KRYSSA krys³a² v.¹ -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se KRYSSNING, sbst.¹). ( creutz- 1765. kryss- 1698 osv.) 1) (i sht i fackspr., särsk. sjöt.) lägga l. ställa (föremål l. delar av föremål) så att de bilda ett "kryss", lägga l. ställa i kors l. korsvis, korsa. Kryssa en surrning, (sjöt.) vid surrning lägga de olika varven av tåget i kors över varandra. ROSENFELDT Tourville 41 (1698). Då sladden kryssas och fastgöres. UFlott. 2: 56 (1881). Armsvängningar i vågplanet så att armarna kryssas framför kroppen. IdrIMar. 1935, s. 52. 2) (i sht i fackspr.) == KORSA 5; vanl. recipr.: korsa varandra; äv. bildl. (Framtiden får visa) om .. (malmgångarna) conjugera sig, creutza hvarandra, eller om endera behåller hela fältet. TILAS PVetA 1765, s. 42. Sådana hinder och oordningar, som genom vägarnes kryssande (m. m.) .. kunde förorsakas. KrigVAH 1817, s. 75. (Tågen) kryssa hvarandra midt under det gemensamma däcket. ZETHELIUS Fältarb. 78 (1892). Nationela, sociala och ekonomiska sträfvanden kryssa hvarandra. VL 1896, nr 83, s. 3.