KRUS krω⁴s, sbst.², n.; best. -et; pl. (i konkret anv.) ==. ( krus 1585 osv. kruss 1569 (: Gyllen kruss)– 1731)

[jfr d. krus, ävensom t. kraus]

vbalsbst. till KRUSA v.,

[KRUS.sbst2 1]

1) motsv. KRUSA v., 1, i fråga om hår o. d.

[KRUS.sbst2 1.a]

a) (†) i nttr. ställa upp i krus, krusa, frisera; löpa i krits, krusa sig. Alla hufvuden .. (skola vara) / .. wäl pudrade och stälte vp i kruus. SPEGEL ÅPar. 27 (1711). Löpa i krus. SERENIUS 116 1741.

[KRUS.sbst2 1.b]

b) konkret: krusig lock; numera bl. koll.: krusiga lockar. LIND (1758). Kruset har gådt ut. DENS. (1749). CAVALLIN 1876. jfr HÅR-KRUS.

[KRUS.sbst2 2]

2) motsv. KRUSA v., 2; utom ss. förled i ssgr bl. i a o. b.

[KRUS.sbst2 2.a]

a) motsv. KRUSA v., 3 a; utom ss. förled i ssgr bl. konkret: krusad remsa o. d.; krås (se KRÅS, sbst.³ 1. KlädkamRSthm 1585 C, s. 4 h. Halfärmar af Hållandz lereft och Kruus wed ändan. BoupptSthm 1679, s. 85 a. Krusen på deras stora tyllmössor. LAGERLÖF ChLöw. 143 (1925). Pipa kruset på kuddarna. SPONG Österg. 103 (1926). jfr ARM-, AXEL-, BAND-, BRÖST-, HALS-, HAND-, SKJORT-, SPETS-KRUS m. fl. – särsk. (†) bot. bildl., om den av blomfodret bildade rand l. frökrona som hos vissa växter sitter på fruktens topp. WAHLBOM SponsPlant. 9 (1750). WESTE FörslSAOB 1823.

[KRUS.sbst2 2.b]

b) (i sht i vitter stil) motsv. KRUSA v., 2 b: krusning på vattenyta; särsk. konkret. SÄTHERBERG Blom. 1: 66 (1841). Solstrålarnes lek i .. vattnets krus. SD 1913, nr 172, s. 7.

[KRUS.sbst2 3]

3) (numera föga br.; jfr dock b) motsv. KRUSA v., 3: utsirning, ornering, utsmyckning prydnad; särsk. konkret. SCHRODERUS Dict. 129 (c. (1635). Pistolerne .. äre väl slette och utan någott krus giorde. CARL XII Bref 359 (1698). Runda frontispicer med allehanda krus öfver. PALMSTEDT Resedagb. 131 (1780). – särsk.

[KRUS.sbst2 3.a]

a) i fråga om utsmyckning av klädedräkten: bjäfs grannlåt. SWEDBERG SabbRo 1498 (1688; 1712. En Qvinna, som meå fremmande krus arbetar at uphielpa och föröka sin försvagade skiönhet. MÖRK Ad. 2: 62 (1744). Afgrunds verktyg til vårt qval, är konstlan smink och krus. LILJESTRÅLE Fid. 248 (1772).

[KRUS.sbst2 3.b]

b) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) om utsmyckning l. ornering i stickning, vävnad l. sömnad; mönster; särsk. konkret; äv. ss. benämning på viss vävnadsteknik; jfr KRUSA v. 3 a. QvinHemsl. 60 1880. Fatab. 1914, s. 112 1909. Jag väver en rya / .. / med djärva och nya / och lustiga krus. KARLFELDT Hösth. 77 (1927).

[KRUS.sbst2 3.c]

c) (†) bildl., om utsmyckning i tal l. skrift l. musik; jfr KRUSA v. 3 b. (Organisten bör spela psalmerna) uthan myckit kruus och qwinkelerning. KOF II. 2: 120 (c. (1655). Monga .. bruka förmykit krus och ordaprong i sina predikningar och skriffter. SWEDBERG Schibb. 160 (1716). NSvMerc. 1761, s. 257.

