l.
äv.
förr äv. (liksom ännu i bygdemålsfärgat spr. i Finl.)
[fsv.
om kol, om kul; jfr d.
ikuld, omkuld, nor.
i koll, isl.
um koll; formerna ikull, omkull o. åkull hava uppkommit ur prep.
-uttr., bildade av prep. I resp. OM l. Å o.
KULL, sbst.²; formen kull är sannol. en elliptisk bildning till ngn av dessa]
).
).
).
).
).
).
). – särsk.
anv., i fråga om nedrivande l. störtande av byggnad(svärk) o. d., övergående i bet.: i spiliror, i ruiner, ned, samman, in; numera bl. i sådana förb. som
o. motsv. ssgr, se vidare under resp. verb o. under
).
).
).
).
).
.
). – särsk. (
).
).
). Och thet hoppet wij hafwe ora thetta lijfwet thet holler osz så länge vppe, til thes wij ligge omkul.
).
).
).
).
).
. De väldige Herrar, med skri och med dån, / Slå riken och byar omkull.
var nära att gå alldeles omkull.
).
). – särsk. (
).
).
Ssgr 1:o Beträffande brukligheten av formerna kull-, ikull- o. omkull- vid anv. ss. förled se
anm. 2:o sp.
3139. 2:o I fråga om vbalssgrnas o. de olika vbalformernas bruklighet, i sht i förh. till motsv. fria förb., gäller i huvudsak detsamma som anförts under
BORT ssgr (se
anm. sp. B
3992), FRAM.
ssgr (se
anm. sp. F
1291) o. GENOM
ssgr (se
anm. sp. G
243). I bildl. anv. föredragas vissa ssgr, ss.
KULL-KASTA,
-SLÅ,
framför motsv. fria förb. äv. i talspråket. – (c slutet)
KULL-BEVISA,
-ning. (omkull-) (ngt vard.) .
(
1911).
FinT 1930,
1: 63.
–
KULL-BLÅSA,
-ning. ( ikull- 1680–1830. kull- 1610 osv. omkull- 1732–1907) tr. o. intr. Kull- blåsta träd, gärdesgårdar, plank. HammarkDomb. 13/7 1610.
–
KULL-BRYTA,
-ning. ( ikull- 1856. kull- 1692–1852. omkull- 1747) (
numera knappast br.)
bryta av l. sönder (ngt) så att detta faller omkull, kasta l. välta omkull, fälla, bryta ned. Omkulbryta .. Runastenar.
KyrkohÅ 1901,
s. 271 (
1747).
Braket af en tall, som kullbröts (av stor- men). MELLIN Nov. 2: 94 (
1834,
1867)
SvT 1852,
nr 174, s. h. särsk. (†) till
a med avs. på byggnad(svärk) l. d.: riva ned, rasera, lägga i ruiner. Kullbryta stad och Muur.
ACHRELIUS Jos. B
2 a (
1692).
HAZELIUS Bef. 178 (
1836).
–
KULL-DRAGA,
-ning.
(kull. 1851 osv. omkull- 1749–1909) (mera tillf.) LIND 1749;
under umziehen).
–
KULL-DRIVA,
v. (
†)
till c: kullkasta, omintetgöra. WIVALLIUS Dikt. 101 (
c. 1635).
–
KULL-FALLA,
-ning (†)
, VetAH 1756,
s. 236).
( kull- 1541 osv. omkull- 1541–1933) Hes. 31: 13 (Bib. 1541).
En liten gosse låg kullfallen. HALLSTRÖM Than. 38 (
1900).
särsk.
[KULL-FALLA.ssg .a]
a) till a om byggnad(svärk) o. d.: störta in, rasa; förr äv.: förfalla. Muren war om kull fallen. Ordspr. 24: 31 (
Bib. 1541;
Bib. 1917 nedriven). Torpet deroppe – nu är det kullfallet och förbi.
METTERBERGH Altart. 480 (
1848).
