KRYSS krys⁴, sbst.³, n.; best. -et; pl. == ((†) -er ROSENFELDT Nav. 33 (1693)); förr äv. KRYSSE,
n. ( krijs(s) 1675 (: Krijsssmeden) – 1691 (: Krijs Hult). kryds (krydz) 1546 (: krydz sadell giord) – 1558 (: krydzlod). krys 1543 (: krys bandh), 1563 (: kryset, sg. best.). kryss 1541 (: kryssiitt, sg. best.) osv. kryts (krytz) 1543 (: Kryttzett, sg. best.)– 1728. – kryse 1619 (: till Kryse). krysse 1561 (: till krysse) – 1750. krytze 1561 (: till krytze)) [liksom d.
kryds av mnt.
krüze, av fsax.
crüci, motsv. fht.
krüzi, t.
kreuz, av lat.
crucem, ack. sg. av
crux (se
KORS). – Jfr
KRYSS, sbst.²,
KRYSSA, v.¹-²]
[KRYSS.sbst3 1]
1) (
†)
== KORS I 2; ss. enkelt ord anträffat bl. i uttr. krypa till krysse(s) l. krysset, krypa till korset (se KORS I 2 c). SVARTG1 141 1561. Dhen fattiga måste altijdh krypa til krysse. GRUBB 289 (
1665).
CARL XII Bref. 103 (
1710).
GRANLUND Ordspr. (c.
1880.
[KRYSS.sbst3 2]
2) == KORS I 4, 7; särsk. om likarmat kors (andreaskors) l. kors med snedställda armar; särsk. (i sht i fackspr.) om figur som bildas av korslagda föremål l. om korsliknande föremål bestående av tvenne varandra korsande slåar o.d.; äv. särsk. om det ställe där armarna i korset mötas; äv. om tvärarm (tvärslå o.d.) som bildar ett kors tillsammans med ett annat föremål varpå den är fäst; äv. i mer l. mindre utvidgad l. oeg. anv. ROSENFELDT Nav. 33 (
1693;
i fråga om gradstock).
Grad-Ståck är en raak fyrkantig graderat Ståck med 4 kryts af differente Längder. RAJALIN Nav. 104 (
1728).
Signalens bild skär, då tuben är rätt ställd, hårkorset uti dess kryss. JernkA 1839,
s. 213.
Den hvita flaggan med sitt blåa kryss. HEDBERG 4År 218 (
1858).
Plankorna läggas i kors och spikas i hop. Midt i krysset borras .. ett hål för rodrets hjertstock. TIdr. 1883,
s. 26. Å prickar, som utmärka mindre grund med farled på båda sidor, används ett röd- och svartmåladt kryss eller en ballong.
2NF 3l:
l30 1920. jfr
LÖP-,
SAX-,
SIKT-,
SKUGG-,
SPARR-,
VÄG-KRYSS m. fl. – särsk.
[KRYSS.sbst3 2.a]
a) (
†)
om parerstången (med därå fastgjorda byglar o. spänger) på svärd l. sabel; parerstång, parerkorg. VaruhusR (
1541).
STIERNMAN Com. 1: 518 (
1607). jfr
ALM BlVap. 21 (
1932).
[KRYSS.sbst3 2.b]
b) (
numera knappast br.)
sjöt. ankarkrona. ROSENFELDT Tourville 103 (
1698).
SUNDÉN 1886. jfr
ANKAR-KRYSS.
[KRYSS.sbst3 2.c]
c) (
i fackspr.)
på möbel (i sht bord l. stol): kors som förbinder benen med varandra. BÖTTIGER Drottnh. 82 (
1889).
RedNordM 1929,
s. 28.
[KRYSS.sbst3 2.d]
d) (
numera föga br.)
byggn. band i ett korsvalv; kryssbåge. DALIN (
1852).
Taket (i banksalen) är .. hvälfdt i ett antal kryss. TT 1901,
D. s. 61.
[KRYSS.sbst3 2.e]
e) om) vändkors. PT 1911,
nr 7, s. 2.
STIERNSTEDT Mitt 1: 333 1928.
