KRISTALL kristaal⁴, r. l. m. ((† n. Bouppt- Sthm 1659, nr 67, SYNNERBERG 1: 130 (1815)); best. -en, äv. -n ( ss. n. -et); pl. -er ( ss. n. äv. == (SAHLSTEDT (1757))). ( c(h)rij- 1668 – 1700. kri- (c-, ch-) 1526 osv. kry- (c-, ch-) 1639 – 1911. -stal (-stahl) 1538 – 1821. -stall 1526 osv.)

[fsv. kristal, krystal, motsv. d. krystal, t. kristall, krystall, eng. crystal, fr. cristal; av lat. krystallus, crystallum, av gr. κϱύσταλλος, is, bärgkristall, till κϱύος, köld, frost (se KRYOLIT). – Jfr KRISTALLIN, KRISTALLISERA m. fl., KRUSTA, KRYSTALLOS, RYSA]

[KRISTALL 1]

1) (i sht i fackspr.) en av naturliga, plana ytor (som bilda konstanta vinklar) begränsad fast kropp ("polyeder") av bestämd molekylär byggnad; särsk. om dylik kropp bildad av mi neraliska ämnen; äv. mer l. mindre oeg. (jfr 2 c); äv. i uttr. flytande kristall, om flytande kropp som till sin molekylära byggnad är likartad med den fasta kristallen. Hvarföre Crystaller, af et och samma slags salt, altid få enahanda skapnader, .. har ännu ingen kunnat visa. KLINGENSTIERNA Musschenbrock 198 (1747). Äfven då fasta kroppar varit upplösta i någon vätska, anskjuta de derutur i kristiller, då vätskan afkyles eller borrtdunstar. BERZELIUS Kemi 1: 312 (1808). Is är ock ett slags kristall. WESTE FörslSAOB 1823. Snö i gnistrande kristaller. HANSSON Natt. 111 1885. I senaste tider har o. Lehmann infört begreppet flytande kristaller. 2NF 14: 1330 (1911). SVEDBERG ArbDek. 94 (1915). GERTZ o. GRÖNWALL Min. 8 1923. jfr ALUN-, ARSENIK-, BLY-, BORAS-, Is-, SALT-, SNÖ-, SOCKER-, TVILLING-, URINSYRE-KRISTALL m. fl. – särsk. radio. vanl. av syntetisk kristall framställd detektor i radioapparat; äv. (vard.) i utvidgad anv., om radioapparat med "kristall", kristallmottagare. BRIX (1923). Amerika hördes i kristallen. DN(A) 1925, nr 30, s. 1. KatalÅhlénHolm 95: 180 1928.

[KRISTALL 2]

2) om olika slag av klara l. starkt glänsande mineral (framträdande i form av kristaller i bet. 1); särsk. om olika slag av ädelstenar o. d.; numera i sht om kristalliserad kvarts, bärekristall. VarRerV 50 (1538). Iagh wil .. tijn feneter göra aff Christal. Jes. 54: 12 (Bib. (1541). Enn beslaghenn daghartt .. skaffeh(et) aff cristall. VaruhusR (1541). Granater, Crystaller .. och flere slags kostelige Steenar. HIÄRNE Suurbr. 116 (1680). I Boldnäs (ligger) Bullerbärget, der krystall finnes. BROMAN Glys. 1: 324 (1707). Crystaller. Äkta stenar. WALLERIUS Min. 106 1747 HÜLPHERS Norrl. 1: 162 (1771). I mineralogien är kristall generiska namnet så väl på Bergskristaller som på Diamanter, Rubiner, Smaragder och andra genomskinliga ädla stenar. WESTE FörslSAOB (1823). Allt blixtrade af guld, krystall och ädla stenar. Labouloye Folksag. 1: 117 (1807). SvUppslB 1933. jfr: Kristallen, den fina, som snlen månd' skina. Saml- SvSångst. 180 1839. jfr AMETIST-, APATIT-, AUGIT-, BÄRG-, DIAMANT-, FÄLTSPATS-, ORSTENS-, FLAGIOKLAS-, TOPAS-KRISTALL m. fl. – särsk.

