KRIGARE kri³gare², m.||(ig.); best. -aren, äv. -arn; pl. ==. [jfr d. kriger, t. krieger; avledn. av (KRIG o.) KRIGA. Se vidare under 2 nedan]
[KRIGARE 1]
1) person som deltager i krig l. som för krig; person som ägnar sig åt (l. förbereder sig för) krigets yrke l. krigstjänst; soldat, militär, krigsman. En stor krigare, vanl. om regent l. härförare som fört (många o.) framgångsrika krig, duglig fältherre.
Psalt. 76: 6 (Bib. (
1541).
Krijgare blijr bekrijgad. GRUBB 430 (
1665).
Sin förvandling / hon (dvs. Maria) skyndar. Under krigarns hatt / hon gömmer sina lockars natt. TEGNÉR (WB) 4: 25 (
1822).
Publius Valerius, erkänd af alla för den första krigare och Statsman. KOLMODIN Liv. 1: 184 (
1831).
Sexhundrade krigare stormade ner / Mot den trotsande fiendens hop. RUNEBERG 2: 80 1848. I krigarens lofliga uppsåt att såra och döda.
RYDBERG Ath. V (
1859).
Hans skick, hansdrägt, hans läppars trots, hans blickars brand / .. Allt ger en bild af krigaren och hjelten. RUNEBERG 5: 110 (
1860).
Under den gamla tiden förekom icke något krigarens yrke: hvar man var, när så fordrades, krigare. HILDEBRAND Medelt. 2: 663 1897.
(Jacopo Sannazaro 1450– 1530) utgör en för tiden karakteristisk blandning av krigare och humanist.
NoK 117: 21 1933. jfr
LANDT-,
LEGO-,
SJÖ-KRIGARE m. fl. – särsk.
i bildl. anv. Jemväl skalden, jemväl konstnären har sin del af menniskans allmänna lefnadsuppgift, att vara Guds krigare på jorden. ATTERBOM Minnest. 2: 415 (
1839).
Gjörtzen är djärf och snillrik, en krigare i statskonst. HEIDENSTAM Karol. 2: 187 (
1898).
[KRIGARE 2]
2) [trol. uppkommet i anslutning till sv. studentslang
krigs (se
KRISCH)]
(
1878).
Ha, tio krigare! Det är några liter, det! Haha! STRINDBERG Mids. 227 (
1901).
SDS 1929,
nr 50, s. 6.
Ssgr (till
1):
–
KRIGAR-ADEL l.
KRIGARE-ADEL.
i sht hist. adel vars uppkomst ss. särskilt stånd vilar på krigstjänsten; jfr KRIGS-ADEL; äv. allmännare, om adel(ssläkt) som fövärvat sin ställning gm krigstjänst l. som traditionellt ägnar sig åt krigarens yrke. Blomman af den Normanniska krigare-adeln. STRINNHOLM Hist. 2: 200 (
1836).
Pappersadeln blir .. efter hand talrikare än krigareadeln, och det dess mer ju längre det lider. FAHLBECK Ad. 1: 483 (
1898).
SvD(A) 1933,
nr 225 s. 3.
–
KRIGAR-ANDA,
r. l. f. jfr ANDE VIII 5. (Krigsmannen bör) bland kamrater och underlydande söka vidmakthålla en sann krigare-anda. TjReglArm. 1858, 1:
16.
KKD 2: III 1903.
–
KRIGAR-BANA,
r. l. f. jfr BANA, sbst.¹ 1 g . Ägna sig åt, inträda på krigar(e)banan. Under hertigen af Bäjern började .. (Pappenheim) sin krigarebana.
FRYXELL Ber. 6: 213 (
1833).
(Gustav Horn) råkade i en fångenskap, som för åtta års tid afbröt hans glänsande krigarebana.
SCHYBERGSON FinlH 1: 435 1887.
–
KRIGAR-BAND.
(med nedsättande bet.) band av (i sht irreguljära l. sammanrafsade) trupper; jfr -HOP, -HORD. Frey 1849,
s. 83.
Några verkliga politiska tankar eller reformsträfvanden utgingo aldrig från dessa (dvs. kosackernas) krigarband. HJÄRNE K12 46 1902.
–
KRIGAR-BEDRIFT.
krigsbedrift. (K. XII:s) förvånande krigarebedrifter. JÄRTA 2: 97 1839.
2SAH 60: 27 1883.
–
KRIGAR-BILDNING. (
föga br.)
utbildning till krigare, militär utbildning. BtRiksdP 1869,
I. 1: nr 11, Mem.
1,
s. 252.
2SAH 60: 56 1883.
–
KRIGAR-BLOD.
jfr BLOD 5. Nils Rosenschmidt hade krigarblod i ådrorna. RAMSAY Skugg. 113 1917.
–
KRIGAR-DYGD.
