© Svenska Akademien. SAOB spalt: K2974; tryckår: 1938
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
KRUT krω⁴t, sbst.¹, n.; best. -et; pl. (†) == (PALMCHRON SundhSp. 209 (1642)). ( krut (kruut, krwt) 1558 osv. krutt 1543–1571)
[y. fsv. krut, krudh; jfr (ä.) d. krud, krudt; av mnt. krut (gen. krudes), ört, krydda, motsv. t. kraut; sannol. av germ. krūða-, till stammen i det starka.verbet krūðan, motsv. feng. crúðan, tränga, tränga sig fram, skjuta fram (varav eng. crowd), o. möjl. besläktat med gr. βϱύειν, svälla, jäsa, slå ut (om blomma) ävensom med KRY, adj. – Jfr KRUT, sbst.², KRYDDA, sbst.]
[KRUT.sbst1 0]
ört; i sht om ört som användes vid beredning av kryddor l. läkemedel l. dyl.; stundom närmande sig bet.: krydda, drog; numera bl. i vissa ordspr. o. uttr. (se a, b). Hispanien prijsar sigh aff Frucht och Krwt ther groor. PALMCHRON SundhSp. 87 (1642). (Krankheten) kan en högwijs Dochtor wäl, / Medh Dricker vtaff sköne Krwt, / Fördrifwa. Därs. 209. IHRE 1769. jfr CIKORIA-, FLUGU-, LÖFFEL-, O-, ORM-, RÅTT-, RÄV-, STÅND-KRUT. – särsk. i vissa ordspr. o. stående uttr.; numera vanl. med (mer l. mindre klar) anslutning till KRUT sbst.²,
[KRUT.sbst1 .a]
a) (vard.)
i uttr. jag känner krutet, äv. med tillägget: sa' käringen l. fan o. d., eg.: jag känner till örten, dvs. har reda på dess (obehagliga) egenskaper o. d.; vanl. bildl., med syftning på personer l. dyl. Han må achtes så högdt man will, iag kenner krutet och weth, att thet är inthet gott vdj honom. BtFinlH 3: 415 1558. Iagh kenner well krutit. sade käringn när hon åth odyrthen. SvOrds. B 2 b (1604). Han har humör. .. Det skulle just ingen kunna tro honom om, men jag känner krutet. BERG Germ. 116 (1916). STRÖM SvOrdspr. 300 (1926).
[KRUT.sbst1 .b]
b)
[uttr. har uppkommit gm missuppfattning av mnt. unkrut (jfr t. unkraut), ogräs]
i det vanl. bildl. uttr. ondt krut, förr äv. det onda l. etter- fulla krut; numera företrädesvis i ordspr. ondt krut förgås inte (så) lätt o. d.; jfr KRYDDA sbst. 1 slutet. Till täss thet onde krutt kan bätter vtleted bliffwe, och wägerne ränsede. G1R 15: 219 (1543; om stråtrövare). Ach kiärleek, tu eterfulla kruut, / huru liufligh seer tu i förstone uth! ASTEROPHERUS 47 (1609). Jag skall säga kusin, ondt krut förgås inte så lätt. TOPELIUS Fält. 1: 171 (1853). ÖSTERGREN 1931. jfr (†): (T:) Sie ist ein böses Kraut, (sv.) hon är et ilakt plagg eller ondt krut. LIND (1749; under kraut).