[KRISTALL 2.a]

a) i jämförelser. Klar, bländande, gnist- rande, skinande som kristall. Han wijste migh ena clara elff aff leffuandes watn, skinandes såsom cristall. Upp. 22: 1 (NT 1526. CHRONANDER Bet.E 5 b (1649). SvD(A) 1933, nr 349, s. 5.

[KRISTALL 2.b]

b) folklor. om kristall använd för magiska l. ockulta brnk o. d. (i sht kristallskådning); särsk. i uttr. se l. (vard.) kika i kristall. FörarbSvLag 2: 25 (1695). Agata lämnar i gengäld det förtroende, att hon ocksä varit hos trollpackan och sett sin tillkommandes skepnad i en kristall. RYDBERG 2: 338 (c. 1870.

[KRISTALL 2.c]

c) oeg. o. bildl.

[KRISTALL 2.c.α]

α) (†) om ögats kristallins. VetAH 1787 s. 99. Bakom pupillen ligger Kristallen, eller Ögonstenen. Journalisten 2: 48 1791.

[KRISTALL 2.c.β]

β) (i vitter stil) om ngt som gm sin form o. glans l. gm klarhet, glitter, genomskinlighet o. d. påminner om kristall; särsk. (i poetiskt spr.) om daggdroppar l. tårar l. om vatten l. is o. d. Bäc- kens, böljans, daggens, källans, vattnets kristall. BALCK Musæns D 4 b (1596). Eij långt ifrån, med någre fall, / En bäck utaf Christall / Uthföre backen tumlar. ÖB 5 (c. 1712. (Solen) speglar stolt sin hjessas strålar / I oceanernas kristall. JGOXENSTIERNA 1: ,36 1805. Kristaller (dvs. daggdroppar) dallra der bland hyacinter. ATTERBOM Lyr. 2: 267 (1809). Vetterns mot solstrålarna glindrande kristall. CRUSENSTOLPE Mor. 1: 126 (1840). ÖSTERLING Fränd. 1: 30 (1912). jfr DAGG-KRISTALL m. fl. – särsk. (†) om bäck; särsk. i uttr. den rinnande l. flytande kristallen o. d. WEXIONIUS Vitt. 366 (c. 1685.Här (vid Flickebo surbrunn) rinner ett Christal i sakta sus och dån. FRESE VerldslD 165 (1726). WÉSTE FörslSAOB 1823.

[KRISTALL 3]

3) om bärskristall använd till kärl l. prydnadsföremål av olika slag l. om glas som (gm glans l. slipning, förr äv. enbart gm klarhet o. färglöshet o. d.) påminner om bärgkristall. Äkta, oäkta kristall. Glas-Boutelijer af hvitt Glas eller Cristall. PH 6: 44 (1756). Ljuskronor af Crystall. Därs. 4822 (1758). EIDEM ÄGlasH 120 (1912). Stilfulla presentartiklar i svensk Kristall. SvD(A) 1915 nr 338, s. 4. jfr SEITZ ÄSvGlas 37 1936. – jfr BLY-, HALV-, HEL-KRISTALL m. fl. – särsk. (†) om flintglas; särsk. i uttr. engelsk kristall. VetAH 1772, s. 67. Alm(Sthm) 1802, s. 47.

[KRISTALL 4]

4) kärl av kristall (i bet. 3); numera bl. i koll. anv. l. i pl., sammanfattande, om olika föremål av kristall. SERENIUS (1734; under decant). Gerna vill hon (dvs. din flicka) i din hand / Se kristallen glindra. FRANZÉN Skald. 1: 143 (1794, (1824). Det festligt dukade bordet sken, rosorna doftade och kristallerna blänkte. SJÖBERG Kvart. 99 (1924). Han säg ut över det stora bordets .. glänsande kristall. SIWERTZ JoDr. 359 (1928).

Ssgr

(1)

– KRISTALL-ALKOHOL. kem. jfr -VATTEN. KemT 1906, s. 35.

– (1 slutet) KRISTALL-APPARAT. radio. == -MOTTAGARE. SvD(A, 1924, nr 89, s. 9.

