)).
, vanl. om främmande lands kust.
l.
resp.
om farvatten vid en kust.
).
. Europas kuster äro mera inskurna af vikar och sund än någon annan veridsdels.
. svenska
af några tusen personer på Estlands nordvästra kust.
).
). (†) Att swänska
wäll wåre ankomhne på Rijeske kösterna.
. – jfr
m. fl. – särsk.
).
Litteraturens och Lärdomens kuster, ty skeppsbrott är Er der alldeles oundvikligt.
).
).
).
).
).
.
).
Ssgr –
KUST-ALLMOGE ~⁰²⁰. (i sht i fackspr.)
bosatt vid ett lands kust(er). Den österbottniska kustallmogen. SCHYBERGSON FinlH 1: 473 (
1887).
–
KUST-ARMÉ.
i sht i sg. best. om en häravdelning som under
kriget 1808–1809 var avsedd till försvar av mellersta delen av Sverges östra kust jämte Stockholm.
Krig 1808–09 9: 39 (
i handl. fr. 1809.
–
KUST-ARTILLERI.
i sht sjömil. sammanfattningen av de artilleripjäser som tillhöra kustförsvarets fasta o. rörliga bestyckning; äv. om de truppförband som handha nämnda bestyckning. BILLMANSON Vap. 124 (
1880).
TINGSTEN o. HASSELROT 41 (
1902).
Ssgr (mil. o. sjömil.):
–
kustartilleri-officer.
SFS 1903,
nr 55, s.
2.
–
kustartilleri-regemente.
SFS 1901,
nr 82, s. 1.
–
KUST-ARUN bot. örten Erythræa litoralls (Turn.) Fr., som växer vid havsstränder. NYMAM FanerogFl. 56 1873.
–
KUST-ARV,
r. l. m. bot. örten Cerastium tetrandrum Curt., som växer vid havsstränder. KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 131 (
1903).
–
KUST-AVGIFT ~⁰² l. ~²⁰. (i fackspr.)
den del av portot för ett radiotelegram som tillkommer den avsändande kuststationen; motsatt: fartygsavgift, trådavgift. SFS 1908,
nr 20, s. 4.
–
KUST-BANA,
r. l. f. i sht om järnväg som går längs en kust. Blekinge kustbanor, om ett antal under gemensam förvaltning stående järnvägar i Blekinges kustland. BtRiksdP 1886,
I. 1: nr 25, s. 15.
–
KUST-BAND. (
i fackspr.)
om (del av) kusten av ett land osv i motsats till lindots osv. inre delar. NF 6: 995 (
1882).
Kustbandet och imandet.. kunna hava rätt olika väderlek. SydsvGeogrSÅb. 1926,
s. 113.
–
KUST-BANK; pl.
-ar. (
i fackspr.)
(sand)bank (på havs botten) som löper längs en kust. LANT 1900,
s. 158.
–
KUST-BATTERI.
mil. jfr BATTERI 1. AKRELL Fortif 1: 103 (
1811).
–
KUST-BEFOLKNING.
jfr BEFOLKNING 2 b. STÅL Fästn. 56 (
1845).
–
KUST-BEFÄSTNING.
mil. jfr BEFÄSTNING 3 b. NF 2: 131 1876.
–
KUST-BETJÄNING. (
†)
personal i underordnad tjänsteställning vid tullvärkets kustbevaknrng. SFS 1833,
s. 23.
BetTullv- Stat. 1902,
s. 161 –
KUST-BETJÄNT. (
†)
tjänsteman i underordnad tjänsteställning vid tullvärkets kustbevakning. SFS 1833,
s. 23.
–
KUST-BEVAKARE,
i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m. [KUST-BEVAKARE.ssg 1]
1) i sht (numera bl. i icke fackligt spr.) om person som har tullbevakningstjänst vid en kust; jfr STRAND-RIDARE. SFS 1833,
s. 23.
SvTyHlex. (
1851,
1872).
[KUST-BEVAKARE.ssg 2]
2) (bl. i icke fackligt spr., numera knappast br.) kustbevakningsfartyg. 2SAH 8: 59 1816.
AUBREACH 1911.
–
KUST-BEVAKNING.
[KUST-BEVAKNING.ssg 1]
1) abstr.: bevakning som en stat håller över sin(a) kust(er). [KUST-BEVAKNING.ssg 1.a]
a) mil. om bevakning av kust mot fientliga angrepp. Krig VAH 1810,
s. 255.
