– (I 1) KRING-PACKA, v., .ning. (i sht i fackspr.) förse (ngt) med en omfattning som packas däromkring; ofta i förb. med prep. med; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Innanför hällen (i gas- rostugnen) är kanalen med omsorg kringpackad med aska. JernkA 1848, s. 18. HÖGBERG Baggböl. 2: 135 1911.

– (I 1 c) KRING-PISKA, v., -ning. (vard., numera mindre br.) grundligt piska upp (ngn); äv. bildl.; jfr KRING-BASA. Näst högstsalig Hans Majestät, har ingen så kringpiskat rikets fiender som han (dvs. Johan Banér) gjorde. SPARRE Findl. 3: 250 (1835). STRINDBERG HMin. 2: 106 (1905).

– (I 1) KRING-PÅLA, -ning. (i fackspr.) inhägna (ngt) med pålar; förstärka sidorna av (ngt) med pålvärk; befästa (ngt) rundt omkring med pålar (pallissader); i sht i pass. (särsk. i p. pf.). SERENIUS Ee 1 a 1734. Att båt-hamnen kringpålades. EconA 1808, apr. s. 9. Brunnar, som .. kringpålas. ARRHENIUS Jordbr. 1: 55 (1862). Lägret är kringpåladt. AHLMAN 1872.

– (II 5 b) KRING-RESA, r. l. f. ( kring- 1780 osv. omkring- 1677–1691) (numera knappast br.) handling(en) att resa omkring; rosa (färd) från ställe till ställe inom ett område, rundresa,; jfr KRING-FÄRD. BAAZIUS Posse 97 (1677). Efter någon kringresa i Tyskland. WIESELGREN Bild. 222 (1880, 1889).

– (I 5 b II 5 b) KRING-RESA, v. ( kring- 1632 osv. omkring- 1677–1691) 1) intr.: resa (färdas) från ställe till ställe (inom ett område), resa omkring (ngnstädes); i sht i p. pr. Ett krnigresande teatersällskap. SCHÜCK Wivallius 1: 170 (i handl. fr. (1632). Kringresande krämare. BERG Ögat 50 1929. 2) (numera föga br.) tr.: genomresa (ett område) i olika riktningar, göra en rundfärd genom (ett område). HAMILTON MilUnd. 24 (1842). Efter som landet vore mycket begripit (dvs. vidsträckt), och icke utan stor tidsspillan kunde utaf domhafvanden kringresas. ASScF 3: 359 (1852; efter handl. fr. 1605.

– (II 2) KRING-RULLA, v., -ning. vrida sig rundt; rotera; äv. tr.: vrida (ngt) rundt; numera bl. med tanke på att rörelsen sker (i samband med förflyttning) på ett fast underlag. Af thessa ojemnheter (på ytan) förorsakas vti Venere (dvs. planeten Venus) en hop fleckar, som tiena, til at finna hans kringrullande om centrum och thes axel. VASSENIUS Alm. 1738, s. 29. (Vin-)fatet kringrullas. HAGDAHL Fråga 52 (1883).

– KRING-RÄNNA, v., -ing. ( kring- 1640 osv. omkring- c. 1700–1862) 1) till I 1. a) i fientlig avsikt omringa (en plats l. truppstyrka l. enskild person); medelst krigsmakt o. d. avstänga (en plats l. truppstyrka) från omgivningen. Linc. N 5 b 1640. Såssom fienden .. kringrände Hans Maij:tt och hans folck. KKD 3: 200 (1711). Wismar och Stralsund kringrändes (år 1711). EKELUND 1FädH II. 2: 45 (1831). GRIMBERG VärldH 3: 521 (1928). b) (†) allmännare: omringa, omgiva, innesluta. Gården (Kägleholm) medh Åker och Äng (är) belägen på en Öö och medh siön kringränder. ROTH Kägleh. 38 (i handl. fr. (1686). DALIN 1852. 2) till II 5 b: springa l. löpa hit o. dit, springa omkring ränna omkring; äv. bildl.; numera bl. ngn gg (vard.) i p. pr. l. ss. vbalsbst. -ande. JRUDHELIUS 1662 i 2SAml. 35: 219 (bildl.). Skärpande tanden, vild kringränner Sabelliska galten. ADLERBETH Buc. 97 (1814). DALIN (1852) .

