KRITA kri³ta², förr äv. KRETA l. KLITA, r. l. f. ((†) n. TullbSthm 2/8 1581, Därs. 15/5 1582); best. -än; pl. -or; förr äv. KRIT, f.? ( krut Fosz 597 (1621; i rim). kilta (-ij-, -tha) 1563 -- c. 1755. kreta, creta 1634 – 1720. krijtta 1578. krita (-ij-, -tha) 1538 osv. kritta 1581 – 1582. krytha 1588 – 1622.: i ssgr: klitt- 1814 (: Klittberg); kritt- 1773 (: krittbråtten))

[jfr ä. d. kride, d. kridt, nor. krit; av mnt. krite, motsv. fht. krida (varav t. kreide), liksom fr. craie av lat. creta, möjl. eg. terra creta, sållad jord, p. pf. av cernere, avskilja, sålla (jfr EXKREMENT, EXKRETION m. fl.); formen creta är direkt lån från lat. – Jfr KRITA, v., KRITS]

[KRITA.sbst 1]

1) mjuk o. jordartad, vit (äv. i gråvitt l. gult skiftande) o. avfärgande kalksten (i kemiskt avseende mer l. mindre förorenat kalciumkarbonat) som till huvudsaklig del består av skal av mikroskopiska djur o. bildar mäktiga lager flerstädes i nordvästra Enropa, skriv. krita; särsk. om ifrågavarande jordart l. bärgart med tanke på dess användning, vanl. ss. behandlad l. beredd rör visst ändamål. Rå, malen, slam- mad krita. KlädkamRSthm 1561–65 C, s. 6 a. Stoore liusestakar och Cronor (i kyrkan) skal Klockaren låtha skura medh ollio och krijta hwart tridie åhr. KOF II. 2: 515 (1627). Huitlimmas kyrkiann (i Sund) innan til med klita. MURENIUS AV 588 (1666). Den arma sockerpullan (dvs. Euphrosyne)! Hennes beundrare slickade strax i början allt sockret af henne: nu återstår för vän och ovän bara kritan. TEGNÉR (WB) 3: 421 (1820; med syftning på ett slags förr förekommande karameller med socker omkring en stomme av krita). Limfärg berdedes av slammad krita .. och prima benlim. BILDMARK Entrepr. 197 (1921). GERTZ o. GRÖNWALL Min. 81 1923. – jfr BOLOGNESER-, GRÅ-, SKRIV-, SLAM-, TAND-KRITA m. fl. – särsk.

[KRITA.sbst 1.a]

a) i uttr. vit (i sht förr äv. blek) som krita, för att beteckna ngt ss. rent vitt. BOLINUS Dagb. 31 (1668). Der stod förbryterskan, så blek som krita. CVASTRANDBERG 5: 335 1865. HELLSTRÖM Kusk. 134 (1910).

[KRITA.sbst 1.b]

b) (†) bildl., om kritvit färg; jfr a. Din' Lemmars Alahast, din Halszes Kalck och Krijta. WEXIONIUS Sinn. 3: B 2 a 1684. DAHLSTIERNA (SVS) 85 1698.

[KRITA.sbst 2]

2) geol. kritformation, kritsystem; kritperiod; företrädesvis i sg. best.; äv. om till kritsystemet hörande bildning. Krokodilerna från .. England .. ligga under kritan. STIERNSTOLPE Cuv. 87 (1821). Den yngsta kritan. Flodström Natur- förh. 83 (1918). Skånes krita. HimHavJord 1: 286 1925. – särsk. i inskränktare anv., om kritsystemets övre lager, som innehåller skrivkritan; äv. i uttr. den egentliga kritan. HISINGER Ant. 4: 170 (1828). LINDSTRÖM Lyell 152 (1857).