– (1) KRISTALL-AXEL. i sht miner. om var särskild av de tre l. fyra axlar vilka ingå i det koordinatsystem som uppställes till förklaring av kristallernas form. EDLUND ÅrsbVetA 1880, s. 39.

– (2) KRISTALL-BAND. ( kristall- 1676. kristalle- 1563 (†) armband av (bärg)kristall. FörtHertJohLösegend. 1563 s. 7. BoupptSthm 1676, s. 176 b.

– (1) KRISTALL-BILDNING. abstr. o. konkret. HUBENDICK FlickLek. 178 (1879).

– (1) KRISTALL-BITSOCKER ~⁰²⁰. i sht handel. ett slags fint, vitt bitsocker bestående av klara, glänsande kristaller. 2UB 4: 522 (1899). SFS 1921, s. 471.

– (4 c) KRISTALL-BRUNN. ( kristall- 1814. kristalle- c. 1820 (i poetiskt spr., numera föga br.) bildl., om brunn med kristallklart vatten. PoetK 1814, 1: 86. STAGNELIUS (SVS) 2: 124 (c. 1820.

– (3) KRISTALL-BUTELJ. (†) jfr BUTELJ 2. ROTH Kägleh. 36 (i handl. fr. 1686. BoupptSthm 1689, s. 578 a 1688.

– (3) KRISTALL-BÅL, r. l. m. jfr BÅL sbst.² l. BoupptVäxjö 1872.

– (2) KRISTALL-BÄRG. ( kristall- ,,,1667,, – ,,1840,,., kristalle- c. 1820. kristalls- 1724 (†) bärg i vars väggar finnes bärgkristall l. annat glänsande mineral; äv. (i poetiskt spr.) om bärg från vilket en glans utgår (ss. frän kristall). Förvthan Grååberg finnes här (på Ceylon) och många stoora och höga Cristallbergh, hwilka gifwa ett sådant Nederskeen ifrån sigh .., att man inthet kam ses vppå, them. KIÖ PING Resa 92 1667. STAGNELIUS (SVS) 2: 130 ( c. 1820; i bild). BREMER Strid 101 1840.

– (jfr 1 slutet) KRISTALL-DETEKTOR. radio. detektor av kristall på radioapparat. 2NF 28: 750 (1918). ERIX Radio 11 (1924).

– (1) KRISTALL-DRUS. i sht miner. aggregat av kristaller på gemensamt underlag. MÖLLER 2: 160 (1785). Kandisocker .., socker i gulbruna kristalldruser. 3NF 11: 251 1929.

– (2) KRISTALL-ELEKTRICITET. fys. elektricitet alstrad gm temperaturändringar på vissa kristallers ytor. 2NF 1911.

– (1) KRISTALL-FIGUR. i sht kem. o. miner. RINMAN 1: 405 (1788). Vinsyrans kristalrfigurer variera ganska mycket. BERZELIUS Kemi 1: 368 (1808). DENS. Årsb VetA 1822, s. 61.

– (1) KRISTALL-FJÄLL. (i fackspr.) jfr FJÄLL, sbst.² 2 d. VetAH 1813 s. 59. STARCK Kemi 270 1931.

– (3) KRISTALL-FLASKA. ( kristall- 1675–1852. kristalle- ,,,1578,, – ,,1583,,., kristalls- 1670–1793) jfr -KARAFF. TullbSthm 5/3 (1578). CALLERHOLM Stowe 206 (1852).

– (1) KRISTALL-FLITTRA. r. l. f. (i fackspr., numera föga br.) = -FJÄLL. BERZELIUS Årsb VetA 1840, s. 167. SD(L) 1902, nr 60, s. 4.

– (2 c) KRISTALL-FLOD. ( kristall- 1871. kristalle- 1767–1821) (i sht i poetiskt spr., numera föga br.) flod med kristaliklart vatten; särsk. bildl. UrFinlH 626 (1767; bildl.). STAGNELIUS (SVS) 2: 364 (1821). jfr BÖTTIGER 5: 288 (1871, 1874).

– (1) KRISTALL-FORM; pl. -er. (i sht i fackspr.) RINMAN 1: 622 (1788). Då vattnet stelnar antager det, liksom största delen andra ämnen kristall-form. BERZELIUS Kemi 1: 185 (1808). 2NF 37: 552 1925.

