KROCKET krok⁴et, n. (SvD(A) 1924, nr 165, s. 13 (: barnkrocket) osv.), i sht förr äv. r. l.m. (m. SUNDÉN 1886, LUNDELL; r. ÖSTERGREN (1930; anyivet ss. förekommande ibland)); best. (†) -en (ROOS Önsk 34 (1892)). ( croquet (-êt) 1869 (: Croquêtspelet)– 1909. krocket 1878 osv. krokett 1871 (: Krokettspel)– 1916) KROK). Med avs. på bet.utvecklingen jfr KRICKET – Jfr KROCKA, KROCKERA] spelt. 1) ett slags spel med klot vari det gäller att med en träklubba i viss ordning o. efter vissa regler driva sitt klot gm ett på en gräs- l. grusplan l. (i fråga om mimatyrspel, i ssgn BORDS-KROCKET) på ett bord uppsatt system av bågar o. mot pinnar; äv. konkret, om sammanfattningen av till detta spel hörande klubbor, klot, bågar o. pinnar. NORMAN GossLek. 122 (1878). BALCK Idlr. 1: 447 (1886). Croquet är .. en mycket vanlig sommarlek för stora barn. Den .. är visserligen omodärn i våra dagar. NORLANDER 2DonBasB 99 (1909). Köpa sig krocket. ÖSTERGREN 1930. 90-talets stillsamma sportgrenar, krocket och ringkastning. SvD 10/2 1935, Söndagsbil. s. 11. 2) i krocket, benämning på ngt av de olika sätt varpå en spelare kan slå bort ett klot som han träffat med sitt eget klot; i vissa uttr. o. ss. senare led i ssgr. Hårdt l. fast kroc- ket, bortslagning av klot virvid man fasthåller sitt eget klot med foton, motsatt löst krocket (varvid man låter sitt eget klot följa med). BALCK Idr. 1: 451 (1886). ÖSTERGREN (1930) . – jfr HÅRD-, LÖS-, SNED-KROCKET.