[KULL-FALLA.ssg .b]
b) (
†)
till b α slutet, om kvinna: nödgas intaga sängen på grund av förestående nedkonst. Wet Jag ingen dag fri för min hustru omkulfaller och har ingen menniskia lijta på wid slijkt tilfälle. VDAkt. 1704,
nr 139.
[KULL-FALLA.ssg .c]
c) (
†)
till c, bildl.: gå omkull, störta samman, gå under, göra bankrutt, gå om intet. MURÆUS Arndt 1: A 2 a (
1647). Tider förbytas och Riken kullfalla.
DALIN Vitt. 3: 125 (c. 1740).
En.. kullfallen näring. FORSSELL Stud. 1: 153 (
1868,
1875)
2SAH 58: 289 (
1882).
–
KULL-FÄLLA,
-ning. ( kull- 1633 osv. omkull- 1607–1697) fälla välta omkull; numera nästan bl. med avs. på träd, skog o. d. CHESNECOPHERUS Skäl Ss
1 a (
1607).
(Havets) svall och buller / Kullfälte stora berg. ROSENFELDT Vitt. 103 (
c. 1690).
Sedan träden kullfällts (osv.). HbSkogstekn. 244 (1922). särsk.
[KULL-FÄLLA.ssg .a]
a) (
†)
till a, med avs. på byggnad(svärk) o. d.: rasera, riva ned, lägga i ruiner. SCHRODERUS Os. 2: 570, 613 (
1635).
[KULL-FÄLLA.ssg .b]
b) (
†)
till c, bildl.: kullkasta, störta, tillintetgöra. Gudz Werck (var) icke kullfält. PolitVis. 278 (
1633).
–
KULL-HUGGA,
-ning. ( kull- 1640–1893. omkull- 1541–1872) (
numera mindre br.)
hugga ned, fälla; i sht med avs. på träd o. d. 2Kon 3: 19 (Bib. 1541).
Finland 50 (
1893).
särsk. (numera bl. tillf.) med avs. på person: slå (ngn) till marken med ett hugg, 'meja ned'. The komma så tilrustadhe och mechtighe som the willa, så skola the likwel om kull huggne warda.
Nah. 1: 12 (Bib. 1541).
–
KULL-HÄVA,
-ning. ( kull- 1806 osv. omkull- 1635–1640) (utom i Finl. numera knappast br.) kasta l. välta l. vräka omkull. SCHRODERUS Os. 2: 613 (
1635).
Linc. 1640;
under deturbo). särsk. (
i Finl.)
till c, bildl.: kullkasta (se -KASTA c β). TUDERUS Kiesewetter Log. 119 (
1806).
Vi förmå ej kullhäfva denna invändning. HIRN EstL 40 (
1913).
–
KULL-KASTA,
-else (
†)
, NORDBERG C 12 1: 468 (
1740),
LIND 1749;
under umwerffung)),
-ning.
( ikull- 1727–1807. kull- 1638 osv. omkull- 1633 – 1893) Vågorna (ha) omkullkastat båten. EKEBLAD Bref 2: 231 (
1660).
Bänkarna kullkastades. Stridsropet 1883,
nr 1, s. 3. särsk.
[KULL-KASTA.ssg .a]
a) (
†)
till a, med avs. på byggnad(svärk) o. d.: riva l. bryta ned, rasera, lägga i ruiner, demolera. SCHRODERUS Os. 2: 729 (
1635).
Hela städer.. kullkastades och förstördes. HIÄRNE 2Anl. 231 (
1706).
BERLIN Lrb. 107 (
1876).
[KULL-KASTA.ssg .b]
b) (
†)
till b γ, med avs. på fientlig truppstyrka: 'kasta överända', hastigt driva tillbaka, slå, nedgöra. PORATH Pal. Föret.
1 (
1693).
AHLMAN (
1872).
[KULL-KASTA.ssg .c]
c) till c, bildl. α) (†) med avs. på person l. samhälle l. institution o. d.: bringa på fall; störta; tillintetgöra, förgöra; jfr -SLÅ d α, -STÖRTA 3 a, -STÖTA b α. RARP 3: 86 (
1638). At de til Rikets wälstånd och medlens nyttiga besparing inrättade stater äro wordne förrykte och kullkastade
(o.s.v).
