© Svenska Akademien. SAOB spalt: K3165; tryckår: 1938
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
KULTUR kultω⁴r, r. l. f. ((†) n. LMil. 1: 375 (1684)); best. -en, äv. -n; pl. -er. (förr äv. skrivet cul-. -tur 1640 osv. -ture 1716–1788)
[jfr t. kultur, eng. culture; av fr. culture, av lat. cultura, till cultus, odling (se KULT, sbst.²)]
[KULTUR 1]
1) (med prägel av fackspr.) odlande l. brukande (av viss jord); numera företrädesvis (se dock a o.
[KULTUR 1.b]
b) i sådana uttr. som taga
(ngt) i kultur, ligga under kultur o. d.; förr äv. dels: ökande av den odlade arealen (inom ett område), uppodlande, dels: (idkande av) jordbruk (inom ett område); jfr KULTIVERA 1. ANNERSTEDT UUH Bih. 1: 375 (i handl. fr. 1646). Befrämjande af Landets Cultur. FörordnFäladUptag. 30/8 1731, s. 3. Olika jordmåner fordra olika behandling vid deras cultur. QLm. I. 3: 25 (1853). Jord, som år 1914 låg under kultur. SvGeogrÅb. 1928, s. 119. Ganska sannolikt är, att dessa svedmarker togos i ständig kultur antingen som äng eller åker. SMEDS Malaxb. 130 (1935). jfr BRAND-, BRÄNN-, DJUP-, HACK-, HÖG-, JORD-, LANDS-, LANDT-, ÄNGSKULTUR m. fl. – särsk.
[KULTUR 1.a]
a) (fullt br.) konkretare: sätt att bruka jord, skick vari brukad jord befinner sig; jfr- HÄVD 4. LMil. 1: 375 (1684). Åcker och äng (befinna sig) uti god cultur. VDAkt. 1731, nr 48 (1730). Den vissa nytta, som en förbätrad cultur åstadkommer. BARCHÆUS LandthHall. 100 (1773). Egendomen har uppdrivits i en förvånansvärd god kultur. UNT 1918, nr 6957, s. 5.
[KULTUR 1.b]
b) (i fackspr., fullt br.) konkret: odlad jord. (Vi se huru efter digerdöden) hela den yngre culturen måst öfvergifvas och lemnas i ödesmål; huru bästa delen deraf blifvit använd till ängar; huru den sämre fått ligga till bete och skogväxt. RÄÄF Ydre 1: 26 (1856).
[KULTUR 2]
2) (i fackspr.) odlande av ett visst växtslag, odling; äv. om sådd l. plantering av skog. ofta konkretare: sätt att odla ett växtalag slag av odling; jfr KULTIVERA 2. STIERNMAN Com. 2: 474 (1646). Vinsten af socker-plantering, är i hvar och en af Englands Kolonier, i allmänhet mycket större, än af någon annan känd kultur. LBÄ 2728: 105 (1799). Här (dvs. i Mary- land) börjar culturen af ris, tobak och bomull med Negrer. PALMBLAD LbGeogr. 260 (1840). Huru långt tillbaka i tiden betan varit i kultur torde vara svårt att afgöra. JÖNSSON Gagnv. 170 (1910). Dess (dvs. skogens) föryngring genom självsådd eller kultur. SFS 1915 s. 95. jfr BARRSKOGS-, BET-, BI-, BLOMSTER-, DRILL-, DRIVBÄNKS-, DRIVHUS-, EFTER-, EK-, ELEKTRO-, FRÖ-, FÖR-, GRAN-, GRÄS-, HAMP-, HJÄLP-, JORD-, LIN-, MELLAN-, POTATIS-, RAD-, RIS-, RUMS-, SKOGS-, SOCKERRÖRS-, TOBAKS-, VIN-, VITBETS-, VÄXT-, VÄXTRUS-, ÄNGS-KULTUR m. fl. – särsk. konkret: sammanfattning(en) av de på ett jordstycke befintliga exomplaren av en där odlad växt, odling; äv. med inbegrepp av jordstycket. MosskT 1891, s. 146. Vinrankan odlas här (i Cerdaña) till en höjd av 800 meter, och alla kulturer ligga på vackert byggda terrasser. SydSvGegrSÅb 1925, s. 172.
[KULTUR 3]
3) (i fackspr.) om planmässig(t) förökande l. uppfödning (o. förädling) av vissa djur, i sht i ssgr. jfr BI-, DAMM-, HÄST-KULTUR.
[KULTUR 4]
4) (i fackspr.)
om (ren)odling av bakterier o. d.; ofta konkret, om (fast l. flytande ämne, "kultursubstrat", innehållande) den gm odlingen uppkomna samlingen av bakterier; äv. i utvidgad anv., om vattensamling som erbjuder goda livsbetingelser för bakteriers förökande. FlüggeBakt. 32 (1884). NF 19: 279 (1895). Dessa bassänger (med dricksvatten).. blifva därför (dvs. därför att (vattnet uppblandas med orenlighet) verkliga smittohärdar och kulturer för bakterier. HEDIN GmAs. 2: 51 (1898). Kulturerna förvaras i rengensrör, kolvar el. flaskor, vilkas mynning tillslutes med sterila vaddproppar. SvUppslB 2: 1150 (1929). jfr BACILL-, BAKTERIE-, BLAND-, BLANDNINGS-, BULJONG(S)-, DIFTERI-, INSTICKS-, JORD-, REN-KULTUR m. fl.
[KULTUR 5]
5) () upparbetande l. exploaterande (av ngt); vård (om ngt), omvårdnad, ans, skötsel, handhavande; (tillstånd av) blomstring o. d. (vari en värksamhet kommit gm det sätt varpå den skötts); jfr KULTIVERA 3. Att Commereierne måge hoos dem (dvs. vissa städer) hefordrade blilwa, och på bästa sätt som moijeligh kan wara, komma i cultur. LReg. 231, (1648). Flere anstellningar (dvs. åtgärder) till Antiquiteternea upsökiande och cultur i Rijket. SCHÜCK VittA 2: 111 (i handl. fr. 1668). Åtekillige helsosamme Stadgar, til Bergwerkens bätre cultur och wid makt hållande. Bergv. 1: 264 (1671). Till bokl:e Konsters cultur och öfning. HFinLappm. 2: 426 (1683). SWEDBERG Schibb. 261 (1716).
[KULTUR 6]
6) () sätt varpå ett lands näringsliv bedrives; ofta konkretare: näringsliv, näringar; stundom med tanke enbart på de näringsgrenar som bestå i frambringande av produkter ur mineraler, växter o. djur. Man pröfwar och i sanning ehrfahr och dem som ifrån andre orter här anlända, effter dhe med Landzens Cultur icke bekante eller hewande äro intz kunna sig här föda och ehrnähra. VDAkt. 1661, nr 155. Alt det Kongl. Maj:t hafwer pröfwat kunna lända til Landsens Cultur och upkomst, såwäl med Jordens rätta Bruk, Bergwerkens förbättring och Städernes förkofring, uti Handtwärckernes och Commerciernes fria lopp, det hafwer man.. tagit uti ackt. HC11H 14: 95 (1664). (Jag har) varit angelägen at afmåla dera (dvs. "ekonomiska saker") så, at de, som fått Oeconomien til sin huvudsysla, deraf kunna dömma på hvad sätt landets cultur må bättras. LINNÉ Sk. Föret. 3 b (1751). Jag vänder mig.. nu til culturen, som då den skiljes ifrån Slögderna, endast har at göra med Producters framskaffande af Mineraller, Växter och Djur. ALSTRÖMER PVetA 1759, s. 5.
[KULTUR 7]
7) förhållande(t) att vårda sig om sin andliga l. fysiska beskaffenhet (l. ngn viss andlig l. fysisk förmåga); bildning, förfining i sätt att tänka l. känna l. vilja l. i att uppträda i förh. till andra l. i att behandla l. anordna ngt; äv. (ofta svårt ntt skilja från
[KULTUR 8]
8) om dylik förfining inom ett helt folk l. en folkgrupp l. en samhällsklass o. d. resp. inom ett visst område av den mänskliga sammmanlevnaden; äv. allmännare: (ngns l. ngts) beskaffenhet l. tillstånd ur synpunkten av förfining i uppträdande, umgängessätt o. d.; jfr KULTIVERA 4. Hava (fin) estetisk, litterär, scenisk kultur. Den politiska, sociala kulturen i ett land.
Vemo och Maskhärat har jag sett om sommaren; ther var ingen cuttur, uthan ther boor bestier. RP 8: 228 (1640); jfr 8. Jag skal beröma tig, icke af tin Façon, antingen til Statur och anseende, eller til Cultur och upförande..; Men efter Herrans ord.. vil jag beröma tig af tin Religion. KENORIN Runbom 72 (1729). Höjden af all morallsk cultur är.. den, att min böjelse af sig sjelf öfverensstämmer med pligtbudet. TEGNÉR FilosEstetSkr. 203 (1808). Flickor.. med.. kök och väfstol och ingen kultur! WÄGNER Norrt. 19 (1908). Talröstens kultur. SvD 1911, nr 342, s. 2. Komediens unga män äro sorgligt missgynnade och framställas som ledsamma specimen av den enbart fysiska kulturen. Därs. 1935, nr 293, s. 19. Att Francesco (Sforza) saknade all verklig kultur, att han var både obildad och rå, det brydde sig Cosimo (av Medici). inte om. GRIMDERG VerldH 7: 321 (1936). jfr (†): (Riks- kansleren:) Jagh måtte icke tala med edher (dvs, prästesståndet) som medh bönder. Edher har naturen givit bättre cultur af förstondh. RP 9: 72 (1642). jfr BORDS-, FÖRSTÅNDS-, HALV-, HEM-, KROPPS-, MUSIK-, O-, PERSON-, RÖST-, SJÄLV-, TRAFIK-, UMGÄNGES-, ÖVER-KULTUR m. fl.
