© Svenska Akademien. SAOB spalt: K2948; tryckår: 1938
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
KRULLA krul³a², v. -ade. vhalsbst. -ANDE, -NING. ( krull- c. 1755 osv. kroll-, se KRULL-HÖNA, -HÖNS, KROLLILJA)
[jfr d. krolle, nor. o. nyisl. krulla; val snarast från mnt krullen, mht o. t. krüllen, meng. crullen; till mht. o. t. kroll, meng. crul, krusig, lockig, möjl. besläktat med KRUSA. . – JfrKRULL, sbst.¹.², KRULLIG, KRULLOR, ävensom KRYLLA]
(ngt vard.)
[KRULLA.v 1]
1) rulla ihop l. kröka (ngt i kanten l. ändan); göra "knorr" på (ngt); äv. i pass. med intr. bet. l. refl., med saksubj.: rulla ihop sig, kröka sig; äv. oeg., om papper, färg o. d.: bliva vågig l. skrynklig. (Hästens ögonlock) ha en broskaktig rand, hvilken hindrar at ej locket kan krullas eller vikas. HERNQUIST Hästanat. 102 (1778). När grisen blir mätter, så krullar han rump (om den fattige, som af gåfvan birr stolt och pockande). GRANLUND Ordspr. (c. (1880). BJÖRKMAN (1889; refl., om papper). (Han hade klämt till honom .. i maggropen, så tarmluddet krullade sig. ENGSTRÖM 1Bok 63 (1905). Man minns den instängda hettan på glasverandan, där målningen krullade sig. SvD 10/2 1935, Söndagsbil. s. 1.
[KRULLA.v 2]
2) med avs. på hår, tagel o. d.: krusa; locka; äv. refl., om hår o. d.: vara l. bliva krusig, locka sig, lägga sig i (småkrusiga) Iockar. SCHULTZE Ordb. 2147 (c. (1755). De krullade, framtill nedhängande hårlockarna. JournLTh. 1810, s. 303. Krulla tagel. SUNDEN (1886). De svarta polisongeras krullade sig frodigt på ömse sidor om ansiktet. MÅNSSON Rättf. 2: 295 (1916).
Särsk. förb.
KRULLA IHOP ¹⁰ ⁰⁴, äv. HOP ⁴. (ngt vard.) till 1: rulla ihop; äv. refl. SCHULTHESS (1885).
Ofullgångna horn, som krullat ihop sig kring sitt fäste. PT 1906, nr 148, s. 3. (Hon, krullade ihop sig i hörnet av Daniesa obekväma soffa. OTERDAHL Skolfl. 104 (1924).
Ssgr (2)
KRULL-HÅR.
[KRULL-HÅR.ssg 1]
1) (vard.) "krulligt" hår. KLINT (1906). ÅKERLUND Blanco-Fombona Guldm. 9 1930.
[KRULL-HÅR.ssg 2]
2) (i fackspr.) tagel (förr äv. svinhår), som gm viss behandling blivit krusigt o. som användes till stoppning i madrasser, möbler o. d. VLBibl. Bouppt. 1806, fol. . SFS 1922, s. 321.
Ssgr (till -HÅR 2):
krullhårs-dyna.
BopptVäxjö 1796.
krullhårs-madrass.
BoupptVäxjö 1779.
– (2) KRULL-HÅRIG. (vard.)
JournLTh. 1810, s. 1051. NDA(A) 1831, nr 129 s. 12.
– (1) KRULL-HÖNA. ( krol- 1731. kroll- 1785.-1884. krull- 1852–1911 (i fackspr.) en hönsvarietet med uppböjda l. tillbakarullade fjädrar, purrhöna. LINNÉ MethAv. 42 (1731).
– (1) KRULL-HÖNS. ( kroll- ,,,1823,, – ,,1926,,., krull- 1843–1885) (i fackspr.) purrhöns; jfr -HÖNA. WESTE FörslSAOB 1825.
KRULL-LILJA, se KRÖLLILJA.
– (2) KRULL-SAX. () == -TÄNG.
SCHULTZE Ordb. 4026 (c. 1755.
– (1) KRULL-TOBAK. () rulltobak; jfr KRULL sbst.¹ HEINRICH (1814).
Krull- eller Tugg-Tobak. LdVBl. 1821, nr 48, Bih. nr 1 s. 2. LUNDELL 1895. jfr: Här (i Alingsås) sågs Krulltobaks skäringen, fyrskurne Carducers förfärdigande (osv.). LINNÉ Vg. 129 (1747)
– (2) KRULL-TÅNG; pl. -tänger. (vard.) krustång.
SCHULTZE Ordb. 2447 (c. 1755.