KROSSA kros³a², v.¹ -ade ((†) p. pf. kråst BÖRK Darius 311 (1688)). vbalsbet. -AN (se under FÖRKROSSA), -ANDE. -ELSE (†), LIND 1: 1865 1749; se för övr. under FÖRKROSSA). -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.; jfr KROSS sbst.¹ ( kros- 1528 – c. 1755. kross- (kråss-, kråsz-) 1526 osv. krås- 1555 – c. 1755 [fsv.
krossa, krosa, krusa. Fsv.
krossa är sannol. lånat av mnt.
krossen, av ljudhärmande urspr. o. besläktat med fsv.
krosa, krusa samt med KRYSTA. – Jfr
KROSSA, v.²]
[KROSSA.v1 1]
1) gm slag l. stöt l. tryckning dela (ngt) i flera små (icke sammanhängande) delar; särsk., i sht med avs. på hårdare föremål: gm slag osv. splittra (ngt) i mindre, från varandra helt skilda delar; äv., i sht med avs. på mjukare föremål: gm slag osv. slå l. trycka l. spränga l. klämma (ngt) sönder (utan att dess delar helt skiljas från varandra); äv. med sakligt subj. Then röö som krossat är, skal han ey bryta sönder. Mat. 12: 29 (NT (
1526).
The been som brächte eller kråsade äre. BOLAVI 124 a
1578.
Krossa hufvudskålen emot en sten. WESTE FörslSAOB (
1823).
(Thomas) Krossade hans (dvs. fiendens) bröst och rygg tillika, / Att han dubbel-viken föll på stället. RUNEBERG (SVS) 1: 188 (
1831).
Som .. hans (dvs. Leopolds) adliga ätt med honom utslocknade, blef hans vapen krossadt. LMENBERG 1831 hos LEOPOLD 4: XX. Krossa glaset mot väggen.
HELLSTRÖM RedKav. 204 (
1933).
Motorvagnen krossade bilen. JönkP 1934,
nr 93,
s. 5. – jfr
FÖRKROSSA IN-KROSSA. – särsk.
[KROSSA.v1 1.a]
a) (
i fackspr.)
i fråga om planmässigt l. regelbundet sönderdelande gm slag osv. av ngt ämne till en mer l. mindre finkornig (l. degartad) massa. Det grofva (saltet bör).. något kråssas. PH 6: 3871 (
1755).
Koka .. litet kråssad Anis .. uti vatten. WARG 43 1755. I hvarje qvarn finnas ett par eller flera par qvarnstenar,emellan hvilka säden krossas.
BERLIN Lrb. 138 (
1852).
Huru fint en malm behöfver krossas, beror väsentligt på dess beskaffenhet. JernkA 1887,
s. 223.
Krossad koks. SvD(A) 1923,
nr 129, s. 1. jfr
FIN-,
GROV-,
REN-KROSSA, SVÅR-KROSSAD. – särsk.
ss. vbalsbst. -ning, konkret, övergående i bet.: storleksgrad till vilken ett material krossats, - sönderdelningsgrad. Antracitkol af olika krossningar. TLev. 1900,
nr 22, s. 1.
Upsala(A) 1920,
nr 25, s. 2.
[KROSSA.v1 1.b]
b) (
i vitter stil)
oeg., med avs. på blank vattenyta o. d. THOMANDER 3: 73 (
1826).
Af åror krossas vattnets spegel. JENSEN BöhmDiktn. 27 (
1894).
När den första havsvågen krossades till skum mot stranden (av Kullen). LAGERLÖF Holg. 1: 81 (
1906).
[KROSSA.v1 1.c]
c) (
tillf.)
med avs. på växtlighet: nedtrampa. RUNEBERG (SVS) 2: 220 (
1846).
[KROSSA.v1 1.d]
d) (
†)
i p. pf. i adjektivisk anv.: trasig (som om föremålet i fråga utsatts för krossning).
Hela then södre wäggen (i kyrkan är) så krosat och vtfallen at (osv.). MURENIUS AV 42 (
1640).
[KROSSA.v1 1.e]
e) med avs. på person; äv. övergående i bet.: svårt misshandla l. lemlästa (ngn). Hwar och en som faller vthöffuer then steenen, han wardher crossat, Men then han vppå faller, then slåår han all sönder j stycker. Luk. 20: 18 (NT (
1526).
Varder någor så stungen, sårad .. eller krossad, at han dör inom natt och åhr (så osv.). MB 39: 2 (Lag (1734). Thors största id är att förfölja och med sin hammare krossa jättar och troll. FRYXELL Ber. 1: 3 (
1823).
