KUMMIN kum³in² (Anm. Ordet hade i ä. tid stundom huvudtonen på den då långa andra stavelsen), r. l. m. (TullbSthm 1535, s. 24 a, osv.). äv. n. (SERENIUS Iiii 3 b (1757), ÖSTERGREN (1931)); best. -en, ss. n. -et; förr äv. KUMMEL,
sbst.², l. KUMMIL,
r. l. m. ( komjan c. 1795–1870. kommel 1874 (fr. Hälsngl.). kommen, kommin 1755 (fr. Västergötl.) – 1816. komming 1890 (fr. Dalsl. o. Västergötl.) – 1926 (fr. Välsterb.). kummel(l), kumel(l) c. 1655–1809. kummen, kumen (cu-) 1602–1896 (fr. Åland). kummil(l), kumil(l) (cu-) 1639–1893 (fr. Uppl.). kummin (kumin, cumin(e), -ijn) 1526 osv. kumming, kuning 1613 – 1843. kuminj 1555. kymel 1697–1727. kåmming 1762 – 1914 (fr. Jämtl.). kömin 1637 ) [fsv. komi(i)n, kumin, sv. dial. kommen, komjan, kummel m. fl. former; liksom d. kommem av mnt. komen, komĭn; jfr fht. kumin, jämte (med dissimilation) kumil, t. küm- mel, feng. cymen, eng. cummin, fr. cumin; ytterst av lat. cuminum, av gr. κύμινον, trol. av semitiskt urspr. Formerna kummel, kummil osv. bero på invärkan från t., när icke inhemsk dissimilation i föreligger. Formen komjan beror möjl. på anslutning TIMJAN]
[KUMMIN 1]
1) växten Cuminum Cyminum Lin., äv. (särsk. koll.), i sht ( uttr. romersk (jfr 4 a), vit kummin, om vätens ss. krydda o. läkemedel använda delfrukter. Tijende aff mynto, dill, och kwmin. Mat. 23: 23 (NT 1526).
Romisk Kumin. BOLAVI 168 b (
1578).
Hvit kummin. LINDGREN Läkem. (
1902).
JÖNSSON Gagnv. 248 (
1910). – jfr
KUNGS-,
PEPPAR-,
SPIS-KUMMIN. – Ordet uppfattas i sin bibliska anv. allmänt ss. liktydigt med
2. E. FRIES framhöll i BotUtfl. 3: 212 (
1864) att kummin egentligen var namn på Cuminum Cyminum Lin. o. angav kummil ss. namn på Carum cavi Lin. (se
2.
[KUMMIN 2]
2) väten Carum carvi Lin.; äv. (särsk. koll.) om växtens ss. krydda o. läkemedel använda delfrukter. TullbSthm 1535, s.
24 a. Brödhet skal man haka medh beredda Coriander, Cumen och Anijs.
LERICI Pest. A
3 b (
1602).
KEYLAND Allmogekost 1: 192 (
1919). jfr
BRÖD-,
VILD-KUMMIN.
[KUMMIN 3]
3) om kumminbrännvin. Ta en sup Kummil och Skorpa begär. BELLMAN (SVS) 1: 32 (
c. 1770,
1790). CIHALLMAN
64 (
1775).
Hej, kummin och pickardång! KARLFELDT FridLustg. 123 (
1901).
DAHLBÄCK Åb. 153 (
1914). jfr
HONUNGS-KUMMIL o.
SÖT-KUMMIN.
[KUMMIN 4]
4) om vissa växter som mer l. mindre likna kummin (i bet. 1 o. 2. jfr HAR-, RUND-, JORDKUMMIN. – särsk. [KUMMIN 4.a]
a) växten Nigella sativa Lin., svartkummin; äv. (särsk. koll.), i sht i uttr. svart, äv. romersk (jfr 1) kummin, om växtens ss. krydda o. läkemedel använda frukter. Swart kumin. VarRerV58 (1538); möjl. ssg. Römisk Kumijn. FRANCKENIUS Spec. C
3 b (
1659).
Swart Kummel. ApotT 1698,
s. 73.
LINDGREN Läkem. (
1902). jfr
SVART-KUMMIN.