HC11H 11: 64 (
1682).
De stormar, som kullkastade Romerska väldet. EKELUND NAllmH 1: 16 (
1833). β) slå ned (ngt), riva ned, göra Om intet; hindra från att utföras l. fullföljas; upphäva, få förklarad ogiltig; gendriva, uppvisa ohållbarheten av (ngt); krossa,; utom mera tillf. numera bl. med avs. på plan, beräkning, beslut, påstående, bevis, argument, åskådning, arbetsresultat o. d.; jfr
-FÄLLA b,
-HÄVA slutet,
-RIVA b,
-SLÅ d β,
-STÖRTA 3 b,
-STÖTA b β
WIDEKINDI G2A 49 (
c. 1676).
Vår Frihets kullkastelse. NORDBERG C12 1: 468 (
1740).
Skal köttet hafva frihet, at kulikasta Andans värk i eder? BÆLTER Christen 238 (
1743,
1748)
Felslagna förhoppningar och kullkastade planer. WALLIN 2Pred. 1: 98 (
1831).
Ständerna nödgades då till en del kullkasta, hvad de sista riksdagarne stadgat. EKELUND 1FädH. 2: 103 (
1831).
Konjunkturerna kunna ju kullkasta de mest bergfasta heräkningar. SvD(A) 1935,
nr 177, s. 16. särsk. (
numera knappast br.)
med avs. på kontrakt, testamente, traktat o. d.: upphäva, förklara l. få förklarad ogiltig; jfr -RYCKA b, -SLÅ d β slutet. Det lyckades rådet och adeln att kullkasta Carl Gustafs testamente. GEIJER I. 6: 358 (
1844)., Kullkasta garantifördraget.
CARLSON Hist. 4: 267 (
1875)., AUERBACH (
1911).
–
KULL-KNUFFA,
-ning. ( ikull- 1852–1897. kull- 1869 osv.) SvT 1852,
nr 33, s. 3.
–
KULL-KÖRA,
-ning.
( ikull- 1895. kull- 1754 osv. omkull- 1849–1895) [KULL-KÖRA.ssg 1]
1) intr.: välta. SÄFSTRÖM Banquer. Ll 1 a (
1754).
Hunden som vållade kullkörning. SvD(A) 1935,
nr 204, s. 4.
[KULL-KÖRA.ssg 2]
2) tr.: köra på (ngn l. ngt) så att denne (denne) faller omkull. WESTE Försl. SAOB (
1823).
Ölutköraren.. ådömdes 10 kr. böter, för att han omkullkört en minderårig flicka. GHT 1895,
nr 246, s. 3.
–
KULL-LIGGA.
( kull- c. 1669 osv. omkull- 1541–1896) ligga på marken, vara i liggande ställning; numera bl. i p. pr. i adjektivisk anv. Then ene medh then andra om kull ligger.
Jer. 46: 16 (Bib. 1541).
Backklint.. äger en til hälften kulliggande stjelk. FISCHERSTRÖM 4: 328 (
c. 1795).
WALDENSTRÖM Österl. 381 (
1896).
särsk.
[KULL-LIGGA.ssg 2.a]
a) (
†)
vara i obrukbart skick, ligga nere. 2:ne härdar omkulligga och alldeles förlorade.
JOHANSSON Noraskog 3: 421 (i handl. fr. 1684).
[KULL-LIGGA.ssg 2.b]
b) (
†)
till b α, om person: ligga sjuk. OxBr. 1: 171 (
1621).
–
KULL-LÄGGA.
( ikull- 1784. kull- c. 1690–1833. omkull- 1682–1872) (
†) stjälpa l. slå omkull.
(BLADH o.) HORNSTEDT 155 (
1784).
En kullagd tältstol. GOSSELMAN SNAmer. 1: 132 (
1833).
