© Svenska Akademien. SAOB spalt: K2718; tryckår: 1937
(Observera att webbversionen av SAOB på http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 11/9 2014). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningsformer av uppslagsorden.)
KRIG kri⁴g, n. (G1R 1: 31 1521 osv.) (() r. l. m. HH 20: 209 (c. 1585: krigenn, sg. best.), CARL XII Bref 107 (1710)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. == (SVART G1 4 1561 osv.) (() -e RA I. 1: 521 1547; -er RARP 3: 22 (1638: Krijgerne, best.), CA-VALLIN Herdam. 5: 8 (i handl. fr. 1687)). ( cri 1721 (: criet, sg. best.). krij (kry) 1521c. 1620. krig(h) (krijgh) 1526 osv. – i ssgr: crygsz- 1526 (: crygszmen); kricks- 1771 (: kricksbefälet); kri(j)ds- 1695 (: Kridzman) – 1716 (: Krijdzpräster); krigs- (krijgs-) 1521 (: Krijgzfolck) osv.; krijks- 1545 (: krijkznottorfftter); kris- c. 1620 (: krisman); kriss- 1587 (: krissfolck); kriisk- 1524 (: kriiskfolk), 1525 (: kriiskfolk))
[fsv. krigh, kri, ansträngning, motstånd, strid, krig; liksom d. krig av mnt. krīch (gen. kriges), strid, krig, motsv. holl. krijg, t. krieg, fht. chrēg, hårdnackenhet (jfr fht. widarkrēgi, kiv strid); sannol. med en urspr. bet. "ansträngning (mot ngt)" l. dyl. o. nära besläktat med mht. kriegen, anstränga sig, sträva (emot ngt), kämpa, förfäkta (ngt), få, erhålla (ngt), t. kriegen, få, erhålla; för övr. av dunkelt urspr.]
[KRIG 0]
om det förhållande att (l. det tillstånd som råder, då) stater l. andra politiska bildningar, folk l. stamnmar l. politiska partier o. d. bekämpa varandra med vapen; äv. allmännare: strid, fejd, ofred, kamp; i sht förr ofta i den tautologiska förb. krig och örlig. Ett hätskt, blodigt, segerrikt, lyckligt, olyckligt krig. Inbördes, äv. borgerligt, förr äv. inhemskt l. inrikes l. civilt krig. Det har kommit till öppet krig. Under brinnande krig. Krig till lands, till sjöss. Krig på liv och död, på kniven, äv. oeg. o. bildl. (jfr KNIV 1 c ). (Göra ngt osv.) med krigets rätt. Det fransk-tyska kriget 1870– 71. Trettioåriga kriget. Det heliga kriget, se HEIG 3. Krig(et) har utbrutit. Föra krig. Förklara, förr äv. förkunna l. deklarera l. denuntiera krig. Börja krig (med ngn). Anfalla (ngn) med krig. Befinna sig, ligga i krig (med ngn l. varandra).Vara invecklad i krig (med ngn). Komma, råka i krig (med ngn). Gå, draga i krig. Draga ut i kriget. Stupa, falla, dö i krig. Leka krig. Så går det till i krig, ordstäv; ofta i oeg. l. bildl. anv. (jfr f). I krig (och kärlek) är allt tillåtet, ordstäv. Alt thet krij oc örlogh .. (som konung Kristiern) mot andra lands herrar eller stædher kan haffua G1R 1: 31 1521. (Vi ber dig, Gud, att) krigh, blodz vtgiutelse, opror, twedrecht .. och alt ondt må förhindrat och förtagit warda. KOF 1: 385 (c. (1618). Det är nu ingen tijd för oss att denunciera Spanien krig. RP 2: 161 (1632). Till att förkunna krig hörer .. en good præparation. Därs. 162. Fred är bättr' än bäste Krijg. STIERNHIELM Fred. Anman. (1649). Krijgh föder krijgh. GRUBB 430 (1665). Upväcka inhemiskt krig. NORDBERG C12 1: 480 (1740). Borgerligt krig. WIDEGREN (1788). Vil Konungen börja Krig eller sluta Fred, kalle då (osv.). RF 1809, & 13. Vildarnas krig bestå sällan i öppen fejd. NILSSON Ur. I. 6: 19 1843; jfr c. När krigets åskor gå, / Gud bevare Sverge! WENNERBERG 4: 31 (1885). HAGBERG VärldB 36 (1927). jfr ANFALLS-, ARV-, BEFRIELSE-, BONDE-, BORGAR(E)-, DEFENSIV-, ERÖVRINGS-, FOLK-, FRIHETS-, FRÄNDE-, FÖRINTELSE-, FÖRSVARS-, GRÄNS-, HANDELS-, HÄMNDE-, INBÖRDES-, KOLONIAL-, PREVENTIV-, RELIGIONS-, REVANSCH-, REVOLUTIONS-, RYSS-, SJÖ-, SKEN-, SKÄRGÅRDS-, SMÅ-, SNAPPHANE-, TRONFÖLJDS-, TROS-, UTHUNGRINGS-, UTROTNINGS-, VÄRLDS-, ÄTTE-KRIG m. fl. – särsk.
[KRIG .a]
a) i numera obr. uttr. o. förb.; särsk. i förb.till. krigs, till krig(et). Ther månge hestar löpa till krijgs. Upp. 9: 9 (NT 1526; Bib. 1917 störta fram till strid). När the skole dragha til krigz. PETREIUS Beskr. 4: 3 (1615). At Konungen i Dannemark .. skulle sätta sig uti krig. HC11H 2: 132 (1682). (De) resa sig till krigs. ENEMAN Resa 1: 113 (1712). Upvigla krig. ROSENSTEIN PVetA 1789, s. 143.
[KRIG .b]
b) (i sht i fackspr., ngt vard.) i uttr. göra (ett) krig, deltaga i (ett) krig, "göra" ett fälttåg. Han gjorde hela Tyska kriget. WESTE FörslSAOB (1823). Äldre Soldater, som tilförene gjort krig. Krig VAH 1833, s. 92.
[KRIG .c]
c) i allmännare anv., om utövande av krigshandlingar ss. yrke, "krigshandtvärk(et)", l. om krig(et) ss. företeelse, särsk. med tanke på metoder o. d. som användas i krig. Krijghet gör en witterligh och märckligh skadha. Fosz 466 1621. Kriget kan du lära dig / af dem (dvs. nordens män) i grund. TEGNÉR (WB) 4: 27 (1822). Det enda arbete, som (under forntiden) ansågs värdigt en fri man, var kriget. AGARDH BlSkr. 2: 200 (1846). Gaskriget eller det kemiska kriget. SMITH Gastj. 7 (1925). jfr BELÄGRINGS-, CERNERINGS-, FÄSTNINGS-, GAS-, LÖPGRAVS-, MIN-, SKYTTEGRAVS-, STÄLLNINGSKRIG m. fl. – särsk. (i fackspr.) i uttr. (det) lilla kriget, utförande(t) av mindre krigsföretag vid sidan om "det stora kriget" i avsikt att härigm underatödja krigsföringen; jfr GERILLA-KRIG. CAEHRENSVÄRD 1789 hos WARBURG Ehrensvärd 257. StridslInf. 87 1915.
[KRIG .d]
d) () i inskränktare anv.: drabbning, träffning, (fält)slag. Et dygn för än krijghet stodh vidh Södhre Ölandz udden. BUREUS Suml. 45 (c. (1600). PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 41 (1697).
[KRIG .e]
e) () om (värklig) strid l. kamp mellan enskilda personer (äv. oeg., i fråga.om djur). GullbgDomb. 23/5 1617. (Sv.) krijg emellan twenne, (lat.) Duellum, monomachia. Linc. (1640). Sigurlami föll i kriig, när han slogs med then Jätten Thiasse. VERELIUS Herv. 37 (1672). Luften fylls af deras (dvs. de två tjurarnas) krig. GFGYLLENBORG Vitt. 2: 99 (1795).
[KRIG .f]
f) i oeg. o. bildl. anv. På thet sidsta toge tesse predicanter sigh före .. att före krijgh emoet beleten, bestormade them (osv.). SVART G1 97 (1561). Satiren, i sitt krig mot dårar, / Hos Er blef dygdens varning blott. JGOXENSTIERNA 2: 17 (1796, 1806). Lidelsernas krig. VALERIUS 2: 28 (1809). Allas krig emot alla. WALLIN 1Pred. 2: 212 (c. 1830
[efter nylat. bellum omnium contra omnes (HOBBES)]
. Krig förklarades mot de oskyldigaste nöjen. EKELUND NAllmH 1: 98 (1833). Jag var ett barn ännu, men allaredan / med rim och meter låg jag då i krig. TEGNÉR (WB) 9: 133 (1841). Det litterära kriget (mellan Kellgren o. Thorild). SYLWAN Kellgren 176 (1912). jfr FAMILJE-, HANDELS-, MUN-, NÄV-, ORD-, POST-, PÄNN-, RÅTT-, SNÖBOLLS-, TEATER-, TIDNINGS-, TULL-KRIG m. fl. – särsk. (numera föga br.) om personliga tvister, oenighet, kiv, gräl. Hwadhan äro örligh och krijgh jbland idher? Jak.4: 1 (Bib. 1541; NT 1526: kijff). Kriget i Hofrätten, emellan V. Presidenten och Öfv. Lieut. Ehrenmalm. PORTHAN BrefSamt. 1: 34 (1780). Min unga vän, jag tror vi lätt fått krig. RUNEBERG 6: 78 (1862). Leva i öppet krig med ngn. AUERBACH1911.
Ssgr
A
(() utom i -FÖRANDE o. -FÖRING):
KRIG-BEFÄL
KRIG-BEGIRIG, se C.
KRIG-FÖRANDE, p. adj. ( krig- 1791 osv. krigs- 1913 äv. substantiverat, i sht i pl. De krigförande Magterne. PT 1791, nr 4, s. 1. Båda de krigförandes arméer. KrigVAH 1885, s. 12.
KRIG-FÖRING. ( krig- 1869 (: krigföringssätt) osv. krigs- 1884–1929) SydsvD 1870, nr 202, s. 1. Krigföringens mål är att så hastigt och fullständigt som möjligt öfverväldiga motståndarens magtmedel. TINGSTEN AnvTakt. 9 (1887).
Ssgr:
krigförings-konst,
krigförings-metod,
krigförings-sätt m. fl.
KRIG-HJÄLP, se C.
KRIG-KÄR. krigsälskande. EHRENSVÄRD PVetA 1743, s. 26.
KRIG-LYSTEN,
KRIG-SAK,
KRIG-TID,
KRIG-VAN,
KRIG-VAND,
KRIG-ÄRA, se C.
B
():
KRIGA-HÄST, se C.
C
KRIGS-ADEL.
[jfr t. kriegsadel]
hist. adel som förvärvat sitt adelskap gm krigstjänst; krigaradel. MÖLLER 2: 156 (1785). Attikas krigsadel. PALMBLAD Fornk. 1: 56 (1843). ÖoL 1852.
KRIGS-ADMINISTRATION. jfr ADMINISTRATION 1 o. 2. KrigVAH 1808, s. 27. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. 1, s. 8.
KRIGS-AEROPLAN. HEDIN Front. 344 (1915).
KRIGS-AFFÄR. () jfr AFFÄR 1. RP 11: 396 (1646). De uplyste Män, som sutto vid styret af Krigs-affairerna. LOENBOM Stenbock 2: 137 (1758).
KRIGS-AGA, r. l. f., äv. -AGE. () krigstukt, militär disciplin. SCHRODERUS Liv. 721 (1626). AFZELIUS Sag. VIII. 2: 118 (1857). LUNDELL (1893; anfört fr. finl. förf.).
KRIGS-AKADEMI. (högre) läroanstalt för utbildning av officerare; i fråga om sv. förh. särsk. (mellan åren 1792 och 1862 namn på den nuv. krigsskolan på Karlbärg. Krigs-Academien i Neustadt (i Österrike). PT 1758, nr 13, s. 1. Krigs-Academien på Kgl. Lust-Slottet Carlberg. DA 1793, nr 4, s. 1. SvH 8: 195 (1905; om krigsskolan på Karlbärg).
KRIGS-AKTION. () krigsföretag, krigsoperation. CivInstr. 318 1626. HC11H 14: 146 1680. FörarbSvLag 3: 103 1712.
KRIGS-ALLIANS. jfr -FÖRBUND. RP 12: 304 1648.
KRIGS-AMMUNITION. OxBr. 9: 407 (1627). SFS 1893, nr 85, s. 5.
KRIGS-ANDA, r. l. f., förr äv. -ANDE . jfr ANDE VIII 5. SAHLSTEDT TuppSag. 42 (1759). Härens goda och välförstådda krigsanda. KrigVAT 1850, s. 58.
KRIGS-ANFALL ~⁰² l. ~²⁰. krigiskt anfall. VERELIUS 116 1681. UpplFmT 43: Bil. 43 1929.
KRIGS-ANFÖRARE ~⁰²⁰⁰. (numera knappast br.) anförare i krig; härförare; krigsherre. Polackerne lijda stoor brist vppå .. gode Krijgz-Anförare. NAv. 5/7 1656, nr 2, Bet. s. 6 b. Konungen som krigsanförare. REUTERDAHL SKH III. 1: 419 (1863). 2SAH 60: 170 1883.
KRIGS-ANGELÄGENHET ~⁰⁰¹⁰² l. ~¹⁰²⁰⁰. MÖLLER 2: 156 1785. SCHYBERGSON FinlH 2: 103 1889.
KRIGS-ANKUNDNING, f.
[jfr ä. t. kriegsankündigung]
() krigsförklaring. BSKYTTE 1656 i HT 1912, s. 119.
KRIGS-ANLEDNING ~⁰²⁰.
[jfr lat. casus belli]
jfr ANLEDNING 4. 1SAH 4: 23 (1791, 1809. 2SAH 61: 107 1884.
KRIGS-ANNALER, pl. jfr -HISTORIA. Vår flottas krigsannaler. VFl. 1915, s. 111.
KRIGS-ANSLAG. () krigsföretag; krigsplan; jfr ANSLAG 11 o. 12. Thett krigzanslag .., som den dagen företogs. BRAHE Kr. 38 (c. 1585. (Hertig Mauritz') Krijgs Anslagh och Vpsåt emot Keysaren. SCHRODERUS Os. III. 2: 23 (1635).
KRIGS-ANSTALT ~⁰², äv. ~²⁰. krigsförberedelse, krigsrustning; försvarsanstalt; numera nästan bl. i pl. NoraskogArk. 4: 172 (1700). Han giorde krigs anstallt. SCHULTZE Ordb. 4857 (c. (1755). Samniterne .. hade inställt alla krigsanstalter. KOLMODIN Liv. 3: 150 (1832). ÖSTERGREN (1930) .
KRIGS-ANSÄGELSE. () krigsförklaring. ISOGÆUS Segersk. 174 (c. 1700.
KRIGS-ANVÄNDNING ~⁰²⁰. (föga br.) == -BRUK 2. KrigVAT 1847, s. 150. Huruvida fartyget .. befinner sig i för krigsanvändning tillfredsställande skick. SFS 1926, s. 96.
KRIGS-ARBETE ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰.
[KRIGS-ARBETE.ssg 1]
1) (numera föga br.) arbete (värksamhetsart) som utföres i krig; förr äv.: krigstjänst. DELACHAPELLE ExBook 14 (1669). Telemach (visade) sig oförtruten, til at undergå de allrasvåraste och grofvaste krigsar beten. EHRENADLER Tel. 718 (1723). Män som för krigsarbete taga sold. REUTERDAHL SKH II. 2: 18 (1850). En .. paus i krigsarbetet. VFl. 1915, s. 115.
[KRIGS-ARBETE.ssg 2]
2) mil. krigsbyggnadsarbete; äv. konkret. KrigVAH 1887, s. 135. (På fortifikationsdepartementets militärbyrå handläggas) ärenden, som angå (bl. a.) .. krigsarbeten av olika slag. SFS 1914, s. 196.
KRIGS-ARKIV. arkiv innehållande krigshandlingar (jämte kartor o. d.); särsk. i sg. best., om det år 1873 vid generalstabens krigshistoriska avdelning upprättade krigshistoriska arkivet. KrigVAH 1808, s. 40. Konungens enskilda krigsarkiv. NF 5: 67 (1881). Jag satt .. några veckor på krigsarkivet för arkivstudier. SVEDELIUS Lif 621 (1887). SFS 1923, s. 692.
KRIGS-ARKIVALIER, pl. KyrkohÅ 1917, s. 136.
KRIGS-ARKIVARIE. arkivarie vid krigsarkiv; särsk. ss. titel för chefen för generalstabens krigsarkiv. DALIN (1852). SFS 1923, s. 692.
KRIGS-ARKLIMÄSTARE ~⁰⁰²⁰⁰. (förr) == ARKLIMÄSTARE 2. SthmStCal. 1773, s. 28. KrigVAT 1852, s. 280.
KRIGS-ARMADA. ()
[KRIGS-ARMADA.ssg 1]
1) krigshär. WOLLIMHAUS Ind. 1652.
[KRIGS-ARMADA.ssg 2]
2) (större) örlogsflotta l. eskader. SCHRODERUS Os. 2: 760 (1635). NAv. 5/7 1656, nr 2, Underr. s. B 1 a.
KRIGS-ARMATUR. () krigsrustning. RP 16: 563 (1656). SCHERPING Cober 2: 434 (1737).
KRIGS-ARMÉ. () krigshär, armé; äv. om örlogsflotta. OxBr. 10: 316 1631. NAv. 21/8 1656, s. 2 (om örlogsflotta).
KRIGS-ART. () krigssätt, krigsmetod. SCHRODERUS Liv. 268 (1626). ÖDMANN StrFörs. II. 1: 54 1803.
KRIGS-ARTIKEL. (i fråga om ä. förh.) i pl.: stadgar som avsågo upprätthållandet av ordning, tukt o. subordination inom krigsmakten; vanl. i pl. best. G1R 26: 219 (1556). Krijgs Articlar som fordom then Stormechtigste Furste och Herre, Herr Gustaff Adolph then andre och store, .. låtit göra och författa, A. M. DC. XXI. (1642; titel. RF 1809, & 20. Fel och förseelser i tjensten af lotsbefälet anses efter krigsartiklarne. SPF 1857, s. 344. SvRiksd. I. 6: 333 (1934; om 1683 års krigsartiklar).
KRIGS-AVIATIK. JANSON Lögn. 322 (1912).
KRIGS-AVLÖNING ~⁰²⁰. mil. avlöning till personal vid mobiliserat truppförband; jfr -LÖN. FörslKrigsaflönRegl. 1911 s. 3. 1NJA 1919, s. 299.
Ssgr (mil.):
krigsavlönings-lista, r. l. f. SFS 1918, s. 2628.
krigsavlönings-medel, pl. SFS 1915, s. 23.
krigsavlönings-reglemente. FörslKrigsaflönRegl. 1911 (i titeln).
KRIGS-BAGGE. () sjömil. ramm (på pansarfartyg), sporre; jfr BAGGE, sbst.¹ II. Samtiden 1872, s. 670.
KRIGS-BANA, r. l. f. ()
[KRIGS-BANA.ssg 1]
1) krigarbana;jfr BANA, sbst.¹ 1 g . 1SAH 3: 413 (1790, 1802). Ni (har), som jag ser, inträdt på krigsbanan. SPARRE Frisegl. 1: 76 (1832).
[KRIGS-BANA.ssg 2]
2) krigsskådeplats (l. serie av krigsskådeplatser); jfr BANA sbst.¹ 3 a. 1SAH 5: 328 (1795, 1813). KrigVAH 1823, s. 46.
KRIGS-BANER. (i fråga om ä. förh.) fälttecken. VERELIUS Herv. 126 (1672). JGOXENSTIERNA 4: 71 1815.
KRIGS-BARN. (ngt vard.) om barn från av krig hemsökta länder som omhändertagas i andra länder; särsk. i fråga om förh. under åren närmast efter världskriget ,,,1914,, – ,,1918,,., SvD(A) 1919, nr 89, s. 16. Därs. 1932, nr 193, s. 7.
KRIGS-BAS, r. krigsoperationsbas. 2NF 38: 49 1925.
KRIGS-BASUN. (i fråga om ä. förh.) jfr -LUR, -TRUMPET; äv. mer l. mindre bildl. Jag går dit äran mig med krigsbasunen kallar. LIDNER 1: 4 (1781). (Tidningen) Allehanda .., som förut ifrigt tutat i krigsbasunen. Tiden 1848, nr 211, s. 1.
KRIGS-BATALJON. mil. bataljon av fältstyrka (mobiliserad bataljon). SYLVAN Vial 1: 209 (1863).
KRIGS-BEDRIFT. jfr -BRAGD. WESTHIUS Vitt. 2 (1678). Sphodrias, en Spartansk man, utmärkt och lysande genom krigsbedrifter. EMANUELSSON Plut. 3: 21 (1843). NoK 109: 80 1931.
KRIGS-BEFALLNING. () == -BEFÄL 1. (Jag har) beklädht öfver 12 embette och krijgsbefalninger. AOXENSTIERNA 1: 7 1605.FörarbSvLag 5: 419 1717.
KRIGS-BEFALLNINGSMAN. () befälhavare vid krigsmakten; officer. STIERNMAN Riksd. 434 1595. RA II. 1: 483 1614. SvRiksd. I. 3: 522 (1933; efter ä. handl.).
KRIGS-BEFATTNING. befattning i krig. Personal, som, utan att .. vara krigstjänstskyldig, .. anställts i särskild krigsbefattning. SFS 1915, s. 590.
KRIGS-BEFÄL. ( krig- 1594. krigs- 1593 osv.)
[KRIGS-BEFÄL.ssg 1]
1) (numera föga br.) abstr.: befäl(smakt), kommando i krig l. över truppförband. En som har krigsbefälet i en festning. SWEDBERG Schibb. 256 (1716). DALIN (1852; angivet ss. mindre br.). (G. III:s) sätt att föra krigsbefäl. IllMilRevy 1905, s. 347.
[KRIGS-BEFÄL.ssg 2]
2) (numera mindre br.) konkret: befälhavare vid krigsmakten (i sht om högre officerare); numera bl. koll. AJGOTHUS ThesEp. 2: 129 1619. (Konung Erik lät) vthgå stränga Befalningar til Krijgzbefehlen, at the skulle hålla Folcket tilsamman. GIRS E14 72 (c. (1630). Vårt högre och nedrigare krigs-befähl. NORDBERG C 12 1: 565 1740. IllMilRevy 1905, s. 415. särsk.
[KRIGS-BEFÄL.ssg 2.a]
a) (i fråga om ä. förh.) om det högre krigsbefälet ss. utgörande en egen ståndsbildning i politiskt avseende (vilken erhöll särskild kallelse till riksdagarna). RA I. 3: 161 (1593). Det i vår Riksdags-Historie så väl bekanta Krigs-Befälet. KrigVAH 1834, s. 53. SvRiksd. I. 4: 183 (1932; i fråga om förh. under den karolinska tiden).
[KRIGS-BEFÄL.ssg 2.b]
b) (förr) om en av generalitetspersoner, regements- o. kårchefer jämte ett antal valda kaptener l. ryttmästare bestående representation för krigsmakten för överläggning o. förslag i vissa frågor, i senare tid bl. i frågor rörande pensions- o. änkeo. pupillkassor. KrigVAT 1844, s. 536. SFS 1865, nr 68, s. 2. NDA 1913, nr 247, s. 5.
KRIGS-BEFÄSTNING. () (tillfällig) fältbefästning. VÄRNSKIÖLD Fortif.B 4 a 1673.
KRIGS-BEGIRIG. ( krig- 1722, 1737. krigs- c. 1700 () krigslysten. ISOGÆUS Segersk. 33 (c. 1700. RYDELIUS Förn. 210 (1722, 1737).
KRIGS-BEHOV. behov i l. för krig, krigets behov; sammanfattning(en) av personal, materiell o. pänningar som erfordras för att stridskrafterna skola ställas på krigsfot; förr äv.: krigsförnödenheter. RA I. 1: 477 (1546). Stycken, Gevär, Kulor, Krut och annat Krigsbehof. PH 5: 2966 (1750). Vid uppkommande krigsbehof. KrigVAH 1840, s. 219. Allt krut, såväl för krigsbehof som för bergsprängning, kontrollerades af kronan. HOLMBERG Artill. 2: 114 (1882). TSjöv. 1904, s. 467.
KRIGS-BEHÖR. () krigsförnödenheter, krigsförråd. 10 örligxskep mz kruut skött och all krigxbehör. SVARTG1 55 (1561). NORDBERG C12 2: 228 (1740). ALLVIN Mo 169 (1857).
KRIGS-BEHÖRING. () == -BEHÖR. G1R 26: 33 1556.
KRIGS-BEKOSTNAD. () krigskostnad(er). CHESNECOPHERUS Skäl Rr 3 a (i handl.fr. (1596). NORDBERG C12 1: 151 (1740).