– (II 2 a 5 b) KRING-RÖRA, v., -ing, -ning. röra rundt l. hit o. dit i (ngt, särsk. så att dess beståndsdelar kastas om resp. bliva väl blandade), röra omkring, omröra. WIKFORSS 1: 798 (1804). Med detta finger (dvs. det fjärde) kringrörde de gamla läkarne de af dem tillagade läkemedlen. LfF 1895, s. 239. Fornv. 1925, s. 106.

– (I 4 a II 4 a) KRING-SE, -ende (RUNIUS (SVS) 1: 141 (1699)). (kring,,,1660,, – ,,1823,,., omkring- 1526–1740) (†) (noggrant) se sig omkring; bildl.: (noggrant) undersöka (huruvida osv.); äv. refl. Thå han omkringseeth haffde på lärynnganar. Mark. 3: 34 (NT 1526. Konungl. Maij:tt .. hegaf sigh .. åth Falster, att kringsee om fienden skulle (osv.). RARP 7: 198 1660. ÖSTERLING Ter. 1: 261 (1699; refl.). HALLENBERG DisquisNomLucVis. 1: 261 (1816). särsk. i p. pr. i adjektivisk anv.: som ger noga akt på omgivande föremål, kringsynt. WESTE (1807; med hänv. till kringsynt). Hans kringseende öga upptäckte snart att &c. DENS. FörslSAOB 1823.

– KRING-SEGLA, -ing. ( kring- 1741 osv. omkring- 1635–1845) 1) till I 2: seglande (l. med ångbåt o. d.) färdas mndt omkring (ett område l. jorden). SCHRODERUS Os. II. 2: 237 (1635). De fenicier, som enligt Herodotos' uppgift .. kringseglat Afrika. Ymer 1921, s. 2. 2) till I 3: seglande (l. med ångbåt o. d.) passera förbi (en udde), dubblera, runda. SERENIUS (1741). År1482 lyckades Bartholomeus Diaz att kringsegla Afrikas sydspets. NoK 13: 72 1922. 3) till II 5 b: segla hit o. dit, segla omkring (ngnstädes); nu. mera företrädesvis i p. pr. Phoeph. 1813, s. 206. ÖSTERGREN 1930.

– (II 4 a) KRING-SIKTIG. (†) eg.: som (försiktigt) ser sig omkring; som är uppmärksam på alla möjligheter, försiktig. Man har (i dem sv. politiken).. varit försigtig, kringsigtig, betänksam, fin och kryddpeppar-filosofisk alldeles förgäfves. STURZEN-BECKER TvVändp. 95 (1855). En tveksam håning, en kringsigtig "betänksamhet". SvBL 9: 303 1883.

– KRING-SIMMA, -simning. ( kring- 1673 osv. omkring- 1852–1926) särsk. till II 5 b: simma hit o. dit (ngnstädes), simma omkring; i sht i p. pr. LUCIDOR (SVS) 343 1673. (Man far) i full färd med att rädda de omkringsimmande ryssarna. VFl. 1926, s. 59.

– (II 1) KRING-SITTANDE, p. adj. ( kring- 1823 osv. omkring- 1882–1915) som sitter rundt omkring ngn l. ngt, äv. i substantivisk anv. WESTE FörslSAOB 1823. Han hörde icke de kringsittandes frågor. HEIDENSTAM End. 137 1889. särsk. bot. om blomhylle,; eg .. som sitter lundt omkring pistillen; jfr PERIGYN. LUNDSTRÖM Warning 207 (1882). Kringsittande .. säges ett blomhylle vara, när den del af blombottnen, där hyllebladen (och ståndarna) sitta, är skiflikt eller skålformigt utbredd åt sidorna och ej sammanvuxen med fruktbladen. 2NF 21: 485 1914.

– (II 2 a slutet) KRING-SJUK. veter. som har kringsjuka. Kringsjuka får. LUNDBERG HusdjSj. 605 (1868). JUHLIN-DANNFELT 42 1886.

– (II 2 a slutet) KRING-SJUKA. veter. hos får (ngn gg äv. hos nötkreatur) förokommande hjärnsjukdom yttrande sig bl. a. i krampanfall o. rörelserubbningar (t. ex. så att djuren springa rundt). DAHLMAN Reddej. 83 1743. FoF 1929, s. 48.

– (I 5 a γ II 5 a β) KRING-SKALLA. 1) (i poesi, numera mindre br.) intr.: skalla vidt omkring (ngnstädes); äv. i förb. med adv. vidt. ADLERBETH Æn. 299 (1804). Säg dock hvad dån kringskallar i nejden? RUNEBERG 3: 201 (1830). LAGERLÖF Juv. 125 (1896). 2) (numera knappast br.) tr.: skalla genom l. över (ngt) i hela dess vidd. Förgäfves valdthorns ljud kringskallar Lofö strand. BELLMAN SkrNS 1: 290 (1789). ADLERBETH Æn. 90 1804.