[KRUS.sbst2 4]

4) motsv. KRUSA v.. 4: krusande, överdriven (o. inställsam) artighet, fjäsk; överdrivet hänsynstagande. SYLVIUS EOlai 281 (1678). (De) märkte .., att krus och komplimanger voro onödiga. LAGERLÖF ChLÖw. 151 (1925). (†) konkretare, i pl. Jag har sedt flera än en, som trodt sig vara höflige .. De hade lärdt vissa krus, som hruk och vana infört. TESSIN Bref 1: 268 (1753). – särsk.

[KRUS.sbst2 4.a]

a) (numera föga br.) i uttr. göra krus, krusa, göra stor affär (av ngn l. ngt). EKEBLAD Bref 2: 6 (1656). Hvad Er Far angår, så hehöfs intet giöra så mucket krus med honom. BODING Mick. 31 (1741). FRÖDING Eftersk. 1: 99 (c. 1890, 1910).

[KRUS.sbst2 4.b]

b) (ngt vard.) i uttr. utan krus, utan krusande, utan ceremonier o. omständigheter; utan vidare; stundom äv. med anslutning till KRUSA v., 5 b. EKEBLAD Bref 1: 57 (1650). Fölg med mig utan krus, nu är du i min makt. LIVIN Kyrk. 49 (1781). Ovärdiga prester hlefvo .. utan krus afsatta. FRYXELL Ber. 6: 165 (1833). HAGBERG VärldB 228 (1927).

[KRUS.sbst2 5]

5) motsv. KRUSA v., 5 a: krusande; förr äv. i uttr. göra krus, krusa, låta sig trugas. Först tegs, se'n sårlades, togs snus; / Se'n nyses, bugas och giörs krus, / Hvem som skull' tala först. CGYLLENBORG Vitt. 115 (c. (1700). Han måste, ehuru med mycket krus å hans sida, uppstiga i hennes vagn. BLANCHE Tafl. 247 (1845). WÄGNER Norrt. 94 (1908).

Ssgr(till KRUS, sbst.², l. (motsv. moment av) KRUS, adj., l. KRUSA v., ofta med anslutning till KRUSIG):

(2)

– KRUS-ALG bot. algen Prasiola crispa Lin. KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 97 (1907).

– KRUS-BJÖRN, m||ig.

[till KRUSA v., 6, KRUSIG 6]

(†) == -HUVUD 3. DALIN 1852.

– (2) KRUS-BLADAD, p. adj. bot. krusbladig; särsk. i namn på växter. Kruszbladat Nate eller Aborregräs. BROMELIUS Chl. 90 (1694). Krusbladad Hästsyra. LINDESTOLPE FlWiksb. 20 1716.

– (2) KRUS-BLADIG.

[jfr t. krausblätterig]

bot. som bar krusiga blad. LINNÉ Ungd. 1: 297 (1731).

– KRUS-BRÄDE l. -BRÄDA.

[jfr d. krusebræt; till KRUSA v., 2 e]

garv. värktyg varmed skinn krusas. BoupptSthm 1674, s. 1315 b. Form 1934, s. 155

– (2) KRUS-BRÄKEN bot.

[KRUS-BRÄKEN.ssg 1]

1) (†) växten Polypodium filix femina. LILJEBLAD Fl. 306 (1792).

[KRUS-BRÄKEN.ssg 2]

2) växten Allosurus Crispus Bernh. KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 5 (1886).

– (2 a) KRUS-BÅRD. (†) krusad bård. Tullbsthm 25/5 (1571). Därs. 27/5 1583.

– KRUS-BÄR, se d. o.

– (2) KRUS-DUN bot. växten Eriophorum alpinum Lin. NEUMAN o. AHLFVENGREN Fl. 679 1901.

– (3 a) KRUS-FLOR.