– (1) KRISTALL-FORMIG. (i sht i fackspr.) RINMAN 2: 666 1789.

– (1) KRISTALL-FYSIK. (i fackspr.) lära(n) om kristallernas fysiska egenskaper; jfr KRISTALLOFYSIK. 2NF 35: 1111 1923.

– (3) KRISTALL-FÖNSTER. ( kristall- 1853. kristalle- c. 1820 (†) fönstor av kristall l. kristaliglas. STAGNELIUS (SVS) 4: 163 (c. (1820). Om dagen kan jag läsa .. (i min hytt på båten) genom ljuset från kristallfönstret i taket. BREMER NVerld. 1: 3 (1853).

– (1) KRISTALL-GITTER. 1 sht fys. om den geometriska ordningen av atomerna i en kristall; äv. konkret. TMatFysKemi 1921–22, s. 102. 2NF 36: 1212 1924.

– KRISTALL-GLAS. ( kristall- 1556 osv. krlstalle- 1541–-c. 1613. kristalls- 1557–1788)

[KRISTALL-GLAS.ssg 1]

1) (†) till 2 c , == -LINS. KLINGENSTIERNA Musschenbrock 381 (1747). EKMAN Jakob 27 1822.

[KRISTALL-GLAS.ssg 2]

2) till 3; benämning på olika slag av finare glas (som i glans l. klarhet påminner om bärskristall); numera särsk. (i sht i fackspr.) om finare glassorter som innehålla kallum- l. blysilikat, kalikalkglas kaliblyglas; flintglas. FORSIUS Min. 117 (c. (1613). Saltpeter brukas ock til Chrystall-glas. VetAH 1759 s. 13. BERZELIUS Kemi 1: 295 (1808). Kristallglas finaste och klaraste sorten glas. WESTE FörslSAOB 1823. Kali-kalkglas eller böhmiskt kristallglas. SLorS 17: 18 1899. Kali-blyglas eller engelskt kristall-glas. Därs. SEITZ Glas. 35 (1933). jfr HALV-KRISTALLGLAS.

[KRISTALL-GLAS.ssg 3]

3) till 3; om dricksglas, särsk. vinglas. G1R 13: 212 (1541). Slipada Cristall glas. NORDBERO C12 1: 834 1740. LdVBl. 1841, nr 51, s.4.

– (2) KRISTALL-GLÄNSANDE, p. adj. BREMER GVerld. 6: 137 (1862).

– (2) KRISTALL-GROTTA. ( krlstall- 1789. kristalle- 1821 (numera bl. tillf.) grotta i vars väggar finnes bärgkristall l. annat glänsande mineral; äv. (i poetiskt spr.) mer l. mindre bildl. RINMAN 2: 1051 (1789). STAGNELIUS (SVS) 2: 342 (1821).

– (2) KRISTALL-HIMMEL. kulturhist. enligt forntida (o. medeltida) uppfattning: var särskild. av de koncentriska himmelssfärer (av genomskinlig kristall) som tänktes röra sig kring världsaxeln; särsk. om den yttersta (den nionde) av dessa himmelssfärer (belägen närmast empyrén). WASSENIUS Alm. 1735, s. 21. Närmast under empyréen är kristallhimmeln eller det första rörligas krets. RYDBERG Magi 5 1865. JNORDSTRÖM 1924 hos STIERNHIELM (SVS) II. 1: 140.

– (1) KRISTALL-KAMMARE. bot. hos vissa växter: cellrum innehållande huvudsakligen av kalciumoxalat bestående kristaller. ROSENDAHL Farm. 295 (1897).

– (3) KRISTALL-KANNA. ( kristall- 1856. kristalls- 1541 (numera bl. tillf.) jfr KANNA, sbst.² 1. Een Kristals kanna medh förgyltt Solff beslagenn. G1R 13: 283 1541. Bouppt- (Växjö 1856.

– (3) KRISTALL-KARAFF.

– (2 c) KRISTALL-KLAR. särsk. om vatten; äv. bildl., om framställningskonst, ton o. d. LUCIDOR (SVS) 419 (c. (1670). Bäckar med .. krystallklart .. vatten. LINNÉ Ungd. 2: 299 (1734). Sopranernas .. kristaliklara stämmor. SvD(A) 1934, nr 212, s. 8.

