ANIS a³nis² (a'nis WESTE), äfv. ⁴⁰; r. l. m. (m.- WALLENIUS Project (1682), AURIVILLIUS Gr. 28 (1684), LIND (1749), WESTE (1807), LUNDELL (1893); f. MÅNSSON Ört. 157 (1628, 1642)); best. -en. ( aniis AURIVILLIUS Gr. 12 (1684); anijss (-sz) Var. rer. 57 (1538), MÅNSSON Ört. 156 (1628, 1642); anijs O. MARTINI Läk. 32, 33 (c. 1600), Lex. Lic. (1640), STIERNHIELM Böll. 149 (c. 1650; se under 3, Dict. Hamb. (1700). Dessa skrifsätt tyda på uttal med långt i-ljud o. hufvudtonen på senare stafvelsen, ss. ordet ännu uttalas i vissa dial. – annisz STIERNMAN Com 2: 742 (1653); annijss- J. PRYTZ i HSH 31: 64 (1661). – anes LIND (1738, under anis). DENS. (1749)) [fsv. anis (aniis, aniz), f. o. n., motsv. nnt. anis, holl. onijs (dial. annijs), m., mht. anis, n., t. anis, m. (ä. äfv. anyss), eng. anise (ä. äfv. annise), fr. anis, m., af lat. anĭsum, af gr. ἄνισον (med långt ι), sidoform till ἄνηϑον, dill, anis]
[ANIS 1]
1) växten Pimpinella Anisnm Lin., en i de östra Medelhafsländerna inhemsk, i södra o. mellersta Europa (äfv. i södra Sv.) odlad ört, tillhörande fam. Umbelliferæ. Var. rer. 57 (
1538); jfr
2.
AURIVILLIUS Gr. 28 (
1684).
Fenkålen .. och Anisen .. mogna icke allenast här dvs. i Skåne), utan så sig ock ofta sjelfva. LINNÉ Sk. Föret. XI (
1751).
SYNNERBERG (
1815).
Anis (Pimpinella anisum), en enårig halfmeterhög planta. ELFVING Kulturv. 204 (
1895).
jfr BACK-, ÄNG-ANIS. [ANIS 2]
2) om den som krydda använda frukten af 1. B.
OLAVI 34 a (
1578).
Warder Anijs ätin eller druckin, gör Man och Qwinna lust til hwar annan. MÅNSSON Ört. 157 (
1628,
1642)
Tagh godh Anis, wäl sööt. RÅLAMB l4: 146 (1690). Det vatten som anisen kokat med. WARG 43 (
1755).
Canderad Anis, säcker-gryn med Anis uti. REGNÉR (
1780).
Anis, fenkol och kummin .. äro väderdelande samt något hettande. HARTMAN 36 (
1828).
Anis är ett mycket gammalt läkemedel, som redan af Pythagoras användes för att befordra födsloverkar. BERLIN Farm. 1: 90 (
1849).
En näfve anis. NISBETH (
1870).
Anis från Tours är rund .. Rysk A(nis) utgöres af små mörka och skarpa frukter som icke äro så mycket värderade. Den italienska och franska A(nisen) användes mest till likörfabrikation. EKENBERG (o. LANDIN) (
1894).
[ANIS 3]
3) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.]
(
†)
== ANISBRÄNNVIN. Calmus, Anijs, Aquavit, Wermuth, Canele(,) Galanya (för Galanga). STIERNHIELM Bröll. 149 (
c. 1650).
jfr: Don sundaste lefnadsregel är en bäsk med fenkol på morgonen före predikan, men efteråt bör det vara pomrans eller anis. TOPELIUS Vint. I. 2: 32 (
1867,
1880)
[ANIS 4]
4) [jfr eng. Chinese anise]
i förb. kinesisk anis, stjärnanis, den till smaken med vanlig anis öfvereusstämmade frukten af det i sydöstra Asien växande Stjärnanisträdet (Illicium anisatum Lin.). EKENBERG (o. LANDIN) (
1894). – jfr
STJÄRN-ANIS.
