KROPP krop⁴, sbst.¹, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er RA I. 1: 447 1545 STIERNHIELM Arch. C 2 a (1644)). ( krop 1526 – 1740. kropp (cr-, -å-) 1526 osv. kråp 1621 – 1719. – kroppan, eg. best. c. 1640 [fsv.
kropper, kropp, bål, motsv. d.
krop, kropp, bål, isl.
kroppr, bål, mnt.
krop, bål, lik; jfr mnt.
krop, t.
kropf, kräva m. m. (se för övr. under KROPP, sbst.⁴); av ett germ.
krubná- med urspr. bet. 'rundt l. kullrigt föremål' o. besläktat med gr. γϱυπός, nedböjd, samt med KRYPA. Ordstammen har från germ. inlånats i rom. spr.; jfr fr.
groupe (se
GRUPP, sbst.¹), it.
groppo, klump, hop. – Jfr
KROPP, sbst.²-⁴,]
[KROPP.sbst1 1]
1) sammanfattningen av alla yttre o. inre delar varav en människas l. ett djurs organism består; den materiella delen av en människa; jfr LEKAMEN, STOFTHYDDA. G1R 1: 27 (
1521).
Sörier .. icke för idhar kropp hwadh j skolen skyla idher medh. Matt. 6: 25 (NT (
1526).
Om stånd, förstånd ok dygd hwar om Hoon sig bemödt, / Had' hulpit, hade wist then ädla Kropp ey dödt. LUCIDOR (SVS) 151 1671; jfr
3. Tiden tilbraktes med Lek och kroppsens Exerciter.
TESSIN Bref 1: 49 (
1751).
Jag .. (blev) plundrad intil bara kroppen. VDAkt. 1779,
nr 87.
Våt in på sjelfva kroppen. WESTE FörslSAOB (
1823).
Jag .. känner mig konstig i kroppen och är tämligen slö. FRÖDING Brev 205 (
1894).
Fasa genomilade hela hennes kropp. AUERBACH 1911.
(Jag är, hånad och utskrattad av alla gatans gaphalsar, / för min tunga kropp, mina blängande ögon och min rullande gång.
GRIPENBERG Masters SpoonR 26 1927. jfr
BAK-,
BI-,
DJUR-,
FRAM-,
FÅGEL-,
HÄST-,
MELLAN-,
MÄNNISKO-,
ÄLG-KROPP m. fl. – särsk.
[KROPP.sbst1 1.a]
a) i ordspr. Kroppen (är, altid .. nærmare æn skiortan. HT 1912,
s. 119 (
1656).
Lytter Kropp, elackt sinne. GRUBB 478 (
1665).
Det kroppen har så har han. RHODIN Ordspr. 39 (
1807).
[KROPP.sbst1 1.b]
b) (
i fråga om ä. förh.)
i uttr. angivande att ngn får undergå kroppsstraff; särsk. i uttr. böta l. betala l. plikta med kroppen, förr äv. med kropp, (i brist på pänningar till böter) umgälla ett brott med kroppsstraff. Then icke haffuer fää, han böte medh Kropp. DomRegl. mom. 16 (c.(1540). Zacharias hade inga peningr, derför plichtade han medh kroppen. ÅngermDomb. 4/12 1644,fol.
11. Straffa till kroppen.
WESTE 1807.
ÖSTERGREN 1931.
[KROPP.sbst1 1.c]
c) med särskild tanke på att människans kropp i allm. är täckt av kläder. G1R 17: 351. (
1545).
Icke unner hon migh en klädningh på kroppen. ManhaftLöjtn. 35 (
1666).
Jag har inte en torr tråd på kroppen. BERGMAN JoH 52 (
1926). – särsk.
i uttr. angivande att ngn har en bristfällig beklädnad; ofta bildl. (jfr h), angivande att ngn är l. blir fuliständigt utblottad (se för övr. KLÄDE III c. Jagh (är) nu så aldeles .. utblottad worden, att iag knapt äger Jackan på kroppen. VDAkt. 1705,
nr 107.
SÄFSTRÖM Banquer. H 2 b (
1753).
Han äger icke skjortan på kroppen. RHODIN Ordspr. 62 (
1807).
[KROPP.sbst1 1.d]
d) om kropp av död människa l. dödt djur. [KROPP.sbst1 1.d.α]
α) om kropp av död människa lik. (Judarna ville icke att, kropparna skulle .. bliffua qwarre vppå corset offuer sabbathsdaghen.
Joh. 19: 31 (
NT 1526.
KKD 5: 76 1710.
Jer. 7: 33 (
Bib. 1917.
[KROPP.sbst1 1.d.β]
β) om kropp av dödt djur. 1Mos. 15: 11 (Bib. (
1541).
HALLSTRÖM Than. 35 (
1900). – särsk.
om kropp av slaktat djur. Getha kööth xxxiij (dvs. 33) kroppar. G1R 7: 117 1530.
ÖSTERGREN 1931. jfr
FÅR-,
LAMM-,
SVIN-KROPP.
[KROPP.sbst1 1.e]
e) (
†)
i uttr. ngns kropps lekamen, ngns kropp. BRAHE Kr. 3 (c.
1585.
[KROPP.sbst1 1.f]
f) om människans kropp i uttrycklig motsättning till själen. Sååsom Christus bådhe j croppen och j sinnet war ynkeligha pinat ochplåghat. OPETRI MenFall K 7 a (
1526).
Kroppen döör allena och kommer til Jord igen; MenSiälen är odödig. SWEBILIUS Cat. 2: 56 (
1689).
Barnen härdades till kropp och själ. DE GEER Minn. 1: 3 (
1892).
NILSSON FestdVard. 104 (
1925). – särsk.
