KULL kul⁴, sbst.¹, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar; av. (numera bl. i Finl.) KULLE, sbst.¹, r. l. m.; best. -en; pl. -är; förr äv. KULLA,
sbst.¹, r. l. f.; best. -an. ( kul 1526. kull 1563 osv. kulla 1624–1681. kulle 1734–1916 (finl.). kullen, sg. best. 1555 osv. kullar, pl. 1526 osv.) [fsv. kulder, kolder (med stammen kull-, koll-), motsv. fd. kol(dær), kul(dær), d. kuld, nor. dial. kold, kuld, m. o. f.; av germ. kulþa, kulþŏ; sannol. motsv. lit. gulta, djurläger. – Jfr -KULLA, adj.]
[KULL.sbst1 1]
1) i fråga om däggdjur o. fåglar, mera sällan andra djur: samtliga ungar som äro födda resp. utkläckta l. (i sht i fackspr.) ägg som äro lagda av samma djur under samma fortplantningsperiod; i fråga om fåglar äv. (mera tillf.) med inbegrepp av modern: "familj" (moder med ungar). En kull grisar, kycklingar. Sätta en kull ungar (i fackspr.) . IERICI Colerus 2: 187 (
c. 1645).
Om våhren händer det ibland, at .. (kalkonhönorna) värpa tvänne kullar. DAHLMAN Reddej. 117 (
1743).
(Bruna råttan) sätter flera kullar om året och har 12–14 ungar i hvar kull. NILSSON Fauna 1: 345 (
1847).
(Ejder)- Kullen bestod af honan med tre ungar. STRINDBERG Blumst. 63 (
1888).
ADLERZ Fjär. 9 1905;
om nässelfjärillarver). jfr
AND-,
EFTER-,
EJDER-,
GRISHAR-,
ORR-,
RAPPHÖNS-,
TJÄDER-,
ÄGG-KULL m. fl. – särsk.
[KULL.sbst1 1.a]
a) i ordspr. Sällan är Kull vthan Trull. GRUBB 783 (
1665); jfr
2. Ingen kull, der ju något rötägg finnes.
RHODIN Ordspr. 82 (
1807).
[KULL.sbst1 1.b]
b) (
mera tillf.)
i överförd l. bildl. anv., i fråga om människor: (barn)skara, (barn)flock; särsk. om grupp av tvillingar, trillingar o. d.; jfr 2, 3. I spetsen gick en ung kvinna .. och hack i häl följde en kull pladdrande småttingar. BERGMAN Chef 216 (
1924).
En 32-årig mamma i Jenkins, Kentucky .. nedkom .. På fredagen med tredje kullen trillingar. SvD(A) 1935,
nr 354, s. 6.
[KULL.sbst1 2]
2) sammanfattande beteckning för samtliga barn som äro födda i samma äktenskap (av samma fader o. moder). OPETRI Tb. 114 (
1526;
uppl. 1929).
ÄB 21: 1 (Lag 1734). Sju barn, länkar i en af fem, säger fem, kullar sammansatt syskonkedja. 3SAH 16: 17 (
1901). – jfr
BARN(A)-,
MEDEL-,
SAM-,
SÖNDER-KULL.
[KULL.sbst1 3]
3) i utvidgad l. oeg. anv.: grupp av personer som i ett l. annat avs. höra samman, särsk. som tillhöra samma årsklass l. utexaminerats från en skola l. kurs på samma gång o. d.: "uppsättning", "årsklass", "årgång".
Årets kull av studenter. Ett litet handskrifvet häfte, som i ett antal exemplar gick i arf (i skolan) från kull till kull. PedT 1896,
s. 365.
Årets kull av unga barnmorskor har examen. VeckoJ 1936,
nr 51, s. 14. jfr
STUDENT-KULL. – särsk.
statist. samtliga personer som äro födda samma år (på ett visst område l. inom en viss grupp o. d.), årgång, årskull. EkonS 2: 5 (
1884).
SvUppslB (
1933).
jfr ÅLDERS-, ÅRS-KULL. [KULL.sbst1 4]
4) [jfr ä. d. kuld, 10–12 stycken (ägg), nor. dial. kuld, om äggen i ett rede (till ett antal av minst tolv)]
(i vissa trakter i södra Sv., i sht i Smål.) i fråga om räkning av ägg: tolv stycken, dussin. ULLENIUS Ro § 91 (1730). VetlandaP 1938,
nr 9, s. 2.
Ssgr(i allm. till
1; i fackspr.):
–
KULL-BRODER.
om hanndjur i förhållande till de övriga djuren ("syskonen") i samma kull. (Hunden) "Gold" var kullbroder till "Blixt". SvKennelklT 1903,
s. 285.
– (
2)
KULL-TAL. (
†)
antal(et) syskon inom en kull. Äre flere Sunderkulla på Fädernes eller Mödernes sidan; Så tager slikt Kull, som Kull, efter Kulltalet. ABRAHAMSSON 323 (
1726).
–
KULL-VIKT.
den sammanlagda vikten av djuren i en kull. LANT 1930,
s. 574.