KRUKA krω³ka², sbst.², r. l. f., om person f. l. m.; best. -an; pl. -or ((†) -er RARP 1: 129 (1630)). ( kruck- 1543 – 1807. kruk- 1526 osv.) [fsv. kruka; jfr d. krukke (varav senisl. krukka); av mnt. krüke, av fsax. krüka, motsv. feng. crŭce mht. krŭche; jfr äv. fht. kruog, t. krug, feng. crŏg; av ovisst urspr. Bet. 3 utgår möjl. urspr. från sv. dial. kruker, rädd stackare nor. kruken, rädd, försagd, till sv. dial. kruka, gå krokig, nor. kruka, huka sig ned, i avljudsförh. till t. kriechen, krypa. Dock uppfattas den i vare fall numera ss. en bildl. anv. av 1; jfr liknande bet.-utveckling av POTTA]
[KRUKA.sbst2 1]
1) (flatbottnat, vanl. cylindriskt l. konformigt l. bukigt) kärl (med l. utan lock o. handtag) av ler. l. stengods o. d., stundom av metall, för förvaring av allehanda (i sht flytande) varor (särsk. matvaror); av. med inbegrepp av l. med särskild tanke på innehållet. En kruka vatten. Joh. 2: 7 (NT (
1526).
När ålen och spadet är väl kallt, lägges han uti en kruka. WARG 295 (
1755).
En kruka full. WESTE FörslSAOB 1823. Krukor af brändt ler, som finnas .. i de äldsta grafvarna.
NILSSON Ur. I. 1: 47 1839. I alla krukor .. fanns granris.
WÄGNER Norrt. 65 (
1908).
En kruka mjölk. MOBERG Sedebetyg 139 (
1935). – jfr
APOTEKAR(E)-,
APOTEKS-,
ASK-,
BLÄCK-,
DESTILLER-,
FLOTTYR-,
GLAS-,
GRAV-,
HONUNGS-,
INGEFÄRS-,
JÄRN-,
LER-,
MJÖLK-,
OLJE-,
PORSLINS-,
POTPURRI-,
SIRAPS-,
STEN-,
SYLT-,
VATTEN-KRUKA m. fl. – särsk.
[KRUKA.sbst2 1.a]
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Effter gemenligit, skee pläger, Att kruken, häre så länge till watns att hon på Sidstonne sönder går. Så warder och mig på Sidstonne gångendes, att (osv.) RARP 1: 128 (
1650).
När Krwkan stötes medh Kiättilen, så får hon wist en knäck. GRUBB 592 (
1665).
Små krukor hafva också öron. HAGBERG Shaksp. 5: 199 (
1848).
[KRUKA.sbst2 1.b]
b) (
i sht förr)
om kruka använd ss. kokkärl. 3Mos. 6: 25 (Bib. (
1541).
Lät .. (vaktlarna) kooka uthi en kruka medh godh såppa. RÅLAMB 14: 102 1690.
SCHULTZE Ordb. 2447 (c.
1755.
[KRUKA.sbst2 1.c]
c) om blomkruka. AHLICH 44 1722. I bottnen af krukan, hvari växten skall sättas, läggas några krukskärfvor.
HbTrädg. 7: 24 1883.
OSSIANNILSSON Ork. 18 (
1907). – jfr
BLOM-,
BLOMSTER-,
FIKUS-,
HYACINT-KRUKA m. fl.
[KRUKA.sbst2 1.d]
d) metall. retort (av tackjärn) för destillering av svavel; äv.: degel (av lergods). Bergv. 2: 158 (
1739).
RINMAN (
1788) . jfr
JÄRN-,
TACKJÄRNS-KRUKA.
[KRUKA.sbst2 1.e]
e) (
i sht förr)
byggn. om för ändamålet särskilt formade krukor av lergods, använda i st. f. byggnadssten vid uppförande av valv (i sht kupolvalv) m. m. Krukor kunna användas till alla hvalf, i synnerhet om man anordnar förstärkningsbågar af tegel. ROTHSTEIN Byggn. 434 (
1859).
[KRUKA.sbst2 1.f]
f) (
†)
spelt. killekort med bilden av en blomsterkruka: (blom)pottan. KNORRING Skizz. I. 1: 198 1841.
[KRUKA.sbst2 2]
2) [jfr etym. avd. ovan]
(
vard.)
om person: se stackare, ynkrygg, pultron; förr äv.: usling. TUDERUS Vitt. 43 (
1685).
Dhet finnes mången til, som Handen plä miszbruka, / Til Mutor och falskt Wicht Gudh nål en sådan kruka. ACHRELIUS Hand B 2 a (1690). Rädda krukor. BRENNER Dikt. 1: 29 (
1700,
1713). Man får vara glad åt att en är karl för sin hatt, när hundra bete sig som krukor.
DN(A) 1933,
nr 322, s. 6.
