KRÄFTA kräf³ta², i bet 1 f. l. r. i bet. 2–6 r. l. f. ((†) m.
RÅLAMB 4:
6 (
1696));
best. -an; pl. -or ((†) -er (i ex. från ä. tid möjl. att hänföra till sg. kräft) BERCHELT PestOrs. G 6 a 1589, BERGMAN HNddT 6 (1916)); förr äv. KRÄFT,
m. l. f.; best. -en; pl. -er (se ovan)- förr äv. KRÄVET,
m. l. f.; best. -en; pl. -er; förr äv.
KRÄVETA,
f. l. r. resp. r. l. f.; best. -an: pl. -or l. -er; förr äv. KRÄVETE,
m. l. r. resp. r. l. m.; best. -en. ( kräfft 1662 – 1690. kräfta (-fft-) 1685 osv. kräfter (kre-, -fft-), pl. 1589–1910. – i ssgr: kräfy- (-fft-) 1642 osv. kräfte- (kre-, -fft-) 1545 – 1807. kräftis- (kre-, -ffu-), 1560–1563. – kräkta 1792. – krävet (kre-, -ffu-, -fv- osv.) 1542 c. 1635. kräveta (cr-, kre-, -ffu-, -fv- osv.) 1526 – 1783. krävete (kre-, -ffuu-, -fv- osv.) 1556 – 1793. kräveten (kre., -ffu-, -fv- osv.), sg. best. 1539 – c. 1613. kräveter (-ffu-, -fv- osv.), pl. 1556–1702. – i ssgr: krävet- (kre-, -ffu-, -fv- osv.) 1566–1626. kräveta- c. 1645. krävete- (kre-, -ffu-, -fv- osv.) 1578 – 1757. krävetis (-flu-, -fv- osv.) 1560–1563. krävets- (-ffw-) 1623. – -vet- 1526 – 1785. -vit(t)- c. 1620–1705. -wot- 1607 [fsv.
krävet, kräveta, krävete;liksom d.
kraft, i bet.
5,
6, i ä. d äv. i het.
3, nor.
kreft i bet.
5,
6, av mnt.
krevet, kreft, motsv. fht.
chrepazo, krebiz, (varav ffr.
crevice, esvrevisse, mots v. fr.
écrevisse, varav eng.
crayfish) t.
krebs (varav d.
krebs, kræbs, i bet.
1,
2, 6, nor.
kreps, i bet.
1,
2); till en germ. stam
krab- (jfr
KRABBA sbst.¹,
KRAPSA, v.,
KRAVLA)]
[KRÄFTA.sbst 1]
1) [jfr motsv. anv. i d., nor., mnt., fht., t., eng., fr.]
djuret Potamobius astacus Lin., flodkräfta, Fånga kräftor. VarRerV 55 (
1538).
Kräfwetor lefwa hälst vthi små Strömmar och Bäcker ther som Aleskogh wäxer. IERICI Colerus 1: 171 (
c. (
1645).
Det finns ett oråstäf som säger: "Kräftor och adelsmän gå ej norr om Dalälfven." SvRike I. 1: 229 1899. jfr
BÄCK-,
FLOD-,
HANN-,
HON-KRÄFTA. – särsk.
[KRÄFTA.sbst 1.a]
a) i jämförelser. Gå baklänges som kräf- tan. Han var röd i ansiktet som. en kokt kräfta. Hann .. gich medh sijne ordh baaklenges lijke som krefueten i wattnedh gör. KyrkohÅ 1909, MoA.
s. 63 (
1539).
Utögd som en kräfta. Minn Vg. 171 1900. [KRÄFTA.sbst 1.b]
b) om kokta kräftor ss. (ingrediens i) maträtt; nästan bl. i pl., koll. Äta kräftor. Kräffueter med ätickio. BOLAVI 50 b (
1578).
StufvadeKräfftor. SCHARTAU FrKock. 184 (
1825).
