KRUT krω⁴t, sbst.², n. ( G1R 6: 107 1529 osv.) ((†) r. l. m.
VetAP 1: 49 1739 PH 5: 3454 (
1752: fängkruten,
sg. best.)); best.
-et ( ss. r. l. m.
-en); pl. (i bet. "olika slag av krut") == ((enst., -†)
-er WESTE FörslSAOB (
1823)).
( krud(h) 1529 – 1670. krudd 1625 – 1784. krut (kruut, krwt) 1523 osv. krutt (krudt(t) 1540–1667. kruutt 1545–15633 [y. fsv.
krut, krudh; jfr ä. d.
krut (d.
krudt); av mnt.
krut (gen.
krudes), krut; jfr äv. ä. t.
kraut; etymologiskt identiskt med
KRUT, sbst.¹ Bet. "krut" har uppkommit därigm att (svart)krut till utseendet mer l. mindre liknar sönderstötta kryddor]
[KRUT.sbst2 0]
explosivt ämne användt (huvudsakligen) ss. drivmedel i eldvapen, särsk. dels (i sht i fråga om ä. förb.) om en mekanisk blandning av kol, svavel o. salpeter ("mekaniskt krut", "svartkrut"), dels om ett proparat framställt på kemisk väg ("kemiskt krut", "röksvagt l. "rökfritt krut"). Grovt, fint krut, om grovkrossat resp. finkrossat svartkrut. Polerat krut, om svartkrut vars korn gm en särskild procedur fått en glättad yta. G1R 1: 94 1523. At Krijgzfolcket är mykit och wäl vthrustat, medh Wapn, och Hwerio, medh Kruut och Lood. BOTVIDI
3Pred. 9 (
1621,
1627). Innan Krutet upfans, hade långe, och starcke Karlar en stor förmån
(i strid under krit). RICHARDSON Krigsv. 1: 387 (
1738).
HÖGDAHL Jaktb. 49 (
1913). jfr
AMMONIAK-,
BOMULLS-,
BRUN-,
BÖSS-,
CYLINDER-,
FÄNG-,
GEVÄRS-,
GLYCERIN-,
HAGEL-,
HAKEBÖSSE-,
HANDGEVÄRS-,
JAKT-,
KANON-,
KORN-,
MJÖL-,
NORMAL-,
RÄFFEL-,
SLAG-,
SLANG-,
STYCKE-,
SVART-KRUT m. fl. – särsk.
[KRUT.sbst2 .a]
a) (
ngt vard.)
i jämförelser, om person för att beteckna att ngn är hetlevrad l. dyl. Han är hastig, eldfängd som krut. HOLMBERG 2: 461 (
1795).
Den gubben är ju het som krut. CVASTRANDBERG 2: 210 (
1865).
SCHULTHESS (
1885) .
[KRUT.sbst2 .b]
b) i vissa (mer l. mindre bildl.) uttr., t. ex.: kosta krut på döda kråkor o. d. (se KOSTA, v.² 4 a), lukta krut (se LUKTA), spara på krutet l. sitt krut (se SPARA). – särsk. [KRUT.sbst2 .b.α]
α) i uttr. hålla krutet torrt, eg.: tillse att krutet (förvaras torrt o.) icke blir fuktigt (o. därigm förlorar sin sprängkraft); vanl. i bildl. anv., om person, stat l. dyl.: vara på sin vakt o. färdig att försvara sig. AHNFELT Et. 11.
2: 147 (
1906;
cit efter ett yttrande av den engelske statsmannen Cromwell).
HEDIN 1 Varn. 68 1912.
[KRUT.sbst2 .b.β]
β) [jfr liknande uttr. i d., t., fr.]
(
ngt vard.)
i uttr. han var inte med, när krutet uppfanns o. d., för att beteckna att ngn äger ringa förstånd. BJÖRKEGREN 2149 (
1786).
En beskedlig man, som likväl icke hade varit med om krutets uppfinning. SöndN 1862,
nr 12, s. 4.
ÖSTERGREN 1931.
[KRUT.sbst2 .b.γ]
γ) i uttr. spilla (bort) l. förspilla l. skjuta bort (sitt) krut (på ngt), för att beteckna det gagnlösa i ngns åtgärd l. dyl. 3SAH XLVI. 2: 166 (
1833).
(Plautus) ville roa sin publik, och på denna hade språkliga finesser varit bortspildt krut. SCHÜCK VLittH 1: 360 (
1899).
LUNDGREN Ibsen Gynt 6 1927.
