KROM krå⁴m, sbst.¹, r. l. m. (
REGNÉR Begr. 293 1803 osv.) l. n. (
VetAH osv.);
best. -en resp. -et. (förr äv. skrivet chrom) [jfr t. chrom, eng. chrome; av fr. chrome, bildat
1797 av metallens upptäckare
L. N. VAUQUELIN till gr. χϱῶμα, färg (jfr
KROMATIK,
FOTO-KROMI m. fl.), med syftning på dess färghde föreningar]
[KROM.sbst1 0]
kem. visst metalliskt grundämne. VetAH 1803,
s. 54.
En tillsats av krom ökar i hög grad ståls hårdhet. ARRHENIUS Kem. 85 (
1919).
Krom är en gråvit, glänsande metall, beständig i luft, löslig i syror. STARCK Kemi 193 (
1931). jfr
FERRO-,
SVAVEL-KROM m. d.
Ssgr I kemiskt fackspr. användas ssgslederna kromi- o. kromo- för att angiva att kromen ss. 3- resp. 2-värd ingår i viss kromförening, t. ex. kromi- resp.
kromo-förening, -jon, -salt
–
KROM-ALUN.
kem. dubbelsalt av kromsulfat o. kaliumsulfat. BERZELIUS Årsb VetA 1829,
s. 154.
–
KROM-BETA,
r. l. f. färg. betningsbad av surt kromsyrat kall. SAHLIN SkånFärg. 204 (
1928).
–
KROM-BETA,
v., -ning.
färg. jfr -BETA sbst., Krombetad ull. TT 1895,
K. s. 44.
–
KROM-BLÄCK.
tekn. (skriv)bläck (av olika färg) vari kallumbikromat ingår. CLEVE. KemLllex. 62 1883. AHB 122: 9 1885.
–
KROM-BRONS.
färg. kromhaltig bronsfärg. UB
4: 656 1873.
–
KROM-CINNOBER färg. rödt färgämne bestående av en blandning av neutralt o. basiskt blykromat; ofta liktydigt med: kromorange l. kromrödt. NISBETH 306 1867.
Ekbohrn 1904.
–
KROM-FÄRG.
kem. kromhaltig mineralfärg. TT 1875,
s. 45.
–
KROM-FÖRNICKLA,
-ing. på galvanisk väg förse (förnicklat föremål) med ett ytterst tunt ytlagor av krom. Kromförnicklade velocipeder. UNT 1930, nr 10489, s. 8.
–
KROM-GARVA,
-ning garv. garva medelst kromsalter; i sht i p. pf. i adjektivisk anv. o. ss. vbalsbst. -ning. Kromgarvat läder. TT 1896,
K. s. 89. Den svenske apotekaren Cavallin uppgives hava omkring
1852 utfört de första försöken med kromgarvning.
Form 1934,
s. 153.
–
KROM-GELATIN.
tekn. o.
fotogr. gelatin som innehåller ngt kromsalt. NF 5: 124 (
1881).
KROON Reprodukt. 18 (
1935).
Ssgr (tekn. o. fotogr.):
–
kromgelatin-bild .
2UB 10: 325 1907.
–
kromgelatin-hinna,
r. l. f. 2UB 10: 324 1907.
–
KROM-GRÖN,
adj. färg. som har kromoxidens gröna färg. BERZELIUS Blåsr. 213 (
1820).
SD(L) 1905 nr 83, s. 2.
–
KROM-GRÖNT,
n. färg. kromhaltigt grönt färgämne av växlande sammansättning. AB 1845, nr 103 s. 4. KALLSTENIUS HbOljem. 26 1913.
–
KROM-GUL,
adj. färg. som har den kromsyrade blyoxidens gulafärg. BERZELIUS Årsb VetA 1828,
s. 175.
–
KROM-GULT,
n. [KROM-GULT.ssg 1]
1) färg. av blykromat bestående gult färgämne. BERZELIUS Kemi 2: 529 (
1822).
Han fick .. en liten tub kromgult hos färghandlaren. ENGSTRÖM Kryss 35 (
1912).