VFl. 1919,
s. 26.
[KUST-BEVAKNING.ssg 1.b]
b) tullv. i fråga om uppsikt över kusttrafiken i avsikt att förhindra l. upptäcka brott mot tullförfattningarna m. m. MarkallN 2: 63 (
1821;
i bild).
Kustbevakningen .. (bestrides) genom patrullering med tre tulljakter. BtRiksdP 1904, 7Hufvudtit.
s. 28.
[KUST-BEVAKNING.ssg 2]
2) konkret, om (till ngn bestämd plats förlagd del av) ett lands organ för kustbevikning (i bet. 1). a) mil. KungörLurendr. 12/2 1820, s. E
2 a.
b) tullv. WESTE FörslSAOB (
1823).
Tjänst vid tullverkets.. kust- eller gränsbevakning. SFS 1921,
s. 1180.
Ssgr (till -BEVAKNING 2 b; tullv.):
–
kustbevaknings-betjäning. (
†)
jfr kust-betjäning. BtRiksdP 1870,
I. 1: nr 26, s. 80.
–
kustbevaknings-betjänt. (
†)
jfr kust-betjänt. BetTullvStat. 1902,
s. 288.
–
kustbevaknings-biträde.
Innehavare av lägsta ordinarie tjänstegrad vid kustbevnkningen. SFS 1922,
s. 865.
–
kustbevaknings-chef.
chef för kustbevakningspersonalen i ett kustbevakningsdistrikt l. (numera) för hela landets kustbevakning. WWSTE FörslSAOB 1823.
BetTullvStat. 1902,
s. 286.
PropRiksd. 1937,
nr 226,
s. 97.
–
kustbevaknings-distrikt.
SFS 1835,
nr 38, s. 2.
Därs. 1922,
s. 1423.
–
kustbevaknings-inspektör.
under åren 1923–1937 förordnad av generaltullstyrelsen att ha överinseendet över kustbevakningspersonalen. SFS 1922,
s. 1423.
–
kustbevaknings-personal.
SFS 1831,
s. 407.
–
kustbevaknings-postering.
BtRiksdP 1900, 7Hufvudtit.
s. 49.
–
KUST-BEVARARE,
i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m. [jfr t. küstenbewahrer]
(†) [KUST-BEVARARE.ssg 1]
1) == -BEVAKARE 1. ECARLESON 1733 i
SvMerc. 6: 701.
WESTE FörslSAOB 1823.
[KUST-BEVARARE.ssg 2]
2) == -BEVAKARE 2. SERENIUS 1741.
JUNGBERG 1873.
–
KUST-BO,
m. ||ig. motsatt: inlandsbo. WIKFORSS 1: 1005 1804.
–
KUST-BUNDEN,
p. adj. (
i fackspr.)
som (nästan) uteslutande av förekommer vid ett lands osv. kust. Sverige 3: 719 (
1921;
om växt).
–
KUST-BÅT. (
i fackspr.)
lämplig (blott) för kusttrafik. GYNTHER Förf. 5: 612 (
i handl. fr. 1847.
–
KUST-CHEF.
tullv. (i fråga om förh. i vissa tulldistrikt intill 1905 chef för militäriskt organiserad kustbevakning. SFS 1835,
nr 38, s. 2.
–
KUST-DYN. (
i fackspr.)
motsatt: inlandsdyn. SkogsvT 1908,
s. 4.
–
KUST-EK bot. ekarten Quercus sessiliflora Salisb., vinterek. 2NF 37: 11121925.
–
KUST-FARARE,
i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m. (i sht i fackspr.) [KUST-FARARE.ssg 1]
1) person (sjöman) som sjöledes (brukar) färdas längs en kust; kustskeppare; förr äv.: kustlots. NORDFORSS (
1805).
2NF 18: 402 1912.
[KUST-FARARE.ssg 2]
2) om (segel)fartyg i kusttrafik. SvSaml. 3–6: 335 (
1762).
HÄGG Segel 11 (
1935).
–
KUST-FART. (
i fackspr.)
sjötrafik mellan orter vid ett lands osv. kust. Idka kustfart. WIKFORSS 1: 1005 (
1804).
HÄGG Segel 88 (
1935).
–
KUST-FARTYG ~⁰², äv. ~²⁰. (i fackspr.)
fartyg i kustfart. WESTE (
1807).
NILSSON Skepppsb. 6 (
1932).
