ANKARE aŋ³kare² (a`nkare WESTE), sbst.¹, äfv. ANKAR aŋ³kar² (a`nkar WESTE), sbst.¹, r. l. m., äfv. n. (r. l. m. BODING Mick. 27 (1741), ADLERBETH Hor. st. 159 (1814) osv.; m. l. n. WESTE (1807), RYDQVIST SSL 2: 298 (1857), SAOB (1870); jfr BELLMAN (se under 1 o. 3; Förordn. 8 Okt. 1733, § 4, MÖLLER (1790)); best. -en, hvard. ankarn (BELLMAN 3: 140 (1790), WENSTÖM (1891)). ss. n. -et; pl. ==, ss. n. äfv. (dock ej gärna i bet. 3) -en (PALMBLAD Fornk. 1: 230 (1844)) ((†) ankrar ZETTERSTÉN Handelshist. 113 (1769), WESTE 1807; jämte ankar o. ankare), WALLIN Vitt. 2: 240 (1803), ALMQVIST (1842); ankrarne (best.) BELLMAN 1: 231 (1787), CARLÉN Köpm. 1: 51 (1860)). ( an(c)kar Plakat 30 Mars 1665; s. A 3 a; BELLMAN 1: 189 (1771), MEURMAN (1846, ss. n., jämte ankare ss. m.). ankare SERENIUS (1741), BELLMAN S. skr. 4: 459 (c. 1790) osv.) [af nt. l. t. anker, m.; jfr d. anker r. l. n., holl. o. eng. anker samt ffr. anc(h)ere, mlat. anc(g)eria af ovisst ursprung; se
TAMM Etym. ordb. , VRIES. Till sin form o. sitt genus har ordet påverkats af följ.] Jfr BRÄNNVINS-,
DRICKS-,
HALF-,
HEL-,
SIRAPS-,
SPRIT-,
SVAGDRICKS-,
VIN-,
ÖL-ANKARE m. fl.
[ANKARE.sbst1 1]
1) mindre laggkärl af en tunnas form, särsk. om vederbörligen justeradt sådant med en rymd of (ungefär) 15 kannor (jfr 2. Öl, tappadt på ankare. Ej må .. then, som handlar i gross med vin -., sälja i mindre käril, än halft anckar. HB 4: 1 (Lag
1734).
Bränvinet förvaras i ankare, kaggar eller glasflaskor. DAHLMAN Red-dej. 148 (
1743, 1772). Capten, Capten! slå ankaren opp, så att fluidum sqvalpar och spritter i topp.
BELLMAN 5: 151 (
c. 1775).
Lägg munnen till ankaren och tig. DENS. 3: 140 (
1790).
Knappast en ankar / Han skilja kan ifrån ett krus. LENNGREN 215 (179(. En tämligen stor ankare med sprit.
AB (L)
1895,
nr 303, s. 5. – jf-
TRÄ-ANKARE.
[ANKARE.sbst1 2]
2) (förr gällande) mått för våtvaror om 15 konnor (39 1/4 liter); på tal om utländska förhållanden om mått, växlande mellan 34 o; 45 liter. Plakat 10 Mars 1665, s. A 3 a. Det svenska rymdmåttet ankare .. innehöll 15 kannor. FALKMAN 1: 28 (
1884).
[ANKARE.sbst1 3]
3) om kvantitet (af en vätska), mer l. mindre noggrant motsv. nämnda rymdmått c. i allm. tänkt ss. förvarad i en ankare i bet. 1. Några ankar vin. DALIN Arg. 1: 235 (
1733,
1754)
Hit fluidum ett ankar! BELLMAN I: 199 (
1771).
Jag ber er hålla til godo en liten ankare af bästa slaget. ENVALLSSSSON Det ofört. mötet 10 (
1786).
ADLERBETH Hor. sat. 159 (
1814).
Ssgr –
ANKAR-KRAN ³⁰~, äfv. ANKARE-KRAN ³⁰⁰~², sbst. ¹, för tapphålet i en ankare. Ankare- & CisternKranar. N:o ¹. Ankarkran. Sonessons katal. 35⁰ (1895).
–
ANKAR-STAF ~², pl.
-stäfver.
Regl. ang. virkeslev. s Mars
1859,
§ 44. Ankarstaf för fat om 15 kannor.
Uppf.b. 3: 436 (
1873).
–
ANKAR-STÄF ~². koll.; jfr -STAF. Regl. ang. virkeslev. 17 Maj
1825,
§ 57.
–
ANKAR-TALS ~². I morgon försäljs på Castenhofs Auction .. Franska viner ankaretals. IT 1791,
nr 68, s. 3.