[KRITA.sbst 3]

3) för märkning, skrivning, teckning, pastellritning o. d. användt l. avsett material som utgöres av (vanl. för ändamålet behandlad o. beredd) krita (i bet. 1) l. (i utvidgad anv.) av annat material med liknande egenskaper; ofta om mindre (vanl. prismatiskt l. cylindriskt l. kakformigt) stycke av dylik krita. Måla med kritor. VarRerV 32 (1538). (Han) timbrar på trää, och mäter thet medh snöre, och vthmerker thet. medh krijto. Jes. 44: 13 (Bib .. 1541. (Han hade) i Lendsmansgårderna ristat med klijtan uppå wäggen sin upbörd ock utgift. UrkFinlÖ I. 1: 9 (c. (1600). Een Paszare med en Tunga till at sättia klita uti. RÅLAMB 10: 44 (1691). Skrifva med ett stycke krita. WESTE FörslSAOB 1823.. Den äkta pastellritningen sker med mjuka, olika färgadekritor. HUBENDICK FlickLek. 293 (1879).. MOBERG Sedebetyg 259 (1935). jfr BLÅ-, FÄRG-, PASTELL-, RÖD-, SKOL-, SKRIV-, SKRÄDDAR-, SVART-, VIT-KRITA m. fl. – särsk.

[KRITA.sbst 3.a]

a) (i fackspr.) i uttr. litografisk l. fet krita, i tunna stänger gjuten färg för utförande av teckningar på litografisk sten. ÅKERMAN KemTechn. 1: 616 1832. 2UB 10: 311 1907.

[KRITA.sbst 3.b]

b) (†) i uttr. röd krita, rödkrita. TullbSthm 25/5 (1571). ÅSTRAND (1855; med hänv. till rödkrita).

[KRITA.sbst 3.c]

c) (†) i uttr. (den) svart(a) krita(n), svartkrita(n). BROMELL Berg. 4 (1730). SYNNERBERG 1815.

[KRITA.sbst 3.d]

d) (†) i uttr. grön l. brun krita, viss grönresp. brunfärgad lera. RINMAN (1788). WESTE FörslSAOB 1823.

[KRITA.sbst 3.e]

e) (i fackspr., numera föga br.) i uttr. spansk l. . venetiansk krita, om (fabrikat av) späcksten ss. material för ritning l. märkning, skräddarkrita. MÖLLER (1790). ALMSTRÖM Handelsv. 183 (1845).

[KRITA.sbst 3.f]

f) (†) l. vissa numera obrukliga uttr. hänsyftande på kritans användning vid räkenskapsföring; särsk. i fråga om det gamla bruket på värdshus o. krogar att på en tavla o. d. med krita notera gästers skulder för förtäring. At, ther the yterligare förordnade någon, som skulle på deres vägnrr trachtera migh, skulje hann väl bruka krijtan. OxBr. 19: 248 (1618). Och för min gom, / Om fickan är tom, / Sörjer nog kritan och – suadan. WENNERBERG 2: 69 (1849, 1882); jfr 4. – särsk.

[KRITA.sbst 3.f.α]

α) i uttr. (med l. efter o. d.) dubbel krita, angivande att ngn tillgodoser sig gm ohederliga räkenskaper (eg. gm att skriva upp samma post två gånger) l. "hugger för sig". Fosz 597 (1621; nt. orig.: mith dubbelder Kryten; WEIGERE: met dubbelt Krit)., Sedan jag afton måltiden, efter dubelkrita räknad med 10. Dal. betalt. HUMBLA. Landcr. 41 (1740). Några dryga, med .. dubbel krita uppsummerade räkningar. WADMAN Saml. 2: 57 (1835).

[KRITA.sbst 3.f.β]

β) i uttr. förstå sig på kritan, äv. krita, förstå att göra upp räkningen till sin förmån; äv. allmännare, dels: förstå att draga vinst av en förvaltning o. d., veta att sko sig, dels medförbleknad bet.: förstå sig på världen, vara erfaren. LIVIN Kyrk. 79 (1781). WESTE FörslSAOB (1823). RUNEBERG 5: 43 (1862). BJÖRKMAN (1889) .