–
KUST-FARVATTEN ~⁰²⁰. (i fackspr.)
farvatten längs en kust. GHT 1895,
nr 231, s. 2.
–
KUST-FAUNA.
zool. om (företrädesvis) i kustvatten förekommande djur; motsatt: djupvattensfauna. NF 3: 214 1878.
–
KUST-FISK. (
i fackspr.)
(uteslutande) utmed kusten levande fisk. NF 14: 1070 1890.
–
KUST-FISKARE. (
i fackspr.)
jfr -FISKE. TIdr. 1882,
s. 214.
–
KUST-FISKE. (
i fackspr.)
motsatt dels: havsfiske, dels: insjöfiske. PALMBLAD Norige 423 (
1846).
SkrCbgJub. 19: 211 1923.
–
KUST-FLOD. (
i fackspr.)
flod vars lopp till väsentlig del går igenom ett kustland. PALMBLAD LbGeogr. 25 1835.
–
KUST-FLOTTA,
r. l. f. i sht
sjömil. för bevakning o. försvar av ett lands kust(er); motsatt: högsjöflotta. MANKELL SkärgFl. 263 1855.
–
KUST-FYR,
r. l. m. (
i fackspr.)
fyr belägen på öppen kust l. i skärgårdens havsband till ledning vid navigering i öppna sjön. ListaSvFyr. 1884,
s. 6.
–
KUST-FÖRSVAR.
sjömil. dels abstr., om försvar av (ett lands) kust, dels konkret, om stridskrafter, befästningar o. d., avsedda till försvar av (ett lands) kust. Krig VAT 1845, s. 579.
VFl. 1930,
s. 16.
–
KUST-GEOGRAFI.
i sht (sjömil.) i uttr. militär, förr äv. militärisk kust- geogrofi, behandlande ur militär synpunkt viktiga (förhållanden vid ett lands) kuster. BtRiksdP 1879,
I. 1: nr 1, Bil.
4 a,
s. 11.
SFS 1921,
s. 737.
–
KUST-HAMN.
i sht (i fackspr.) motsatt: insjöhamn. STÅL Fästn. 38 (
1845).
THOMÉE IllSv. 188 (
1866).
–
KUST-HANDEL. (
i fackspr.)
i sht om handel som gm sjöfart äger rum (i städer l. dyl.) på en kust. LBÄ 23–
24: 101 1799.
–
KUST-HAV. (
i fackspr.)
dels om utanför ett lands osv. kust beläget (mindre) hav, dels om den närmast ett lands osv. kust belägna delen av ett hav.
WISÉN Oden 36 (
1873). De svenska kusthafven
(dvs. Skagerack, Kattegat,
Östersjön o. Bottniska viken). NYSTRÖM SvGeogr. 3 (
1895).
(Ett lands sjöterritorium utgöres bl. a. av) kusthafvet utanför de yttersta skären.
2NF 25: 845 1917.
–
KUST-INSPEKTOR. (
†)
== -CHEF. SFS 1831,.
s. 407.
Därs. 1835,
nr 38, s. 2. ==
-KABEL. (
i fackspr.)
om (del av) undervattenskabel invid en kust; motsatt: djupvattenskabel. NYSTRÖM Telegr. 313 (
1869).
–
KUST-KANON ~⁰² sjömil. långskjutande, pansarbrytande kanon hörande till kustbefästning. Krig VAH 1880,
s. 67.
–
KUST-KARTA,
r. l. f. (
i fackspr.)
över farvatten längs en kust. PALMBLAD Norige 180 (
1846).
–
KUST-KLIMAT. (
i fackspr.)
motsatt: fastlandsklimat. WIKSTRÖM Årsb VetA 1830,
s. 127.
–
KUST-LAND; pl.
-länder. (
i sht i fackspr.)
vid kusten belägen del av ett land l. en kontinent l. dyl., i motsats till landets osv. inre delar; äv.: land l. provins som ligger vid kusten av en kontinent resp. ett land.
LEFRÉN Förel. 6: 145 (
1817;
om kuststat).
Det (finlands-)svenska kustlandets skildrare. OoB 1931,
s. 602.
–
KUST-LANDSVÄG ~⁰², äv. ~²⁰. (i sht i fackspr.)
löpande längs kusten. RAMSAY VägvFinl. 110 (
1895).
–
KUST-LAPP,
m. ||ig. (i sht i fråga om nordnorska, nordfinska o. nordryska förh.) vid kusten bosatt lapp. PALMBLAD Norige 54 (
1846).
