KRISTENDOM kris³ten~dωm², r. l. m. best. -en. ( christe- 1663. kristen- (chr-, cr-) 1521 osv. cristin- 1523 – 1526. christ- c. 1616. -dom(m) 1521 osv. -domb 1639–1720 (: Christendombss syskon). -doom c. 1675 [fsv. kristindomber, motsv. d. kristehdom, fnor.o. isl. kristinn dómr, kristinsdómr, mht. kristemtuom, t. christentum, f eng. cristendōm, eng. christendom; av KRISTEN o. -DOM]
[KRISTENDOM 1]
1) benämning på den religion som leder sitt ursprung från Jesus Kristus, kristen religion l. lära (i motsats till judendom, mohammedanism, hedendom osv.); äv. om kristen tro l. lära l.åskådning sådan den (individuellt) formats l. uppfattats av olika människor (under olika tider) l. gestaltats äv olika samfund o. d.; äv. om inbegreppet av kristet väsen, tankesätt o. d. Kristehdomen har framvuxit på judendomens mark. Kristendomens införande i de nordiska länderna. Omvända hedningar till kristendomen. Förkunna, utbreda kristendmen. Evangelisk, katolsk, lutersk kristendom. Praktisk kristendom (som yttrar sig i gärningar). G1R 1: 29 1521.
(Vi vilja icke blva) ifrå vår christendom tvingsde och till hedninger och turker varde.
RA I. 1: 446 (
1545).
Sedan Christendomen hit i lande inkom. SCHÜCK VittA 1: 245 (i handl. fr. c. (
1645).
Christendomen, d. v. s. läran om en personlig Gud, är i min tanka den enda sanna monotheism. GEIJER I. 5: 302 (
1820).
HILDEBRAND Medelt. 1: 5 (
1879). Hegel har
(enligt Troeltsch) definierat kristendomen 1 såsom den fullkomliga religionen.
GÖRANSSON UndersRel. II. 1: 131 1905. -- jfr
BIBEL-,
BOKSTAVS-,
FORM-,
NAMN-,
SKEN-,
SÖNDAGS-KRISTENDOM m. fl. – särsk.
[KRISTENDOM 1.a]
a) om den kristna religionen l. läran ss. undervisningsämne: kristendomskunskap. Un- dervisa i kristendom. Lärare i Kristendom. Vara hemma i sin kristendom (äga goda kunskaper i kristendom). Ungdomens Förhör uti sin Christendom, skal med största Flijt idkas. Kyrkol. 2: 9 (
1686).
SAHLSTEDT (
1773).
HELLSTRÖM Storm 426 (
1935). – särsk. (
†)
: katekes. Christendomen .. läses hvarje dag (i apologistklassen) jemte bibliska historien. Skolurdn. 1778, s. XX.
[KRISTENDOM 1.b]
b) om kristligt tänkesätt l. kristliga grundsatser o. d.; särsk. (numera bl. ngn gg skämts.) i avbleknad bet., i sådana uttr. som ha någon kristendom (i sig), ha någon moral, iaktta något slags anständighet o. d. KOF II. 2: 86 (
c. 1655. O Colombine, om du viste hvad jag längtar efter Christendom.
ALMQVIST Col. 54 (
1835).
Det säges verkligen om henne (dvs. Maritornes), att, ehuru hon förde ett sådant där lefverne, hon ändock hade någon kristendom i sig. LIDFORSS DQ 1: 165 (
1888).
[KRISTENDOM 1.c]
c) (
†)
i uttr. i kristendomen under den kristna tiden (av ett lands historia o. d.). G1R 2: 95 (
1525).
Sådana Stenar (dvs. runstenar med drakslinga) hafwa stådt på Gambla Vpsala Högar, men för Afguderijt shull äro de dädan tagne först i Christendomen. RUDBECK Atl. 3: 13 (
1698).
AGARDH (o. LJUNGBERG) I. 1: 107 1852.
[KRISTENDOM 2]
2) (
†)
sammanfattande, om kristna länder l. folk: kristenhet. Twrken .. træder fast in i tysland oc haffuer merkeligit tilfelle vtwiide sin makt j cristindomen. G1R 3: 313 (
1526).
