KUNSKAP kun³~ska²p, förr äv. KUNDSKAP (ku'ndekap WESTE), i bet. 1–6 o. 8 r. l. m. l. f. (Ef. 1: 17 (NT 1526 osv.) ((†) n. G1R 8: 149 (1552; i bet. 5), SkrGbgJub. 6: 177 (1590: kundskap, pl.; i bet. 5) ), i bet. 7 o. 9 m.||ig. (SVART G1 93 1561, NORDBERG C12 1: 545 (1740)) l. n. (2SthmTb. 1: 90 1545, GUSTAF II ADOLF 498 (1625)); best. -en; pl. -er (G1R 9: 199 1534 osv.) , ss. n. äv. == (se ovan). ( kun- (-w-) 1524 osv. kund(h)- 1526–1807. kun(d)t- 1526–1621. kundz- 1555–1570 -schap, 1584–1627. -skap (-scap, -skaap) 1524 osv. -skapp 1583–1690. -skafft(h)er, pl. 1540 (i bet. 8) – c. 1580 (i bet. 5). – Jfr formavd. under KUNSKAPARE)

[fsv. kunskaper, motsv. d. kundskab; efter mnt. kuntschap o. mht. kuntschaft, t. kundschaft; till stammen i fsv. kunder, kunnig, känd (jfr KUND, adj.); jfr KUNNA v.¹-², KUNNIG]

[KUNSKAP 1]

1) förhållande(t) att veta ngt l. att hava närmare kännedom om ngt l. att vara bevandrad l. hemmastadd på olika erfarenhetsområden, vetande, kännedom, kunnighet; ofta konkretare, dels om enskilt medvetenhetsinnehåll som innebär ett vetande om ngt, dels om summan av vad man vet om ngt l. på ett l. flera olika erfarenhetsområden; särsk. i fråga om (systematiskt, omfångsrikt) vetande som inhämtats gm studier l. yrkesutövning o. d. (o. som innebär en fördjupad insikt i tingens l. livsföreteelsernas allmänna väsen o. sammanhang). Kunskap är makt

[jfr eng. knowledge is powr]

. Christi kerlek, th en doch all kundscap öffuergåår. Ef. 3: 19 (NT 1526; LUTHER: erkentnis). (Till den h. skrifts förståelse hör bl. a. att) hafua .. en nödtorfftig kundskap vthi thet Hebraiska och Grekiska tungomåål. KOF 1: 192 (1575). Til Tryckfrihetens vård skola Riksens Ständer vid hvarje Riksdag förordna Sex för kunskaper och lärdom kände män. RO 1810, & 65. och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap .. men icke hade kärlek, så vore jag intet. 1Kor. 13: 2 (Bib. 1917; NT 1526: all ting förstodhe). Hon visste hur tArvligt och dåraktigt människor vanligen betedde sig, men hon höll den kunskapen stolt åt sidan. LAGERLÖF Troll 2: 9 (1921). Damerna i Söderås .. kommo .. underfund med hennes (dvs. fru Malmros 27 absoluta brist på kunskaper. HELLSTRÖM Malmros 27 1931. – jfr ALL-, APPROBATURS-, BARN-, BIBEL-, BOK-, BOKSTAVS-, DETALJ-, ELEMENTAR-, FACK-, FORN-, FORNTIDS-, FÖR-, FÖRE-, FÖRFATTNINGS-, GRUND-, HEMBYGDS-, HÄST-, HÄVDA-, KRISTENDOMS-, KYRKO-, LAG-, LATIN-, LAV-, MINNES-, MYNT-, MÄNNISKO-, REAL-, RUN-, SAK-, SKOL-, SPRÅK-, VÄRLDS-, VÄXT-, YRKES-, ÖRT-KUNSKAP m. fl. – särsk. a) med begreppet på olika sätt fattat o. modiflerat i vetenskapligt (särsk. filosofiskt) fackspr. Det således, som först gör alla våra åskådningar til tankar, så at af dera kan blifva en kunskap, är medvetandet af identitet uti våra apprehenderade och reproducerade föreställningar. LUTTEMAN Schulze KantCrit. 