– (I 1) KRING-SKANSA, -ning. ( kring- 1588 osv. omkring- 1655–1848) 1) (†) innesluta o. belägra (en plats l. truppstyrka o. d.). LÆLIUS Bünting Res. 1: 157 (1588). Kadmiska [file:K2801] staden af Argosmännen / Är kringskansad. ALEXANDERSON Sept. 11 (1868). särsk. bildl.: inskränka (ngt l. ngts makt l. betydelse), kringskära. NORDFORSS (1805; med hänv. till inskränka). Ständerna tyckas gå ganska planmässigt till väga, för att kringskansa min (dvs. G. III:s) makt och skaffa sig en egen. CRUSENSTOLPE Mor. 3: 62 (1841). PALMBLAD Fornk. 2: 27 1844. 2) omgiva l. befästa (ngt) med skansvärk o. d.; äv. refl.: förskansa sig (på alla sidor). Linc. N 6 a 1640. Hvarföre .. (de per- siska) härhöfdingarne öfver sjömakten .. kringskansade sig med en hög mur, som de byggde af skeppsvraken. CARLSTEDT Her. 3: 161 (1833). SUNDÉN 1886. särsk. bildl.: omgärda, kringgärda. MÖRK Ad. 2: 245 (1744). Konungens person kringskansas med många etikettsregler. AUERBACH 1911. 3) (numera mindre br.) oeg.: liksom (med) en mur omgiva l. innesluta l. begränsa (ngt). De Städer, som antingen ligga i Bergslagen, eller äro med Bergvärk kringskantsade. PH 6: 4544 1757. PALMBLAD Norige 6 (1846).

– (II 4, 5 b) KRING-SKICKA, -ning. ( ikring- 1812. kring- 1757 osv. omkring- 1640–1843) skicka (ngn l. ngt l. ett antal personer osv.) åt olika håll l. till det ena stället efter det andra o. d., skicka omkring; i sht i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst. Linc. N 5 b 1640. Böcker, hvilka kringskickas till "benäget påseende". BLANCHE Bild. 4: 82 (1865). Han (hade) vid färdens begynnelse blifvit kringskickad att uppnegociera penningar. HEIDENSTAM Karol. 2: 218 (1898).

– (I 1) KRING-SKINA. (kring- ,,,1526,, – ,,1885,,., omkring- 1640–1864) (i högre stil) omgiva (ngn l. ngt) med sitt sken, skina rundt omkring (ngn l. ngt), kringstråla. Herrans clarheet kringhskeen them. Luk. 2: 9 (NT 1526; Bib. 1917 kringstrålade). WALLIN Vitt. 2: 16 1804. SCHULTHESS 1885.

– (I 1) KRING-SKO, v. (†) 1) beslå (ngt) på alla sidor l. rundt omkring (med ngt). NORDFORSS (1805). På hvars och ens smak beror .. om man vill hafva dessa kängor alldeles släta .. eller .. kringskodda med blankläder. Freja 1874, s. 12. 2) sko (en häst) på alla fyra fötterna. Jungfrun hon låter sina hästar kringsko. SvForns. 2: 47. (Den druckne bonden) red "på en kringskodd hoppa" in i kyrkan. CAVALLIN Herdam. 5: 125 (cit fr. (1683). AHLMAN 1872. 3) i p. pf. i bildl. anv. av 1 o. 2. a) i uttr. kring- skodd i munnen, väl försedd med tänder; äv.: slipad o. munvig o. d.?; jfr b. Och i sanning måtte en så tandrik Apollonia (som kunnat förse så många kyrkor med tandreliker) hafva varit ganska väl kringskodder i munnen. SvMerc. 1764, s. 726. Han är kringskodder i munnen. GRANLUND Ordspr. (c. 1880. b) som är skicklig att argumentera l. att göra o. bemöta invändningar; slipad o. munvig. WESTE (1807). Han är .. så kringskodd att ingen kommer åt honom. DENS. FörslSAOB 1823.

– (I 1) KRING-SKOLA, v., -ning. (i fackspr.) omgiva l. fastkila (ngt) med sten rundt omkring. FörarbSvLag 6: 142. 1723. (Ersättning utgår) med 40 öre för hvarje i röse kringskolad utliggare, visare eller ledare, som å karta utmärkes. SFS 1909, nr 166, s. 10.