[KULTUR 8]
8) sammanfattning(en) av de förhållanden gm vilka människan l. ett visst folk l. en viss folkgrupp o. d. i sitt allmänna levnadssätt l. på ngt visst(livs)område höjer sig över djurstadiet (l. primitiva förhållanden); (andlig l. materiell) odling; gm dylika strävanden uppnått (högre) utvecklingsstadium; (på olika sätt karakteriserad) art l. typ av kultur (i här angivna bem.); utan närmare bestämning numera särsk. med tanke på den andliga odlingon (vetenskap, religion, konst, litteratur o. d.); jfr KULTIVERA 4. And- lig, materiell kultur. Orientalisk, västerländsk, europeisk, nationell kultur. Primitiv, högt utvecklad kultur. Hög(re) kultur. Stå Fögt, lågt i kultur,; jfr 7. Ett folk med gammal, förnäm kullur. Den moderna kulturen.. Kulturens välsignelser, för- bannelser. Njuta av kulturens frukter. den litte- rära, estiska, sceniska, tekniska kulturen i ett land; jfr 7. TEGNÉR (WB) 1: 147 1805; personifierat). Samhälls-ideerna (hvilkas mer eller mindre utveckling ger egentliga måttstocken för all kultur). GEIJER I. 5: 10 (1810). (Tidskriften skulle) uppdraga grudlinierna för en äkta svensk litteratur och med mäktig arm bestämma den nationella kulturens riktning och form. ATTERBOM (1811) i Bref- NSkolH 222. På dessa hundrade åren (sedan 1736) har den Europeiska kulturen framskridit med jättesteg. OSCAR I Straff 25 (1840). Några drag af kulturens offerväsen. WIKNER 1880; boktited. Den vita rasens båda kulturer, den klassiska och den kristna. HELLSTRÖM RedKav. 131 (1933). jfr AZTEK-, BLAND-, BLANDNINGS-, BONDE-, BOPLATS-, BRONS-, BRONSÅLDERS-, EPIGON-, ESKIMÅ-, HERRGÅRDS-, HÖG-, HÖGRESTÅNDS-, MASS-, MUSIK-, NATIONAL-, NUTIDS-, PROVINS-, PÅLRYGGNADS-, STADS-, STENÅLDERS-, VÄRLDS-, ÖVER-, ÖVERKLASS-KULTUR m. fl.
Ssgr (i allm. till 8):
A
KULTUR-ANGELÄGENHET ~⁰⁰²⁰⁰ l. ~⁰⁰¹⁰². angelägenhet av kulturell betydelse. EICNHORN Stud. 1: 140 (1869). En allmän kulturangelägenhet. SvD(A) 1951, nr 276, s. 4.
KULTUR-ANSLAG ~⁰², äv. ~²⁰. för kulturellt ändamål. SCHÜCK (o. WARBURG) Huvuddr. 2: 69 (1917).
KULTUR-ANSTALT ~⁰², äv. ~²⁰. ( kultur- 1842 osv. kulturs- c. 1820) (numera mindre br.) institution l. inrättning i (den andliga) kulturens tjänst. BIBERG 1: 153 (c. 1820). De besvärligheter, för vilka ekonomiska kriser utsätta alla kulturanstalter. GHT 1954, nr 67, s. 12.
KULTUR-ARBETARE ~⁰²⁰⁰. om vetenskapsman, konstnär, diktare o. d. VASENIUS Top. 1: 358 (1912). DN(A) 1933, nr 81, s. 1.
KULTUR-ARBETE ~⁰²⁰ äv. ~²⁰⁰
[KULTUR-ARBETE.ssg 1]
1) (i fackspr.) till 1: (upp)odlingsarbete. På en sandtäckt mosse sker allt kulturarbete mycket lättare än på all annan jord. MosskT 1887, s. 314. Sv GeogrÅb. 1927, s. 172.
[KULTUR-ARBETE.ssg 2]
2) till 8: arbete i (den andliga) kulturens tjänst. SvTidskr. 1874 s. 122. SvD(A) 1930 nr 212, s. 4.
KULTUR-ARV. vad ett folk o. d. i fråga om (andlig) kul tur övertagit från tidigare generationer. RYDBERG Kultförel. 4: 552 (1887). Kulturarvet från våra fäder. GHT 1935, nr 269, s. 12.
KULTUR-ATTACHÉ (i icke officiellt spr.) jfr -PROPAGANDA, -REPRESENTATION. (De svenska utlands-)lektorernaa veresamhet som kulturattacheer för svenskt språk och svensk odling även utanför den officiella universitetstjänstgöringen. SvD(A) 1929 nr 118, s. 13.
KULTUR-BANA, r. l. f. om järnväg framdragen gm en folkfattig trakt o. anlagd företrädesvis av kulturella skäl (utan hänsyn till räntabiliteten). DN(A) 1929, nr 143, s. 30. SvD(A) 1936, nr 24, s. 3.
– (7, 8) KULTUR-BEGREPP. hänförande sig till l. förutsättande högre (andlig l. materiell) kultur. Samtiden 1874, s. 769. Anständigheten är ett kulturbegrepp. DN(A) 1932, nr 310, s. 6.
– (7, 8) KULTUR-BEHOV. (andligt) behov av kulturell art. 3ASAH 14: 215 (1838). (Den australiske arbetaren) har få eller inga kulturbehov. HAGLUND Masthugg. 118 (1928).
– (2) KULTUR-BESTÅND. skogsv. bestånd av odlad (gm sådd l. plantering uppdragen) skog. KINMAN Guttenberg 53 (1890). GEETE o. GRINNDAL 101 (1923).
KULTUR-BILD. (skildring l. bildframställning av) sakförhållande(n) l. föremål o. d. som belyser (belysa) l. utgör(a) ett karakteristiskt drag i en viss tids (särsk. ett äldre tidsskedes) kultur. Araben och hans kamel äro en kulturbild, som sträcker sig från de första kapitlen i bibeln ända neå till våra dagar. Samtiden 1871, s. 287. Romanens kulturbilder från Småland och Närke. SvD(A) 1932, nr 300, s. 6.
– (7, 8) KULTUR-BOLSCHEVISM. (nytt ord) nedsättande benämning på tendenser som gå ut på upplösande av väsentliga värden i den kulturella traditionen (särsk. på det religiösa, sedliga o. estetiska området). (Judarnas) böjelse för kosmopolitism och kulturbolsjevism. SvD(A) 1933, nr 113, s. 28.
KULTUR-BRAGD. kulturell bragd. NORDENSTRENG EurMännas. 79 (1917).
KULTUR-BRYGGA, r. l. f. (i sht i vitter stil) bildl., i fråga om den kulturella förbindelsen mellan olika (vidt skilda) områden; jfr BRYGGA sbst.¹ ³. KJELLÉN Storm. 1: 33 (1905). Öns (dvs. Kretas) läge gjorde den också så gott som förutbestämd till kulturbrygga mellan öster- och västerland. GRIMBERG VärldH 2: 52 (1927).
KULTUR-BUDGET. (i icke officiellt spr.) den del av statsbudgeten som gäller ecklesiastikdepartementet; sammanfattning(en) av statens anslag till universitet, skolor, bibliotek, museer, teatrar, vissa kyrkliga ändamål o. d. Kulturbudgeten granskad av statsutskottet. SvD(A) 1930, nr 69, s. 9 (rubrik).
KULTUR-BYGD. kulturellt högtstående bygd; bygd med gammal (o. rik) kultur. SVEDELIUS Statsk. 3: 182 (1869). Västergötlands gamla kulturbygder. TurÅ 1935, s. 206.
KULTUR-BÄRANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) som uppbär l. utgör underlaget för (den andliga) kulturen (nenstädes). Den kulturbärande klassen i Finland. VTLifsfr. 24: 8 (1902). RudbeckSt. 260 (1930).
KULTUR-BÄRARE. (i sht i vitter stil) person l. folk l. samhällsgrupp o. d. som (på ett framgångsrikt sätt) värkar i (den andliga) kulturens tjänst; jfr -BÄRANDE. SVENSÉN Jord. 248 (1885). Det är folkskollärarna, som tagit arvet efter prästerna som kulturbärare ute i bygderna. SvD 4/1 1935, Söndagsbil. s. 2.
KULTUR-CENTRUM. centrum l. centralpunkt för de kulturella strävandena (inom ett område); för (den andliga) kulturens spridande (o. utveckling) viktig plats l. bygd o. d.; kulturellt centrum. NF 7: 948 (1883). Wien ett blomstrande kulturcentrum som förr. SvD(A) 1932, nr 26, s. 8 (rubrik).
KULTUR-DOKUMENT. akytstycke l. sakförhållande l. föremål varigm en viss tids (ofta ett äldre tidsskedes) kultur belyses. SvSlöjdFT 1906, s. 10De forskare, hvilka försökt behandla barnvisorna som kulturdokument, ha (osv). HIRN Barnlek 158 (1916).
KULTUR-DRAG. om förhållande som är karakteristiskt för (den andliga) kulturen under viss tid l. inom ett visst område. SUNDBLAD Tusch 1: 43 (1887). (Bygden har) att uppvisa en hel mängd ålderdomliga, mycket intressanta kulturdrag. Fatab. 1933 s. 190.
KULTUR-DUGLIG. (i sht i fackspr.) om folk l. ras o. d.: som har (stor) förmåga att uppbära o. utveckla (andlig o. materiell) kultur. Den nordiska rasen.. är otvivelaktigt en starkt kulturduglig ras. HOFSTEN Ärftl. 2: 330 (1931).
Avledn.:
kulturduglighet , r. l. f. Etruskemas stora kulturduglighet. NORDENSTRENG EurMänRas. 161 (1917).
KULTUR-ELEMENT. beståndsdel i (andlig l. materiell) kultur; jfr -DRAG, -FAKTOR. AntT 4: 12 (1872). Nutidens vitterhet upptager kulturelement från alla folk och tider. 2SAH 1: 7 (1886). Fatab. 1928, s. 95.
– (7, 8) KULTUR-ELIT. kulturell elit; i sht i sg. best. Att vara svensk ute i Eurora – det är att tillhöra kultureliten. HELLSTRÖM Lekh. 482 (1927).
KULTUR-EPOK. epok i (den andliga l. materiella) kulturens utveckling. ven.. lysande kultur-epok, som henämnes efter Ludvig XIV. BEMALMSTRÖM 8: 261 (c. 1850). SvD(A) 1934, nr 264, s. 17.