40 (1799). All egentlig kunskap är (enligt John Locke) förnimmande af våra förestäliningars öfverensstämmelse eller strid; den går ej vidare än våra föreställningar. BOSTRÖM 2: 90 (1838). Med ordet kunskap .. förstås hvarje sats, som innehär ett vetande om något, d. f. d. v. s. ett klart och tydligt medvetande af någonting. CLAËSON 2: 363 (c. (1859). Om kunskapens möjlighet. BURMAN (1872; boktiten. När vi tänkt öfver förhållandet mellan religion och filosofi, ha vi ledts till att anse den religösa kunskapen som sann helhetsuppfattning. GÖRANSSON UndersRel. II. 2: 266 (19006). Theoria 1936, s. 132. jfr BEGREPPS-, ERFARENHETS-, FÖRNUFTS-, SINNESKUNSKAP. b) (†) med en genitiv l. ett possessivpronomen angivande ngn l. ngt om vilken l. vilket man har (l. får) kunskap. (Du skall) geffua hans folk salughetennes kundscap, medh theres synders förlatilse. Luk. 1: 77 (NT (1526). Ef. 1: 17 (Därs.). Ingen sanskyldig lärdom består i språks kunskap. HOF PhilosGr. 10 (1782). Den instängde enslingen (dvs. Samuel Ödmann) hade mycket att säga dem(som han föreläste för), i tungomåls uttydning, folks och länders kunskap, Guds kunskap. WALLIN Vitt. 2: 352 (1837). c) med av prep. inledd bestämning angivande ngt varom man har (l. får) kunskap (l. som man förstår sig på). α) (†) i förb. med prep. av (jfr d ). SCHÜCK VittA 1: 157 (i handl. fr. (1647). De kunskaper Jag af utrikes ärenderne har. AdP 1789, s. 933. – särsk. i uttr. taga kunskap av (ngt), taga närmare kännedom om (ngt), taga del av (en skrivelse o. d.); jfr . Alldenstundh man gärna togo, i detta måhlet, kunskap af det af honom uprättade Uhrwärkedt uthj Wexiö domkyrkio. VDAkt. 1663, nr 399. At .. Herlin och frih. Gyllenstierna skulle anmodas sedermera av handlingarne taga kunskap. WEDBERG HD 218 (i handl. fr. 1793. β) i förb. med prep. om (jfr d ). Kyrkol. 1686, Föret. s. 2 b. Min kunskap om Karl XII:s tidehvarf (var) alltför ofullständig, för att jag skulle kunnat lyckas att däruti förlägga en historisk roman. DE GEER Minn. 1: 118 (1892). – särsk. α') (†) i uttr. taga kunskap om (ngn l. ngt), taga närmare kännedom om (ngn l. ngt); jfr slutet. RUDBECK Bref 15 (1662). Taga kundskap om Cassans tillgångar. VDAkt. 1784, nr 33. TEGNÉR (WB) 5: 460 1825. β') (†) i uttr. komma under kunskap om (ngt), komma till förstdelse av (ngt), komma underfund med (ngt). (Man) hade .. bort komma under kunskap om oriktigheten af det .. sätt, på hvilket man stod i beråd att författa kyrkoväsendet. KyrkohÅ 1908, s. 156. (c. 1780. γ) (†) ; se dock slutet) i förb. med prep. (up)på. (Gud) haffuer giffuit migh en wiss kundskap på all ting. Vish. 7: 17 (Bib. (1541). HÖPKEN 1: 217 1745. – särsk. (i bibeln o. därav påvärkat spr.) i uttr. kunskapens träd på godt och ondt, det träd i Edens lustgård vars frukter meddelade förmågan att skilja mellan godt och ondt. 1Mos. 2: 17 (Bib. 1541. jfr: I öfverflöd har jag mitt lystmäte fått / Af kunskapens träd, så på ondt som på godt. WALLIN Vitt. 2: 106 (1821). d) (numera föga br.; se dock ) med särskild tanke på att man vet l. känner till ngt gm meddelande från andra l. att det vetande man har företrädesvis galler förhållandet att ngn l. ngt existerar (har existerat) l. att ngt försiggår (har försiggått) o. d.: vetskap, kännedom. Träder någor i Gifte med annan som gifft är, och ey hafft någon kundskap, at den samma förut warit gifft (osv.). ABRAHAMSSON 257 (1726; efter handl. fr. (1713). Detta har skett utan min kunskap. WESTE FörslSAOB (1823). John Hall hade ej rättighet att utan Backmans kbnskap .. ingå uti någon förlikning .. ELKAN Hall 490 (1899). (†) Allt dem (dvs. de båda väninnorna) gemensamt var. Sin kärlek ensamt än / Fördolde Hermini för kunskap af sin vän. JAOXENSTIERNA 5: 181 (c. 1817. – särsk. α) (i sht i skriftspr., fullt br.) i uttr. (låta) komma till ngns kunskap; förr äv. (låta) komma till allmän kunskap. (Sv.) Låta komma till allmän kundskap, (fr.) publier, rendre public. WESTE (1807). Af sådana Beslut (i ministeriella mål) må Konungen låta til Stats-Rådets kunskap komma, hvad honom nyttigt synes. RF 1809, & 11. Det har kommit till min kunskap, att ... ÖSTERGREN 1931. β) (†) i uttr. vara i l. under ngns kunskap, vara känd av ngn. Skulle någon sådan (person, wara j min högdtähr. K. Brod. kundskap, recommenderar jag honom affairen (dvs. tryckningen av Dahlbergs stick).. till det bästa. SCHÜCK VittA 3: 304 (i handl. fr. (1684). Hvad ambassadeuren Korff .. förklarat, är redan under hvar mans kunskap. HÖPKEN 2: 37 1746. γ) med av prep. inledd bestämning angivande ngt varom man har vetskap. α') (†) i förb. med prep. av (jfr c ) l. till, i uttr. veta kunskap av l. till (ngt), hava kännedom om (ngt). SkrGbgJub. 6: 463 (1600). Någon .., som föruthan skrifftefadren af synden kunskap wiste. KOF II. 2: 65 (c. 1655. β') (numera mindre br.) i förb. med prep. om (jfr c ; särsk. i uttr. hava l. få kunskap om (ngt). RUDBECK Bref 285 (1685). Är rätter inländsk arfvinge inrikes, doch så fierran boende, at han om arrvet ej kunskap hafva kan,.. tå skal Domaren honom thet veta låta. ÄB 15: 4 (Lag 1734. Tyvärr fick Charles II otvetydig kunskap om idyllen (dvs. kärleksförhållandet mellan hertiginnan av Cleveland o. Jack Churchill). HAGBERG VärldB 86 (1927). 2) (numera knappast br.) om färdighet l. skicklighet l. övning i ngt. Efter som jag tilförene i Dantzig hade förskaffat mig någon kunskap vti ridande, fächtande och ringande. HUMBLA Landcr. 83 (1740). jfr BOKLÄSNINGS-, LÅS-, SKRIV-, SLÖJD-, VAPEN-, YRKES-KUNSKAP. 3) (numera bl. i ssgr) kunskapsområde, vetenskap, forskning(sgren), (läro)ämne, fack; jfr KUNSKAPS-ART 2, -GREN m. fl. Till hielpreda i denne kundskap (dvs. att känna allahanda malmsorter) tjena .. v. Linnées systemata naturæ,.. Wallerii och v. Bromela Mineralogier (m. m.). Landtmförordn. 