[KROM-GULT.ssg 2]
2) kromgul färgnyans. KJELLBERG GrekRomK 10 1932.
–
KROM-HALT,
r. l. f. (
i fackspr.)
VetAH 1803,
s. 54.
Avledn.:
–
kromhaltig ,
adj. i fackspr.
–
KROM-JÄRN.
[KROM-JÄRN.ssg 1]
1) miner. järnmineral som innehåller kromoxid, kromit. BERZELIUS FörsökMin. 52 (
1814).
[KROM-JÄRN.ssg 2]
2) metall. ferrokrom. SFS 1916,
s. 122.
Ssgr (till -JÄRN 1; i fackspr.):
–
kromjärn(s)-fyndighet.
PT 1904,
nr 269 A,
s. 3.
–
kromjärn(s)-gruva,
r. l. f. JernkA 1865,
s. 328.
–
kromjärn(s)-malm.
(-järn-) 2UB 5: 26 1902.
–
kromjärn(s)-sten.
(-järn-) (
numera föga br.)
kromjärn(malm). SKL 1845. WoJ
1891.
–
KROM-MALM.
miner. malm innehållande krom. ALMSTRÖM Handelsv. 67 (
1845).
SvUppslB 16: 117 1933.
–
KROM-NICKELSTÅL ~⁰⁰². metall. stålsort som jämte nickel äv. innehåller krom. JernkA 1894,
s. 82.
HantvB I. 2: 80 1934.
–
KROM-OCKRA,
r. l. f. [KROM-OCKRA.ssg 1]
1) miner. mineral väsentligen bestående nv kromoxid. KKM 4: 81 (
1815).
ÅSTRAND (
1855) .
[KROM-OCKRA.ssg 2]
2) färg. blandfärg bestående av kromgult o. ockra. HantvB I. 1: 36 1934.
–
kromoxid-grönt,
n. färg. kromgrönt; äv. om smaragdgrönt.
VaruförtTulltaxa 1: 428 1912.
–
kromoxid-hydrat.
kem. BERZELIUS Årsb VetA 1842, s.
80.
–
KROM-RÖDT,
n. färg. rödt färgämne bestående av basiskt blykromat. PFEIFFER (1837). STARCK Kemi 182 (
1931).
–
KROM-SALT,
n. kem. BERZELIUS Kemi 3: 481 (1818). Kromsalters ljuskänslighet. 2UB 10: 323 1907.
–
KROM-STÅL.
metall. kromhaltigt stål. BERZELIUS Årsb VetA 1822,
s. 110 Kromstål, som utmärkes genom sin stora hårdhet och hållfasthet.
SvUppslB 16: 113 1933.
–
KROM-SVART,
n. färg. [KROM-SVART.ssg 1]
1) svart färg (på bomull, linne l. ylle) erhållen gm färgning med bresilja l. blåholts o. surt kromsyrat kall. AHB 38: 41 (
1869).
SAHLIN SkånFärg. 192 (
1928).
[KROM-SVART.ssg 2]
2) kromhaltigt, svart färgämne för porslinsmålning. KJELLIN 1927.
–
KROM-SYRA,
r. l. f. kem. (från kemisk synpunkt felaktig) benämning på förening av krom o. syre som i vattenlösning har karaktären av syra; äv. (vard. i yrkesspr.) om surt kromsyrat kall. BERZELIUS Kemi 2: 89 (
1812).
HantvB I. 1: 175 (
1934).
Ssg:
–
kromsyre-element.
fys. element (se d. o. 5 a) där depolarisatorn utgöres av kromsyra. 2UB 3: 17 1896.
BonnierKL 4: 1033 1924.
–
KROM-SYRAD,
p. adj. kem. som har uppstått gm förening med kromsyra; förenad med kromsyra. Kromsyradt kall. BERZELIUS Kemi 2: 90 (
1812).
VaruförtTulltaxa 1: 428 1912.
–
KROM-TACKJÄRN ~²⁰ l ~⁰². metall. kromhaltigt tackjärn. JernkA 1881 s. 252. 2UB 5: 400 1902.