Han förklarade sig .. samma kväll vid kräftorna och rhenvinet .. villig itt ställa .. garanti. SIWERTZ JoDr. 107 (
1928).
[KRÄFTA.sbst 1.c]
c) zool. i utvidgad anv. [KRÄFTA.sbst 1.c.α]
α) kräftdjur. Egentliga kräftor (zool.), benämning på en avdelning (legion) inom ord. ningen storkrä(tor (Thoracostraca), skalkräftor. IERICI Colerus 1: 363 (
c. 1645. I juli erhölls i skalsanden vid Bonden .. en för Sverige ny kräfta, Upogebia deltura Leach.
FoFl. 1931,
s. 201. – jfr
BJÖRN-,
EREMIT-,
HAVS-,
LOPP-,
MUSSEL-,
MÄRL-,
PANSAR-,
PARASIT-,
RING-,
RÖVAR-,
SAPIR-,
STEN-,
STOR-,
SÄCK-,
TASK-KRÄFTA m. fl.
[KRÄFTA.sbst 1.c.β]
β) ss. benämning på vissa kräftliknande djur utanför kräftdjurens krass; i ssgrna JORD-, JÄTTE-, MOLUCK-KRÄFTA. [KRÄFTA.sbst 2]
2) [jfr motsv. anv. i d. nor. mnt. t., fr., ävensom av lat. cancer, gr. καϱκίνος; motsv. behämningar föreligga äv. i sanskr. o. fornegyptiska]
astr. i sg. best. benämning på den fjärde i ordningen bland djurkretsens stjärnbilder, ävensom på motsvirande t6cken i djurkretsen.
Ps. 1567, Kal. s. C
1 b. När månen är j Krräfftieten.
BOLAVI 180 a (
1578).
Sex gånger Phœbi vagn igenom kräfftan kjörde. RISELL Vitt. 459 (
1720).
BERGSTRAND Asir. 39 (
1925). – särsk.
[KRÄFTA.sbst 2.a]
a) i uttr. (ut)i l. under Kräftan(s tecken), med anknytning till ä. föreställningssätt: vid den tid då solen (l. månen) har sin ställlling i Kräftans tecken. Een Menniskia född vthi Kräfwetan, är Phlegmatisk, Ball, wätekachtigh, Qwinsk, ostadigh. Alm. 1656,
s. 15.
EKELUND JFädH II. 2: 92 (
1831).
[KRÄFTA.sbst 2.b]
b) i uttr. Kräftans vändkrets, den nordliga av jordens båda vändkretsar. NF 1885.
[KRÄFTA.sbst 3]
3) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., t., fr.; benämningen föranledd av en viss likhet mellan ett (av plattor bestående) pansar o. en Kräftas skal]
(
†)
bröstharnesk, pansar; äv. bildl. Wij skole .. wara .. vthiclädde tronas och kerlighetennes kräweto. 1Tess. 5: 9 (NT (
1526).
Medt lette harsk (dvs. harnesk), som A kreffuett, ryg, flanekert, skört. C1R 14: 144 (
1542).
SCHRODERUS Os. 1: 223 (
1635).
MÖLLER (
1807) .
[KRÄFTA.sbst 4]
4) [bildl. anv. av 1]
skom. i fråga om tillvärkning för hand av skodon av ross- l. smorläder: tång varmed lädret vid svickningen pinnas upp över lästen, pinntång, svicktång. SvSkor 1926,
nr 19, s. 6.
[KRÄFTA.sbst 5]
5) [jfr motsv. anv. i d., nor., mnt., fht .. t., ävensom av lat. cancer o. gr. καϱκίνος; benämningen sannol. föranledd av en viss likhet mellan en kräfta (i bet. 1) o. den bild som uppkommer vid bröstkräfta gm ådrornas ansvällning]
sjukdom som yttrar sig i bildning av elakartad(e) svulst(er) av epitelialt ursprung (som ofta sårvandlis); äv. om dylik svulst l. svulstbildning; förr äv. om liknande svulstbildningar av annat slag; jfr LIK-MASK. Öppen kräfta (med.), med öppet sår. BOLAVI 122 a (
1578).