Krossad till döds mellan buffertar. SvD(A) 1934 nr 177, s. 5.
[KROSSA.v1 1.f]
f) (mindre br.) med. ss. vbalsbst. -ning, konkret: vävnads- l. organskada som uppstått gm stöt l. slag av l. mot icke vasst föremål, kontusion. ACREL Sår 44 (
1745).
SFS 1914,
s. 1254.
[KROSSA.v1 1.g]
g) (
†)
med. i uttr. krossat sår, gm krossning (i bet. f) uppkommet sår, krossår, krosskada. Alm(Sthm) 1819, s. 44.
TjReglArm. 1858,
1: 162. THOLANDER
Ordl. (c. 1875.
[KROSSA.v1 2]
2) i bildl. anv. av 1. Dig skådar tron, då gömd i moln Du står, / .. / Dig hoppet, då hvar jordisk fröjd Du krossar. FAHLCRANTZ 3: 15 (
1832, (
1864).
De. förhoppningar, som Peter III hade gifvit det Svenska hofvet om understöd .. hade krossats genom hans fall. MALMSTRÖM Hist. 5: 251 (
1877).
Flickan sitter där med tömd kraft, med krossad motståndslust. MOBERG Rosell 299 (
1932). (
†)
De, som väldet äga, om dem behagar missbruka det samma, förmå kråssa Lagar oeh rättvisa i utöfningen. SCHÖNBERG Bref 3: 35 (
1778). – särsk.
[KROSSA.v1 2.a]
a) (
i sht i vitter stil)
göra (ngn) djupt nedslagen l. bedrövad, helt beröva (ngn) hans mod l. tillförsikt o. d., göra (ngn) förkrossad; äv. med avs. på ngns sinne o. d.; särsk. i p. pf.: tillintetgjord, tröstlös; ångerfull, förkrossad. Itt krossat och nidher trycht hierta forsmår tu icke gudh. Mess. 1531, s. C
2 a. Öfver alt thet är mitt samvete så krosadt vordet, att
(osv.).
VDAkt. 1693,
nr 101.
Jag såg, hur krossad stackars pappa var. OoB 1892,
s. 52. (Olyckan) krossade den gamle.
3SAH 37: 27 1926.. (
†)
Lefve(r) Jesu minne .. i välsignelse, så blifver det ock en välsignelse för vår synda-ånger. Der finner det väckta hjertat sin rätta krossning. ÖDMANN PredUtk. 74 (
1808). – särsk.
[KROSSA.v1 2.a.α]
α) i p. pr. i adjektivisk. anv.: tillintetgörande, förintande, förkrossande.
De .. fingo höra många krossande sanningar.: DALIN Hist. III. 1: 162 (
1761).
Stjernornas krossande spådom. HEIDENSTAM Vallf. 41 1888.
[KROSSA.v1 2.a.β]
β) i uttr. krossa (ngns hjärta, i fråga om förhållandet mellan man o. kvinna: göra (ngn) olycklig gm att övergiva honom l. svika honom i kärlek. Ack! mannen är dock hård, och för sin ära / .. räknar han / ej just så noga om han skulle krossa / ett troget hjerta mera eller mindre. TEGNÉR (WB) 5: 48 (
1824).
(Hon) hade till käresta en sergeant, som krossade hennes hjärta. GEIJERSTAM LycklMänn. 86 1899. [KROSSA.v1 2.b]
b) (i Finl., i folkligt spr.) i p. pf.: som råkat ut för trolldom, förtrollad, förhäxad, "gastkramad". TOPELIUS Planet. 2: 30 (
1889).
(Om mo- dern lägger ett visst plagg) över barnet i vaggan, så blir det icke "krossat" av onda makter.
Folkl- EtnSt. 2: 7 1917.
[KROSSA.v1 2.c]
c) i grund nedslå (ngn l. ngt), tillintetgöra (ngn l. ngt), i grund besegra (ngn l. ngt), kuva. NORDENFLYCHT (SVS) 3: 4 (
1754).
(Sverges konung bör) om nöden det fordrar, hellre angripa med fördel än afvakta ett krossande anfall. JÄRTA 1: 49 (
1809).
Konungen ville krossa sina motståndare. Därs. 42: 303 (
1867).
Den järnhårda lönelagens krossande genom afskaffande af lönearbetssystemet. EkonS 1: 422 (
1894).
Han, som mörkrets välde krossat. NPs. 1921,
662: 2.
Mötte .. (Diokletianus) motstånd, krossades utan förbar-mande den motspänstige. SvHumFörbskr. 33: 101 1923.
