KRISTUS kris³tus², äv. ⁴⁰, m.; gen. Kristus' l. (med lat. böjn.
-ändelse) Kristi; äv. (utom i ssgn ANTIKRIST o. i förb.
vite krist numera bl. ngn gg i religiös poesi)
KRIST krisit, sbst.², m.; gen. Krists;, pl. (i bet.
1, numera bl. tillf.)
-er³² (†) med lat. böjn.
-ändelse Kristi
Mat. 24: 24 (
NT 1526)).
Anm. I ä. tid o. ännu ngn gg arkaiserande användes den lat. dat.(abl.)
-formen Kristo samt ack.
-formen Kristum, ävensom, ss. tilltalsform, vokativformen Kriste.
(förr vanl. skrivet chr-. krist (chr-) 1526 osv. -us 1526 osv.) [fsv.
Krister, m otsv. d. Krist, fnor. o.isl. Kristr, fsax. Krist, fht. Christ, mht. Krist, t. Christ, Christus, feng. Crīst, eng. Christ; av lat. Christus, av gr. Χϱιστός, eg.: "den smorde" (till χϱίειν, smörja), ytterst en övers. av hebr.
māshīach (eg.: "smord"), Messias]
[KRISTUS 1]
1) (i bibeln o. därav påvärkat spr.) benämning på den av judarna väntade frälsaren l. "Herrens smorde", vars ankomst var föremål för de judiska profetiorna, Messias. Falske Christi och falske propheter skola vpkomma. Mat. 24: 24 (NT 1526,
Bit. 1917.: människor som falskeligen siga sig vara Messias skola uppstå). Tw äst gudz Christus.
Luk. 9: 20 (
NT 1526;
Bib. 1541: Christ;
Bib. 1917.: Guds Smorde). De falska krister och de falska profeter huru kan man känna dem?
Upsala(A) 1925,
nr 13, s. 2.
[KRISTUS 2]
2) namn på Jesus av Nasaret ss. den av judarna väntade o. av profeterna förebådade Messias; särsk. i mer l. mindre bildl. o. oeg. anv. (jfr HJELMQVIST BiblPersN 143 ff. (
1901)). – särsk.
[KRISTUS 2.a]
a) i appellativisk inv.; särsk. med hänsyn till Kristus ss. den gudomlige frälsaren l. konungen. SCHRODERUS Os. 1: 703 (
1635).
Ring in den Krist vi bida än. EDGREN Tennyson 100 (
1902). – jfr
ANTIKRIST [KRISTUS 2.b]
b) i förb. vite Krist, se VIT. [KRISTUS 2.c]
c) i vissa omskrivande uttr. l. förb. ) Kristi brud, se BRUD sbst.¹, ¹ c ) kristi ka- valjer, se KAVALJER 3 a. [KRISTUS 2.d]
d) i namn på vissa kyrkliga högtider. () Kristi himmelsfärdsdag, se HIMMELS-FÄRDS-DAG a. ) Kristi lekamens dag (l. fest) se LEKAMEN. [KRISTUS 2.e]
e) i namn på vissa växter. Kristi blod(s)- (droppar, se BLODDROPPE 2 a. Kristi hand, se HAND 16 a. Kristi korsblomma, se KORS-BLOMMA1 b. Kristi törnekrona, se TÖRNEKRONA. Kristi törneris, se TÖRNRIS.
[KRISTUS 3]
3) [efter motsv. anv. i t.]
i fråga om jul l. julklappar. [KRISTUS 3.a]
a) om julhögtiden; i ssgn KRIST-ÖRT. [KRISTUS 3.b]
b) om julklapp; i uttr. helig krist se HELIG 1 c.
Ssgr (i allm. till
2):
A
–
KRIST-DAG. (
†)
[KRIST-DAG.ssg 1]
1) [efter t. christtag]
juldag(en). WERVE Alm. 1652,
s. 25.
[KRIST-DAG.ssg 2]
2) helgdag till firande av ngn viktigare händelse i Jesus' levnad. KOF 1: 97 1571.