– (1) KRISTALL-KLASS fys. o. miner. om var särskild av de 32 gruppor i vilka kristaller indelas med hänsyn till sin form. 3NF 12: 77 1930.

– (2) KRISTALL-KNAPP, r. l. m. ( kristall- ,,,1658,, – ,,1848,,., kristalle- 1578 (numera bl.tillf.) knapp med infattad bärgkristall. TullbSthm 14/5 (1578). HAGBERG Shaksp. 3: 161 1848.

– (3) KRISTALL-KREDENS. ( krtstall- 1688. kristalle- 1563 (†) jfr KREDENS 3. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 10. BoupptSthm 1688, s. 700 b.

– (3) KRISTALL-KRONA. ( kristall- 1685 osv. kristalls- 1771.-1839) ljuskrona av (äkta l. oäkta) kristall. BoupptSthm 1686, s. 211 b 1685. En Kristallkrona .. med 300 prismor. UNT(A) 1930, nr 10475, s. 10.

– (2 c alpha) KRISTALL-KROPP. (numera knappast br.) med. o. zool. == -LINS. BERZELIUS PVetA 1810, s. 65. LOVÉN Årsb VetA 1840–42, s. 3. AUERBACH 1911.

– (2) KRISTALL-KULA. ( kristall- 1835. kristalls- 1771 BJÖRNSTÅHL Resa 1: 245 (1771)- Baron H...s ögon glänste .. som två krystall-kulor dem solen belyser. BREMER Nina 316 1835.

– (2 c) KRISTALL-KÄLLA. (kristall,,,1851,, – ,,1872,,., kristalle- 1739--c. 1820 (i sht i poetiskt spr.) källa med kristaliklart vatten. ODEL Sincl. 8 (1739).

– (2) KRISTALL-KÄLLARE. miner. hålrum i bärg (i sht i Alperna), beklädt med väl utbildade kristaller av olika mineral, företrädesvis kvarts (bärgkristall). FROSTERUS Min. 3 (1917). 3NF 3: 3 1924.

– (1) KRISTALL-KÖRTEL. (†) bot. == -KAMMARE. WIKSTRÖM Årsb VetA 1837, s. 368. ARESCHOUG Blad. 52 (1878).

– (2) KRISTALL-LIK. adj. LANTINGSHAUSEN Young 1: 169 (1787). ADLERBETH Poët. 2: 240 (1798, 1803).

– (2 c alpha) KRISTALL-LINS anat. genomskinlig, färglös lins i ögat, belägen bakom pupillen. SÖNNERBERG Loder 384 (1799). Balk Idr. Suppl. 89 1888. NoK 99: 19 1931.

– (3) KRISTALL-LJUSKRONA ~⁰²⁰. ( kristall- 1686–1933. kristalls- 1694–1799) jfr -KRONA. Bouppt- (Sthm 2/7 (1686). SEITZ Glas. 140 (1933).

– (1 slutet) KRISTALL-LYSSNARE. (ngt vard.) radio. person som använder kristallmottagare till radio. SvD(B) 1926, nr 114, s. 7 (rubrik). En kristallyssnares syn på europeisk rundradio. Därs. 28/111 Söndagsbil. s. 5.

– (1) KRISTALL-MOLEKYL. i sht fys. ASScF XIX. 14: 5 1893. TMatFysKemi 1918–19, s. 225.

– (1 slutet) KRISTALL-MOTTAGARE ~⁰²⁰⁰, r. l. m. radio. mottagarapparat med kristalldetektor. RadioAm. 1924, nr 1, s. 3. SvUppslB 22: 422 1935.

– (1) KRISTALL-MÄTNING fys. o. miner. mätning (med särskilda apparater) av en kristills ytor, vinklar o. formförhållanden. ASScF 6: 565 (1861). GERTZ o. GRÖNWALL Min. 9 1923.

– (1) KRISTALL-NÅL. (i sht i fackspr.) nålformig (del av) kristall. BERZELIUS Kemi 1: 208 (1808). Salicylsyra. Färg- och luktlösa kristallnålar med söt-sur, rifvande smak. SvFarm. 13 1901.