KRIGS-BEKOSTNING. () krigskostnad(er). HSH 19: 303 1600. BRASK Pufendorf Hist. 59 1680.
KRIGS-BELÖNING. belöning för förtjänstfullt uppförande i krig. SCHRODERUS Liv. 804 (1626). BtRiksdP 1871, I. 1: nr 11, s. 39.
KRIGS-BEREDA. bereda (ngn l. en trupp o. d.) för krig; numera nästan bl. i p. pf.ss. adj.: färdig till strid. (I fästningarna) krigsberedes oöfvadt manskap. HAZELIUS Bef. 252 (1836). Englands bästa skydd ligger .. i en stark, alltid krigsberedd flotta. SödermNyh. 1894 nr 98, s. 2. HEDIN 4Tal 36 (1914: krigsberedd).
KRIGS-BEREDELSE. (numera föga br.) krigsförberedelse. L. PAULINUS GOTHUS Stiernskiöld C 1 b 1628. 3SAH 6: 36 1891.
KRIGS-BEREDNING.
[KRIGS-BEREDNING.ssg 1]
1) (numera knappast br.) == -BEREDELSE. CHESNECOPHERUS Skäl Hhh 2 b (i handl. fr. 1599. RARP 10: 485 1668.
[KRIGS-BEREDNING.ssg 2]
2) i sht hist. benämning på förvaltningsorgan l. myndighet l. kommission o. d. som vid vissa tillfällen tillsatts med uppgift att värkställa krigsförberedelser; försvarskommission. KrigVAH 1808, s. 216. ODHNER G3 1: 281 (1885). SvH 8: 278 1905.
KRIGS-BEREDSKAP ~⁰²⁰ l.~⁰⁰². Ekonomisk, industriell krigsberedskap. RARP 4: 7 1645. En god krigsberedskap ger .. största utsikten att aldrig få något krig. FAHLBECK UtrPol. 51 (1912). särsk. mil. om det tillstånd inom krigsmakten som inträder, då färdighållningsorder har givits, o. som bl. a. innebär förberedelse för mobilisering. VFl. 1911,s. 101. SvUppslB (1933).
Ssg:
krigsberedskaps-kommission. särsk. benämning på en i Sv. 1915 tillsatt kommission för utredande av den ekonomiska krigsberedskapen. 2NF 27: 1244 1918.
KRIGS-BERÄTTELSE. i sht mil. jfr -RAPPORT, -RELATION. PALMBLAD Nov. 1: 179 (1840). VFl. 1916, s. 30.
KRIGS-BERÖM. () krigsära; krigarära. STIERNHIELM Lycks. 5 (1650, 1668). ADLERBETH HorOd. 144 (1817).
KRIGS-BESLUT. beslut att börja krig. FRYXELL Ber. 12: 143 (1843). KrigVAT 1920 s. 2.
KRIGS-BESOLDNING. () BRAHE Oec. 23 (1581; uppl. 1920). ISOGÆUS Segersk. 131 (c. 1700.
KRIGS-BESTÄLLNING, sbst.¹ () befattning i krigstjänst; militär tjänst(ebefattning). SCHRODERUS Liv. 115 1626. LOENBOM Stenbock 2: 110 1758.
KRIGS-BESTÄLLNING, sbst.² beställning av krigsförnödenheter. GHT 1895, nr 225, s. 2.
KRIGS-BESVÄR. () av krig förorsakad möda l. svårighet; krigsbörda; särsk. om ekonomisk börda som pålägges ngn på grund av krig (inkvartering, krigskontribution, krigspålaga o. d.). RARP 1: 110 1629. Att bliffva skyddat ifrå guarnisoner och andra krigzbesvär. RP 8: 116 (1640). Effter som han (dvs. J. de la Gardie) hade Händerna fulla med Krijgzbeswär. WIDEKINDI G2A 173 (c. 1676. BL 11: 11 1845.
KRIGS-BESVÄRLIGHET. () jfr -BESVÄR. BRASK Pufendorf Hist. 234 (1680). RITTERBERG Sall. 154 (1832).
KRIGS-BESÄTTNING. mil. (stridskrafter avsedda till) besättning i en fästning o. d. under krig. BtRiksdP 1892, 5Hufvudtit. s. 3. BonnierKL 1925.
KRIGS-BETJÄNT. () (lägre) befattningshavare vid krigsmakten; (lägre) militär befattningshavare. KOF II. 2: 371 (c. 1655. Inga krigsbetienter .. mågo å landet eller i staden till uthmätningsförrättningar brukas. FörarbSvLag 5: 377 1714. SCHÖNBERG Bref 3: 302 1778.
KRIGS-BEVILLNING. jfr BEVILLNING 3 c. RARP 15: 269 1686. SvRiksd. I. 4: 113 1932.
KRIGS-BILDA. mil. utbilda (ngn) för krig(et); i sht i p. pf. ss. adj.: krigsövad, krigsduglig. De mera krigsbildade trupperne. KrigVAH 1835, s. 203. Man sökte på bästa sätt använda tiden att krigsbilda soldaterna. Därs. 1885, s. 137. IllMilRevy 1899, s. 189 (: krigsbildade, p. pf. pl.).
KRIGS-BILDNING. i sht mil. utbildning för krigets värv; utbildning till krigare; militär utbildning. KrigVAH 1824 s. 23. Först efter erhållen krigsbildning kunna (arméns rekryter) vid fält-armén användas. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, 1Mem. s. 8. Därs. 1901, 8Hufvudtit. s. 103.
KRIGS-BLIND. som bilvit blind gm i krig erhållna skador; äv. substantiverat. Liksom Napoleonskrigen har också Världskriget framkallat åtskillig verksamhet för de krigsblinde. 2NF 34: Suppl. 685 (1922). Därs. 37: 1007 1925.
KRIGS-BLOCKAD. (i fackspr.) blockad föregången av krigsförklaring, blockad under krig (motsatt: fredsblockad). GHT 1897, nr 60 A, s. 2. PT 1897, nr 61 A, s. 2.
KRIGS-BOK; pl. -böcker.
[KRIGS-BOK.ssg 1]
1) () militär tjänstebok. ConsAcAboP 2: 139 1658.
[KRIGS-BOK.ssg 2]
2) bok som handlar om (upplevelser under) krig; särsk.:bok som gör propaganda för (ett visst) krig. De språk .. hvaruti de förnämste Krigsböcker äro skrefne. EHRENSVÄRD PVetA 1743, s. 29. STEFFEN Krig 2: 239 1915. NoK 98: 5 1931.
KRIGS-BOKHÅLLARE ~⁰²⁰⁰. (i fråga om ä. l. utländska förh.) (titel för) viss tjänsteman med uppgift att skötaräkenskaper o. d. vid krigsmakten. LMil. 1: 18 1680. KrigVAT 1859, s. 430 (i fråga om förh. i Österrike).
KRIGS-BRAGD. krigisk bragd. SCHÖNBERG Bref 1: 42 (1772). Prins Moritz af Oranien, hvars krigsbragder .. allmänt beundrades öfver hela Europa. FRYXELL Ber. 6: 4 1833. TjReglArm. 1858, 1: 132.
KRIGS-BRAND.
[KRIGS-BRAND.ssg 1]
1) (tillf.) i eg. bem.:av krig förorsakad brand. COLLAN Kalev. 2: 341 (1868).
[KRIGS-BRAND.ssg 2]
2) (i sht i vitter stil) bildl.; jfr BRAND sbst.¹ I 2 b; jfr -ELD, -LÅGA. På kontinenten tändes en sjuårig krigsbrand. 3SAH 17: 156 1902.
KRIGS-BRIGG. (numera föga br.) sjömil. örlogsbrigg. SC 2: 59 1821. VFl. 1927, s. 102.
KRIGS-BRO. mil. tillfällig bro som slås av (företrädesvis av ingenjörförband) medförd, på förhand tillvärkad materiell; motsatt: fältbro. LbFältarb. II. 1: 43 1885. FälttjRegl. 1900, s. 11. SvUppslB (1933).
Ssgr (mil.):
krigsbro-förråd,
krigsbro-kolonn ,
krigsbro-materiell, r.,
krigsbro-ponton m. fl.
KRIGS-BRODER, äv. -BROR . (numera bl. i vitter stil) krigskamrat. Linc. Dddd 1 b (1640). SYLVIUS Curtius 643 (1682). Krigsbröder, upp till storm! JGOXENSTIERNA 5: 81 (c. 1817. SNOILSKY 5: 31 1897.
KRIGS-BRUK.
[KRIGS-BRUK.ssg 1]
1) bruk l. sedvänja som gäller för l. i krig, krigssed (som anses förenlig med folkrättens fordringar); förr äv. övergående i bet.: krigskonst, krigshandtvärk. Som sedwane eller krigzbruk hoss andre Herrer och Furster är. G1R 14: 251 1542. (Hövitsmannen) skall och öffwe .. (knektarna) vthi Krigzbruck medh slagh och slachtordninger. SUFinlH 1: 137 1601. I Småland där han (dvs. konung Knut av Danmark), efter den tidens krigsbruk, förödde allt med elld och svärd. BOTIN Hist. 2: 75 (c. (1790). 3NF 1930.
[KRIGS-BRUK.ssg 2]
2) användning i krig, krigsändamål; numera nästan bl. i uttr. för l. till krigsbruk (förr äv. krigsbruket). Verier, som krigx bruk tilhörer. BtFinlH 3: 185 1545. PHRYGIUS HimLif. A 3 a (1615). Krut som ämnas till krigsbruk. HAZELIUS Artill. 25 (1833). Till krigshruk tjenliga fordon. SFS 1895 nr 43, s. 11. ALM Eldhandv. 1: 163 (1933).
KRIGS-BRYGGA, r. l. f. mil. jfr -BRO. KrigVAH 1842, s. 99. 2NF 33: 247 1921.
Ssgr (mil.):
krigsbrygge-ekipage,
krigsbrygge-materiell, r.,
krigsbrygge-träng m. fl.
KRIGS-BRÖD. (enklare) bröd som (på grund av knapphet på säd) användes under krigstid. HILDEBRAND StFolk 120 (1915). KEYLAND Allmogekost 1: 18 (1919).
KRIGS-BRÖLLOP. bröllop som skyndsamt anordnas, då brudgummen kallas ut i krig. VFl. 1917, s. 93.
KRIGS-BUD, förr äv. -BÅD . (i sht i vitter stil) bud om l. kallelse till krig. (Sändebudens) ärende ansågs för et krigsbud. DALIN Hist. III. 2: 405 1762. 3SAH 12: 268 1897.
KRIGS-BUDGET. militär budget; försvarsbudget. KrigVAH 1835, s. I68. NerAlleh. 1896, nr 20, s. 2.
KRIGS-BULLER. (numera nästan bl. i vitter stil) krigstumult, krigsoroligheter; förr äv. i pl.; äv. bildl. RA I. 4: 383 1597. Dhe nye Krigzbullren förstörde (Sartorius' plan). RUDBECK Atl. 2: 109 (1689). Krigsbullret har hos oss nyss tystnat. LBÄ 1617: 110 (1798). Denna armé (dvs. frälsningsarmén), som nu med sitt krigsbuller uppfyller åtskilliga trakter. RUNDGREN Minn. 3: 200 (1889).
KRIGS-BUSS, m. (numera i sht i vitter stil l. skämts.) (käck) krigare, soldat; jfr BUSS sbst.¹ 3 b. Visb. 3: 185 (1651). Den gamla krigsbussen Lars Olsson af slägten Björnram. FRYXELL Ber. 3: 21 (1828). TEGNÉR SvBild. 86 1896.
KRIGS-BYGGNAD. mil. byggnadsarbete som erfordras i fält (ss. fästningsbyggnad, krigsbro o. d.), militärt byggnadsarbete; förr äv. abstraktare: krigsbyggnadskonst. (Sv.) Krigsbyggnad .. (t.) die Kriegsbaukunst. MÖLLER 1790. (På fortifikationsdepartementets militärbyrå handläggas) ärenden, som angå (bl. a.) .. krigshyggnader och krigsarbeten. SFS 1914, s. 196.
Ssgr (mil.):
krigsbyggnads-arbete. äv. konkret.
krigsbyggnads-avdelning. Regementschef kan .. bilda särskilda krigsbyggnadsavdelningar. TINGSTEN InfUtbildnEx. 107 (1918).
krigsbyggnads-konst. WESTE FörslSAOB 1823.
krigsbyggnads-materiell, r. -stab. SFS 1916, s. 795.
krigsbyggnads-vetenskap. MÖLLER 2: 156 1785.
KRIGS-BYTE. jfr. BYTE 2 a. SPEGEL 74 (1712). Hvad såsom lagligt krigsbyte får anses. TjReglArm. 1867, 4: 171. Storhetstidens litterära krigsbyten. WALDE (1916; boktitel).
KRIGS-BÅD, se -BUD.
KRIGS-BÅT. (i shti fråga om mera primitiva kulturförh.) (mindre) båt som användes i strid; krigsfartyg. Cook 2Resa 151 (1783; i fråga om Nya Zeeland). TT 1896, Allm. s. 188 (i fråga om Ostafrika).
KRIGS-BÖN. bön i krig; särsk.: bön före en strid. GT 1788, nr 135, s. 3. CAVALLIN Herdam. 2: 56 (1855; efter handl. fr. (1760). ÖSTERGREN 1930.
KRIGS-BÖRDA, r. l. f. jfr BÖRDA, sbst. 4. RARP 1: 56 (1627). Krijgsbördan faller ojämpnt. GRUBB 429 (1665). Sveriges folk, mattadt af den fleråriga krigsbördan. 2SAH 22: 220 1844. SCHYBERGSON FinlH 1: 518 (1887).
KRIGS-DAGBOK ~⁰², äv. ~²⁰. mil. Vid hvarje truppförband .. skall, så snart truppförbandet är mobiliseradt föras krigsdagbok, innehållande redogörelse för den dagliga verksamheten med afseende på marsch, förläggning, spaning, bevakning och strid (m. m.). FälttjRegl. 1902, s. 174.
KRIGS-DANS. i fråga om primitiva kulturförhållanden: dans som imiterar strid l. som dansas (i. magiskt syfte) före uttåget i krig; stridsdans, vapendans; ofta mer l. mindre oeg. o. bildl. Fréville Söderh. 2: 148 (1776). BREMER NVerld. 2: 339 (1853). BERGMAN JoH 134 (1926; bildl.).
KRIGS-DAT. (i sht i högre stil) krigsbedrift, krigsbragd; nästan bl. i pl. MÖLLER 1: 29 (1745). Tapperhet och krigsdater. 2VittAH 1: 380 (1786, 1789). HSH 9: 126 (c. 1800.
KRIGS-DEKLARATION. () krigsförklaring. CRUSENSTOLPE Tess. 4: 230 (i handl.fr. 1713. VFl. 1914, s. 24 1806.
KRIGS-DEKORATION. orden l. medalj förvärvad gm förtjänstfull gärning i krig. BonnierKL 1925.
KRIGS-DENUNCIATION. () krigsförklaring. RP 2: 158 (1632). Därs. 161.
KRIGS-DEPARTEMENT. avdelning av regering l. ämbetsvärk l. kommission o. d. som handlägger ärenden som gälla (ett pågående) krig l. militära ärenden i allm.; numera i fråga om sv. förh. (mindre br.): försvarsdepartement. GT 1788, nr 112, s. 2 (i fråga om fr. förh.). Krigs-Collegii KrigsDepartement. KrigVAH 1818–21, s. 51 (1808). SFS 1894, nr 24, s. 6
KRIGS-DEPUTATION. (förr) riksdagsdeputation som hade att handlägga ärenden rörande militärväsendet. 2RARP 2: 44 1723.
KRIGS-DIKT, r. l. f. HILDEBRAND StFolk 142 (1915).
KRIGS-DIKTNING. Runebergs senare .. fosterländska krigsdiktning. SÖDERHJELM Runebg 1: 377 (1904).
KRIGS-DIREKTORIUM. () krigsbefäl (abstr. o. konkret, koll.); krigsråd. Krijgz Directorium här til Landz (dvs. kring Elbingen) förer nu Her General Fäldtmarskalcken. Nav. 2/10 1656, nr 1, s. 4. Krigs-Directorium i Torgau. PT 1758, nr 28, s. 2. H. K. Maj:t (har) behagat förordna regeringsrådet Horm at bivista krigsdirectorium. HÖPKEN 2: 508 1758.
KRIGS-DISCIPLIN. (numera mindre br.) krigstukt; förr äv. övergående i bet.: föreskrifter som gälla krigs-tukten, krigslagar(na). SUFinlH 1: 137 (1601). Giör någor sådant, som står under Krigs-disciplin, det ansees efter Krigs-Art. 1683, & 29. ABRAHAMSSON 204 1726. KrigVAT 1852, s. 674.
KRIGS-DOMARE. lagfaren ledamot av (i sht ordförande i) krigsrätt; särsk. (sedan 1916, enl. lag 1914 titel för. vid krigsmakten anställd lagfaren ämbetsman med åliggande bl. a. att vara ordförande i krigsrätt. Krigsart. 1798, s. M 1 b. En .. krigsdomare vid artilleriet. MELLIN Nov. 3: 510 (1840, 1867; om auditör). Krigsrätt .. utgöres av en krigsdomare såsom ordförande, två militära ledamöter och en auditör. SFS 1914, s. 996. Därs. 1919, s. 749.
Ssgr:
krigsdomar(e)-befattning,
krigsdomar(e)-syssla,
krigsdomar(e)-tjänst.
KRIGS-DOMSTOL ~⁰², äv. ~²⁰. jfr -RÄTT 4. VEDBERG HD 56 (cit. fr. 1793). Krigs-Domstolar äro i Sverge: KrigsRätter vid regementer och corpser, samt KrigsHofrätt. HAZELIUS Förel. 61 (1839). SFS 1914, s. 1004. jfr ÖVER-KRIGSDOMSTOL.
KRIGS-DRÄKT. dräkt som användes i krig; i sht i fråga om äldre l. primitivare kulturförhållanden. LINDFORS (1815). Är den döde en hövding, hänges hans krigsdräkt .. kring gravkullen. HEDIN Pol 2: 198 (1911; i fråga om afrikanska förh.). CEDERSTRÖM Ströft. 164 (1915).
KRIGS-DUGLIG. duglig för deltagande l. användning i krig; stridsduglig. Krigsdugliga ynglingar mellan 19 och 25 års ålder. MANKELL Krigsm. 1: 550 (1865). Konung Magnus Ladulås önskade införa ständigt krigsdugligt rytteri. RAMSAY Skugg. 2 (1917).
Avledn.:
krigsduglighet , r. l. f.
KRIGS-DUNDER. (numera bl. i vitter stil) jfr -ÅSKA. RelCur. 185 (1682). Hur ofta hade icke krigsdundret liknats vid åskan! MJÖBERG Stilstud. 123 (1911).
KRIGS-DYGD. DALIN Montesquieu 80 (1755). Den första af krigsdygderna: Dristigheten. Krig VAH 1806, s. 2. LEFRÉN Förel. 3: 74 (1817).
KRIGS-ED. (i fråga om ä. förh.) (trohets)ed som avlades av krigsman (numera i svenska armén ersatt av "krigsmannaerinran"). KyrkohÅ 1910, MoA. 92 (1738). CAVALLIN 1876.
KRIGS-EKONOMI-VÄRK, n. (förr) i uttr. Rikets krigsekonomivärk, ett kungligt ämbetsvärk som hade att handlägga ärenden rörande försvarsväsendets ekonomiska förhållanden. BACKMAN Lags. 1: 382 (i handl. fr. 1817.
KRIGS-ELD. () == -BRAND 2. RARP 4: 234 (1649). Vid första våhrdag var krigs-elden lös på alla sidor. DALIN Hist. 2: 263 (1750). DA 1793 nr 58, s. 1.
KRIGS-ELEFANT. elefant som användes (ss. lastdjur l. bärare av krigsmanskap) i krig. GRAVANDER Buffon 2: 204 (1806). REINIUS Hagenbeck Sydas. 9 (1927).
KRIGS-ERFAREN ~⁰²⁰, p. adj. SCHULTZE Ordb. 1059 (c. (1755). En öfvad och krigserfaren fiende. STRINNHOLM Vas. 1: 178 1819. SvD(A) 1918, nr 46 A, s. 8.
Avledn.:
krigserfarenhet , r. l. f.
KRIGS-EXERCIS, förr äv. -EXERCITIE . (numera föga br.) krigsövning; (militär) exercis. SCOLUMBUS Vitt. 272 (c. (1678). Sergianten och Fältwäbelen (böra) Krijgz Exercitierne mycket wäl förstå. SÖDERMAN ExBook 185 (1679). PT 1758, nr 30, s. 2.
KRIGS-EXPEDITION.
[KRIGS-EXPEDITION.ssg 1]
1) krigståg krigsföretag; jfr EXPEDITION 5. RP 2: 57 (1631). Att värffva folck till krigzexpeditionen i Preussen. Därs. 6: 108 1636. CHAPMAN Liniesk. 9 (1796). DALIN (1852; med hänv. till krigståg).
[KRIGS-EXPEDITION.ssg 2]
2) (åren 1713–1840 existerande) avdelning av K. M:ts kansli som hade att handlägga till krigsväsendet hörande ärenden; jfr EXPEDITION 3. LMil. 4: 1549 (1716). StatsSecreterare för Krigs-Expedition. KrigVAH 1830, Tal s. 66. REUTERSKIÖLD Grundlag. 1003 (1926).
KRIGS-FACKLA. (i sht i högre stil) bildl. LOENBOM Stenbock 2: 204 (1758). Samma blixt, som antände Norge, skulle kasta krigsfacklans sken öfver Bohuslän. CARLÉN Skuggsp. 2: 239 (1865).
KRIGS-FANA. jfr -BANER. SCHRODERUS Os. 1: 263 (1635). I .. alla orter i Etolien .. svajar krigsfanan. SC 2:99 1821. RITTERBERG Sall. 238 (1832).
KRIGS-FARA, r.l. f. numera i sht: fara för krig, hotande krig; krigsrisk. Den som wågar sig i stora Krigzfaror. VERELIUS 104 1681. I Pohlen hade man i början ej velat tro på den annalkande krigsfaran. MANKELL Fältsl. 498 (1859). Under krigstid eller vid krigsfara. SFS 1915, s. 262.
KRIGS-FARLIGHET. () jfr -FARA. RA I. 2: 23 1561. SYLVIUS Curtius 663 1682.
KRIGS-FARSOT ~⁰² l. under krig härjande l. gm krig spridd farsot; äv. bildl. Fördomarnas krigsfarsoter. BÖÖK ResFrankr. 118 (1916). Fältsjukan var .. i stort sedt identisk med vår tids krigsfarsoter. 2NF 35: 1128 1923.
KRIGS-FARTYG ~⁰² l. ~²⁰. örlogsfartyg, krigsskepp. PT 1791, nr 47, s. 1. VFL. 1924, s. 44.
Ssgr:
krigsfartygs-bygge,
krigsfartygs-byggnad,
krigsfartygs-cert,
krigsfartygs-konstruktör,
krigsfartygs-materiell, r.,
krigsfartygs-typ m. fl.
KRIGS-FILOSOF. person som från filosofisk synpunkt behandlar krigets problem. STEFFEN Krig 1: 13 (1914).
KRIGS-FILOSOFI. jfr -FILOSOF. STEFFEN Krig 1: 23 (1914). Tolstojs fatalistiska krigsfilosofi. BÖÖK 4Sekl. 144 (1928).
KRIGS-FISKAL. (titel för) ämbetsman som är förordnad ss. allmän åklagare vid krigsrätt (förr bl. vid krigsöverdomstol); förr äv. titel för viss tjänsteman i krigskollegium. HSH 31: 467 1662. HENEL 1729 16 (1730; om fiskal i krigskollegium). Allmän åklagare vid Krigs-Hofrätten är Krigsfiskalen. SFS 1868, nr 60, s. 74. Därs. 1914, s. 1001. jfr ÖVER-KRIGSFISKAL.
Ssgr:
krigsfiskals-befattning,
krigsfiskals-examen,
krigsfiskals-kontor,
krigsfiskals-tjänst,
krigsfiskals-ämhete m. fl.
KRIGS-FLAGGA, r. l. f. (föga br.) örlogsflagg(a); förr äv. allmännare: stridsfana. SCHULTZE Ordb. 1158 (c. 1755; om stridsfana). KrigVAT 1848, s. 513. FFS 1897. nr 44, s. 11.
KRIGS-FLAMMA, r. l. f., äv. -FLAM. () krigslåga; krigsbrand (se d. o. 2. RP 16: 19 (1654). På dett Kongl. Maij:tt icke måtte gifwa den ringeste orsaak till någon krijgsflam uthi Tysklandh. RARP 7: 134 (1160). FRYXELL Ber. 12: 87 (1843).