–
KRIST-MAN ~man². [jfr d. kristmand, isl. kristmaðr]
(i vitter stil, arkaiserande) man som bekinner sig till Kristus; kristen man. Lösen eller härrop (i slaget vid Stiklastad), skulle vara, Fram, Fram Kristmän, Korsmän, Kungsmän. LAGERERING 1Hist. 1: 401 (
1769).
JING BlotSven 104 (
1824).
GRIP Folkhumor 173 (
1916).
–
KRIST-MÅNAD.
[jfr d. kristmaaned, t christmonat]
(
†)
julmånad, december. VarRerV 4 1538.
Hamb. 1700.
TOPELIUS Planet. 1: 14 1889.
–
KRIST-SALIG.
[jfr t. chrishelig]
(
†)
eg.: salig i Kristus; om avliden person: saligen insomnad (i tro på Kristus). PHRYGIUS HimLif. 83 (
1615). Wår Christsalige LandzFadher Konung Göstaff.
DENS. Föret. 11 (
1620).
–
KRIST-TORN.
[jfr d. kristtorn, t. kristdorn; av folktron satt i samband med Kristus' törnekrona (jfr
HELLQUIST EtymOrdb. 355 (
1921))]
bot. växten Ilex aquifolium Lin., järnek (med taggiga blad o. röda bär). FRIES BetUtfl. 3: 170 (
1856,
1864).
Flodström Na
turförh. 100 1918.
–
KRIST-TROGEN.
[jfr t. christtreulich]
(i religiöst spr., ngt ålderdomligt) som är Kristus trogen, som sätter sin lit till Kristus; förr äv. (om person): som tror på Kristus. Alla christtroogna menniskior .. thesamma alle j hoop är then helgha kyrkia. OPETRI MenFall E 6 b (
1526).
Hwar Christrogen frögde sigh. Ps. 1586,
s. LXXVI b.
Är här til märkia, at en rätt Christrogen Menniskia, sin troo, icke på falske signingar .. ställa skal. Fosz 539 (1621). Kristtrogen svenskhet. SvD(A) 1934,
nr 165, s. 7.
–
KRIST-TÖRNE. (
numera bl. i icke fackmässigt spr.)
== -TORN. FRANCKENIUS Spec. E
1 b
1659.
NordT 1902,
s. 271.
–
KRIST-ÄLSKANDE,
p. adj. (i religiöst spr., numera knappast br.) PHRYGIUS HimLif. B 1 b (
1615).
Hvilka äro Christälskande? så at de älska Christum rättsinnelige? KyrkohÅ 1904 s. 207 1735.
–
KRIST-ÖGA.
[jfr d. kristøje, fr. oeil de Christ]
(
†)
bot. örten Aster Amellus Lin. (med vackra, himmelsblå strålblommor), "gudsöga" (se GUD II 3 e). NEMNICH Naturg. 1: 518 1793.
B
–
KRISTUS-BARN.
( krist- ,,,1635,, – ,,1755,,., kristus- 1856 osv.) [jfr t. christkind]
särsk.
om bild som föreställer barnet Jesus, jesusbarn. RP 5: 385 1635. Ett litet brunt Schatull, hvaruti ligger .. Ett Christbarn utskurit i träd.
WRANGEL TessPal. 33 (i
handl. fr. (
1735).
TOPELIUS Fält. 2: 20 (
1856).
–
KRISTUS-BILD.
( krist- 1735. kristus- 1851 osv.) [jfr t. christusbild]
bild (i sht skulpturbild) som föreställer Jesus. En liten Christbild af bly. WRANGEL TessPal. 34 (
i handl. fr. (
1735).
KARLIN KultM 16 (
1888).
–
KRISTUS-MONOGRAM.
i sht konst. om bokstavsfigurer i form av förkortningar av namnen Jesus Kristus, skrivna med grekiska bokstäver. NF 1885.
–
KRISTUS-SKÄGG.
jesusskägg. Judar med den äkta typen: kraftigt böjd näsa .. och enspetsigt Kristus-skägg. TT 1901, Ark.
s. 24.