© Svenska Akademien. SAOB spalt: K3105; tryckår: 1938
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
KUBB kub⁴, sbst.², i bet. 1 (utom i koll. anv.) äv. KUBBE kub³e², r. l. m.; best. -en; pl. -ar (SPEGEL GW 160 (1685) osv.) ((†) -er VDR 1661–62, s. 56 (: wallskubberna)). ( kubb 1651 (i rimlista), 1685 osv. kubba 1916 (i bet. 1 d). kubbe 1749 osv. kupp- 1743 (: Kuppstohlar))
[sv. dial. kubb, kubbe, trästock, vält, flatbottnad båt, kvist m. m.; jfr nor. dial. kubb, kubbe, nyisl. kubbi, kubbur; eg. samma ord som KOBBE; besläktat med sv. dial. kuv, hösåte, hövålm, isl. kúfóttr, rund, samt KOPP, sbst.¹]
[KUBB.sbst2 1]
1) avskuret l. avsågat l. avhugget, ofta rundt, kortare stycke av en trädstam l. en stock o. d.; äv. koll. ARVIDI 75 (1651; i rimlista; bet. oviss). VetAH 1743, s. 57. En urholkad kubb eller annat käril. LINNÉ Diet. 2: 93 (c. 1750). Sittande på sin kubb. CARLÉN Köpm. 1: 349 (1860). Där lågorna slicka de brinnande kubbarna. BOBERG BortStig. 20 (1927). Elda med kubb. ÖSTERGREN (1931). jfr BJÖRK-, BROTT-, EK-, GRAN-, MIL-, SITT-, TALL-, TRÄ-KUBB(E) m. fl. – särsk.
[KUBB.sbst2 1.a]
a) om avskuren trädstam l. stock använd ss. underlag för smidesstäd o. dyl. l. vid huggning av ved o. d. En Kubb med Smediestäd. Landsm. 6: v (1750). Klyfva ved på en kubb. WESTE FrörslSAOB (1823). En i korffabriken stående kubbe, hvarå kött plägar finhackas. GHT 1896, nr 242 A, s. 2. jfr HACK-, HUGG-, STÄD-KUBB(E).
[KUBB.sbst2 1.b]
b) om stycke av en stock o. d., avskuret l. avsågat i längd som passar för ytterligare bearbetning (t. ex. sågning till bräder o. d.). Förarb-SvLag 7: 176 (1695). Färgträd .. i block och kubbar. SPF 1859, s. 407. Askvirke i runda kubbar. SmålP 1890, nr 5, s. 4. När trädet är fällt, avsågas genast en kubb av spånens längd. Västm- FmÅ 14: 26 1924; i fråga om spåntillvärkning). Så sågades kubb i lagom längder för karlaträskor. SUNESON GGrund 100 (1926). jfr CELLULOSA-, SÅGKUBB.
[KUBB.sbst2 1.c]
c) till beläggning av gata o. d. använd, avskuren plankända som vid gatläggningen osv. anbringas med fibrerna i upprätt ställning. TT 1879, s. 117. ARSENIUS MannKläd. 110 1902; koll.).
[KUBB.sbst2 1.d]
d) (i vissa trakter) flöte utmärkande stilla stående fiskredskap; jfr KOBBE 1. HALLSTRÖM El. 80 (1900). VFl. 1916, s. 11. jfr LAND-KUBBE.
[KUBB.sbst2 1.e]
e) (numera knappast br.) om hjulnav. MÖLLER 1790; med hänv. till naf). BEHILDEBRAND ( c. 1870) hos WRANGEL StudMLd 152 jfr NAVKUBBE.
[KUBB.sbst2 1.f]
f) (i sht i fackspr.) om vals l. axel (se AXEL, sbst.¹ I), eg. av trä. ENESTRÖM Gnosj. 7 (1906). NORDSTRÖM Luleåkult. 202 1925; om del av tröskin- rättning av primitivt slag). – jfr DRILL, VALS-KUBB. – särsk. tekn. om med knivar besatt vals i s. k. holländare (se d. o. 4 c) i pappersbruk, holländarvals; i sht om vals i äldre, mindre holländare o. i mindre malningsholländare för laboratorier. SvSkog. 1140 (1928).
[KUBB.sbst2 1.g]
g) () bistock (se d. o. 2. SPEGEL GW 180 (1685). KOCK Biskiöts. Förkl. 3 (1753). jfr BI-KUBB.
[KUBB.sbst2 2]
2) (i vissa trakter) rundat (mindre) skär, kobbe (se d. o. 2. VL 1894 nr 39, s. 2.
[KUBB.sbst2 3]
3)
[anv. sannol. utvecklad ur 1]
om relativt kort föremål av rund o. knubbig form. – särsk.
[KUBB.sbst2 3.a]
a) (vard., skämts.)
benämning på låg o. upptill kullrig, styv herrhatt, "plommonstop", "knallhatt" (se d. o. 2. SDS 1904, nr 303 s. 2. SVD(A) 1934, nr 322 s. 20.
[KUBB.sbst2 3.b]
b) (i vissa trakter) om vissa slag av bröd, i allm. av rund o. knubbig form. DN(A) 1934, nr 218, s. 22. – jfr MANDEL-, UPPLANDS-KUBB.