[jfr d. krus(e)flor]

lätt, mer l. mindre genomskinlig vävnad med krusig yta (vanl. av silke l. bomull), särsk. av svart färg o. använd till garnering på sorgdräkt o. d.; jfr KRÄPP SORG FLOR. KlädkamRSthm 1653 A, avd. 1. At all slags sorgedrägt endast borde utmärkas med Krusflor, antingen på en eller båda armarna och kring Hatten. DA 1778, nr 84, s. 2. KonstNyhMag. 1: 12 (1818). BERGMAN LErenn. 47 (1928).

Ssgr:

– krusflors-band. SD 1863, nr 25, s. 1.

– krusflors-besättning, på damklänning.

– krusflors-hatt. DA 1808, nr 129, Bih. s. 3.

– krusflors-klänning. (i sht förr) konstNyhMag. 1: 4 1818. CRUSENSTOLPE Mor. 5: 580 (1844).

– krusflors-skärp. CRUSENSTOLPE Mor. 6: 500 (1844).

– krusflors-slöja, r. l. f. KonstNyhMag. 1: 24 1818.

– (2) KRUS-FRÖ. ( krus- 1694 osv. kruse- 1685 bot.

[KRUS-FRÖ.ssg 1]

1) (†) växten Meum athamanticum Jacq.(?) Seseli Creticum. Cretisk krusefrö. RUDBECK HortBot. 106 (1685).

[KRUS-FRÖ.ssg 2]

2) växt av släktet Selinum Lin., särsk. Selinum carvifolia Lin. FRIES Ordb. (c. (1870). 2NF 1911.

– (3?) KRUS-GAP. (†) om visst parti på fartyg. The .. sköta .. hans Båter i sanck, och in haak hans roor i holskepet longs igenom och vth förunder kruszgapet. TEGEL G1 2: 62 (1622).

– (2 a) KRUS-GAS. (†) krusflor. BoupptSthm 1689, s. 167 b 1688.

– (2) KRUS-GRÄS. bot. växt av släktet Koeleria Pers. LILJA SkånFl. 57 (1870).

– (2) KRUS-GULD. (i fackspr.) buljon av guld. SYNNERBERG 1: 45 1815.

– KRUS-HAMMARE.

[till KRUSA v., 2]

(i fackspr.) stenhuggarredskap varmed sten förses med krusig yta l. förberedes för polering. 2UB 7: 36 1903. Fatab. 1906, s. 226.

– (2) KRUS-HIRS. (†) bot. växten Panicum verticillatum Lin. LILJEBLAD Fl. 31 (1798). ÖoL 1852.

– KRUS-HUVAD, p. adj.

[jfr t. krausköpfig]

[KRUS-HUVAD.ssg 1]

1) till 1: som har krusigt hår på huvudet. En krushufvad Neger. LUNDGREN MålAnt. 3: 17 (1873).

[KRUS-HUVAD.ssg 2]

2) (†) till KRUSA, v. 6, KRUSIG 6; om människa: som lätt brusar upp, egensinnig. NYRÉN Charakt. 46 (c. (1765). WINGÅRD Minn. 5: 145 (1847).

– KRUS-HUVUD.

[jfr d. krushoved, nt. krūskop, t. krauskopf]

[KRUS-HUVUD.ssg 1]

1) till 1: huvud med krusigt hår; äv. i utvidgad anv., om människa med krusigt hår på huvudet. LIND 1738. (Han) stack .. sitt svarta krushufvud in genom dörren. ATTERBOM Minn. 340 (1818). SUNDÉN 1886.

[KRUS-HUVUD.ssg 2]

2) (†) till 4, 5: person som krusar, fjäsk. NORDFORSS (1805). SUNDÉN 1886.

[KRUS-HUVUD.ssg 3]

3) (vard., numera föga br.) till KRUSA v., 6, KRUSIG 6: egensinnig l. nyckfull människa. COLUMBUS Ordesk. 54 (1678; uppl. (1908). CANNELIN 1921.

– (1) KRUS-HÅR.

[jfr d. krushaar]

(numera mindre br.) krusigt hår, lockar. SCHRODERUS Dict. 126 (c. 1635. LEVERTIIN Magistr. 65 (1900).