[KROPP.sbst1 1.f.α]
α) mer l. mindre bildl. (jfr
h); särsk. i utr.
med kropp och själ, helt o. hållet.
Cantzliedt (är) icke annat .. vth( ett Regemente än som siäll vthi een kropp. CivInstr. 306 (
1626).
Socialdemokratien, alltjämt med kropp och själ inlemmad i den stora fackliga gemenskapen. GHT 1934,
nr 19, s. 10.
[KROPP.sbst1 1.f.β]
β) i uttr. med l. till kroppen o. d. Nalckes icke Gudh med kropp och läppar, så at hiertat är långt hort. KOF II. 2: 9 (c. (
1655).
Störste deelen gåår till kyrkian och sittia der mz kroppen, men hiertat der långt ifrå. VDP 1678,
s. 21.
Kol. 2: 5 (
Bib. 1917.
[KROPP.sbst1 1.g]
g) i vissa uttr., oeg., om kroppen ss. säte för andliga egenskaper.
Jag vet inte hvad som kommit i kroppen på mig alltsedan den unge filurn begärde flickan till äkta. CARLÉN Rosen 710 (
1842).
Hava heder i kroppen. AUERBACH 1911.
(Lappen som tröttnat på renskötseln och fått någon högfärdagalenskap i kroppen.
HERTZMANERICSON Norrifr. 15 (
1926).
[KROPP.sbst1 1.h]
h) bildl. (jfr c slutetj f ). Gudh giffuer thy (dvs. utsädet) en krop såsom han wil, och hwario och eno aff sädhenne, sin eghen krop. 1Kor. 15: 38 (Bib. (
1541).
Tanken .. gick ut och fann ord. Ordet blef tankens kropp, blef handling. TOPELIUS Tb. 132 (
1887).
Den lilla frun .. slog an ett ackord. Det var ingen kropp i tonen, tunn och liflös som ett halfglömåt eko kom den fram ur det gamla instrumentet. BERGMAN Dröm. 127 (
1904). (†)Hon war sielfwa Dygdens kråp
(dvs. den förkropps- ligade dygden). SKOGEKÄR BÄRGBO Wijs. 5: 4 (c.1635. – särsk.
[KROPP.sbst1 1.h.α]
α) (i religiöst spr.) om den kristna församlingen; i sht i uttr. Kristi kropp. Han är huffuudhit till croppen, thet är, församblingennes. Kol. 1: 18 (NT (
1526).
Gudz församling, som Christi andeliga kropp är. SWEDBERG Schibb. b 4 a (1716). Men nu ären I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin mån. 1Kor. 12: 27 (Bib. 1917.
Sv TeolKv. 1933,
s. 23.
[KROPP.sbst1 1.h.β]
β) (
i vitter stil)
i uttr. taga, stundom an- taga kropp, taga gestalt (jfr GESTALT 2 c; taga fast form; bliva klar i. tydlig. Men tanken teger kropp och visar sig i gerning. VexiöBl. 1812,
nr 44, s.
3. (Geijers) sorg öfver ..
(Törneros') frånfälle har antagit kropp i ett sångstycke, der
(osv.). ATTERBOM Minnest. 2: 293 1842.
BonnierLittH II. 1: 72 1928.
[KROPP.sbst1 1.h.γ]
γ) (
i fackspr.)
i fråga om målarfärg, == KORPUS 2 a. Jernmönjan kan .. anses såsom en neutral tillsats till oljefärg och bör .. blott brukas såsom sådan för att gifva färgen "kropp". TT 1872,
s. 124.
NYBLOM Akvarelmm. 7 (
1910).
[KROPP.sbst1 1.h.δ]
δ) (
i vitter stil)
om sammanfattningen av olika delar till ett helt, helhet, enhet. (Sigis- mund) igenom hwilkens wijslige och lycksalige Regemente, begge Rijken (dvs. Sverge och Polen) vthi en krop tilsammans fogede och föreenade äre. CHESNECOPHERUS Skäl Ff
4 a ((
1607).
Hela den sinliga verlden (är) ingenting annat än hela mänsklighetens stora gemensama kropp. NYBLÆUS Forskn. III. 1: 39 (
1886).
Till att äga .. (Kristus' frid) ären I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. Kol. 3: 15 (Bib. 1917. – särsk.
α') (
†)
i uttr. vara en kropp med ngnr vara oskiljaktigt förbunden med ngn. LAGERBERG Dagb. 22 (
1710).
Om .. K. August som en krop med honom (dvs. tsaren) är, så (osv.). KKD 4: 160 1712.
β') (
†)
om samling av personer; flock; kår; folk. BRASK Pufendorf Hist. 30 (
1680).
(De) begiärte .., at Classerne måtte uphäfvas och Ridderskapet och Adelen blifva en kråpp. 2RARP I. 1: 15 (
1719).
En .. förenad kropp af Greker, som kallas Aetolier. BERGKLINT MSam. 2: 229 (
1792).
γ') om stat l. rike; numera bl. ngn gg i uttr. statens kropp. BRASK Pufendorf Hist. 109 (
1680). En stat, hvars kropp redan är sönderkrossad, at
(osv.).
Posten 1769,
s. 643. (Napoleon) ville genom läns- och familjeband förvandla hela Vesterlandet till en enda politisk kropp.
2SAH 19: 165 1837.
Sargad, stympad, utarbetad var statens kropp, men anden var frisk. Därs. 55: 162 1878. – jfr
NATIONAL-,
RIKS-,
SAMHÄLLS-,
STATS-KROPP.
δ') (
†)
samling av skrifter, samlingsvärk; jfr KORPUS 6. SCHRODERUS Os. 1: 726 (
1635). En .. så kallad Diplomatisk Kropp.
2SAH 7: 10 1813.