[KRUT.sbst2 .c]
c) bildl., om energi, kraft, mod, "kläm", "ruter" hos person l. i fråga om yttrande o. d. WINGÅRD Minn. 1: 39 (
1846). Till målet bar, som kulan, hvart hans ord / Och trängde in, ty det var krut i tonen.
RUNEBERG 5: 44 (
1860).
Det är krut i dig, min gubbe. LIEBERATH Span. 22 (
1916).
Ssgr(i sht mil.):
A
–
KRUT-ARBETARE ~⁰²⁰⁰. arbetare (vid krutbutik) som tillvärkar krut. VetAH 1760,
s. 2.
–
KRUT-ARBETE ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰. om arbete vid vars utförande krut kommer till användning. KrigVAH 1829,
s. 102.
Vid alla krutarbeten måste den största försigtighet iakttagas. SPAK HbFältartill. 123 1873.
–
KRUT-BEHÅLLARE,
r. l. m. jfr
BEHÅLLARE 2.
TSjöv. 1904,
s. 372.
–
KRUT-BOD.
[KRUT-BOD.ssg 1]
1) jfr BOD, sbst.¹ 2. STRÖM MinnB 26 (
c. 1865.
[KRUT-BOD.ssg 2]
2) (
i sht förr) jfr
BOD sbst.¹ 3. (Rensare till kammarladdare) finnas färdiga till salu i krutbodar.
BERGSTRÖM HbJagtv. 26 1872.
–
KRUT-BOKARE,
r. l. m. (
†)
krutkvarn med stampvärk (?); jfr BOKARE 2. HÜLPHERS Dal. 61 1762.
–
KRUT-BRILLOR, pl.
ett slags glasögon som (i sht förr) användes till skydd för ögonen mot krutstänk l. krutdamm. DA 1808,
nr 9, s.
3. WESTE FörslSAOB 1823.
–
KRUT-BRUK.
jfr BRUK 9. LReg. 126 1618.
–
KRUT-BRÄND,
p. adj. (
numera knappast br.)
skadad gm exploderande krut; jfr -STÄNKT. ACREL Chir. 261 (
1759).
AMINOFF RySkald. 62 1887.
–
KRUT-BRÄNNARE,
i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m. [jfr ä. d. krudtbrænder, i bet. 1]
[KRUT-BRÄNNARE.ssg 1]
1) (†) == -ARBETARE. KlädkamRSthm 1587 C,
s. 3 a.
DALIN 1852.
[KRUT-BRÄNNARE.ssg 2]
2) örten Orchis ustulata Lin., vars ax har svartröd, liksom krutstänkt topp. VetAH 1741,
s. 207.
–
KRUT-CENTNER. (
förr)
om (vid flottan användt) vattentätt förvaringskärl för krut(karduser), rymmande en centner krut; jfr CENTNER 4. WESTE (
1807).
PLATEN Glascock 2: 8 (
1837).
–
KRUT-CYLINDER.
[KRUT-CYLINDER.ssg 1]
1) korn av svartkrut, pressat i form av en cylinder. JernkA 1880,
s. 447.
ALM VapnH 141 (
1927).
[KRUT-CYLINDER.ssg 2]
2) vid tillvärkning av svartkrut: cylinder vari krutmassan kornas; korningsmaskin. TIGERHIELM
21 1867.
–
KRUT-DEG. (
i sht förr)
den pulveriserade, men annu icke torkade massan av ingredienserna i svartkrut. RINMAN 1: 175 1788.
KÄLLSTRÖM Jagt 111 (
1861).
–
KRUT-DRÄNG.
[sannol. elliptiskt av KRUTMAKAR(E)-DRÄNG]
(
†)
== -ARBETARE; jfr -MAKARE. BoupptSthm 1679,
s. 1102 a.
VDAkt. 1775,
nr 49.
–
KRUT-DURK.
sjömil. o.
bef. förvaringsrum för krut, stundom äv. för andra explosiva ämnen; eg. på örlogsfartyg, i senare tid äv. om motsv. rum i fästning. PH 5: 3448 (
1752).
3NF 1930. särsk. bildl.; särsk. i uttr.
föra gnistan till krut- durken, framkalla ett plötsligt utbrott (i en kritisk situation).
RAMSAY Barnaår 8: 111 (
1907).
3SAH 26: 165 (
1914).
Ssg:
–
krutdurks-blysa,
r. l. f. (
mindre br.)
i sht sjömil. == BLYSA sbst., 2. SFS 1858,
nr 100, s. 2.