[KRYSS.sbst3 2.f]
f) (ritat l. ristat l. inskuret osv.) märke i form av ett kors; korssnitt; korsstreck. WESTE (
1807).
(Budkavlen) är utaf En, fin och vacker med sina kryss och skärningar. PALMSTJERNA Snapph. 1: 124 (
1831).
Kryssen (på bilden) angiva de båda pristagarna. DN(A) 1921 nr 335, s. 1.
[KRYSS.sbst3 3]
3) == KORS I 9. [KRYSS.sbst3 3.a]
a) i uttr. i kryss, i fackspr. äv. enbart kryss, i adverbiell anv.: korsande varandra, i kors, om kors, över kors. CARLBERG SthmArchitCont. E
3 b (
1740).
Tag .. ett snöre och gå kryss dermed under Spinnstolen. CARLSTRÖM Spinnm. 3 (
1832).
Hon .. / Slog benen i kryss, sänkte ögat och neg. HULTIN VSkr. 40 (
1858).
Schaltrasorna de hade bundna i kryss om lifvet. FITINGHOFF BarnFrostm. 16 (
1907).
Att 2 eller flera farkoster förenas genom i kryss spända tåg. 2NF 29: 600 1919, – särsk.
sjöt. i fråga om det förhållande att rårna "tagas fyrkant", dvs. bringas i horisontellt läge från att ha hängt vertikalt; äv. i uttr. kryss! ss. kommandoord. ROSENFELDT Tourville 13 (
1698).
Råerne pikas i kryss. SFS 1836,
nr 28, s.
12. 2NF 1911.
[KRYSS.sbst3 3.b]
b) (
i fackspr.)
i uttr. över kryss, tvärs över, på bredden. Veden .. skall vara minst 12 cm. öfver kryss. TLev. 1892,
nr 59, s. 2.
[KRYSS.sbst3 3.c]
c) (
ngt vard.)
i uttr. kryss och tvärs, stundom tvärs och kryss, kors o. tvärs, hit o. dit, i alla riktningar. Hvar han fick se några kattor, jagade han dem både kryss och tvärs. SvFolks. 301 (1849). Segla Vättern kryss och tvärs. TurÅ 1913,
s. 67.
[KRYSS.sbst3 3.d]
d) (
†)
i uttr. hoppa krysse l. till kryss(e), hoppa bock (se BOCK, sbst.¹ II d). Håppa krysse. IHRE Superstit. 32 (
1750).
SCHULTZE Ordb. 2191 (c. (
1755).
Hoppa til kryss. SAHLSTEDT 1773.
Ssgr(i allm. till
2 l.
3; i sht i fackspr. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till
KRYSSA v.¹,)
A
–
KRYSS-BAND.
[KRYSS-BAND.ssg 1]
1) sjöt. om band l. sträva o. d. som är anbragt i kors över l. tvärs över ngt; jfr KORS-BAND 1.) SkeppsgR (
1543).
RAMSTEN o. STENFELT 1917.
[KRYSS-BAND.ssg 2]
2) byggn. förband vid vilket stenarna läggas vinkelrätt mot murens yta. BRUNIUS SkK 426 (
1850). DENS.
Metr. 553 1854.
–
KRYSS-BOCK,
r. l. m. om (saxformig) bock (l. hopkopplade bockar) i underrede av bord o. d. UPMARK Möbl. 13 (
1912).
SvKulturb. 9– 10: 231 1931.
– (jfr
2 d)
KRYSS-BÅGE.
[jfr t. kreuzbogen]
byggn. om vardera av de två varandra korsande bågarna i ett korsvalv. ROTHSTEIN Byggn. 425 (
1859).
SFS 1924,
s. 51.
–
KRYSS-BÄNDSEL [jfr t. kreuzbändsel, ävensom eng. cross seizing]
sjöt. bändsel vid vilken bändsellinan korsas o. fastgöres rundt egen lindning; jfr TUSENBENS-BÄNDSEL. EKBOHRN NautOrdb. 38 (
1840).
– (
2)
KRYSS-DALER. (
förr)
jfr KORS-, KREUZ-DALER. De Spanske krytzdalerne. RP 9: 344 1642.
