KRUM krum⁴, adj. krumme,
krumma;
krummare.
adv. -T. ( krom 1538 (: krom horn), 1549 – 1923 (: kromgädda). krum(m) 1538 osv. krumb 1638 (: krumbetonger). krumpt, n. o. adv. 1621 – 1645. kråm, se KRUM-GÄDDA) [jfr d.
krum; av mnt.
krum, av fsax.
krumb, motsv. fht.
krump (t.
krumm); jfr eng.
crumb; besläktat med
KRAMP,
KRYMPA. I bet.
2 föreligger sammanblandning med ett inhemskt nordiskt ord, motsv. sv. dial.
krummen, förkrympt, styv i fingrarna, o. besläktat med
KRAMA. – Jfr KRUMSEN]
[KRUM.adj 1]
1) krokig, böjd, krökt; bågformig. [KRUM.adj 1.a]
a) om linje l. ngt som har en mer l. mindre linjeformig utsträckning, ss. väg, vattendrag o. d.: som bildar en båge l. krök (stundom äv. flera krökar), som går i båge osv. Fosz 251 1621. När som jag linier nog, heel krumma, raaka, sneeda, /.. updragit ../ Så
(osv.).
OXE Vitt. 29 (
1713).
(Mejslar med) bågformig ("krumm".) egg.
SCHEUTZ Bleckarb. 4 (
1849).
De krumma och trånga små gatorna. LUNDGREN CHusen 9 (
1922).
[KRUM.adj 1.b]
b) om föremål: som har krokig(a) l. bågformig(a) kontur(er). Krumme oxhorn. G1R 29: 725 (
1560).
Med sitt krumma svärd afhögg Bhima körsvennens hufvud. BERGSTEDT Öfv. 75 (
1845). Krumma gurkor.
SvD(A) 1931,
nr 225, s.
6 – särsk.
[KRUM.adj 1.b.α]
α) (
i fackspr., i sht skeppsb.)
om trästycke l. timmer. SERENIUS Rrr 1 a (
1734).
Krumma upplängor. SFS 1907,
Bih. nr 73 a.
9. – jfr
HALVKRUM.
[KRUM.adj 1.b.β]
β) om kroppsdel hos människa l. djur. Roffogeln känner man på dess krumma näf. JJBIBERG 1750 hos
LINNÉ Skr. 2: 43. Greker med .. stora krumma näsor.
AHRENBERG Landsm. 168 (
1897).
Pichereau stående men med krum rygg och fredlig hållning. KIHLMAN Estaunié LevHus. 281 (
1926).
[KRUM.adj 1.c]
c) (
†)
bildl., jfr KROKIG 2. Fosz 364 1621.
Kan var aldrig krumma rådslags träl. KULLBERG Dikt. 237 1850. [KRUM.adj 2]
2) (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
hopkrumpen; förkrympt; dels om kroppsdel, särsk. hand l. finger, dels om person; ofta i förb. krum och lam. G1R 12: 120 (
1538).
Ofta händer, at Hammarsmederne på theras arbete komma i olycka, at blifwa krumme och lame. Bergv. 1: 69 (
1637).
Erich Larsson .. hafwer slagitt Joen Andersson .. att hans finger ähr krumpt blefwitt. ÅngermDomb. 1645,
fol. . Om Jungfrwn haar Gull och gröna skogar, så blijr hon fulle gifft, fast hon wore bådhe halt och krumm.
GRUBB 813 (
1665).
AMBROSIANI SvSkråämb. 172 (
i handl. fr. 1846. – jfr (†) uttr.
krum hand, knuten hand, knytnäve; jfr l. En .. stor orm, hvars hufvud varit så stort som gossens krumma hand.
UrFinlH V 1761.
A
(1
b )
–
KRUM-BAND.
skeppsb. krumt timmer (l. grov järnskena) som sättes i fartygets skarpare delar för att sammanbinda bägge skeppssidorna med varandra; jfr BAND 19. SERENIUS Qqq 3 a (
1734).
SFS 1907,
Bih. nr 73, s. 3.
–
KRUM-BLADIG. (
†)
miner. konvext bladig. FKM 1: 119 (
1806;
om fältspat).
Krumbladig lös blodsten. JernkA 1821,
s. 25.
–
(1 b) KRUM-BOTTENSTOCK ~⁰⁰². skeppsb. MÖLLER 1790.
