KRYMPA krym³pa², v. -er, -te, -t, -t, i bet. 1 o. (bl. i p. pf.) i bet. 2 äv. (utom i p. pf. numera bl. tillf.) krömp kröm⁴p, krömpo kröm³pω², krumpit krum³pit², krumpen krum³pen² (jfr KRUMPEN). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (tillf., i bet. 2. BJÖRKMAN 1889. TT 1902, Dek. s. 4). ( inf. o. pr. ind. pl. krympa Jes. 28: 20 (Bib. 1541 osv. – pr. ind. sg. krymper WIVALLIUS Dikt. 113 1641 osv. krumper G1R 26: 573 1556. krympar IERICI Colerus 2: 131 (c. 1645), LANGLET Husm. 644 (1892). – pass. krympes KKD 10: 323 1703 osv. krömpes LMil. 1: 324 1683. krymps ADLERBETH Buc. 49 1814 osv. ipf. ind. sg. krympte Fosz 122 1621 osv. krumpte SVART Gensv. H 4 a 1558. krömp BJURSTEN SvSpr. 2: 60 1870, BERGMAN Kerrm. 40 (1927). – pass. krymptes VASENIUS Top. 3: 292 (i handl. fr. 1845 osv. krymtes BROMAN Glys. 1: 370 (1718). ipf. ind. pl. krympte WESTE FörslSAOB 1823, CVASTRANDBERG 2: 15 1861 osv. krumpo OPETRI MenFull N 7 a 1526. krömpo ANDERSSON Kolarhist. 242 (c. 1918; uppl. 1922). sup. krympt LIND 1738 osv. krymt RUDBECK Atl. 2: 95 1689, HALLSTRÖM G3 89 1918. krömpt KlädkamRSthm 1580 D, s. 28 a. krumpit NoraskogArk. 4: 227 1719, ÖSTERGREN 1931. krympit WARG Bih. 40 1765, RIDDERSTAD Samv. 1: 202 (1851). p. pf. krympt KlädkamRSthm 1602 D, s. 169 a 1601 osv. krymt NordT 1881, s. 274 (: förkrymta, pl.). krompt Fosz 570 1621. krumptth KlädkamRSthm 1591 B, s. 2 a. krympad PERINGSKIÖLD Hkr. 2: 225 1697, TLev. 1903 nr 12, s. 2. krumpen Luk. 13: 11 NT 1526 osv. krumben TRANÆUS Medewij 51 (1690: krumbna, pl.). krompen BtÅboH l. 8: 129 (1636: krompnan m. sg. oblik form), LexTrip. 1742. krympen SCHRODERUS Dict. 204 (c. 1635. krimpin SUFinlH 5: 261 (1618)) jfr FÖR-KRYMPA, FÖR-, O-KRYMPT. 1) draga sig samman (o. därvid bli tätare), draga l. rynka ihop sig, torka l. krypa ihop, minska i längd o. bredd (omfång); i sht dels om tyg, klädesplagg o. d., dels (i sht i fackspr.) om metall, trä, tegel, betong o. d.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om den minskning i längd o. bredd (omfång) som uppkommit, då ngt krympt. Krympningen utgjorde 8 procent. STIERNMAN Com. 3: 158 (1665; om kläde). Järnet krymper .. under afkylningen. RINMAN JärnH 44 (1782). Att teglet under torkningen krymper. GUNDBERG Tegel 8 (1860). (Kamelföraren, såg tärd och hopsjunken ut och hade krympt till en liten gubbe. HEDIN GmAs. 1: 499 (1898). Tyg och löften krympa alltid. STRÖM SvenskOrdspr. 340 1926; jfr b. Svamp och grönsaker krympa, om de nedläggas i saltlake. NoK 99: 52 (1931). Lätta träslag krympa .. mindre än tunga träslag. HantvB I. 2: 12 1934. – särsk. a) i fråga om (känsla av) hopdragning av kroppsdel. När Seenarna werka och krympa, smörj der med (dvs. med oljan) dagligen. ROBERG Beynon 217 (1697). Plågorna (vid kolik) kännas .. som en smärtsam krympning tvärs öfver underlifvet. LOVÉN Anv. 28 (1838). HALLSTRÖM GHist. 48 (1895; om ögon). – särsk. om hjärta; numera bl. för att angiva en (vid stark sinnesrörelse, särsk. skräck l. sorg förekommande) känsla av hopdragning l. hopsnörning i hjärttrakten. Dessa krympningar och utvidgningar af hjertats särskilta håligheter ske i jemn takt. LOVÉN Anv. 3 (1838). Hennes hjärta krympte av skräck. BERG ModAmer. 