–
KUST-LINJE. (
i fackspr.)
om kust betraktad ss. gränslinje mellan land o. hav. SFS 1835,
s. 23. .Kustlinjen, vilken .. ehb och flod regelbundet.. förändra.
NoK 84: 43 1927.
–
KUST-MOLLA bot. örten Atriplex Babingtonii Woods., som växer vid havsstränder. KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 137 (
1903).
–
KUST-MÄTNING.
i sht sjömil. sjömätning utefter ett lands kust(er). Krig VAH 1834,
s. 2.
–
KUST-ORT.
AdP 1800,
s. 283.
–
KUST-PANSARFARTYG ~⁰⁰²⁰ l. ~⁰⁰⁰². sjö- mil. avsett att tjänstgöra vid det egna landets kust(er). VFl. 1908,
s. 30.
–
KUST-PEGEL. (
i fackspr.)
för registrering av vattenståndet vid kusten. Fennia XXXIV. 1: 37 1914.
–
KUST-PIPARE,
m. l. r. zool. vadarfågeln Ssquatarola helvetica Lin., som under flyttningen förekommer vid Sverges kuster. MEURMAN 1846.
–
KUST-POSITION.
sjömil. permanent befästning till skydd för krigshamn, sjöstad l. inlopp till farled. Fårösunds kustposition. SFS 1905,
Bih. nr 2, s. 23.
–
KUST-POSTERING.
tullv. kustbevakningspostering. BtRiksdP 1875,
I. 1: nr 1, Bil.
6 c, Bil. C,
s. 13.
SvD(A) 1934,
nr 61, s. 2.
–
KUST-REMSA. (
i sht i fackspr.)
om kust betraktad ss. en smal landremsa längs havet. PALMBLAD LbGeogr. 50 (
1835).
–
KUST-REV,
n. [jfr eng. coast-reef]
geol., geogr. korallrev tätt invid en kust, strandrev. ANDERSSON.
Verldsoms. 3: 246 1854.
–
KUST-RODDARE.
tullv. intill 1923 titel för underordnad tulltjänsteman som i främsta rummet tjänstgjorde som besättningsman på kustbevakningsfartyg. SFS 1838,
nr 8, s. 4.
SvUppslB 16: 352 1933.
–
KUST-RUTA,
r. l. f. örten Thalictrum minus Lin., som förekommer i södra Sverges kustlandskap. KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 88 1901.
–
KUST-SANATORIUM.
Hygisa 1903 2: 88.
–
KUST-SEGLARE,
i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.. (i fackspr.) [KUST-SEGLARE.ssg 1]
1) person som för fartyg i kusttrafik. HÄGG PraktNav. 5 (
1900).
[KUST-SEGLARE.ssg 2]
2) (segel)fartyg, särskilt byggt för kusttrafik. KONOW 1887.
–
KUST-SERGENT. (förr, i fråga om militäriskt organiserad kustbevakning)
tullv. underordnad tulltjänsteman i kustbevakningstjänst; äv. i uttr.
kustser- geant till sjöss l.
till häst, om dylik tulltjänsteman vid sjö. resp. landbevakningen.
SFS 1835,
nr 38, s. 2.
BetTullvStat. 1902,
s. 30.
–
KUST-SIGNALSTATION ~⁰⁰⁰² l. ~⁰²⁰⁰. sjömil. vid ett lands kust förlagd (militär) signalstation för utväxling av meddelanden till o. från fartyg. IllMilRevy 1902,
s. 389.
–
KUST-SIGNALVÄSEN l.
-VÄSENDE ~⁰⁰²⁰(0) l. ~0200(0). sjömil. sammanfattande benämning på ett lands kustsignalstationer med därtill hörande personal osv. SFS 1897, Bih. nr 9 s. 13.
–
KUST-SJÖFART ~⁰² äv. ~²⁰.
–
KUST-SKEPP.
[jfr t. küstenschiff ]
(
numera knappast br.)
jfr -FARTYG. PT 1791,
nr 41, s. 2.
SP 1809,
nr 47, s. 1.
–
KUST-SKEPPARE. (
i fackspr.)
person som för fartyg i kustfart. CENTERWALL Hellas 290 (
1888).
–
KUST-SKEPPSPART ~⁰², äv. ~²⁰. (numera knappast br.)
kustsjöfart. JUNGBERG 1873.
PedT 1893,
s. 150.