SvTyHlex. 284 (
1851 1872). särsk. till
c, bildl.: bringa på fall, störta; kullkasta.
SYLVIUS Curtius 103 (
1682).
ROSENFELDT Vitt. 65 (
c. 1690).
–
(c slutet) KULL-PRATA.
( ikull- 1863. kull- 1887 osv. om- kull- 1827–1906) (ngt vard.)
nästan bl. i p. pf.
(Partichefens) oundvikliga öde är, att blifva omkullpratad.
SJÖBERG Irving BrMust. 57 (
1827.
STRINDBERG Hems. 43 (
1887).
–
KULL-RAMLA,
-ing. ( kull- 1764 osv. omkull- 1839) (
ngt vard.)
== -FALLA; utom mera tillf. numera bl. i p. pf. WESTE (
1807). särsk. till
a, om byggnad(svärk) o. d.
SvMerc. 1764,
s. 148.
–
KULL-RIDA,
-ning.
(kull- 1807 osv. omkull- 1851–1887) [KULL-RIDA.ssg 1]
1) intr. WESTE 1807.
SvD(A) 1931,
nr 236, s. 8.
[KULL-RIDA.ssg 2]
2) tr.: rida på (ngn l. ngt) så att denne (detta) faller omkull.
WESTE FörslSAOB (
1823).
En kolonn är tvifvelsutan svårare att kullrida än en fyrkant. HAZELIUS Förel. 317 (
1839).
SPAK BlVap. 26 (
1890).
–
KULL-RIVA,
-ning. ( ikull- 1866. kull- 1602 osv. omkull- 1541–1872) (ngt vard.)
slå l. välta l. vräka omkull, 'riva Omkull'; utom mera tillf. numera bl. i p. pf. Jer. 31: 40 (
Bib. 1541).
HAHR HbJäg. 373 (
1866).
KLINT (
1906).
särsk.
[KULL-RIVA.ssg 2.a]
a) (
†)
till a, med avs. på byggnad(svärk) o. d.: riva ned, rasera, lägga i ruiner. Syr. 34: 28 ('35') (
Bib. 1541).
RÅLAMB 8: 193 (
1691).
DALIN (
1852) .
[KULL-RIVA.ssg 2.b]
b) (
†)
till c, bildl.: nedbryta, förstöra, omintetgöra, kullkasta. LUCIDOR (SVS) 189 (
1672).
WULF Köppen 1: 2 (
1799).
–
KULL-RYCKA,
-ning. (kull. 1680. osv. omkull- 1851–1872) (numera bl. mera tillf.)
rycka i (ngn l. ngt) så att denne (detta) faller omkull. WESTE FörslSAOB (
1823).
MELANDER Frack 221 (
1888).
särsk.
[KULL-RYCKA.ssg 2.a]
a) (
†)
till a, med avs. på byggnad(svärk) o. d.: riva ned. ROSENFELDT Vitt. 114 (
c. 1690).
[KULL-RYCKA.ssg 2.b]
b) (
†)
till c bildl.: upphäva, få förklarad ogiltig. HC11H 3: 85 (
1680).
–
KULL-RÄNNA,
-ing.
( kull- 1872 osv. omkull- 1851–1872) i sht mil. ränna omkull (ngn). SvTyHlex. 284 (
1851,
1872)
LfF 1872,
4: 319.
–
(c slutet) KULL-RÖSTA,
-ning. (ngt vard.)
i votering besegra (ngn) l. fälla (förslag o. d.); rösta omkull (ngn l. ngt); jfr -VOTERA. CARLSTEDT Her. 3: 252 (
1833).
Ordföranden vägrar proposition, men kullröstas. AB 1902,
nr 295 (A),
s. 3. Affären kullröstad vid.. stämma.
DN 1929,
nr 265, s. 5.
–
KULL-SEGLA,
-ing. ( kull- 1558 osv. omkull- 1628–1872) [KULL-SEGLA.ssg 1]
1) intr., förr äv. refl.; om (förare av l. passagerare i) båt o. d.: segla omkull, kantra. G1R 28: 284 (
1558).