Heela hennes Ansichte war alt förtärdt aff krefwetan. CullbgDomb. 10/2 (
1640).
De flesta kräftor äro starkt henägna att sårvandlas. 2NF 15: 143 (
1911).
MOBERG Sedebetyg 376 (
1935). jfr
ANSIKTS-,
BRÖST-,
HUD-,
LEVER-,
LIVMODER-,
LÄPP-,
MAG-,
NJUR-,
TARM-,
TUNG-,
VATTEN-,
ÄNDTARMS-KRÄFTA m. fl. –
särsk [KRÄFTA.sbst 5.a]
a) (numera bl. tillf.) i uttr. fräta (omkring sig) som kräfta(n) o. d. Theras taal (dvs. "oand- ligt och tomt prat") thet fräter om kring sigh som cräffuetan. 2Tim. 2: 17 (NT (
1526).
Hvar och enhade något inom sig, frätande som en kräfta. KNORRING Torp. 2: 156 1843.
[KRÄFTA.sbst 5.b]
b) (i silt i vitter stil, numera mindre br.) bildl. om ngt som utgör en allvarlig fara för ngt l. ngn (i sht för ett samhälle o. d.), kräftskada (se d. o. 1 b. LPETRI Mandr. D
3 b (
1562).
Bitterhet är en själens kräfta. BREMER Brev 3: 177 (
1849). Slutligen hade den regala
(brännvins-)bränningenblifvit en kräfta, som tärde både på nationens moraliska tillstånd och dess välmåga.
SAH 6: 167 (
1891).
CANNELIN (
1921) .
[KRÄFTA.sbst 6]
6) [jfr motsv. anv. i d., nor.) t.; överförd anv. av 5]
i sht
trädg. hos växt (vanl. träd) förekommande, i allm. av ngn parasitsvamp l. bakterie förorsakad sjukdom, som yttrar sig i svulst. l. sårliknande mis18sbildning(ar) på ngn växtdel (stam, gren, rot); äv. om dylik missbildning. RÅLAMB 14: 12 (
1690;
om trädkräfta). LAHT 1911 s. 266 (om potatiskräfta). jfr
BOK-,
JORD-,
LÄRKTRÄDS-,
LÖVTRÄDS-,
POTATIS-,
ROT-,
TRÄD-KRÄFTA.
Ssgr
A
–
KRÄFT-ART.
( krän- 1897 osv. kräfte- 1720 [KRÄFT-ART.ssg 1]
1) till 1. TLandtm. 1897,
s. 215.
[KRÄFT-ART.ssg 2]
2) (
†)
till 5: karaktär av l. likhet med kräfta; anträffat bl. i bildl. anv.; jfr KRÄPTA sbst. 6 b. Wilfarelsen har en förgift- och kräfte-art. Then .. wäxer af sitt tiltagande. SAHLSTEDT Hoffart. 64 (
1720).
–
KRÄFT-ARTAD,
p. adj. särsk.
[KRÄFT-ARTAD.ssg 2.a]
a) (
mindre br.)
till 1: kräftliknande. Kräft-artade Djur. NILSSON Fauna 1: 369 1820.
[KRÄFT-ARTAD.ssg 2.b]
b) till 6. SAHLSTEDT (
1773).
Kräftartade svulster. LfF 1913,
s. 73.
– (
1)
KRÄFT-BETE,
n. fisk. för användning vid kräftfångst. TPedFinl. 1895, s. 126.
– (
1)
KRÄFT-BUR fisk. jfr -MJÄRDE. HemslöjdsutstSthm 1886,
s. 53 – (
6)
KRÄFT-BÖLD.
jfr -SVULST; numera nästan bl. (4 sht i vitter stil) bildl.; jfr -SKADA 1 b. BERNDTSON 1880.