GYNTHER Förf. 9: 688 1870.
–
KRUM-BÖJNING.
(Gjutproven brista) vanligen .. vid en krumböjning i ungefär 45. JernkA 1882 s. 320.
–
KRUM-FJÄDER.
zool. hos vissa fåglar: böjd stjärtfjäder. En kapun blir ömkelig, mister sina krumfjädrar och ser nästan ut som en höna. LINNÉ Diet. 2: 222 (
c. (
1750).
EKENBERG (o. LANDIN) 317 1890.
– (
1,
2)
KRUM-FOT,
i het. 1 r. l. m., i bet. 2 m.||ig. (†) [KRUM-FOT.ssg 1]
1) sned l. förvriden (inåtvriden) fot; jfr KROK-FOT. WESTE (
1807).
SUNDBLAD Ups. 453 (
1884).
[KRUM-FOT.ssg 2]
2) person som har "krumfot" (i bet. 1); äv. ss. okvädinsord. Icke är jag så dum, som du.din krumfot. CIHALLMAN 152 (
1776).
WESTE (
1807) .
–
KRUM-GÅNG; pl.
-ar. (†) krokväg; krokig bana. Cometers krumgångar.
VALLERIUS PVetA 1744,
s. 7.
AHLMAN 1872.
–
KRUM-GÄDDA.
(krom,,,1814,, – ,,1923,,., krum- 1848 osv. kråm- 1891–1923) [jfr t. krummhecht]
kok. gädda kokad hel o. upplagd böjd så att huvud o. stjärt äro förenade. CEDERBORGH OT 3: 15 1814.
–
KRUM-HALS,
r. l. m., om person m.||ig. [jfr t. krummhals]
[KRUM-HALS.ssg 1]
1) krokig hals; numera bl. ngn gg veter. hos häst. EHRENGRANAT Ridsk. I. 1: 38 (
1836).
MEURMAN 1846.
[KRUM-HALS.ssg 2]
2) (
†)
person som har krokig hals. SCHULTZE Ordb. 1719 (
c. 1755.
[KRUM-HALS.ssg 3]
3) (
†)
bärgv. gruvarbetare som arbetar i snedt liggande ställning. LINNÉ PlutoSv. 21 (
1734).
HEINRICH (
1814) .
[KRUM-HALS.ssg 4]
4) (
†)
retort med krokig hals; jfr KROK-HALS 2. WALLERIUS ChemPhys. 1: 39 1759.
WESTE FörslSAOB 1823.
Ssg (till -HALS 3):
–
krumhals-arbete.
[efter t. krummhälserarbeit]
(
†)
bärgv. gruvarbete som utföres i snedt liggande ställning; jfr -HÖLTSER-ARBETE. Sv GeolU Ca 6: Tafla III 1915.
–
KRUM-HALSAD,
p. adj. SWEDBERG Ordab. (
c. (
1730).
En svart krumhalsad svan. Aho Spån. 1: 254 1891.
–
KRUM-HORN.
[jfr holl. kromhoom, t. krummhorn]
[KRUM-HORN.ssg 1]
1) (i sht i. vitter stil) krökt. djurhorn i äv. om dryckeshorn; förr äv. om ett slags dricksglas av liknande form. TullbSthm 20/5
1584 (i förteckning över glas). TRANÉR Anakr. 191 (
1830,
1833;.
om dryckeshorn). Oxar med släpande fötter och krumhorn.
JOHANSSON HomOd. 1: 92 (
1844).
JANZON Prop. 3: 75 (
1911).
[KRUM-HORN.ssg 2]
2) mus. ett i sht under 1500- o. 1600-talen brukligt träblåsinstrument med halvcirkelformigt böjd nedre del. VarRerV 47 (
1538).
SvUppslB 1935.
[KRUM-HORN.ssg 3]
3) (
förr)
or- gelb. en tungstämma i orgel. SOMMELIUS TemplCathLd. 37 (
1755).
2NF 1911.
–
KRUM-HORNAD,
p. adj. jfr -HORN 1. AHLMAN (
1872).
En krumhornad ko. RISBERG HomIl. 285 (
1928).
–
KRUM-HORNIG.
jfr -HORN 1. ROTH Kägleh. 37 (
i handl. fr. 1686;
om ko). TurÅ1910,
s. 252 (om bagge).