[KRITA.sbst 4]

[jfr motsv. anv. i dan. o. t.; anv. utvecklad ur 3 f]

(vard.) kredit; jfr KRITS

[KRITA.sbst 4.a]

a) i uttr. på krita, på kredit, på räkning. Taga, lämna (ngt) på krita. Leva, äta på krita. Så kan jag i hvar bod få taga alt hvad jag behagar på krita. LEOPOLD (SVS) II. 1: 124 (1781). Om inte skräddarn på god tro / På krita sytt hans frack. HEDBERG Calle 7 (1859). På tre månaders krita. LENGQVIST Stud. 13 (1873). BÅÅTH Vagant. 27 (1906).

[KRITA.sbst 4.b]

b) i annan anv.; nästan bl. ss. obj. till ha(va) l. få. Han hade krita i cigarrasffren. Kan jag inte få krita till i morgom? BLANCHE Bild. 4: 174 (1865). LAUREN Minn. 164 1877. (†) (Sv.) Stå till kritan hos någon, (t.) bel einem Schulden haben. ÖoL 1852.

[KRITA.sbst 5]

[sannol. utvecklat ur 3 f (med urspr. bet.:. när det kommer till uppgörelsen av räkenskaperna l. räkningen)]

i uttr. när det kommer till kritan, när det kommer till avgörande, när det gäller l. kniper. ALMQVIST Smar. 275 (1845). När, som ordspråket lyder, det kom till kritan, svek modet hos de flesta. TROLLE-WACHTMEISTER Ant. 2: 266 (1848). När det kommer till kritan, när det gäller ett verkligen gemensamt landtmannaintresse, så gå dock landtmännen (i riksdagen) ihop igen. VL 1894, nr 51, s. 2. Nog talades det .. ibland om flyttning, men när det kom till kritan drog man sig. SvD(B) 1932, nr 238, s. 8.

Ssgr (i allm. till 1):

– KRIT-ART.

[KRIT-ART.ssg 1]

1) (†) kritans beskaffenhet l. natur. LINNÉ Sk. 197 (1751).

[KRIT-ART.ssg 2]

2) geol. slag av krita. WALLERIUS Min. 12 (1747).

– KRIT-ARTAD, p. adj. RINMAN 2: 501 1789.

– (1, 2) KRIT-AVLAGRING ~⁰²⁰. geol. konkret: från kritperioden stammande avlagring, särsk. av skrivkrita. HOLMSTRÖM Naturl. 1: 160 (1888).

– (1, 2) KRIT-BILDNING. geol. särsk. konkret; jfr -AVLAGRING. GWAHLENBERG i Svea 1: 95 1824.

– (1, 3) KRIT-BIT.

– KRIT-BLANDAD, p. adj. 2Saml. 4: 29 1603.

– KRIT-BLEK. i sht i fråga om ansiktsfärg; jfr LIK-BLEK; jfr KRITA, sbst. 1 a. CALLERHOLM Stow 502 (1852). SÖDERBERG ResRom 189 (1929).

– KRIT-BROTT. jfr BROTT I 6. KALM Resa 1: 253 (1753).

– KRIT-BRUK. bruk (se d. o. 9) för förädling av krita. THOMÉE IllSv. 176 (1866).

– KRIT-BÄRG. ( krit- 1705 osv. krite- 1702

[KRIT-BÄRG.ssg 1]

1) till 1: bärg som består av krita l. kritsten. HOLM NSv. 65 (1702). BERLIN Lsb. 306 (1852).

[KRIT-BÄRG.ssg 2]

2) (†) till 3, om späcksten. LINNÉ Ungd. 2: 224 (1734). BRAN-DER NatH 136 1785.

– (2) KRIT-BÄRGART ~⁰² l. ~²⁰. geol. under kritperioden avlagrad bärgart. Sv GeolU Ca 6: 547 1915.

– (3) KRIT-BÖSSA. ( krit- 1637. krite- 1657–1645) (†) jfr BÖSSA l. OxBr. 11: 696 1637. Därs. 810 1645.

– KRIT-EMULSION. ( krit- 1885 osv. krita- 1843 farm. suspension innehållande krita. CEDERSCHIÖLD HbBarnm. 372 1843. SvFarm. 293 1925.