SvD(A) 1932 nr
183 s. 4(bildl.).
– (
5)
KRÄFT-CELL med. var särskild av de patologiskt utvecklade celler varav en kräftsvulst är uppbyggd. 2SvLäksH 9: 32 1855.
– (
1)
KRÄFT-DJUR. särsk.
zool. djur av klassen Crustacea, krustacé; i pl. äv. ss. benämning på denna klass. BERLIN Lrb. 50 (
1852).
– (
1)
KRÄFT-FISKE.
( kräft- 1784 osv. kräfte- 1749 LIND (1749; under krebs-fang).
– (
1)
KRÄFT-FOT.
( kräft- 1772 – 1818. krävete- 1650 (: Kräfwe-, sannol. felaktigt för.: kräfwete-)) (†)
om extremiteter utrustade med klor som likna en kräftas. Hildebrand MagNat. 78 (
1650).
MARKLIN Illiger 298 (
1818).
– (
1)
KRÄFT-FÅNGARE, förr äv.
-FÅNGARE , i bet.
1 m.||ig., i bet.
2 m. l. r.
( kräft- 1772 osv. krä- vete- 1590 [jfr t. krebsfänger]
[KRÄFT-FÅNGARE.ssg 1]
1) (
numera bl. tillf.)
person som bedriver kräftfångst. KlädkamRSthm 1590 C,
s. 54 6. DALIN 1852.
[KRÄFT-FÅNGARE.ssg 2]
2) (
†)
den sydamerikanska hägerfågeln Cancharoma cochlearia Lin. (som bl. a. lever på kräftdjur), "båtnäbb", savaker. RETZIUS Djurr. 55 (
1772).
LARSEN (
1884) .
– (
5)
KRÄFT-GIFT,
n. [KRÄFT-GIFT.ssg 1]
1) (
i fråga om ä. förh.)
om det gift som antogs alstra kräfta. VetAH 1778,
s. 164.
Därs. 1814,
s. 242.
[KRÄFT-GIFT.ssg 2]
2) med. om de giftiga omsättningsprodukter som bildas i en kräftsvulst; i sht i pl. Kräftsjukd. 136 1930.
– (
1)
KRÄFT-GÅENDE,
p. adj. mus. i uttr. kräft- gående kanon, se KANON sbst.¹, ⁵.
– (
1)
KRÄFT-GÅNG.
( kräft- 1714 osv. kräfte- 1545 – 1867. krävet- 1626. krävete- 1614–1737) [jfr t. krebsgang]
gång baklänges vanl. bildl.; äv. i uttr. gå, förr, äv. komma på l. göra l. löpa l. få l. vinna l. tfiga l. lida kräftgång(en) o. d., gå baklänges; vanl. bildl., oftast motsatt: ha framgång; förr äv. övergående i bet.: taga en olycklig vändning, få en olycklig utgång, nlisslyckas, få l. ha motgång. (Hertig Albrekts) anslag haffiver wwnnett ehn kreffte gang. HSH 3: 13 (
1545).
Hans Krijgh fick en kräffuetegång, så at han bleff .. vthaf Lifland föriagat. PETREIUS Beskr. 2: 85 (
1614).
Komma på kiäffuetgångh. OxBr. 3: 91 (
1626).
Löpa kräffuete gång en. RARP 3: 246 (
1642).
Lijda Kräfwetegången. RÅLAMB Resa 67 (
1658,
1679). Det siunde Tecknet, hafwa wåra Fäder giort till en Kräfta, effter solen då wänder tillbaka, och giör Kräftegången.
RUDBECK Atl. 3: i (
1698).
Hans fina intriguer börja nu gå kräftegången. DALIN Arg. 2: 260 (
1734, (
1754).