–
KUST-SNÄPPA,
f. l. r. zool. snäppfågeln Tringa canutus Lin. (som under flyttningen förekommer bl. a. vid Sverges östersjökust). 1Brehm 2: 445 1875.
–
KUST-SOCKEN. (
i sht i fackspr.)
jfr -STAD. NVexjöBl. 1848,
nr 36, s. 3.
–
KUST-STAD. (
i sht i fackspr.)
belägen vid ett lands osv. kust. ARWIDs SON Rühs Finl. 2: 38 1827.
–
KUST-STAT. (
i fackspr.)
vars landområde (till väsentlig del) gränsar till ett hav; motsatt: inlandsstat. LEFRéN Förel. 3: 190 1817.
Typiska kuststater voro de flesta forntida riken, Kina undantaget. NoK 84: 43 1927.
–
KUST-STATION.
i sht om radrostation inrättad vid ett lands osv. kust l. på ett stationärt fartyg (fyrskepp) o. avsedd för utväxling av meddelanden (av kommersiell art) med fartyg till sjöss. SFS 1908,
nr 20 s. 2.
–
KUST-STRÅK. (
i fackspr.)
jfr -STRÄCKA. 2NF 26: 679 1917.
–
KUST-STRÄCKA,
r. l. f. (
i sht i fackspr.)
sträcka av en kust, tänkt ss. en enhet. KLINT KustÖstersjön 47 (
1815).
Kuststräckan mellan Göteborg och Fredrikshald. LAHT 1900,
s. 169.
–
KUST-STRÖM. (
i fackspr.)
i sht om havsström som går längs en kust. LINDSTRÖM Lyell 124 (
1857).
–
KUST-TRAFIK.
== -FART. NF 4: 1304 1881.
–
KUST-UPPSYNINGSMAN ~⁰¹⁰² l. ⁰²⁰⁰. tullv. underordnad tjänsteman vid kustbevakningen. SFS 1831,
s. 407.
–
KUST-UTVECKLING ~⁰²⁰. (i fackspr.)
i sht konkret, om den värkliga längden hos ett lands osv. kust i förhållande till den kortast möjliga. NF 1: 611 (
1875).
Ju längre kusten med alla dess inskärningar är, desto större är kustutvecklingen. HAGMAN FysGeogr. 6 (
1903).
–
KUST-VAKT.
om (enskild man i) vaktpostering på en kust. WIKFORSS 1: 1005 (
1804).
DALIN (
1852;
om vaktpostering i krig).
RAMSTEN o. STENFELT 1917. särsk.
tullv. om underordnad, tjänsteman vid kustbevakningen; förr äv. (i fråga om militäriskt organiserad tullbevakning) i uttr. kustvakt till sjöss resp.
till häst l.
till fot, om dylik tulltjänsteman vid sjöresp..landbevakningen.
SFS 1835,
nr 38, s. 2.
BtRiksdP 1904, 7Hufvudtit.
s. 15.
SFS 1922, s.
865.
–
KUST-VATTEN. (
i fackspr.)
[KUST-VATTEN.ssg 1]
1) om ett havs vattenmassor invid en kust. Att kustvattnet i södra Nordsjön var ovanligt kallt. LAHT 1896,
s. 152.
[KUST-VATTEN.ssg 2]
2) om intill ett lands osv. kust belägna delar av ett hav (betraktade ss. farled l. dyl.); ofta i pl. Antarctic 2: 450 1904.
(Att en neutral stats) kustvatten tagas till utgångspunkt för krigiska företag.
Försvarsfrågan 133 1913.
–
KUST-VIND.
meteor. (från den allmänna vindriktningen avvikande) vind som blåser vid kusten; jfr LAND-, SJÖ-VIND. NF 1885.
–
KUST-VÄG. (
i sht i fackspr.)
jfr -LANDSVÄG. WIDMARK Helingl. 2: 92 (
1849).
–
KUST-VÄXT,
r. l. m. bot. (företrädesvis) förekommande vid kusten. AGARDH (o. LJUNGBERG) I. 2: 106 1853.
–
KUST-Ö. (
i fackspr.)
belägen nära ett större fastlands kust. Rebau NatH 3: 71 1879.
–
KUST-ÖVERUPPSYNINGSMAN ~⁰⁰⁰¹⁰² l. ~⁰⁰⁰²⁰⁰.tullv. befälhavare för en kustbevakningspostering. SFS 1833,
s. 24.