KULTUR-FAKTOR. om ngt som är av betydelse för höjande o. utbredande av (den andliga l. materiella) kulturen l. invärkar på dess gestaltning. Skolan, konsten, teatern, filmen såsom kulturfaktor. PedT 1892, s. 110. Hembygdsrörelsen är en kulturfaktor i våra dagar, som (osv.). SvD(A) 1930, nr 110, s. 14.
KULTUR-FARA, r. l. f. föra för (den andliga) kulturen. Den trångsynt klassegoistiska partikampens fortsättande.. innebär.. en kulturfara. SvD 1897, nr 101 A, s. 1. Därs. 1934 nr 284, s. 7.
– (7) KULTUR-FERNISSA, r. l. f. bildl.; jfr FERNISSA sbst. 2. Hos människor, som förena ursprunglighet med ett känsligt väsen, träder primitiviteten lätt i dagen, när af någon anledning kulturfemissan afnötts. SÖDERBLOM Gudstr. 60 (1914).
KULTUR-FIENDE. fiende till framsteg inom (den andliga) kulturen. PT 1901, nr 256 A, s. 3. SvD(A) 1935, nr 207 s. 6.
KULTUR-FIENTLIG. jfr -FIENDE. SVENSON Jord. 438 (1886). Man.. brännmärkte Gustaf (IV) Adolfs inre politik såsom kulturfientlig. SvRiksd. I. 8: 13 (1934).
Avledn.:.
kulturfientlighet , r. l. f. BOËTHIUS HistLäsn. 2: 3 (1898).
KULTUR-FILM.
[KULTUR-FILM.ssg 1]
1) ur innehållets och formens synpunkt mera högtstående (kulturellt värdefullt) filmvärk. De stora kulturfilmerna. SvD(A) 1929, nr 293, s. 3. Därs. 1954, nr 111, s. 12.
[KULTUR-FILM.ssg 2]
2) om filmvärk av instruktiv art (belysande en l. flera sidor i den andliga l. materiella kulturen l. framställande landskapsbilder l. bilder ur djur. o. växtlivet o. d.). Kulturfilmer som fyllnadsprogram på biograferna. DN(A) 1929, nr 229, s. 6. GHT 1934, nr 98, s. 10.
KULTUR-FILOSOF. jfr -FILOSOFI. DN(A) 1931, nr 234, s. 6.
KULTUR-FILOSOFI. filosofi som historiskt o. kritiskt behandlar kulturlivet (kulturvärdena). VANNÉ RUS Kulturid. 52 (1903). 2NF 37: 14 (1924).
KULTUR-FILOSOFISK. jfr -FILOSOFI. BÖÖK 1Ess. 187 (1913).
KULTUR-FOLK. folk som uppnått en (jämförelsevis) hög grad av andlig o. materiell kultur; särsk. om dylikt folk som gjort (o. gör) mera betydelsefulla insatser i den allmänna kulturutvecklingen. 2VittAH 12: 23 (1822, 1826) De äldsta kulturfolken, kineserna och egypterna. EkonS 2: 75 (1894). BERG Ögat 46 (1929).
KULTUR-FOND. för främjande av olika uppgifter på den andliga kulturens område. SCHÜCK SvLitH 1: 233 (1886). Längmanska kulturfonden. SFS 1918, s. 2541. Svenska kulturfonder. 1931; boktitel).
KULTUR-FORM; pl. -er.
[KULTUR-FORM.ssg 1]
1) (i fackspr.) till 2: odlad (gm odling uppkommen) form l. varietet av en växtart l. en frukt. BotN 1840, s. 185. BOLIN Åkerogräs. 141 (1926).
[KULTUR-FORM.ssg 2]
2) till 8: (för ett folk l. ett tidsskede o. d. utmärkande) art l. typ av (andlig o. materiell) kultur; äv. om form vari kulturen (ngnstädes) framträder på ngt speciellt livsområde. LEOPOLD 5: 45 (c. 1820). Vi befinna oss (ofta) i förlägenhet, när det gäller att sammanknippa förhistoriska kulturformer och folknamn. HILDEDRAND Medelt. 1: 299 (1881). Den kulturform, som operan representerar, har (osv.). SvD(A, 1930, nr 224, s. 3.
KULTUR-FORMATION.
[KULTUR-FORMATION.ssg 1]
1) (i fackspr., numera föga br.) till 1; om odlat parti (åker, äng o. d.) av markytan. GANDERSSON i Fennia XV. 3: 151 (1898). Kulturformationerna åker, äng och trädgård. FLODSTRÖM Naturförh. 199 (1918).
[KULTUR-FORMATION.ssg 2]
2) (i fackspr.) till 1 o. 2; om växtsamhälle vars sammansättning i högre l. lägre grad påvärkats gm människan. Uppl. 1: 115 (1902). HÖGBOM Norrl. 331 (1906).
KULTUR-FORSKARE. jfr -FORSKNING. UPMARK Lübke 79 (1872). GHT 1934, nr 63, s. 11.
KULTUR-FORSKNING. deskriptiv l. historisk (o. jämförande) forskning rörande (den andliga o. materiella) kulturen l. speciella kulturelement; kulturhistorisk forskning; jfr ETNOGRAFI. EICHHORN Stud. 3: 241 (1881). SvD(A) 1933, nr 80, s. 11.
– (7, 8) KULTUR-FRAMSTEG ~⁰², äv. ~²⁰. framsteg i kultur. Verd. 1885, s. 277. Att den moderna utvecklingen företer en skärande disproportion mellan materiella och andliga kulturframsteg. DN(A) 1928, nr 344, s. 14.
– (7, 8) KULTUR-FRÅGA, r. l. f. fråga (problem, angelägenhet) av kulturell betydelse: EICHHORN Stud. 3: 239 (1876, 1881). En kulturfråga av betydande mått. SvD(A) 1934, nr 12, s. 4.
– (7, 8) KULTUR-FRÄMJANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) PedT 1893, s. 228. Kulturfrämjande litterär alstring. SvD(A) 1931, nr 320, s. 6.
– (7, 8) KULTUR-FRÄMJARE. (i sht i vitter stil) STAVENOW Frihetst. 155 (1898). Gustav II Adolf som kulturfrämjare. Fatab. 1933, s. 292.
KULTUR-FRÖ.
[KULTUR-FRÖ.ssg 1]
1) (i fackspr.) till 2: frö av odlad växt. LAHT 1894, s. 266. BotN 1907, s. 176.
[KULTUR-FRÖ.ssg 2]
2) (i sht i vitter stil) bildl., till 8, i fråga om kulturella impulser; jfr FRÖ sbst.¹ ³. Mycket av det bästa, som hellenerna åstadkommo, när deras kultur nådde som högst, spirade upp ur kulturfrön, som de fått från öster. GRIMBERG VärldH 2: 365 (1927).
KULTUR-FÄLT.
[KULTUR-FÄLT.ssg 1]
1) (i fackspr.) till 1 o. 2: markparti varpå växter odlas; särsk. skogsv. i fråga om skogsodling. MosskT 1889, s. 409. HALLER o. JULIUS 199 (1908).
[KULTUR-FÄLT.ssg 2]
2) (i sht i vitter stil) till 8: särskilt område av (den andliga l. materiella) kulturen. 2SAH 54: 80 (1878). KOCH EmigrLand 280 (1910).
KULTUR-FÖLJD, r. arkeol. följd av kulturskikt (se d. o. 1. Ymer 1918, s. 57.
KULTUR-FÖRAKT. Det finns (hos Adlerbeth) .. ett stänk av rent kulturförakt. BLANCK NordRenäss. 397 (1911).
– (2) KULTUR-FÖRBAND. skogsv. avstånd mellan plantor l. träd i odlad skog. LAHT 1892 s. 123. SkogsvT 1911, Fackupps. s. 62.
KULTUR-FÖRBINDELSE. kulturell förbindelse (mellan olika folk o. d.). UVTF 12: 119 (1875). Kulturförbindelserna mellan Sverige och de tre baltiska staterna. SvD(A) 1934, nr 50, s. 5.
KULTUR-FÖREMÅL ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. från ett äldre tidsskede bevarat föremål belysande dettas (materiella l. andliga) kultur; kulturhistoriskt värdefullt föremål; i fråga om relativt närliggande tidsskeden företrädesvis om estetiskt mera värdefulla föremål vilka gm sin form äga värde ss. förebilder l. utgångspulikter för (den konstnärliga l. handtvärksmässiga l. industriella) framställningen av samma (l. ett närstående) slag av föremål. De kulturföremål, som ofta träffas inbäddade i torfven. MosskT 1889, s. 265. Den omfattande utförsel (fr. Sverge) av äldre kulturföremål, i första rummet möbler, som organiserats av vissa amerikanska konsortier. Fatab. 1927, s. 119.
KULTUR-FÖRHÅLLANDE. i sht i pl. LoW (1862). Tidens allmänna kulturförhållanden. PedT 1899, s. 14.
KULTUR-FÖRMEDLANDE, p. adj. Korstågens kulturförmedlande inflytande. 2NF 14: 1105 (1911).
KULTUR-FÖRSVAR. under åren närmast före världskriget inom radikala kretsar brukligt slagord uttryckande den tankegången att en högt utvecklad (andlig o. materiell) kultur i och för sig (gm det anseende den medför) skulle utgöra ett skydd för ett land mot angrepp från andra land; ofta omtydt på olika sätt. RiksdP 1910, 2 K. nr 15, s. 52. Det berömda "kulturförsvaret". SvD(A) 1934, nr 14, s. 4.
KULTUR-FÖRVÄRV. (i sht i vitter stil) kulturellt förvärv. För dessa (dvs. våra trädgårdar) liksom för så många andra kulturförvärv stå vi i tacksamhetsskuld till munkarna. SERNANDER Parkträd 3 (1929). DN(A) 1932, nr 289, s. 4.