–
KRUT-FABRIK.
jfr -BRUK. (Vid slutet av 1400-talet torde) Stockholm .. (ha) varit förseddt med flera Krutfabriker. 2VittAH 4: 339 1795.
–
KRUT-FABRIKATION.
BtRiksdP 1893, 4Hufvudtit.
s. 51.
–
KRUT-FAKTORI.
jfr -FABRIK. VL 1895,
nr 25, s. 2.
–
KRUT-FARTYG ~⁰² l. ~²⁰. (förr)
avsett l. användt för transport av svartkrut till örlogsfartyg. ReglAr- méenFl. 1788,
s. 36.
–
KRUT-FLAGG l.
-FLAGGA, r. l. f. röd flagga som föres på fordon l. fartyg med last av explosiva (l. starkt eldfarliga) varor.
SMITH 1916.
–
KRUT-FLASKA,
r. l. f. [jfr t. pulverflasche, eng. powderflash]
(
förr)
fodral av trä, koppar, horn l. dyl. till förvaring av mindre kvantitet svartkrut; i sht (i fråga om ä. militära förh.) om dylikt fodral vari svartkrut förvarades av soldat i fält; jfr
-HORN samt
FLASKA 1 f. VaruhusH 1540.
JernkA 1833,
s. 597 (i ett bruks- inventarium). Vid
bandoler-remmen (hängde) en krutflaska samt en läderpung för kulorna.
2VittAH 17: 118 (
1839,
1846;
i fråga om förh. i början av
1600talet).
–
KRUT-FÖRLADDNING ~⁰²⁰. (i sht förr)
mil. o.
jäg. propp av hopskrynklat papper, blånor, filt o. d. som stoppas framför den egentliga (av svartkrut o. kula resp. hagel bestående) laddningen.
BERGSTRÖM HbJagtv. 94 (
1872).
ALM VapnH 195 (
1927).
–
KRUT-FÖRRÅD.
äv. om lokal; jfr FÖRRÅD, sbst.³ ¹, 2. PH 5: 3092 (
1751).
SFS 1892,
Bih. nr 5 s. 11.
–
KRUT-GAS.
sammanfattande benämning på de gaser som utvecklas vid förbränning av krut; jfr -RÖK. FRIES Krutl. 23 (
1869).
–
KRUT-GEVÄR. (
†)
i sht ss. sammanfattande benämning på eldvapen; jfr GEVÄR 1. Pistoler, Musqueter, Kors-Gewähr och annat Krut-Gewähr. RÅLAMB 8: 71 1691.
KrigVAT 1850,
s. 364.
–
KRUT-GÅNG; pl.
-ar. (
förr)
sjömil. på örlogsfartyg: gång som leder till (resp. från) krutdurk. PH 5: 3453 1752.
KrigVAT 1846,
s. 256.
–
KRUT-GÖRARE. (
enst.,
†)
jfr -ARBETARE. RP 9: 337 1642.
–
KRUT-HANDEL.
[KRUT-HANDEL.ssg 1]
1) abstr.; jfr HANDEL sbst.² ¹¹ (b). PH 2: 637 1730.
[KRUT-HANDEL.ssg 2]
2) (
i sht förr)
konkret: butik för försäljning av (i sht till jakt behövligt) krut, ävensom ammunition o. d. AB 1865,
nr 256. s. 4.
–
KRUT-HORN.
( krut- 1541 osv. krute- 1543 [jfr t. pulverhorn, eng. powderhorn]
[KRUT-HORN.ssg 1]
1) (
förr)
horn (se d. o. 3) användt ss. portativt förvaringskarl för (fäng) krut; jfr
-FLASKA.
VaruhusR 1541.
Kruthorn .., svarvade av trä och överdragna med skinn. ALM VapnH 55 1927.
[KRUT-HORN.ssg 2]
2) (
starkt vard.)
bildl., om (stor, krokig) näsa, "kran". WESTE (
1807).
SÄLLBERG Långv. 191 (
1894).
Ssgr (till -HORN 1; förr):
–
KRUT-HUS. (
i sht förr)
byggnad, särskilt inredd för förvaring av krut, ävensom för vissa andra explosiva ämnen. G1R 24: 361 1554.
KKD 3: 156 1712.
SvKulturb. 11– 12: 318 (
1932;
i fråga om förh. på 1770talet.
–
KRUT-HÄMTARE.
== -LANGARE. ReglArméenFl. 1788,
s. 104.
VFl. 1928,
s. 122.
–
KRUT-JORD. (
i fackspr.)
en i kalkrika trakter förekommande jordart som i torrt tillstånd sönderfaller i ett kornigt, om svartkrut påminnande pulvor. MosskT 1890,
s. 84.