[KROPP.sbst1 2]
2) (
numera nästan bl. i bygdemålsfärgat spr.; se dock b i överförd anv. av 1: personr människa; ofta med adj. l. annan bestämning av förklenande l. ringaktande innebörd (jfr dock a, c). Signeri och trolldom skall upptäckas om några sådana satans kroppar kunna wara i några församlingar. CAVALLIN Herdam. 4: 402 (cit. fr. (
1689).
Galne Kropp, sade han, hvar tar du dig detta väldet i vår gård? DALIN Arg. 2: 210 (
1734, (
1754).
Sedan gick allt sin gilla gång (med examen) i latin för Zedritz, i grekiska för Spongberg – mitt första sammanträffande med den kroppen: NYBLOM Minn. 1: 221 (
1904). jfr
ALLMOSE-,
MISSGÄRNINGS-,
ODYGDES-,
OGÄRNINGS-,
SYNDA-KROPP. – särsk.
[KROPP.sbst1 2.a]
a) (
†)
med bestämning av berömmande innebörd. För öfrigt är Grefve Bruxhall just en god kropp. BJÖRN MvB 3 (
1793).
[KROPP.sbst1 2.b]
b) (
vard.,
fullt br.)
i uttr. konstig l. besynner- lig l. lustig kropp, konstig l. besynnerlig l. kuriös l. lustig "figur", l. "kurre" l. "prisse". HOLMBERG 1: 464 (
1795).
Du är mig just en konstig kropp. BACKMAN Dickens Pickw. 1: 25t (
1871).
Han hade sett andra konstiga kroppar än Sune. SIWERTZ Låg. 50 1932.
[KROPP.sbst1 2.c]
c) i uttr. vara kropp till ngt l. att, stundom till att göra ngt, duga l. vara i stånd till (att göra) ngt; ofta i nekande l. därmed likvärdig sats. VDAkt. 1740,
nr 740. (Jag) var ej kropp att finna en enda via i staden.
BRAUN Calle 78 (
1843). Han var kropp till att slänga beneb högt upp på ryggen.
BONDESON Anna 21 (
1883).
BÖÖK Lejon 217 1935.
[KROPP.sbst1 3]
3) om huvudmassan av kroppen (i bet. 1) hos människor o. djur, i motsättning till huvud o. extremiteter (samt svans l. stjärt): bål. (G. I) hade.. wackra händer passelige stora,.. fullig krop och small been. BRAHE Kr. 3 (c.
1585.
LAGERLÖF Holg. 1: 71 1906. jfr
DOCK-KROPP.
[KROPP.sbst1 4]
4) (
i sht i fackspr.)
i bildl. anv. av 3, om den. viktigaste l. centrala delen l. huvuddelen av ett föremål i motsättning till bidelar, utsprång o. d. På hvart (revben) betrachtar man det sommidt på är, och kallas des Kropp. ROSENSTEIN Comp. 64 (
1736).
Då skilda strek understundom behöfvas (vid fonetiska bokstäver).. i så böra de, liksom streket öfver t, sitta fast vid sjelva bokstafvens kropp. SUNDEVALL PhonBokst. 35 (
1856).
Militärtrumman, hvars kropp förfärdigas af messing, har ingen bestämd ton. BAUCK 1Musikl. 2: 272 (
1871).
HEDLUND Fiolsp. 8 (
1899;
om fiolkropp).
2NF 18: 1463 (
1913;
om mellersta delen av en muskel). jfr
BAN-,
BLÅS-,
FIOL-,
HJUL-,
MODER-,
PLOG-,
TAND-,
TYP-,
UNDER-,
VÄG-KROPP. – särsk.
[KROPP.sbst1 4.a]
a) (
i sht i fackspr.)
på fartyg: skrov; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr. RÅLAMB 10: 34 1691.
PH 6: 4188 1756.
(Örebrojakten var) starkt byggd i kroppen.
GELLERSTEDT Hemtr. 12 (
1905). jfr
FARTYGS-,
SKEPPS-,
UNDERVATTENS-,
ÖVERVATTENS-KROPP.
[KROPP.sbst1 4.b]
b) (
föga br.)
om kärnan av en komet. BeskrComet. A 1 b (
1682).
WESTE FörslSAOB 1823.
[KROPP.sbst1 4.c]
c) anat. om del av ryggkota l. halskota; i sht ss. senare led i ssg. Det som veter fram åt (på kotan) kallas des kropp. ROSENSTEIN Comp. 59 (
1736).
SUNDEVALL Zool. 16 (
1858).
LB V. 2: 12 1908. jfr
KOT-KROPP.
[KROPP.sbst1 4.d]
d) om den centrala (o. viktigaste) delen av en byggnad l. av en del av en byggnad. ATTERBOM Lyr. 3: 27 (
1812).
Tornet har för hög kropp till den lilla spiran. TT 1900, Byggn.
s. 3 Hängtornen bestå av konsol, sockel och kropp med en nygjord, avslutande överdel.
KyrkohÅ 1923,
s. 323.
[KROPP.sbst1 4.e]
e) (
†)
om hnvndstyrkan av en här. SERENIUS Kk 3 b
1734.
[KROPP.sbst1 4.f]
f) om viss del av orgelpipa. DRAKE Töpfer 77 (
1850).
Korpus eller kroppen kallas själva pipan ovan foten. HENNERBERG (o. NORLIND) 1: 95 1912.
[KROPP.sbst1 4.g]
g) (
mindre br.)
bildl. Den fladdrende musik, der intet är kropp och alt är prydnader. KELLGREN 3: 179 (
1785).
Den historiska theologien utgör den egentliga massan och kroppen af theologi. REUTERDAHL InlTheol. 9 (
1837).