KULTUR-GEMENSKAP ~⁰²⁰, äv. ~⁰⁰². gemenskap i kultur. KJELLÉN Storm. 2: 65 (1905). Den vänskap, samhörighet och kulturgemenskap, som råder mellan svenskar och ålänningar. SvD(A) 1935, nr 172, s. 4.
KULTUR-GEOGRAF. (i fackspr.) jfr -GEOGRAFI. Ymer 1932, s. 286.
KULTUR-GEOGRAFI. (i fackspr.) den del av geografien som behandlar människan ss. geografisk faktor o. hennes värk (kulturlandskapet) i naturlandskapet, antropogeografi; motsatt: fysisk geografi. 2NF 9: 963 (1908). SvGeogrÅb. 1929, s. 236.
KULTUR-GEOGRAFISK. (i fackspr.) jfr -GEOGRAFI. Ymer 1913, s. 280. Den, som studerar människan i hennes natur- och kulturgeografiska miljö, skall (osv.). SMEDS Malaxb. 391 (1935).
KULTUR-GESTALT. (i sht i vitter stil) om person som på ett ingripande sätt främjat kulturutvecklingen. Vi svenskar böra .. ta vara på de få minnen vi ha kvar av våra stora kulturgestalter. SvD(A) 1934, nr 98, s. 26.
– (7, 8) KULTUR-GRAD. ( kultur- c. 1825 osv. kulturs- 1818) grad av kultur (kulturell utveckling). HAMMARSKÖLD SvVitt. 1: 53 (1818). Grönländarna och andra på en låg kulturgrad stående folk. NILSSON Ur. 1: 175 (1866). Ymer 1927, s. 308.
KULTUR-GRUPP. (i sht i fackspr.) grupp av kulturellt samhöriga folk l. områden o. d. VittAMB 1874, s. 133. SvD(A) 1934, nr 8, s. 12.
KULTUR-GRÄNS.
[KULTUR-GRÄNS.ssg 1]
1) (i sht i fackspr.) till 1 o. 2: (tänkt) linje markerande den gräns intill vilken regelbunden odling av kulturväxter inom ett område är möjlig. 2NF (1911).
[KULTUR-GRÄNS.ssg 1.slutet]
särsk. adm. gränslinje som i avvaktan på avvittringens fullbordan på statens bekostnad provisoriskt utstakats mellan fjällbygderna o. de till odling tjänliga delarna av Norr- o. Västerbottens lappmarker. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 1, Bil. 5 b, s. 27. Därs. 1905, I. 1: nr 88, s. 7.
[KULTUR-GRÄNS.ssg 2]
2) till 8: gräns mellan områden med olika (andlig o. materiell) kultur; kulturell gräns. (Floden Weichsel utgjorde) redan under stenåldern .. en kulturgräns. AntT 4: 29 (1872). Ymer 1932, s. 70.
KULTUR-GÄRNING. (i sht i vitter stil) (betydelsefull) gärning i (den andliga l. materiella) kulturens tjänst; (betydelsefull) kulturell insats l. värksamhet. KJELLÉN Storm. 2: 184 (1905). En under många år på utländsk botten fullföljd kulturgärning fick häromdagen sitt rättvisa officiella erkännande. SvD(A) 1934, nr 102, s. 3.
KULTUR-HISTORIA. vetenskap som historiskt studerar den mänskliga kulturens olika yttringsformer (med undantag av statslivet); den andliga o. materiella kulturens utvecklingshistoria (hos ett folk o. d.); äv. om lärobok (handbok) i kulturhistoria; stundom om kulturhistoriskt intressanta förhållanden; jfr -FORSKNING. En Lärobok uti den Allmänna både Äldre och Nyare Cultur-Historien. BetUnd. 1828, s. 54. Det är nästan synd om de gamla grosshandlarvillorna. De voro visserligen inga arkitektoniska skönheter, men de rymma ett stycke kulturhistoria. SvD(A) 1934, nr 255 s. 9.
KULTUR-HISTORIKER. jfr -HISTORIA. AntT 4: 166 (1872). GHT 1935, nr 256, s. 3.
KULTUR-HISTORISK. jfr -HISTORIA. Kulturhistoriska museet i Lund. Frey 1850, s. 394. SvD(A) 1933, nr 18, s. 4.
KULTUR-HÄRD. härd (se HÄRD, sbst.¹ 4) för kulturarbete; kulturellt mera betydelsefull(t) l. livaktig(t) plats l. område o. d.; kulturcentrum. (Staden) Fulda, en af Tysklands mest uråldriga kulturhärdar. LEVERTIN 11: 16 (1888). Av många vittnesgilla forskare har det samstämmigt betygats, att de gamla svenska prästhemmen varit .. kulturhärdar, från vilka vår nationella bildning befruktande impulser utgått. NDA(A) 1931, nr 348 s. 7.
– (7, 8) KULTUR-IDEAL. idé om den fullkomliga (andliga) kulturen l. om det (på ngt visst livsområde) kulturelit värdefulla l. eftersträvansvärda; (vad som framstår ss. ett) ideal av l. för kultur. SvD 1897, nr 100 A, s. 1. Den för all klassicistisk kultur typiska uppfattningen av antiken som ett för alla tider ouppnåeligt kulturideal. Därs. 1932, nr 309, s. 9.
KULTUR-IDEALISM. åskådning utmärkt av hög uppskattning av (den andliga) kulturens värden samt av tro på en ljus framtid för mänskligheten gm en allt mera rationell kulturutveckling; jfr -OPTIMISM. Kulturidealism. VANNÉRUS 1903; boktitel). OoB 1936 s. 403.
KULTUR-IDEALIST. jfr -IDEALISM. SvD 1897, nr 100, A, s. 1. Den store Goethe, som alla s. k. kulturidealister .. höja till skyarna. Därs. 1930, nr 194, s. 8.
KULTUR-INFLYTANDE ~⁰²⁰⁰, n. kulturellt inflytande. RETZIUS FinKran. 112 (1878). Det (skulle) vara mycket orätt att icke erkänna mitt släktleds tacksamhetsskuld till Danmark och det danska kulturinflytandet. SvD(A) 1932, nr 218, s. 7.
KULTUR-INFLYTELSE ~⁰²⁰⁰. kulturinflytande; numera nästan bl. i pl. i konkretare anv., om kulturella påvärkningar sedda från det folks osv. sida som utgör föremål för desamma. Ydun 1870, s. 69. De ledande agrariska kretsarnas reaktion mot främmande kulturinflytelser. IllRelH 460 1924; i fråga om förh. i den romerska republikens första århundraden).
– (1) KULTUR-INGENJÖR. titel för vissa tjänstemän i Svenska mosskulturföreningen, vilka ha överinseende över föreningens försöksfält samt på begäran meddela enskilda mossodlare råd o. upplysningar. BtRiksdP 1894, 6Hufvudtit. s. 89. 2NF 37: 610 (1925).
KULTUR-INSATS ~⁰², äv. ~²⁰. kulturell insats. Det vore dock obilligt och ohistoriskt att misskänna äfven den bundna forskningens .. kulturinsatser. SvD 1898, nr 42, s. 1. DN(A) 1933 nr 122, s. 12.
KULTUR-INSTITUTION. kulturell institution. SvD(A) 1930, nr 110, s. 3.
KULTUR-INTRESSE.
[KULTUR-INTRESSE.ssg 1]
1) om behov l. värksamhet l. strävan o. d. vars tillgodoseende l. lyckliga fullföljande är till gagn för kulturen; jfr INTRESSE 3. De materiella och andliga kulturintressenas befordran. NF 5: 743 (1882). SvD(A) 1930, nr 349, s. 6.
[KULTUR-INTRESSE.ssg 2]
2) intresse för (särsk. den andliga) kulturen; bildningsintresse; jfr INTRESSE 4. De stora gotiska konungarnes kulturintresae. BOËTHIUS HistLäsn. 2: 58 (1898). BJURMAN 3Statsm. 171 (1935).
[KULTUR-INTRESSE.ssg 3]
3) intresse som ngt har ur kulturell (kulturhistorisk) synpunkt; jfr INTRESSE 5.
Dessa memoarer .. ha .. ett alldeles obestridligt kulturintresse. DN(A) 1930, nr 52, s. 6.
KULTUR-INTRESSERAD, p. adj. jfr -INTRESSE 2. CEDERSCHIÖLD Manh. 32 (1916). Rig vill ju vara en vetenskaplig tidskrift men den lägger också an på den stora kulturintresserade allmänheten. SvD(A) 1933, nr 29, s. 10.
– (1, 2) KULTUR-JORD. jord l. mark som bearbetats l. användes för odling av växter. BERGSTRAND Geol. 246 (1868). SMEDS Malaxb. 259 (1935).
– (4) KULTUR-JÄST. (i fackspr.) sammanfattande benämning på renodlade jästraser; motsatt: vildjäst. TT 1894, K. s. 6. BonnierKL 6: 365 (1925).
KULTUR-KAMP.
[efter t. kulturkampf, av R. VIRCHOW bildat, i ett valmanifest
1873 första gången användt politiskt slagord] (i sht mot kulturfientliga, reaktionära krafter förd) kamp för (den andliga) kulturen o. dess framåtskridande; urspr. enbart (o. fortfarande vanl.) i fråga om den strid som på 1870talet fördes i Tyskland (särsk. i Preussen) mot den katolska kyrkans maktanspråk. AHNFELT BevO 250 (1879). Styrelsen öfver Preussens skolväsende lades i händerna på dr Falk, kulturkampens faste och oförskräckte ledare. Verd. 1883, s. 148. Striden om Franska skolan i Stockholm tycks shola få tjäna som utgångspunkt för en liten kulturkamp inom våra landamären. GHT 1934, nr 38, s. 9.
KULTUR-KRAFT. särsk. konkretare: vad som är värksamt i (den andliga) kulturens tjänst, kulturfaktor; jfr KRAFT 3 b. SVEDELIUS Statsk. 3: 182 (1869). Konstens betydelse som kulturkraft. NORDENSVAN SvK 718 (1892). SvD(A) 1933, nr 318, s. 11.
KULTUR-KRETS.