– (1) KRUS-HÅRAD, p. adj.

[jfr d. krushaaret]

(numera mindre br.) krushårig. SCHRODERUS Dict. 176 (c. (1635). Krushårade Negrer. SvLittFT 1838, sp. 336.

– (1) KRUS-HÅRIG. WOLLIMHAUS Ind. 1652. Krushåriga papuaner. RENNER Berge o. Lanier 135 (1930).

Avledn.:

– krushårighet , r. l. f.

– KRUS-JÄRN. ( krus- 1637 osv. kruse- 1640–1712)

[jfr d. krusejærn, t. krauseisen; till KRUSA v., 1, 2 a]

för krusning av hår l. tyg; jfr -TÅNG sbst.,² OxBr. 11: 695 1637.

– (2) KRUS-KANT-LAV bot. laven Lecanora (Parmelia) atra (Huds.) Ach. ACHARIUS Lich. 68 (1798).

– (2) KRUS-KATTOST. (†) bot. växten Malva crispa Lin., krusig kattost. FRANCKENIUS Spec. C 3 a 1659. Lilje- blad Fl. 375 1816.

– KRUS-KAVLE.

[till KRUSA v., 2]

räfflad brödkavle varmed brödet krusas. BoupptVäxjö 1856.

– KRUS-KOPP.

[ av nt. krūskop; till KRUSA v., 6, KRUSIG 6]

(†) i -HUVUD 3. SWEDBERG SabbHelg. 208 (1734).

– (2 a) KRUS-KRAGE.

[jfr d. krus(e)krave]

(förr) krusad halskrage; pipkrage. Kvinfolken medkruskraghar. BUREUS Suml. 27 (c. (1600). Lars Boropius (som förut varit dansk präst).. aflade sin stora kruskrage och gick i predikstolen med en slätt krage. CAVALLIN Herdam. 2: 331 (cit fr. 1681. SvKyrkH 5: 57 (1935)-

– (3) KRUS-KRAMS. (†) grannlåt, krimskrams. WARNMARK Epigr. B 2 b 1688. STRIDSBERG Landpr. 6 1795.

– (2) KRUS-KRASSE bot. växten Lepidium sativum Lin. RUDBECK HortBot. 80 (1685). MEURMAN 1846.

– (2) KRUS-KÅL.

[jfr d. kruskaal]

bot. krusbladig kål; särsk. om olika varieteter av växten Brassica oleracea Lin. FRANCKENIUS Spec. B 1 a 1638. SWARTZ Vothmann 69 (1796).

Ssgr:

– kruskåls-huvud. EKBERG Hvad äta? 159 1899.

– kruskåls-soppa, r. l. f. EKBERG Hvad äta? 114 1899.

– (2) KRUS-LAKTUK. bot. växten Lactuca crispa Roth; jfr -SALAT 1. FRANCKENIUS Spec. C 4 h 1638.

– (2) KRUS-LAV bot. lav av släktena Cetraria Ach., Collema Hoffm. o. Lecanora Ach. LILJEBLAD Fl. 334 (1792). LfF 1853, s. 220. KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 117 (1907).

– (2) KRUS-LIST. vågig kantlist, hopplist. MeddslöjdF 1886, s. 77.

– (1) KRUS-LOCK, r. l. m. krusig hårlock; nästan bl. i pl. Koketta små kruslockar. KarlstT 1895, nr 1709, s. 4.

– (1) KRUS-LOCKAD, p. adj.

[jfr d. kruslokket]

== -LOCKIG. TOPELIUS Läsn. 2: 113 (1866).

– (1?) KRUS-LOCKER, m. (†) == -HUVUD 1? (Han) tiltalade honom jemväl med thessa orden: håll, tu kruslocker, tu tiänar just åt mig. NÜNNCHENBERG Scriver Får. 138 1725.

– (1) KRUS-LOCKIG. SNOILSKY 1: 164 (1869). En stor kruslockig pojke. BERGMAN Skepp. 166 (1915).

– (4) KRUS-LYSTEN. (†) svag för fjäsk. TESSIN Bref 2: 333 (1755).