Barcken.. hade kullseglat sig under Öland. TEGEL E14 171 (1612).
Segelbåten.. kullseglade under en våldsam åskby. GHT 1895,
nr 210, s. 3.
[KULL-SEGLA.ssg 2]
2) tr.: segla på (båt o. d.) så att denna kantrar; äv. oeg., med avs. på förare av l. passagerare i båt o. d.
RP 16: 609 (
1656).
HEDIN GmAs. 1: 355 (
1898).
–
KULL-SLÅ,
-slående. -slagning. ( ikull- 1702–1836. kull- 1526 osv. omkull- 1527–1918) PERICI Musæus 4: 50 b 1582; i bild). Hoo .. kulslår (vattentunnan), hafwe förwärkat 12. Marck. Sthmstadsord. 1: 8 (1646). Rågen .. kullslogs .. af ösregn. LANT 1901, s. 127. särsk. [KULL-SLÅ.ssg 2.a]
a) plåtsl. med avs. på stående fals: slå ned. 2UB 6: 124 (
1904).
BILDMARK Entrepr. 171 (
1921).
[KULL-SLÅ.ssg 2.b]
b) (
†)
till a, med avs. på byggnad(svärk) o. d.: riva l. bryta ned, rasera, lägga i ruiner, demolera; äv. bildl. (jfr d). G1R 4: 213 (
1527).
Idhra städher (skola bliva) om kull slaghne. 3Mos. 26: 33 (
Bib. 1541).
Ett oförmodadt slag af krossande öden.. kullslår din hela vishetsbyggnad. WALLIN 2Pred. 1: 40 (
1838). c) (
†)
till b, med avs. på person: lägga på sjukbädden. Siuchdomen som grasserar, hafuer mer än halfue staden omkulslagitt. VDAkt. 1653,
nr 186. d)
till c, bildl. (jfr b) . α) (†) == -KASTA c (α. MESSENIUS Disa B 3 a (
1611).
(Grego- rius VII har) omkullslagit then andelige Orden. SCHRODERUS Os. 2: 606 (
1635).
DALIN Montesquieu avs. på plan, beslut, påstående, bevis, argu ment, arbetsresultat o. d.
2Kor. 10: 5 (NT 1526).
Hwadh Gudh besluter, thet kan ingen omkulslå. PERICI Musæus 5: 93 b (
1582).
I dagh så haar Gudz Lamb /.. /.. wårt synda-qwahl kullslagit. Ps. 1695, 174:
4.
Ungdomens stormande djärfhet,som kullslår härskande doktriner. NORDENSVAN SvK 114 (
1892). Agnes plan att.. resa till England.. blev plötsligt omkullslagen.
EK Gräns. 269 (
1918).
- särsk. (†) == -KASTA c β slutet. CHESNECOPHERUS Skäl B 1 b (
1607).
Famillen .. ville sökh at kullslå Testamentet. Björnståhl Resa 4: 344 (
1782).
–
KULL-SPARKA,
-ning.
( kull- 1798 osv. omkull- 1851–1911) JournSvL 1798, s.
227.
–
KULL-SPRINGA,
-ning. ( ikull- 1888–1890. kull- 1825 osv. omkull- 1840–1872) springa på (ngn l. ngt) så att denne (detta) faller omkull; äv. bildl. WESTE FörslSAOB (
1823).
Det gick på knep, sa' skräddarn, hlef kullsprungen af hönan. GRANLUND Ordspr. (
c. 1880).
–
KULL-STJÄLPA,
-ning.
( kull- c. 1629 osv. omkull- 1697–1872) [KULL-STJÄLPA.ssg 1]
1) i eg. anv.: stjälpa omkull, stjälpa, välta. a)
tr. HOORN Jordg. 1: 142 (
1697). b)
intr.; om (förare av l. passagerare i) åkdon l. båt o. d. Som .. gambla Hustrun i Lekaryd Pastorat.. har för kort sedan olyckel:n Kullstielpt och slagit lårpipan af sig (osv.). VDAkt. 1731,
nr 387.