31 (1765). De så kallade vittra kunskaper (be- hövde i Sverge) den förbättring, hvarföre de i många delar hade at tacka Christinas tidehvarf. SCHÖNBERG Bref 2: 131 (1778). Han har till Vitterhet .. äfven hänfört de kunskaper, hvilka tjena Vältalaren och Skalden endast till grund och förberedelse, och således äro för dem en propædeutik såsom Språkläran, Historien, Philophien. LIDBECK Anm. 8 1796. jfr ANTIKVITETS-, AUTOGRAF-, BIBEL-, BOK-, BÄRGS-, DJUR-, FEJDE-, FISK-, FOLK-, FORN-, FORNTIDS-, FÖRFATTNINGS-, HEMBYGDS-, HIMMELS-, HÄST-, HÄVDA-, JAKT-, KRISTENDOMS-, LAGLAV-, MYNT-, NATUR-, RUN-, STATS-, VÄXT-, ÖRT-KUNSKAP m. fl. 4) (†) förhållandet att vara bekant med l. umgås med ngn; (närmare) bekantskap, umgänge, beröring; förtroligt förhållande till ngn l. mellan ngra; äv. i fråga om beröring mellan olika länder o. d. Cöpmæn som han haffwer kwndskap met. G1R 3: 346 (1526). Aff (evan- gelisten) Johanne är thet klart, at Andreas förr kom j Christi kundskap än Petrus. LPETRI 3Post. 3 a (1555). Effter kunskap och handel, på then tijden (dvs. Olof Skötkonungs tid) mellan thenna riiken (dvs. Sverge o. England, varit hafver. DENS. Kr. 53 (1559). Wij nu först på een Käller gåå, / Ther wij tå kundskap göra må. BRASCK FörlSon. G 4 a (1645). Biörn .. haliken war uti wänskap och Bundskap med Drottning Astrid, och henne til slächten något skyld. PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 700 (1697). – särsk. om erotiskt förhållande. (Konung Valdemar) kom på thet sijdzsta i sådana kundtskap med henne (dvs. prinsessan Jutta) at han beleghrade henne och åtte itt barn med henne. OPETRI Kr. 81 (c. (1540). Huruledes han .. har begynt inlåta sigh i Vmgenge och kundskap med een Awinnes persohn Katharina Baaz wid nampn. VDAkt. 1662, nr 176. 5) (†) meddelande, underrättelse; upplysning G1R 4: 292 (1527). Atuj icke haffue nu j long tiid fåt j frå ider nogra tidender eller kundskaper med idra szendebud eller breffdragere. Därs. 10: 140 (1535). Gifwer någon kunskap til Fienden, straffes til Lijfwet. Krijgsart. 1621, & 77. Har och hustron icke den ringaste kunskap eller bref fådt ifrån honom sedan 1708. VDAkt. 1710, nr 355. Kära Fabian! jag saknar ännu från dig all kunskap om din lyckliga ankomst till Grönhamn. ALMQVIST AMay 28 (1838). – särsk. i uttr. bära (ngn) kunskap, giva (ngn) underrättelser l. upplysningar. PRYTE G1 D 1 h 1621. SPEGEL Dagb. 25 (1680). 6) (†) handlingen att inför rätta bära vittnesbörd om ngt l. att försäkra ngt; äv. konkretare: vittnesbörd . (I ärekränkningsmålet ville kä- randen förikas) m[edh] saa skel at ffor[screffne] marti[n] (dvs. svaranden) skal ko[m]ma til neste radzstugudag ooh giffwa ho[nom] kwnskap at han wet eÿ m[edh] ho[nom] a[n]net æn ære och got. OPETRI Tb. 12 (1524; uppl. 1929). SthmTb. 13/2 1574. 7) (†) vittne. Th[e]r war 2 kundskap opå, att for:ne Dirich sliige ordh sagth hade. 2SthmTb. 1: 90 1545. SkrGbgJub. 6: 443 1599. 8) (†) handlingen att "kunskapa" (se d. o. 3 a) l. speja l. spionera l. rekognoscera; spaning; rekognoscering; spionage. STIERNMAN Riksd. Bih. 9 (1540). Vij (gissa), att samme Aren haffver så väll nu som seneste resen varidt utskicket opå kundskap. G1R 26: 477 (1556). Någre få skepp woro i siön uppå kundskap. TEGEL E14 163 (1612). Agenten Beije utj Breslou (fick brev) att läggia sig på kundskap; KKD 9: 175 1706. PH 6: 3721 1755. 