KRIMINAL krim¹ina⁴l, adj. o. sbst. r. (l. m.); ss. sbst. best. -en, äv. -n. (förr äv. skrivet cri-)

[KRIMINAL I]

[jfr t. kriminal, eng. criminal; av lat. criminalis, avledn. av crimen, brott; jfr KRIMINELL]

(numera knappast br. utom ss. förled i ssgr) adj.: som utgör ett (grovt, förr stundom med dödsstraff belagt) brott; som gäller l. hänför sig till (osv.) brott l. brottmål l. brottslingar; brotts-, brottmåls-, brottslings-, brottslighets-; jfr KRIMINELL 1 o. 2. Bergv. 1: 56 (1624). Per Thorsonss hustru hadhe icke alleenast brutet sitt ächtenskap, vthan sölat sigh i bloodskam och giordt ett criminalt hoor. VDP 1673, s. 407. Criminale mål. Bergv. 1: 532 (1703). Den kriminala lagstiftningen. LIVIJN 2: 282 (1834). ÖSTERGREN (1930 angivet ss. mest förekommande i ssgr).

[KRIMINAL II]

II)

[elliptiskt för vissa ssgr till I]

sbst.

[KRIMINAL II.1]

1) (†) == KRIMINAL-LAG, -RÄTT; i sg. best. BIBERG 3: 406 (c. (1823). Ni har ju ett riktigt experimentalfält för er med civillagen på ena sidan och kriminalen på den andra. BLANCHE Våln. 688 (1847). NYBLÆUS Straffr. 26 (1852).

[KRIMINAL II.2]

2) (ny anv., ngt vard.) == KRIMINAL-POLIS; i sg. best. DN(A) 1929, nr 208, s. 4.

Ssgr (till I; i sht i fackspr.):

– KRIMINAL-ANTROPOLOGI vetenskap som söker fastställa de orsaker till brottslighet som ligga i de enskilda brottslingarnas fysiska o. andliga beskaffenhet; jfr -PSYKOLOGI. NF 19: 283 1895.

– KRIMINAL-ASYL. == -AVDELNING 1. BtRiksdP 1903, 6Hufvudtit. s. 75.

– KRIMINAL-AVDELNING ~⁰²⁰.

[KRIMINAL-AVDELNING.ssg 1]

1) vid sinnessjukhus: avdelning för kriminalpatienter; jfr -ASYL. BtRiksdP 1903, I. 1: nr 35, s. 6.

[KRIMINAL-AVDELNING.ssg 2]

2) kriminalpolisavdelning. Sv- D(A) 1930, nr 254, s. 3.

– KRIMINAL-CHEF. chef för kriminalpolisen (kriminalpolisavdelning). SvD(A) 1930, nr 6, s. 5.

– KRIMINAL-DOM. ( kriminal- ,,,1684,, – ,,1695,,., kriminals- 1641 (†) dom i brottmål, brottmålsdom. VDBötB 1641, s. 196. LMil. 4: 662 1695.

– KRIMINAL-DRAMA. jfr -ROMAN. PedT 1905, s. 7.

– KRIMINAL-DÅRE. (i fråga om bruklighet jfr DÅRE 2 anm.) sinnessjuk förbrytare; äv. (vard.) ss. okvädinsord. RiksdRevStatsv. 1899, s. 31. GHT 1934, nr 86, s. 3.

– KRIMINAL-EXPEDITION. (förr) i hovrättskansli: avdelning för behandling av brottmål. SvStatscal. 1813, s. 8. Därs. 1928, s. 82.

– KRIMINAL-KOMMISSARIE. jfr -POLIS. FFS 1897, nr 43, s. 1. SFS 1932, s. 953.

– KRIMINAL-KONSTAPEL. jfr -POLIS. AdrKalSthm 1918, s. 120. STSD(A) 1933, nr 271, s. 1.

– KRIMINAL-LAG, r. l. m. strafflag. GT 1788, nr 25, s. 1. Riksens ständer äga gemensamt med Konungen magt at stifta allmän Civil- och Criminal- samt Kyrko-Lag. RF 1809, & 87. SvRiksd. II. 14: 39 1934.