–
(1 b alpha) KRUM-HULT, äv.
-HOLT, förr äv.
-HOLTS .
[efter nt. krummholt, t. krummholz]
[KRUM-HULT.ssg 1]
1) i sht
skeppsb. krumtimmer; ofta koll. STIERNMAN Com. 2: 195 (
1638).
[KRUM-HULT.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
sjöt. mörk o. riskabel vrå ombord på fartyg; oftast i pl. CAEHRENSVÄRD Brev 2: 399 (
1800).
DALIN (
1852).
Ssg:
–
krumhults-gast. (
numera föga br.)
sjöt. till -hult 2: sjöman som av rädsla l. lättja håller sig undan (i "krumhulten") från arbetet ombord. EKBOHRN NautOrdb. (
1840).
RAMSTEN o. STENFELT 1917.
–
KRUM-HUVUD.
[efter t. krummkopf]
(
†)
hippol. hästhuvud med bågformig profil från pannluggen till överläppen, "ramskopp". KrigVAH 1829 s. 48.
EHRENGRANAT Ridsk. II. 1: 12 1836.
–
KRUM-HYVEL. (
i fackspr.)
skärjärn med böjd ägg o. två handtag. BoUpptVäxjö 1797.
RAMSTEN o. STENFELT 1917.
–
KRUM-HÖLTSER-ARBETE.
[efter t. krummhölzerarbeit, ombildning av krummhälserarbeit (jfr -HALS 3)]
(
†)
bärgv. "krumhalsarbete". SvGeolU C a 6: Tafla
III (
cit. fr. 1739. RINMAN
1788.
–
KRUM-JÄRN.
[jfr t. krummeisen]
krumt järn l. järnredskap: särsk. om skära. At .. med lia eller krumjärn afhugga stjelkarne. FISCHERSTRÖM 1: 194 1779. Den inre urhålkningen
(på tunn- stäver) utskäres med krumjärn på en dragbänk.
2UB 8: 66 1900.
–
KRUM-KAKA.
[jfr ä. d. krumkage]
(
†)
kaka av böjd form. (Lat.) Artoptesia (sv.) kromkaka. VarRerV 29 (1538). BENDZ Landsv. 58 (
1916;
fråga om förh. i Skåne på 1860-
t.).
–
KRUM-KOKA,
f. (krum,,,1546,, – ,,1566,,., krumme- c. 1562–4566) (†) ett slags krokig sabel; jfr KOKA sbst. Skråordn. 325 1546. Varur att hempte ifro Högtysland hitt in i riket
(äro bl. a.) .. Knetzke dejen Krumkokår Hillebårder
(m. m.). G1R 21: 56 1550.
SthmTb. 1566,
s. 109 b.
Ssg (†):
–
krumkoka-klinga,
f. ArkliInvent- (KA) 1557,
s. 3.
2VittAH 3: 234 (
i handl. fr. 1563.
–
KRUM-LAV bot. laven Parmelia incurva (Pers.) Fr. ACHARIUS Lich. 107 (
1798).
–
KRUM-LINJE.
kroklinje. SERENIUS (
1734;
under parabola).
–
KRUM-MEJSEL.
[efter t. krummvisel]
(
i fackspr.)
mejsel med bågformigt urholkad ägg. DALIN 1852.
–
KRUM-NOSAD,
p. adj. särsk.
zool. i uttr. krumno- sade havsnålen, fisken Nerophis (Scyphius) lumbriciformig Yarr. NILSSON Fauna 4: 695 (
1855).
SD 1893,
nr 224, s. 5.
–
KRUM-NOSIG. särsk.
zool. i uttr. krumnosiga havsnålen; jfr -NOSAD. I Öfre Egypten
(finnes, krumnosiga geten.
NF 5: 1137 (
1882).
Krumnosige Hafsnålen. LILLJEBORG Fisk. 3: 477 (
1890).
–
KRUM-NÄVOT. (
†)
kroknäbbig. Krumnäfvote Foglar. BLIBERG Acerra 202 (
1737).
–
KRUM-PASSARE,
r. l. m. (
i fackspr.)
passare med mot varandra krökta ben (varmed kroppars utvändiga mått tages); jfr -CIRKEL. BoupptSthm 1676,
s. 1141 b.