Waak vp aff synden tu Christedom, / om tigh skal saligheet hända. Manuale 1665,
s. 510. TEGNER (WB)
10: 60 (
c. 1835.
[KRISTENDOM 3]
3) (
†)
om det andliga ståndet l. prästerskapet. Pa cristindomzins Ridderskapzins eller then menige manss vegna. G1R 1: 52 1523.
[KRISTENDOM 4]
4) (
†)
dop, "kristning" (se d. o. 3; särsk. i förb. dop och kristendom (jfr DOP sbst.¹, ¹ a); särsk. i sådana uttr. som få, komma till, taga o. d. (dop och) kristendom, bliva döpt, låta döpa sig; bära l. hava o. d. (ett barn) till (dop och) kristendom, frambära (ett barn) till dopet. Är jcke aff nödhennoe atj mett eders vnge sons christendom förtöffue. G1R 7: 106 (
1530).
Faddrar som barn bära til christendomen. RA I. 3: 63 (
1593).
Gudh lathe henne komma till doop och christendom. OxBr. 3: 6 1612.
GYJLENIUS Diar. 263 (
c. (
1670).
Som iag icke kunde neka barnet dop och christendom. VDAkt. 1751,
nr 165.
MÖLLER (
1790,
1807). jfr
Norrl. 14: 56 1926.
Ssgr (i allm. till
1): (4)
–
KRISTENDOMS-BARN. (
†)
(nens) gudbarn.
VDAkt. 1678,
nr 122.
–
KRISTENDOMS-BRODER. (
numera bl. i Finl.)
kristen medmänniska l. nästa, medkristen. KyrkohÅ 1911, MoA.
s. 60 (
1740).
Alla, vänner och ovänner, kände och okände; alla äro de våra medmenniskor, våra kristendoms-bröder. FRYXELL Ber. 15: 140 (
1848).
AHRENBERG Männ. 2: 35
1907.
Avledn.:
–
kristendomsfientlighet ,
r. l. f. –
(1 a) KRISTENDOMS-FÖRHÖR.
i sht pedag. förhör i kristendomskunskap. WALLQUIST EcclSaml. 1–
4: 456 1790.
GotlLT 1852,
nr 16, s. 1.
–
KRISTENDOMS-FÖRKUNNELSE.
–
KRISTENDOMS-FÖRNEKELSE.
– (
4)
KRISTENDOMS-KLÄDER,
pl. (†) dopdräkt, dopklänning. BoupptSthm 1667,
s. 576.
Därs. 1672,
s. 11 b
1670.
– (
4)
KRISTENDOMS-KLÄDNAD. (
†)
dopdräkt. BoupptSthm 1668,
s. 1458 –
KRISTENDOMS-KUNSKAP ~²⁰ l. ⁰². [KRISTENDOMS-KUNSKAP.ssg 1]
1) kunskap i den kristna tron l. läran. SWEDBERG SabbRo 1502 (
1688,
1712). Behörigt prestbevis, intygande god kristendomskunskap.
AB 1865,
nr 99, s. 1.
[KRISTENDOMS-KUNSKAP.ssg 2]
2) i sht
pedag. om den kristna tron l. läran ss. undervisningsämne; jfrKRISTENDOM 1 a. SFS 1882,
nr 8, s. 10.
–
(1 a) KRISTENDOMS-LEKTION.
i sht pedag. PedT 1894,
s. 3.
–
KRISTENDOMS-LOPP. (
†)
om en människas religiösa liv l. utveckling. KyrkohÅ 1905,
s. 36 1723. I synnerhet i början af kristendomsloppet .. ådrager sig en menniska ofta .. lidande.
RUDIN 1Evigh. 2: 649 (
1870,
1878).
DENS. BibEnh. 112 1888.
– (jfr
1 a)
KRISTENDOMS-LÄRA,
r. l. f. (
†)
om den kristna tron l. läran (ss. undervisningsämne). SynodA 1: 461 (1771). Vid 1793 års jubelfest beslöt det der församlade presterskapet, att trenne läroböcker uti Christendomsläran skulle utarbetas. AGARDH BlSkr. 1: 25 (c. 1855.