– (4) KRUS-MAKARE. (†) person som krusar; fjäsk. TIÄLLMANN Gr. Fört. 7 1696. BJÖRKMAN 1889.

– (2) KRUS-MALVA bot. växten Malva crispa Lin., med krusiga blad. SCHEUTZ NatH 274 (1843).

– KRUS-MASKIN.

[till KRUSA v., 2]

krusningsmaskin. BoupptVäxjö (1870). Den tjocka fransen krusades till sigt i en liten krusmaskin. SAHLIN SkånFärg. 100 (1928).

– (4) KRUS-MICKEL. (†) person som är svag för fjäsk? Hon kan stå (framför spegeln) och lära sig snörpa munnen, som de andra Krusmicklarna. DALIN Vitt. II. 5: 123 (1738).

– (4) KRUS-MJUK. (†) inställsam, lismande. CFDAHLGREN 4: 263 1831. GRANLUND Ordspr. (c. (1880).

Avledn. (†:

– krusmjukhet , r. l. f. TÖRNEROS Brev 1: 78 (1824; uppl. 1925).

– (2) KRUS-MOSSA bot. mossa av släktet Ulota Brid.; särsk. arten Ulota Crispa Brid. Lilje- blad Fl. 546 (1816).

KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 45 (1907).

– KRUS-MYNTA, se d. o.

– (2) KRUS-NATE bot. växten Potamogeton Crispus Lin. LILJEBLAD Fl. 70 (1792).

– (2) KRUS-PERSILJA.

[jfr d. krusperville]

växten Apium Crispum Mill., med finkrusiga blad. RUDBECK HortBot. 10 1685.

– (2) KRUS-PIMPINELLA. (†) växten Pimpinella saxifråga Lin.

BROMELIUS Chl. 83 1694.

– (3 c, 5) KRUS-PRÄST. (†)

(Somliga predi- kanter) bruka förmykit krus och ordaprong i sina predikningar och skriffter ... Sådana krusprester sökia allenast sina, och intet Gud; ähro. SWEDBERG Schibb. 180 (1716).

– KRUS-RULLE.

[till KRUSA v., 2]

tekn. vid svarvning använd rulle l. trissa för åstadkommande av utsirningar; jfr LÄTTER-TRISSA.

ALMROTH Karmarsch 340 (1839). UB 6: 313 1875.

– (2) KRUS-SALAT.

[jfr d. krussalat, t. krausssalat]

bot.

[KRUS-SALAT.ssg 1]

1) växten Lactuca crispa Roth, kruslaktuk. RUDBECK HortBot. 60 1685.

[KRUS-SALAT.ssg 2]

2) (†) växten Cichorium endivia Lin., vägvårda. HOLMBERG (1795; under chicorée). WESTE FörslSAOB 1823.

[KRUS-SALAT.ssg 3]

3) i uttr. italiensk krussalat, växten Picridium vulgare Desf. HbTrädg. 2: 88 1872.

– (2) KRUS-SILVER. (i fackspr.) buljon av silver. SYNNERBERG 1: 45 1815.

– (2) KRUS-SJUKA.

[jfr d. krussyge, t. kräuselkrankheit]

trädg. o. landt. växtsjukdom som yttrar sig i att bladen på den angripna växten bliva mer l. mindre krusiga; särsk. om dylik sjukdom på potatisplantan. ARRHENIUS Jordbr. 2: 241 (1860). LAHT 1890, s. 214.

– (2) KRUS-SKRÄPPA, r. l. f.

[jfr d. krusskræppe]

bot. växten Rumex crispus Lin. (vars blad hava tätt krusade kanter), svinskräppa; jfr -SYRA. GOSSELMAN BlekFl. 61 (1865). KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 124 (1903).

– (2) KRUS-SPRICKLING bot. växten Clithris crispa Karst. KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 177 (1907).

– (2) KRUS-STINGSEL bot. == -TISTEL 1. HEDENIUS FlUpSöderm. 371 (1871).