HufvudkatalSonesson 1920,
3: 192.
–
KRUM-PIPA,
f. (†) om krokigt blåsinstrument. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 43.
–
(1 b beta) KRUM-RYGG. (
†)
hippol. uppåt böjd rygg (hos häst). EHRENGRANAT Ridsk. I. 1: 29 (
1836).
–
(1 b beta) KRUM-RYGGAD,
p. adj. krokryggig; jfr KRUM adj. 2. SERNER Birck 112(
1917).
En .. rynkig och krumryggad gumma. OTERDAHL Skolfl. 302 (
1924).
–
(1 b beta) KRUM-RYGGIG. (
†)
krokryggig; jfr KRUM adj. 2. MoB 4: XII 1766.
–
KRUM-RÅ,
n. (
†)
kok. ett slags tunnrå böjt som ett hyvelspån. VALLERIA Hush. 6 (
c. 1710.
–
KRUM-SAX. (
i fackspr.)
plåtsax med böjd ägg. 2UB 6: 119 1904.
–
KRUM-SKIDSPEL. (
†)
(Lat.) Monochordium.. (sv.) kromskijd spell ther alla strenger haffua itt liwdh. VarRerV 47 1538.
–
KRUM-SKIFFRIG. (
†)
miner. oregelbundet skiffreg. JJBERZELIUS i
FKM 4: 178 1815.
DENS. ÅrsbVetA 1845 s. 257.
–
KRUM-SKÅLIG. (
†)
miner. koncentreskt skålig. ASJÖGREN Min. 106 (
1865).
NF 5: 1273 1882.
–
KRUM-SLINGA,
r. l. f. (
†)
krokig slinga. Karriolen går .. i krumslinger från det ena diket til det andra. DALIN Vitt. II. 6: 116 (
1740).
MÖLLER 1807.
–
KRUM-SLUTNING,
[jfr d. krumslutning, t. krummschliessen]
(i fråga om äldre utländska förh.) (militär) bestraffning bestående i att delinkventen (under viss tid) måste ligga i framåtböjd ställning med händerna bundna intill benen. KrigVAH 1829,
s. 210 (i preussiska armén). 2NF (
1911;
i danska hären).
–
KRUM-SNABEL,
m. l. r. [jfr t. krummschnabel]
(
numera knappast br.)
fågeln Loxia curvirostra Lin.,mindre korsnäbben. JUSLENIUS 142 (
1745).
2NF 1911.
–
KRUM-SPRÅNG.
( krum- 1616 oav. krume- 1617 [jfr d. krumspring, t. krummsprung]
[KRUM-SPRÅNG.ssg 1]
1) språng i krökar o. bukter; vanl.: luftsprång bocksprång kapriol; äv. bildl. (jfr 2. Konstige Krumsprång och Polenske Dantzer. ARVIDI 17 (
1651).
Floden (Seine).. gör de förunderligaste krumsprång och .. liknar en häftigt slingrande orm. ANHOLM Norm. 2 (
1898).
Människornas och djurens glada krumsprång i det fria. LAMM Dalin 396 (
1908).
[KRUM-SPRÅNG.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
bildl.: utvikning l. avvikelse från ämnet; undanflykt, omsvep; slingringar,krumbukter; finter, knep, ränker; ortast i pl. SUFinlH 5: 142 (
1616).
Konungen i spanien hadhe månge desseins och krumesprungh före till at dirigere sine saaker medh. OxBr. 10: 237 (
1617).
Säj mig, utan krumsprång – är ni Petter Flock? ALTÉN Landförv. 111 (
1795).
WESTE FörslSAOB 1823.
–
KRUM-STAV.
[jfr t. krummstab]
upptill krökt stav, krokstav. [KRUM-STAV.ssg 2.a]
a) (i vitter stil) om herdestav. HOLMBERG Nordb. 104 (
1852).
3SAH 24: 99 1909.
[KRUM-STAV.ssg 2.b]
b) biskopsstav, kräkla; äv. ss. symbol för biskopsvärdighet. UGGLA Herald. 139 (
1746).
SvD(A) 1932,
nr 48, s. 13.
–
KRUM-STJÄRT,
m. l. r. (
föga br.)
påfågelsduva. GRAVANDER Buffon 3: 178 (
1806).
ÖoL 1852.