– (2) KRIT-FAUNA geol. o. zool. kritperiodens fauna. NF 9: 62 1885.

– (2) KRIT-FLORA geol. o. bot. jfr -FAUNA. Böhmens kritflora. NATHORST JordH 824 1893.

– (1; jfr 2) KRIT-FORMATION(EN) geol. sammanfattningen av de under kritperioden avlagrade bildningarm bland vilka i nordv. Europa skrivkritan i allm. ligger högst upp, kritsystemet. STIERNSTOLPE Cuv. 87 (1821). GERTZ o. GRÖNWALL Min. 91 1923.

– (2) KRIT-FOSSIL, n. geol. fossil i kritavlagringar. Bet VetANaturskyddskom. 1905, s. 28.

– KRIT-FULL. ( krit- c. 1755. krite- c. 1635.- 1700 (†) starkt kritblandad l. krithaltig, rik på krita; äv.: bestruken l. betäckt med krita. SCERODERUS Dict. 173 (c. (1635). SCHULTZE Ordb. 2437 (c. 1755.

– KRIT-FÄRG.

[KRIT-FÄRG.ssg 1]

1) till 1: kritans vita färg. ATTERBOM Minn. 221 (1817).

[KRIT-FÄRG.ssg 2]

2) (†) till 1: pulveriserad krita ss. färgtillsats; äv. om kritmjölk l. kritvatten. HOLMBERG 1: 499 1795. BJÖRKMAN 1889.

[KRIT-FÄRG.ssg 3]

3) (i fackspr.) till 3: pastelifärg. WESTE FörslSAOB 1823. (EKENBERG o.) LANDIN 546 1893.

– KRIT-GAS.

[kolsyra utvecklas ur krita vid tillsättande av syra]

(†) kolsera. WESTE (1807; med hänv. till luftsyra). DENS. FörslSAOB 1823.

– KRIT-GLAS. (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) tekn. eg.: glas till vars framställning krita användes; kalkglas, bömiskt glas. RINMAN 1: 1073 1788. SEITZ Glas. 69 (1933).

– KRIT-GROP. (†) jfr -BROTT. LIND (1749). ÖoL 1852.

– KRIT-GRUND, r. l. m.

[KRIT-GRUND.ssg 1]

1) grund som utgöres av krita; jfr GRUND sbst.¹ I ². (Staden) Guayaquil ligger på en kritgrund. BERGMAN Jordkl. 137 1766.

[KRIT-GRUND.ssg 2]

2) tekn. botten. l. grundfärg av krita (för målning l. förgyllning). LIND (1749). Målning på kritgrund. BRUNIUS GotlK 2: 264 (1865). HantvB I. 1: 381 1934.

[KRIT-GRUND.ssg 3]

3) (†) jordmån som är blandad med l. innehåller krita. LIND 1749.

– (1, 2) KRIT-GRUS geol. grus av kritbärgarter. HISINGER Ant. 4: 137 (1828). TT 1896, Allm. s. 177.

– KRIT-GRUVA, r. l. f. (numera knappast br.) jfr -BROTT. SERENIUS F 3 b 1734. HEINRICH 1828.

– (1, 2) KRIT-HAV geol. hav i vilket kritavlagringar avsatt sig. HAMMARGREN Jordkl. 79 (1854). HimHavJord 1: 238 1925.

– KRIT-JORD. i sht geol i naturen förekommande pulverformig krita (vanl. ingående ss. beståndsdel i jordart), jordartad krita; äv. (o. i sht) om med dylik krita (starkt) uppblandad jordart. WALLERIUS Min. 12 (1747). Att kalk- och krit-jord icke är den bästa för vegetabilier. DENS. Åkerbr. 175 (1761). UB 3: 286 1873.

– (2) KRIT-KALK geol. (en i allm. mjukare o. ngt avfärgande) kalksten som avlagrats under kritperioden. VetAH 1760, s. 256. SvGeogrÅb. 1927, s.134.

– (2) KRIT-KALKSTEN ~⁰² äv. ~²⁰.geol. == -KALK. SvRike I. 1: 151 1899.