[KROSSA.v1 2.d]
d) (
numera föga br.)
göra att (ngt) förefaller vara litet l. obetydligt, nedtrycka; äv., med avs. på person: stuka, övertrumfa, "bräcka". Det lilla Rosendal, krossadt mellan tvänne stora, sällsynt vackra porfyrurnor. CRUSENSTOLPE Mor. 2: 90 (
1840).
Fru Falk .. öfversåg de arrangementer inne i rummen, hvarmed hon skulle "krossa" sina gäster. STRINDBERG RödaR 161 (
1879).
DENS. SvÖ 2: 129 1883.
Särsk. förb. –
KROSSA BORT (
†)
tjil 1: gm krossning förstöra (ngt). En bjälke (faller) neder och .. krossar axeln bort på honom. KURCK Lefn. 10 (
1705).
–
KROSSA IHJÄL (
†)
till 1: krossa (ngn kroppsdel) så att döden följer. Min Säd skal krossa tig titt hufvudben ihiäl.
KOLMODIN QvSp. 1: 5 1732. jfr
IHJÄLKROSSA –
KROSSA IHOP ¹⁰ ⁰⁴. (föga br.)
till 1: klämma l. trycka (ngt) ihop. JUSLENIUS 241 1745.
TurÅ 1913,
s. 219.
–
KROSSA NED l.
NER l.
NEDER jfr NEDKROSSA. (†)
[KROSSA NED.fb 1]
1) till 1: slå ned. (Guds) vigge bränner och krossar neder, / den djerfve, som trotsar hans bud. LING BlotSven 74 (
1824).
DENS. Tirf. 2: 7 1836.
[KROSSA NED.fb 2]
2) bildl.; jfr KROSSA v.¹ ². Och dig jag följa skall till Herrans domstol / och krossa ned ditt högmod. LING Riksd. 110 (
1817).
–
KROSSA SAMMAN ¹⁰ ³² l. ⁴⁰, l. TILLSAMMAN(S) ⁰⁴⁰ l. ⁰³². jfr
SAMMANKROSSA.
[KROSSA SAMMAN.fb 1]
1) (
†)
till 1: hopklämma l. hopskrynkla (ngt). Han krossade .. (omslagspapper m. m.) ovårdsamt tillsammans. ALMQVIST Smar. 172 1845.
[KROSSA SAMMAN.fb 2]
2) (
föga br.)
till 2: sönderslita sönderslå. Hvar länk utaf din boja / Vill jag slita, krossa samman. BÖRJESSON E14Son 118 1847. Hvad ett
(ondt) förskonat krossar ett annat samman.
TOPELIUS NBlad 60 (
1870). .
–
KROSSA SÖNDER ¹⁰ ⁴⁰. [fsv. krosa sunder]
till 1. OPETRI 1Post. 12 b (
1528).
(
1765).
GRAFSTRÖM Kond. 10 (
1892). jfr
SÖNDERKROSSA –
KROSSA TILLSAMMAN(S) ,
se KROSSA SAMMAN.
Ssgr (till1; i fackspr.):
A
–
KROSS-APPARAT.
== KROSSNINGS-APPARAT 1. LOVÉN ÅrsbVetA 1840 –
42,
s. 365.
–
KROSS-BÄRGART ~⁰² l. ~²⁰. geol. bärgart uppkommon gm krossning av bärg. HimHavJord 1: 52 1925.
–
KROSS-FENOMEN geol. i fråga om bärgart; jfr FENOMEN I 1. RAMSAY GeolGr. 372 1909.
–
KROSS-GLAS.
krossat l. sönderslaget glas. LdVBl. 1837,
nr 26, s. 4. "Krossglaset" .. tillsättes glasmassan ör att inleda smältningen.
SvGeogrÅb. 1931,
s. 67.
–
(1 a) KROSS-GODS.
i sht bärgv. jfr GODS 3 a . JernkA 1903,
Bih. s. 25.
–
KROSS-GRUS.
[KROSS-GRUS.ssg 1]
1) geol. till 1: (äldre benämning på) morängrus. UpplysnLandthVestmL 6: 161 (
1855).
CANNELIN (
1921) .
[KROSS-GRUS.ssg 2]
2) tekn. till 1 a: med konst krossat bärgartsmaterial vars huvudmassa utgöres av korn med en storlek av från 2 till 20 mm.; jfr -SAND. TeknVet. VoV. 2: 300 (
1928).