[KULTUR-KRETS.ssg 1]
1) till 8: krets av kulturellt samhöriga folk l. länder o. d.; ofta (särsk. etnol. o. arkeol.) i fråga om äldre l. primitiva förh. SVEDELIUS Statsk. 4: 306 (1869). Bland fynden från bronsåldern (möter man) .. äfven några få fornsaker, hvilka höra till en annan, en ostlig kulturkrets. AtlFinl. 31: 13 (1899). Den västerländska kulturkretsen. CASSEL TeorSocEkon. 581 (1934).
[KULTUR-KRETS.ssg 2]
2) till 7 o. 8: krets av högt kultiverade personer (med vetenskapliga, litterära o. konstnärliga intressen o. d.). SvD(A) 1930, nr 123, s. 9. Vårt land har en rad representativa kvinnor, vilkas namn ha god klang i internationella kulturkretsar. Därs. 1935, nr 315, s. 3.
Ssg:
kulturkrets-lära, r. l. f. etnol. till -krets 1: lära(n) om bestämmande av kulturkretsar (bland primitiva folk) på grundval av gemensamma kulturelement. Fatab. 1929, s. 168. SvGeogrÅb. 1932, s. 194.
KULTUR-KRIS. kulturell kris. LARSSON Stud. 96 (1895, 1899)
KULTUR-KRITIK. kritik av (i sht det aktuella) kulturlivets (mindre lyckliga) former l. tendenser; kritik (kritisk undersökning) av (väsentliga) kulturvärden; jfr -FILOSOFI. VANNÉRUS Kulturid. 21 (1903). Den kulturkritik, som .. bildar ena grenen af hans (dvs. Vitalis Norströms) författarskap. 2NF 20: 41 (1913). SvD(A) 1935, nr 321, s. 8.
KULTUR-KRITIKER. jfr -KRITIK. VANNÉRUS Kulturid. 21 (1903). (Galsworthy) började som en besk, radikal kulturkritiker. SvD(A) 1932, nr 308, s. 7.
KULTUR-KRITISK. jfr -KRITIK. VANNÉRUS Kulturid. 22 (1903). SvD(A) 1931, nr 285, s. 8.
KULTUR-KÄMPE. (i sht i högre stil) om person som gjort stora kulturella insatser. NF 8: 1223 (1884). Två stora kulturkämpar ur tiden: Karlfeldt och Söderblom. SvD(A) 1931, nr 351, s. 5 (rubrik).
KULTUR-LAGER, n. arkeol. lager av jord (mylla, grus, sand, lera), torv o. d., innehållande lämningar av äldre kultur. HILDEBRAND FörhistF 217 (1874). Tvenne kulturlager över varandra lämnade fynd från skilda epoker. SvD(A) 1934, nr 184, s. 18.
KULTUR-LAND.
[KULTUR-LAND.ssg 1]
1) (i fackspr., numera mindre br.) till 1: odlat land(område), odlad jordareal. PALMBLAD LbGeogr. 41 (1835). (Mossmarkerna) skulle kunna ligga så (dvs. till ingen nytta), om icke ett stort behof af ytterligare kulturland vore förhanden. MosskT 1889, s. 285.
[KULTUR-LAND.ssg 2]
2) till 8: land med (gammal o. jämförelsevis) högt utvecklad kultur; jfr -FOLK. Ett gammalt kulturland. I de stora kulturlän- derna. NILSSON Ur. 2: 137 (1864). GT 1936, nr 38, s. 5.
KULTUR-LANDSKAP ~⁰², äv. ~²⁰. (med prägel av fackspr.) landskap på vilket kulturen (i form av bebyggelse, jordbruk o. d.) satt sin prägel; motsatt: naturlandskap. BotN 1901, s. 233. Naturlandskapets omvandling i ett kulturlandskap. SMEDS Malaxb. 24 (1935).
KULTUR-LEDA, r. l. f. (i sht i högre stil) leda vid (det högre) kulturlivet. SCHÜCK Shaksp. 2: 216 (1916). I sjuttonhundratalets herdekväden .. ha vi att se utslag av samma kulturleda, som tager sig sina yttre, sociala uttryck i flykten från städerna. LAMM UpplRom. 1: 392 (1918).
– (7, 8) KULTUR-LIV. sammanfattning(en) av de (högre) kulturella livsyttringarna hos ett folk l. inom ett område o. d., kulturelit liv; vanl. med tanke företrädesvis på den andliga kulturen. EICHHORN Stud. 2: 154 (1869, 1872) Det är en fördel för vårt land, att dess kulturliv icke, som på en del andra håll i Europa, blivit koncentrerat enbart till huvudstaden. SvD(A) 1934, nr 264, s. 4.
KULTUR-LÅN hist. o. etnogr. om det förhållande att ett folk o. d. upptager kulturelement från andra folk (med annan kultur); vanl. konkret: lånat kulturelement. 2NF 12: 573 (1909). (Chang Kien) tillskrives även införandet av flera materiella kulturlån (odligg av vindruvor, hampa, valnöt). 3NF 4: 888 (1925).
KULTUR-LÄGE. (allmänt) kulturellt läge l. utvecklingsstadium. 2NF 17: 194 (1912). Det samtida kulturläget. GHT 1934, nr 271, s. 3.
KULTUR-LÄMNING arkeol. om bevarad produkt av äldre (ofta förhistoriska) tiders kultur; i sht i pl.; jfr FORN-LÄMNING. UpplFmT 16–18: 5 (1894). Viktiga ryska fynd af "gotiska" kulturlämningar. 2NF 34: Suppl. 494 (1922).
– (7, 8) KULTUR-LÖS. som saknar (högre) kultur. Det kulturlösa nomadfolkets språk. 2SAH 54: 103 (1878). KJELLBERG GrekRomK 34 (1932).
Avledn.:
kulturlöshet , r. l. f. Kulturlöshet och barbari. RYDBERG KultFörel. 1: 10 (1884). DN(A) 1932, nr 64, s. 4.
KULTUR-MAKT. vad som på ett betydelsefullt sätt invärkar på kulturen i ett land o. d.; betydelsefull kulturfaktor; stundom: (betydelsefull) kultur (varifrån inflytande utgår till andra kulturer). Denna romersk-italienska kultur, utbildad under grekiska intryck, blef dock en sjelfständig, en egen kulturmagt. SVEDELIUS Statsk. 3: 330 (1869).
Att teatern en gång varit en stark kulturmakt. AB(A) 1929, nr 294, s. 6 -
KULTUR-MARK.
[KULTUR-MARK.ssg 1]
1) (i fackspr.) till 1 o. 2: odlad mark; mark som användes till (lämpar sig för) växtodling. MosskT 1892, s. 14. Människan (har) allt mer vidgat sin direkta kulturmark, åker och äng. SvGeogrÅb. 1931, s. 201.
[KULTUR-MARK.ssg 2]
2) till 8: markområde på vilket kulturen satt sin prägel; (land)område med (gammal) kultur. SIMMONS FlKiruna 15 (1910). Kulturmarken består, utom av bebyggd mark, tomter och vägar, av åker, äng och betesmark. SMEDS Malaxb. 164 (1935).
KULTUR-MILJÖ. kulturell miljö. LANDQUIST Fröding 257 (1916). Slottens och Herregårdarnas kulturmnjö. Rig 1932, s. 108.
KULTUR-MINNE. minne från en äldre tids kultur; särsk.: från äldre tid bevarad sak (byggnad, skulptur, bruksföremål o. d.) av kulturhistoriskt värde. Landsm. 6: CXCVIII (1888). Italien med det påfliga Roma och alla dess kulturminnen från renässans, medeltid och forntid. WEIBULL LundLundag. 233 (1891). AB(A) 1934, nr 233, s. 4.
Ssgr:
kulturminnes-vård. 2NF 34: Suppl. 144 (1922). ST(A) 1930, nr 104, s. 7.
kulturminnes-vårdande, p. adj. Ur kulturminnesvårdande synpunkt. Rig 1918, s. 191. Därs. 1932, s. 140.
KULTUR-MINNESMÄRKE ~⁰⁰²⁰. om ngt som är bevarat från äldre tid o. (på ett värdefullt sätt) vittnar om dess kultur; värdefullt kulturhistoriskt föremål; kulturminne. Genom munkarnas och nunnornas afskrifvarflit ha till vår tid bevarats antikens litterära kulturminnesmärken. 2NF 14: 345 (1910). SvD(A) 1930 nr 198, s. 9.
– (7, 8) KULTUR-MISSION. viktig uppgift som ngn l. ngt fyller i fråga om spridande av (högre) kultur; förr stundom abstr., om den värksamhet varigm denna uppgift fylles. AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 2: 3 1856; abstr.). Konstens kulturmission. Nok 83: 90 (1927).
KULTUR-MUSEUM. kulturhistoriskt museum. TurÅ 1910, s. 199. DN(A) 1934, nr 42 s. 9.
– (7, 8) KULTUR-MÄNNISKA. människa som (tillhör ett folk o. d. vilket) lever på ett mera utvecklat kulturstadium; motsatt: naturmänniska l. primitiv människa; särsk. om (högt) bildad människa (med förfinade vanor o. litterära, konstnärliga l. vetenskapliga intressen o. d.). Phosph. 1811, s. 363. Städernas mer eller mindre polerade kulturmänniskor. SvD(A) 1933, nr 64, s. 12.
KULTUR-MÄRKE.
[KULTUR-MÄRKE.ssg 1]
1) till 8; om föremål som vittnar om att kulturen spridt sig till ett visst område. På andra sidan (viken) såg hon en halfförfallen brygga och längre upp reste sig en flaggstång och en hvit skorsten ur barrskogen. För rästen såg hon inga kulturmärken. ENGSTRÖM 1Bok 60 (1905).
[KULTUR-MÄRKE.ssg 2]
2) (i sht i högre stil) till 7 o. 8; om ngt som vittnar om att ngn har kultur l. bildning l. som utgör ett karakteristikon för (viss) kultur. Den ansvarsoch rättskänsla, vari vi vilja se ett svenskt kulturmärke. SvD(A) 1926, nr 257, s. 3. Därs. 1933, nr 287, s. 16.