[KROPP.sbst1 5]
5) (
i sht i fackspr.)
i allmännare anv. av 1, 4: materiellt föremål sak, ting. STIERNHIELM Arch. C
2 a (
1644).
Hvar och en kropp väger så mycket mindre uti en flytande Materia, än uti fria Luften (osv.). TRIEWDALD Konst. 20 (
1734).
Man har föregtälit sig de 3:ne olika slag af kroppar, som afhandlas i Naturalhistorien, såsom tre stora riken. SUNDEVALL Zool. 1 (
1835).
Fasta kroppar, såsom trä, stenar, metaller m. fl. FOCK 1Fys. 21 (
1853).
Ett färskt, nyss uppkommet sår läker av sig självt .. under förutsättning att i detsamma icke inkommit något främmande för vävnaderna ("främmande kropp"). LbKir. 1: 495 1920.
ÖSTERGREN 1931. (†) Sådana kroppar .. såsom Luften, Ljuset, Fergorna Elden, Ljudet, m. m.
DURÆUS Naturk. 2 (
1759). -- jfr
BELYSNINGS-,
FLYT-,
FRUKT-,
GÄRG-,
GLÖD-,
GLÖDLJUS-,
IMMUN-,
JORD-,
KLOROFYLL-KROPP m. fl. – särsk.
[KROPP.sbst1 5.a]
a) mat. begränsad, solid figur; äv. kallad geometrisk l. matematisk kropp, äv. allmännare: begränsat område av rymden. POLHEM Invent. 74 (
1729).
STRÖMER Eucl. I. 2: 95 (
1744).
En Soliditeteller Mathematisk kropp. BERGKLINT MSam. 1: 144 (
1781).
En geometrisk kropp är en åt alla sidor begränsad rymd. BERGROTH Geom. 1 (
1876).
Medde fem reguliera kropparna förstår man de fem regelbundna mångplaningarna. NF 1885.
[KROPP.sbst1 5.b]
b) om sol, måne, stjärna l. komet. RelCur. 15 (
1682).
STRÖMGREN AstrtMin. 1: 17 (
1921). – jfr
CENTRAL-,
FÖLJE-,
HIMLA-KROPP. – särsk.
[KROPP.sbst1 5.b.α]
α) (
numera föga br.)
i uttr. himmelsk kropp, himlakropp. JPGOTHUS NMånson C
3 a
1639.
MELANDERHJELM Astr. 1: 2 1795.
[KROPP.sbst1 5.b.β]
β) (
föga br.)
i uttr. solens, jordens o. d. kropp (jfr 1, 3), solen, jorden osv. Jordens kropp är omgifven af atmosferen. WESTE FörslSAOB 1823. jfr: Så länge solen är med sin kropp uppe.
RUDBECK Atl. 1: 513 (
1679).
[KROPP.sbst1 5.c]
c) i namn på organ l. delar av organ i människo- l. djurkropp. Den svampartade kroppen (corpus cavernosum) är en erektil kropp, som bildar stammen i hanlemmen och som upptager urinröret. LUNDBERG HusdjSj. 390 (
1868).
Stora hjärnans stamdel består av de håda anhopningar av grå substans, som kallas de strimmiga kropparna (de basala ganglierna). SVENSON Sinnessj. 20 (
1907). jfr
BLOD-,
CILIAR-,
DIAMANT-,
GLAS-KROPP m. fl.
[KROPP.sbst1 5.d]
d) om artilleriprojektil l. om projektil till granatkastare l. om gevärs. l. handgranat; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr. WESTE FörslSAOB (
1823).
MEURMAN (
1846) . jfr
ERNST-,
FYRVÄRKS-,
KAST-,
PROJEKTIL-KROPP.
[KROPP.sbst1 5.e]
e) (
numera föga br.)
om visst slag av kropp, ämne. Wädret är upfylt medh mångfaldige födande Kroppar. RelCur. 277 (
1682).
BERGMAN Jordkl. 2: 12 (
1774).
Sammansatta kroppar kalla vi dem,som genom kemiens biträde kunna åtskiljas i enklare beståndsdelar. BERZELIUS Kemi 1: 7 (
1808).
SthmBelysn. 24 1903. jfr
HUMUS-KROPP.
[KROPP.sbst1 5.f]
f) mat. oeg.: mängd av tal, så beskaffade att om man adderar, subtraherar, multiplicerar l. dividerar olika tal ur mängden med varandra, resultatet blir ett tal ur mängden. BonnierKL (
1925).
SvUppslB 1933. jfr
TAL-KROPP.
Ssgr (i allm. till
1):
A
(†) utom i
-GIVANDE,
-LÖS, -TAGEN, -TORKA, -VORDEN):
–
KROPP-FULL.
massiv; jfr KROPP sbst.¹ ⁵. Jorden är then grofwaste, tyngste, kroppfullaste warelsen, vti then stoora Werlden. MUREUS Arndt 4: 21 1648.
–
KROPP-RÄTT,
m. domstol som ådömer kroppsstraff? Jag har så kåmånderat (dvs. kommemderar) att jag aldrig stått för någon kråpprätt eller på någon riksdag iort orättsioner (dvs. orationer). BL 17: 86 (i handl. fr. 1677.
– (jfr
1 h β)
KROPP-TAGEN,
p. adj. (
enst.)
som "tagit kropp"; som visat sig i kroppslig gestalt. En person, hvilken var ytterst utsatt för denna art af kropptagna aningar (dvs. att han i tankarna sett en bekant och mett honom kort efter). HANSSON Kås 26 (
1897).
–
KROPP-TORKA,
v. (
tillf.)
om kläder som under begagnandet blivit våta: torka på kroppen (utan att förut hava blivit avtagna). LIEBERATH FriluftP 186 1921.