– KRIT-KLIPPA, r. l. f. jfr -BÄRG l. LINDSTRÖM Lyell 100 (1859).

– KRIT-KVARN. (i fackspr.) för pulverisering av krita. FFS 1896, nr 12, s. 17.

– (1, 2) KRIT-LAGER geol. kritavlagring. JernkA 1827, Bih. s. 28.

– KRIT-LAV. (†) bot. den kritvita laven Phyctis argena (Ach.) Körb. ACHARIUS Lich. 8 1798.

– KRIT-LERA, r. l. f.

[jfr t. kreideton; benämningen föranledd av färgen]

(†) geol. (vitt l. gråaktigt) bleke; äv. om piplera. LINNÉ Sk. 2 (1751). Alm(Gbg) 1788, s. 41. AUBRBACH 1911.

– KRIT-LIK, adj.

– (3) KRIT-LINA. (i fackspr.) kritsnöre. DA 1771, nr 122, s. 3. SMITH 1916.

– (3) KRIT-MANER.

[KRIT-MANER.ssg 1]

1) (†) stentryck varvid teckningen på stenen utföres med litografisk karta. DALIN 1852.

[KRIT-MANER.ssg 2]

2) (i fackspr.) teckning l. grafisk metod varmed efterbildning av kritteckningens tonighet o. va lörrikedom avses. AB 1865, nr 31, s. 2. Kartan .. förses med en terrängbeteckning i kritmaner. BtdiksdP 1885, 6Huvudtit, Bil. s. 31. InbjHReallärov- Sthm 1892–93 s. 33.

– KRIT-MIXTUR farm. kritemulsion. BERLIN Farm. 2: 476 (1851).

– KRIT-MJÖLK. tekn. mjölkliknande vätika som (huvudsakligen) utgöres av i vatten utrörd pulveriserad krita. JournManuf. 3: 89 1833.

– KRIT-MÄRGEL geol. märgel som innehåller fragment av krita i större mängd; ä.v. i utvidgad anv., om ljus (vit l. gråaktig) märgel. WALLERIUS Min. 23 (1747). Ymer 1934, s. 235.

– (1; jfr 2) KRIT-PERIOD(EN) geol. den sista av de mesozoiska perioderna, under vilken de till kritsystemet hörande bildningarna avlagrades. HAMMARGREN Jordkl. 81 1854.

– (2) KRIT-PETRIFIKAT. (numera knappast br.) geol. kritfossil. SNILSSON 1825 hos BERZELIUS Brev 14: 33.

– KRIT-PIPA, r. l. f. benämning på ett slags av piplera tillvärkade kritvita tobakspipor. WESTE 1807. Flodström SvFolk 293 1918.

– (3) KRIT-PÄNNA. pänna med stift av krita; färgpänna. NORDENSVAN o. KRUSENSTJERNA 2: 25 1886.

– KRIT-SALT, n. ( krit- 1765. krita- 1770–1852

[jfr t. kreideialz, nylat. sal cretæ]

(†) fint kristalliserat kalciumkarbonat; äv. om varje förening av en syra o. krita. WALLERIUS ChemPhys. II. 1– 2: 166 (1765). RINMAN (1788). DALIN 1852.

– (2) KRIT-SANDSTEN ~⁰², äv. ~²⁰. geol. i kritsystmet förekommande sandsten. NATHORST JordH 864 (1893).

– KRIT-SKALLE.

[eg.: skalle med krita i]

(†) dumbom, dumsnut. WETTERBERGH Sign. 253 (1843). BLANCHE Våln. 156 (1847).

– KRIT-SLAM. (i fackspr.) VetAH 1780, s. 3.

– KRIT-SLAMMA; -slamning. i fackspr. bestryka (vitmena) med kritmjölk; företrädesvis i p. pf. ss. adj. o. ss. vbalsbst. -slam- ning. Fatab. 1910, s. 236. RAMSTEN o. STENFELT (1917: kritalamning).

