KRYSSNING krys³niŋ², sbst.¹, r. l. f.; best. -en; pl. -ar. ( kryst- 1719 (i sht i fackspr.) vbalsbst. till KRYSSA v.¹,; äv. konkret, om det ställe där två föremål l. delar av föremål korsa varandra, kryss; särsk. sjöt. om surrning, så utförd att de olika varven av tåget korsa varandra. PERINGSKIÖLD Jord. 79 (1719). De öfra Bäntzlarne tages understundom af något smalare lijna .. för Kryssningen skuld. RAJALIN Skiepzb. 236 (1730). Fibrernas kryssning i ögonnervernas förening. MURRAY PVetA 1794, s 84. Enkel taljerepsknop med kryssning. FRICK o. TROLLE 41 (1872). Kryssning på bändsel. RAMSTEN o. STENFELT 1917.