Odlingen .. (har) under de senaste 10 åren tagit "kräftgången". JOHANSSON Noraskog 2: 5 (
1881).
Utvecklingen går kräftgång. SvD(A) 1955,
nr 88, s. 10.
– (
1)
KRÄFT-GÅNGARE. (
mera tillf.)
baksträvare, reaktionär. Samtiden 1874,
s. 831.
DIDRING Malm 2: 255 (
1915).
– (
1)
KRÄFT-HÅV.
för kräftfångst. DALIN 1852.
–
(1 b) KRÄFT-KALAS.
kalas med kräftor 88. huvudrätt. LUNDELL (1893). SIWERTZ Sel. 1: 32 (
1920).
– (
1)
KRÄFT-KLO.
( kräft- 1712 osv. kräfte- 1675 – 1777. krävete- 1754 om kräftas klo; stundom i överförd anv., om klo som liknar en kräftas; äv. om köttet i l. från klorna på kokt kräfta; i pl. förr äv. koll., om kräftklor avsedda för medicinskt bruk. LINDH Huuszapot. 163 (
1675).
RETZIUS Djurr. 101 (
1772;
på skor- pion). Kräft-stenar .. och Kräftklor .. Äro Medicinalier.
Orrelius 292 1797.
–
(1 b) KRÄFT-KNIV.
[jfr t. krebsmesser]
på särskilt sätt formad bordskniv för användning vid ätande av kräftor. BoupptVäxjö 1886.
– (
5)
KRÄFT-KNÖL.
med. (knölformig) kräftsvulst. ACREL Chir. 29 (
1759).
LfF 1913,
s. 74.
–
KRÄFT-KÖTT.
( kräft- 1755 osv. kräfte- 1736 särsk. kok. till 1 b, om köttet av kokta kräftor. BROOCMAN Hush. 6: 36 (
1736).
–
KRÄFT-LIK,
adj. särsk.
till 1. Kräft-lika djur. BERGMAN GotGeogr. 5 (
1870).
–
KRÄFT-LIKNANDE,
p. adj. särsk.
till 1.
– (
5)
KRÄFT-LÄPP.
i sht med. läpp angripen av kräfta. SVALIN Ordl. 1847.
– (
5)
KRÄFT-MEDEL. (
i sht i fråga om ä. förh.)
m edel mot kräfta; jfr -PULVER 2. HJELT Medivinalv. 3: 591 (cit. fr. 1770. Det Engelska .. Kräftmedlet.
VeckoskrLäk. 4: 11 1783.
– (
1)
KRÄFT-MJÄRDE fisk. mjärde för kräftfångst; jfr -BUR, -KORG. FinEtnogrAtl. 26 (
1905).
EKMAN NorrJakt 317 (
1910).
– (
1)
KRÄFT-NATA bot. örten Stellaria media (Lin.) Cyr., som bl. a. nyttjas för inpackning av levande kräftor, våtarv. VetAÅrsb. 1908,
s. 234.
–
(1 b) KRÄFT-OMELETT.
kok. omelett med kräftkött i; omelett med kräftstuvning. SvKock. 77 1837.
– (
1)
KRÄFT-PEST.
[jfr t. krebepest]
(
i fackspr.)
ytterst smittosam sjukdom hos kräfta, förorsakad av viss svamp. SFS 1968,
nr 103, s. 1.
–
(1 b) KRÄFT-PUDDING.
( kräft- 1755 osv. krävete- 1736 (i sht förr)
kok. pudding med kräftkött i. BROOCMAN Hush. 6: 31 (
1736).
HAGDAHL Kok. 840 (
1879).
–
KRÄFT-PULVER.
( kräft- 1761 – 1785. kräfte- 1697 (förr)
[KRÄFT-PULVER.ssg 1]
1) till 1: pulver (erhållet gm förbränning) av kräftor (för medicinskt bruk). ROBERG Beynon 75 (
1697).