KRIGS-FLOTTA, r. l. f. örlogsflotta. G1R 10: 246 1535. VFl. 1925 s. 122.
KRIGS-FLYG. (ngt vard.) jfr FLYG, sbst.¹ 1. Regeringens plan för utökandet av krigsflyget. SvD(A) 1934, nr 194, s. 3.
KRIGS-FLYGFARKOST ~⁰²⁰ l. ~⁰⁰². Krig VAT 1923, s. 379.
KRIGS-FLYGMASKIN ~⁰⁰². VerdS 169: 12 1910.
KRIGS-FOLK.
[KRIGS-FOLK.ssg 1]
1) koll.: krigsmän, krigare, soldater. G1R 1: 20 (1521). Krigshärar bestå af ordnadt, väpnadt och öfvadt krigsfolk. HAZELIUS Förel. 1 (1839). SFS 1914, s. 969. särsk. övergående i bet.: krigsmakt, krigshär, armé. Marsken äger, om krigh och örligh fölle på Rijket, wara förman för Rijksens krigsfolk. Lagförsl. 28 1609. Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk. Mat. 22: 7 (Bib. 1917.
[KRIGS-FOLK.ssg 2]
2) () i pl.: krigsmän, krigare, soldater; jfr FOLK 3 e. Att vnge Her Steen .. icke förmotte holla öffuer 500 krigxfolk. SVART G1 124 (1561). NORDSTRÖM Samh. 1: 377 (1839; efter ä. källa).
Ssgr (till -FOLK 1; ():
krigsfolks-hemman. militiehemman. RP 9: 511 1642.
krigsfolks-jordebok. kam. jordebok över militiehemman. CLASON ReduktFörhist. 247 (1895; i fråga om förh. på 1640-talet).
krigsfolks-lösa, r. l. f. brist på krigsfolk. RARP 1: 72 1627.
krigsfolks-präst . vid krigsmakten anställd präst. RP 8: 281640.
krigsfolks-stat(en). arméstat(en). 2VittAH 17: 218 1625.
KRIGS-FOND. fond vars medel äro avsedda att användas för krig (l. för extraordinarie militära utgifter); i fråga om sv. förh. särsk.: statsfond som av K. Maj:t får disponeras (bl.) vid krigsutbrott; jfr -KREDITIV. PropRiksd. 9/6 1809, s. 39. ReglFl. 1834, 2: 2. Lantförsvarets krigsfond. SFS 1914, s. 211.
KRIGS-FORDON ~⁰² l. ~²⁰. i sht mil. militärt fordon. KrigVAT 1854, s. 61. BILLMANSON Vap 75 (1880).
KRIGS-FOT. i sht mil. det tillstånd (med avs. på styrka, indelning, utrustning osv.) vari ett lands stridskrafter l. delar därav befinna sig, då de äro redo att uppträda i krig; motsatt: fredsfot; i sht i uttr. vara l. stå o. d. resp. sätta l. ställa l. hålla o. d. på krigsfot. Förstärkt krigsfot, (mil.) om det förhållande att ett lands alla stridsmedel äro anlitade; jfr a. Skeppens fulla bemannande efter krigsfot. PT 1791, nr 43, s. 2. Flemingen en höll sina troppar på krigsfot oaktadt freden. 2SAH 14: 254 (1830). Då .. rikets krigsmagt eller någon del deraf ställes på krigsfot. SFS 1893, Bih. nr 41, s. 2. SvUppslB 1933. särsk. i mer l. mindre utvidgad l. oeg. anv.
[KRIGS-FOT.ssg 2.a]
a) i fråga om land l. nation o. d.: tillstånd av fullständig krigsberedskap. TÖRNEROS Bref 2: 59 (c. 1825. Sverige befann sig (under Svante Nilssons tid) åtta år på fullständig krigsfot. IllSvH 2: 443 1877.
[KRIGS-FOT.ssg 2.b]
b) i uttr. befinna sig l. stå o. fl. på krigsfot (med ngn), befinna sig i krigstillstånd (mot ngn) ligga i krig (med ngn); ofta bildl. LoW 1862. Läkarne lefva på ständig krigsfot mot mänsklighetens fiender. PAULSON Minnestal 93 (1899).
KRIGS-FREGATT (numera knappast br.) örlogsfregatt. SP 1792, nr 173, s. 2.
KRIGS-FURSTE, äv. -FÖRSTE. () (högste) befälhavare över en krigshär l. ett lands osv. stridskrafter; krigsherre; äv.: furste som för krig l. vars regering kännetecknas av krig. RA I. 1: 250 (1540). Then mächtige Krijgzförsten Alexander Magnus. BRAHE Oec. 26 (1581; uppl. 1920). ATTERBOM Minnest. 1: 301 (1844; motsatt "fredsfurste").
KRIGS-FÅNGE. person (i sht kombattant) som blivit tillfångatagen i krig. Göra ngn till krigsfånge. Utväxla krigsfångar. Commendanten (i Wepprick) capitulerade och gaf sig till krigsfånge. KKD 1: 339 (1709). Såsom krigsfångar betraktas krigsmän, som på ett eller annat sätt fallit i fiendens våld. TSjöv. 1890, Bih. s. 34. BÖÖK Lejon 341 (1935).
Ssgr:
krigsfånge-arbete. äv. konkret. En utställning af krigsfångearbeten från sibiriska fångläger. RedNordM 1916, s. 31. -läger. LINDER Resa 229 (1919).
KRIGS-FÅNGEN, p. adj. tillfångatagen i krig; som gjorts till krigsfånge (resp. krigsfångar); äv. substantiverat. En Krigzfången man snärier sigh vtur Fiendens hender. L. PAULINUS GOTHUS MonTurb. 280 1629. Horn med hela sin trupp blef krigsfången. 2SAH 54: 228 (1878). Nytt manskap, som är bestämt att aflösa de hittills krigsfångne. GHT 1905 nr 234 A, s. 3.
KRIGS-FÅNGENSKAP ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. PT 1758, nr 3, s. 2. SFS 1914, s. 571.
KRIGS-FÄLT. (i fackspr., föga br.) område inom vilket ett krig föres l. där krigets rätt kan göras gällande. NF 8: 1533 1884.
KRIGS-FÄRD. (i sht i vitter stil) jfr -TÅG. Carl Knutsons mäktiga Krigsfärd åt Skåne, år 1452. 1Vitt. AH 1: 135 (1755). HEIDENSTAM Svensk. 1: 262 (1908).
KRIGS-FÄRDIG. krigsberedd; stridsfärdig. KrigVAT 1850, s. 35. Ett fullt krigsfärdigt regemente. Ill MilRevy 1898, s. 42.
KRIGS-FÖR, adj. (föga br.) krigsduglig. BJÖRNSTJERNA Beskattn. 46 (1832). För att utaf beväringen dana en fullkomligen krigsför armé. AB 1845, nr 2, s. 3.
KRIGS-FÖRANDE, se A.
KRIGS-FÖRARE. () person som för krig; härförare. Linc. (1640). ISOGÆUS Segersk. 169 (c. 1700.
KRIGS-FÖRBEREDELSE ~O0200. i sht i pl. LEFRÉN Förel. 1: 113 (1818).
KRIGS-FÖRBRYTELSE. överträdelse av de av folkrätten föreskrivna lagarna för uppträdande i krig. De tyska krigsförbrytelserna (under världskriget). Krig VAT 1922, s. 378. SvUppslB 1933.
KRIGS-FÖRBUND. förbund som ingås för gemensamt förande av (ett) krig; äv. konkret, om de förbundna staterna; jfr -ALLIANS. SCHRODERUS Os. 1: 758 (1635; konkret). FRYXELL Ber. 10: 138 (1842).
KRIGS-FÖRETAG ~⁰⁰², äv ~²⁰⁰ jfr -OPERATION, -TÅG. Mål som röra Krigsoperationer, Krigsrörelser och Krigsföretag. LEFRÉN Förel. 1: 125 (1818). SFS 1914, s. 985.
KRIGS-FÖRFAREN, p. adj. (numera mindre br.) krigserfaren. HH 20: 357 (c. (1640).
Avledn.:
krigsförfarenhet , r. l. f. (numera mindre br.) G1R 26: 88 1556. KrigVAT 1844, s. 425.
KRIGS-FÖRFATTNING. (numera bl. i militärt fackspr.) (om sammanfattningen av de åtgärder som vidtagas för att sätta ett land, en här osv.
[KRIGS-FÖRFATTNING.ssg 2.i]
i) krigsberedskap; numera vanl. liktydigt med: krigsorganisation, härordning.
Sättia sigh i krigzförfattning. RARP V. 2: 219 1655. Gången af vår krigsförfattnings historiska utveckling. HALLMAN Förf. 130 (1881). HEDIN TalUngdemokr. 25 1914.
KRIGS-FÖRHÅLLANDE. vanl. i pl. KrigVAT 1848, s. 160. Olycksfall, förorsakat av krigsförhållandena under 1914–1919 års världskrig. SFS 1923, s. 171.
KRIGS-FÖRHÖR. () förhör (handläggning) inför krigsrätt; äv. konkret: krigsrätt. HC11H 7: 125 1676. KrigVAH 1829 s. 331 (konkret). jfr REGEMENTS-KRIGSFÖRHÖR.
KRIGS-FÖRING, se A.
KRIGS-FÖRKLARING. officiellt meddelande från en stat till en annan att krigstillstånd från en viss tidpunkt) inträder dem emellan. Utfärda krigs- förklaring. PT 1758, nr 11, s. 3. Mordbrand är hans (dvs. fiendens) krigsförklaring. TEGNÉR (WB) 6: 7 (c. 1827. Österrikes krigsförklaring mot Napoleon (år 1813). 3SAH 3: 244 (1888). SvUppslB 1933. särsk. bildl.; jfr KRIG f. De likgilitigaste, de hårfinaste, metaphysiska spekulationer, blifva utropade såsom uppenbara krigsförklaringar emot religion och lagar. LEOPOLD 3: 233 (1799, 1816). "Fascismen", säger Giovanni Gentile,.. "är en krigsförklaring mot intellektualismen..". NoK 111: 150 1931.
KRIGS-FÖRKUNNELSE. () krigsförklaring. WOLLIMHAUS Ind. (1652). DALIN Hist. III. 1: 572 (1761).
KRIGS-FÖRNÖDENHET ~⁰¹⁰² l. ~⁰²⁰⁰. nästan bl. i pl. Canoner och andra Krigs-förnödenheter. NORDBERG C12 2: 173 (1740). TjReglArm. 1867, 4: 190. Lang FinlSjör. 2: 74 1910.
KRIGS-FÖRPLÄGNAD. i sht mil. (den del av förvaltningen i krig som rör) truppernas osv. förplägnad i fält. HEDIN Front. 222 1915.
Ssgr (mil.):
krigsförpägnads-reglemente, 3NF 12: 54 1930.
krigsförpägnads-tjänst. 3NF 1930.
KRIGS-FÖRRÅD. förråd av. för krig(et) behövliga förnödenheter. EHRENADLER Tel. 806 (1723). (I Warschau) funnos 124 kanoner, 100 tunnor krut och stora samlingar af andra krigsförråd. FRYXELL Ber. 11: 118 (1843). SFS 1910 nr 153, s. 107.
KRIGS-FÖRRÄTTNING. (numera föga br.) företagande l. förehavande l. uppdrag o. d. i krig; äv.: krigsföretag, krigsoperation. LMil 4: 1369 1707. Ingen lägenheet yppar sigh än till några krigsförrättningar. CARL XII Bref 168 (1717). SDS 1899, nr 530, s. 1.
KRIGS-FÖRSTE, se -FURSTE.
KRIGS-FÖRSÄKRA, -ing. försäkra (ngn l. ngt) mot krigsrisk; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare. Taga, teckna en krigsförsäkring. LILLE Försäkr. 112 (1882: krigsförsäkring). Lasten krigsförsäkrades i engelska Lloyds. SvD(A) 1915 nr 228, s. 5.
Ssgr:
krigsförsäkrings-premie. PT 1904, nr 102 B, s. 1.
krigsförsäkrings-rörelse. Statens krigsförsäkringsrörelse. SFS 1915, s. 686.
KRIGS-FÖRTJÄNST. förtjänst (merit) som ngn förvärvar i krig; militär förtjänst. BRENNER Dikt. 2: 91 (1729). CRUSENSTOLPE Tess. 2: 204 (1847).
KRIGS-FÖRVALTNING. förvaltning som gäller krig l. krigsberedskap; militär förvaltning; äv. konkret, om styrelse l. ämbetsvärk o. d. som handhar krigsförvaltningen. KrigVAH 1807, s. 114 (1803). Hr Nils Adam Humble, Amiralitets-Kammar-Råd, tjenstgörande i Krigs-Förvaltningen. Hofcal. 1810, s. 44. Förvaltningen vidlantförsvaret på krigsfot benämnes krigsfövaltning. SFS 1914, s. 211.
KRIGS-FÖRVANT. () krigskamrat. L. PAULINUS GOTHUS Stiernskiöld E 4 a 1628. Linc. Dddd 1 b 1640.
KRIGS-FÖRÖDELSE. ÖDMANN StrFörs. II. 1: 53 (1803). FRYXELI, Ber. 8: 60 1838.
KRIGS-GALEN. (vard.) som ivrar för krig (eg. på ett sätt som vittnar om sinnessjukdom). NDA 1915. nr 235, s. 2. Det krigsgalna Tyskland. STEFFEN Krig 4: 409 (1917).
KRIGS-GALENSKAP ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰. (vard.) jfr -GALEN.
KRIGS-GALÄR. (förr) jfr -FARTYG. NoK 13: 69 1922.
KRIGS-GAS. giftgas använd ss. stridsmedel, stridsgas. ÖSTERGREN 1930.
KRIGS-GENERAL. () härförare. RARP 3: 248 (1642). WINGÅRD Minn. 6: 135 (1809, 1847.
KRIGS-GESCHÄFT. ()
[KRIGS-GESCHÄFT.ssg 1]
1) krigsföretag, krigsoperation. G1R 10: 42 1535.
[KRIGS-GESCHÄFT.ssg 2]
2) krigsförnödenheter. G1R 10: 118 1535.
KRIGS-GEVÄR. gevär avsett att användas i strid, armégevär (motsatt: jaktgevär o. d.); förr äv. allmännare: krigsvapen. WIDEKINDI KrijgH 203 (1671; om krigsvapnen i allm.). Et större partie karbin blykulor til Arméns krigsgevär. Krig VAH 1835, s. 130. ALM Eldhandv. 1: 264 1933.
KRIGS-GREPP. () grepp (tillvägagångssätt) som invändes i krig, krigslist; äv. bildl.. (jfr KRIG f). ISOGÆUS Segersk. 874 (c. 1700. Thet stårtil befarandes, at Satan med thetta krigsgrep (dvs. gm att locka människan i fara) vinner sina största segrar i Christenheten. BÆLTER Christen 65 (1743, (1748). HÖIJER Thukyd. 2: 16 (1832).
KRIGS-GUD. rel.-hist. manlig gudomlighet som härskar över kriget o. vad därtill hör o. som anropas om seger i krig; äv. bildl., om (ung) framstående krigare. SCHÜCK VittA 1: 35 (i handl. fr. (1617). Mars, hedningarnas krigs Gud. SPEGEL 174 (1712). Den unge krigsguden. CARLÉN Klein 124 (1838; bildl., om en officer). NILSSON PrimKult. 120 1923.
KRIGS-GUDINNA. rel.-hist. jfr -GUD. RUDBECK Atl. 4: 158 (1702). Den vilda (egyptiska, krigsgudinnan Sechmet. IllRelH 48 1924.
KRIGS-GUVERNÖR. (i fråga om äldre ryska förh.) militär befälhavare över visst område. AVHAUSWOLF 1809 hos BÅÅTH-HOLMBERG FlickDagb. 253. Grefve Tolstoy .. har varit Krigsguvernör i Petersburg. JournLTh. 1812, nr 235, s. 3. FinbiogrHb. 712 1897.
KRIGS-GÄLD. (föga br.)
[KRIGS-GÄLD.ssg 1]
1) == -GÄRD 1. ESTEGNÉR 1809 hos WRANGEL Räm. 80.
[KRIGS-GÄLD.ssg 2]
2) krigskontribution (se d. o. 2. HEDIN Front. 206 (1915).
KRIGS-GÄRD.
[KRIGS-GÄRD.ssg 1]
1) (i sht i fråga om ä. förh.) extra pålaga (bevillning) för krigets behov; jfr -HJÄLP 2 a, -KONTRIBUTION 1. HSH 22: 284 (1650). Sveriges Konung .. äger.. rättighet.. att utskrifva Krigsgärder då Landet med Härsmagt blifver angripit. AdP 1789 s. 486. THULIN Mant. 2: 83 (1935).
[KRIGS-GÄRD.ssg 2]
2) (mindre br.) krigskontribution (se d. o. 2. Abboten af Fulda .. måste affinna sig med en efter hans krets drygt afpassad krigsgärd. 2SAH 5: 17 (1807). SvUppslB (1933).
Ssgr (till 1; i fråga om ä. förh.):
krigsgärds-bevillning . AdP 1789, s. 636.
krigsgärds-järn . krigsgärd utgående i järn. Bergv. 4: 345 1810.
krigsgärds-spannmål. krigsgärd utgående l. spannmål. TROLLE-WACHTMEISTER Ant. 1: 133 1808.
KRIGS-HAMN. örlogshamn. LEFRÉN Förel. 1: 122 (1818). De svenska krigshamnarna äro Stockholm, Karlskrona, Fårösund och Göteborg. SFS 1905, nr 27.
KRIGS-HAND. () 1 uttr. med krigshand, med väpnad hand, med krigiskt väld; med krig. Att wij medt krijgss handt, haffue thet (dvs. riket) igen Increcktadt. G1R 3: 141 (1526). SVARTG1 140 1561.
KRIGS-HANDEL. () krigsföretag, krig; krigssaker. Will tå hans N(åde) lata samma skep vtlöpa, med sådana tilbehörninger som krigxhandel tillhörer. G1R 8: 72 (1532). Soldater som vthi Krigzhandel wäl äro öffwade och förfarne. L. PAULINUS GOTHUS MonTurb. 180 (1629). SCHULTZE Ordb. 1740 (c. 1755.
KRIGS-HANDLING.
[KRIGS-HANDLING.ssg 1]
1) krigisk(t) handlingl. företag; förr äv.: krigföring. Skytt, Kruth, Lodh och andre nöthtorffter, som krijgzhandlingh kräffuer. TEGEL G 1 2: 136 (i handl. fr. (1541). MANKELL Fältsl. 133 (1857). När politiken vädjar till svärdet, träder krigshandlingen i förgrunden. TINGSTEN AnvTakt. 9 (1887). särsk.: under fred företagen flentlig handling (som eg. innebär l. förutsätter krigstillstånd med den makt mot vilken den företages). ADELSVÄRD NF 16 (1919). 2NF 36: 192 1923.
[KRIGS-HANDLING.ssg 2]
2) skriftlig handling (dokument) som gäller krig l. krigsförhållanden; militär handling. LReg. 213 1635. BtRiksdP 1877, I. 1: nr 1, Bil. 7, s. 3.
KRIGS-HANDTVÄRK(ET) ~⁰²(0). (numera bl. i ålderdomligt spr.) krigaryrke(t). HÖPKEN 1: 16 (c. (1752). Tappra bussar, hvilka praktiskt utöfva krigs-handtverket. KrigVAT 1848, s. 594.
KRIGS-HEDER. (numera knappast br.) krigsära, krigarära. De Swears och Göthers gamla Krigs-heder. HC11H 6: 69 (c. 1700. SvMerc. V. 4: 125 1760.
KRIGS-HEMMAN. () militiehemman. RP 16: 78 1655. FörarbSvLag 5: 98 1713.
KRIGS-HERRE.
[jfr t. kriegsherr]
fältherre; numera nästan bl. om statsöverhuvud i en monarkisk stat i hans egenskap av (innehavare av rätten att börja krig o. att vara) överste befälhavare för krigsmakten. JPETRI ChrPred. D 4 a (1561). The fram för andra tapferste Persiske Krijgzherrar, Rhæsaces och Spithridates. SYLVIUS Curtiuus 162 (1682). Mikadon, kejsaren, är öfverste krigsherre (i Japan). IllMilRevy 1900 s. 249. SvRiksd.I. 4: 120 1932.
KRIGS-HERRLIG.
[avledn. av -HERRE]
(i fackspr.) som tillkommer l. tillhör ngn i hans egenskap av krigsherre. SvH 6: 236 (1905). Hertigen af Holstein-Gottorp hade ändtligen (genom freden i Traventhal) fått sina .. krigsherrliga rät, tigheter fixerade. Därs. 250 1906.
KRIGS-HETS. hetsande till krig (gm våldsam propaganda o. d.). HEDIN TalUngdemokr. 63 (1914).
KRIGS-HETSARE. jfr -HETS. HJÄRNE K12 111 1902.
KRIGS-HISTORIA. (gren av den historiska vetenskapen som behandlar) krigens historia o. krigsväsendets utveckling (i allm. l. under ngn viss tid l. i ett visst land l. rörande ngt visst truppförband osv.). GT 1788, nr 84, s. 1. KrigsHistorien under Konung Carl XI. SP 1792, nr 12 s. 4. Krigskonst och krigshistoria intaga främsta rummet bland krigsvetenskaperna. TINGSTEN FormTakt. 1 (1889). Kungl. Västerbottens regementes krigshistoria. BERGENSTRÅHLE (1917; boktitel).
KRIGS-HISTORIKER; pl. == l. historici. person (vetenskapsman) som bedriver studier l. forskningar i krigshistoria. NF 3: 844 (1879). SvD(A) 1922, nr 104, s. 3.
KRIGS-HISTORISK. adj. till -HISTORIA. Krigshistorisk forskning. Krigshistorisk författare. Krigshistoriska afdelningen (i generalstaben). BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, Mem. 1, s. 212. SFS 1916, s. 257.
KRIGS-HJÄLP. ( krig- 1657. krigs- 1611 osv.)
[KRIGS-HJÄLP.ssg 1]
1) i allm.: hjälp (i trupper l. pänningar l. förnödenheter osv.) som gives ngn i l. för ett krig. WOLLIMHAUS Ind. 1652. Pligten att afhålla sig från krigshjelp åläggerhvarje neutral stat att (osv.). TSjöv. 1890, Bih. s. 46.
[KRIGS-HJÄLP.ssg 2]
2) == -GÄRD.
[KRIGS-HJÄLP.ssg 2.a]
a) (i fråga om ä. förh.)
== -GÄRD 1. RA II. 1: 60 (1611). Extraordinarie krigshielper. 2RA 1: 617 (1723). HAGSTRÖM Herdam. 3: 582 (1899; i fråga om förh. på 1600-talet) b) () == -GÄRD 2. Konungen) lät .. genom .. Stenbock fordra krigshjälp af Staden Lemberg. LOENBOM Stenbock 1:96 1757.
KRIGS-HJÄLTE. (numera i sht i vitter stil) tapper krigare; äv. (vard.) ironiskt. Han är då ingen krigshjälte. SVARTG1 166 1561. (Kam- byses) war .. en tapper Krijgzhielte. SCHRODERUS Sleid. 15 (1610). Männen af år 1738, de som lekte krigshjeltar år 1741. 2SAH 55: 325 (1878). Fader Jon, medaljör från Gustaf III:s krig med Ryssland en storskrytare och krigshjälte. ENGSTRÖM 5Bok 28 (1910).
KRIGS-HOP, r. l. m. (numera föga br.) hop av krigare; truppavdelning; äv.: krigshär. Så kom tilhand / The Galler medh en stoor Krijgshoop. SIGFRIDI I 8 b (1619). En truppstyrka, hvilken nedgjorde eller tillfångatog spridda svenska krigshopar. SCHYBERGSON FinlH 1: 82 (1887). ÖSTERGREN (1930) .
KRIGS-HORN. () stridslur. FREUNDT Alm. 1667, s. 10. KrigVAH 1837, s. 7.
KRIGS-HOSPITAL. ()
[KRIGS-HOSPITAL.ssg 1]
1) vård- o. försörjningsanstalt för invalider o. ålderstigna krigsmän. LReg. 248 (1648). LMil. 1: 91 1681.
[KRIGS-HOSPITAL.ssg 2]
2) fältsjukhus; militärsjukhus. BL 11: 366 1845.
KRIGS-HOT. hot om krig.äv. närmande sig bet.: krigsfara. Krigshotet från Ryssland hade tystnat. MALMSTRÖM Hist. 4: 257 1874. Nationernas förbund har ett omsorgsfullt utarbetat system som skall tillämpas vid krigshot. SvD(A) 1933 nr 67 s. 4.
KRIGS-HOTELSE. (numera föga br.) krigshot. ROMAN Holbg 266 (1746). AB 1898, nr 62 s. 3.