REUTERDAHL SKH III. I: 426 1863. Krigardygder visa ..
judarna) ytterst sällan. NORDENSTRENG
EurMänRas. 290 1917.
–
KRIGAR-FLOCK.
ARNELL Scott Sjöfr. 184 (1829). 3NF 14: 1164 1931.
–
KRIGAR-FOLK.
folk (som älskar kriget o.) som utmärker sig gm krigiska egenskaper. Iduna 9: 85 1822.
Seldschukernas hårdhända krigarfolk. BOËTHIUS HistLäsn. 2: 309 1898.
–
KRIGAR-FÖLJE.
(i fråga om äldre, i sht forntida l. medeltida förh.) (en furstes o. d.) följe av krigare. Det hörde (i forntiden) till en Konungs ära att hafva ett tappert krigarefölje. STRINNHOLM Hist. 1: 590 1834.
HeimSmåSkr. 11 a: 5 1910.
–
KRIGAR-FÖRBUND.
(i fråga om äldre, i sht forntida l. medeltida förh.) Hvarje konungafölje var ett enskildt, mer eller mindre talrikt krigarförbund under konungen såsom anförare. GEIJER I. 1: 16 1818.
2VittAH 12: 71 (
1822,
1826).
–
KRIGAR-GRAV,
r. l. m. särsk.
arkeol. Såväl strids- som arbetsyxor äro hittade i krigaregrafvar. AtlFinl. 31: 30 1899.
–
KRIGAR-HOP,
r. l. m. (i sht liten l. mer l. mindre oordnad) skara av krigare. FRYXELL Ber. 3: 43 (
1828).
Rawiri och hans lilla krigarhop. NoK 109: 133 1931.
–
KRIGAR-HORD.
(med nedsättande bet.) (stor, i sht mer l. mindre oordnad l. sammanrafsad) skara av krigare. SVEDELIUS Statsk. 3: 222 (
1869).
Tibetanska krigarhorder. 3NF 3: 185 1924.
–
KRIGAR-KALL(ET).
jfr. KALL. sbst.² ⁴. Den större håg och lämplighet för krigarekallet, man hos den frivillige .. kan förutsätta. BtRiksdP 1869,
I. 1:
nr 11, Mem.
1,
s. 15.
–
KRIGAR-KAST,
r. jfr KAST sbst.³ ¹; äv. i mer l. mindre utvidgad l. oeg. anv. (jfr KAST, sbst.³ 2. Vissa caster (i Indien), i synnerhet krigarecasten, fingo äta köttmat. EKELUND Kalidasa Sakont. XXI (
1821).
Att verkligheten .. af krigare och medborgare bör sammansmälta, hör till ett .. nationalförsvars ovilkorliga kraf, .. hvarmed en särskild krigarekast, om ock indelt, icke är förenlig. AdP 1834–35, 3:
17. Den japanska krigarkasten.
GHT 1936,
nr 48, s. 7.
–
KRIGAR-KLÄDER, pl. (
i sht i vitter stil)
Klädd i slitna krigarkläder / Låg han, Munter, i sin låda (dvs. sin kista). RUNEBERG 5:
63 1857.
–
KRIGAR-KONUNG.
konung som ägnar sig åt krigets värv, konung som är (en stor) krigare. BREMER NVerld. 1: 235 (
1853). Carl X Gustafs karakter och egenskaper gjorde honom till en krigarekonung.
2VittAH 26: 7 (
1864,
1869).
MOBERG Sedebetyg 187 1935.
–
KRIGAR-LYNNE.
Hos Horn var krigarlynnet af .. den äkta Carolinska arten. 2SAH 54: 229 1878.
–
KRIGAR-NAMN.
[KRIGAR-NAMN.ssg 1]
1) namn som bäres av krigare; soldatnamn. Lars Kruus gjorde heder åt det fäderneärfda krigarenamnet. 2VittAH XXXII. 1: 29 1894.
[KRIGAR-NAMN.ssg 2]
2) (
i vitter stil)
namn (rykte) ss. krigare. CRUSENSTOLPE Mor. 6: 370 (
1844).
–
KRIGAR-RYKTE.
rykte (berömmelse) ss. krigare. WoJ 1891. Forbus .. (var) en man med stadgadt krigarerykte. TEGNÉR SvBild. 87 (
1896).
–
KRIGAR-SINNE.
sinne hos en krigare l. sådant som en krigare bör ha; krigiskt (hårdt, oförskräckt) sinnelag. Phosph. 1810,
s. 75.
Vanan vid disciplin framalstrar hos armeen krigaresinnet. SYLVAN Vial 1: 62 (
1863).
VFörsvar 1907,
s. 97.
–
KRIGAR-SKICK. (
i sht i vitter stil)
Jag djerfdes ej träda i krigareskick / Framför mina fienders spejande blick. SÄTHERBERG Dikt. 1: 240 (
1854,
1862).