[KUMMIN 4.b]
b) (
†)
i uttr. utländsk (stor) kummel, om (delfrukterna av) växten Siler trilobuin Scop.; jfr HAVRE-KUMMIL. FRANCKENIUS Spec. D
3 b (
1658,
1659)
[KUMMIN 4.c]
c) (
†)
i uttr. kretisk(t) kummin, om växten Daucus Carota LIn., vils morot. FRANCKENIUS Spec. B
3 a (
1659).
SERENIUS Iiii 3 h (
1757).
Ssgr.:
A
:
–
KUMMIN-BLOMMA,
sbst.¹ (sbst.² se sp. ³¹91). ( kummin- c. 1600 osv. kummine- 1578–1643) särsk.
[KUMMIN-BLOMMA.ssg 1]
1) till 1; särsk. i uttr. romersk kumminblomma. Fyra lod Romersk Kuminblomma. Oec. 221 (
1730).
[KUMMIN-BLOMMA.ssg 2]
2) till 2. BOLAVI 75 b (
1578); möjl. till
1. För Styngh. skall man tagha Kumminblomma som seer uth som Hwijt Khål.
OMARTINI Läk. 26 (
c. 1600).
– (2; jfr 3)
KUMMIN-BRÄNNVIN.
kryddat med kummin. BoepptSthm 1672,
s. 666 b, Bil. KJELLIN
635 (
1927).
– (
2)
KUMMIN-BRÖD.
kryddat med kummin. LIND (
1749).
–
(1, 2, 4 a) KUMMIN-FRÖ. särsk. (
numera icke i fackspr.)
till 1, 2, om delfrukt av kummin. BOLAVI 176 b 1578;
till KUMMIN
1.
– (jfr
2)
KUMMIN-GRÄS. (
numera bl. i vissa trakter,
starkt bygdemålsfärgat)
== KUMMIN 2. HAARTMAN Sjukd. 3 (
1759).
Väterb. 1926,
s. 271..
– (
2)
KUMMIN-HAGE.
( kummin- 1744 osv. kummins- 1752) (
förr)
(inhägnat) jordstycke där kummin odlades. VetAH 1744 s. 234.
Här blomma kumminhagarna till älsklig likör. KARLFELDT FlPom. 17 (
1906).
– (
2)
KUMMIN-HALM. (
†)
koll., om stjälkar av kumminväx ten. VetAH 1744,
s. 236 – (
2)
KUMMIN-LIMPA. (
i sht förr)
jfr -BRÖD. DA 1824,
nr 3, s. 2.
– (
2)
KUMMIN-MAL.
zool malfjärilen Depressaria nervosa Hw., vars larver leva bl. a i kumminväxtens blomställningar. 1Brehm III. 2: 108 (
1876).
–
(1, 2, 4 a) KUMMIN-OLJA;, r. l. f. av kummin erhållen flyktig olja använd (numera särsk. i bet.
2) till kryddning av brännvin, vid likörberedning, i sht förr äv.
farm. [KUMMIN-OLJA.ssg 1]
1) till 1; äv. i uttr. romersk kumminolja. UTTERMAN Ertmann C
1 b (
1672); möjl. till
3. ApotT 1698,
s. 53.
KEYSER Kemien 3: 300 (
1876).
[KUMMIN-OLJA.ssg 2]
2) till 2. LIND (
1749).
ROTHOF 264 (
1762).
[KUMMIN-OLJA.ssg 3]
3) [jfr t.
schwartzkümmelöl (†) till
4 a, i uttr.
, s.
56 – (
1,
2)
KUMMIN-OST.
skummjölksost kryddad med kummin. BoupptSthm 1680,
s. 441 b Bil.
– (
2)
KUMMIN-SOPPA,
r. l. f. krydda(i med kummin. LIND (1749). LANGLET Husm. 956 (
1884).
– (
1,
2)
KUMMIN-TE,
n. (
förr)
ss. läkemedel användt 'te' (avkok) på kummin. STRÅLENHIELM Ymp. 61 (
1751).
–
(1, 2, 4 a) KUMMIN-VATTEN.
farm. urspr.: destillat av kummin; numera om vattenlösning av kumminolja. STRÅLENHIELM Ymp. 61 (
1751).
SvUppslB 16: 289 (
1933).
–
(1, 2, 4) KUMMIN-VÄXT,
r. l. m. särsk.
till 2. VetAH 1741,
s. 213.
–
(1, 2, 4) KUMMIN-ÖRT.
== -VÄXT. WESTE FörslSAOB (
1823).
B
(
†):
C
(
†):