–
KRUT-KAGGE. (
förr)
jfr -FJÄRDING. LIND (
1749;
under pulver-fässlein).
–
KRUT-KAKA,
r. l. f. i sht vid tillvärkning av svartkrut: kaka (se KAKA, sbst. [KRUT-KAKA.ssg 5]
5) av krutmassa; särsk. om dylik kaka avsedd att efter pressning o. torkning undergå korning. BERLIN Lsb. 315 (
1852).
WoJ 1891.
–
KRUT-KAMMARE.
[jfr t. pulverkammer, eng. powderchamber]
[KRUT-KAMMARE.ssg 1]
1) förvaringsrum för (svart)krut. särsk. [KRUT-KAMMARE.ssg 1.a]
a) (förr) i sht mil. i fästning l. befäst byggnad. G1R 16: 652 1544.
JmtFmT 3: 36 (
1902;
i fråga om förh. på 1700
-talet). [KRUT-KAMMARE.ssg 1.b]
b) (1.) -sjömil. om krutdurk. HH 20: 172 (
c. 1585.
2SAH 22: 257 (
1844;
i fråga om förh. 1713.
[KRUT-KAMMARE.ssg 2]
2) i eldvapen av äldre modeller: rum avsett för krutladdning; äv. med inbegrepp av det rummet omgivande godset. a) artill. på artilleripjäser av äldre modeller: den bakre, för krutladdningen avsedda delen av loppet; jfr KAMMARE, sbst.² 6 c . CARL XII Bref 426 (
1717).
TÖRNGREN Artill. 2: 7 (
1795).
VFl. 1908,
s. 6.
b) mil. o.
jäg. på vissa handeldvapen av äldre modeller: (rummet i) den nedre delen av pipan, innehållande klutladdning o., i vissa fall, kula (l. hagel), när vapnet var laddat; jfr
KAMMARE sbst.² 6 c .
BoupptRasbo (
1706).
WRANGEL Tact. 4 (
1752).
KÄLLSTRÖM Jagt 108 (
1850).
SUNDÉN 1886.
[KRUT-KAMMARE.ssg 3]
3) mil. om den krutladdningen rymmande bakre delen av vissa artilleriprojektiler l. patroner. HOLMBERG Artill. 3: 30 (
1883).
ALM VapnH 118 (
1927).
[KRUT-KAMMARE.ssg 4]
4) (
i sht förr)
mil. om i minbrunn l. mingång utgrävd fördjupning vari landminas laddning inrymmes; jfr KAMMARE sbst.² 6 c . RÅLAMB 8: 69 (
1691).
FRIES Krutl. 106 (
1869).
[KRUT-KAMMARE.ssg 5]
5) (
mindre br.)
i sht tekn. om i bärg borrat hålrum avsett för laddningen till sprängskott, sprängkammare; jfr KAMMARE sbst.² 6 c . RINMAN 1: 173 1788.
–
KRUT-KANISTETR.
sjömil. == KOGER 2 a. KrigVAT 1846,
s. 256.
VFörsvar 1903,
s. 20.
–
KRUT-KAPELL. (
förr)
mindre magasin av sten l. (vanl.) trä för förvaring av krut; jfr KAPELL sbst.¹ ⁴; jfr -HUS. PORTHAN BrefCalonius 308 1796.
KrigVAH 1855,
s. 99.
–
KRUT-KARDUS artill. kardus med krutladdning. KrigVAH 1809,
s. 153.
RAMSTEN o. STEN-FELT 1917.
–
KRUT-KISTA.
[KRUT-KISTA.ssg 1]
1) (
förr)
mil. o.
sjömil. låda för förvaring (o. transport) av svartkrut. HFinlH 4: 296 1556.
Krut-Durkar med fasta Krut Kistor. PH 6: 4188 1756.
VFl. 1906 s. 149 (i fråga om förh.
1759.
[KRUT-KISTA.ssg 2]
2) (
i sht förr)
bef. vid minering: med krutladdning fylld låda som placeras i minkammare. NC12H 1: 32 (
c. (
1734).
HAZELIUS Bef. 136 (
1836).
–
KRUT-KOL.
tekn. avsett att användas som ingrediens i svartkrut. WALLNER Kol. 74 (
1746).
–
KRUT-KORN.
om vart särskilt av de korn varav krut består. WILLMAN Resa 208 (
1667). Krutkornens form .. är vanligen antingen rund eller skärfvig.
FRIES Krutl. 51 (
1869).