–
KROPP-VORDEN,
p. adj. (
tillf.)
förkroppsligadj jfr -TAGEN. Den rysliga ulken eller skrabben, det kroppvordna raseriet. STRINDBERG Hafsb. 40 (
1890).
CANNELIN (
1921) .
–
KROPP-VÄRK,
r. l. m. värk i kroppen. ILMONI Sjukd. 3: 467 (
1853).
B
–
KROPPS-AGA,
r. l. f. jfr AGA, sbst.¹ 4. DA 1808,
nr 82, s. 2.
–
KROPPS-ANSTRÄNGNING ~⁰²⁰. jfr ANSTRÄNGNING a; i sht konkretare. Und- vika kroppsansträngning(ar). CRUSENSTOLPE Mor. 6: 290. (
1844).
JACOBÆUS HjärtBlodSj 55 (
1935).
–
KROPPS-ARBETA ~⁰²⁰. idka kroppsarbete; nästan bl. i p. pr. ss. adj. De kroppsarhetande folkklassernas sinne. IllSvH 6: 142 1881.
NORDLUND Orm. 39 (
1925).
–
KROPPS-ARBETARE ~⁰²⁰⁰. person vars huvudsakliga sysselsättning är kroppsarbete. EICHHORN Stud. 2: äv. (1872).
SvD(A) (
1935,
nr 323, s. 4.
–
KROPPS-ART. (
†)
. == -BESKAFFENHET. Konungens .. svaga kroppsart. 1SAH 4: 87 (
1791,
1809). särsk.: temperament. Hvars och ens temperament, eller krops art.
RYDELIUS Förn. Föret. &
10 (
1718,
1737).
–
KROPPS-BEKLÄDNAD. (
i fackspr.)
konkret; jfr BEKLÄDNAD 3 a. NILSSON Fauna 4: x (
1855).
–
KROPPS-BEKLÄDNING. (
numera knappast br.)
konkret; jfr BEKLÄDNING 2 a. RETZIUS Djurr. 135 (
1772).
–
KROPPS-BESIKTNING. (
i fackspr.)
besiktning av levande människas kropp. BtRiksdP 1886,
1. I. 2: nr 5, b.
10. För att kunna vid sjömanscorpsen .. antagas erfordras .. att hafva af militärläkare efter undergången kroppsbesigtning förklarats vara frisk och färdig.
SFS 1894,
nr 110, s. 2.
–
KROPPS-BESKAFFENHET ~⁰²⁰⁰ l. ~⁰¹⁰² jfr
BESKAFFENHET 1 a.
EHRENADLER Tel. 700 1723. För att vinna anställning som volontär fordras bl. a. att i avseende på kroppsbeskaffenhet uppfylla vissa .. fastställda fordringar.
BAUER SvArmHäls. 15 (
1924).
– (
5)
KROPPS-BILD. (
†)
kroppslig gestalt; jfr BILD sbst.¹ ⁴. Kropsbilderna räcka intet til at påminna siälen alt thet hon behöfver minnas, emedan så mong ting äro, som enga krops-bilder hafva. RYDELIUS Förn. 108 1720,
1737).
–
KROPPS-BILDNING,
konkret: kroppsform, gestalt; jfr BILDNING 3 a WULF Köppen 2: 316 (
1799).
NoK 110: 13 1931.
–
KROPPS-BRÄCKLIGHET ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰ (numera föga br.)
kroppslig svaghet; jfr BRÄCKLIGHET 2 a, särsk. konkretare. DALIN Hist. 2: 108 (
1750).
KJELLGREN DanmH 188 (
1862).
–
KROPPS-BYGGNAD,
jfr BYGGNAD 5 c. Riccoboni Catesby 134 (1761). Frisk och stark kroppsbyggnad. HAMILTON MilUnd. 82 (
1842).
–
KROPPS-BÖJNING. (
†)
böjning av kroppen. LBÄ 7–
8: 41 1797.
–
KROPPS-CELL biol. var särskild av de celler i en organism vilka tjäna andra ändamål än fortplantningen; jfr CELL 6. 2NF 14: 351 (
1910).
NoK 113: 38 1932.
–
KROPPS-DANING.
== -BILDNING; jfr DANING 1. LBÄ 2– 3: 129 (
1797).
Svag till kroppsdaning. PT 1902 nr 236 A
s. 3.
–
KROPPS-DEL.
( kropp- 1734. kropps- 1766 osv.) jfr DEL I 3. SERENIUS Qq 4 a
1734.
Bondepraktigan meddelar regler om åderlåtning av olika kroppsdelar under olika djurkretstecken. NILSSON FestdVard. 25 (
1925).
–
KROPPS-DISPOSITION. (
†)
kroppsligt befinnande; jfr DISPOSITION 4 a . RP 8: 451 1641.
–
KROPPS-DRYG.
(kropp,,,1682,, – ,,1764,,., kropps- 1902 (numera knappast br.) som har grov o. tjock kropp; jfr DRYG 8. SYLVIUS Curtius 617 1682. SIRÉN
Pilo 25 1902.
–
KROPPS-DYGD. (
†)
kroppslig duglighet. THORILD (SVS) 1: 419 (
1782).
–
KROPPS-EGENSKAP ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰. kroppslig egenskap; jfr EGENSKAP 3. SP 1792,
nr 93, s. 2.
Några av den nordiska rastypens mest framträdande kroppsegenskaper. HOFSTEN Ärftl. 2: 165 (
1931).
–
KROPPS-FEL,
n. kroppsligt fel l. lyte; jfr FEL I 2 a. BRASK Pufendorf Hist. 144 1680. BAUER
SvArmHäls. 82 1924.
–
KROPPS-FETT.
i människo- l. djurkropp förekommandefett. Man antog förr, att kroppsfettet direkt härstammade från fettet i födan. HAMMARSTEN FysiolK 322 (
1883).