KULTUR-MÄSSA, r. l. f. benämning på vissa av Nationalmuseum (efter en idé av R. BERGH) sedan 1919 i olika städer anordnade kulturella fester, omfattande konstutställning, teaterföreställningar, föredrag, musik m. m.; äv., i allmännare anv. Kulturmässan i Skara den 28 och 29 maj (1919). SvTidskr. 1919, s. 266. SvD(A) 1935, nr 316, s. 15.
KULTUR-NAMN. språkv. ortnamn som angiver sitt föremål ss. en kulturprodukt (ss. en bebyggelse- l. odlingsenhet o. d.) l. ss. sammanhängande med mänsklig värksamhet; motsatt: naturnamn. NordT 1884, s. 188. Uppl. 1: 410 (1903).
KULTUR-NATION, jfr -FOLK. STRINDBERG Hafsb. 46 (1890). SIWERTZ JoDr. 96 (1928).
– (7, 8) KULTUR-NIVÅ. kulturell nivå. Stå på en hög, låg kulturnivå. ANDERSSON Omfl. 32 (1897). SvGeogrÅb. 1931, s. 42.
KULTUR-OMRÅDE ~⁰²⁰.
[KULTUR-OMRÅDE.ssg 1]
1) område inom vilket viss kultur råder. Det europeiska kultarområdet. BOLIN Statsl. 2: 11 (1871). SvD(A) 1934, nr 68, s. 7.
[KULTUR-OMRÅDE.ssg 2]
2) område av kultur (kulturella livsyttringar), kulturellt område. SFS 1900, nr 63, s. 3. Kända högerpolitiker och representanter för olika kulturområden komma (på konferensen) att hålla föredrag i skilda ämnen. SvD(A) 1933, nr 33, s. 4.
KULTUR-OPTIMISM. motsatt: kulturpessimism; jfr -IDEALISM. 2NF 13: 1464 (1910). AÖSTERLING i STSD(A) 1937, nr 79, s. 6.
KULTUR-ORD. språkv. ord som uttrycker kulturbegrepp; ofta om lånord av detta slag. De vestfinska språkens kulturord. AHLQVIST 1871; boktitel). NordT 1929, s. 269.
KULTUR-ORGAN. om tidning l. tidskrift som ägnar stor uppmärksamhet åt kulturella frågor .. SYLWAN Kellgren 65 (1912). SvD(A) 1934, nr 334, s. 3.
KULTUR-ORT. ort med bebyggelse o. kultur; motsatt: obygd l. öken o. d.; särsk.: ort som utgör ett kulturcentrnm. PALMBLAD LbGeogr. 36 (1847). Staden (Sens), med dess stämning af gammal kyrklig kulturort och välmående fransk småstad. KyrkohÅ 1914, s. 401.
KULTUR-PERIOD. period i kulturens historia; tidsperiod som präglas av en viss kulturform l. ett visst kulturellt utvecklingsstadium; jfr -EPOK. ATTERBOM Minn. 136 (1817). IllRelH 42 (1924).
– (7, 8) KULTUR-PERSONLIGHET ~⁰²⁰⁰. l. ~⁰¹⁰². om högt (o. allsidigt) bildad person (som gjort betydande kulturella insatser). GHT 1895, nr 239 A, s. 2. Helsingforsuniversitetets språkfråga har föranlett ett stort antal finska kulturpersonligheter att yttra ett allvarligt varningsord till de finska språkivrarna. SvD(A) 1933, nr 296, s. 4.
KULTUR-PESSIMISM. åskådning enligt vilken den kulturella utvecklingen (på väsentliga punkter) går i livsfientlig riktning l. fortskrider mot allt sämre förhållanden för l. bland människorna; motsatt: kulturoptimism. BLANCK NordRenäss. 348 (1911). SvD(A) 1932, nr 59, s. 12.
KULTUR-PESSIMIST. jfr -PESSIMISM. LILJEDAHL Norström 2: 194 (1918). SvD(A) 1932, nr 59, s. 12.
– (1, 2) KULTUR-PLAN, sbst.¹, r. l. m. landt. plan för den odlingsvärksamhet som (under viss tidsperiod) skall bedrivas på en egendom (l. ett jordstycke); plan för en egendoms skötsel o. förvaltning. ARRHENIUS Jordbr. 1: 16 (1862). Bt- RiksdP 1894, I. 1: nr 30, s. 15.
– (7, 8) KULTUR-PLAN. sbst.², n. kulturellt plan. HAHR ArkitH 237 (1902). Den gamla bondbyn var upphöjd till ett högre kulturplan. Den var förvandlad till ett stadsliknande samhälle. MOBERG Rosell 53 (1932).
– (1) KULTUR-PLOG, skogsv. ett slags plog avsedd för markberedning vid skogskultur. MeddStyrMaskProfnA 55: 5 (1918). Därs. 62: 61 (1921).
KULTUR-POLITIK. politik som avser att tillgodose (den andliga) kulturens intressen l. att leda kulturlivet i viss riktning; kulturell (kulturfrämjande) politik. SvD 1897, nr 100 A, s. 1. Gustav III:s avancerade kulturpolitik. Därs. 1931, nr 186, s. 7.
KULTUR-POLITIKER. jfr -POLITIK. SvD 1897, nr 100 A, s. 1. En fennomansk kulturpolitiker. VTLifsfr. 24: 29 (1902).
KULTUR-POLITISK. jfr -POLITIK. DN(A) 1928, nr 344, s. 14.
KULTUR-PROBLEM. problem som gäller (vars lösande är av vikt för, invärkar på) kulturens allmänna gestaltning o. utveckling; problem av (allmänt) kulturellt intresse; kulturpolitiskt problem. NORSTRÖM Masskult. 105 (1910). Aktuella kulturproblem. SvD(A) 1932, nr 340, s. 6.
KULTUR-PRODUKT. produkt av värksamhet som faller inom den materiella l. andliga kulturens område; produkt av den kulturella utvecklingen; ofta om mera högtstående dylik produkt. Verd. 1890, s. 159. Ärlighet i köpenskap är en kulturprodukt som kommer genom erfarenheten. KJELLÉN Storm. 2: 234 (1905).
KULTUR-PROGRAM. program (riktlinjer) för kulturarbete l. kulturpolitik. VASENIUS Top. 1: 42 (1912). ST- SD(A) 1934, nr 97, s. 7.
KULTUR-PROPAGANDA. värksamhet som går ut på att skaffa ett land sympatier l. aktning gm att sprida kännedom om dess (andliga o. materiella) kultur (dess förnämsta kulturella insatser). 2NF 38: 1041 (1926). Den franska kulturpropagandan i Jugoslavien. SvD(A) 1935, nr 303, s. 24.
KULTUR-PSYKOLOG. jfr -FILOSOF, -KRITIKER. Nietzsche .. blev .. en av alla tiders främste kulturpsykologer. SvUppslB 19: 1121 (1934).
KULTUR-PSYKOLOGISK. jfr -PSYKOLOG. NoK 90: 115 (1928).
KULTUR-PÅVÄRKAD ~⁰²⁰ l. ~²⁰⁰, p. adj. särsk. (i fackspr.) om mark l. område: vars utseende l. beskaffenhet påvärkats av kulturen (i form av jordbruk, bebyggelse o. d.). Kulturpåverkad mark. SIMMONS FlKiruna 139 (1910). Alla öarna (i Blekinge skärgård) äro ytterst starkt kulturpåverkade. BotN 1925, s. 67.
KULTUR-PÅVÄRKAN ~⁰²⁰ l. ~²⁰⁰. kulturell påvärkan. Den kulturpåverkan som dessa bygder (kring Mälaren) vid tiden c:a 1000 erforo från Danmark. Uppl. 2: 459 (1908). Ymer 1934, s. 22.
KULTUR-PÅVÄRKNING ~⁰²⁰ l. ~²⁰⁰. kulturpåvärkan; nästan bl. i pl. ÖSTERGREN (1931).
KULTUR-RADIKAL, adj. o. sbst.
[KULTUR-RADIKAL.ssg 1]
1) adj.: som förbinder en radikal politisk uppfattning (på borgerlig grund) med ett starkt (o. fördomsfritt) kulturintresse. KLEEN Kvinn. 247 (1910). Den kulturradikala krets, som grupperade sig i glödande "livstro" kring Ellen Key. LAURIN 2Minn. 494 (1930).
[KULTUR-RADIKAL.ssg 2]
2) sbst.: person som är kulturradikal (i bet. 1). JÄNDEL Tappr. 25 (1918). Den grupp på den borgerliga sidan, som går under namnet kulturradikalerna. SvD(A) 1929, nr 345, s. 8.
KULTUR-RADIKALISM. jfr -RADIKAL 1. 3NF 1: 252 (1923). Den intelligensaristokratiska kulturradikalismen (före 1914). GHT 1933, nr 213, s. 3.
– (3) KULTUR-RAS, r. (i fackspr.) gm planmässig avel bildad djurras; särsk. landt. o. veter. om högt förädlad (i starkt specialiserad riktning omdanad) djurras (motsatt: landtras o. övergångsras). WRANGEL HbHästv. 981 (1886). SvUppslB (1933).
KULTUR-REPRESENTANT. (framstående) representant för (den andliga) kulturen l. ngt visst lands kultur. 2NF 36: 30 (1923).
KULTUR-REPRESENTATION. förhållande(t) att (för kulturpropaganda) representera ett lands kultur utomlands; sätt varpå ett lands kultur är representerat utomlands. Sverges kulturrepresentation i utlandet. DN(A) 1933, nr 308, s. 2.
KULTUR-RESERVAT. byggnadskomplex l. bebyggt (starkt kulturpåvärkat) område som enligt offentligt l. enskilt beslut skall bevaras i (väsentligen) oförändrat skick för att tjäna ss. ett kulturminnesmärke. SvD(A) 1930, nr 118, s. 5. Geijersgården och Ihregården kulturreservat. Därs. 1934, nr 295, s. 22 (rubrik).
KULTUR-RIKTNING i vilken kulturutvecklingen (ngnstädes l. under viss tid) rör sig; (för l. inom ett visst land l. viss tid karakteristisk) inriktning l. instälining i kulturellt avseende; riktning l. strömning inom kulturlivet; kulturströmning. Frey 1848, s. 65. Hvarje för ett visst tidskifte gängse kulturriktning. CLAËSON 2: 67 (1859). SvH 8: 267 (1905).