–
KRUT-KORNING.
tekn. jfr KORNA 2. WoJ (1891).
Ssgr (tekn.):
–
krutkornings-cylinder.
cylinder vari svartkrut kornas. TIGERHIELM 21 1867.
–
krutkornings-såll.
DALIN 1852.
–
KRUT-KORV.
[jfr t. pulverwurst]
(
†)
== -SLANGA. MÖLLER (
1755;
un- der auget).
–
KRUT-KRAFT. (
†)
(driv)kraft hos exploderande krutladdning. KrigsmSH 1799 s. 164.
Då ingen krutkraft gick förlorad genom fänghålet (på ett visst gevär). KrigVAT 1852 s. 499.
HOLMBERG Artill. 1: 39 (
1881).
–
KRUT-KVARN.
( krut- 1539 (: krutquernes hengxler) osv. krute- 1558 [jfr t. pulvermühle]
i fråga om tillvärkning av svartkrut vid krutbruk, dels (förr) om maskin vari kol salpeter o. svavel sammanarbetades medelst stampvärk, dels (numera föga br.) om maskin vari nämnda ingredienser sammanarbetas medelst valskross, valskvarn; förr äv. i utvidgad anv., dels om byggnad vari ett dylikt stampvärk var installerat,dels om krutbruk. BtFinlH 3: 153 (
1544).
En ny inrättning af krutqvarnar, med valsar i stället för stampar. RINMAN 1: 1080 1788.
(Sprängämnes- industrien) har sin upprinnelse i de gamla krutkvarnarna l. krutbruken.
2NF 26: 831 (
1917).
Ssg:
–
krutkvarns-hängsle. (
förr)
gångjärn till dörr i krut kvarn. VaruhusR 1539,
s. 71 a.
–
KRUT-KÄLLARE.
[KRUT-KÄLLARE.ssg 1]
1) (
förr)
i (befäst) byggnad: källare för förvaring av svartkrut. KKD 11: 250 1704.
JmtFmT 3: 31 (
1902;
i fråga om förh. 1810. särsk. (knappast br.) bildl., i uttr.
gå med bart krus i krutkälla- ren, vara oförsiktig i sina yttranden.
LAGERLÖF Länk. 287 1894.
[KRUT-KÄLLARE.ssg 3]
3) (
†)
på örlogsfartyg: krutdurk. DALMAN 33 (
1765).
WESTE FörslSAOB 1823.
–
KRUT-LADDNING.
[KRUT-LADDNING.ssg 1]
1) viss mängd krut lämplig för uppnående av visst resultat gm krutets explosion. RINMAN 1: 1080 (
1788;
i fråga om bärg- sprängning).
HOLMBERG Artill. 3: 4 (
1883).
[KRUT-LADDNING.ssg 2]
2) (
†)
(fartygs) last av krut. PH 5: 3245 1752. AHLMAN
1872.
–
KRUT-LANGARE.
på örlogsfartyg: besättningsman med åliggande att transnortera krut till viss kanon. CHAPMAN Liniesk. 17 (
1796).
–
KRUT-LANGNING.
på örlogsfartyg: transport av krut från durk till kanon; äv. konkret, om den väg (korridor osv.) som krutet transporteras. PH 5: 3453 (
1752;
konkret).
KrigVAH 1844,
s. 75.
–
KRUT-LÄSKARE,
r. l. m. eg.: viska varmed krutslagg avlägsnas från ett eldvapens eldrör; anträffat bl. (i vissa trakter) i bildl. anv., om växtav släktet Typha Lin., kaveldun, vars blommor sitta samlade i en lång, axlik ställning i spetsen av stängeln. LINNÉ Vg. 181 (
1747).
–
KRUT-MAGASIN.
[KRUT-MAGASIN.ssg 1]
1) (
numera mindre br.)
jfr -HUS. HH 24: 192 1712.
Ymer 1933 s. 175 (i fråga om förh.
på 1880-talet). [KRUT-MAGASIN.ssg 2]
2) (enst., †)
== -HANDEL 2. BERGSTRÖM HbJagtv. 96 (
1872).
[KRUT-MAGASIN.ssg 3]
3) (
†)
sjömil. jfr -DURK. CHAPMAN Liniesk. 47 (
1796).
[KRUT-MAGASIN.ssg 4]
4) i magasinsgevär av äldre typ: i kolven befintligt utrymme för svartkrut. ALM Eldhandv. 1: 179 (
1933).
–
KRUT-MAKANDE,
n. (†) kruttillvärkning. RP 9: 198 1642.