[KRÄFT-PULVER.ssg 2]
2) till 5: pulverformigt medel mot kräfta; särsk. i uttr. det engelska kräftpulvret. HJELT Medicinalv. 3: 591 (
i handl. fr. 1761.
VeckoskrLäk. 4: 10 1785.
– (
5)
KRÄFT-SAFT.
[jfr t. krebssaft]
(
†)
med. == -SERUM. Hygiea 1853,
s. 25.
– (
5)
KRÄFT-SALVA,
r. l. f. (
förr)
farm. visst slags salva beredd av smör med tillsats av rödfärgande växtdroger (förr använd ss. medel mot kräfta). ApotT 1739,
s. 12.
PH 11: 312 1777.
– (
5)
KRÄFT-SERUM. (
föga br.)
med. vätska som förekommer i håligheterna i kräftsvulst. NF 9: 177 1885.
–
KRÄFT-SJUKDOM ~²⁰ l. ~⁰². [KRÄFT-SJUKDOM.ssg 1]
1) till 5. [KRÄFT-SJUKDOM.ssg 1.a]
a) i eg. anv. COLLIN Ordl. 1847.
[KRÄFT-SJUKDOM.ssg 1.b]
b) (
i sht i vitter stil,
mindre br.)
bildl.; jfr KRÄFTA sbst. 5 b, ävensom -SKADA 1 b. BILLING Betr. 244 (
1906).
Den inre tvedräkten, denna icke ovanliga kräftsjukdom i de lärdas republik. ANNERSTEDT UUH II. 1: 20 1908.
[KRÄFT-SJUKDOM.ssg 2]
2) trädg. till 6. BotN 1875,
s. 191.
–
KRÄFT-SKADA,
r. l. f. ( kräft- 1749 osv. kräfte- 1744 [jfr t. krebsschaden]
[KRÄFT-SKADA.ssg 1]
1) till 5. [KRÄFT-SKADA.ssg 1.a]
a) (föga br.) kräftartad åkomma, kräfta; särsk. om kräftsvulst l. kräftsår. En öppen kräfte skada. LAGERSTRÖM Bunyan 3: 111 (
1744).
WIESELGREN Bild. 489 (
1882,
1889).
[KRÄFT-SKADA.ssg 1.b]
b) (
i sht i vitter stil)
bildl., om ngt som utgör en allvarlig fara för ngt l. ngn (i sht för ett samhälle o. d.); jfr KRÄPTA sbst., 5 b. TEGNÉR (WB) 3: 161 (
1817).Tvenne inom krigsväsendet djuptgående kräftskador .. voro försnillning af kronans medel och bristande krigslydnad.
2SAH 42: 10 1867.
[KRÄFT-SKADA.ssg 2]
2) trädg. till 6: kräftartad åkomma på växt, kräfta. GEETE o. GRINNDAL 148 1923.
– (
1)
KRÄFT-SKAL.
( kräft- 1675 osv. kräfte- 1690 – 1727. krävete- c. 1645 c. 1710 skal hos l. av kräfta (förr med användning inom medicinen); äv. ss. ämnesnamn,; i pl. äv. koll. IERICI Colerus 2: 162 (c. (1645). Litet rödt smör, gjordt af kräfte- eller hummerskahl. WARG 118 1755. VaruförtTulltaxa 1: 60 1912.
–
(1 b) KRÄFT-SKIVA,
r. l. f. (
vard.)
kräftkalas. DN(A) 1931,
nr 224, s. 21.
– (
1)
KRÄFT-SLÄKTE(T).
( kräft- 1787 osv. kräfte- 1758 zool. djursläktet Astacus Fabr.
LINNÉ Bref I. 2: 219 (
1758).
– (
1)
KRÄFT-SMÖR.