– (2) KRUS-SYRA, r. l. f. bot. == -SKRÄPPA. NYMAN HbBot. 335 (1858). SmåskrLandtbr. 14: 37 1903.

– (2) KRUS-TADA. bot. == -TÄTEL. SCHULTHESS 1885.

– (1) KRUS-TAGEL. (i fackspr.) krusigt tagel; jfr KRULL-HÄR 2. HOLMBERG 1: 509 (1795). Krustagel .. användes till stoppning af madrasser. PrHb. 1: 187 1884.

– (2) KRUS-TARM. (numera föga br.) == KRUM-TARM. BROMAN Glys. 1: 417 1728. LfF 1859, s. 354.

– (2) KRUS-TISTEL bot.

[KRUS-TISTEL.ssg 1]

1) växten Carduus Crispus Lin., med krusiga blad; jfr -STINGSEL. FISCHERSTRÖM 4: 227 1795. LfF 1898, s. 267.

[KRUS-TISTEL.ssg 2]

2) växten Eryngum maritimum Lin., bracktistel. FRANCKENIUS Spec. B 4 a 1659.

– KRUS-TRÄ.

[till KRUSA v., 2]

(i fackspr.) om olika slags värktyg (av trä) för krusning, t. ex. av papper, tyg l. läder. BERG Handarb. 263 (1874). HIRSCH LbGarfv. 180 1898.

– (2) KRUS-TÅDA bot. == -TÅTEL, GOSSELMAN BlekFl. 18 (1865).

– (2) KRUS-TÅNG, sbst.¹ bot. tångarten Chondrus crispus (Lin.) Stackh. (Fucus crispus Lin.). TLäk. 1834, s. 29.

– KRUS-TÅNG, sbst.² ; pl. -tänger.

[till KRUSA v., 1]

särsk. om tång att krusa håret med. Bouppt Växjö 1871 (möjl. om tång att krusa gand l. krås o. d. med). De moderna försköningsapparater, som kallas krustänger. GHT 1896, nr 160, s. 3.

– (2) KRUS-TÅTEL bot. växten Aira flexuosa Lin.; jfr -TADA, -TÅDA. LINNÉ Fl. nr 64 (1745).

– (2) KRUS-ULKE. (i Bohuslän) hanne av rötsimpan. MALM Fauna 388 (1877). LfF 1906, s. 73.

– (1) KRUS-ULLIG. Krusulliga lamfällar. NF 1: 1245 1876.

– (2) KRUS-VALS; pl. -ar. (†) metall. om vals med räfflad l. tandad yta. VetAH 1772, s. 134. Krossningen (av smältstyckena) i krusvalsar. JernkA 1817, 2: 137.

– (2 b) KRUS-VÅG; pl. -or. krusning på vattenyta, krusig våg; vanl. i pl. AHLMAN 1872. LUNDSTRÖM Sjöfr. 125 1929.

(†):

– KRUSA-MYNTA, se KRUSMYNTA.

(†) utom i -TÅR):

– KRUSE-BÄR, se KRUSBÄR.

– KRUSE-FRÖ,

– KRUSE-JÄRN, se A.

– KRUSE-MYNTA, se KRUSMYNTA.

– (5) KRUSE-TÅR.

[snarast till KRUSA v., 4 b l. 5 a]

(vard. o. skämts. i folkligt spr.) om kopp kaffe o. d. som bjudes (påtrugas) efter andra (l. tredje) koppen, "trugtår". GHT 1898, nr 122 A, s. 3. Ett storartat kafferep med påtår .., krusetår och lilla pluntan. HOLZHAUSEN SkånNov. 36 (1925).

Avledn.

– KRUSAKTIG adj. (†) 1) till 1: krusig. Linc. (1640; under subcrispus). WOLLIMHAUS Ind. 1652.

[KRUSAKTIG.avl 2]

2) till 4 l. 5: krusande, fjäskande. Krusaktiga upvaktningar. DALIN Arg. 2: 422 (1734 1754. (Norrmännen) äro .. mindre krusigtige än de flästa andre Europeer. SvMerc. 1: 29 1755.