–
KRISTENDOMS-LÄRARE. särsk.
pedag. till 1 a. CALLERHOLM Stowc 117 (
1852).
SIWERTZ JoDr. 53 (
1928):
–
(1 a) KRISTENDOMS-LÄRARINNA.
– (
4)
KRISTENDOMS-MANTEL. (
†)
jfr -KLÄDER. BoupptSthm 1669,
s. 826.
Därs. 1670,
s. 187.
– (
4)
KRISTENDOMS-NAMN. (
numera bl. i vissa trakter,
föga br.)
dopnamn. VDBötB 1638,
s. 190.
HÖGBERG Vred. 3: 304 (
1906).
–
KRISTENDOMS-STYCKE.
huvudpunkt l. huvudstycke i don kristna trosläran; i sht i pl.; särsk. om de fem huvudstyckena i Luthers lilla katekes; äv.: katekesstycke; numera bl. ngn gg i pl. i allmännare anv. särsk. i sådana uttr. som vara klen l. väl hemmastadd o. d. i sina kristen- domsstycken, äga klena resp. goda kristendomskunskaper. THYSELIUS HdlLärov. 2: 26 (
1612).
(De som gå till skrift) skole wäl kunna Lutheri Catechismum och ther uti författade Christendomsstycken.
KOF II. 2: 73 (
c. 1655.
EMPORAGRIUS Cat. Q 7 b (1669). Barnen blifva här vanda att med hopknäppta händer och b)ottadt hufvud läsa sina Christendomsstycken. LÆSTADIUS 1Journ. 4 (
1831).
Samtal öfver våra vigtigaste christendomsstycken. WALLIN Rel. 4: 366 (
1838).
ÖSTERGREN (
1930;
ål- derdomligt).
–
KRISTENDOMS-SYSKON, pl. (
†)
personer som gm kristendomen stå i andlig skyldskap till varandra, medkristna. Här står på Båår för wåre Ögon, trenne wåre förnähme Christendoms Syskon. BAAZIUS Posse 6 (
1677).
DA 1825,
nr 10, s. 4.
–
KRISTENDOMS-SYSTER. (
numera bl. i Finl.)
jfr -BRODER. CAVALLIN Herdam. 5: 510 (civ. fr. 1693. AHRENBERG,
Männ. 4:
8 1909.
–
(1 a) KRISTENDOMS-UNDERVISNING ~⁰⁰²⁰. i slit pedag. SydsvD 1870,
nr 202 s. 2.
Läroböcker för kristendomsundervisningen vid vissa läroanstalter i riket. SFS 1920,
s. 629.
–
KRISTENDOMS-VÄRK,
n. (†) [KRISTENDOMS-VÄRK.ssg 1]
1) handling som tillkommer en kristen. Thessa tw Christendomsivercken (Höra och Göra) moste ingelunda söndras ifrån hivart annat. L. PAULINUS GOTHUS ThesCat. 340 1631.
[KRISTENDOMS-VÄRK.ssg 2]
2) värksamhet för utbredande av kristendomen. BtVLand 1: 2 (
1751).
STRINNHOLM Hist. 5: 17 (
1854).
–
KRISTENDOMS-ÖVNING. (
†)
utövande av kristendom, handling l. värksamhet varigm man visar sig vara en kristen; äv.: kristen kult l. ritual o. d. Sådane beprijslige Christendombs öffningar och effecter (som gåvor till kyrkor, skolor o. d. må blifwa widh Begraffningz Predikningarne allmänt förkunnade, och skiäligen medh loffordh ihogkomne. STIERNMAN Com. 3: 238 1664.
SWEBILIUS Cat. 2: 103 (
1689). Man blir icke rättfärdig och salig för det at man tager några Christendoms öfningar i agt.
NOHRBORG 216 (
c. (
1765).
På andra ställen (utom Uppsala) besörjde väl erkebiskopen gudstjenst och annan christendomsöfning genom utskickade clerker. REUTERDAHL SKH II. 1: 145 1843.