–
(1 b) KRUM-STYCKE.
skeppsb. timmer l. planka o. d. som gm bearbetning (skrädning o. d.) formats till bukt åt två håll l. i två plan; krumtimmer. ReglVirkeslefv. 1825,
s. 23.
UGGLA Skeppsb. SvEngLex.
1856.
SvSkog. 1250 1928.
–
KRUM-SVANSAD,
p. adj. AB 1840,
nr 5, s. 3 (om grisar).
SPARRE Fyrmäst. 109 (
1920;
om hund).
–
KRUM-SÅG.
cylindersåg (för sågning av tunnstäver). JernkA 1861,
s. 140.
–
KRUM-TAPP.
tekn. två gånger böjd tapp. STÄL Byggn. 1: 166 (
1834).
KrigVAH 1852,
s. 75 (i gevär).
ALM VapnH 116 (
1927).
Ssg: (tekn.)
–
(1 b) KRUM-TIMMER.
skeppsb. krokvuxet timmer; äv. allmännare: timmer med en l. flera bukter; jfr -HULT. Krummtimmer med enkel l. dubbel böj- (
ning. PH 6: 4375 1756.
ReglVirkeslefv. 1825,
s. 22. jfr: Krumtimmer kallas i skeppsbyggeriet sådant timmer, som har en sjelfväxt bugt af i allmänhet minst
6 procent af längden.
CNATTINGIUS (
1875,
1894).
–
KRUM-TRÅDIG. (
i fackspr.)
om trä. ENEBERG Karmarsch 1: 4 (
1858).
Ved med vågformiga och slingrande trådar – "krumtrådigt trä" – är svår att klyfva. HbPedSnick. 15 1890.
–
(1 b alpha) KRUM-TRÄ.
i sht skeppsb. krumtimmer. DALIN 1852.
–
KRUM-TÅNG; pl.
-tänger. (krum- (krom-)
c. ,,
,1755,, – ,
,1861,,., krumbe-
1638 [jfr t. krummzange]
(
förr)
== KROK-TÅNG. BtÅboH I. 13: 302 (
1658).
ENEBERG Karmarsch 2: 253 (
1861).
–
KRUM-UGN.
[jfr t. krummofen]
(
†)
metall. ett slags äldre låg smältugn. RINMAN 1: 1078 1788.
JernkA 1849 s. 279.
–
KRUM-VIS,
adv. (
†)
krokigt, i krökar. 2Saml. 2: 19 (
i handl. fr. (
1738).
När haren krumvis ville kröka. GbgMag. 1760,
s. 591.
–
KRUM-VUXEN,
p. adj. särsk.
om trävirke: krokvuxen. Vresiga och krumvuxna träslag. ENEBERG Karmarsch 1: 200 1858.
–
KRUM-VUXEN.
Krumvexta Eke- och Furu-knän. BL 10: 47 1844.
–
KRUM-ÄGGAD,
p. adj. som har krum ägg. ENEBERG Karmarsch 1: 131 (
1858;
om ett slags hyveljärn).
B
(
†):
Avledn. –
KRUMAKTIG ,
adj. [jfr d. krumagtig]
(
†)
till 1 b : krum. FISCHERSTRÖM Mäl. 176 (
1785).
–
KRUMHET ,
r. l. f. [KRUMHET.avl 1]
1) till 1; särsk. skeppsb. till 1 b ; jfr KRUMLEK RÅLAMB 10: 16 1691.
[KRUMHET.avl 2]
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till
2: förkrympthet; krokryggighet. VERELIUS
145 1681.
(Mina händer) hafva genom magerhet och krumhet ett sådant utseende, att
(osv.). ZEDRITZ TurkMus. 17 1855.
–
KRUMLEK ,
r. l. m. (i fackspr.) till
1, särsk.
1 b : krumhet, krokighet, buktighet; bukt.
RÅLAMB 19: 35 b 1691. Då
(tak-)pannan .. böjes öfver en efter teglets krumlek och vingens form passande trästock.
ROTHSTEIN Byggn. 113 1856.
SFS 1907,
Bih. nr 73, s. 5.
–
KRUMLIG ,
adj. (
†)
till 1: krum;. krokig. Krumlige horn. HdlÅgerupArk. 1743.
(Gatan) löper i en krumlig dubbelslingring.
SDS 1888,
nr 69, s. 2. -