Ssgr (i allm. till
2):
A
– (jfr
4)
ANIS-BARK ~². Anisbark, troligen barken af stjärn-anisträdet; förekommer i drogeuhandeln uti tunna stycken. ÅSTRAND (
1855).
–
ANIS-BLOMSTER ~²⁰. == -BLOMMA. Anisblomster, Närike == Linnésört. Namnet afser blommornas lukt. FRIES Ordb. (
c. 1870).
–
ANIS-BRÖD ~². J. PRYTZ i
HSH 31: 64 (
1661).
BJÖRKLUND Hushållsbok 119 (
1846).
LUNDELL 1893.
–
ANIS-DROPPAR ~³⁰, pl. LINDGREN Läkn. (1891).
– (
1)
ANIS-FRUKT ~². Hvarje anisfrukt (vanligen, men orätt, kallad "frö") är äggformigt rundad .. och tätt korthårig. SANDAHL i NF 1: 784 (
1876).
–
ANIS-KAKA ~²⁰. kaka, kryddad med (finstött) anis. C. J. W. LINDER i
AHB 92: 75 (
1876).
–
ANIS-KAMFER ~²⁰. (Anis-)oljan är en blandning i vexlande mängd af fast anetol (anis-kamfer) och flytande anetol. SANDAHL i NF 1: 784 (
1876).
–
ANIS-LIKÖR ~⁰². jfr ANISETT. PFEIFFER (
1837,
under anisette). Frankrike förbrukar mycket (
anis), till, .. den utmärkta Anislikören från Bordeaux etc.
ÅSTRAND 30 (
1855).
–
ANIS-LUKT ~². CLEVE Handlex. 21 (
1883).
–
ANIS-OLJESOCKER ~¹⁰~²⁰. Elaeosaccharum anisi; Anisoljsocker. FFS 1859,
s. 477..
–
ANIS-ROS ~². i Uppland nyttjad benämning på knylbräckan (Saxifråga granulata Lin.). FRIES Ordb. (
c. 1870).
–
ANIS-SOCKER ~²⁰. RÅLAMB 14: 146 (
1690).
Anis-sockor, dragée d'anis. WESTE (
1807).
DALIN (
1850).
–
ANIS-SOCKERGRYN ~¹⁰~². Frankrike förbrukar mycket (anis), till de omtyckta Anis-sockergrynen från Verdun. ÅSTRAND 30 (
1855). -SOPPA~³⁰.
WARG 43 (
1755).
–
ANIS-STÅNG ~². ett slags med anis kryddadt bakverk af sockerdeg med smör; i sht i pl. HAGDAHL Kok. 931 (1879).
–
ANIS-SYRAD ~²⁰. BERZELIUS i Årsber. t. VetA 1842, s. 380.
– (jfr
4)
ANIS-TRÄ ~². [jfr eng. aniseed tree]
om det ljusgråa, anisluktande träet af stjärnanisträdet. NF (
1876).
– (jfr
4)
ANIS-TRÄD ~². [ANIS-TRÄD.ssg 1]
1) stjärnanisträd. H. ENELL hos
EKBOHRN Främ. ord. 1: 532 (
1885).
[ANIS-TRÄD.ssg 2]
2) (
†)
== ANISTRÄ. SYNNERBERG (
1815).
ÅSTRAND (
1855).
–
ANIS-VATTEN ~²⁰. STIERNMAN Com. 4: 1068 (
1688).
Anis- Pomeranzoch Citron-Wattn giöres såsom Coriander Wattn. RÅLAMB 14: 135 (
1690).
C. G. NYBLEUS 404 (
1846).
–
ANIS-VIN ~². DALIN (
1850).
–
ANIS-ÄPPLE ~²⁰. ENEROTH Pomol. 1: 98 (1864, 1877)
B
(
†):