KRIGS-HOVRÄTT ~⁰², äv. ~²⁰. överkrigsrätt; särsk.: krigsdomstol i andra instans vilken utgör en allmän överdomstol för krigsmakten till lands o. sjöss (upprättad år 1791. IT 1791, nr 30, s. 2. Krigshofrätten .. utgöres af presidenten i Svea Hofrätt, såsom ordförande, en ledamot i samma Hofrätt, hvilken af Konungen förordnas att vara öfverauditör, samt tre militäre ledamöter. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 7, s. 2. SFS 1923, s. 400.
KRIGS-HOVRÄTTS-RÅD. titel för en av de civila ledamöterna (förr för den ende civile ledamoten) av krigshovrätten. SFS 1868 nr 60 s. 73. Därs. 1914, s. 1000.
Ssg:
krigshovrättsråds-ämbete. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 7 s. 12. SFS 1923, s. 421.
KRIGS-HUND. dresserad hund som användes i krig för uppspårande av sårade, rapportföring o. spaning m. m. Tldr. 1894 Julnr s. 43. SvUppslB 1933.
KRIGS-HYSTERI. i sht med. form av hysteri som uppträder under krig o. som förorsakas av de starka påvärkningarna på nervsystemet under krigsförhållandena. STEFFEN Krig 1: 108 1914. GADELIUS Själsl. 3: 338 1922.
KRIGS-HÄNDELSE. I alla tider hafva krigshändelser .. uptagit mera rum i Historien, än de stilla och välgörande dygder. SCHÖNBERG Bref 1: 110 (1772). För brandskada, som af krigshändelse förorsakas, gifver bolaget icke ersättning. FFS 1896, nr 12, s. 2. 2NF 19: 844 1913.
KRIGS-HÄR, r. l. m. (numera i sht i icke fackmässigt spr.) här, arme. SVARTG1 109 (1561). SÖDERMAN ExBook 1 (1679). Den stående krigshären (i Preussen). KrigVAH 1843, s. 3. Luk. 21: 20 (Bib. 1917.
KRIGS-HÄRDA, -ning. vänja (ngn) vid krigets strapatser o. umbäranden, härda (ngn) i krig; nästan bl. i pass.,i sht i p. pf., samt i p. pr. ss. adj. Den Svänska Konungen (dvs. K. XII) var ung, hans manskap intet krigshärdat. SvMerc. 2: 219 (1756). De krigshärdande ströftågen. KrigVAT 1854 s. 247.
KRIGS-HÄRJAD. p. adj. SvD(A) 1917 nr 8 s. 11. Lifsmedelstillförsel till krigshärjade länder i Europa. 2NF 36: 467 1924.
KRIGS-HÄRJNING. SvT 1852, nr 173, s. 4. 2VittAH 29: Bil. 170 1884.
KRIGS-HÄROLD. (i fråga om ä. förh.) härold som kungör (utbrottet av ett) krig. NORDFORSS (1805). KOLMODIN Liv. 1: 84 (1831). DALIN 1852.
KRIGS-HÄST. ( kriga- 1640. krigs- 1845–1892 häst använd l. avsedd för krigsbruk. Linc. I 2 a 1640. KrigVAT 1845, s. 556. Den berbiske hästen prisas .. såsom verldens ypperste krigshäst. WRANGEL HbHästv. 1000 1886.
KRIGS-HÖGSKOLA ~⁰²⁰. högre lärovärk för utbildning av officerare. HAZELIUS Försl. 55 (1839). Kongl. Krigshögskolan på Mariæberg. SVEDELIUS Statsk. 1: 37 (1868). SFS 1926, s. 915. jfr SJÖ-KRIGSHÖGSKOLA.
Ssgr:
krigshögskole-elev, -utbildning m. fl.
KRIGS-HÖVDING, förr äv. -HÖVDINGE. (numera bl. arkaiserande, i sht i vitter stil) (högste) befälhavare över en krigshär l. en truppstyrka; härförare; truppbefälhavare. EHRENADLER Tel. 198 1723. (Karl Knutssons) krigshöfding Bo Dyre .. blef af erkebiskopen narrad tillett stillestånd. FRYXELL Ber. 2: 189 (1826). LAGERLÖF HomOd. 118 1908.
KRIGS-HÖVITSMAN.
[jfr t. krigshauptmann]
(numera nästan bl. i biblisk stil) == -HÖVDING. LIND 1: 1050 (1749). CRUSENSTOLPE Mor. 6: 69 (1844). 2Kon. 25: 26 (Bib. 1917.
KRIGS-INDELNING ~⁰²⁰. mil. indelning (av armé armékår, arméfördelning l. lägre truppförband) på krigsfot; motsatt: fredsindelning. BtRiksdP 1892 B, 1: nr 1, Försl. s. 106.
KRIGS-INDUSTRI. industri som är avsedd att tillgodose behovet av krigsförnödenheter (särsk. krigamateriell). VFl. 1917 s. 49. HECKSCHER SvEkonH 1: 161 1935.
KRIGS-INGENJÖR. (i sht i fråga om ä. förh.) mil. fortifikationsingenjör. Franska och tyska krigsingeniörer från (1600-talet). UB 6: 81 (1874). Michelangelo tjenstgjorde som krigsingeniör (1527). NF 4: 1479 1881.
KRIGS-INGENJÖR-MATERIELL, r. mil. krigsbyggnadsmateriell. SFS 1919, s. 217.
KRIGS-INRÄTTNING ~⁰²⁰. (numera föga br.) i pl.: inrättningar för krigsväsendet. KrigsmSH 1798, s. 127. Öfver de äldsta folkslagens krigsinrättningar och krigskonst äger man ganska få och obestämda upgifter. LEFRÉN Förel. 1: 32 (1818). TINGSTEN AnvTakt. Bih. 13 1887.
KRIGS-INSTRUMENT.
[KRIGS-INSTRUMENT.ssg 1]
1) (i sht i fackspr.) hjälpmedel (truppförband med vapen osv.) vid utförande av krigsoperationer; förr särsk. om krigamateriell (vapen o. d.); jfr INSTRUMENT 1. Petarderne och annor Krijgz Instrument. WIDEKINDI KnijgH 315 (1671). KrigVAH 1923, s. 108.
[KRIGS-INSTRUMENT.ssg 2]
2) militärt musikinstrument; jfr INSTRUMENT 3. KrigVAT 1849, s. 527. SPAK Fan. 21 1890.
KRIGS-INVALID, m. ||ig. person som blivit invalid i krig. 2NF 27: 1243 1918.
KRIGS-IVER. iver för krig; förr äv. allmämnare: stridsiver, stridslust. Krigzifveren och den Grymma hämnden .. lyste utur deras förbittrade ögon. EHRENADLER Tel. 843 (1723). (August II av Polen) ränade därpå, att Danmark skulle ryckas med af sin krigsifver, så snart han själf tagit första steget. HJÄRNE K12 67 1902.
KRIGS-IVRARE. person som ivrar för krig. GRIMBERG SvH 376 (1908). Imperialistiska krigsivrare. SvD(A) 1934, nr 27 s. 6.
KRIGS-JORDEBOK ~⁰⁰². (förr) kam. militiejordebok. BraheBrevväxt. II. 1: 60 1652. CARLSON Hist. 3: 33 1874.
KRIGS-JUSTITIARIE, äv. -JUSTITIARIUS. (förr) auditör vid överkrigsrätt; överauditör. Krigsart. 1798, 14: 8. SFS 1870, nr 4, s. 4. FinBiogrHb. 412 (1896; i fråga om förh. före 1793.
KRIGS-JÄRNVÄG ~⁰² l. ~²⁰. militärjärnväg; särsk. (i fackspr. ) om järnvägar på krigsskådeplatsen (motsatt: hemortens järnvägar). SJ 4: 412 1906. KrigVAH 1922, s. 99.
Ssgr (i fackspr.):
krigsjärnvägs-chef. SJ 4: 412 (1906). SFS 1911, nr 110 s. 34.
krigsjärnvägs-styrelse. konkret. FFS 1930, s. 1154.
KRIGS-KALENDER. (förr) officiell kalender upptagande alla till krigamakten hörande förbind, förvaltningsorgan o. d.;särsk. i uttr. krigs- och civilkalender l. civil- och krigskalender, kalender omfattande såväl civila som militära inrättningar, styrelser o. värk m. m. Sveriges Civil och Krigs Calender För Året 1791. (1790; boktitel).
KRIGS-KAMMARE. (i fråga om äldre l. utländska förh.) ämbetsvärk som har att handlägga militära ärenden; i fråga om sv. förh. == -KOLLEGIUM. SP 1809, nr 19, s. 1 (i fråga om förh. i Preussen).
Ssgr (förr):
krigskammar-bokhållare. MeddSlöjdF 1891, s. 42 (i fråga om förh. 1654.
krigskammar-presidentsämbete. PERINGSKIÖLD MonUpl. 106 (1710; i fråga om utländska förh.).
krigskammar-råd. OxBr. 3: 231 1631. LMil. 4: 1228 1700.
KRIGS-KAMRAT. Gamla krigskamrater. SCHULTZE Ordb. 2146 (c. (1755). Och nu så är du vår krigskamrat / Och numero femton, Stolt. RUNEBERG 5: 97 (1860).
Avledn.:
krigskamratskap , n. GEIJER I. 1: 32 (1818). Skål, herr fänrik, för krigskamratskapet! HORNBORG Svallv. 197 (1923).
KRIGS-KAMRERARE. (förr) titel för vissa (överordnade) tjänstemän inom den militära förvaltningen.
CivInstr. 53 (1635). Krigskamrerareåligger att under chefen verkställa formell granskning av.. inkomna medelsredovisningar. SFS 1914, s. 218.
KRIGS-KANSLI.
[KRIGS-KANSLI.ssg 1]
1) (i fråga om äldre l. utländska förh.) regeringskansli (ministerium) som handlägger militära ärenden. Regeringen (i Belgien) består .. af en Hemlig Conseil, en Finance-Conseil, et Krigs-Cantzli m. m. PT 1791, nr 5, s. 2. DALIN 1852.
[KRIGS-KANSLI.ssg 2]
2) (förr) kansli sorterande under "krigskollegium". SthmHCal. 1762, s. 29.
[KRIGS-KANSLI.ssg 3]
3) () fältkansli. PT 1758, nr 71, s. 3. LINDFORS (1815; med hänv. till fältkansli).
Ssgr (till -KANSLI 1; i fråga om äldre l. utländska förh.):
krigskansli-departement.
KrigVAH 1808, s. 40.
krigskansli-sekreterare. SvNorStatscal. 1816, s. 312 (i fråga om norska förh.).
KRIGS-KARTA. dels om kartor som äro avsedda att användas vid krigsoperationer o. d., dels om kartor som visa krigsoperationernas utveckling l. krigsläget inom visst krigsområde. KrigVAH 1807, s. 35. 1838 .. publicerade (New- York) Herald den första krigskarta, som lär förekommit i någon tidning. SYLWAN ModPress. 46 (1906).
KRIGS-KASSA. kassa som medföres i fält vid hög., armé-, armékårs- o. arméfördelningskvarter samt vid de lägre truppförbanden o. ur vilken utgifterna för ett krigs förande bestridas; äv. om i fredstid upprättad (arméförvaltningen l. truppförband tillhörig) kassa l. fond som är avsedd för militära utgifter. De i fredlig tid til Krigz-Cassans besparing vid Regementerna indragne boställen. ARNELL Stadsl. 422 (1730). Krigskassan på 520000 dollars föll i ströfcorpsens händer. KrigVAH 1885, s. 14. SFS 1914, s. 213. särsk. oeg. (jfr KRIG f). om fackförenines l. fackför-bunds o. d. strejkkassa. ALDÉN Medb. 4: 46 (1885). ÖSTERGREN (1930).
Ssgr:
krigskassa-avdelning. Krigskassaavdelningen vid III arméfördelningens stab SFS 1916 s. 812.
krigskassa-reglemente. SFS 1914 s. 216. väsende(t). SFS 1914, s. 216.
KRIGS-KASSÖR. tjänsteman som har vård om krigskassa; särsk. ss. titel för vissa tjänstemän vid arméförvaltningens civila departement (förr vid "krigskollegium") l. vid enskilt truppförband. BoupptSthm 1684, s. 117 a, Bil. 1679. Rüdling 299 (1731; i fråga om "krigskolle- gium"). (Arméförvaltningens) kassa .. är under Krigskassörens närmaste vård. SFS 1865, nr 50, s. 17. ExInf. 1927, s. 249.
KRIGS-KEMI. för krigsändamål avsedd kemisk (kemiskt-teknologisk) forskning. SMITH Gastj. 43 (1925).
KRIGS-KIRURG. i krig värksam kirurg, fältkirurg. IllMilRevy 1902 s. 362. LbKir. 1: 581 1920.
KRIGS-KIRURGI. jfr -KIRURG. BtRikdP 1876, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, s. 11. BAUER SvArmHäls. 36 (1924).
KRIGS-KJORTEL. () stridsdräkt; i fråga om antika förh. SCHRODERUS Os. 1: 582 (1635). KLING Spect. K 4 b 1735.
KRIGS-KLÄDER, pl. () stridsdräkt; krigarkläder. REENHIELM ThViik. 65 (1680). SCHULTZE Ordb. 2325 (c. 1755.
KRIGS-KLÄDNAD. () == -KLÄDER. VERELIUS 117 1681.
KRIGS-KLÄNNING. () == -KLÄDER. LINDFORS (1815). NORDSTRÖM Samh. 2: 186 (1840).
KRIGS-KNEKT. (numera bl. arkaiserande) krigare, soldat; legoknekt. Görer redho twhwndradhe krigsknecter, ath the fara til Cesaream. Apg. 23: 23 (NT (1526). Den stolta presten – / Mer lik en krigsknekt än en andans man. HAGBERG Shaksp. 4: 262 (1848). ÖSTERGREN 1930.
KRIGS-KNEP. (numera mindre br.) krigslist; äv. bildl. ROMAN Holbg 251 (1746). RYDBERG Varia 233 (1894; bildl.).
KRIGS-KOLLEGIUM. (ordet användes förr ofta med lat. böjning, t. ex. RP 6: 88 (1636: Krigz-Collegii, gen. sg.), PH 7: 4867 (1759: Krigs-Collegii, gen. sg.)) (förr) benämning på ett (mellan åren 1630 o. 1866 existerande) centralt ämbetsvärk som hade att handlägga ärenden rörande härväsendets förvaltning, är 1866 ersatt av arméförvaltningen. RP 6: 88 (1636). Krigs Styrelsens förvaltande del är i Sverge uppdragen åt Krigs-Collegium. HAZELIUS Förel. 4 (1839). SFS 1921, s. 2387. jfr ÖVER-KRIGSKOLLEGIUM.
KRIGS-KOMET. (i fråga om ä. förh.) komet som ansågs förebåda krig; särsk. oeg. o. bildl. TOPELIUS Vint. II. 2: 39 (1882; bildl.). De (dvs. fåglarna) kunna väl vittna av ögonsyn / om den nya kamraten som .. / .. skymtar häruppåt ibland som en fet / och gul och bulen krigskomet. KARLFELDT FlBell. 107 (1918; om ett luftskepp).
KRIGS-KOMMISSARIAT. (i fråga om äldre l. utländska förh.) fältkommissariat; entendentur; särsk. (förr) i Sv., namn på en särskild förvaltande myndighet som hade att under krig sörja för arméns avlöning, förplägning o. furagering samt förestå hushålliningen vid arméns sjukvårdsinrättningar. LMil. 4: 1551(1716). Kongl. Skånska Krigs-Commissariatet. SvKrigCivCal. 1811, s. 100. Finska Krigskommissariatet. FFS 1896, nr 9 s. 3. SvUppslB 1933. jfr GENERAL-KRIGSKOMMISSARIAT.
KRIGS-KOMMISSARIE, förr äv. -KOMMISSARIUS. (förr) tjänsteman vid (i sht föreståndare för) kommissariat vid fördelningsstab; fältkommissarie; förr äv. titel för vissa tjänstemän i "krigskollegium" l. i "krigskommissariatet". G1R 27: 285 (1557). OxBr. 5: 46 (1615). KrigsCommissarius (vid krigskollegium). HENEL 1729 16 (1730). Redan 1646 finner man, at en KrigsCommissarie varit i (krigs-)Collegium tilsatt. KrigVAH 1828, s. 338. Vid varje fördelnings stab fanns vanl. en krigskommissarie. 3NF 12: 57 1930. jfr GENERALÖVER-KRIGSKOMMISSARIE.
KRIGS-KOMMISSION. (i sht i fråga om äldre o. utländska förh.) komission som tillsatts för att behandla ärenden rörande militärväsendet. (Med anledning av statsrevolutionen i Polen har) Krigs-Commissionen .. fått order, at låta aftåga 10,000 man til de södra Provinserne. PT 1791 nr 40, s. 2. Först tillsattes (efter freden i Nystad 1721, då fångarna började återvända från Ryss- land) en s. k. "krigskommission", som erhöll det ömtåliga värfvet att pröfva hvilka officerare som borde bibehållas. 3SAH 14: 65 1899.
KRIGS-KOMMITTÉ. (i fråga om ä. förh.) jfr -KOMMISSION. KrigVAH 1810, s. 254. Därs. 1845, s. 3.
KRIGS-KONJUNKTUR.
[KRIGS-KONJUNKTUR.ssg 1]
1) () rådande krigsförhållanden. (Vänskapen mellan Sv.o. Nederländerna som) nu genom the nyligaste krigs Conjuncturerne ingen ringa anstöt lidit, .. (är gm fredsslutet) på de fötter satt, at (osv.). HC11H 14: 137 (1680). Därs. 4: 53 1697.
[KRIGS-KONJUNKTUR.ssg 2]
2) ekon. under krig rådande l. av krig framkallad ekonomisk konjunktur; vanl. i pl. Gud tröste min K. Mohr i desse swåre krigz Conjuncturer är aldeles utblåttad. VDAkt. 1716, nr 132. HandInd. 560 1927.
Ssgr (till -KONJUNKTUR 2; ekon.):
krigskonjunktur-skatt. särsk. benämning på en extra skatt vilkeni Sv. under åren 1915–1920 utgick för ökad inkomst som tillfördes skattskyldig genom de rådande förhållandena under o. efter världskriget. SFS 1915, s. 485. SvRiksd. II. 12: 104 1934.
krigskonjunktur-vinst. VFl. 1917, s. 16.
KRIGS-KONSELJ. konselj rörande krigsärenden; äv. konkret, om de i dylik konselj deltagande personerna; förr äv. allmännare: krigsråd; numera i fråga om sv. förh. särsk. i uttr. freds- och krigskonselj o. d., om den i RF & 13 stadgade konseljen. HSH 1: 197 (c. 1720. (Marskalk Lückner har) hållit en KrigsConseil, i hvilken Herr la Fayette äfven varit närvarande. SP 1792 nr 177, s. 2. Den hemliga krigskonseljen på Haga (år 1788). TEGNÉR Armfelt I: 205 (1883). Krigs- och fredskonselj. MALMGREN Förf. 1: 118 (1929).
KRIGS-KONSILIUM. () == -RÅD 1 a. RP 10: 5 1643.
KRIGS-KONST(EN). jfr KONST 3 e; förr äv. i pl., om olika grenar av krigskonsten. Ren, använd krigskonst (mil.). Krigskonstens his- toria. (Soldaterna, warda vnderwijste och öfwade vthi åtskillelighe Krigzkonster. L. PAULINUS GOTHUS MonTurb. 239 (1629). Efter krigskonstens regler. KOLMODIN Liv. 2: 260 (1832). Lärare i krigskonst med dertill hörande öfningar. SFS 1891, nr 7, s. 1.
KRIGS-KONTOR. (i fråga om ä. förh.) ämbetsvärk (l. avdelning av ämbetsvärk) som hade att handlägga militära ärenden. Finske Krigs-Contoiret. LMil. 1: 9 1680. CivInstr. 79 1694.
KRIGS-KONTRABAND ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰. Bredow 19Årh. 1: 115 1809. REUTERSKIÖLD Grundlag. 307 1925.
KRIGS-KONTRIBUTION.
[KRIGS-KONTRIBUTION.ssg 1]
1) (i fråga om ä. förh.) == -GÄRD 1. RARP 15: 326 1689. SvUppslb 16: 6 1933.
[KRIGS-KONTRIBUTION.ssg 2]
2) kontribution som ålägges fiende l. flentlig(t) stad l. landområde o. d. i krig l. efter vunnen seger; brandskatt; krigsskadeersättning; jfr -GÄRD 2. DA 1808, nr 104, s. 2. NORDENSVAN Mainfältt. 143. 1894.
KRIGS-KORRESPONDENS. jfr -KORRESPONDENT. Krigskorrespondenser från turkiska fälttåget 187778. (2NF 19: 762 1913.
KRIGS-KORRESPONDENT. tidningskorrespondent som följer krigshändelserna på en krigsskådeplats o. därifrån giver skildringar (korrespondenser) till sin tidning. NF 6: 107 1882. BJURMAN 3Statsm. 32 (1935).
KRIGS-KORS.
[jfr fr. croix de guerre, ävensom t. eisernes kreuz, "järnkorset"]
utmärkelsetecken som i vissa utländska arméer utdelas för förtjänstfullt deltagande i krig. CEDERSCHIÖLD Krig 6 (1916). Ehrlich har .. både fått hederskorset och krigskorset, det senare fäst på hans bröst av själve Clemenceau. FOGELQVIST ResRot 43 (1926).
KRIGS-KORVETT. (numera knappast br.) örlogskorvett. KrigVAT 1843, s. 282. HforsD 1875, nr 133, s. 1.
KRIGS-KOST.
[jfr t. kriegskosten, pl.]
() medel till krigsutgifter; krigskostnader. RA I. 1: 308 1542. HH 20: 56 (c. 1580.
KRIGS-KOSTNAD. numera vanl. i pl. (Om) the Danske skulle endelige behålla Gotland, tå skulle the widergella .. (konung Gustav) halff krigxkostnadt. SVARTG1 79 (1561). Våra Krigs-kostnader stiga redan til 64 millioner. GT 1788, nr 79, s. 1 (i korrespondens från Wien). SFS 1915, s. 596.
Ssg:
krigskostnads-ersättning. pänningsumma som en segrare utkräver av den besegrade staten ss. ersättning för havda krigskostnader. 2VittAH 27: 56 (1873, 1876). 2NF 1911.
KRIGS-KOSTNING. () krigskostnader. G1R 14: 397 1542.
KRIGS-KRAFT. särsk. () i pl., konkret: stridskrafter. GYLLENGRANAT SvSjökr. 2: 266 (1840). TT 1895, Allm. s. 71.
KRIGS-KREDITIV. kreditiv avsett för utgifter i händelse av krig; särsk. statsv. i fråga om sv. förh., i sg. best., om det s. k. stora kreditivet (numera å 15 mill. kronor) som konungen äger att lyfta vid inträffande krig. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 6, s. 13. REUTERSKIÖLD Grundlag. 88 1924.
KRIGS-KRUT. (i fackspr.) motsatt: bärgkrut o. jaktkrut. KrigVAH 1842, s. 23. Inspektören för tillverkningen af krigskrut. SFS 1889, Bih. nr 21, s. 2. 3NF 12: 197 1930.
KRIGS-KUNGÖRELSE. () krigsförklaring. SERENIUS (1741). FRYXELL Ber. 7: 263 (1838). MEURMAN (1846) .
KRIGS-KUNNIG. kunnigi krigskonsten, av. substantiverat. KrigVAH 1806, s. 10. (Danskarna) anfördes af en tapper och krigskunnig Konung. STRINNHOLM Vas. 1: 155 (1819). Slaget (vid Leipzig 1631) har af krigskunniga blifvit tillräckligt beskrifvet. GEIJER SvFolkH 3: 214 (1836). ÖSTERGREN (1930) .
KRIGS-KUNNIGHET ~⁰⁰~² l. ~²⁰⁰. jfr -KUNNIG. STRINNHOLM Vas. 2: 76 (1820). TOPELIUS Vint. III. 1: 53 (c. 1865, 1896).
KRIGS-KUNSKAP ~⁰² l. ~²⁰. kunskap i vad som hör till krig o. krigstjänst; stundom närmande sig bet.: krigsvetenskap. (G. II A:s) tapperhet och krigskunskap. SCHÖNBERG Bref 2: 111 1778. KrigVAT 1851, s. 443. RYDBERG Gudas. 166 1887.
KRIGS-KVARTER. mil. KrigVAT 1844, s. 365. Förläggandet i krigsqvarter bör alltid föregås af preliminära rekognosceringar. SYLVAN Vial 1: 228 1863.
KRIGS-KÄMPE. numera knappast br.) tapper krigare; äv. (vard.) ironiskt. De klokesta och käckesta Konungar eller Krigzkiämpar. RUDEBECK Atl. 3: 13 (1698). Det är just en krigskämpe. WESTE FörslSAOB 1823. AHLMAN 1872.
