KUBB kub⁴, sbst.², i bet.
1 (utom i koll. anv.) äv.
KUBBE kub³e², r. l. m.; best. -en; pl. -ar (SPEGEL GW 160 (1685) osv.) ((†)
-er VDR 1661–62,
s. 56 (:
wallskubberna)).
( kubb 1651 (i rimlista), 1685 osv. kubba 1916 (i bet. 1 d). kubbe 1749 osv. kupp- 1743 (: Kuppstohlar)) [sv. dial. kubb, kubbe, trästock, vält, flatbottnad båt, kvist m. m.; jfr nor. dial. kubb, kubbe, nyisl. kubbi, kubbur; eg. samma ord som KOBBE; besläktat med sv. dial. kuv, hösåte, hövålm, isl. kúfóttr, rund, samt KOPP, sbst.¹]
[KUBB.sbst2 1]
1) avskuret l. avsågat l. avhugget, ofta rundt, kortare stycke av en trädstam l. en stock o. d.; äv. koll. ARVIDI 75 (
1651;
i rimlista; bet. oviss).
VetAH 1743,
s. 57.
En urholkad kubb eller annat käril. LINNÉ Diet. 2: 93 (
c. 1750).
Sittande på sin kubb. CARLÉN Köpm. 1: 349 (
1860).
Där lågorna slicka de brinnande kubbarna. BOBERG BortStig. 20 (
1927).
Elda med kubb. ÖSTERGREN (
1931). jfr
BJÖRK-,
BROTT-,
EK-,
GRAN-,
MIL-,
SITT-,
TALL-,
TRÄ-KUBB(E) m. fl. – särsk.
[KUBB.sbst2 1.a]
a) om avskuren trädstam l. stock använd ss. underlag för smidesstäd o. dyl. l. vid huggning av ved o. d. En Kubb med Smediestäd. Landsm. 6: v (
1750).
Klyfva ved på en kubb. WESTE FrörslSAOB (
1823).
En i korffabriken stående kubbe, hvarå kött plägar finhackas. GHT 1896,
nr 242 A,
s. 2. jfr
HACK-,
HUGG-,
STÄD-KUBB(E).
[KUBB.sbst2 1.b]
b) om stycke av en stock o. d., avskuret l. avsågat i längd som passar för ytterligare bearbetning (t. ex. sågning till bräder o. d.). Förarb-SvLag 7: 176 (
1695).
Färgträd .. i block och kubbar. SPF 1859,
s. 407.
Askvirke i runda kubbar. SmålP 1890, nr
5,
s. 4. När trädet är fällt, avsågas genast en kubb av spånens längd.
Västm- FmÅ 14: 26 1924;
i fråga om spåntillvärkning).
Så sågades kubb i lagom längder för karlaträskor. SUNESON GGrund 100 (
1926). jfr
CELLULOSA-,
SÅGKUBB.
[KUBB.sbst2 1.c]
c) till beläggning av gata o. d. använd, avskuren plankända som vid gatläggningen osv. anbringas med fibrerna i upprätt ställning. TT 1879,
s. 117.
ARSENIUS MannKläd. 110 1902;
koll.).
[KUBB.sbst2 1.d]
d) (
i vissa trakter)
flöte utmärkande stilla stående fiskredskap; jfr KOBBE 1. HALLSTRÖM El. 80 (
1900).
VFl. 1916,
s. 11. jfr
LAND-KUBBE.
[KUBB.sbst2 1.e]
e) (
numera knappast br.)
om hjulnav. MÖLLER 1790; med hänv. till naf). BEHILDEBRAND (
c. 1870) hos
WRANGEL StudMLd 152 jfr
NAVKUBBE.
[KUBB.sbst2 1.f]
f) (
i sht i fackspr.)
om vals l. axel (se AXEL, sbst.¹ I), eg. av trä. ENESTRÖM Gnosj. 7 (
1906).
NORDSTRÖM Luleåkult. 202 1925;
om del av tröskin- rättning av primitivt slag). – jfr
DRILL,
VALS-KUBB. – särsk.
tekn. om med knivar besatt vals i s. k. holländare (se d. o. 4 c) i pappersbruk, holländarvals; i sht om vals i äldre, mindre holländare o. i mindre malningsholländare för laboratorier. SvSkog. 1140 (
1928).
[KUBB.sbst2 1.g]
g) (
†)
bistock (se d. o. 2. SPEGEL GW 180 (
1685).
KOCK Biskiöts. Förkl.
3 (
1753). jfr
BI-KUBB.
[KUBB.sbst2 2]
2) (
i vissa trakter)
rundat (mindre) skär, kobbe (se d. o. 2. VL 1894 nr 39, s. 2.
[KUBB.sbst2 3]
3) [anv. sannol. utvecklad ur 1]
om relativt kort föremål av rund o. knubbig form. – särsk. [KUBB.sbst2 3.a]
a) (vard., skämts.) benämning på låg o. upptill kullrig, styv herrhatt, "plommonstop", "knallhatt" (se d. o. 2. SDS 1904,
nr 303 s. 2. SVD(A)
1934,
nr 322 s. 20.