( kräft- 1755 osv. kräfte- 1730–1755) [jfr t. krebsbutter]
[KRÄFT-SMÖR.ssg 1]
1) kok. smör uppblandat med de sönderstötta skalen av kokta kräftor; förr äv. om på annat sätt beredd massa av smör o. kräftor. Oec. 191 (
1730).
WALIN Födoämn. 74 1966.
[KRÄFT-SMÖR.ssg 2]
2) (
vard.)
om levern på kräfta. LfF 1908,
s. 60.
–
(1 b) KRÄFT-SOPPA,
r. l. f. ( kräft- 1755 osv. kräfte- 1690 [jfr t. krebssuppe]
kok. soppa med kräftkött (o. sönderstötta kräftskal) i. RÅLAMB 14: 91 (
1690).
Escoffer 1: 99 1927.
– (
1)
KRÄFT-SPINDEL.
[jfr t. krebsspinne, eng. crab-spider]
(
†)
zool. krabbspindel (vars sätt att förflytta sig påminner om en kräftas). JournLTh. 1812,
nr 95, s. 3.
DALIN 1852.
– (
1)
KRÄFT-STEN.
( kräft- 1711 osv. kräfte- 1680 – 1735. krävete- 1694. krävets- 1623 [jfr d. krebsesten, t. krebsstein]
(
numera i sht i fackspr.)
vardera av de två halvklotforiniga kalkanhopningar som förokomma på båda sidor av magsäcken hos kräftan (förr använda dels inom medicinen, dels ss. prydnadsföremål); förr ofta i pl., koll,; jfr -ÖGA 2. L. PAULINUS GOTHUS Pest. 103 a (1623; ss. medelmot pest). LfF 1908, s.
67.
Ssg:
–
kräftstens-lav.
[frukterna ha en viss likhet med kräftstenar]
bot. laven Lecanora pallescens (Lin.) Schaer., ävensom dess på sten växande varietet Lecanora parella (Lin.) Ach. VetAH 1804,
s. 120.
LUNDELL 1893.
– (
1)
KRÄFT-STJÄRT.
( kräft- 1736 osv. krävete- c. 1710 om kräftas stjärt; vanl. om köttet i l. från stjärten på kokt kräfta; ofta l. pl., koll. VALLERIA Hush. 30 (c. (1710). Stufvade kräftstjertar. HAGDAHL Kok. 395 (1879).
–
(1 b) KRÄFT-STUVNING.
kok. – (
1)
KRÄFT-SUMP fisk. för förvaring av levande kräftor. ARVIIDSSON o. OHLSON 21 1911.
–
KRÄFT-SVAMP.
[KRÄFT-SVAMP.ssg 1]
1) (
†)
med. till 5: svampliknande kräftsvulst. ACREL Chir. 29 (
1775).
Hygiea 1853,
s. 159.
2 bot. till
6: svampen Nectria ditissima Iul., som förr ansetts förorsaka växtkräfta.
TSkogshush. 1892,
s. 96 –
KRÄFT-SVULST.
[KRÄFT-SVULST.ssg 1]
1) i sht
med. till 5. LUNDBERG HusdjSj. 57 (
1868). särsk. (
i sht i vitter stil)
bildl.,; jfr -SKADA 1 b. SvD(A) 1935,
nr 334, s. 6.
[KRÄFT-SVULST.ssg 2]
2) trädg. till 6. LAHT 1912,
s. 434.
–
KRÄFT-SÅR.
( kräft- 1749 osv. kräfte- 1771. krävete- 1713 [KRÄFT-SÅR.ssg 1]
1) i sht
med. till 5. LINDESTOLPE Frans. 29 (
1713). särsk. (
i sht i vitter stil)
bildl.; jfr -SKADA 1 b. MALM5
TRÖM Hist. 2: 163 (
1863).
GROTENFELT NFosterl. 133 (
1918).
[KRÄFT-SÅR.ssg 2]
2) trädg. till 6. JUNDSTRÖM Trädg. 162 (
1852).
