. JernkA 1860, s. 171. 2UB 5: 299 1902.
– KOX-VÄRK, n. anläggning för framställning av (masugns. o. gjuteri)kox; äv. med anslutning till KOXA v.¹, JernkA 1825, 1: 263. SvUppslB 15: 728 1933.
– KOX-ÅTGÅNG ~⁰² l. ~²⁰. Verd. 1890, s. 4.