[KUBB.sbst2 3.b]
b) (
i vissa trakter)
om vissa slag av bröd, i allm. av rund o. knubbig form. DN(A) 1934,
nr 218, s. 22. – jfr
MANDEL-,
UPPLANDS-KUBB.
Ssgr
A
–
KUBB-AXEL tekn. == KUBB sbst.², 1 f slutet. TT 1901 Allm.
s. 25.
–
(1 b) KUBB-GILLE.
( kubb- 1931. kubba- 1925) (i vissa trakter, i sht förr) benämning på ett slags bjudning l. gille varvid deltagarna giva värden vardera en timmerstock till av honom påbörjat husbygge. NILSSON FestVard. 65 (
1925).
–
KUBB-HAVRE. (
numera knanpast br.)
visst slag av vanlig odlad havre med relativt korta o. tjocka korn; jfr KUBB sbst.² ³. LILJEBLAD Fl. 43 (1798). LAHT 1887,
s. 154.
BerKemVäxtAnstLuleå 1901,
s. 14.
– (
1)
KUBB-HJUL. (
förr)
bestående av en enda sammanhängande träskiva. BERG SkansenVagnh. 10 (
1926).
– (
1)
KUBB-HJULS-VAGN. (
förr)
vagn med "kubbhjul", klubbhjulsvagn. RedNordM 1916,
s. 10.
–
(1 f slutet) KUBB-KNIV.
tekn. å holländarvals. AMBROSIANI DokumPprsbr. 276 (i handl. fr. 1816).
–
KUBB-KORNIG. (
numera knappast br.)
om havre: som har korta o. tjocka korn; jfr KUBB sbst.² ³. De kubbkorniga hafresorterna. UtsädT 1897,
s. 19.
– (
1)
KUBB-LEDARE,
r. l. m. skogsv. i fråga om flottledsbyggnad, i sht i mindre vattendrag: ledkista förfärdigad av tätt intill varandra lagda stamdelar av två till tre meters längd. HbSkogstekn. 338 (
1922).
–
KUBB-RÅG. (
numera knappast br.)
visst slag av råg med relativt korta o. tjocka korn; jfr KUBB sbst.² ³. UtsädT 1962,
s. 145.
– (
1)
KUBB-STOL.
( kubb- 1704 osv. kubbe- 1888–1890) (i vissa trakter) förfärdigad av en grov, urholkad trästock; jfr GUBB-STOL 2. ÅgerupArk. 1713, Arvskifte (
1704).
SvKulturb. 9– 10: 47 (
1931).
– (
3)
KUBB-SÄL, äv.
-SJÄL. (
föga br.)
(individ av) sälarten PhocA vitulina Fabr., knubbsäl. LARSEN (1884-
med hänv. till fjärdsäl).
KLINT 1906;
med hänv. till knubb själ).
– (
1)
KUBB-VED.
bestående av korta, avsågade o. okluvna stockar. JernkA 1863,
s. 245.
SFS 1906,
nr 48, s. 22.
B
(numera bl. bygdemålsfärgat):
– (
1)
KUBBA-LÅS. (
†)
las med kolv? VDAkt. 1676,
nr 105 (
1672).
C
(
numera knappast br.)
:
Avledn. –
KUBBA ,
v.¹ [KUBBA.avl 1]
1) (
i vissa trakter)
till 1: hugga l. såga (en trädstam) till kubbar, hugga ändarna av (en trädstam).
ALMQVIST Mål. 6 (
1840).
Sedan den (fällda torrfuran) kubbats till lagom längd (så osv.). SCHRÖDER ÖrjKajl. 32 (
1893).
[KUBBA.avl 2]
2) (
†)
bearbeta (jord) med vält; jfr KUBB sbst.² 1 f. SJÖGREN Journ. 22/4 (
1796).
Särsk. förb.:
–
kubba av . (
i vissa trakter)
till l. LARSEN (
1884).
ÖSTERGREN 1931;
angivet ss. landsdelsord). jfr
AVKUBBA kubba sönder. (
i vissa trakter)
till l. LARSEN (
1884).
ÖSTERGREN 1931;
angivet ss. landsdelsord).
–
KUBBIG , förr äv.
KUBBOT,
adj. ( -ig c. 1730 osv. -og 1731–1758. -ot 1651–1758. -ut 1630) (
numera knappast br.)
kort o. tjock, knubbig; särsk. om sädeskkorn o. d.; jfr KUBB sbst.² ³. Kubbuta Händer. Marcolphus A
2 a (
1630).
(
1731).
(Havre-)sorter med trinda och kubbiga korn. LmUppslB 448 (
1923).
Avledn.:
–
kubbighet ,
r. l. f. (
numera knappast br.) särsk.
i fråga om sädeskorn l. frö. ARRHENIUS Jordbr. 2: 4 (
1860).
LmUppslB (
1923).