–
KRYSS-FANER.
tekn. faner av tunna skivor (av björk, al, asp l. fur) som limmas över varandra med fibrerna korsvis. AB(A) 1915,
nr 281, s. 1.
Ssgr:
–
KRYSS-FOT. (
i fackspr.)
fot å möbel o. d., bestående av l. försedd med kryss. BALCK Idr. 3: 284 (
1888).
RedNordM 1916 s. 7.
–
KRYSS-FÖRBAND byggn. murförband i vilket löpskikt o. bindskikt växla på det sätt att varje bindskikts stötfogar ligga midt över föregående bindskikts stenar. ROTHSTEIN Byggn. 385 (
1859).
–
KRYSS-FÖRBINDNING.
tekn. o.
skeppsb.förbindning vars delar ligga i kryss emot varandra.
UGGLA Skeppsb. SvEngLex.
1856. SVFRIESEN
Inbj. 1891,
s. 21 (i fråga om takstol.
–
KRYSS-GJORD,
r. l. f. (
†)
om sadelgjord av visst slag. HH 1: 27 1543.
GenMRulla 1711.
–
KRYSS-HAMMARE.
tekn. hammare av visst slag för bearbetning (huggning) av stenyta. BoupptSthm 23/8
1658.
TLev. 1907,
nr 6, s.
3.
2NF 26: 1202 1917.
–
KRYSS-HAMRÅ.
tekn. bearbeta (stenyta) med krysshammare. SD(L) 1896,
nr 115, s. 4.
Grovt krysshamrad eller grovt tandad (stenyta). BILDMARK Entrepr. 97 (
1921).
– (
1)
KRYSS-HERRE.
[jfr (ä.) t. kreuzherr]
(
†)
== KORS-HERRE. WIDEKINDI KrijH 906 (
1671).
–
KRYSS-HUGG.
tekn. på fil: hugg som korsar gradhuggen. Landsm. XVIII. 1: 14 1912.
–
KRYSS-HULT.
[jfr t. kreuzholz]
sjöt. med tvenne horn försett trä- l. järnstycke ("knap") som är fäst i fartygs däck l. sida o. avsett för beläggning av svåra ändar. RÅLAMB 10: 37 1691.
VFl. 1930,
s. 77.
–
KRYSS-KIL.
tekn. avlångt, fyrsidigt stålstycke som användes för att fastlåsa en maskindel vid en annan; äv., i pl., om kilar som korsa varandra.
JernkA 1867,
s. 27.
Krysskilar .. för fästande af hjulnaf på axlar. STARCK Hållf. 60 (
1903).
– (
2)
KRYSS-KLOT. (
†)
== -LOD. G1R 24: 361 1554.
Därs. 29: 772 1560.
–
KRYSS-LÄGGA.
lägga (föremål) i kors, korslägga; i sht i p. pf. ss. adj. HbSkogstekn. 436 (
1922).
Konstruktioner med krysslagda balkar. (KJELLBERG GrekRomK 48 (
1932).
–
KRYSS-MAST.
[jfr t. kreuzmast]
sjöt. på tre- l. flermastat fartyg med rår på alla masterna: aktersta masten (vars brassar o. boliner löpa i kryss om varandra förut); jfr MESANMAST o. KRYSS, sbst.¹ DALMAN (
1765).
HÄGG Segel 36 (
1935).
–
KRYSS-MEJSEL.
[jfr t. kreuzmeissel]
tekn. mejsel vars ägg är ställd vinkellrätt mot tvärsektionens längsta sida; äv. om spetsmejsel med liknande ägg. ALMROTH Karmarsch 274 (
1839).
3NF 13: 1128 1930.
–
KRYSS-MUR byggn. mur (av sten) i oregelbundna förband. TT 1891, s.
45.
NoK 18: 80 1923.
– (
2)
KRYSS-MÄRKE. särsk.
: vägmärke med kryss (uppsatt vid korsning mellan väg o. järnvägsspår). SFS 1924,
s. 463.
– (
3)
KRYSS-PEJLING.
[jfr eng. crossbearing]
sjöt. samtidig pejling av två (l. flera) föremål för bestämmande av fartygs läge. RAJALIN Nav. 175 1728.