– (3) KRIT-SLÅ, v.; -slagning. (i fackspr.) med ett utspänt kritsnöre (som lyftes o. släppes) åstadkomma kritstreck på (ngt) till ledning för skrädning, sågning, klippning o. d. DALIN (1852). ÖSTERGREN (1930) .

– (2) KRIT-SLÄTT, r. geol. slätt med kritavlagringar. Skånska kritslätten omkring Lund, Malmö och Landskrona. 2VittAH 14: 82 1838.

– (3) KRIT-SNÖRE. (i fackspr.) snöre som bestruket med krita (l. kol) användes vid kritalagning. RÅLAMB 10: 14 1691. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 242.

– KRIT-SOCKER. (numera bl. i icke fackmässigt spr.) (ss. dekorering på tårtor, bakvärk o. d. förekommande) kritvit sockermassa, pikerglasyr, kristyr. CRUSENSTOLPE 1720 91 (1837; i bild). SIWERTZ ResK 25 (1929).

– KRIT-STEN.

[KRIT-STEN.ssg 1]

1) geol. till 1, 2: sten tillhörande (den övre) kritformationen; särsk.: kritkalksten. SERENIUS Ggg 2 b 1734. LINNÉ Gothl. 231 1745. RYDBECK Kalkmåln. 95 1904.

[KRIT-STEN.ssg 2]

2) (†) till 3: späcksten. PALMBLAD Lb Geogr. 225 (1835).

– (3) KRIT-STICK. (i fackspr.) jfr -MANER 2. Kritsticket .. bestod däri att man med en finspetsad, mycket lätt hammare .. genom inknackning i plåten noga imiterade kornen af på papper tecknade kritstreck. TALLBERG Etsn. 24 (1912).

– (3) KRIT-STIFT. jfr -PANNA. Miniatursk. 11 (1784). ÖSTERGREN (1930) .

– (1, 3) KRIT-STOFT. ÖDMAN VårD 1: 33 (1884, 1887).

– (3) KRIT-STRECK.

– KRIT-STRYKA; -ning. (i fackspr.) bestryka (vitmena) med kritmjölk l. kritvatten. Vi hafva kritstrukit ta-ken. LAGERLÖF Berl. 2: 287 1891.

– (1, 3) KRIT-STYCKE. ( krit- 1807 osv. krite- 1652 WOLLIMHAUS Ind. 1652.

– KRIT-SYRA, r. l. f.

[jfr t. kreidensäure, fr. acide crayeux]

(†) == -GAS. VeckoskrLäk. 8: 241 1787.

– (1; jfr 2) KRIT-SYSTEM(ET). geol. kritformation(en). HAMMARGREN Jordkl. 75 (1854). Skånes kritsystem. Flod- ström Naturförh. 82 1918.

– (3) KRIT-TECKNING. i sht konkret. SANDSTRÖM KrMat. 45 (1840; konkret).

– (1; jfr 2) KRIT-TID(EN). geol. kritporiod(en). BtRiksdP 1901, 9Hufvudtit. s. 107.

– KRIT-TÄKT. (i fackspr.) abstr. o. konkret. SCHNITTGER FörhistFlintgr. 99 (1910; abstr.). Fornv. 1920 s. 144 (konkret).

– KRIT-VATTEN.

[KRIT-VATTEN.ssg 1]

1) (†) vatten som innehåller kritpartiklar uppslammade (o. som därav har sin färg). HIORTER Alm. 1745, s. 7. Kritvatnet i Seine. LINNÉ Diet. 2: 81 (c. 1750.

[KRIT-VATTEN.ssg 2]

2) (i fackspr.) vatten vari krita utrörts; tunn kritmjölk. STÅL Byggn. 1: 136 1834. TurÅ 1908, s. 254.

– KRIT-VIT. ( krit- 1658 osv. krite. c. 1700–1732) vit som krita, rent vit, snövit; jfr KRITANDE (se avledn.). STIERNHIELM Herc. 233 (1658, 1668). Kritvit nysnö. DIDRING Malm 1: 212 (1914). De kommo tillbaka kritvita i ensiktet av rädsla. LAGERGREN Minn. 1: 44 (1922).