BERGMAN JoH 169 1926.
–
KRIGAR-SKOLA,
r. l. f. (
i sht i vitter stil,
mera tillf.)
krigsskola; särsk. oeg., om praktisk utbildning under krig l. i ngn berömd fältherres tjänst o. d. Fältmarskalken Johan Banér .. i en långvarig .. krigarskola utbildad till en fulländad härförare. MANKELL Fältsl. 324 (
1858).
De unga hjelte-ämnen, som uppammades i Karl (X) Gustafs krigar-schola. AFZELIUS Sag. IX. 2: 151 1860.
VFörsvar 1907,
s. 97.
–
KRIGAR-SLÄKT.
KrigVAH 1889,
s. 173.
Son av en gammal krigarsläkt, som gjutit blod vid Bender, var han (osv.). SvD(A) 1933, nr
225,
s. 3.
–
KRIGAR-SNILLE.
äv. konkret, om snillrik krigare (härförare). KrigVAT 1846,
s. 218 (konkret). Carl den tolftes krigarsnille.
3SAH 11: 273 1896.
–
KRIGAR-STAM.
folkstam som huvudsakligen ägnar sig åt krig(et), stam av krigare; äv. i mer l. mindreutvidgad l. oeg. anv. Kschetra eller krigarestammen (i Indien). LittT 1796,
s. 231.
Magyarerne, ett ridderligt folk, en krigarestam. Frey 1849,
s. 324.
3SAH 2: 105 1887.
–
KRIGAR-STAT.
militärstat; jfr KRIGSSTAT 4. KrigVAT 1844,
s. 88.
Den osmaniska krigarstaten. BOËTHIUS HistLäsn. 2: 390 1898.
–
KRIGAR-STÅND.
samhällsstånd som utgöres av de medborgare vilka ägna sig (uteslutande) åt krigstjänst; äv. allmännare: (personer som ägna sig åt) krigaryrket. Adeln .. blef (gm frälserusttjänsten) .. ett privilegieradt krigarestånd. NORDSTRÖM Samh. 1: 159 (
1839).
Krigarståndet behagade .. icke den läslystne ynglingen. HAGSTRÖM Herdam. 2: 139 (
1898).
–
KRIGAR-TRUPP, förr äv.
-TROPP . (
i sht i vitter stil)
trupp av krigare, soldattrupp. ARNELL Moore LR 2: 40 1830.
En djerf, fiendtlig krigartrupp var nedgjord eller fången. RUNEBERG 2: 43 1848.
2SAH 54: 149 1878.
–
KRIGAR-UTBILDNING ~⁰²⁰. (mindre br.)
(huvudsakligen taktisk) krigsutbildning. KrigVAT 1850,
s. 160.
SD 1892,
nr 297 s.
4. –
KRIGAR-YRKE(T).
jfr KRIGSYRKE. Ägna sig åt, välja krigaryrket. Ha, visa anlag för krigaryrket. GEIJER Minn. 202 (
1825, (
1834).
Vissa statsuppgifter, särskildt krigaryrket, medföra gärna en företrädesställning för sina utöfvare. 2NF 1: 140 1903.
–
KRIGAR-ÄMNE.
ämne till en krigare, soldatämne; ung person som ämnar l. håller på att utbilda sig till krigare. RAPPE Nordarm. 113 (
1874). I huset funnos tre unga söner, alla krigarämnen.
VASENIUS Top. 1: 123 (
1912).
–
KRIGAR-ÄRA.
r. l. f. ära som ngn förvärvar l. har ss. krigare; krigsära. FRYXELL Ber. 7: 98 (
1838).
Stor krigarära väntar dig i tiden. HEDBERG Lej. 34 (
1868).
Fatab. 1923,
s. 112.
Avledn. –
KRIGARINNA ¹⁰³², f. ( -ar- 1813 osv. -er- c. 1635 [jfr t. kriegerin]
(
numera bl. ngn gg i högre l. vitter stil)
kvinnlig krigare, amason; äv. bildl. SCHRODERUS Dict. 22 (c.
1635.
CYGNÆUS 7: 201 (
1835;
om jungfrun av Orleans).
Kommendören (i Frälsningsarmén) .. härdade .. (den unga kvinnan)till krigarinna. PETRI Ouchterlony 287 (
1924).
–
KRIGERSKA ,
f. (
†)
kvinnlig krigare, amason; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Tu krijgerska (dvs. Sion) rusta tigh. Mika 5: 1 ("4") (
Bib. (
1541).
Pallas (var) een manligh och modigh Krijgherska. SCHRODERUS Albert. 1: 57 1638.
STAGNELIUS (SVS) 2: 366 (
1821;
bildl.).
KULLBERG Tasso 2: 230 ("
130")
1860.