KRUCIFIX krus¹ifik⁴s l. krω¹-, n. l. (numera nästah bl. i musealt fackspr.) r. l. m.; best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. – i l. (ss. r. l. m. alltid) -er. (förr äv. skrivet cru-. - krucifix (c-, ch-, -si-) 1528 osv. cruso- 1548. krusse- 1549 -- c. 1710 [jfr d.
krucifix, n., t.
kruzifix, n., i ä. t. m.; av kyrkolat.
crucius, den korsfäste, av
crux (gen.
crucis), kors (se
KORS), o.
fixus, p. pf. av.
figure, fästa (se
FIX,
FIXERA, v.¹)]
[KRUCIFIX 0]
kors (av trä, metall, elfenben o. d.) med därpå fäst bild av den korsfäste Kristus, skulpturbild framställande Kristus på korset; äv. om målad, ritad, tryckt osv. bild med detta motiv; förr äv. i uttr. Kristi krucifix. OPETRI Clost. A
4 a (
1528).
Malade tafflor .. Chrucifix th(e)r w(år) Herr henger emellom 2 Röffuar – 1 st. GripshR (
1549).
Han låter .. upsätta Christi cruciär fram i Choret. LAGERBRING 1Hist. 2: 271 (
1773). Hafven gärna en hild af ..
(Kristus) eller ett krusifix där hemma för att påminnas om honom.
RUDIN OrdUngd. 3: 139 1903.
ORYDBECK i
LUÅrsb. 1908–09,
s. 64. – jfr
BRONS-,
SILVER-,
TRIUMFKRUCIFIX m. fl.
Ssgr –
KRUCIFIX-BILD.
i sht konst.
En krusifixtafla af elfenben. BRUNIUS Metr. 41 (
1836).
–
KRUCIFIX-ÖRT. (
†)
örten Senecio vulgaris Lin., korsört. (
1747).
FRIES Ordb. 20 (c.
1870.