– (1) KRISTALL-OPTIK. fys. lära(n) l, vetenskep(en) om kristallernas optiska egenskaper; i sht i sg. best. 2NF 26: 278 (1917). SvUppslB 1933.

– (3) KRISTALL-POKAL. Gullinlagda kristall-pokaler. ATTERBOM LÖ 1: 127 (1824).

– (2, 3) KRISTALL-PÄRLA, r. l. f. pärla av (bärg)kristall l. kristallglas; äv. bildl., om tårar. SNELLMAN Gift. 1: 95 (1842; bildl.). Hvita kristallperlor trädas på rödt brillantgarn. NjournD 1855, s. 143. Fornv. 1907, s. 242

– (2 c) KRISTALL-REN, adj. (i sht i poetiskt spr.) jfr -KLAR. SPEGEL ÅPar. 14 (1711). En droppa kristallrent vatten. STRINDBERG Inf. 200 (1897). DIDRING Malm 1: 266 1914.

– (2, 3) KRISTALL-RUTA, r. l. f. (numera knappast br.) (fönster)ruta av kristall l. kristallglas. TERSMEDEN Mem. 2: 229 (1736). LUNDGREN MålAnt. 3: 100 (1873).

– (2) KRISTALL-SAL. ( kristall- ,,1827, – ,,1840. kristalle- c. 1821 (i sht i poetiskt spr.) särsk. om praktfull sal i fantasiens värld. STAGNELIUS (SVS) 2: 287 (1821). Hon drömde sig in i bergets sköna krystall-salar. BREMER Strid 101 (1840).

– (I) KRISTALL-SALT, n.

[efter t. kristallensalz]

miner. o. handel. kristalliserat bärgsalt. RINMAN 1: 151 (1788). SvD(A) 1917. nr 16, s. 2.

– (1) KRISTALL-SAND. i sht bot. om i cellerna hos vissa växter förekommande kristilliknande partiklar (i allmänhet av kalciumoxalat) vilka vin mikroskopering giva intryck av en sandliknande massa. ROSENDAHL Farm. 335 (1897). BotN 1921. s. 139.

– (1) KRISTALL-SANDSTEN ~⁰² l. ~²⁰. miner. om visst slag av kvartssandsten på vilken de ursprungliga, större kvartskornen utbyggts o.sammansmält gm utkristallisering av upplöst kiselsyra. RAMSAY GeolGr. 250 (1909). SvUppslB 1933.

– KRISTALL-SEARE. se -SIARE.

– (2) KRISTALL-SFAR. ( kristall- 1874–1934. kristalle- 1821 kulturhist. jfr -HIMMEL. STAGNELIUS (SVS) 2: 405 (1821). Astronomiens reformation (som, slog kristallsfärerna i spillror och öppnade utsikten mot en obegränsad rymd. GHT 1934, nr 73, s. 3.

– (2 b) KRISTALL-SIARE l. -SEARE. ( kristall- 1614. kristalla- 1607. kristalle- 1615

[jfr t. kristallseher]

(†) == -SKÅDARE. Wij mostom icke löpa til Trulkonor, Signerskor, och Christallaseeare, och fråga them. PJGOTHUS Sax 132 (1607). PHRYGIUS HimLif. 177 (1615).

– (1) KRISTALL-SKELETT. (i fackspr.) outvecklad kristall (med starkt utvecklade kanter o. hörn, men urgröpta ytor). JernkA 1885, s. 263. SVENONIUS Stenr. 94 1888.

– (2 b) KRISTALL-SKÅDARE. i sht psykol. o. folklor. person som ägnar sig åt att se i kristall; jfr -SIARE. SDS 1901, nr 88, s. 2.

– (2 b) KRISTALL-SKÅDNING.

[jfr t. kristallsehen]

i sht psy- kol. o. folklor. särsk. om metod att gm intensivt stirrande på ett blänkande föremål (i sht förr vanl. ett styrke kristall) försättas i hallucinatoriskt tillstånd o. få visiorier l. uppenbarelser angående fördolda ting l. händelser o. d. SDS 1961, nr 88 s. 2. FoF 1920, s. 80. Sv- UppslB 1933.