9) (†) "kunskapare" (se d. o. 1, spejare, spanare; äv. koll., om spaningstrupp o. d. Ath the altid haffue theris kundskap vthe, att få wetta, hwar samme skogztiuffuar äre. G1R 14: 93 1542; möjl. till 8. Hadhe och Kong. Götstaff sin bodh och kunskaap altijdh i Tysland, genom hwilkens scriffuelse han fick fönimma, att så war i sanningen som M. Larentz honom .. sagt hade. SVART G1 93 (1561). Såsom wij 2 antågh wore, kom wårt kunskap och förde oss fångar som berettade, att (osv.). GUSTAF II ADOLF 498 1625. Aldenstund en liten kunskap hade förut berättat deras (dvs. polackernas) ankomst, så stodo de Svenske på fältet rangerade. NORDBERG C12 1: 545 (1740). 1) filos. till 1 a: slag av kunskap l. uppfattning. BOSTRÖM 2: 58 (1838). LARSSON Spinoza 251 (1981). 2) (numera knappast br.) till 3: vetenskap(sgren), disciplin, (läro)ämne, fack. De så kallade exacta och reella kunskapsarterna. PoetK 1818, s. XXXIV. SFS 1914 s. 417. Att i förtid afvika ifrån den allvarligare kunskapsbanan. FörslSkolordn. 1817, s. X. WALLIN Rel. 4: 274 (1837). SÖDERHJELM ItRenäss. 64 (1907). Hvad Specialbetygen i Past(oral)examen angår, så tyckes vara tillräckligt att ett sådant afgifves för hvardera af följande theologiska kunskapsdelar, neml. Dogmatik, Moral-Theologi (osv.). TEGNÉR (WB) 8: 206 1857. Erosdriften i (Pla- tons dialog) Symposion är på en gång kunskapsdrift och känsla. LARSSON SPinoza 108 (1931). Kunskapsfordringarna för betyget godkänd i allmänna läroverkens hufvudämnen. SFS 1891, nr 13, s. 3. WALLIN Rel. 1: 358 (1821, 1825).För att bilda sig lifsuppfattningar behöfver man .. ej behärska ett videträckt kunskapsfält. QUENNERSTEDT StrSkr. 2: 352 (1903, 1919). filos. LittT 1795, s. 9. Den teoretiska förmågan eller kunskapsförmågan, intelligensen. LARSSON Psyk. 6 (1896). WULF Köppen 2: 687 (1800). LUNDIN NSthm 478 1889. Verds 322: 5 1928. 2VittAH 1: 245 (1786, 1789). Hvar och en lärare vare skyldig att i de kunskapsgrenar, som till hans syssla höra, meddela undervisning. SFS 1900, nr 103, s. 2. 2LUÅ I. 14: nr 14, s. 1 (1918): LARSSON Kunsk. 102 (1909). Verd. 1887, s. 152. Kunskapshungriga, glada ungdomar. HågkLivsintr. 8: 253 1927. JQOXENSTIERNA 1: 162 (1805). Vi som trädde honom (dvs. ärkebiskop Ek- man) närmare, sågo den ljusa kunskapshågen. SÖDERBLOM Herdabr. 1 1914. LdVbl. 1887, nr 28, s. SFS 1917, s. 2029. SvD(A) 1934, nr 202, s. 4.

– KUNSKAPS-KÄLLA.

1) till 1: källa för inhämtande av kunskaper. WULF Köppen 2: 48 (1799). (Förf.) har helt lämnat å sido så viktiga kunskapskällor som de på Stockholms slott i rådkammare eller domstol hållna protokollerna. SvD(A) 1934, nr 196, s. 7. 2) filos. till 1 a: medel (organ) för inhämtande av kunskaper. LEOPOLD 4: 315 (c. 1820. Bergson, som 1928 fick Nobelpriset, ifrågasatte på allvar intelligensen som kunskapskälla för det andliga livet. NoK 91: 9 1931. Det i och för sig enhetliga själslifvet (framträder) i tre olika sidor eller grundformer: kunskapslif, känslolif och viljelif. HERRLIN Snille 39 1903. RUNDGREN Minn. 3: 12 (1859, 1888). PedBl. 1877, s. 148. SFS 1909, nr 29, s. 35.