–
(1 b) KRÄFT-SÅS.
[jfr t. krebssauce]
kok. sås med krärtkött (o. sönderstötta kräftskal) i. WARG 184 1755.
– (
1)
KRÄFT-SÄSONG.
säsong för kräftfångst o. kräftätning. SERNER Birck 179 (
1947).
– (
5)
KRÄFT-TISTEL.
[jfr t. krebsdistel]
(
†)
bot. örten Onopordon acanthium Lin. (som förr användes ss. medel mot kräfta), ulltistel, tistelborre. ROTHOF 263 1762.
TORÉN Reban o. Hochstetter 133 (
1851).
– (
1)
KRÄFT-TJUGA.
fisk. tjugliknande redskap för utläggande o. upptagande av kräfthåvar. ARWIDSSON o. OHLSON 15 1911.
– (
1)
KRÄFT-TÅNG;
pl. -tänger. fisk. tångliknande redskap för kräftfångst. ARWIDSSON o. OHLSON 19 1911.
– (
5)
KRÄFT-VÄXT. (
numera bl. tillf.)
med. kräftsvulst. VetAH 1778,
s. 150.
– (
1)
KRÄFT-ÖGA.
( kräft- 1642 osv. kräveta- c. 1645. krävete- 1578–1690) [KRÄFT-ÖGA.ssg 1]
1) i eg. anv. [KRÄFT-ÖGA.ssg 2]
2) [jfr d. krebseeje, t. krebsauge, en g. crab's-eye, fr. oeil d'écrevisse]
(
†)
i pl.: kräftstenar; vanl. koll. BOLAVI 19 a 1578.
LfF 1908,
s. 67.
GENTZ Lindgren 2: 60 (
1928;
i fråga om ä. förh.).
[KRÄFT-ÖGA.ssg 3]
3) (
i fackspr.)
i pl., koll., om de små röda fröna av den tropiska buskväxten Abrus precatorins Lin. (med användning inom medicinen o. ss. prydnadsföremål), paternosterärter. FRIES SystBot. 95 (
1891).
B
(
†):
– (
1)
KRÄFTE-DANS.
kräftgång. SPEGEL GW 161 1685.
– (
1)
KRÄFTE-FÅNG.
kräftfångst. DALIN PVetA 1749,
s. 14.
C
(
†):
D
(
†):
– (
3)
KRÄVET-NAGEL.
( kräftis- 1560 – 1563. krävet- 1560. krävetis- 1560–1563 nagel till bröstharnesk ("kräfta"). KlädkamRSthm 1560 F,
s. 3 a.
ArkliR 1560:
1 1563.
E
(
†):
F
(
†)
: (1) –
KRÄVETE-AKTARE.
jfr AKTARE 2. B,
s. 48 b.
– (
1)
KRÄVETE-BILD.
vrångbild. (
1712).
– (
1)
KRÄVETE-GÅNGIG.
om företag o. d.: somgår baklänges, som tager en olycklig vändning l. misslyckas. Greffue Waldemars Gifftermål I Moskow finner mykedt mootstondh, och skall sosom berättas, blijffua Kräffuete gongigt. AOXENSTIER NA Bref 4: 137 1644.
–
(1 b) KRÄVETE-TÅRTA.
tårta med kräftor i. Reg.
1690.
G
(
†):
H
(
†):
Avledn. –
KRÄFTA v.¹ [jfr. t. krebsen]
(i vissa trakter, i sht i Finl.) till 1: fånga kräftor. LUNDELL (1893; fr. finl. förf.). ARIVIDSSON o. OHLSON 6 1911 fr. trakten av Hjälmaren). EKELUND Sillanpää Ängl. 12 1925.
–
KRÄFTAKTIG ,
adj. särsk. (
mindre br.)
till 5: kräftartad. En kräftaktig böld. HOORN Jordg. 2: 51 (
1723).
HOPPE 1892.