– (3) KRISTALL-SKÅL. ( kristall- 1834 osv. kristalle- 1578 TullbSthm 27/5 (1578). WÄGNER Norrt. 40 1908.

– (2) KRISTALL-SKÄRVIG. (†) om kvarts: försedd med stycken av insprängd bärgkristall. TILAS PVetA 1765, s. 78. EconA 1807, juli s. 5.

– (3) KRISTALL-SLIPNING. (i fackspr.) slipning varigm glas göres likt (äkta) kristall. FinBiogrHb. 2284 1903. Sh EITZ Glas. 79 1933.

– (1) KRISTALL-SOCKER.

[jfr d. krystalsukker]

i sht handel. kristallbitsocker; äv. (numera föga br.) om melis. TT 1874, s. 262. SvD(A) 1926, nr 193, s. 2.

– (1) KRISTALL-SODA.

[jfr d. krystalsoda]

kem. o. handel. renad soda bestående av genomskinliga, oregelbundna kristaller. TT 1897, K. s. 6.

– (3) KRISTALL-SPEGEL. ( kristall- 1569 osv. kristalle- 1557–1585. kristalls- 1613 (jfr t. kristallspiegel] Tullb- Sthm 21/12 (1557). ÖSTERGREN 1930.

– (jfr 2) KRISTALL-STEN. ( kristall- 1556 . – 1846. kristalla- 1585

[jfr d. krystalsten]

(†) (stycke av) bärgkristall. Koorkåpa medh en christalsteen vthi, och stenen beslagen medh silffiler. Invent(Vallentuna 1556. BROOCMAN Österg. I: 152 (1760). MEURMAN (1846) .

– (2) KRISTALL-STRÅLE. (†) om kristalliknande strimma l. band i bärgart. Christall-strålar gå uti honom (dvs. orste- nen) som radii circuli. Linné Stenr. 53 (c. 1747. BERZELIUS Blåsr. 237 (1820).

– (1) KRISTALL-SYSTEM fys. o. miner. var särskild av de grupper l. huvudavdelningar i vilka kriatallklasserna sammanfattas. NNORDENSKIÖLD 1822 hos BERZELIUS Brev 11: 45. De 32 kristallklasserna .. sammanfattas ofta i sex större enheter, s. k. kristallsystem. 3NF 12: 76 1930.

– (2) KRISTALL-VALV. (kristall,,,1820,, – ,,1874,,., krtstalle- c. 1820 (numera bl. tillf.) valv av kristall; särsk. (i poetiskt spr.) mer l. mindre bildl. PoetK 1820, 2: 179 2SAH 50: 316 1874.

– (3) KRISTALL-VAROR, pl. i sht handel. ÅSTRAND 1: 379 1855.

– (3) KRISTALL-VAS. ALMQVIST DrJ 376 (1834).

– KRISTALL-VATTEN. ( kristall- 1811 osv. kristalle- 1744

[KRISTALL-VATTEN.ssg 1]

1) kem. till 1: vatten som i molekylära proportioner förekommer i kristalliserade ämnen o. som kan frigöras gm upphettning. VetAH 1811, s. 187. Salters befriande från kristallvatten. SFS 1920, s. 502.

[KRISTALL-VATTEN.ssg 2]

2) (i vitter stil, numera föga br.) till 2 c: kristallklart vatten. BROWALLIUS Holbg 60 (1744). PALMBLAD Nov. 3: 100 1841.

– (1) KRISTALL-VIOLETT, n. kem. o. handel. organiskt, med fuchsin besläktat färgämne (bestående av små glänsande, kristalliniska korn l. nålar). (EKENBERG o.) LANDIN (1893). SvUppslB 1933.

– (3) KRISTALL-VÄLKOMMA, f. (kristall- 1583. kristalle- 1583 (†) om stor pokal ("välkomma"). TullbSthm 1/10 1583.

– (2 c alpha) KRISTALL-VÄTSKA. (†) == -LINS. ROSENSTEIN Comp. 253 (1738). DALIN (1852; med hänv. till kristall-lins).