Ssgr (till -GRUS 1; i sht i äldre fackspr.):
–
(1 a) KROSS-GRYN.
benämning på krossade gryn (i allm. korneryn);motsatt: helgryn. EP 1792,
nr 20, s. 4.
Ssgr:
–
krossgryns-korv.
med inblandade krossgryn. LUNDELL 1893.
–
(1 a) KROSS-MALM. (
numera knappast br.)
krossad malm. HASSELBLAD BergslVärml. 49 1929.
–
(1 a) KROSS-MASKIN.
WESTE FörslSAOB (
1823).
ULLBERG ByggnVäg. 78 (
1918).
–
KROSS-MINA.
i sht förr) mil. i fästningskrig använd mina avsedd att förstöra ett närliggande fientligt mingalleri, utan att åstadkomma ngn förändring å den överliggande jordytan. TIGERHIELM 49 (
1867).
2NF 18: 605 1912.
–
KROSS-RADIE.
mil. krossningsradie. TIGERHIELM 49 1867.
–
(1 a) KROSS-SAND. särsk.
tekn. om med konst krossat bärgartsmaterial vars huvudmassa utgöres av korn med en storlek av högst 2 mm.; jfr -GRUS 2. Tekn- Vet. VoV 2: 300 1928.
–
KROSS-SKADA,
r. l. f. med. skada gm krossning; jfr KROSSA v.¹ ¹ f. Duod- Sanal. (1885). Ett fall på nacken (kan) leda till en krosskada i hjärnans panndel. NYSTRÖM Kir. 2: 22 (
1929).
–
KROSS-SOCKER.
krossat socker. DA 1824,
nr 4, s. 3.
Pulveriseradt raffinadsocker eller melissocker går i handeln under namn af kross-socker. PrHb. 1: 916 1885. jfr
BIT-KROSSOCKER.
Anm. Stundom förekommer den elliptiska formen kross.
ÖSTERGREN 1931. jfr
BIT-KROSS.
–
KROSS-STEN.
[KROSS-STEN.ssg 1]
1) (
i sht i äldre fackspr.)
till 1: i naturen förekommande krossad sten; särsk. om sådan som gm glaciärers värksamhet lösryckts från bärggrunden o. krossats i större l. mindre stycken; äv. koll.; numera nästan bl. i ssgr. JernkA 1832,
Bih. s. 70.
AUERBACH 1911.
[KROSS-STEN.ssg 2]
2) med konst krossad sten; särsk. koll.; jfr KROSSA v.¹ ¹ a. TT 1893, Allm.
nr 10, s. 3.
[KROSS-STEN.ssg 3]
3) (
tillf.)
till 1 a: sten varmed ngt krossas. HILDEBRAND FörhistF 563 (
1880).
Ssgr (till -STEN 1; i sht i äldre fackspr.):
–
krosstens-avlagring .
konkret. HÖJER Sv. 1: 199 1873.
–
krosstens-bädd . (
mindre br.)
jfr BÄDD 6 a. UpplysnLandthVestmL 6: 162 (1855). De bergens sidor omgifvande, ofta med god skog bevuxna krosstensbäddarae. HÖJER Sv. 1: 218 (
1873).
–
krosstens-grus .
gm glaciärers värksamhet bildat grus, morängrus. UpplysnLandthVestmL 6: 159 1855. jord. jordart som till väsentlig del består av krosstensgrus.
UpplysnLandthVestmL 6: 163 1855.
–
krosstens-lera.
gm glaciärers invärkan bildad lera, moränlera. BERGSTRAND Geol. 370 (
1868).
–
krosstens-mark. moränmark.
HÖJER Sv. 1: 337 (
1875).
–
KROSS-SÅR.
med. sår uppkommet gm krossning; jfr KROSSA v.¹ ¹ f. FörhLäkS 1868,
s. 19.
SvD(A) 1934,
nr 237, s. 28.
–
(1 a) KROSS-VALS;
pl. -ar. tekn. vals utgörande krossande del i krossmaskin av visst slag.
JernkA 1842,
s. 233.
HufvudkatalSonesson 1920,
2: 156.
–
(1 a) KROSS-VALSVÄRK ~⁰² l. ~²⁰. tekn. för krossning av sten, malm o. d. WETTERDAL Grufbr. 332 (
1878).
SvRike I. 1: 111 1899.
–
KROSS-VÄLT. (
mindre br.)
landt. förkrossning av jordkokor avsedd vält bestående av ett antal i periferien tandade järnringar som rotera kring en gemensam axel. ARRHENIUS Jordbr. 3: 373 1861.
KLINT 1906.