–
KRUT-MAKERI. (
†)
kruttillvärkning. RP 8: 555 (
1641).
MÖLLER (
1807) .
–
KRUT-MALM.
miner. kornig sjömalm som till utseendet påminner om svartkrut; jfr BÖN-, HAGEL-, ÄRT-MALM. LINNÉ PlutoSv. 41 (
1734).
SvUppslB 1953.
–
KRUT-MASSA.
i sht om massa som bildas av de under bearbetning varande ingredienserna till krut. TÖRNGREN Artill. 1: 20 (
1794).
–
KRUT-MINA. (
förr)
mina laddad med krut. HIÄRNE 1Anl. 181 (
1706).
2NF 18: 605 (
1912;
i fråga om förh. på 1400-talet i Italien).
–
KRUT-MORTEL. (
förr)
i krutkvarn: mortel vari kol, salpeter o. svavel krossades. ArkliR 1561:
19 1561.
KrigVAH 1824,
s. 165.
–
KRUT-MÅTT. (
i sht förr)
för uppmätning av viss mängd (svart)krut; i sht (förr) mil., jäg., artill. om mått avsett för uppmätning av lämplig mängd (svart)krut för ett gevärs- l. kanonskott. LMil. 4: 986 (
1696).
TÖRNGREN Artill. 1: 76 (
1794).
2SvKulturb. 1– 2: 214 (
1934;
i fråga om säl- bössa i ä. tid).
–
KRUT-MÄSTARE. (
†)
föreståndare för kruttillvärkningen vid ett krutbruk; jfr -MAKARE. BoupptSthm 1679,
s. 1105 b, Bil.
KrigVAH 1824,
s. 139.
Ssg:
–
krutmästare-dräng. (
†)
ArkliR 1552:
17 1562.
–
KRUT-MÖRSARE. (
†)
krutmortel. ArkliR 1535:
1 (
1543).
Därs. 1562:
26 1562.
–
KRUT-PANNA. (
†)
[KRUT-PANNA.ssg 1]
1) i krutkvarn: panna vari krutmassa bearbetas(?). ArkliR 1558:
3 1558. LIND
FORS 1815; möjl. till
2. [KRUT-PANNA.ssg 2]
2) fängpanna. BlBergshV 18: 38 (
1687).
MEURMAN (
1846) .
–
KRUT-PATRON,
r. l. m. (
förr)
hylsa innehållande (svart)krutladdning (till ett skott). RINMAN 1: 175 (
1788;
ifråga om stenspräng- ning). KrigVAT 1847 s. 7 (i fråga om gevärsskott).
–
KRUT-PRESS.
maskin varmed krutmassa pressas till krutkorn av viss(a) form(er) o. storlek(ar). TT 1871,
s. 261.
–
KRUT-PRESSNING.
jfr -PRESS. SvD(A) 1915,
nr 321, s. 5.
Ssg:
–
krutpressnines-hus.
JernkA 1838,
s. 100.
–
KRUT-PROBERARE,
i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m. [KRUT-PROBERARE.ssg 1]
1) (†) officer som (vid krutbruk) kontrollerar tillvärkning av krut, kontrollofficer. WESTE FörslSAOB (
1823).
SFS 1892,
Bih. nr 96 s. 3.
NYBLOM Minn. 2–3:
7 (
1904;
i fråga om förh. 1850.
[KRUT-PROBERARE.ssg 2]
2) == -PROVARE. SP 1792,
nr 42, s. 4.
–
KRUT-PROVARE,
r. l. m. instrument för undersökning av egenskaper(na) hos svartkrut; jfr -PROBERARE 2. WRANGEL TessPal. 33 (
i handl. fr. 1735.
ALM Eldhandv. 1: 184 (
1933).
–
KRUT-PROVNING.
i sht om av kontrollofficer utförd undersökning av egenskaper(na) hos krut; jfr -PROBERING. HAZELIUS Artill. 25 (
1853).
Ssg:
–
KRUT-PRÄST. (
†)
(mer l. mindre skämtsam) benämning på fältpräst. LIND 1738.
WINGÅRD Minn. 12: 33 (
1850).
–
KRUT-PUNG. (
förr)
i sht mil. o. jäg. pung av läder för förvaring av svartkrut i fält resp. under jakt (ofta försedd med anordning för uppmätning av krutladdningen). LMil. 2: 150 (
1687).
LUNDELL (
1893) .
–
KRUT-PÅSE.
i sht (förr) bärgv. om vid stensprängning använd påse av läder för förvaring av svartkrut. RINMAN 1: 347 1788.
PT 1892,
nr 269, s.