HORNBORG Segelsjöf. 44 1923.
–
KRYSS-PINNE.
[KRYSS-PINNE.ssg 1]
1) tekn. (pinnformig) krysskil. JernkA 1838,
s. 207.
NERÉN HbAut. 2: Pl. 15 1912.
[KRYSS-PINNE.ssg 2]
2) vävn. om vardera av två på varpan l. varpkronan anbragta pinnar förbi vilka varptråden vid varpningen ledes, så att den varannan gång går över den ena o. under den andra, varannan gång på motsatt sätt, lässpinne, skälpinne.
UB 6: 429 1874.
– (
2)
KRYSS-PRICK.
sjöt. "prick" bestående av en i flera röda o. svarta segment målad stång, vanl. i toppen försedd med ett kryss l. en ballong i rödt o. svart. BALCK Idr. 1: 55 (
1886).
HÄGG PraktNav. 94 (
1900).
–
KRYSS-PUNKT.
punkt där armarna i ett kryss mötas; korsningspunkt. TT 1891,
s. 186.
Fornv. 1925,
s. 191.
– (
2)
KRYSS-REMMARE. (
i sht i Finl.)
sjöt. (större) kryssprick. GHT 1895,
nr 254, s. 3.
Lang FinlSjör. 73 1932.
–
KRYSS-SADELGJORD. (
†)
== -GJORD. Skråordn. 318 1546.
TullbSthm 18/5 1582.
– (
3)
KRYSS-SJÖ.
i sht sjöt. sjö som kommer samtidigt från två håll. SD(L) 1903,
nr 83, s. 5.
SPARRE KRYSS 77 1920.
–
KRYSS-SLAG.
i sht sjöt. vid fastgörande av en ända o. d.: slag som göres i kors (över annan del av ändan osv.). PLATEN Clascock 1: 241 (
1836).
När flaggan är väl i topp, styvhalas den halande parten .. och belägges på knapen med några krysslag. HÄGG KonstFlagg. 32 (
1937).
–
(2 a?) KRYSS-SMED.
[efter t. kreuzschmied]
(
†)
smed som förfärdigar parerstänger o. d. till svärd? Krijsssmeden Erick Knutzsson. BoupptSthm 1675,
s. 523 a. M
(äste)r Petter Krytzsmedh.
Därs. 1684,
s. 852 b.
–
KRYSS-SPANT.
skeppsb. i fråga om det aktersta vantparet på fartyg med ojämnt antal vantpar: korsande spant (varvid ett spant kommer på vardera sidan om masten). RAJALIN Skiepzb. 212 (
1730).
–
KRYSS-SURRNING.
sjöt. surrning som sker på sådant sätt att de olika varven av linan läggas korsvis över varandra. FRICK o. TROLLE 46 1872.
– (
3)
KRYSS-TAG idrott. i brottning: tag med händerna hophakade om motståndarens ryggmed bindande grepp av den ena armen över o. den andra under motståndarens armar. 3NF 4: 34 1925.
–
KRYSS-TÖRN.
[jfr eng. crossturn]
sjöt. "törn" (bukt) i vilken delarna av tåget korsa varandra. RAMSTEN 25 1866.
– (jfr
2 d)
KRYSS-VALV.
[jfr t. kreuzgewölbe]
byggn. korsvalv. PALMSTEDT Resedagb. 13 (
1778).
HantvB I. 1: 356 1934.
–
KRYSS-VIRKE. (
föga br.)
byggn. korsvirke. PT 1882,
nr 166 A,
s. 4.
Därs. 1895,
nr 173, s. 1.
–
KRYSS-VIS,
adv. i kryss, korsvis. GRUNDELL AnlArtill. 1: 61 (c. (
1695).
Trallet består af en yttre träram samt två lag i ramen kryssvis lagda ribbor. 2NF 29: 566 1919.
–
KRYSS-VÄLVD,
p. adj. byggn. jfr -VALV. En krysshvälfd hall af tysk medeltida rådhuskaraktär. TT 1902, Ark.
s. 60.
Fatab. 1933,
s. 60.
B
(
†):