KRIGS-LAG, r. l. m.
[KRIGS-LAG.ssg 1]
1) för krigsmakten gällande strafflag; jfr -ARTIKEL. Stå under krigslag. Döma efter krigslag. SERENIUS Ll 2 a 1734. Krigs-Lagarne (Krigs-Artiklarne) böra .. befrias från alla villkorliga stadgar. LEFRÉN Förel. 1: 183 1818. UFlott. 1: 174 1882. BÖÖK Lejon 186 (1935).
[KRIGS-LAG.ssg 2]
2)
[jfr lat. jus belli]
(numera knappast br.) om sammanfattningen av de rättsregler som gälla för stridsmedlens användning o. stridskrafternas uppträdande i krig. De .. grymheter, som Cossaquerne .. föröfvade, emot alla Reglor, som Krigslagarne medgifva. PT 1758, nr 7, s. 1. HAGBERG Shakesp. 5: 326 (1848). ÖoL 1852.
KRIGS-LAGFARENHET ~⁰²⁰⁰ l. ⁰¹⁰². jur. jfr -LAG 1; äv. konkret, om författningar o. d. som falla inom området för krigslagfarenheten. Inledning Til Svenska Krigs-Lagfarenheten. FROSTERUS (1765; boktitel). Krigslagfarenheten omfattar .. alla stadganden, hvarigenom de till krigsmakten hörande personers rättsförhållanden bestämmas. PALMÉN JurHb. 73 (1859). SvUppslB 16: 11 1933.
KRIGS-LAGSKIPNING ~⁰²⁰. jfr -LAG l. KrigVAT 1844, s. 1.
KRIGS-LAGSTIFTNING ~⁰²⁰. jfr -LAG 1. KrigVAH 1885, s. 373.
KRIGS-LARM.
[KRIGS-LARM.ssg 1]
1) () stridsalarm. EKBLAD 32 1764.
[KRIGS-LARM.ssg 2]
2) (i sht i vitter stil) stridslarm; krigsbuller. PALMBLAD Aisch. 253 (1842). Mat. 24: 6 (Bib. 1917.
KRIGS-LASARETT. krigssjukhus. NerAlleh. 1871, nr 17, s. 3. NYSTRÖM StridSår 60 (1915).
KRIGS-LAST. () krigsbörda. Then långwarige stora Krijgzlast, hwilken .. (landets) Inbyggere .. måste vthstå. STIERNMAN Com. 1: 918 (1625). SCHULTZE Ordb. 2697 (c. 1755.
KRIGS-LEDA, r. l. f. leda vid krig. Världskrigets långvarighet, de oerhörda människo-offren (m. m.) .. hafva helt naturligt bland de krigförande folken framkallat krigsleda och växande längtan efter fred. VFl. 1918, s. 16. GRIMBERG VärldH 7: 81 (1936).
KRIGS-LEDNING. äv. konkret, om den myndighet o. d. som leder ett krig, krigsbefäl. NORDENSVAN o. KRUSENSTJERNA 2: 107 (1886; konkret). IllMilRevy 1898, s. 70 (abstr.). SvD(A) 1920, nr 88 A, s. 9 (konkret).
KRIGS-LEGA, r. l. f. () sold. LIND 1: 373 (1749). HAGSTRÖM Herdam. 2: 364 (1898; i fråga om förh. vid början av 1700-talet).
KRIGS-LEK. lek som föreställer krig, stridslek; äv. oeg., dels om värkligt krig l. värklig strid, dels om fältmanöver o. d. Jagt och krigslekar voro de enda förströelserna (för G. II A. under barndomen). FRYXELL Ber. 6: 3 (1833). Krigsleken mellan Gustaf Adolfoch Tilly begynner. FORSSELL G2A 63 (1894). SvD(A) 1932, nr 258, s. 6 (om fältmanöver).
KRIGS-LEVNAD. (numera knappast br.) levnad i krig, krigarliv. MÖLLER (1790). Ordentelig aflöning, tillfälliga gåfvor (m. m.).. förmildrade besvärligheten af krigslefnaden (vid en romersk legion). KrigsmSH 1800, s. 51. ÖoL 1852.
KRIGS-LIST. list som tillgripes i krig för att narra en fiende; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Begagna sig av, segra genom (en) krigslist. G1R 27: 285 (1557). RICHARDSON Krigsv. 1: 132 (1738). Den 28 (dec. 1631) intogs Mannheim af Hertig Bernhard af Weimar genom krigslist. MANKELL Fältsl. 108 (1857). Det är bestämdt bara en krigslist. WÄGNER Norrt. 149 (1908; bildl.). FFS 1924, s. 689.
KRIGS-LITTERATUR. litteratur som behandlar krigets problem l. krigslhistoria o. d. KrigVAH 1842, s. 310.
KRIGS-LIV. liv i krig, krigarliv, soldatliv. KrigVAH 1833 s. 83. Redan som ung lärde han (dvs. Orlandus Lassus) känna sin tids krigslif. VALENTIN Musikh. 1: 129 (1900).
KRIGS-LOGA, se -LÅGA.
KRIGS-LOPP. () förlopp(et) av ett krig. SCHRODERUS Liv. 294 (1626). Flera regementer, som under krigsloppet särdeles hopsmält. KrigsmSH 1802, s. 52.
KRIGS-LUDER, se -LUR.
KRIGS-LUFT. bildl. Det är krigsluft man andas (i Ahrenbergs "Vår landsman"). GHT 1898, nr 14 A, s. 2. HAGSTRÖM Herdam. 4: 241, 1901.
KRIGS-LUFTFARTYG ~⁰² l. ~²⁰⁰. Krig VAH 1886, s. 54.
KRIGS-LUFTSKEPP ~⁰² äv. ~²⁰. LD 1907, nr 269, s. 3.
KRIGS-LUR, förr äv. -LUDER . stridslur. DALIN Vitt. II. 6: 104 (1740). När härarna .. voro färdiga, läto höfdingarna blåsa i krigs-lurarna. FRYXELL Ber. 1: 15 (1823). BOIVIE NordMusik. 4 (1911).
KRIGS-LUST. lust till krig; stridslust. SCHULTZE Ordb. 2890 (c. (1755). Ju häftigare den fredliga kampen för tillvaron blir, desto mindre blir krigslusten. KrigVAH 1884, s. 195. HlMilRevy 1898, s. 67.
KRIGS-LUSTIG.
[jfr t. kriegslustig]
(numera knappast br.) krigslysten. 2SAH 55: 345 (1878). Från alla håll samlades (år 1519) krigslustiga skaror i Danmark för att deltaga i det väntade svenska fälttåget. Sv. Riksd. I. 1: 197 1931.
KRIGS-LYCKA, r. l. f. lycka l. framgång i krig; stridslycka. God, dålig krigslycka. Fresta, pröva krigslyckan. MESSENIUS Swanhuita 4 (1613). Krijgzlyckan hvälfwer snart. GRUBB 426 (1665). Ett nytt (förvärv), för vilket vi hade krigslyckan att tacka. SCHÜCK VittA 1: 198 (1932).
KRIGS-LYDE l. -LYDER, pl.
[jfr holl. krijgslieden, t. kriegsleute]
() krigamän, krigsfolk. C1R 10: 26 (1535). VERELIUS 156 1681.
KRIGS-LYDNAD. (ovillkorlig) lydnad som krigsman är skyldig sin förman i tjänsten; äv. allmännare: krigstukt, disciplin. LMil. 4: 1603 (1717). Konung Carl Knutsons ömhet för en ordentelig Krigs-lydna prises i Rim-Krönikan. 1VittAH 1: 145 (1755). Krigslydnad utgör den grund, hvarpå all tjenstgöring inom krigs-ståndet hvilar. TjReglArm. 1858 1: 15. SFS 1915, s. 731.
KRIGS-LYNNE. (numera bl. tillf.) krigiskt sinnelag. GUSTAF III 3: 13 (1783). De föregångna tidernas krigs-lynne. KrigVAT 1847, s. 275.
KRIGS-LYSTEN. (krig,,,1747,, – ,,1823,,., krigs- 1773 osv.) lysten efter l. benägen för krig; stridslysten. DALIN Hist. 1: 332 (1747). Hans krigslystna sinne invecklade honom strax uti ny oro. LAGERBRING 1Hist. 2: 35 (1773). (Kejsar Tai-tsong) var .. långt ifrån en krigslysten och eröfringslysten herre. Julbok 1906, s. 163.
KRIGS-LYSTNAD. jfr -LYSTEN. (Turkiska) nations medfödda krigslystnad. HÖPKEN 2: 245 (1753). HJÄRNE K12 80 1902.
KRIGS-LÅGA, r. l. f. bildl.; jfr -BRAND 2. (Stän-derna böra i tid) wara betänckte opå, huruledes denne Krigzlogan är att afholla och möta. RARP 2: 115 (1634). Frankrike .. tände krigslågan. 2SAH 39: 91 (1864). SDS 1904, nr 356 B, s. 2.
KRIGS-LÅN. lån som upptages för bestridande av utgifterna för ett krig. VFl. 1917, s. 13. 2NF 36: 304 1924.
KRIGS-LÄGE. Bedöma krigsläget. LfF 1873, s. 241. Brigadchefen kallar alla officerare till sig och gifver dem en kort framställning af krigsläget. NORDENSVAN Takt. 142 1884. GUMMERUS JägAktiv. 227 1927.
KRIGS-LÄGER. (numera mindre br.) fältläger. GUSTAF II ADOLF 39 (c. 1620. EKBLAD 48 1764. ÖSTERGREN 1930.
KRIGS-LÄRA, r. l. f. mil. kunskap(en) om krig o. krigföring; jfr -VETENSKAP. LEFRÉN Förel. 3 66 1817. Utgående från den åsigt att krigs-läran omfattar tvenne hufvuddelar., strategi och taktik,.. öfvergår jag (osv.). KrigVAH 1852, s. 41. KrigVAT 1857, s. 491.
KRIGS-LÖN. avlöning till krigsman; numera bl. mil. om dylik avlöning som utgär under krigsförhållanden (efter mobilisering); jfr -AVLÖNING. SCHULTZE Ordb. 2811 (c. (1755). Krigslön, krigslönetillägg och hästlega .. utbetalas av därtill beordrad chef för underavdelning (i regel kompani ..). SFS 1914 6. 221.
Ssgr (mil.):
krigslöne-klass. SFS 1915, s. 592.
krigslöne-reglemente . DjursT 1915, nr 11, s. 4.
krigslöne-tariff. SFS 1915 s. 592.
krigslöne-tillägg SFS 1914 s. 221. Officer eller likställd, som i fred innehar beställning, för vilken lönetillägg för egen tjänstehäst finnes å stat uppfört, åtnjuter för varje befintlig dylik tjänstehäst krigslönetillägg med 15 kronor för lönetermin. Därs. 1918, s. 1051.
KRIGS-LÖSEN. () fälttecken. VERELIUS 116 (1681). LIND 1: 1111 1749.
KRIGS-MAGASIN. magasin för krigsförnödenheter. DA 1793, nr 189 s. 1. KrigVAT 1858, s. 436.
KRIGS-MAKT. härsmakt; vapenm akt.
[KRIGS-MAKT.ssg 1]
1) () abstr.; vanl. i uttr. med krigsmakt; stundom svårt att skilja från 2 a. SvTr. 4: 308 (1557). Skondön .. / .. (Oden) medh krigzmakt. öfuerwan. JMESSENIUS 1629 i HB 1: 79.
[KRIGS-MAKT.ssg 2]
2) konkret.
[KRIGS-MAKT.ssg 2.a]
a) t†) krigshär, truppstyrka; trupper, krigsfolk. H. May.tt (är) för någon tijdh sedan medh en stoor Krijgzmacht dragen in Dthi Swerige. G1R 1: 19 (1521). En krigamachtt af nogre tusen man. OxBr. 5: 342 (1625). FRYXELL Ber. 2: 164 (1826). BJÖRKMAN 1889.
[KRIGS-MAKT.ssg 2.b]
b) om sammanfattningen av ett lands osv. stridskrafter; i ä. tid stundom svårt att skilja från a. Konungens stoora Krijgzmacht så wäl till Watn som Land. Schouten Siam 22 1675. Alt det som angir Krigsmakten till lands och watn. CivInstr. 271 1719. RF 1809, & 7. Den .. (ge- nom indelningsvärket) upprättade krigsmakten. OSCAR II V. 2: 4 (1861, 1892). SvD(A) 1934, nr 382, s. 6.
KRIGS-MAN, se d. o.
KRIGS-MANER. (något ålderdomligt) krigsbruk; krigarmaner; särsk. i uttr. på krigs- maner, på det sätt som brukas i krig l. av krigsmän, på krigsmannavis. Ketill sporde sin broder, om man skulle icke på krigzmaner ginast.. anfalla. VERELIUS Gothr. 163 (1604). Då .. (Småland är 1154) efter den tidens krigamaner .. förhärjades och ödejades. BOTIN Hist. 2: 41 (c. (1790). WoJ 1891.
KRIGS-MANIFEST. (skriftlig) krigsförklaring; äv.: proklamition som utfärdas under ett krig. ottomamska Portens Krigs-Manifest emot Österrikiska Huset. GT 1788. nr 45 s. 1. I ett i ryska gränsorterna utspridt krigamanifest manade Lewenhaupt ryssarna att förena sig med svenska krigamakten. SCHYBERGSON FinlH 2: 107 (1889). 3SAH 9: 153 1894.
KRIGS-MANSKAP ~⁰² äv. ²⁰, sbst.¹(sbst.² se KRIGSMAN. avledn.) till krigsmakten hörande manskap. Sjelfva Krigs-Manskapet, såsom Corporaler och Soldater. VexiöBl. 1813, nr 24 s. 4. Sv- Riksd. II. 11: 176 1939.
KRIGS-MANÖVER. mil. jfr -OPERATION; stundom äv.: krigsövning i större truppförband (fältmanöver). KrigVAT 1848 s. 114. Därs. 1851, s. 443.
KRIGS-MARIN, r. (l. f.) örlogstmarin; örlogsflotta; sjökrigsväsende(t). KrigVAT 1848, s. 167. En tvistepunkt, som står på dagordningen inom krigsmarinerna. KrigVAT 1887, s. 174. VFl. 1912, s. 40.
KRIGS-MARITIM, adj. sjömilitär. KrigVAH 1881, s. 247. De högsta krigamaritima läroanstalterna (inom sovjetyska flottan). VFl. 1927, s. 54.
KRIGS-MARSCH.
[KRIGS-MARSCH.ssg 1]
1) marsch som företages i krig; numera särsk. mil. om marschförflyttning som utföres inom fiendens värksamhetsområde, varvid särskild marschordning o. särskilda bevakningsinordningar äro erforderliga (motsitt: freds- l. tågmarsch). Den stoore och wijdt uthseende krigzmarchen åth påhlen. RARP 8: 257 (1660). De säkerhetsåtgärder, som äro nödvändiga att uppmärksamma under en krigamarsch. NORDENSVAN Takt. 9 (1884). SvUppslB 1933.
[KRIGS-MARSCH.ssg 2]
2) musikstycke i marschtakt, avsett att utföras i krig; militärmarsch. RAMSAY Skugg. 68 (1917).
Ssg (till -MARSCH 1):
krigsmarsch-formering. mil. NORDENSVAN Takt. 146 (1884).
KRIGS-MARSKALK. (i fråga om ä. förh.) fältmarskalk. SCHYBERGSON FinlH 1: 124 (1887).
KRIGS-MASKIN. (i sht i fackspr.) maskin som användes i krig, krigsredskap; särsk. (förr) om de stridsredskap som före artilleriets införande användes för att slunga kastkroppar (ballistor, katapulter o. d.); numera i sht om motoriserade vapen (ss. stridsvagnar, pansarbilvagnar o. d.); äv. bilds., om person. Bomber, Stycken och sådana swåra Krigamachiner. HC11H 7: 159 (1715). Jugurtha .. företog sig .. (stadens) eröfring med tillhjelp af stormtak, torn och krigsmachiner af alla slag. RITTERBERG Sall. 121 (1832). Vill man se i honom (dvs. den ryske soldaten) endast en krigamachin; så är han en ganska fullständig sådan. WINGÅRD Minn. 10: 40 (1849). VFl. 1928, s. 32. särsk. om stridsflygmaskin. Ymer 1920, s. 5.
KRIGS-MATERIELL, r., äv. (numera mindre br.)
KRIGS-MATERIAL. Hela fiendens krigsmaterial .. föll .. i Bertelskölds händer. TOPELIUS Fält. 3: 209 (1858). Själfva krigsmateriellen var (på 1600-talet) utmärkt och tillverkades till större delen inom landet. SvH 5: 344 1906. ADELSWÄRD NF 37 1919.
Ssgr:
krigsmateriell-anskaffning,
krigsmateriell-fabrik,
krigsmateriell-leverans,
krigsmateriell-tillvärkning m. fl.
KRIGS-MAXIM. (numera knappast br.) om grunderna för förinde av krig; krigsteori; strategisk l. taktisk lärosats. RARP 17: 167 (1710). Österrikiske Fältherren Grefve Khevenhüllers Krigsmaximer, öfversatte på fransyska.. språket. BL 14: 282 1847.
KRIGS-MEDALJ. minnesmedalj som utdelas till deltagare i ett krig l. l. en viss krigsoperation l. för viss krigsbedrift. NF 1884.
KRIGS-MEDEL. (i sht i fackspr.) medel för förande av krig; vanl. i pl. ISOGÆUS Segersk. Ddddd 6 a (c. 1700. KrigVAH 1832, s. 161. "Krigsmedlen" .. utgöras af 1) stridskrafter .. 2) befästningar och 3) samfärdsmedel. PT 1892, nr 240, s. 3.
KRIGS-METOD. SYLVAN Vial 2: 23 (1863). Bakteriologiska krigametoder. FFS 1930, s. 1004.
KRIGS-MINISTER. (i Sv. icke ss. offciell benämning) om den medlem av en regering som har högsta vården över krigsmakten; förr särsk., i Sv., om chefen för landtförsvarsdepartementet (motsatt; sjöminister). Krigs-Ministern (i Frankrike) de Briennes .. Hus. GT 1788, nr 118, s. 2. Björnstjerna hade varit en allmänt akttad krigsminister. DE GEER Minn. 1: 220 (1892). SvUppslB 1933.
KRIGS-MINISTERIUM. (i fråga om utländska förh.) jfr -MINISTER. ÖoL (1852). Krigsministeriet i Petersburg. LdVBl. 1888, nr 83, s. 2. GUMMERUS JägAktiv. 69 (1927).
KRIGS-MINISTÄR. (i fråga om utländska förh., †) == -MINISTERIUM. LEFRÉN Förel. 1: 115 1818. LARSEN 1884. .
KRIGS-MINNE. konkret: minne om l. frin (ett) krig; vanl. i pl. AB 1865, nr 6, s. 2. WIESELGREN Samt. 47 (1871, 1880).
KRIGS-MOLEST.
[jfr t. kriegsmolest]
(numera nästan bl. i Finl.) försäkr. i uttr. fri från krigsmolest, klausul i försäkring som fritiger försäkringsgivaren från ansvar för skada l. förlust som uppstår gm krigsförhållanden (l. uppror). SFS 1864, nr 22, s. 75. FFS 1873 nr 20, s. 61. Lang FinlSjör. 2: 214 1910.
KRIGS-MOLN. (i sht i vitter stil) bildl. HC11H 8: 14 (1678). Krigsmolnen över Europa. GHT 1934, nr 282, s. 16.
KRIGS-MUNITION. () krigsförnödenheter; särsk. om vapen o. ammunition. Harnesk och annan krigzmunition. G1R 26: 615 1556. At Turkiska Flottan i brist af Krigs-Munition ej ännu ..kunnat utlöpa. GT 1788, nr 63, s. 2. Krig VAH 1841, s. 77.
KRIGS-MUSEUM. museum innehållande samlingar avsedda att belysa krigets historia l. ngt visst lands osv. krigshistoria. VFl. 1911, s. 64.
KRIGS-MUSIK. musik som utföres l. är avsedd att utföras i krig; äv. allmännare: militärmusik. RICHARDSON Krigsv. 1: 388 (1738). Tyst! långt ifrån / Hörs krigsmusikens vilda dån! ARNELL ScottSjöfr. 52 (1826). (Hästar) knnna vänja sig vid den larmande krigamusiken. BERLIN Lsb. 42 (1852). 2NF 1911.
KRIGS-MÅL. (i sht i fackspr.) mål som ett krig l. en krigsoperation är avsett (avsedd) att vinna. Bestämmandet av det strategiska krigsmålet. Krig VAT 1920, s. 3. GUMMERUS JägAktiv. 311 1927.
KRIGS-MÅLA, -ning.
[KRIGS-MÅLA.ssg 1]
1) i fråga om den starkt iögonenfallande, traditionellt bestämda målning varmed krigarna hos vissa primitiva folk (i magiskt syfte l. för att skrämma fienden) förse kroppen,innan de draga nt i krig; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning; äv. refl.; ss. vbalsbst. -ning) äv. konkret. ZILLIACUS Indiankr. 15 (1898: krigsmålning, konkret). Mer än sextio krigsmålade Pawneedjäflar redo i ring omkring dem. Därs. 151. SJÖBERG Horn Trad. 162 (1928; i p. pf). särsk. i oeg. l. bildl. anv.; särsk. (vard., skämts.) i fråga om damers målning av läppar l. kinder, färgning av ögonbryn o. ögonhår o. d. Drachmann Förskr. 2: 57 (1907). En brokig kokott i full krigsmålning. CEDERSCHIÖLD UppNedvV 2 (1919). Tvenneskönt shinglade och starkt krigsmålade unga damer. HAGLUND Omnib. 37 (1927). Hon krigmålar sig inte, inget smink eller tusch. SvD(A) 1932, nr 214, s. 20.
[KRIGS-MÅLA.ssg 2]
2) med avs. på fartyg: måla på ett särskilt sätt för användning för krigsändamål. En av de tyska färjorna i sin mörkgrås krigamålning. NYSTRÖM StridSår 1 (1915). Ute på strömmen och vid kajerna lågo de krigsmålade ångarna. SIWERTZ Eld. 328 (1916).
KRIGS-MÅLARE. konst. målare av krigsscener. NORDENSVAN KonstH 162 (1900).
KRIGS-MÅLARINNA. konst. jfr -MÅLARE. SvD 1899, nr 237 B, s. 1.
KRIGS-MÄRKE. () fälttecken MÖRK Ad. 2: 9 (1744). LMil. 2: Föret. 21 a 1765. LING Styrbj. 119 (1824).
KRIGS-MÄSSIG. (i sht i fackspr.) som överensstämmer med krigets fordringar; fältmässig. WESTIN StridKustb. 96 (1899). En god och krigsmässig utbildning af vår flottas personal. VFI. 1905, s. 12.
Avledn.:
krigsmässighet , r. l. f. (i sht i fackspr.) VFI. 1911, s. 122.
KRIGS-MÖDA, r. l. f. WIDEKINDI KrijgH 140 (1671). (De krigstjänstskyldiga) som hade svärt för att utstå krigsmödor. KrigVAT 1844, s. 213.
KRIGS-NYHET ~⁰² l. ~²⁰. underrättelse l. meddelande (nyhet) rörnnde (ett) krig; vanl. i pl. SP 1792, nr 190, s. 1. Krigsnyheterna äro i dag knapphändigare än någonsin. PT 1914, nr 220, s. 2.
KRIGS-NÄMND. (i fråga om ä. förh.) om vid domstol föroreanad särskild nämnd av militära ledamöter? HH XIII. 1: 253 (1566). Domstolen (inför vilken Nils Sture ställdes 1566).. synes (hava) varit förstärkt med en särskild krigsnämnd. 2SAH 51: 213 1875.
KRIGS-NÖD. SCHRODERUS JMCr. 12 (1620). När man i krigsnöd, i siukdomar (m. m.) .. ropar effter hielo. MÜNCHENBERG Scriver Får. 270 (1725). LoW 1862.
KRIGS-NÖDTORFT. () krigsförnödenhet(er). Krigzfolk och andre Krigznödtorfter. G1R 14: 390 1542. 1VittAH 4: 145 (1783; i fråga om förh. 1563.
KRIGS-OCKASION. () krigshändelse. HC11H 14: 156 (1680). RARP 15: 336 1689.
KRIGS-OFFICER l. -OFFICERARE. () befälhavare vid krigsmakten, officer(are). G1R 26: 818 (1556). Bryngel j Torp .. en gnmmal krijgz officerare. GYLLENIUS Diar. 269 (c. (1670). TOPELIUS Vint. II. 2: 110 (1882).
Ssg:
krigsofficers-kokard. () STURZEN-BECKER 3: 155 1861.
KRIGS-OLYCKA ~⁰²⁰. PT 1791, nr 70 s. 1. Till följd af krigsolyckorna (1741–43). SCHYBERGSON FinlH 2: 155 1889.