– (2) KRISTALL-ÄPPLE. (numera bl. i icke fackmässigt spr.) klotformig cystidé (vars inre vanl. är fyllt av kalkspatkristaller); jfr KALK-BOLL 2. LINNÉ Öl. 136 1745. SvUppslB 6: 766 1931.

(†):

– KRISTALLA-KNOPP. (†) knapp med infattad bärgkristall. InvenSkerike 17/1 1577.

– KRISTALLA-SIARE,

– KRISTALLA-STEN, se A.

(†):

– KRISTALLE-BAND

– KRISTALLE-BRUNN,

– KRISTALLE-BÄRG, se A.

– (3) KRISTALLE-DRYCKESGLAS. TullbSthm 27/5 1578.

– KRISTALLE-FLASKA,

– KRISTALLE-FLOD,

– KRISTALLE-FÖNSTER.

– KRISTALLE-GLAS,

– KRISTALLE-GROTTA,

– KRISTALLE-KNAPP,

– KRISTALLE-KREDENS, se A.

– (3) KRISTALLE-KROKHALS. retort av vitt (ofärgat) glas. TullbSthm 13/5 1583.

– KRISTALLE-KÄLLA,

– KRISTALLE-SAL,

– KRISTALLE-SFÄR,

– KRISTALLE-SIARE,

– KRISTALLE-SKÄL,

– KRISTALLE-SPEGEL, se A.

– (3) KRISTALLE-STOVELGLAS. ett slags skämtglas i form av en stövel. TullbSthm 20/5 1584.

– KRISTALLE-VALV,

– KRISTALLE-VATTEN,

– KRISTALLE-VÄLKOMMA, se A.

(†):

– KRISTALLS-BÄRG

– KRISTALLS-FLASKA,

– KRISTALLS-GLAS,

– KRISTALLS-KANNA,

– KRISTALLS-KRONA,

– KRISTALLS-KULA,

– KRISTALLS-LJUSKRONA,

– KRISTALLS-SPEGEL, se A.

Avledn.

– KRISTALLERA v., -ing. (†)

[KRISTALLERA.avl 1]

1) till 1: kristallisera; anträffat bl. ss. vbalsbst.-ing SAHLSTEDT (1773). UB 5: 61 1873.

[KRISTALLERA.avl 2]

2) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisi anv.: kristaliklar; jfr KRISTALL 2 a. (Det himmehka Jerusalems) liws war lika som en dyrbergxsten (dvs. ädelsten), som är Jaspis cristallerat. Upp. 21: 11 (NT 1526; Bib. 1541: klar; Bib. 1917 kristallklar).

– KRISTALLIN(ISK)

– KRISTALLISERA se d. o.

– KRISTALLISK , adj.

[jfr d. krystallisk, t. kristallisch]

[KRISTALLISK.avl 1]

1) (†) till 1: som i form o. struktur påminner om kristall; kristallinisk (se d. o. 1; särsk. i uttr. kristalliskt salt om kristalliserat salt; äv. bildl. DÄHNERT 36 (1746). En gestalt af sträng kristallisk regelmässighet. LJUNGGREN Est. 2: 130 (1860).

[KRISTALLISK.avl 2]

2) till 2: klar l. glänsande l. genomskinlig som kristall; särsk. i bildl. l. överförd anv.; särsk. om ton: klar o. ren. En källa, kall, kristalliskt klar. LINDEGREN 1: 288 (1805). Böttigers ordflöde kan vara ymnigt men det är alltid kristalliskt. 2SAH 56: 193 (1879). Droppar /.. falla / med en spröd, kristallisk klang till marken. OTERDAHL Dikt. 139 (1918). SvD(A) 1931, nr 57, s. 12. särsk. (†) i uttr. dem kristalliska fuktigheten l. vätskan, om ögats kristallins; jfr KRISTALLINISK 2 slutet. IERICI Colerus 2: 246 (c. (1645). MÖLLER (1745; under arachnoide).

[KRISTALLISK.avl 3]

3) (†) till 3; om spegel: gjord av kristall l. kristallglas; jfr KRISTALL-SPEGEL. L. PAULINUS GOTHUS Com. a 2 b 1613.

– KRISTALLIT , , se d. o.