– KRIMINAL-LAGSTIFTNING ~⁰²⁰. strafflagstiftning. GRUBBE FilosOrdl. (c. (1845). 3NF 18: 633 1933.

– KRIMINAL-MUSEUM. innehållande olika slag av förbrytarredskap, samlingar av material från brottmålsutredningar m. m. 2NF 18: 1432 1913.

– KRIMINAL-MÅL. (numera mindre br.) brottmål. ABRAHAMSSON 670 (1726; efter handl. fr. (1683). ANNERSTEDT UUH II. 2: 8 1909.

– KRIMINAL-PATIENT. på offentligt sinnessjukhus vårdad sinnessjuk l. psykiskt abnorm person som sakfällts (åtalats) för brott (men förklarats straffri). BtRiksdP 1870, I. 1: nr 1, Bil. 7, s. 54.

– KRIMINAL-POLIS. (kommunal l. statlig) polisorganisation (polisavdelning) för uppspårande o. utredande av begångna brott; äv. om lokal för kriminalpolisavdelning. AB(A) 1918, nr 48, s. 5.

– KRIMINAL-POLIS-AVDELNING. SFS 1925, s. 296.

– KRIMINAL-POLITIK. (sammanfattningen av de riktlinjer man följer vid) bekämpande av brottsligheten (under hänsynstagande till dess orsaker o. olika motåtgärders värkningssätt); läran om denna (samhälls)värksamhet. SDS 1895, nr 460, s. 2.

– KRIMINAL-PROTOKOLL(ET). (i fråga om ä. förh.) protokoll vid domstols (särsk. hovrätts) handläggning av brottmål. SERENIUS G 4 a (1734). Under en session satt jag några gånger vid kriminalprotokollet i Svea hofrätt. DE GEER Minn. 1: 61 (1892).

– KRIMINAL-PSYKOLOG. jfr -PSYKOLOGI. AB 1897, nr 281, s. 2.

– KRIMINAL-PSYKOLOGI. den del av kriminologien som sysselsätter sig med brottslingarnas själsliv; stundom liktydigt med kriminalantropologi. VerdS 155: 8 1908.

– KRIMINAL-REPORTAGE. (tidnings)reportage angående brott. SIWERTZ JoDr. 219 (1928).

– KRIMINAL-REPORTER. jfr -REPORTAGE. SIWERTZ JoDr. 131 (1928).

– KRIMINAL-ROMAN. brottmålsroman; jfr -DRAMA, ävensom DETEKTIVROMAN. NF 1: 1366 1876.

– KRIMINAL-RÄTT, r. l. m. (numera mindre br.) straffrätt. LINDFORS 1815. Minnesskr1734Lag 2: 839 1934.

– KRIMINAL-SAK. ( kriminal- ,,,1618,, – ,,1934,,., kriminals- 1635 (numera föga br.) brottmål, brottmålssak. SUFinlH 5: 378 1618. Minnesskr1734Lag 2: 836 1934.

– KRIMINAL-SOCIOLOGI. vetenskap som studerar brottsligheten ss. samhällsföreteelse o. därmed sammanhängande sociala förhållanden. VerdS 155: 8 1908.

– KRIMINAL-STATION. jfr -POLIS. DN(A) 1929, nr 341, s. 5.

– KRIMINAL-STATISTIK. statistik över brott(mål) o. d., brottmålsstatistik; den del av kriminalsociologien som arbetar med statistiska metoder. GEIJER I. 6: 123 (1839). SvUppslB 16: 22 1933.

– KRIMINAL-TEKNIK. läran l. den praktiska kännedomen om exakta metoder att upptäcka brott o. uppspåra förbrytare. SDS 1929, nr 43, s. 12. Handbok i kriminalteknik. SÖDERMAN o. FONTELL (1930; boktitel).

(†):

– KRIMINALS-DOM

– KRIMINALS-SAK, se A.

Avledn.

– KRIMINALARE , m. (vard.) till II 2: person anställd vid kriminalpolisen. DN(A) 1929, nr 222, s. 6.