2NF 8: 123 1907.
–
KROPPS-FÄGRING. (
numera knappast br.)
kroppslig skönhet. BALCK Es. 177 (
1603).
AFZELIUS Sag. IX. 2: 149 1860.
–
KROPPS-FÄRDIGHET ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰. kroppslig färdighet; jfr
FÄRDIGHET l.
LING Regl. 109 1836.
BALCK fIr. 3: 127 (
1888).
–
KROPPS-FÖRMÅGA. (
†)
jfr FÖRMÅGA 3 c. LEHNBERG Pred. 3: 265 (c. 1800.
–
KROPPS-FÖRMÅN. (
†)
kroppsligt företräde; jfr FÖRMÅN 6. VERELIUS 97 (
1681).
Försynen hade .. utrustat denne Hielte med alla de sinnes och krops förmoner, som et sådant storverk fordrade. SCHÖNBERG Bref 1: 184 (
1778;
om G. I o. hans befrielsevärk).
–
KROPPS-FÖRMÖGENHET ~⁰²⁰⁰ l. ~⁰¹⁰² jfr
FÖRMÖGENHET 3.
BOËTHIUS Sedol. 86 (
1782).
Vid goda kropps- och själsförmögenheter. AUERBACH 393 1908.
–
KROPPS-GESTALT.
[KROPPS-GESTALT.ssg 1]
1) == GESTALT 2 a. VERELIUS 93 1681. En yngling af ovanligt skön och ädel kroppsgestalt.
WALDENSTRÖM Österl. 322 1896.
[KROPPS-GESTALT.ssg 2]
2) (
†)
== GESTALT 2 b. Ögon, som så klart betraktat Herran, / När han sin kroppsgestalt på jorden bar. PoetK 1821, 1:
25. [KROPPS-GESTALT.ssg 3]
3) (
†)
skepnad; jfr GESTALT 3 a. Hon hade) på dem sådant öde, at de ej skulle koma ur dessa hamar eller förstälta kroppsgestallter, inom femton åhr. BJÖRNER Hrolf 131 1737.
–
KROPPS-HYDDA,
r. l. f. [ordet syftar eg. på människans kropp ss. boning för själen, med anslutning till de bibliska uttrycken i 2Kor. 5: 1, 4,
2Petr. 1: 13, 14, ehuru ordet icke förekommer i tidigare bibelövers. än
öv. (
1907). Jfr
NordSt. 81 (
1904)]
(ofta skämts. o. vard.) kropp, "stofthydda"; jfr HYDDA sbst. 1 d. HEDBORN 1: 47 1835.
Naturen hade gett henne praktiskt sinne och en stark, duktig kroppshydda. HEDENSTIERNA FruW 7 (
1890).
Döljandet av den oformliga kroppshyddan. LINDHÉ FlyddTid. 101 (
1917).
Vi som ännu leva här i kroppshyddan, vi sucka och äro betungade. 2Kor. 5: 4 (Bib. 1917;
NT 1526: thetta timeligha hwset;
Bib. 1541: thenna hyddonne). Den viljestarke mannen i den lilla bräckliga kroppshyddan.
SvD(A) 1929,
nr 238, s. 5.
–
KROPPS-HÅLA,
r. l. f. anat. om hålighet i kroppen på människa l. djur. SUNDEVALL Zool. 23 1858.
–
KROPPS-HÅLIGHET ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰. anat. == -HÅLA. 2NF 1: 616 1903.
–
KROPPS-HÖLJE.
[KROPPS-HÖLJE.ssg 1]
1) om hud o. d. THORELL Zool. 1: 235 (
1860).
[KROPPS-HÖLJE.ssg 2]
2) om kläder. Job 30: 18 (
Bib. 1917.
–
KROPPS-KONSTITUTION.
om kroppens allmänna beskaffenhet med hänsyn till form o. funktion,;jfr KONSTITUTION 4 b. PH 5: 4716 1757.
Hans starka kroppskonstitution. ROOS Strejk. 77 1892.
–
KROPPS-KRAFT.
kroppslig kraft, kroppslig styrka; jfr KRAFT 1 b; i sht i pl. HWACHTMEISTER 1711 hos LOENBOM
Sten- bock 2: 309.
MOBERG Sedebetyg 47 (
1935).
–
KROPPS-KULTUR. (
nytt ord)
arbete för människokroppens harmoniska utveckling till den grad av hälsa o. skön. het som individuella anlag medgiva; resultatet av sådant arbete. KLEEN Kvinn. 64 (
1910).
SvD(A) 1934,
nr 22, s. 11.
–
KROPPS-KÄNSLA. (
i fackspr.)
om den samlade känslan av alla de organförnimmelser som från olika delar av människans kropp (inälvor, muskler, hud o. d.) uppfattas av hennes medvetande. SVENSON Sinnessj. 94 (
1907).
GADELIUS Tro 1: 115 (
1912).
–
KROPPS-LED,
m. (†) == -LEM. SIGFRIDI B 4 b 1619.
–
KROPPS-LEK. (
föga br.)
lek som innebär kroppsrörelse. BERGMAN GotlGeogr. 40 (
1870).
LbFolksk. 87 1890.
–
KROPPS-LEM. . (
mindre br.)
var särskild av människokroppens lommar. FERNANDER Theatr. 442 (
1695).
OoB 1894, s.
154.
–
KROPPS-LIV.
kroppsligt liv. TRANA Psych. 2: 96 (
1847).
Man anser, men med orätt, själslifvets tilloch aftagande hålla jemna steg med kroppslifvet. 2SAH 30: 236 (
1857).
BESKOW DeUnga 41 (
1904).
–
KROPPS-LÖS.