2.
–
KRUT-PÄNNINGAR, pl. (
förr)
kam. skatt som erlades i stället för leverans av (ingredienser till) svartkrut. ABRAHAMSSON 138 1726.
–
KRUT-RÄNNA,
r. l. f. (
förr)
i sht bef. träränna vari en krutslanga vilade för att skyddas mot fukt; äv. med in begrepp av krutslangan. TÖRNGREN Artill. 4: 3 (
1794).
HAZELIUS Bef. 139 (
1836).
–
KRUT-RÖK.
om de fasta o. gasformiga förbränningsprodukter som vid förbränning av krut utalungas i luften; jfr -GAS. Han tiänar illa i fält, som intet kan thola krwtröken. GRUBB 290 (
1665).
STARCK Kemi 119 (
1931). särsk. i uttr. lukta krutrök, se
LUKTA.
Ssgr:
–
KRUT-RÖR. (
förr)
bärgv. av papper förfärdigat o. med svartkrut fyllt rör som användes för antändning av sprängladdning vid bärgsprängning. JernkA 1883,
s. 10.
PrHb. 1: 787 1885.
–
KRUT-RÖRARE. (
†)
redskap varmed de i svartkrut ingående ingredienserna blandades samman(?). Krwtt quarnens Redskap ved abo stadh .. Krutt rörer aff Jern. ArkliR 1561:
19 1561.
–
KRUT-SJUDARE. (
†)
salpetersjudare. VDAkt. 1709,
nr 311. –
KRUT-SJUDERI. (
†)
salpetersjuderi. DALIN Hist. III. 1: 293 (
1761).
–
KRUT-SKOTT.
[KRUT-SKOTT.ssg 1]
1) (
enst.,
†)
skott avfyrat medelst krutladdning. En Kulas fallande, stigande och kraft, så väl uti Balist som krut-skott. TRIEWALD Förel. 1: 141 (
1728,
1735).
[KRUT-SKOTT.ssg 2]
2) (
numera knappast br.)
== -LADDNING 1. GREIFF Jagt 63 (
1828).
JernkA 1873,
s. 135 (i fråga om sprängning i gruva).
ALM VapnH 73 1927.
–
KRUT-SKRIVARE. (
förr)
person som bokförde tillvärkning, lager osv. av (svart)krut. G1R 16: 652 1544.
Uppl. 2: 250 (
1906;
i fråga om förh. på 1500-talet).
–
KRUT-SLANGA. (
förr)
i sht bef. i fråga om antändning av landmina: slang av lärft l. läder, fylld med svartkrut, vilken vanl. lades i en träränna från antändningsplatsen till minan. MÖLLER 1790.
HAZELIUS Bef. 136 1836.
–
KRUT-SPRÄNGA. (
†)
spränga (sönder l. i luften) medelst krutladdning. DRYSELIUS Måne 158 (
1694).
AntT 2: 148 1869.
–
KRUT-SPRÄNGD,
p. adj. om hud: som (vid skottlossning) blivit bestänkt med brinnande krutkorn o. fått blåsvarta prickar därav; äv. om kroppsdel l. person; jfr -STÄNKA. WESTE FörslSAOB (
1823).
En gammal krutsprängd major. HAGSTRÖM Herdam. 4: 243 (
1901).
–
KRUT-SPRÄNGNING. (
i sht förr)
bärgv. om sprängning med svartkrut. Bergv. 2: 49 (
1737).
STRÖM MinnB 5 (c.
1865.
–
KRUT-STAMP,
r. l. m. [KRUT-STAMP.ssg 1]
1) (
förr)
stampvärk i krutkvarn. ArkliR 1535:
1 1545.
2UB 7: 409 1903.
[KRUT-STAMP.ssg 2]
2) (
förr)
krutkvarn med stampvärk. PH 6: 4031 (
1756).
HILDEBRAND Medelt. 2: 826 (
1898).
–
KRUT-STICKA,
r. l. f. (
förr)
med krutdeg bestruken trästicka vars ena ända stod i beröring med en krutladdning o. vid vars antändande elden löpte längs stickan till krutladdningen. LfF 1846 s. 241 (i fråga om sprängning av stubbar).
LUNDELL (
1893;
i fråga om stensprängning).
–
KRUT-STUBIN.
i sht bärgv. stubin fylld med krut. TT 1895 Allm.
s. 208.
–
KRUT-STÄMPEL. (
†)
stöt till krutmortel. ArkliR 1541:
2 1544.