Ssgr
A
KUBB-AXEL tekn. == KUBB sbst.², 1 f slutet. TT 1901 Allm. s. 25.
(1 b) KUBB-GILLE. ( kubb- 1931. kubba- 1925) (i vissa trakter, i sht förr) benämning på ett slags bjudning l. gille varvid deltagarna giva värden vardera en timmerstock till av honom påbörjat husbygge. NILSSON FestVard. 65 (1925).
KUBB-GRAN. () missbildad, kort o. tjock gran; jfr KUBB sbst.² ³. SALANDER Gårdzf. 244 (1731).
KUBB-HATT. (föga br.) == KUBB sbst.², ³ a. HOLMSTRÖM LändStränd. 2: 33 (1919).
KUBB-HAVRE. (numera knanpast br.) visst slag av vanlig odlad havre med relativt korta o. tjocka korn; jfr KUBB sbst.² ³. LILJEBLAD Fl. 43 (1798). LAHT 1887, s. 154. BerKemVäxtAnstLuleå 1901, s. 14.
– (1) KUBB-HJUL. (förr) bestående av en enda sammanhängande träskiva. BERG SkansenVagnh. 10 (1926).
– (1) KUBB-HJULS-VAGN. (förr) vagn med "kubbhjul", klubbhjulsvagn. RedNordM 1916, s. 10.
(1 f slutet) KUBB-KNIV. tekn. å holländarvals. AMBROSIANI DokumPprsbr. 276 (i handl. fr. 1816).
KUBB-KORNIG. (numera knappast br.) om havre: som har korta o. tjocka korn; jfr KUBB sbst.² ³. De kubbkorniga hafresorterna. UtsädT 1897, s. 19.
– (1) KUBB-LEDARE, r. l. m. skogsv. i fråga om flottledsbyggnad, i sht i mindre vattendrag: ledkista förfärdigad av tätt intill varandra lagda stamdelar av två till tre meters längd. HbSkogstekn. 338 (1922).
KUBB-RÅG. (numera knappast br.) visst slag av råg med relativt korta o. tjocka korn; jfr KUBB sbst.² ³. UtsädT 1962, s. 145.
– (1) KUBB-STOL. ( kubb- 1704 osv. kubbe- 1888–1890) (i vissa trakter) förfärdigad av en grov, urholkad trästock; jfr GUBB-STOL 2. ÅgerupArk. 1713, Arvskifte (1704). SvKulturb. 9– 10: 47 (1931).
– (3) KUBB-SÄL, äv. -SJÄL. (föga br.) (individ av) sälarten PhocA vitulina Fabr., knubbsäl. LARSEN (1884- med hänv. till fjärdsäl). KLINT 1906; med hänv. till knubb själ).
– (1) KUBB-VED. bestående av korta, avsågade o. okluvna stockar. JernkA 1863, s. 245. SFS 1906, nr 48, s. 22.
KUBB-VETE. underarten Triticum compactum Host. av vanligt odlat vete, vilken utmärker sig gm korta o. tjocka ax; jfr KUBB sbst.² 3; äv. om arten Triticum turgidum Lin., tjockvete (jfr LYTTKENS Växtn. 1422 f. (1913)). LINNÉ HortUps. 21 (1748). SvUppslB (1933). jfr BORST-KUBBVETE.
B
(numera bl. bygdemålsfärgat):
KUBBA-GILLE, se A.
– (1) KUBBA-LÅS. () las med kolv? VDAkt. 1676, nr 105 (1672).
C
(numera knappast br.) :
KUBBE-STOL, se A.
Avledn.
KUBBA , v.¹
[KUBBA.avl 1]
1) (i vissa trakter) till 1: hugga l. såga (en trädstam) till kubbar, hugga ändarna av (en trädstam).
ALMQVIST Mål. 6 (1840). Sedan den (fällda torrfuran) kubbats till lagom längd (så osv.). SCHRÖDER ÖrjKajl. 32 (1893).
[KUBBA.avl 2]
2) () bearbeta (jord) med vält; jfr KUBB sbst.² 1 f. SJÖGREN Journ. 22/4 (1796).
Särsk. förb.:
kubba av . (i vissa trakter) till l. LARSEN (1884). ÖSTERGREN 1931; angivet ss. landsdelsord). jfr AVKUBBA kubba sönder. (i vissa trakter) till l. LARSEN (1884). ÖSTERGREN 1931; angivet ss. landsdelsord).
KUBBIG , förr äv. KUBBOT, adj. ( -ig c. 1730 osv. -og 1731–1758. -ot 1651–1758. -ut 1630) (numera knappast br.) kort o. tjock, knubbig; särsk. om sädeskkorn o. d.; jfr KUBB sbst.² ³. Kubbuta Händer. Marcolphus A 2 a (1630).
Oduglige, vresige, kubboge och tunt stående Trän. SALANDER Gårdzf. 247 (1731). (Havre-)sorter med trinda och kubbiga korn. LmUppslB 448 (1923).
Avledn.:
kubbighet , r. l. f. (numera knappast br.) särsk. i fråga om sädeskorn l. frö. ARRHENIUS Jordbr. 2: 4 (1860). LmUppslB (1923).
KUBBLIG , adj. (kublig) (†) == KUBBIG. BROOCMAN Hush. 2: 65 (1736).