KRIGS-OMKOST. () krigsokmostnad. G1R 15: 425 1543.
KRIGS-OMKOSTNAD ~⁰²⁰ numera vanl. i pl. BRAHE Kr. 17 (c. (1585). Krigsomkostnaderna .. (voro i äldre tider) som nu den drygaste delen af statsutgifterne. PALMBLAD Norige Bih. 56 1847.
KRIGS-OMKOSTNING. () == -OMKOSTNAD. G1R 15: 514 (1543). ADLERBETH AmVetA 1807, s. 12.
KRIGS-OMRÅDE ~⁰²⁰. område inom vilket krigsoperationer företagas; särsk. (i fackspr.) : område till sjöss inom vilket krigsföretag kunna förväntas (o. som därför kan medföra risk äv. för den neutrala sjöfarten). KrigVAT 1846, s. 446. Den tyska förklaringen af 4 febr. 1915 om farvattnen rundt de brittiska öarna som krigsområde. 2NF 33: 117 1921.
KRIGS-OPERATION. sammanhängande följd av rörelser under ett fälttåg l. del därav; jfr -FÖRETAG, -RÖRELSE. (General Caraffa) fick Befallning at innehålla med wijdare Krigz Operationer. OSPT 1686, nr 48, s. 2. Den enda egentliga krigsoperation till sjös, som under året (1885) eget rum. KrigVAH 1885, s. 351. NoK 109: 17 1931.
Ssgr:
krigsoperations-bas. jfr BAS sbst.¹ a. Krig- VAT 1553, s. 23.
krigsoperations-plan, r. l. m. KrigVAH 1867, s. 54.
KRIGS-ORD. () militär term. COLUMBUS Ordesk. 7 (1678; uppl. 1908). SCHULTZE Ordb. 2434 (c. 1755.
KRIGS-ORDAN. () == -ORDNING 1. ISOGÆUS Segersk. 455 (c. (1700). SCHULTZE Ordb. 2434 (c. 1755.
KRIGS-ORDNING. ()
[KRIGS-ORDNING.ssg 1]
1) näruppställning, slagordning; äv.: häravdelning. SCHRODERUS Liv. 672 (1626; om härav- delning). SYLVIUS Curtius 620 1682. LexTrip. 1742.
[KRIGS-ORDNING.ssg 2]
2) föreskriven ordning för l. organisation av ett lands stridskrafter. Infanteriets nu varande deling i anseende til Ksrigs-ordning och Hushållning. KrigsmSH 1798, s. 31. BOLIN Statsl. 1: 102 1868.
[KRIGS-ORDNING.ssg 3]
3) krigstukt, disciplin; äv. konkret: krigsartiklar, krigslag. SthmTb. 1599, s. 67 b. Thet Israelitiska Folket hafver hållit godh Krijgzordning. GUSTAF II ADOLF 1 (c. (1620). Retmätighe Statuter och Krigzordningar, som vtaff Gudz lagh och Budhord vtdragne äro. L. PAULINUS GOTHUS Stiernsköld E 1 a 1628. KrigVAH 1837, s. 28
KRIGS-ORGANISATION. organisation av en stats stridskrafter l. andra krigamedel för krigets behov (ofta motsatt: fredsorganisation); i sht förr ä. allmännare: härorganisation. Krig VAH 1843, s. 29. Mobiliseringsarbetet går fortare och lättare, i samma mån skilnaden mellan freds- och krigsorganisation ej är allt för stor. HOLMBERG Artill. 4: 8 (1886). Först under senare delen av medeltiden började åter ljusare förhållanden inträda i den svenska krigsorganisationen. Flodström SvFolk 549 (1918). SvD(A) 1936 nr 353, s. 4.
KRIGS-ORO. () krigsoroligheter. HC11H 14: 110 1668. NORDBERG C 12 1. 2 1740.
KRIGS-OROLIGHETER ⁰¹⁰²⁰ L. ~0²⁰⁰, pl. jfr -BULLER, -LARM 2. Faställa Krigsoroligheter göra Mandelen nog olägenhet (såä osv.). BERCH Hush. 321 (1747). BtRiksdP 1871, I. 1: nr 32, s. 9.
KRIGS-ORSAK ~⁰², äv. ~²⁰. jfr -ANLEDNING. SWEBILIUS SGHelmfeldt B 2 a (1678). För att rättfärdiga sitt företag lät .. (H. II A.) till Europas regenter och folk utgå ett öppet bref, innehållande krigsorsakerna. FRYXELL Ber. 6: 229 1833. 2NF 4: 7111926.
KRIGS-ORT. trakt där krigsrörelser pågå, krigsskådeplats; nume vanl. mil. i inskränktare anv., om den del av krigsskddeplatsen inom vilken stridskrafterna befinna sig (motsatt: fältetappområde). KrigVAH 1805, s. 62. FältArtilleriets antal beror, dels på krigsortens, dels på krigshärens beskaffenhet. HAZELIUS Artill. 162 (1833). BAUER SvArmHäls. 18 (1924).
KRIGS-PARTI. i sht hist. politiskt parti som ivrar för krig l. har krig på sitt program. Sedan äfven yngre adeln öfvergått till krigspartiet. FRYXELL Ber. 12: 6 (1843; i fråga om förh. i Danmark (1667). HAGBERG VärldB 183 (1927).
KRIGS-PEST. (i fråga om ä. förh.) jfr -FARSOT. ILMONI Sjukd. 2: 186 (1549; i fråga om förh. på 1630-talet).
KRIGS-PIL. (i fråga om äldre l. mera primitiva kulturförh.) pil som är avsedd att användas i strid, stridspil. Linc. Kk 3 b 1640. NILSSON Ur. 2: 96 (1562).
KRIGS-PLAN, r. l. m. plan för krigsrörelserna under ett krig; fälttågsplan; äv.: plan att börja krig. Hysa, uppgöra krigsplaner. 2RARP I. 2: 259 (1720). En väsendtlig beståndsdel af Carl Gustafs krigsplan var att förekomma Moskoviterne, innan de hunno bemägtiga sig en allt för stor del af Pohlen. MANKELL Fältal. 2 (1659). (Ulrik Scheffer) visste, att konungen sedan några år umgicks med krigsplaner. 3SAH 6: 197 1891. KrigVAT 1920, s. 1.
KRIGS-PLIKT. (föga br.) plikt att deltaga i krig; värnplikt. Mot slutet af år 1842 sades en förordning hafva utkommit, som ålade judarne i Polen .. att göra personlig krigs-pligt. KrigVAT 1644, s. 64. KrigVAH 1881, s. 22.
KRIGS-PLIKTIG. (föga br.) jfr -PLIKT: äv. substantiverat. De samlade krigspligtige. KrigVAH 1537, s. 19 (i fråga om fornromerska förh.). 2NF 16: 838 1911.
KRIGS-POLIS. mil. personal som är avdelad att uppehålla ordningen bakom en krigförande fäithär o. att utöva allmän polisuppsikt bland trupperna. KrigVAH 1833, s. 99 (i fråga om utländska förh.). Marinens krigspolis. SFS 1927, s. 67.
Ssgr:
krigspolis-befäl,
krigsoperations-chef, -man, -reglemente, -tjänst, -väsende(t) m. fl.
KRIGS-POLITIK. politik som rör krig(et); krigisk politik. Krigsplanen tillhör krigspolitiken och bestämmer af Regeringen. SYLVAN Vial 2: 155 (1863). Hattarnes krigspolitik. ODHNER G3 1: 540 (1885). NordT 1928, s. 517.
KRIGS-POLITISK. adj. till -POLITIK. STEFFEN Krig 1: VII (1914). SvD(A) 1936, nr 2, s. 3.
KRIGS-PORTFÖLJ(EN). (ngt vard. numera föga br.) krigsministerämbete(). LILJECRONA RiksdKul. 80 (1840). GHT 1397 nr 107, s. 2.
KRIGS-PORTION mil. om samtliga under krig för en mall per dygn utgående proviantartiklar (motsatt: fredsportion). PT 1912, nr 219 A, s. 2. SFS 1918, s. 1047.
Ssg:
krigsportions-stat. mil. SFS 1906, nr 67, s. 1. 3NF 15: 1274 1931.
KRIGS-POST. fältpost. SFS 1900 nr 13 s. 4. Därs. 1915, s. 612.
Ssgr:
krigspost-anstalt. SFS 1907 nr 89, s. 5.
krigspost-försändelse.
krigspost-reglemente. GenPoststCirk. 1908 s. 97.
krigspost-väsende(t). SFS 1914, s. 212.
KRIGS-PRAKTIK.
[KRIGS-PRAKTIK.ssg 1]
1) () 1 pl.: krigiska knep l. ränker. HERLICIUS Alm. 1638, s. 13. WERVE Alm. 1647, s. 10.
[KRIGS-PRAKTIK.ssg 2]
2) praktiskt utövande av krigskonsten. Förf. (till ett visst förslag till exercisreglemente) saknar begrepp både om krigstheori och om krigspraktik. Krig VAR 1847, s. 149.
KRIGS-PREDIKANT. () fältpredikant, fältpräst. KlädkamRSthm 1628 B, s. 84 a. BoupptSthm 1685, s. 1066 a.
KRIGS-PRESIDENT. (förr) president i "krigskollegium". 1KrigColl. 4/4 1805, s. A 2 a. WIESELGREN Samt. 178 (1877, 1880; i fråga om förh. vid början av 1800-talet).
KRIGS-PRINCIP. (mindre br.) om de allmänna grunderna för krigsöring; jfr -MAXIM, -TEORI. KrigVar 1852 s. 31 1789.
KRIGS-PRIS, r. (l m.) pris som tages i krig. Fartyg .. (som) har blifvit gjordt till Krigspris. SPF 1843, s. 256.
KRIGS-PROJEKT. jfr -PLAN. ODHNER G3 2: 259 (1896).
KRIGS-PROPAGANDA. De allierades krigspropaganda (under världskriget). 2NF 33: 131 1921.
KRIGS-PROVIANT. förr äv. allmännare: proviantväsende(t) vid krigamakten. LReg. 293 1628.
KRIGS-PROVISION. () krigsförnödenheter. EBERHARDT AllmH 2: 15 (1768). PT 1791, nr 3, s. 1.
KRIGS-PRÄST. (numera i sht i fråga om ä. förh.) fältpräst; förr äv. allmännare: vid krigamakten anställd präst(man). RA I. 3: 103 1595. Kyrkol. 19: 7 (1686). Krigsprester äro i brottmål, endast underkastade Andelig Domstols åtgärd. SPF 1816, s. 123. 2SAH 15: 359 (1900; i fråga om ä. förh.).
Ssgr:
krigspräst-boställe. ( -präste- 1730 (förr) VDAkt. 1731, nr 22 1730.
krigspräst-tjänst. ( -präste- 1724–1760) VDAkt. 1724, nr 576. Därs. 1760 nr 314.
KRIGS-PSALM. psalm avsedd att sjungas i krig. Ps. 1819, s. 388 rubrik). Gustaf Adolfs krigspsalm (Svenska psalmb. n:o 378). GEIJER I. 2: 131 1832. 3SAH 15: 155 1900.
KRIGS-PSYKOS. eg. psykiatr. psykos som framkallats gm trycket av krigsförhållanden; ofta allmänare: upphetsning som griper (större massor av) människor under krig l. vid krigshot; "krigsgalenskap". BÖÖK ResFrankr. 116 (1916). Betingelserna för krigspsykosernas och krigshysteriens utbredning. GADELIUS Själsl. 3: 358 (1922). SvD(A) 1935 nr 354 s. 15.
KRIGS-PUTS.
[KRIGS-PUTS.ssg 1]
1) () krigsspel, krigslek. Behändighe Krigzputzer. L. PAULINUS GOTHUS MonPac. 273 1628.
[KRIGS-PUTS.ssg 2]
2) (numera föga br.) krigslist; äv. bildl. SCHRODERUS Comenius 704 (1639). Af krigs-puss lofligt är til at betiena sig. KNö PPEL Reg. 44 1741. BL 16: 281 (1848; bildl.). SÄVE Aristoph. 25 (1869). ÖSTERGREN (1930; angivet ss. mindre vanl.).
KRIGS-PÅLAGA ~⁰²⁰. jfr -BÖRDA, -GÄRD 1, -SKATT 1. ILMONI Sjukd. 2: 106 (1849). Man vill icke höra talas om ökade krigspålagor. SDS 1913, nr 277 s. 9.
KRIGS-RAKET. (förr) mil. raket som användes för krigsändimäl, i sht för att antända fartyg o. byggnader; brandraket. Krig VAH 1827, s. 47. TIGERHIELM 16 (1867). ÖSTERGREN (1930) .
KRIGS-RAPPORT. rapport över krigshändelser. PALMBLAD Nov. 1: 113 1840. Stridsropet 1887, nr 13 s. 4 (bildl.).
KRIGS-RATION. i sht mil. om samtliga under krig för en häst per dygn utgående furageartiklar; jfr -PORTION. SFS 1915, s. 590.
Ssg: –krigsrations-stat. mil. SFS 1906, nr 67, s. 2.
KRIGS-REDSKAP ~⁰² l. ~²⁰, n., ss. koll. r. l. m. redskap (särsk. maskin l. vapen o. d.) som användes i krig; äv. koll. Reszetygh och footfolk med nödtörfftighe krigsredzskap. G1R 7: 448 (1531). Artill. och annan Krigs-Redskap och tilbehör. RAAB Reg. 1746, 1: 41. Krut .. eller därav tillverkad krigsredskap. SFS 1914, s. 974.
KRIGS-REGEL, förr äv. -REGLA , r. l. f. (mindre br.) regel för förande av l. uppträdande i krig; jfr -BRUK 1, -MAXIM, -PRINCIP. TEGEL E 14 211 (1612). Tvärt emot alla Krigs-reglor. PT 1755, nr 48 s. 2. 2SAH 40: 107 1665.
KRIGS-REGEMENTE. () befälsmakt (styrelsemakt) över krigsväsendet; äv. konkret; jfr -STYRELSE. (Adeln bär bekläda) sådane (ämbeten) som adelsstånd ägner .., både i domere embeted så och landregering, deslikest och i cantzli och krigs regimente. RA. 3: 394 1594. Heela Krijgzregementet (blev) öfwerantwardat Cn. Pompeio. SCHRODERUS Sleid. 50 (1610). DENS. Os. 2: 595 1635.
KRIGS-RELATION. i sht hist. (mer l. mindre officiell) berättelse om krigsföretag l. krigshändelser. Krigs-relationer från Rudolf II:s tid. KrigVAH 1642, s. 157. HIÄRNE K 12 VI 1902.
KRIGS-REPORTAGE. Det första trådlösa krigsreportaget. SD(L) 1905, nr 44, s. 4.
KRIGS-REPORTER.
KRIGS-RESERV. mil.
[KRIGS-RESERV.ssg 1]
1) reservtrupper avsedda att i krig förstärka fälthären. HAZELIUS Förel. 35 (1539; i fråga om preussiska förh.). Engelska armens egentliga krigsreserv är .. en milis. VTLifsfr. 19: 4 1901.
[KRIGS-RESERV.ssg 2]
2) reservutrustning l. reservförråd för krigets behov. Krigsreserv, bestående af endast nya persedlar, afsedda för krigsbruk. SFS 1907, nr 105, s. 13.
KRIGS-RESON. av krigsförhålllanden framkallade tvingande skäl för att handla på ett visst sätt; särsk. i fråga om avvikelse från allmänt gällande regler i avs. på krigstillståndet mellan kulturstater; stundom närmande sig bet.: krigsläge l. krigsbruk. RP 11: 243 (1645). Hvarken tilförslen af vivers för Arméen, eller sielfva krigs-raison tillät något långt drögamål. NORDBERG C12 1: 253 (1740). Såsom anförare följde (A. L. Lewenhaupt).. en annan krigsreson än den, som i allmänhet hyllades af Karl XII och hans skola. IllSvH 4: 567 1591. BonnierKL 6: 1310 1925.
KRIGS-REVISIONS-DEPARTEMENT. (förr) avdelning av "krigskollegium" som hade att värkställa revision av krigssmaktens räkenskaper. SC 1: 718 (i hantdl. fr. 1819. SvNorStatscal. 1623, s. 38.
KRIGS-RISK.
[KRIGS-RISK.ssg 1]
1) (mera tillf.) krigsfara. SvD(A) 1933, nr 96 s. 6 (bildl.).
[KRIGS-RISK.ssg 2]
2) försäkr. risk för förlust l. skada på grund av krigsförhållanden. NDA 1575, nr 269, s. 2. Sjöförsäkring av kasko och varor mot krigsrisk. Handl- Ind. 198 (1926).
Ssgr (till -RISK 2; försökr.):
krigsrisk-assurans. SvD(A) 1915 nr 91 s. 7.
krigsrisk-försäkra, -ing. ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare. SvD(A) 1916, nr 331, s. 9. SFS 1916, s. 596 (: krigsriskförsäkring).
krigsrisk-premie. HbSkogstekn. 511 1922.
KRIGS-ROCK. () jfr -DRÄKT. Cellarius 170 (1699). EKBLAD 325 1764.
KRIGS-ROMANTIK. QUENNERSTEDT Torneå 2: 191 (1903). Tolstojs polemik mot den ytliga och falska krigstiken. BÖÖK 4Sekl. 129 1925.
KRIGS-ROP. ejfr t. kriegarnf] härskri; stridsrop; äv. bildl. Jer. 50: 22 (Bib. (1541). Indianerne (begynte) deras krigsrop, skakade sina gevär och pagajer (osv.). Fri-. ville Söderh. 2: 63 (1776). De vilda krigsropen på de politiska diskussionsarenorna. DN(A) 1933, nr 315, s. 2.
KRIGS-ROTE l. -ROTA, f. () (sammanrafsad) hop krigare. SCHRODERUS Dict. 25 (c. 1635. WOLLIMHAUS Ind. 1652.
KRIGS-ROV. jfr -BYTE. WOLLIMHAUS Ind. 1652. UpplFmT 44: 131 1932.
KRIGS-RUST. () krigsförnödenheter, krigsförråd. SCHRODERUS Liv. 495 1626.
KRIGS-RUSTA. rusta (ngn l. ett land osv.) för krig; i sht i p. pf. (ss. adj.). Ett sjöfäste måste alltid vara fullt krigsrustadt. BUSCH Fästn. 45 (1880). Amerika krigsrustar åter. GHT 1699, nr 26, s. 2. ALMQUIST-LORENTS ErinFackl. 17 1925.
KRIGS-RUSTNING, förr äv. -RUSTING ( -ing 1541–1665. -ning 1540 osv.)
[KRIGS-RUSTNING.ssg 1]
1) abstr. G1R 17: 313 1545. Därs. 20: 144 (1549). Rykten om betydande ryska krigsrustningar. SCHYBERGSON FinlH 2: 146 (1889). HT 1917, s. 254.
[KRIGS-RUSTNING.ssg 2]
2) konkret.
[KRIGS-RUSTNING.ssg 2.a]
a) () krigsförnödenheter (i sht krigsredskap l. vapen). G1R 13: 143 (1540). En .. stoor hoop folck .., som steghar och krijgsrusting båro. 1Mack. 5: 30 (Bib. (1541). Harnesk, wärier och alle hande krigz rusthinger. HSH 27: 131 (1565). (Tsaren) sammandrog .. alt hvad han kunde af manskap och krigsrustning. NORDBERG C12 1: 761 (1740). BORG Luther 1: 61 (1753).
[KRIGS-RUSTNING.ssg 2.b]
b) (enskild) krigares rustning, stridsrustning; äv. bildl. ArkliR 1560: 1 1561; möjl. till a. (Detsv. krigsfolket) stälte .. sigh alla i full Krijgzrustningh. WIDEKINDI KrijgH 231 (1671). HAGBERG Pred. 1: 122 (1514; bildl.). (Medernas) krigsrustning var den samma som Persernes. CARLSTEDT Her. 3: 65 (1633). FLODSTRÖM SvFolk 121 (1916).
KRIGS-RYKTE. rykte om krig l. krigshändelser. BÆLTER JesuH 5: 938 (1759). NerAlleh. 1696, nr 20, s. 2.
KRIGS-RÅD, n., i bet. 2 c förr äv. m.
[jfr t. kriegsrat]
[KRIGS-RÅD.ssg 1]
1) abstr.
[KRIGS-RÅD.ssg 1.a]
a) i sht mil. rådplägning om förestående krigsoperationer; numera särsk.: rådplägning som chefen för fälthären l. för en självständigt uppträdande häravdelning (i sht under brydsamma förhållanden) häller med närmaste befälhavare; äv. bildl. Hålla krigsråd.
GIRS Edelh. C 7 b 1627. SPEGEL TPar. 104 (1705; i bild). TjReglArm. 1867, 4: 201. TAVASTSTJERNA Inföd. 285 (1567; bildl.).
[KRIGS-RÅD.ssg 1.b]
b) (mindre br.) statsv. krigskonselj. RF 1509, & 15. KÖERSNER PolHlex. 1833.
[KRIGS-RÅD.ssg 2]
2) konkret.
[KRIGS-RÅD.ssg 2.a]
a) koll.: samling personer som deltaga i krigsråd i bet. 1 a. WIDEKINDI KrijgH 233 (1671). Romanos samnankallade ett krigsråd. LÖNNBERG Kåre 284 (1557). IllMilRevy 1898 s. 62.
[KRIGS-RÅD.ssg 2.b]
b) myndighet som har att handlägga ärenden som röra krig l. militära ärenden i allm.; i fråga om sv. förn. (förr) tidvis identiskt med "krigskollegium". SthmTb. 1599, s. 67 b. Det andra Collegium är Krigz-Rådet, som dirigeras af Marsken. RF 1634, & 10. Därs. 1719, & 19.
[KRIGS-RÅD.ssg 2.c]
c) titel för vissa högre ämbetsmän inom den militära förvaltningen; särsk. (förr) titel för civila ledamöter i "krigskollegmium"; numera bl. ss. titel för de civila byråcheferna i arméförvaltningen; äv. i fråga om mer l. mindre motsvarande utländska förh. Öffwerste krigzrådt steen Ericson, Muster herre. G1R 13: 42 1540. Fursten aff Wallachien .. haffver .. dragit sine förnämste Bassar (dvs. paschor) och Krigzråd tilsammans. OSPT. 1657, nr 7, s. 3. HENEL 1729 16 (1730; i fråga om "krigskollegium"). SFS 1865, nr 50, s. 3. Därs. 1925, s. 525.
Ssgr (till -RÅD 2 c):
krigsråds-befattning. BtRiksdP 1696, 4Hufvudtit. s. 60.
krigsråds-beställning. () -:
krigsråds-befattning. RP 10: 247 1643.
krigsråds-tjänst. LOENBOM Stenbock 2: 123 (i handl. fr. 1711).
krigsråds-ämbete. BtRiksdp 1880 I. 1: nr 13 s. 12.
KRIGS-RÅDINNA ¹⁰²² l. ³~⁰²⁰.
[avledn. av -RÅD 2 c]
(numera föga br.) hustru till l. änka efter krigsråd. WESTE 1807. Krigsrådinnan Maul. LILLJEBJÖRN Minn. 175 (1874). ÖSTERGREN 1930.
KRIGS-RÄTT, r. l. m.
[KRIGS-RÄTT.ssg 1]
1)
[jfr t. kriegsrecht, lat. jus bellil Sammanfattande benämning på de folkrättaliga regler som gälla för krigföring; "krigets rätt".
Säiandes honom handla emot fat tige fångar, emot all Krigzret och all billighet. PETREIUS Beskr. 2: 50 (1614). Et med Krigzrätt öfvervunnit Land. EHRENADLER Tel. 869 (1723). NF 1884.
[KRIGS-RÄTT.ssg 2]
2) () krigslag(ar), krigsartiklar; äv.: krigstukt. RA I. 2: 24 (1561). En skaxp Krigz Kätt eller Artiklar. GUSTAF II ADOLF 5 (c. 1620. (Lat.) Disciplina militaris .. (sv.) krigzrät. Linc. Aa 5 a 1640.
[KRIGS-RÄTT.ssg 3]
3) (förr) om "krigskollegium" (ss. högste utövaren av rättsskipningen vid krigamakten). RARP 3: 1 1636. SvH 5: 341 1906.
[KRIGS-RÄTT.ssg 4]
4) krigsdomstol; numera i sht om underdomstol vid krigsmakten (förekommande vid var särskild kår); äv. abstraktare, om ferhandling(ar) vid krigsrätt, , rättegång vid krigsrätt. Hållo krigsrätt. För- ordna krigsrätt (över någon). Ställa någon in- för, äv. under krigsrätt. Blandad krigsrätt, sammansatt av medlemmar från två l. flera kårer. GUSTAF II ADOLF 253 1621. DELACHAPELLE ExBook 30 1669. Krigsart. 1796, 14 1. Krigsdomare åligger .. (bl. a.) att .. efter förordnande tjänstgöra såsom ordförande i särskild krigsrätt. SFS 1915, s. 731. jfr AMIRALITET-, FÄLT-, GENERAL-, REGEMENTS-, STATIONS-KRIGSRÄTT.