( kropp- ,,,1749,, – ,,1917,,., kropps- 1838 osv.) (mindre br.)
som saknar kropp; äv. oeg. o. bildl.
LIND 1: 1090 (
1749).
Tankens försök att skapa en Gud af kropplösa abstraktioner. TOPELIUS Tb. 20 (
1895).
Det var .. som om vi kroppslöst vandrat i ett skuggrike. HELLSTRÖM Malmros 186 (
1931).
– (
4)
KROPPS-MENSUR. (
numera knappast br.)
mus. å fiol: avståndet mellan lockets övre kant o. den linje som går genom f-hålens inre inskärningar. HEDLUND Fiolsp. 20 (
1906).
–
KROPPS-NJUTNING. (
numera knappast br.)
kroppslig njutning. För dem hade
själs-njutning ett högre värde än
kropps-njutning.
AJourn. 1815,
nr 239, s. 2.
RITTERBERG Sall. 216 (
1832).
–
(1 b) KROPPS-PLIKT. (
förr)
kroppsstraff. Förarb- SvLag 4: 337 (
1694).
Den som fälles til böter för något brått eller missgierning, och ey mäcktar dem ärläggia, den undergår Krops-plickt. ABRAHAMSSON 286 (
1726;
efter handl. fr. 1653.
I händelse den brottslige vore till kroppsplikt dömd (så osv.). SPF 1826,
s. 84.
Minnesskr1734Lag 1: 130 1934. särsk.
[jfr uttr. slita spö]
(
†)
i uttr. slita kroppsplikt, undergå kroppsstraff. SvMerc. 1764,
s. 194.
SvMag. 1766,
s. 761.
–
KROPPS-PULSÅDER ~⁰²⁰. anat. i uttr. stora kroppspulsådern, benämning på den största pulsådern hos människan o. övriga ryggradsdjur, aorta. THORELL Zool. 1: 76 (
1860).
JACOBÆUS HjärtBlodSj. 25 (
1935).
–
KROPPS-RANNSAKAN ~⁰²⁰. jur. undersökning av en persons kropp o. kläder m. m. i syfte att uppdaga gömda föremål l. spår av brott, kroppsvisitation, kroppsundersökning. SFS 1864,
nr 11, s. 112.
Minnesskr1734 Lag 1: 192 1934.
–
KROPPS-RING. ,
( kropp- 1847. kropps- 1842–1924) zool. == -SEGMENT. LOVÉN ÅrsbVetA 1840–42, s. 80.
LAHT 1924,
s. 550.
–
KROPPS-RÖRELSE.
( kropp- 1795. kropps- 1789 osv.) rörelse med kroppen l. ngn av kroppens delar. Under en långsam takt och derefter noga afmätt, samt gungande kropps-rörelse, (avsjöng sångaren).. första Versen. 2VittAH 7: 281 (
1795,
1802).
JUNDELL Barn. 2: 7 (
1927). särsk. om motion, idrott, sport o. d.
HÜLPHERS Norrl. V. 1: 281 (
1789).
Taga sig kroppsrörelse. WESTE FörslSAOB (
1823).
Kroppsrörelser, i synnerhet i fria luften, äro för hälsan mycket gagneliga. Lb- Folksk. 75 1890.
–
KROPPS-SEGMENT.
zool. om var särskild av de ringformiga leder av vilka ringmaskarnas o. leddjurens kroppsyta består; jfr -RING. SUNDEVALL Zool. 95 (
1835).
LANT 1919,
s. 337.
–
KROPPS-SJUK.
sjuk till kroppen; motsatt: sinnessjuk. BREMER Nina 272 (
1835).
SFS 1926,
s. 1128.
–
KROPPS-SJUKDOM ~⁰² l. ~²⁰. ( kropp- c. 1875. kropps- 1780–1871) jfr -SJUK. KyrkohÅ 1905,
s. 241 (
1780).
SFS 1871,
nr 33, s. 2.
–
KROPPS-SKAPNAD. (
numera knappast br.)
== -GESTALT 1. SCHRODERUS Os. 2: 577 (
1635).
Hafva ful kroppsskapnad. AHLMAN 1872.
–
KROPPS-SLÄP. (
†)
hårdt kroppsarbete. KyrkohÅ 1910, MoA.
s. 60 1738.
–
KROPPS-SMÄRTA,
r. l. f. kroppslig smärta. MÖLLER 1790.
–
KROPPS-STORLEK ~⁰² l. ~²⁰. ( kropp- 1893. kropps- 1749 osv.) [KROPPS-STORLEK.ssg 1]
1) om en kropps storlek. En fullväxt Menniska af medelmåttig Kroppsstorlek. LittT 1795,
s. 110.
[KROPPS-STORLEK.ssg 2]
2) i fråga om avbildning av människa: samma storlek som (motsv, del av) människans kropp; i sht i uttr. i kropps- storlek. LIND 1: 1084 (
1749).
Konung Gustaf IV Adolphs Portrait uti kroppsstorlek. EP 1792 nr 67, s. 2.
ROMDAHL NordeurBildK 147 (
1926).
–
KROPPS-STRAFF. (
i sht förr)
straff som drabbar den skyldigeskropp (men icke avser att medföra hans död), straff som innebär kroppslig smärta t. ex. prygel o. d.; förr äv. om stympning o. d. SCHULTZE Ordb. 5112 (c.
1755.
EP 1792,
nr 24, s.
2.
Minnesskr 1734.
Lag 1: 324 1954.
–
KROPPS-STYRKA,
r. l. f. ( kropp- c. 1755. kropps. 1680 oav.) kroppslig styrka. BRASK Pufendorf Hist. 295 1680.
–
KROPPS-STÄLLNING.
[KROPPS-STÄLLNING.ssg 1]
1) om kroppens ställning; hållning; gestalt; äv. i fråga om djur. LIND 1: 1472 (
1749).