– KRIT-VÄLLING. (i fackspr.) jfr -MJÖLK 2NF 33: 485 1922.

– (2) KRIT-VÄXT. geol. o. bot. fossil växt från kritperioden. VetAÅrsb. 1903, s. 37.

– (1, 2) KRIT-Ö. (numera bl. tillf.) ö med kritfermation. LINNÉ Sk. 230 (1751). PALMBLAD LbGeogr. 280 (1835).

– KRIT-ÖRT bot. (växt av) släktet Gypsophila Lin. (med kritvita blommor), gipsblomma. LILJA SkånFl. 279 (1870). PriskurBerg Trädg. 1903–04, s. 23.

(†):

– KRITA-EMULSIGN

– KRITA-SALT, se A.

(†):

– KRITE-BÄRG

– KRITE-BÖSSA,

– KRITE-FULL,

– KRITE-STYCKE,

– KRITE-VIT, se A.

Avledn.

– KRITA , v. se d. o.

– KRITAKTIG , adj. till 1: som liknar l. erinrar om krita; förr äv.: krithaltig. BROMELL Berg. 11 (1730). Flinta .. med en hvit kritaktig skorpa omkring. KALM VgBah. 83 (1746). Krit och kalkaktige vatten. GADD Landtsk. 1: 103 (1773). HEIDENSTAM Birg. 111 (1901).

– KRITANDE adv. o. adj.

[jfr sv. dial. kritande(s), adv., d. kridende, adv. o. adj.; analogisk hildning till KRITA, sbst. 1, i ssgn KRIT-VIT genom inflytande från t. ex. ellande röd]

ELD-RÖD, kolande mörk: KOLMÖRK] (i vitter stil.)

[KRITANDE.avl 1]

1) adv., ss. förstärkningsord till vit. Kritande hvita tänder. MOLIN ÅdalP 63 (c. (1895). Hon var .. kritande hvit i synen. HEDENSTIERNA StutaP 10 (1899). MOBERG Sedebetyg 271 (1935).

[KRITANDE.avl 2]

2) (tillf. i vitter stil) adj.: kritvit. Mot .. himmelen blänker / fyren i kritande färg. ASPLUND Klockb. 31 (1925).

– KRITERAD , p. adj.

[jfr d. kridere]

(i fackspr.) till 1, om papper (l. papp): som för användning till illustrationstryck försetts med ett överdrag av slammad krita (l. mineralfärg) o. glättats. NordBoktrK 1905, s. 112. KROON Reprodukt. 83 (1935).

– KRITIG , adj. till 1.

[KRITIG.avl 1]

1) (†) som består av krita, kritartad; kritblandad, krithaltig. LIND 1749. Ett kritigt slem. SCHOLANDER 2: 120 1866.

[KRITIG.avl 2]

2) (†) om ort l. trakt: som är rik på krita, som har kritgrund. I det kritiga Stubnitz. PhosPh. 1810, s. 281. ADLERBETH Ov. 175 1818.

[KRITIG.avl 3]

3) bestruken l. betäckt med krita; numera bl.: betäckt med l. neddammad l. nedsölad av kritstoft. SCHULTZE Ordb. 2437 (c. (1755). BERGKLINT Vitt. 109 (c. (1775). Man blir så kritig om fingrarna av allt skrivandet på svarta tavlan. ÖSTERGREN 1930.

[KRITIG.avl 4]

4) i sht konst. som har kritans kalla o. livlösa vita färg; stundom: kritblek (i ansiktet). NordT 1886, s. 536. Koloriten föreföll kritigt overklig. NORDENSVAN SvK 633 1892. I rum tagna porträtt blifva lätt hårda eller "kritiga". ROOSVAL Burton Fotogr. 42 (1899). (Polackerna) kommo .. kritiga i ansiktet. HALLSTRÖM Händ. 29 (1927). SD(A) 1930, nr 323,, s. 8.

– KRITNA , v. (enst., †) till 1: bliva kritvit. BÖRJESSON E14Son 110 (1847; i bild).