Ssgr (till -RÄTT 4):
krigsrätts-dom.
krigsrätts-fiskal. RP 5: 3 1665.
krigsrätts-mål. CALONIUS 3: 74 1799.
krigsrätts-protokoll. TjReglArm. 1856, 2: 342.
KRIGS-RÄTTSLIG.
[avledn. av -RÄTT]
som faller under l. avdömes av osv. krigsrätt (se d. o. s). BOLIN Statsl. 2: 42 (1671). Krigsrättaligt åtal. BORNBORG Svallv. 215 (1965).
KRIGS-RÖRELSE. (enskild rörelse i l. del av) krigsoperation. DALIN Arg. 2: 286 (1734, 1754). Imedlertid hade regntiden .. gjordt slut på Krigsrörelserna. ÖDMANN MPark 111 (1600). HT 1924, s. 250.
KRIGS-SAK. ( krig- c. ,,,1660,, – ,,1626,,., krigs- 1556 osv.) angelägenhet l. ärende som rär krig l. krigsförhållanden; i sht förr äv. allmännare: militär(t) angelägenhet l. ärende; nästan bl. i pl. G1R 26: 160 (1556). Konung Karl Knutson war .. vthi krigzsaker .. wäl öfwet och förfaren. SKYTTE Und. D 1 b (1604). Hr. Carl Iserhielm (protokollsekreterare i senaten), vid Krigs-Sakerrie (här under kamslikollegium). HENEL 1729 127 (1730). Riksmarsken .. hade öfverinseende öfver alla krigssaker. FRYXELL Ber. 2: 47 (1526). 2NF 17: 1078 1912. särsk. () konkretare, övergående dels i bet.: krigsföretag o. d., dels i bet.: krigsmakt(en). Hertig Caril .. hafwer lefreredtt (nedanståemde varor) till Krigzsakerne a(nn)o 92. KlädkamRSthm 1592 A, s. 7 a. Effter kejsar) Alexius förnam, sigh vthi Krijgszsaker icke hafwa någen Lycka. SCHRODERUS Os. 2: 608 (1635).
KRIGS-SAMLING. konkret: samling (av vapen l. troféer o. dyl. l. av handlingar o. d.) som rör krig l. krigshistoria ; särsk. ss. titel på bokvärk. Krigs-Samlingar. ADLERSPARRE (1794; boktitel).
KRIGS-SCEN. scen från krig; särsk. i fråga om litterär l. konstnärlig framställning. GT 1788, nr 92, s. 1. Bland krigsscenerna på de assyriska relieferna) se vi belägrade städer (m. m.). Frey 1850, s. 469.
KRIGS-SED. (mindre br.) jfr -BRUK 1; äv. (i pl.) närmande sig bet.: krigstukt. MÖLLER 2: 157 (1785). STRINNHOLM Vas. 1:173 (1819). Krigssederna förföllo (i Rom efter Kartagos fall). KrigVAH 1837, s. 21.
KRIGS-SEKRETERARE. (i fråga om äldre l. utländska förh.) sekreterare i militär myndighet l. sekreterare för militära ärenden i en myndighet (l. regering); i fråga om sv. förh. särsk. (förr) : sekreterare i 'krigskollegium'. RP 6: 47 (1636). HENEL 1729 19 (1730; i fråga om 'krigskollegium'. SvNorStatscal. 1816, s. 351 (i fråga om norska förh.). 1841 blef .. (Sidney Her- bert) sekreterare i amiralitetet i Peels miniatèr och 1845 krigssekreterare. NF 6: 1085 1883.
KRIGS-SJUKHUS ~⁰² äv. ~²⁰. sjukhus som inrättats förkrigets behov; särsk. (i fackspr.) om i hemorten anordnade fasta sjukhus för vård av hemsända sjuka o. sårade. HEDIN Front. 258 (1915). BAUER SvArmHäls. 122 (1924).
KRIGS-SJUKSTALL ~⁰², äv. ~²⁰ (i fackspr.) jfr -SJUKHUS. SCHMIDT Hb Veter- Fält 61 1920.
KRIGS-SJUKVÅRD ~⁰², äv.. Det väldiga arbetsfält, som modern krigssjukvård i full verksamhet omfattar. NYSTRÖM StridSår III 1915.
Ssgr:
krigssjukvårds-reglemente . KrigSjukvRegl. 1905 (i titeln).
krigssjukvårds-väsende(t). KrigSjukvRegl. 1905, s. 4.
KRIGS-SKADA, r. l. f. skada (å person l. egendom) som uppstått gm krig. JMESSENIUS 1629 i HB 1: 111. Skottfrakturerna, dessa så vanliga och så viktiga krigsskador. LbKir. 1: 604 (1920).
Ssg:
krigsskade-ersättning. krigsskadestånd. NF 4: 404 1881.
KRIGS-SKADAD, p. adj. som blivit skadad i l. gm krig; äv. substantiverat, om person. De krigsskadade böra behandlas i enlighet med de allmänna principerna för modern fredskirurgi. BAUER SvArmHäls. 124 (1924). LAURIN 4 Minn. 104 1932.
KRIGS-SKADESTÅND ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰ pänningsumma som en segrare utkräver av den besegrade fienden ss. ersättning för i kriget lidna skador o. förluster. MÖLLER 2: 158 (1785). Betalningssättet för det tyska krigsskadeståndet (till de allierade efter världskriget). 2NF 32: 626 1921.
KRIGS-SKARA. (numera bl. ngn gg i högre stil) krigarskara; krigshär. De mägtigare (av adeln på 1400-talet).. samlade krigsskaror, och utöfvade all möjlig fiendskap. STRINNHOLM Vas. 1: 28 1819. Apg. 10: 1 (Bib. 1917.
KRIGS-SKATT.
[KRIGS-SKATT.ssg 1]
1) skatt som pålägges för krigets behov; jfr -GÄRD 1, -HJÄLP 2 a, -KONTRIBUTION 1. WIKFORSS 1: 995 1804. De tyngande krigsskatterna (under världskriget) VFl. 1918, s. 16.
[KRIGS-SKATT.ssg 2]
2) (mindre br.) krigskontribution (se d. o. 2; jfr -GÄRD 2. UVTF 12: 73 1875. SCHYBERGSON FinlH 2: 8 1889.
[KRIGS-SKATT.ssg 3]
3) statsv. ==. -FOND. NF 8: 1542 (1884). HECKSCHER EoH 105 (1922).
KRIGS-SKEPP. skepp utrustat o. avsett för strid; örlogsskepp, örlogsfartyg. G1R 8: 71 (1532). Fiendtligheter af Ryske Krigsskepp befarades i Skären. AdP 1789, s. 47. HALLSTRÖM Händ. 153 (1927).
KRIGS-SKILDRING. skildring av ett krig l. av krigshändelse(r). PedT 1890, s. 171. (Tolstojs) berättelser innehålla några av de yppersta krigsskildringar som finnas. BÖÖK 4Sekl. 132 (1928).
KRIGS-SKOLA, r. l. f. skola för utbildning av krigare, numera särsk. om skola för utbildning av officersaspiranter; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Krigs- skolan på Karlbärg (upprättad år (1862). RARP 10: 564 (1668). ISOGÆUS Segersk. 842 (c. 1700; bildl.). Horn, som i Gustaf Adolfs krigsskola stigit upp till Fältherre. FRANZÉN Minnest. 2: 126 (1823). Krigsskolans ändamål är att bilda ynglingar till Officerare i Arméen, Skärgårds-Artilleriet och Flottan. SFS 1866, nr 65, s. 1. Frälaringsarmens krigsskola (i England). FinBiogrHb. 863 1898. jfr SJÖKRIGSSKOLA.
KRIGS-SKRI. () härskri, stridsrop. Jer. . 49: 2 (Bib. (1541). SCHULTZE Ordb. 4399 (c. 1755.
KRIGS-SKULD. skuld som en stat osv. åsamkat sig gm utgifter för krig. HT 1918, s. 198 (1809). De interallierade krigsskulderna (i anledning av världskriget). 2NF 37: 791 1925.
KRIGS-SKÅDEPLATS ~⁰⁰² äv. ~²⁰⁰.
[jfr fr. théâtre de guerre]
område (land l. trakt osv.) där fälthären för krig o. som tages i anspråk för truppernas värksamhet o. delvis för deras underhåll (motsatt: hemort); jfr -OMRÅDE, -ORT, -TEATER. WIKFORSS 1: 984 (1804). Från krigsskådeplatsen äro underrättelserna af föga intresse. LdVBl. 1836, nr 15, s. 1. Krigsskådeplats indelas i krigsort och etappområde. BAUER SvArmHäls. 18 (1924).
KRIGS-SKÄL. (numera föga br.) krigsorsak. HALLENBERG Hist. 1: 52 (1790). 2SAH 42: 208 1867.
KRIGS-SLUP. () örlogsslup. PT 1758, nr 17, s. 3 FRYXELL Ber. 15: 90 (1848; i fråga om ä. förh.).
KRIGS-SNED, n. () krigslist; jfr -PUTS 2. PHRYGIUS 1Likpr. D 3 a 1610.
KRIGS-SNILLE. (numera föga br.) krigar. snille, hög militär begåvning; äv. konkret, om person. FISCHERSTRÖM 3: 20 (1781). Vår tids största krigs-snille, Napoleon. Krig VAT 1849, s. 193.
KRIGS-SOLD. (numera föga br.) sold. Linc. P 6 b 1640. 2SAH 40: 421 1865.
KRIGS-SPEL.
[KRIGS-SPEL.ssg 1]
1) () krigslek; krig (betraktat ss. en lek). WINGÅRD Minn. 1: 69 (1846).
[KRIGS-SPEL.ssg 2]
2) benämning på ett om schackspelet erinrande sällskapsspel avsett att föreställa ett krig l. visa huru krigsoperationer göras. HbiblSällsk. 2: 613 (1839). DALIN (1852) . jfr: Antagligt är att schackspelet från början utgjort, hvad det ju ännu kan sägas vara. ett slags krigsspel. WILSON Spelb. 6 1888.
[KRIGS-SPEL.ssg 3]
3) mil. på karta l. terrängmodell l. i terrängen ntan trupp utförd övning i taktiska l. strategiska rörelser l. operationer. Krigsspelet efter supponerade kartor. WINGÅRD Minn. 1: 62 (1846). Öfning i krigsspel eger (vid krigshögskolan) rum under båda föreläsningsåren. NORDENSVAN o. KRUSENSTJERNA 1: 93 1879.
[KRIGS-SPEL.ssg 4]
4) () krigamusik. BERGKLINT Vitt. 199 (1764).
ssgr (till -SPEL 3; mil.):
krigsspels-bricka,
krigsspels-karta,
krigsspels-materiell, r.,
krigsspels-övning m. fl.
KRIGS-SPETS. (-spess) () stridsspjut. SCHRODERUS Os. 2: 464 (1635). RUDBECK Atl. 3: 348 (1698).
KRIGS-STALLBRODER. () krigskamrat. Linc. 1640. Hamb. 1700.
KRIGS-STARK. särsk. (mindre br.) mil. om trupp(avdelning) o. d.: som har fältstyrka, fältstark. Ett krigsstarkt kompani. NORDENSVAN o. KRUSENSTJERNA 2: 204 1886. Krig VAT 1921, s. 104.
KRIGS-STAT.
[KRIGS-STAT.ssg 1]
1) utgiftsstat för krigsändamål; militär stat l. budget. Krig VAT. 1839, s. 169 1622. För det enda året 1630.. var den extraordinarie krigsstaten mer än 7 millioner daler. HECKSCHER SvEkonH 1: 295 (1936).
[KRIGS-STAT.ssg 2]
2) () sammanfattande benämning på vad som hör till krigsmakten l. krigsväsen. det; stundom svårt att skilja från 3. At sådant.. som krigzstaten vthi dee Provincierne angår, noga tages vthi acht. LReg. 228 (1648). SCHÜCK VittA 3: 191 (i handl. fr. 1670. Krig VAH 1835, s. 252.
[KRIGS-STAT.ssg 3]
3) (numera föga br.) sammanfattande benämning på befattningar l. personer som tillhöra krigamakten. Kyrkol. 19: 10 (1686). Vid Tiensters besättjande, så under Civil- som Krigs-Staten, skal (osv.). PH 5: 3103 (1751). Ej må någon tillhörande krigs-staten till marketentare antagas. TjReglArm. 1858, 2: 253.
[KRIGS-STAT.ssg 4]
4) stat (rike) med stor militär kraftutveckling; krigarstat; militärstat. Rom var en krigsstat såsom Sparta. Krig VAH 1837, s. 18. BtRiksdP 1892 B, Saml. 1. II. 1: nr 1, s. 13.
KRIGS-STIG. i fråga om vilda folkstammar (i sht indianer) i uttr. vara på l. beträda o. d. krigsstigen, vara ute i krig resp. draga ut i krig o. d.; ofta bildl. BJÖRKMAN (1889). Vänstern påkrigsstigen. VL 1908, nr 98, s. 2 (rubrik). Vi kröpo omkring som indianer på krigsstig. HALLSTRÖM Händ. 142 (1927).
KRIGS-STJÄRNA(N). () planeten Mars. Fuhrman Alm. 1657, s. 19. AFZELIUS Sag. XI. 1: 10 (1868).
KRIGS-STORM. bildl. 2SAH 8: 226 1817. slutligen brast krigsstormen lös. 3SAH 3: 87 1888.
KRIGS-STRAPATS. nästan bl. i pl. SP 1792, nr 115, s. 2. Genom de ständiga krigsstrapatserna hade.. (M. Stenbocks) hälsa .. blifvit vacklande. WRANGEL Stenbock 4 (1910).
KRIGS-STRECK. () krigslist. RUDBECK Atl. 2: 258 1689. RICHARDSON Krigsv. 1: 9 (1738).
KRIGS-STRÅT. (i sht i fråga om äldre l. primitiva förh.) jfr -STIG; ofta bildl. Cooper Moh. 276 (1858). På hösten 1506 och de närmast följande åren finner man honom (dvs. Hemming Gadh) åter på krigsstråt i södra delen af riket. FinBiogrHb. 718 (1897). SvD(A) 1931, nr 284, s. 3 (bildl.).
KRIGS-STYCKE.
[KRIGS-STYCKE.ssg 1]
1) (numera föga br.) målning l. teckning o. d. som föreställer krigsscener. BoupptSthm 1676, s. 1287 a. Hermes 1821, 2: 182.
[KRIGS-STYCKE.ssg 2]
2) () krigslist. SVART G1 64 1561.
KRIGS-STYRELSE. vanl. konkret, om (högsta) myndighet som står i spetsen för krigsorganisation o. krigsförvaltning. Krig VAH 1808, s. 42 (abstr.). Krigs-Styrelsen är den gren af ett lands allmänna Statsförvaltning, som besörjer krigsväsendets upprättande, bildning och underhåll. HAZELIUS Förel. 2 (1839). REUTERSKIÖLD Grundlag. 7 (1924).
KRIGS-STYRKA, r. l. f.
[KRIGS-STYRKA.ssg 1]
1) (numera mindre br.) abstr.: styrka att föra krig. pengar är krigs-styrkan. SERENIUS Eee 1 b 1734. SCHö NBERG Bref 2: 318 1778.
[KRIGS-STYRKA.ssg 2]
2) konkret: krigsmakt; truppstyrka. MÖLLER (1790). Man har vanligt förestält oss Abyssiniens krigsstyrka vida större än den verkeligen är. ÖDMANN Bruce 416 (1795). Kronprinsen (av Sverge hade) med en större krigsstyrka inryckt i Norge. 3SAH 3: 379 1888.
[KRIGS-STYRKA.ssg 3]
3) mil. styrka (i avs. på storlek, utrustning osv.) som en armé l. del därav har pa krigsfot (efter mobilisering), fältstyrka. En mängd lokaltrupper (i Ryssland år 1876) kompletterades till full krigsstyrka. Krig VAH 1880, s. 13. IllMilRevy 1900, s. 8.
KRIGS-STÅND(ET).
[KRIGS-STÅND(ET).ssg 1]
1) (numera föga br.) det militära ståndet, krigarstånd(et); krigar. yrke(t); äv.: sammanfattning(en) av de personer som tillhöra. krigsmakten. (Biskop Syricius) hafwer achtat Krijgszståndet för sådant, som en Christen icke wäl klädde. SCHRODERUS Os. 1: 525 (1635). Under General- och Regements-KrigsRätterne höra jemwäl alla högre och lägre af Krigsståndet. LMil. 4: 1613 1717. TjReglArm. 1858, 1: 1. WoH 1904.
[KRIGS-STÅND(ET).ssg 2]
2) (förr) om krigsbefälet ss. politisk institution (se KRIGS-BEFÄL 2 a. 'Krigsståndet' vid riksmötena blev en förkrympt, tvinande institution. SvRiksd. I. 3: 523 1933.
KRIGS-STÄMNING. stämning (benägenhet l. lust) för krig. Krigsprat föder krigsstämning. Dagen 1898, nr 15, s. 2. HAGBERG VärldB 195 (1927).
KRIGS-SYMBOL. Båge och pil hos de gamle Egyptierne voro krigssymboler. 2VittAH 5: 56 (1789, 1796).
KRIGS-SYSTEM. (mindre br.) (visst) system för krigföring; förr äv.: (system för) inrättning av krigsmakten, härordning. Det Nyare Krigs-Systemets Esprit. Bülow (1801; boktitel). Landtstormen hör ej til et regleradt krigs-system. KrigVAH 1826, s. 18. SYLVAN Vial 2: 63 1863.
KRIGS-SÅNG. dels om sång avsedd att sjungas i krig, dels om sång (dikt) som förhärligar kriget l. besjunger krigshändelser o. d.; jfr -VISA. Indianerne (begynte) at stämma up sina Krigs Sånger. Fréville Söderh. 2: 26 (1776). Krigs Sång för Landtvärnet. TEGNÉR (WB) 2: 14 (1808; titel). WRANGEL Dikten 4 (1912).
KRIGS-SÄTT. sätt (metod) för krigföring. HSH 19: 325 (1600). Suwarofs krigssätt. Krig VAT 1850, s. 204. BOLIN Statsl. 1: 327 (1870).
KRIGS-TARV l. -TARVA, r. l. f. ()
[KRIGS-TARV.ssg 1]
1) krigsbehov. Såsom krigztarfverne, där de påkomma, äre mycket trängiande. RARP 10: 392 1689.
[KRIGS-TARV.ssg 2]
2) i pl.: krigsförnödenheter. At inga krigs-tarfvor fördes til Sveriges fiender. DALIN Hist. III. 1: 461 1761.
KRIGS-TATUERING. (i fråga om primitiva kulturförh.) jfr -MÅLA 1.
KRIGS-TEATER.
[efter fr. théâtre de guerre]
(numera i sht i vitter stil) krigsskådeplats. PT 1758, nr 40, s. 4. Från krigsteatern i Tyskland ha vi många rykten. TEGNÉR (WB) 2: 373 (1809). SvD(A) 1933 nr 42, s. 20. Anm. Ordet användes i ä. tid stundom i lat. form -theatrum med lat. böjning. HÖPKEN 2: 506 (1758: af krigstheatro).
KRIGS-TECKEN.
[KRIGS-TECKEN.ssg 1]
1) () fälttecken (krigsfana o. d.). SCHRODERUS Os. 1: 263 (1635). Krig VAT 1836 s. 76.
[KRIGS-TECKEN.ssg 2]
2) (numera bl. tillf.) teckensom förebådar krig l. som gives vid utbrottet av ett krig l. (ss. signal) vid begynnandet av en krigsoperation l. dyl. Säjenskott, hvarmed krigstekn gifves til sjös eller lands. LIND 1: 1414 1749. Man trodde fordom att kometer voro krigstecken. WESTE FörslSAOB (1823). De .. klämtade uti klockorna, ett.. (på Gustav Vasas tid) vanligt krigstecken. FRYXELL Ber. 3: 20 (1828). 2SAH 40: 421 1865.
KRIGS-TEKNIK. KrigVAH 1887, s. 115. Därs. 1922, s. 88.
KRIGS-TELEGRAF. telegraf i krigets tjänst; numera särsk. mil. om telegraf(en) inom krigsskådeplatsen; jfr FÄLT-TELEGRAF. TjReglArm. 1867, 4: 7. Vid korrespondens till eller från krigstelegrafens stationer skola (osv.). SFS 1916, s. 71.
Ssgr (i sht mil.):
krigstelegraf-direktör. SFS 1922, s. 1053.
krigstelegraf-nät. Krig VAH 1886, s. 77.
krigstelegraf-väsende(t). SFS 1914, s. 212.
KRIGS-TELEGRAM. särsk. om telegram (till tidning o. d.) rörande krigshändelser o. d. WoJ (1891). De första krigstelegrammen kommo. SIWERTZ JoDr. 97 (1928).
KRIGS-TEORI. teori, för krigföring; jfr -LÄRA, -VETENSKAP. KrigVAT 1847, s. 149.
KRIGS-TERM. SERENIUS Ii 4 a 1734.
KRIGS-TID. (krig- 1700. krigs- c. 1620 osv.) tid då krig råder; särsk. i uttr. i l. under krigstid(er). I Krijgztijdher. GUSTAF II ADOLF i (c. (1620). Den militära nyttan af Götha Canal har, både för freds- och krigstider, blifvit bestridd. PLATEN SvFörsv. 23 (1828). personalen vid reserven är tjänstgöringsskyldig endast i krigstid. TINGSTEN o. HASSELROT 13 1902.
Ssgr:
krigstids-hjälp. dyrtidstillägg å lön l. pension som år 1916 på grund av förhållandena under världskriget av riksdagen beviljades åt lägre befattningshavare i statens tjänst resp. dylika befattningshavares änkor o. barn. SFS 1916, s. 691,
krigstids-tillägg. dyrtidstillägg å lön l. pension som år 1917 på grund av förhållandena under världskri-. get av riksdagen beviljades åt statens befattningshavare i allm. resp. deras änkor o. barn. BtRiksdP 1917, 11: nr 2 s. 1.
KRIGS-TILLBEHÖR. () krigsförnödenheter. SVARTG1 81 1561. KJELLGREN DanmH 173 (1862).
KRIGS-TILLBEHÖRING. () == -TILLBEHÖR. G1R 5: 136 (1528). TEGEL E14 143 1612.
KRIGS-TILLDRAGELSE ~⁰²⁰⁰. krigshändelse. Krig VAT 1834 s. 134. Norrl. 5: 18 1907.
KRIGS-TILLFÄLLE. tillfälle av krig; i sht i uttr. vid krigstillfälle, då krig äger rum. LMil. 1: 49 1680. SJ 3: 328 1906.
KRIGS-TILLFÄLLIGHET. () (oförutsedd) krigshändelse. ADLERBETH Ant. 1: 183 (c. (1792). Undervisning rörande vissa ofta eller dagligen förefallande krigstilfälligheter. LEFRÉN Förel. 1: 182 (1818). TjReglArm. 1858, 1: 300.
KRIGS-TILLHÖRIGHET. () krigsförnödenhet(er). NORDBERG C12 1: 150 (1740). SCHÖNBERG AmVetA 1796, s. 25.
KRIGS-TILLHÖRING. () == -TILLHÖRIGHET. G1R 7: 335 1531.
KRIGS-TILLREDELSE. () krigsförberedelse. HSH 9: 279 1743. ODHNER G3 1: 394 1885.
KRIGS-TILLREDNING. () == -TILLREDELSE. SCHRODERUS Os. III. 1: 259 (1635). HÖPKEN 2: 297 1757.
KRIGS-TILLREDSEL. () == -TILLREDELSE. GUSTAF II ADOLF 227 1617.
KRIGS-TILLRUSTNING. krigsförberedelse, krigsrustning. GUSTAF II ADOLF 132 1616. 3SAH 2: 221 1887.
KRIGS-TILLSTÅND ~⁰² äv. ~²⁰. äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Befinna sig i krigstillstånd (med ngn l.med var- andra). frara i krigstillstånd mot ngn. Det råanaturtilståndet är et krigstilstånd. LittT 1796 s. 385. Enskilda förolämpningar (satte) hela slägter i krigstillstånd mot hvarandra. SCHLYTER JurAfh. 1: 62 (1836). Krigstillståndet inträdde den 24. augusti (1887) kl. 3,30 e. m. Krig VAH 1887, s. 200 (i fråga om en svensk eskaderövning). Sedan 20 år tillbaka lever Europa i krigstillstånd. SvD(A) 1934, nr 202, s. 4.