A
(1
[KRUKA.sbst2 2.c]
c) –
KRUK-FAT.
att sätta under blomkruka. HbTrädg. 7 189 1883.
–
KRUK-FORMIG.
Ett krukformigt hapitäl. BRUNIUS GotlK 3: 352 1866.
–
KRUK-FÄRGAD,
p. adj. [jfr t. topffarbig]
(
†) som har den för lerkrukor karakteristiska rödbruna färgen.
RETZIUS Djurr. 146 (
1772).
MARKLIN Illiger 481 (
1818).
–
KRUK-GODS.
( kruk- 1871 osv. kruko- 1915 jfr GODS 3. NerAllek. 1871 nr 53, s. 4. ASPLUND Harl. 61 (1915).
–
KRUK-HOPPA,
r. l. f. folklor. benämning på en underbar kruka som enl. folksagan kunde hoppa omkring o. uppsamla allehanda förnödenheter o. d. CFDAHLGREN 4: 247 (
1831).
Dahlgrens fantasi liknar folksagans krukhoppa, som uppfångar och frambär likt och olikt. KARLFELDT i SSAH 33: 205 1921.
–
(1 c) KRUK-JORD.
jord i blomkruka. –
(1 c) KRUK-KLIMP.
trädg. klimp (se KLIMP, sbst.¹ c) på växt som planterats i kruka. Törnrosor med krukklimp för utplantering på kalljord.
UNT 1919,
nr 7222, s. 6.
–
KRUK-KÄRL.
( kruk- c. 1745 osv. kruke- ,,,1658,, – ,,1679,,., kruko- 1683–1687) (numera föga br.) kärl (l. annat föremål) av lergods; lerkärl; förr äv. koll.; jfr
KERAMIK 2.
OrdnLilleTull. 1658, s. D
2 a. Brändt och obrändt Kruko Kiärill beståendhe uthi Faat, Krukor och Kakel etc.
BoupptSthm 1683,
s. 953 a.
UpplFmT 29: 97 1913.
–
KRUK-LERA 1. -LER(kruk,,,1768,, – ,,1846,,., kruka- 1650. kruko- 1755. Hilde-brand MagNat. 171 (1650). STRÖM Skogsh. 67 (
1822).
–
KRUK-MAKERSKA, se d. o.
–
(1 c) KRUK-ODLAD,
p. adj. om växt: odlad i kruka. Viola 1923,
nr 38, s. 2.
–
(1 c) KRUK-ODLING.
odling i kruka. För krukodling ämnade träd. HbTrädg. 4: 79 1874.
–
KRUK-RUSSIN.
[jfr t. pottrosinen, topfrosinen]
(i sht handel., numera föga br.) ett slags finare russin som förr importerades i stenkrukor; vanl. i pl. DA 1771,
nr 151, s. 3.
2NF 23: 1254 1916.
–
KRUK-SKARV.
koll.: krukskärvor. HbTrädg. 1: 32 1877.
–
KRUK-SKÄRVA.
( kruk- 1872 osv. kruke- 1643–-c. 1750 skärva av kruka l. annan keramik. MÅNSSON Trääg. 29 (1643). I bottnen (av blomkrukorna) läggas några krukskärfvor för att bfordra vattenafloppet. HAGDAHL Fråga 47 (1883).
–
KRUK-VAGN järnv. järnvägsvagn vars överrede består av en krukliknande cistern. SFS 1925,
s. 754.
–
KRUK-ÖRT.
[bildat ianslutning till benämningen KÄRING-KRUKA]
(
föga br.)
örten Ajuga pyramidalis Lin., käringruka, "kärinskruka". LILJEBLAD Fl. 224 (
1792).
FRIES Ordb. (
c. (
1870).
BJÖRKMAN 1889.
B
(
†):
–
KRUKA-LERA,
se A. C (†):
–
(1 d) KRUKE-STÖPNING.
gjutning av järnkrukor för svaveldestilla-tion. Bergv. 2: 325 1745.
D
(†) utom i KRUKOMAKARE, -MAKERI):
–
KRUKO-MÄSTARE.
mästare i krukmakeri, (skicklig) krukmakare. HIORTZBERG YttDom. 29 (c.
1740,
1756).
–
KRUKO-SKRÄLLE.
enklare l. söndrig kruka. Linc. (
1640;
under testa).
IERICI Coleurs 1: 150 (c. 1645.
Avledn. –
KRUKAKTIG adj. (
vard.)
till 2: feg; som vittnar om feghet. CRYDSTRÖM 1858 i
Jolin 102. Kom inte med några krukaktiga invänd ninngar.
HÖGSTEN Barnh. 2: 44 (
1885).
Avledn.:
–
KRUKIG ,
adj. (
föga br.)
till 2: krukaktig. TAMM AvlÄndAdj. 34 (
1899).
Visst äro de endera fåniga eller krukiga, de .. som avstått ifrån att utställa i Paris. CLARSSON 1899 hos
NORDENSVAN Larsson 2: 106.