– (II 1) KRING-SKRIFT. (i fackspr.) skrift (skriftligt avfattad uppgift) anbragt i kanten kring ngt; numera företrädesvis landtmät. om dylik skrift på karta. DIJKMAN Obs. B 1 a (1686; på mynt). Kringskrifter skola tecknas utmed rågångarne, om sådant kan ske, utan att kringskrifterna derigenom blifva svårläsliga .. De böra innehålla .. namn och .. jordeboksnummer på angränsande hemman. SFS 1867, nr 39, s. 6. SvGeogrÅb. 1928, s. 26.

– KRING-SKRIVA, -ning. 1) (†) till I 1; eg.: (på karta o. d.) draga upp gränser kring (ngt), omgiva (med gränser); begränsa, inskränka, kringskära. Hwad Hudwikzwaldz Seglatz widhkommer, det hafwer H. K. M.t först så kringskrifwit och limiterat, at det dhem beswärligit nog faller. WIDEKINDI G2A 426 (i handl. fr. (1617). ATTERBOM PoesH 1: 234 1848. 2) i sht landtmät. till I 1 o. II 1: förse (en karta) med kringskrift(er); företrädesvis ss. vbalsbst. -ning (äv. konkret). SFS 1867, nr 39, s. 5 (: kringskrifning). Därs. 1897, Bih. nr 32, s. 1.

– (I 1) KRING-SKRÄNKA. (†) 1) befinna sig rundt omkring (ngt), innesluta, kringgärda. (Man diskuterade) om odahl och afgärda bys ägor och rätt, hwarwid påmintes, att odaal by bör eij kringskränkias af afgärdaby. FörarbSvLag 1: 372 (1691). PERINGSKIÖLD MonUpl. 148 (1710). 2) bildl.: sätta upp skrankor för (ngn l. ngt); omgiva (ngt) med hinder l. svårigheter o. d.; inskränka, kringskära, begränsa. RARP 11: 324 (1672). En visligen kringskränkt makt. 1SAH 5: 322 (1795, 1813).

– (I 1) KRING-SKYGGA. (†) kasta skugga rundt omkring l. över (ngn l. ngt); omskugga, överskugga. Wedh han såå sadhe, kom en sky, och cringskygde them. Luk. 9: 34 (NT 1526; Bib. 1917 överskyggde). RISELL Vitt. 476 (1722). BERNDTSON 1880.

– KRING-SKÅDA, -ning (ATTERBOM Minnest. 2: 284 1842, ALMQVIST). (kring- c. 1635–1887. omkring- 1807 1) (numera föga br.) till I 1 c: beskåda (ngn l. ngt) noggrant (på alla sidor). Sedan han blifvit vänd och kringskådad på alla sidor. ÖDMAN UngdM 2: 15 (1876, 1881). BENEDICTSSON FruM 33 (1887). 2) (numera knappast br.) till II 4 a: se sig (noggrant) omkring, se (noggrant) åt alla håll; äv. bildl. ADLERBETH Buc. 119 (1807). Sedan .. beslöto de att utan all vidare kringskådning fortsätta ridten. ALMQVIST Ekols. 3: 203 (1847). Märkvärdigt nog hade den annars så kringskådande Konungen, väl ej förbisett denna vigtiga omständighet, .. men (osv.). 2SAH 45: 257 1869. 3) till I 5 a ().

[KRING-SKÅDA.ssg 3.a]

a) (numera knappast br.) om person: med blicken överfara (ngt); anträffat bl. i bildl. anv. Om någon gång .. (mina äm- betsgöromål) tillåtit mig, att flygtigt kringskåda lärdomens fält, hafva de (osv.). JGOXENSTIERNA 5: 574 1817. b) (†) om sak: (gm sin höjd) erbjuda (vid) utsikt över (ngt), synas vidt o. bredt över (ngt), dominera (ngt); äv. bildl. Ja, byggen ett Torn / så högt under Skyy, / at thet Kringskådar siöstranden. WIVALLIUS Dikt. 102 (c. (1635). Hans (dvs. Catullus' vidt kringskådande Villa. ATTERBOM Minn. 446 (1818). DENS. Minnest. 2: 417 (1839; bildl.).

– (II 5 b slutet) KRING-SKÄNKA, -ning. bjuda omkring, skänka omkring (vin o. d.); i sht i pass. 2VittAH 2: 254 (1787, 1791). Fort, Pontonoos, blanda till vin i bålen och kringskänk / sedan åt alla i sal. LAGERLÖF HomOd. 80 (1908).