KRIGS-TILLÄGG ~⁰² mil. krigslönetilllägg. Krig VAT 1856 s. 474 (i fråga om österikiska förh.). SFS, 1918, s. 1070
KRIGS-TJUT. (i sht i fråga om primitiva kulturförh.) stridsrop, härskri; äv. bildl. JENSEN Mickiewicz Tad. 163 (1898; bildl.). (Maorikri- garna) upphävde sitt krigstjut. NoK 109: 43 1931.
KRIGS-TJÄNST.
[KRIGS-TJÄNST.ssg 1]
1) () uppdrig l. syssla i krig; viss tid av tjänstgöring i krig; äv.: förtjänstfullhandling under krig. Krijgztienster skulle.. belönas. SCHRODERUS Liv. 75 (1626). En sådan kar.., som cronan medh tidhen utij krigzthienster möckitt kunne hrucka. OxBr. 8: 403 1643. SvMerc. 1763, s. 530.
[KRIGS-TJÄNST.ssg 2]
2) tjänande (tjänstgöring) i krig l. vid krigamakten; militär tjänstgöring. Göra krigstjänst. Vara, gå, inträda i krigs- tjänst. Lämna krigstjänsten. antaga, värva ngn lill krigstjänst. Gå i svensk,framtid osv. krigstjänst. duglig, oduglig till krigstjänst. HC11H 8: 46 (1678). Sådane .. Kyrckio-Tiänare (som klockare o. organister kunna) giöra sig.. forsäkrade, at.. ifrån Krigstienst warda frikallade. STIERNMAN Riksd. 1304 (1719). Krigstjensten var (under meddtiden) ett fritt handtverk. TINGSTEN AnvTakt. Bih. 9 (1887). SFS 1925, s. 1217.
[KRIGS-TJÄNST.ssg 3]
3) () militär(t) ämbete l. befattning. 2RA 1: 57 1719. WESTE FörslSAOB (1823).
Ssgr (till -TJÄNST 2):
krigstjänst-duglig . Krigstjenstduglig värnpligtig. NORDENSVAN Värnpl. 1 (1887).
krigstjänst-oduglig.
krigstjänst-skyldig. äv. substantiverat, om person. Hålla vapensyn med de krigstjenstskyldige. NF 3: 534 (1879). Frivilliga kårer av icke krigstjänstskyldiga medborgare. SFS 1914, s. 1116.
krigstjänst-skyldlehet . KrigamSH 1798, s. 38.
krigstjänst-vägran.
krigstjänst-vägrare. person som vägrar att fuligöra krigstjänst; jfr SAMVETS-ÖM. Upsala 1916, nr 272, s. 7. VFl. 1932, s. 50.
KRIGS-TJÄNSTGÖRING ~⁰²⁰. krigamans tjänstgöring; numera särsk. mil.(krigsmans) tjänstgöring i krig l. under krigsförhållanden (efter mobilisering). Krig VAH 1816, s. 206 Inkallelse till krigstjänstgöring. SFS 1967, nr 89, s. 9.
KRIGS-TRAKTAMENTE. mil. traktamente som åtnjutes vid krigstjänstgöring. SFS 1914, 8. 571.
KRIGS-TRANSPORT. transport (av förnödenheter l. trupper) i krig. TINGSTEN o. HASSELROT 49 1902.
KRIGS-TRAVALJ.
[ av fr. travail de guerre]
() arbete i krig; äv. allmännare: krigsmöda, krigsbesvär. RP 11: 24 (1645). Som iag för mine gamble Krigzoch Fälttravalliers skull är till hällsan en svag Mann. VDAkt. 1731, nr 253.
KRIGS-TRIBUN, m.
[efter lat. tribunus militum l. militaris]
(i fråga om fornromerskaförh.) benämning på vissa högre officerare, sex vid varje legion (urspr. utsedda av fältherren, senare valda av folket). RITTERBERG Sall. 182 (1832). 3NF 13: 957 1930.
KRIGS-TRIBUNAT. (i fråga om fornromerska förh.) krigstribuns ämbete. BOËTHIUS HistLäsn. 1: 22 1895.
KRIGS-TROFÉ. trofé som tagits i krig. DA 1771, nr 119, s. 3. Sthm 1: 176 1897.
KRIGS-TROPP, se -TRUPP.
KRIGS-TRUMMA, r. l. f. särsk. i fråga om förh. hos vissa primitiva folk: trumma varmed krigsbud sprides o. krigsfolket uppbådas. ÖDMANN MPark 89 (1800). Krigstrummorna äro i dag klara att sprida budskapet om mobilisering (i Abessinien). DN(A) 1935, nr 251, s. 1.
KRIGS-TRUMPET. stridstrumpet; jfr -LUR; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Fréville Söderh. 2: 149 1776. Aldrig folken förut hört krigs-trumpeterna skalla. ADLERBETH Buc. 88 (1867). HAGBERG VärldB 195 (1927; bildl.).
KRIGS-TRUPP, förr äv. -TROPP . (numera föga br.) trupp av krigsmän; i sht i pl. RUDBECKIUS KonReg. 204 (1615: Krigztroppar, pl.). KrigVAT 1849, s. 221 (: krigs-trupper, pl.). BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. 4 a, s. 40.
KRIGS-TRÖTTHET ~²⁰ l. ~⁰². jfr -LEDA. SvD(A) 1915 nr 17, s. 3. Ute bland folkmassorna (i Tyskland) tilltog krigströttheten (mot slutet av världskriget). 2NF 36: 377 1924.
KRIGS-TUKT. manstukt bland krigsfolk l. inom krigsmakten; disciplin. G1R 27: 282 (1557). (Torstensson) bemödade sig.. alltid att i möjligaste måtto vidmagthålla ordningen och krigstukten inom sin armée. EKELUND 1FädH II. 1: 194 1830. IllMilRevy 1898, s. 131.
KRIGS-TUMULT. ADLERBETH HorOd. 60 (1817). 2SAH 40: 567 1865.
KRIGS-TVÅNG. () krigsåtgärd(er) som avse(r) att utöva tvång på fienden; krigsvåld. SCHRODERUS OS III. 2: 330 (1635). Brandskattningar och anat krigztvång. HSH 3: 193 1713. WIKFORSS 1: 985 1804.
KRIGS-TYFUS. med. fläcktyfus (som ofta grasserar under krig). BtSvStat. A 1857, I. 1: 65. 2NF 8: 680 1907.
KRIGS-TYG. ()
[KRIGS-TYG.ssg 1]
1)
[jfr ä. t. kriegszeug]
krigsredskap. Hes. 4: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: murbräckor). PBELLANDER (c. 1800 hos HAGSTRÖM Herdam. 4: 636.
[KRIGS-TYG.ssg 2]
2) krigslist. REENHIELM OTryggv. 36 1691.:
KRIGS-TÅG. härfärd, fällttåg; jfr -EXPEDITION 1, -FÄRD. BRAHE Oec. 25 (1581; uppl. 1920. Af sina krigs-tog vunno.. (vikingarna) stora rikedomar. SCHÖNBERG Bref 1: 14 (1772). NoK 20: 12 1923.
KRIGS-UNDERRÄTT ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰. jfr -RÄTT 4. CALONIUS 3: 83 1798.
KRIGS-UNDERRÄTTELSE ~⁰⁰²⁰⁰. vanl. i pl.; jfr -NYHET. SFS 1908, nr 13, s. 3.
KRIGS-UNDERVISNING ~⁰⁰²⁰. undervisning i krigskonst, vapenlära krigsbyggnadskonst, exercisreglementen m. m'. LEFRÉN Förel. 1: 186 (1869). BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11 Mem. 1, s. 264.
Ssg:
krigsundervisnings-kommission(en). en från år 1866 bestående kommissionsom under inspektören för militärlärovärken har högsta inseendet över krigsskolan, krigshögskolan samt artilleri. o. ingenjörhögskolan. SFS 1866, nr 65, s. 2.
KRIGS-UPPBÅD ~⁰² l. ~²⁰. uppbåd till krig. PALLIN ModeltH 16 (1872). särsk. konkret: uppbådad härstyrka. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, Mem. 1, s. 6.
KRIGS-UPPFINNING ~⁰²⁰. uppfinning för krigsändamål. Krig VAT 1854, s. 343.
KRIGS-UPPROR. () myteri. SCHRODERUS Os. 1: 379 (1635).
KRIGS-UTBILDNING ~⁰²⁰. utbildning för krig; militär utbildning. BtRiksdP 1892 B, Saml. 1. II. 2: nr 10, s. 9.
KRIGS-UTBROTT ~⁰² l. ~²⁰. 2AdP 1789, s. 674. Vid krigsutbrottet 1870 inträdde han åter i aktiv krigstjenst. NF 1: 1344 (1876). NoK 86: 74 1928.
KRIGS-UTGIFT ~⁰² l. ~²⁰. utgift för krigföring; vanl. i pl.,; jfr -KOSTNAD; förr äv.: utskyld som pålägges för krigets behov; jfr -GÄRD 1, -HJÄLP 2 a. Extraordinarie krigs uthgiffter. AOXENSTIERNA 1: 474 1633. Medel til krigs-utgifterna. LOENBOM Stenbock 1: 40 (1757).
KRIGS-UTREDNING ~⁰²⁰.
[KRIGS-UTREDNING.ssg 1]
1) () == -RUSTNING 1, 2 a. UrkFinlÖ I. 3: 93 (1597). SCHWARTZ Alm. 1656, s. 37. GYLLENGRANAT SvSjökr. 1: 116 (1840).
[KRIGS-RUSTNING.ssg 2]
2) myndighet l. kommission o. d. som handhar krigsförbere. delser. IllSvH 5: 337 1879.
KRIGS-UTRUSTNING ~⁰²⁰. utrustning för krig; numera i sht konkret. CHESNECOPHERUS Skäl L 4 a (1607). På en enda natt söndergnaga fältmössen fiendens hela krigsutrustning.UVTF 12: 79 (1875). SFS 1918, s. 1047.
Ssgr:
krigsutrustnings-bidrag. mil. Krigsutrustningsbidrag avser att utgöra bidrag till fullständigande vid mobilisering av egen personlig krigsutrustning. SFS 1915, s. 595.
krigsutrustnings-persedel. mil. SFS 1916, s. 1295.
KRIGS-UTSKYLD ~⁰² l. ~²⁰. (i sht i fråga om ä. förh.) jfr -GÄRD 1, -HJÄLP 2 a, -KONTRIBUTION 1. PT 1758, nr 91, s. 1. REUTERDAHL SKH II. 2: 213 (1850).
KRIGS-VAGN.
[KRIGS-VAGN.ssg 1]
1) stridsvagn. SYLVIUS Curtius 621 (1682). WALDENSTRÖM Österl. 253 (1896).
[KRIGS-VAGN.ssg 2]
2) () allmännare: vagn som användes i krig (trossvagn o. d.). BL 15: 268 1848.
KRIGS-VAN, adj. ( krig- 1826–1828. krigs- 1807 osv.) van vid (att deltaga i l. föra) krig; krigsövad. GMARMFELT 1807 hos TEGNÉR Armfelt 3: 95. Krigsvane trupper. RAPPE Nordarm. 7 (1874).. 2NF 3: 157 1921.
KRIGS-VANA, r. l. f. jfr -VAN. GMARMFELT 1807 hos TEGNÉR Armfelt 3: 95. 2SAH 61: 354 1884.
KRIGS-VAND, p. adj. (krig,,,1822,, – ,,1867,,., krigs- 1832–1865) () krigsvan. 2Vitt- AH 12: 75 (1822, 1826). MANKELL Krigsm. 1: 104 (1865).
KRIGS-VAPEN. numera särsk. motsatt: jaktvapen o. d. 2Kor. 10: 4 (NT 1526; bildl.). Små dartar, spjutuddar och dylika krigsvapen. CRÆLIUS TunaL 35 (1774). 2NF 12: 1210 1910.
KRIGS-VARA, r. l. f. (mindre br.) krigsförnödenhet; vanl. i pl. FRYXELL Ber. 7: 225 (1838).
KRIGS-VETENSKAP ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰. vetenskap(en) om krigsmedel o. krigföring (krigskonst, krigshistoria m. m.); äv. om enskild gren av denna vetenskap. EHRENADLER Tel. 529 (1723). KrigVAH 1805 s. 39. 1 lärare i krigsvetenskap (vid ridskolan på Strömsholm). SFS 1892, nr 72 s. 1. Nor- stedtUppslB 783 (1927; i pl.).
KRIGS-VETENSKAPS-AKADEMI. akademi för främjande av krigsvetenskapen; särsk. i sg. best, sedan 1804 namn på ett militärt vetenskapligt samfund, tidigare benämnt Svenska krigsmannasällskapet. Kongl. Krigs Vettenskaps Akademiens Handlingar. (1805; boktitel. Krigsvetenskaps-Akademien i Stockholm. (AGARDH o.) LJUNGBERG 4: 432 1863.
KRIGS-VETENSKAPLIG ~⁰⁰²⁰. adj. till -VETENSKAP. Krigsveten- skapliga skrifter, författare. Krigsvetenskaplig bildning. HAMILTON MiUnd. 48 (1842). IllMilRevy 1901, s. 15.
KRIGS-VILJA, r. l. f. (i sht i fackspr.) vilja till anfall o. försvar i ett krig; stridsvilja. STEFFEN Krig 4: 397 1917. KrigVAH 1921; s. 36.
KRIGS-VIMMEL. jfr -TUMULT. FRYXELL Ber. 12: 46 (1843).
KRIGS-VINST. vinst som göres i l. gm krig. Enten- tens krigsvinster i världskriget. särsk.: krigskonjunkturvinst. 2NF 36: 329 1924.
KRIGS-VIS, n. sätt l. sed l. bruk som förekommer i krig l. tillhör kriget; numera bl. ngn gg i uttr. , förr äv. efter l. i krigsvis; i uttr. i krigsvis äv. övergående i bet.: under krigsförhållanden, i krig. ('Bösskyttarnan) loffwade.., att the wille wara mett såana beszoldungh til friidz, saa wel j krigzwiss szom then tiid the liggia her hemma. G1R 10: 311 1535. (Erik Håkansson skall låta) tilpynte tree af våre galleijer efter krigzvijss. Därs. 24: 440 1554. På riktigt krigsvis. HAGBERG Shaksp. 12: 42 (1851).
KRIGS-VISA, r. l. f. jfr -SÅNG. VERELIUS 116 (1681). WESTE FörslSAOB 1823.
KRIGS-VÅLD. krigiskt våld. SCHRODERUS Liv. 104 (1626). Ej må någon af de krigförande utöfva krigsvåld i svensk hamn eller svenskt farvatten. SFS 1964, nr 12, s. 2.
KRIGS-VÄG. (mindre br.) väg som användes för framförande av trupper; militärväg. Krig VAH 1852, s. 46. Napoleon I anlade eller förhättrade 7 krigsvägar öfverAlperna till Italien. NF 1: 545 1875.
KRIGS-VÄN, m. vän av krig (l. ett visst krig). Sekreta utskottet, där vid 1734 års riksdag) krigsvännerna hade öfvervikt, beslöt.., att (osv.). 2NF 11: 1123 1909.
KRIGS-VÄNLIG. , LAURIN Våld 85 (1910). Ett 'nationalistiskt', för det närvarande fallet krigsvänilgt (parti i Ryssland). STEFFEN Krig 1: 237 (1914).
KRIGS-VÄRDE. (i fackspr.) om stridskrafters o. d. värde för l. i krig; stridsvärde. VFl. 1907, s. 120. En flotta sammansatt af 12 fartyg af Oscar II-typ har ett afsevärdt lägre krigsvärde än en flotta bestående af 8 F-båtar. Därs. 1912, s. 3. .
KRIGS-VÄRJA, r. l. f.
[KRIGS-VÄRJA.ssg 1]
1) () krigsvapen; krigsrustning. Hes. 32: 27 (Bib. 1541; Bib. 1917 sin krigiska rustning). ArkliR 1564: 22 1564.
[KRIGS-VÄRJA.ssg 2]
2) (numera föga br.) värja som användes i krig. SCHENBERG (1739). Mot väggen är.. (Helmfelts) harnesk uppsatt med dess krigsvärja. GUSTAF III 2: 30 1783.
KRIGS-VÄRK, n. ()
[KRIGS-VÄRK.ssg 1]
1) krigsföretag. L. PAULINUS GOTHUS Arch. 173 (1630). HC11H 4: 88 1672.
[KRIGS-VÄRK.ssg 2]
2) krigsmaskin; krigsbyggnad. VERELIUS 245 1681. PRUDBECK (c. 1700 hos DYBECK Runa 1842–43, 4: 83. KULLBERG Tasso 2: 178 (1860).
KRIGS-VÄRKSAMHET ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰ IllMilRevy 1901, s. 196. Det frivilliga sjukvåråsväsendets krigsverksamhet. SFS 1925, s. 1031.
KRIGS-VÄRKTYG ~⁰² äv. ~²⁰.jfr -INSTRUMENT 1, -REDSKAP. Fältstycken och andra nödiga krigs-värktyg. DALIN Hist. III. 1: 54 (1761). De döda krigsverktygen, maskinerna KrigVAT 1921, s. 68.
KRIGS-VÄRV. (numera bl. i högre l. vitter stil) värv (uppdrag, företag) i krigets tjänst. Försiktigt mannamod lyste nästan uti alla Olof Haraldsons krigsvärf. LAGERBRING 1Hist. 1: 210 (1769). Erfaren i kregsvärf. JOHANSSON HomIl. 11: 719 (1846).
KRIGS-VÄSEN l. -VÄSENDE.
[KRIGS-VÄSEN.ssg 1]
1) sammanfattning(en) av allt vad som hör till härens, flottans o. flygvapnets organisation o. användning; förr äv. övergående i bet.: krigsyrke(t), 'krigshandtvärk(et)'; krigstjänst(en); krigsmakt(en). Dugelige personer, till krigzväsendet beqvemhlige. G1R 28: 620 (1558). Hela Krijgzwäsendet (blev) Cn. Pompeio befalat. SCHRODERUS Sleid. 51 (1610). Någon Capellans tienst, widh krigswäsendet eller annorstädes. KOF II. 2: 187 (c. (1655). Författningar .. rörande Krigsväsendet. RO 1810, & 33. Flod- ström SvFolk 543 1918.
[KRIGS-VÄSEN.ssg 2]
2) () krigsföretag, krig. Att.. (danskarna) skole.. icke ytermer beswäre thetta.. Konnungarijket med någhot krigzwäsende. SKYTTE Or. B 2 a (1604). Detta långsamme och ännu påstående Krijgzwäsendet uthi Tysklandh. STIERNMAN Riksd. 1037 1643. LAGERBRING 1Hist. 1: 177 (1769).
KRIGS-YRA, r. l. f. jfr -GALENSKAP. 2SAH 58: 429 (1882). STEFFEN Krig 1: 113 (1914).
KRIGS-YRKE(T). jfr -HANDTVÄRK(ET). LBÄ 23: 74 (1797). Genom sina fejder mot Samniter och Galler (hade romarna) blifvit verklige mästare i krigsyrket. EMANUELS-SON Polyb. 1: 14 1833.
KRIGS-YRSLA. () == -YRA. THORILD Gransk. 1784, 1: 16.
KRIGS-ZON. (i fackspr.) krigsområde. 2NF 32: 590 1921.
KRIGS-ÅNGARE, r. l. m. örlogsångfartyg. Krig VAT 1852 s. 275. TT 1899, Allm. s. 2.
KRIGS-ÅNGFARTYG ~⁰⁰², äv. ~⁰²⁰. jfr -ÅNGARE. KrigVAT 1834, s. 173. HÄGG Segel 34 1935.
KRIGS-ÅR.
[KRIGS-ÅR.ssg 1]
1) år varunder krig råder, år som utmärkes av krig. LOENBOM Stenbock 2: 258 (1758; efter handl. fr. 1709. Under krigsåren 1807 till 1814 befann sig handeln i en märkvärdigt oregelbunden oscillation. PALMBLAD Norige 158 (1846). NILSSON Festd Vard. 190 (1925).
[KRIGS-ÅR.ssg 2]
2) (föga br.) (ngns) år i krigstjänst, tjänsteår ss. krigare. Män, som tjent ut sina krigsår. RIT– TERBERG Sall. 209 (1832). LoW 1862.
KRIGS-ÅSKA, r. l. f. (i vitter stil) bildl. Den krigsåska, som hotade vårt rike i våras. CRUSENSTOLPE Mor. 4: 407 (1841). VÄRNLUND Vandr. 139 (1926).
KRIGS-ÅTGÄRD ~⁰² l. ~²⁰. SCHYBERGSON FinlH 2: 203 (1889). VFI. 1917, s. 137.
KRIGS-ÄMBETE. () befattning i krigstjänst militärt ämbete. RA I. 1: 335 1544. PHRYGIUS Föret. 28 (1620). STRINNHOLM Vas. 3: 540 (1823).
KRIGS-ÄMNE. () krigarämne. DALIN Arg. 1: 203 (1733, 1754).
KRIGS-ÄNDAMÅL ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰ MANKELL Fältal. 497 (1859). Finska statsverkets .. utgift för krigsändamål. SCHYBERGSON FinlH 2: 425 (1889).
KRIGS-ÄNKA. (ngt vard.) änka efter i krig stupad man. Upsala(A) 1919, nr 197, s. 6. SCHULZE Emigr. 50 (1930).
KRIGS-ÄRA, r. l. f. ( krig- 1807. krigs- 1764 osv.) ära som förvärvas i krig; krigarära. Retirera, kapitulera, draga sig ur spelet o. d. med bibehållen krigsära,; äv. bildl. EKBLAD 3 (1764). Krigsäran var genom denna sista lysande seger (vid Svensksund) räddad. SCHYBERGSON FinlH 2: 276 (1889). ESTLANDER ESchauman 11 (1925).
KRIGS-ÄRENDE. ärende (i shtregeringsärende) som gäller krig l. krigsväsendet l. krigamakten; militärt ärende; jfr -SAK. BRASK Pufendorf Hist. 40 1680. Stats-Secreterare skola vara Fyra, nemligen: En för Krigs-Ärender (osv.). RF 1809, & 6. SFS 1900, nr 13, s. 2.
KRIGS-ÄVENTYR ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰ NF. 3: 538 1879 Halsbrytande krigsäfventyr. SD 1896, nr 296 B s. 2.
KRIGS-ÖDE, n. öde som träffar l. övergår ngn i l. gm krig; förr äv.: krigslycka. Krigsödet är ombyteligit och ovisst. HSH 1: 313 (1743). Den historieskrifvare, som för Ninives invånare förtäljde Sanheribs krigsöden. UVTF 12: 77 1875.
KRIGS-ÖVA. öva (ngn) i vapnens bruk; nästan bl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Krigsövade trupper. Hvar och en Romare (var).. mer krigs-öfvad och starkare, än hans fiende. DALIN Montesquieu 15 (1755). At krigsöfva Beväringen. Krig VAT 1834, s 8. KLINT 1906.
KRIGS-ÖVERDOMSTOL ~⁰⁰⁰² l. ~⁰⁰²⁰. överordnad krigsdomstol, överkrigsrätt; jfr -HOVRÄTT. SFS 1868, nr 60 s. 73. Därs. 1914, s. 995.
KRIGS-ÖVERRÄTT ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. == -ÖVERDOMSTOL. CALONIUS 3: 76 1798. KrigVAT 1852, s. 393. SCHULTHESS 1885.
KRIGS-ÖVERSTE. (i fråga om ä. förh. l. i högre stil, arkaiserande) högre befälhavare vid krigsmakten; chef för (större) stridsstyrka; arméchef; härförare, fältherre; jfr -HÖVITSMAN. 2Kon. 25: 26 (Bib. (1541). Hermann Fleningh till Wilnäss, krigzöffuerste vdi Findlandh både till landh och wattnn. SvTr. V. 1: 19 (1515). (Cyrus) blef sat til en Krijgzöfwerste öfiver hela häären. SCHRODERUS Sleid. 14 1610. LAGERBRING 1Hist. 3: 26 (1776). LJUNGQUIST NDAcke 369 (1927).
KRIGS-ÖVNING.
[KRIGS-ÖVNING.ssg 1]
1) övning i vapnens bruk; militär övning; vapenövning; numera särsk.: övning i krigsoperationor (under krigsliknande förhållanden), manöver. BOTVIDI 3Ped. 14 (1621 (1627). Eskaderöfningarnas sista skeden – de s. k. krigsöfningarna. WRANGEL SvFlbok 317 (1868). SvD(A) 1934. nr 190, s. 4.
[KRIGS-ÖVNING.ssg 2]
2) () utövning av krigiska handlingar. Dhe Omennisklige.. Tyrannischlige krigzöfninger, emott all krigz bruk (av de kejser- liga mot värnlösa). RARP 1: 153 1631.
Avledn.
KRIGA
KRIGARE ,
KRIGISK , se d. o.
KRIGLIG , adj. ()
KRIGISK 2. Krighlige widlyfftigheter. RARP V. 1: 124 1652.
KRIGSAM , adj. ()
KRIGISK l. LIND (1738). EKBLAD 32 1764.