66 (1925). b) mer l. mindre bildl. l. i överförd anv.: bli mindre, avtaga, smälta ihop; sina; äv.: te sig mindre, bli mindre betydande l. imponerande. Penningarne börria .. krympa. OxBr. 1: 162 1621. Både Goethe och Schiller krympa betydligt, när man ser dem genom hr Brandes' glas. Samtiden 1873, s. 474. (Han) stal mjöl ur deras krympande förråd. HEDIN Pol 2: 463 (1911). Kompanierna smälta tillsammans, officerskadrerna krympa. DENS. KrRyssl. 610 (1915). Att den internationella handeln krympt till en tredjedel av vad den var under senaste högkonjunktur. SvD(A) 1934 nr 290, s. 4. 2) komma (ngt) att krympa (i bet. 1) l. draga ihop sig; särsk. (i fackspr.): gm särskild behandling komma (tyg) att draga sig samman [file:K3001] så att det sedan icke skall krympa (i bet. 1). Vj (dvs. sex) alna engelsk kru[m]pet och offu[er] skurit. OPETRI Tb. 206 (1528; uppl. 1929). Den krympande köld / försilfrade klippans vägg. LING Gylfe 68 1812. Innan tyget sys samman måste det krympas. Ymer 1934, s. 55 – särsk. a) med avs. på person l. kroppsdel. α) (numera föga br.) med saksubj. WIVALLIUS Dikt. 113 (1641). Bränvin krymper magen. BÄCK PVetA 1764, s. 18.. Af marter vi krympas, / Att rosor på lifvets stängel må ympas. ESJÖBERG (SVS) 2: 59 (1821). Må torrvärk krympa / Och draga samman edra mjuka lemmar! HAGBERG Shaksp. 7: 16 (1849). β) (†) om person, med avs. på hud l. panna: draga ihop, rynka. SERENIUS D 1 b (1734, 1757). b) (i vitter stil, numera mindre br.) i pass. med intr. bet.: krympa (i bet. 1), dragas ihop l. samman; äv. mer l. mindre bildl. l. oeg. (jfr c). När bastet förtvinande krymps på den resliga almen. ADLERBETH Buc. 49 (1814). När från sin andakt upp hon såg, / längs efter ryggen krymptes märgen. HALLSTRÖM Skogsl. 58 (1904). HÖGBERG Vred. 2: 103 (1906; bildl.). – särsk. i p. pf. ss. adj.; jfr KRUMPEN α) (numera föga br.) om mun, ögon o. d.: sammandragen, hopdragen; förr äv. om hud o. d.: skrumpen. Fosz 570 (1621; om hud). Nu måste Jungfru Mariken se på hans krympta trut, at han var kär i hänna. Weise 1: 98 (1769). HALLSTRÖM VilsnF 142 (1894; om ögon). Som af vådeld svedda, sitta löfven / krympta och svarta. EKELUND Mel. 9 (1902). Ögonen äro .. oroliga med krympta pupiller. ÖBERG Son. 13 1905. β) (i vitter stil, mindre br.) förkrympt; äv. mer l. mindre bildl. (jfr c). HOLMBERG Folkhögsk. 73 (1883; i bild). Hans sång var stolt i yngre år, / ej krympt och vingestäckt. FRÖDING NDikt. 121 (1894). Tallar, som stå krympta men sega på de yttersta hällarna. SD(L) 1902, nr 273, s. 1. c) mer l. mindre bildl. l. i överförd anv. (jfr b). Den krympning af hvart och ett af de särskilda ämnena, som den kortare öfningstiden betingar. KrigVAH 1883, s. 73. Låt vara att stadens budget i alla dess olika delar icke kan krympas (osv.). SvD(A) 1933, nr 207, s. 4. Därs. 1935, nr 304, s. 4. – särsk. (i vissa trakter, starkt vard.) med avs. på person: "stuka", kväsa, "knäcka". Man skall krympas, när man kommer till Stockholm. LO-JOHANSSON StädAnsikt. 218 (1930; i fråga om landsortsbor ss. nykomlingar i arbetslag i Sthm). 