Konung Erik XIV var en Herre af vanlig och vacker krops stälning. SCHÜTZERCRANTZ Olyksöden 76 (
1775).
Rak kroppsställning. WESTE FörslSAOB 1823. särsk.: (för viss situation o. d.) medvetet avpassad hållning, attityd.
Tvungen, tillgjord, naturlig kroppsställ- ning. LEOPOLD 3: 385 (
1797,
1816). Den militära eller strama kroppsställningen (stående grundställning).
MÜLLER LbAnat. 142 (
1905).
BÖÖK Lejon 255 1935.
[KROPPS-STÄLLNING.ssg 2]
2) (
†)
kroppsbyggnad; kroppsbeskaffenhet, kroppstillstånd; kroppskonstitution; äv. i fråga om djur. VetAH 1756,
s. 312. En svag kroppsstälining.
LBÄ 14–
15: 83 1798.
COLLIN Ordl. (
1847.
–
KROPPS-SVAG.
svag till kroppen, sjuklig. Upsala(A) 1921,
nr 290, s. 5.
–
KROPPS-TEMPERATUR.
om temperaturen i det inre av en människa l. ett djur, särsk. ett s. k. varmblodigt djur. Hygiea 1875,
s. 461. Bland ryggradsåjuren ha däggdjur och fåglar en ganska konstant kroppstemperatur.
SvUppslB 1933.
–
KROPPS-UNDERSÖKNING ~⁰⁰²⁰. [KROPPS-UNDERSÖKNING.ssg 1]
1) om undersökning av ngns kropp för utrönande av hans hälsotillstånd. SFS 1894,
nr 110, s. 3.
[KROPPS-UNDERSÖKNING.ssg 2]
2) ==
-RANNSAKAN.
SFS 1915,
nr 86.
–
KROPPS-VIG. (
†)
som har rörlig kropp. (G. I:s son) Hertig Magnus var .. Kroppsviger i tornering. HSH 1: 200 (c. 1730.
–
KROPPS-VIKT.
en kropps vikt l. tyngd. ASScF 6: 317 (
1861).
Den nyföddes hjärna väger .. omkring . 1/10 av hela kroppsvikten. JUNDELL Barn. 1: 204 (
1927).
–
KROPPS-VISITATION.
i -RANNSAKAN; äv. konkretare. UGGLAS SamlKBr. 3: 121 (
1778).
Tulltjänstemans rätt att verkställa kroppsvisitation. SFS 1927,
s. 870.
–
KROPPS-VÅRD.
SP 1792,
nr 161, s. 2.
Kroppsvården ansågs (under me- deltiden) av många till och med som ett hinder för själens frälsning. WIRGIN Häls. 1. 19 1931.
– (
1,
5)
KROPPS-VÄRLD.
( kropp- 1799. kropps- 1803 osv.) (i vitter stil) materiell värld. WULF Köppen 1: 17 (
1799). Målet
(för manikeismen är) .. den enskilda själens befrielse ur den för alltid fördävade och fördömda kroppsvärlden.
(IllRelH 384 1924.
–
KROPPS-VÄTSKA,
r. l. f. i människas l. djurs kroppshåla befintlig vätska. LEOPOLD 5: 256 (c. (
1820).
Blodets och kroppsvätskornas skadliga verkan på bakterierna. PETTERSON Bakt. 45 (
1926).
–
KROPPS-VÄXT,
r. l. f. (
numera knappast br.)
[KROPPS-VÄXT.ssg 1]
1) om kroppens växande. [KROPPS-VÄXT.ssg 1.a]
a) abstr. Hornen hos .. (idisslare med årligen avfallande horn) utväxa ej förr än kroppsväxten är nära sin fulländning. NILSSON Fauna 1: 273 (
1820).
[KROPPS-VÄXT.ssg 1.b]
b) konkretare, närmande sig bet.: kroppslängd. ZETTERSTEDT SvLappm. 1: 203 (
1822).
[KROPPS-VÄXT.ssg 2]
2) == -GESTALT 1. Ändoch .. (Exeipinus) war fuller til Kroppswäxten så skönt och wackert artat sona Hephæstion, så (osv.). SYLVIUS Curtius 539 (
1682).
JOHANSSON HomOd. 7: 210 1844.
–
KROPPS-YTA.
( kropp- 1814. kropps- 1790 osv.) MÖLLER 1790.
NoK 114: 25 1932.
–
KROPPS-ÄMNE.
( kropp- 1734. kropps- 1910 (numera knappast br.) anlag till kropp; jfr EMBRYO Siälens upväckelse i kropp-ämnet. SERENIUS B 2 b 1734. LÖWEGREN Hippokr. 2: 102 1910.
–
(1 f) KROPPS-ÖGA. (
†)
lekamligt öga. SAHLSTEDT Hoffart. 101 (
1720).
Så litet vårt naturliga kroppsöga kanse fyra sidor där som icke äro mer än 3;.. så (osv.). THORILD (SVS) 1: 308 (
1778).
–
KROPPS-ÖPPNING. (
i fackspr.)
konkret, om naturlig öppning på kroppens yta. THUNBERG KroppByggn. 14 (
1907).Flytning från ögon, näsborrar eller andra naturliga kroppsöppningar.
SFS 1911,
Bih. nr 47, s. 1.
–
KROPPS-ÖVNING.
uppövande av kroppen; särsk. om gymnastik, idrott, sport o. d.; i sht i pl. SERENIUS (
1734;
under exercise,
v.).
Sådana lekar, som forda kroppsöfning och rörelse. SP 1792,
nr 106, s. 2.
Ordnade kroppsövningar. HAGLUND HållnRörOrg. 1: 79 1924.