[KULL-STJÄLPA.ssg 2]
2) (
†)
till a, i fråga om byggnad(svärk) o. d. a) tr.: riva ned, rasera, lägga i ruiner. WIVALLIUS Dikt. 36 (
c. 1629). b)
intr.: rasa, störta samman. VDAkt. 1760,
nr 440 [KULL-STJÄLPA.ssg 3]
3) (
numera bl. mera tillf.)
till c, bildl.; tr.: kulikasta, slå ned, bringa på fall. Ingen Nödh och Twång skal Rijket så kulstielpa. ACHRELIUS Jos. C 3 b (1692). Man kan.. få sin tro på världsordningens förnuftighet kullstjälpt av mindre än detta, att (osv. GHT 1935, nr 280 A, s. 16.
–
KULL-STUPA,
adv. (
†)
omkull; anträffat bl. i bildl. anv. Allt går kull stupa. LINNÉ SvArb. 2: 90 (
1758).
–
KULL-STÖRTA,
-ning; -are. (ikull. 1839. kull- 1727 osv. omkull- 1590–1917) [KULL-STÖRTA.ssg 1]
1) i eg. anv. a) (mindre br.) tr.: slå l. kasta l. välta omkull (ngn l. ngt). SWEDBERG Ordab. (
c. 1730).
(Vid fara fly bisonoxarna) hvarvid de kullstörta eller afbryta en mängd träd der de fara fram. NILSSON Fauna 1: 572 (
1847).
KRÆMER Span. 110 (
1860). b)
intr.: falla omkull, störta. SvTyHlex. 284 (
1851,
1872)
[KULL-STÖRTA.ssg 2]
2) till a, i fråga om byggnad(svärk) o. d. a) (mindre br.) tr.: riva ned, rasera, lägga i ruiner. Ossian 3: 69 (
1800).
2NF 25: 1271 (
1917). b)
intr.: rasa, störta samman, störta omkull. SPEGEL Pass. 431 (
c. 1680).
Huset tycktes hota att kullstörta. BREMER Nina 781 (
1835).
[KULL-STÖRTA.ssg 3]
3) till c, bildl.; tr. a) (mindre br.) med avs. på person, samhälle, institution o. d.: störta, omstörta, bringa på fall, tillintetgöra; jfr -KASTA c α. PPGOTHUS Und. G 5 a (1590). Omkullstörtning af den Kongl. Regeringen. AJourn. 1815,
nr 216 s. 2.
Kullslörta Hellas. CARLSTEDT Her. 3: 62 (
1833). b)
== -KASTA c β; utom mera tillf. numera bl. med avs. på plan, beräkning, åskådning o. d. Folk, som.. sökte kullstörta den goda credit (dvs. anseende), hvaruti de döpte.. hade kommit. Oldendorp 2: 525 (
1788).
Vi hafva kullstörtat KonungMagten. SP 1792,
nr 297, s. 1.
Motprppositionen från Napoleon, hvilken med ens kullstörtade alla förhoppningar om fredlig uppgörelse. 3SAH 3: 339 (
1888).
SvH 6: 158 (
1904).
–
KULL-STÖTA,
-else (†, LIND 1749; under umstossung), .ning. ( ikull- 1839. kull- 1633 osv. omkull- 1607–1872) SCHRODERUS Os. III. 1: 82 (1635). särsk. a) (
numera bl. tillf.)
till a, med avs. på byggnad(svärk) o. d.: riva ned, rasera. SCHRODERUS Os. 1: 102 (
1635).
EHRENADLER Tel. 950 (
1723). b) (
†)
till c, bildl. α) == -KASTA c α. DALIN Arg. 2: 359 (
1734,
1754). DENS.
Hist. ): 666 (
1747).
β) == -KASTA c β. CHESNECOPHERUS Skäl C 3 a (1607). Alla.. (drottning Blan- kas) förslag voro kullstötte. DALIN Hist. 2: 525 (
1750).
1VittAH 2: 54 (
1776).