KULTUR-RÖRELSE. sammanfattning(en) av mera allmänt omfattade strävanden som gå ut på förvärkligande av ett visst (nytt) kulturprogram (l. vissa nya ideal på det kulturella området). Den storartade kulturrörelse, som plägar kallas renässansen. BOËTHIUS HistLäsn. 2: 361 (1898). SvD(A) 1931, nr 349, s. 1.
KULTUR-SAMHÄLLE ~⁰²⁰. på en högre kulturell nivå stående samhälle (stat, stad o. d.) l. grupp av kulturellt samhöriga samhällen (stater); i sg. best. ofta i totalitetsbem. Det svenska, västerländska kultursamhället. Om alla menniskor förvandlades till dygdemönster, skulle (enl. B. de Mandeville) kultursamhället förtvina. NF 10: 778 (1886). Han kände sig som medborgare i ett demokratiskt kultursamhälle. DN(A) 1930, nr 249, s. 16.
KULTUR-SAMMANHANG ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. kulturellt sammanhang. AntT 4: 105 (1872). Här (dvs. i systemet med enstaka gårdar i Värmland o. i det norska Östlandet) föreligger ett intimt kultursammanhang. Ymer 1922, s. 254.
KULTUR-SIDA.
[KULTUR-SIDA.ssg 1]
1) (numera mindre br.) sida av kulturen; kulturell sida (av historien o. d.). Verd. 1883, s. 46. Det vaknande intresset för kultursidan af historien. PedT 1899, s. 3.
[KULTUR-SIDA.ssg 2]
2) i tidning: sida som ägnas åt kulturella frågor. SIWERTZ JoDr. 161 (1928).
KULTUR-SJUKDOM ~⁰² l. ~²⁰. (numera föga br.) sjukdom som uppkommit l. vunnit större spridning i samband med en högre utvecklad kultur (l. som vunnit insteg hos ett naturfolk o. d. gm livligare beröring med kultiverade folk). Frey 1849, s. 554. Läkarne tala direkt om en mångfald kultursjukdomar, fallande mest inom luftvägarnas, könsorganens, nervernas och psykes områden. NOR STRÖM Masskult. 16 (1910).
[KULTUR-SJUKDOM.ssg 2]
2) bildl. (Tacitus') teckning av germanernas liv kom till som en protest mot kultursjukdomarna i hans egen samtid. BLANCK NordRenäss. 148 (1911).
KULTUR-SKANDINAV. jfr -SKANDINAVISM. LAURIN 3Minn. 382 (1931).
KULTUR-SKANDI-NAVISM. (särsk. i fråga om förh. efter dansktyska kriget 1864) skandinavism som inriktat sig enbart på kulturell växelvärkan de nordiska länderna emellan; motsatt: politisk skandinavism. SD(L) 1904, nr 22, s. 4. SvUppslB (1933).
KULTUR-SKATT. om (samling) föremål, tradition(er), litteraturalster o. d. av högt kulturellt (kulturhistoriskt) värde. RYDBERG KultFörel. 6: 397 (1888). Sedan Luthers tid voro .. (Tysklands) stora författares arbeten en gemensam kulturskatt. SvH IX. 2: 78 (1908).
KULTUR-SKEDE. skede i kulturens historia; jfr -EPOK, -PERIOD. De i Bohuslän så talrikt förekommande "hällristningarne", något af det märkligaste vårt land eger af minnen från förgångna kultarskeden. VLS 159 (1887).
KULTUR-SKIFTE. (numera föga br.) kulturskede. BEMALMSTRÖM 4: 149 (c. 1860). Konstskedenas och kulturskiftenas sammanhang. SvD 1900, nr 317, s. 4.
KULTUR-SKIKT.
[KULTUR-SKIKT.ssg 1]
1) arkeol. skikt i kulturlager; äv.: kulturlager. Rebau NatH 3: 149 (1879). Kulturskikten (i ett visst kulturlager) äro fyra. Ymer 1918, s. 57. NILSSON ArkeolUppt. 232 (1933).
[KULTUR-SKIKT.ssg 2]
2) etnol. bildl., om kulturstadium (med särskild tanke på dess historiska roll vid uppbyggandet av en mera utvecklad kultur); äv.: sammanfattning(en) av de kulturelement som inom en viss kultur l. kulturell utveckling höra till (representera) ett visst kulturstadium. 2NF 30: 516 (1920). För att förstå vår egen folkkultur i dess olika kulturskikt måste vi (osv.). Fatab. 1927, s. 195. Ymer 1931, s. 204.
[KULTUR-SKIKT.ssg 3]
3) befolkningsskikt som representerar ett visst kulturstadium. 2NF 38: 652 (1926). Svag förökning av det högsta kulturskiktet är en företeelse, som synes vara oskiljaktig från all högre kultur. HOFSTEN Ärftl. 2: 349 (1931).
KULTUR-SKILDRING. skildring av kulturella förhållanden; kulturhistorisk skildring. 2VittAH 29: 15 (1880, 1884) Grimmelshausens "Abenteuerlicher Simplicissimus" .. är en kulturskildring av rang, som ännu kan intressera. NoK 117: 190 (1933).
– (2) KULTUR-SKOG. skogsv. motsatt: naturskog. LAHT 1892, s. 123. Kulturskogarna (i södra Halland) ha förvandlat hela landskapskaraktären. NordT 1931, s. 33.
KULTUR-SKYDD, n. skydd av kulturen; fredande av värdefulla kulturföremål (kulturminnesmärken). Konst- och kulturskydd. BtRiksdP 1928, 3: nr 162, s. 3.
Ssg:
kulturskydds-arbete. SvD(A) 1933, nr 242, s. 9.
KULTUR-SKYMNING. om allmänt kulturellt förfall inom ett land l. den civiliserade världen. Ett symtom på begynnande kulturskymning. STRÖMBERG ModFrLitt. 67 (1928).
– (7, 8) KULTUR-SLÄKT. släkt med många kulturellt betydande medlemmar. Estlander, finländsk kultursläkt. 2NF 6: 1085 (1927). HELLSTRÖM Malmros 20 (1931).
KULTUR-SPALT. i tidning; jfr -SIDA 2. SIWERTZ JoDr. 206 (1928).
– (7, 8) KULTUR-SPRIDARE. om person l. institution o. d. Är icke teaterns förnämsta uppgift att vara kulturspridare och uppfostrare? SvD(A) 1922, nr 115 s. 11. Därs. 1930, nr 321, s. 14.
KULTUR-SPRÅK. språk som nått en sådan utveckling att det på ett tillfredsställande sätt kan tjäna uttrycks- o. meddelelsebehoven inom en mera utvecklad kultur; numera företrädesvis om vart särskilt av de olika kulturfolkens nationalspråk; i sht förr äv. om de bildades l. den högre kulturens språk i motsats till folkspråk, dialekter o. d. LEOPOLD 5: 173 (c. 1825). I Sverge (anses) den södermamländska munarten hafva höjt sig till landets skrift- och kultur-språk LÄFFLER Kons. 5 (1872). De stora kulturspråken. Fatab. 1927, s 129.
– (7, 8) KULTUR-STADIUM. kulturellt utvecklingsstadium. NILSSON Ur. 2: 170 (1865). De kulturstadier på vilka vi finna de primitiva folken äro i själva verket högst olika. IllRelH 12 (1924).
KULTUR-STAT. jfr -FOLK, -LAND 2. HWASSER VSkr. 3: 43 (1858). Det finns också de som förmena, att uppträden sådana som bolsjevikernas i Norrland äro en kulturstat ovärdiga. NDA(A) 1932, nr 243 s. 3
– (7, 8) KULTUR-STRÄVAN. strävan efter (högre) kultur; strävan av kulturell art; äv. konkretare. TT 1898, Allm. s.246. Vi se i amatörteatern en folklig kultursträvan. SvD(A) 1933, nr 202, s. 18
– (7, 8) KULTUR-STRÄVANDE, n. kultursträvan; numera bl. konkretare; i sht i pl. Verd. 1883, s. 36. S. opponerar mot kultursträvandenas ensidighet och obetigade supremati över livet. DN(A) 1932, nr 338, s. 6.
KULTUR-STRÖM. bildl., i fråga om kulturens spridning från område till område. Den friska kulturström, som genom ett utveckladt samfärdsväsende och tidens "populariserande" riktning ledts och ledes ut öfver landsbygden. NF 2: 858 (1877). Att en stark kulturström gått från kelterna till germanerna är.. oomtvistligt. NORDENSTRENG EurMänRas. 126 (1917).
KULTUR-STRÖMNING. bildl.: "strömning" l. "strömdrag" inom kulturen; kulturrörelse; kulturström. De stora kulturströmningarna. EICHHORN Stud. 2: 135 (1869, 1872) Teatems uppgift.. att hålla fönstren öppna mot aktuella idéer och kulturströmningar ute i världen. DN(A) 1934, nr 86, s. 5.
– (7, 8) KULTUR-STÅNDPUNKT ~⁰², äv. ~²⁰. jfr -STADIUM. En låg kulturståndpunkt. BOLIN Statsl. 2: 375 (1871). SvGecogrÅb. 1952, s. 132.
– (4) KULTUR-SUBSTRAT. (i fackspr.) i fråga om renodling av bakterier: fast l. flytande ämne som innehåller den gm odlingen uppkomna samlingen av bakterier. SUNDBERG Mikpoorg. 29 (1895). LAHT 1924, s. 244.
– (1) kulturskydds-TEKNIK. (i sht i fackspr.) lära(n) om mekaniska åtgärder (t. ex. utdikning) för varaktigt höjande av jords alstringsförmåga. ULLBERG Reseber. 3 (1901). SvStatskal. 1990, s. 727.
– (1) KULTUR-TEKNIKER. (i fackspr.) jfr -TEKNIK. MosskT 1888, s. 371. SD(A) 1915, nr 62, s. 1.