–
(1 a) KROSS-VÄRK,
n. tekn. maskin för krossning av olika slags material, t. ex. malm, sten o. d.; anläggning bestående av en l. flera dylika maskiner. BÆCKSTRÖM Rörstr. 35 (cit. fr. (
1807).
Krossverk för jernmalmer. JernkA 1842 s. 231.
HufvudkatalSonesson 1920, 2: 158. jfr VALS-KROSSVÄRK.
–
KROSS-ZON geol. i fråga om bärgart som utsatts för krossning, t. ex. vid förkastning. RAMSAY GeolGr. 2: 213 (
1913).
Globen 1931,
s. 43.
B
–
KROSSNINGS-APPARAT.
[KROSSNINGS-APPARAT.ssg 1]
1) till 1, om organ hos djur; jfr APPARAT 3 b. Den fulländade krossningsapparat, som kindtänderna hilda (hos elefanten). FoFl. 1907,
s. 61.
[KROSSNINGS-APPARAT.ssg 2]
2) till 1 a. jfr APPARAT 3 a. HOLMBERG Artill. 2: 73 (
1882).
–
KROSSNINGS-BELASTNING.
tekn. (måttet på) den minsta belastning för vilken ngt måste utsättas, för att det skall krossas. ROTHSTEIN Byggn. 259 (
1857).
JernkA 1889,
s. 63.
–
KROSSNINGS-FENOMEN geol. krossfenomen. Flodström Naturförh. 38 1918.
–
KROSSNINGS-FÖRSÖK.
tekn. försök (se d. o. 1) som värkställes för utrönande av ett materials motståndsförmåga mot krossning. TT 1883,s.
61.
–
KROSSNINGS-RADIE.
mil. om det längsta avstånd inom vilket en i jord nedgrävd mina l. över huvud taget fördämd sprängladdning förmår krossa l. rubba det avsedda föremålet. NORDENSVAN o. KRUSENSTJERNA 2: 388 1886.
–
(1 a) KROSSNINGS-REDSKAP ~⁰² l. ~²⁰. SFS 1908,
nr 15 s. 8 (om apparater för kross- ning av malt).
–
(1 a) KROSSNINGS-VÄRK,
n. tekn. krossvärk. TT 1899, Byggn. s. 133. SFS 1916,
s. 1038.
–
KROSSNINGS-ZON.
geol. krosszon. (
Koppar-Malmen består av svavelkis, kopparkis och magnetkis, som avsatt sig i en krossningszon i kvartsiten. RAMSAY GeolGr. 2: 145 (
1915).
Globen 1934,
s. 20.
Avledn. –
KROSSARE i bet 1, 3 m,, i bet. 2 r. l. m. jfr FÖRKROSSARE [KROSSARE.avl 1]
1) (numera bl. tillf.,; se dock a) till 1: person som krossar ngt. Conall! du den förste hland män! / Sköldars väldige krossare, du! ARWIDSSON Oisian 2: 8 (
1846). särsk
[KROSSARE.avl 1.a]
a) (
i fackspr.,
fullt br.)
till 1 a: person som har till uppgift att krossa ngt material. JernakA 1876,
s. 333.
SLorS 17: 19 (
1899;
om arbetare vid glasbruk). UNT 1930 nr 10574, s. 4 (om arbetare vid järnbruk).
[KROSSARE.avl 1.b]
b) till 1 e. Du bergfolkets krossare. BRATE Edda 63 (
1913;
om den nordiska guden Tor).
[KROSSARE.avl 2]
2) om sakligt föremål. [KROSSARE.avl 2.a]
a) till 1: föremål avsett att krossa ngt; i ssgn HJÄLM-KROSSARE. [KROSSARE.avl 2.b]
b) (i fackspr.) till 1 a: apparat l. maskin för krossning av ngt material. Patent nr 30914, s. 1 1911.
Roterande krossare för fodervarors sönderdelning. VaruförtTulllaxa 1: 333 (
1912).
SFS 1917, s.
1607. jfr
DIAMANT-,
KOK-,
PEPPAR-KROSSARE.
[KROSSARE.avl 3]
3) (
tillf.) till
2 a . En förslagen krossare av många kvinnohjärtan.
HEMMER Fantast. 36 (
1915).
ACKTÉ Minn. 96 (
1925). jfr
HJÄRTE-KROSSARE.
Ssg (till
KROSSARE 1 a): –
krossar(e)-förman.
PT 1909,
nr 124 A,
s. 3.
–
KROSSNAD ,
r. l. m. (
†)
till 1: skada gm krossning, krossår; jfr KROSSA v.¹ ¹ f. VRP 1715,
s. 110.