–
KRUT-STÄNK.
i sht om i en persons hud (efter skottlossning) kvarsittande (blåsvart fläck av) korn av förbrinnande krut; jfr -STÄNKA. Hygiea 1860,
s. 444.
JANSON Lögn. 108 1912.
–
KRUT-STÄNKA.
bestänka (ngns hud) med korn av förbrinnande krut (varvid huden blir blåsvartprickig av de däri fastnande krutkornen); äv. med obj. betecknande kroppsdel l. person; nästan bl. i p. pf. med adjektivisk bet.; jfr -SPRÄNGD. WESTE (
1807).
Skottet .. krutstänkte venstra kinden (på K. XII). QUENNERSTEDT Bender 41 1910.
–
KRUT-SÅLL.
såll varigm det kornade krutet får passera (i o. för särskiljande av krutsorter med olika kornstorlekar). ArkliR 1565:
7 1565.
–
KRUT-SÄCK.
[jfr t. pulversack]
(
förr)
(vanl. av läder förfärdigad) säck för förvaring av (karduser fyllda med) svartkrut. VaruhusR (
1540).
SFS 1847,
nr 32, s. 22.
–
KRUT-TE,
n. [jfr eng. gunpowdertea]
(
förr)
handel. ett slags grönt te bestående av små, om fint svartkrut påminnande korn som utgjordes av de yngsta o. spädaste bladen av andra skörden; jfr IMPERIAL-TE. ALMSTRÖM Handelsv. 260 (
1845).
WoJ 1891.
–
KRUT-TILLVÄRKNING ~⁰²⁰. äv konkret. RP 12: 186 (1647). Hvad .. af de årliga kruttilverkningarne blifver öfrigt, må (osv.). Bergv. 2: 522 1749.
–
KRUT-TORKNING.
i sht om den procedur vid krutfabrikation varigm den fuktiga krutmassan blir torr. VetAH 1781,
s. 302. KrigVAH
1824,
s. 196.
–
KRUT-TORN.
( krut- 1655 osv. krute- 1642–1645) [jfr t. pulverturm]
(
förr)
jfr -HUS. RP 9: 205 1642.
–
KRUT-TORR.
torr som krut. KNORRING Torp. 2: 83 (
1843).
Elden .. grep hastigt omkring sig i det kruttorra .. trävirket. SD(L) 1900,
nr 396, s. 4.
–
KRUT-TUNNA,
r. l. f. [jfr t. pulvertonne]
(
förr)
tunna för förvaring av svartkrut; ofta med inbegrepp av det där förvarade krutet. ArkliR 1564:
35 1564.
FRANZÉN Minnest. 2: 139 (
1823).
–
KRUT-TYG.
[KRUT-TYG.ssg 1]
1) (
förr)
i sht jäg. sammanfattande benämning på varjehanda till jaktgevär hörande tillbehör, ss. kruthorn (krutflaska), krutmått, smörjhorn, hagelpung m. m. BoupptRasbo (
1706).
KEYLAND NordMJakt. 27 (
1911).
ALM VapnH 186 (
1927).
[KRUT-TYG.ssg 2]
2) mil. vävnad av spunnen nitrocellulosa (i sht använd till förfärdigande av karduser). SvUppslB 14: 1187 1933.
–
KRUT-VAGN. (
förr)
vagn varpå krut transporterades i fält. ArkliR 1567:
25 1568.
1 krutvagn med inredning för 10 centner krut.
SamlFörfArméen 5: 605 (
1864).
HOLMBERG Artill. 2: 86 (
1882).
–
KRUT-VALV. (
förr)
jfr -HUS. KKD 9: 4 (c. (
1702).
Alla kruthvalf (i Stralsunds kruttorn) voro bombfria. JGOXENSTIERNA Dagb. 141 (1771). HÖGBERG Frib. 222 (
1910;
i fråga om förh. 1854.
–
KRUT-VED.
kam. en i Närke förr utgående mantalsränta (urspr. bestående av ved lämplig för kolning till krutkol). HAGSTRÖM Herdam. 4: 657 (cit. fr. (
1635).
2NF 17: 820 1912.
–
KRUT-VIKT.
i sht (förr) om vikt använd vid vägning av svartkrut. ArkliR 1562:
14 (
1562).
Ssg:
–
krutvikt(s)-skål. (
förr)
ArkliR 1563:
14 1563.
–
KRUT-VÄRK,
n. (
numera knappast br.)
== -BRUK. RP 8: 713 1641.
SD 1897,
nr 44.
s. 4. Ssg:
–
krutvärks-bruk. (
†)
krutbruk. RP 8: 273 1640.
B
(
†):