KULTUR-TIDNING. (stor) tidning som ägnar stor uppmärksamhet åt kulturella ämnen (o. därmed övar ett stort kulturellt inflytande). Fyris 1894, nr 1, s. 1.
KULTUR-TIDSKRIFT ~⁰², äv. ~²⁰. jfr -TIDNING. Vår erkänt förnämsta kulturtidskrift, "Ord och Bild". SvD(A) 1931, nr 186, s. 8.
KULTUR-TILLGÅNG ~⁰², äv ~²⁰ kulturell tillgång. SvD(A) 1930, nr 115, s. 6.
KULTUR-TILLSTÅND ~⁰² l. ~²⁰ ( kultur- 1817 osv. kulturs-c. 1825–1884)
[KULTUR-TILLSTÅND.ssg 1]
1) landt. till 1 a: tillstånd vari odlad jord befinner sig. QLm. I. 4: 52 (1855). Vetet är ju en fordrande växt, som sätter stora krav på jordens kulturtillstånd. LAHT 1928, s. 86
[KULTUR-TILLSTÅND.ssg 2]
2) till 8: tillstånd vari en kultur befinner sig; tillstånd i kulturellt avseende. PoetK 1817, 1: 33. När korstågeperioden började, voro Syrien och Palestina ännu i ett blomstrande kulturtillstånd. RYD BERG KultFörel. 6: 250 (1888).
KULTUR-TRADITION. vad som l. kulturelit avseende (särsk. i fråga om seder o. bruk, kunskaper o. allmänna kulturella intressen) fortplantas från släkled till släktled,; kulturell tradition; äv. abstrsktare. SÖDERHJELM ItRenäss. 33 (1907). Det gällde att förstärka och konsolidera latinlinjens humanistiska karaktär och därmed åter knyta an till gammal förnämlig svensk kulturtradition. SvD(A) 1934, nr 279, s. 4
– (7, 8) KULTUR-TRÖTT. (i vitter stil) för vilken (det förfinade) kulturlivet o. dess fordringar kännas som en börda; trött på kulturen. En kulturtrött tid. SCHÜCK VLittH 1: 256 (1899). CASTRÉN Creutz 139 (1917).
– (7, 8) KULTUR-TRÖTTHET ~⁰~², äv. ~²⁰. jfr -TRÖTT, LAMM Oxenst. 1 (1911). Form 1933, s. 9.
KULTUR-TÄNKARE. jfr -FILOSOF, -KRITIKER. LANDQUIST EKey 5 (1909). NDA(A) 1931, nr 267, s. 1.
KULTUR-UPPGIFT ~⁰² äv. ~²⁰ (större l. viktig) uppgift av kulturell art. WIKNER Vitt. 193 (1880). SvD(A), 1935, nr 321, s. 4.
KULTUR-UTBYTE ~⁰²⁰. (gm studier, resor m. m. åstadkommet) utbyte6 av kulturella impulser o. d. mellan olika områden (länder). Uppf. 2: 313 (1906). Ökat estniskt kulturutbyte med Sverige. SvD(A) 1934, nr 273, s. 11 (rubrik).
KULTUR-UTPOST ~⁰² äv,; ~²⁰.. (i vitter stil) kulturell utpost. Nordens gamla kulturutpost i norr (dvs. Island). NordT 1926, s. 11. Fennia XLIX 4: 64 (1929).
KULTUR-UTVECKLING ~⁰². en viss kulturs l. den mänskliga kulturens utveckling l. framåtskridande; kulturell utveckling. SVEDELIUS Statsk. 2: 19 (1868). Den hast och oro, som i vår tid präglar kulturutvecklingen i dess helhet. SvD(A) 1932, nr 353, s. 4.
KULTUR-VAGGA, r. l. f. (i sht i vitter stil) plats l. område varifrån knlturen ngnstädes spridt sig; stundom allmännare: kulturcentrum. RAMSAY Barnaår 7: 119 (1906). Medelpad var kulturvagga re'n anno 400. DN(A) 1935, nr 81, s. 1 (rubrik).
– (2) KULTUR-VARIETET. odlad (gm odling uppkommen) varietet av en växt. ELFVING Kultur. 45 (1895). JÖNSSON Gagnv. 106 (1910).
KULTUR-VETENSKAP ~⁰⁰² äv. ~²⁰⁰
[jfr t. kulturwisseschaft]
[KULTUR-VETENSKAP.ssg 1]
1) var särskild (l. sammanfattningen) av de vetenskaper vilka behandla olika sidor i den mänskliga kulturen (särsk. den andliga kulturen); förr stundom: kulturhistoria. NordT 1884 s. 242. Geografien är både natur- och kulturvetenskap, en syntes av båda. SvGeogrÅb. 1929, s. 238
[KULTUR-VETENSKAP.ssg 2]
2) allmännare: vetenskap som icke faller inom naturvetenskapens ram. NORSTRÖM RelTank. 211 (1912). 2NF 32: 96 (1921).
KULTUR-VIND, r. l. m. (i vitter stil) bildl.; jfr -STRÖMNING. (SCHÜCK o.) WARBURG 2LittH IV. 2: 300 (1916). Den kulturvind som blåser i Ryssland. SvD(A) 1952, nr 170, s. 5.
KULTUR-VÅG; pl. -or. (i vitter stil) bildl.; jfr -STRÖMNING. LINDBERG Hårdn 115 (1900). Då kännedomen om åkerbruket för sex årtusenden sedan bröt in som en mäktig kulturvåg över Norden. Fatab. 1927, s. 18
KULTUR-VÅRD. vård av l. omvårdnad om kulturen; kulturminnesvård. SFS 1920, s. 2066. TurÅ 1933, s. 18.
KULTUR-VÅRDANDE, p. adj. jfr -VÅRD. offentlig eller enskild kulturvårdande institution, såsom museum eller hembygdsförening. SFS 1927, s. 175.
KULTUR-VÅRDARE. jfr -VÅRD. SvD(A) 1933, nr 81, s. 3
KULTUR-VÄG. (i vitter stil) väg för kulturförbindelser l. för kulturens spridning. QUENNERSTEDT StrSkr. 2: 349 (1903, 1919) Har Östergötland måhända redan under stenåldern haft Lagan till kulturväg? Rig 1920, s. 163.
KULTUR-VÄRDE.
[KULTUR-VÄRDE.ssg 1]
1) landt. till 1 o. 2: (en jordarts l. en v.xts) värde ur odlingssynpunkt. (Åkerbruskemien) är numera oumbärlig för bestämmandet af alla slags jordarters kulturvärde. 1878, s. 43. De egenskaper hos dem (dvs. kultur- växterna) som betinga deras kultuvärde. LAHT 1892, s. 70.
[KULTUR-VÄRDE.ssg 2]
2) till 7 o. 8: (vad som utgör ett) värde ur kultnrell synpunkt; värde för kulturen; kulturellt värde. BOLIN Stalsl. 2: 340 (1871). Det är driften att skapa nya kulturvärden.., som gör den sanne kulturpolitikern. SvD 1897, nr 100 A, s. 1. En enig opinion har.. slagit vakt kring det kulturvärde och den pärla i Uppsala stadsbild som Geijersgården utgör. Därs. 1934, nr 98, s. 3.
KULTUR-VÄRK, n. kulturellt betedelsefullt värk (i abstrakt o. konkret bet.). Det arbete, lagkommittéen med detta sitt stora förslag till ny civillag och ny kriminallag utfört, torde vara bland de mest betydande kulturverk, som utförts i vårt land. WARBURG Richert 1: 252 1905; i fråga om civillagsförslaget av år 1826 och kriminallagsförslaget av år 1832).
– (7, 8) KULTUR-VÄRLD. sammanfattning(en) av de delar av jorden ("världen") där (vid viss tidpunkt) en högre (andlig o. materiell) kultur råder; äv.: (det) område (ofta ett antal sammanhängande länder, en världsdel o. d.) inom vilket en på visst sätt beskaffad (högre) kultur råder; äv.: sammanfattning(en) av jordens l. ett visst (större) områdes kulturellt högtstående människor l. av de kulturella krafterna o. livsyttringarna inom ett område; i sht i sg. best. l. i sådana uttr. som vår kulturvärld, ett lands kulturvärld o. d. Alla dessa land (dvs. Meopotamien, Syrien m. fl.) hafva så långt historia och saga minnas legat inom omfånget af den vestasiatiska kultuverlden. SVENSÉN Jord. 147 (1885). Bland de skaror, som strömmade till de heliga spelen i Olympia, märktes alltid många av eliten ur Greklands kulturvärld. GRIMBERG VärldH 2: 213 (1927).
– (4) KULTUR-VÄTSKA bakter. jfr -SUBSTRAT. SUNDBERG Mkroorg. 62 (1895). PETTERSSON Bakt. 187 (1926).
– (3) KULTUR-VÄXT, r. l. m. växt som (i större skala) odlas på grund av den nytta människan kan draga av densamma l. av dess produkter; jfr GAGN-VÄXT. Alm. 1852, s. 40. De vigtigaste kulturväxterna. ELFVING 1895; boktitel. NFMånKr. 1938, s. 133.
– (1) KULTUR-YTA. (i fackspr.) odlad markyta (jordareal). Gharbieh.., egyptisk provins.. i Nildeltat,.. har en kulturyta af 6,062 kvkm. 2NF 9: 1104 (1908). SvGeogrÅb. 1928, s. 37.
KULTUR-YTTRING. (i sht i vitter stil) yttring av kultur. GÖRANSSON UndersRel. II. 2: 9 (1966). Konsten är den kulturyttring som (osv.). SvSlöjdFÅb. 1928, s. 48.
KULTUR-ÄNDAMÅL ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. kulturellt ändamål; i sht i pl. FEILITZEN Real. 3: 5 (1885). Anslagen för kulturändamål, eller vad vi kalla åttonde huvudtiteln. SvD(A) 1934, nr 14, s. 4.
KULTUR-ÄNG. landt. (naturlig) äng med vilken vissa åtgärder vidtagits för att den skall giva ett bättre bete l. en större avkastning. ArkBot. III. 4: 44 (1904). Ymer 1933, s. 37. B (†): KULTURS-ANSTALT, -GRAD, -TILLSTÅND, se A.