3) (numera bl. i vitter stil, föga br.) refl., om levande varelse l. kroppsdel: draga ihop sig, krypa ihop, kröka sig; förr äv.: rulla ihop sig. Täkenet (är) så stackot, at man måtte krympa sigh ther vnder. Jes. 28: 20 (Bib. (1541). Tå Igelkåtten krymper sig. IERICI Colerus 1: 365 (c. 1645. At Beenen krympa sig, at Ögna-Liuset slåknar. SPEGEL GW 114 (1685). FLORMAN Abildgaard 40 (1792). Larverna hängde i stora trådar i solskenet och krympte sig och släppte sig ner bitvis. NORLIND Hell 1: 81 1912. 4) tekn. i fråga om anbringande av metallring o. d. på ett föremål: påsätta (ring o. d.) i varmt tillstånd för att den, när den vid avkylningen drager sig samman ("krymper"), skall få starkt fäste; utom ss. vbalsbst. -ning företrädesvis i förb. KRYMPA PÅ O. ssgn PÅKRYMPA. TByggn. 1859, s. 79. TT 1872, s. 92 (: krympningen). (En ring) krymptes .. rundt densamma (dvs. turbinskivan). SD(L) 1898, nr 90 s. 4. LUNDBERG Lok. 89 (1902). 5) (i Finl., vard.) med avs. på nya kläder, erhållen fullmakt o. d.: inviga l. fira med viss förtäring l. ett dryckesgille o. d., "blöta". (Jag) gick .. till Théejungfrun och krympte der min nya rock med tre koppar thée. TOPELIUS Dagb. 1: 139 (1833). Den gode gossen vill krympa sin nya löjtnantsfullmakt! DENS. Fält. 1: 60 (1853). jfr BERGROTH FinlSv. 233 (1917). 1) till 1: draga sig ihop, krympa, gå ihop, krypa ihop; bliva hopsjunken l. böjd (av ålder l. sjukdom); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. OPETRI MenFall N 7 a (1526). Hon har krumpit bra ihop, så det syns at åldern har verkat starkt på henne. ENVALLSSON Schlenzh. 32 (1796). Hans besparingar ha krympt ihop. SvD(A) 1934, nr 57, s. 13. särsk. (i vitter stil) om muskel, öga o. d.: sammandraga sig. Hvarje nervtråd pinsamt skälfver, / hvarje muskel krymper hop. HANSSON Nott. 43 (1885). HALLSTRÖM LegDr. 101 (1908). 2) till 2: komma (ngt l. ngn) att krympa ihop (i bet. 1); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. KOLMODIN QvSp. 1: 294 (1732; bildl.). Åren krympte småningom hop Tithonus. CVASTRANDBERG 2: 15 1861. Verd. 1891, s. 17 (bildl.). särsk. (†) i pass. med intr. bet. PERINGSKIÖLD Hkr. 2: 225 (1697). Magen krymtes swåra ihop alt mer och mera. BROMAN Glys. 1: 370 (1718). WÅHLIN LbLandth. 31 (1804). 3) (numera föga br.) till 3, refl.: sammandraga sig; huka sig ihop, krypa ihop. När ådrona bådhe baak och framman krympa sigh til hopa. BOLAVI 17 b 1578. RIBBING BarnFostr. 81 (1892). KRYMPA IN (†) till 1: draga ihop sig, krympa. G1R 26: 573 (1556; om kläde). 1) till 1, == KRYMPA IHOP 1. SWEDENBORG RebNat. 3: 310 1718. PALMBLAD LbGeogr. 85 1835. I samma mån som Malmö växte upp .., hade Lund krympt samman till en stad för prelater och munkar. WEIBULL LundLundagMinn. 20 1884. Gick (bruks-)driften bakåt, krömp nettot samman. BERGMAN Kerrm. 40 (1927). 2) till 2, == KRYMPA IHOP 2. ADLERBETH Buc. 104 (1807). SvH 5: 509 (1906; bildl.). Skräcken .. liksom krympte honom (dvs. björnungen) samman. BERG Sjöf. 117 (1910). särsk. (†) i pass. med intr. bet. HERNQUIST Hästanat. 19 (1778). 3) (numera föga br.) till 3, refl., == KRYMPA IHOP 3. SVART Gensv. H 4 a (1558). Så snart hjertats håligheter blifvit fyllde med blod, krympa de sig samman och utkrama blodet derifrån. LOVÉN Anv. 2 (1838). BENEDICTSSON FruM 339 (1887; bildl.).