KUTTER kut⁴er, sbst.¹, r. l. m.; best. -n; pl. kuttrar. (förr äv. skrivet c-) [ av eng. cutter, om (olika slags) skärande värktyg, till cut, skära (se KÅTA, v.)]
[KUTTER.sbst1 0]
tekn. i vissa trähyvelmaskiner: hyvelstål fäst vid en särskild stomme på en vals o. avsett att vid valsens rotation avskilja små spånor från arbetsstycket; stundom äv. dels om sammanfattningen av hyvelstål o. stomme, dels om stommen (utan hyvelstål). TT 1873,
s. 219.
Kuttrar, å hvilka hyfveljärn äro fastgjorda. EKMAN SkogsteknIlb. 179 (
1908).
På en hastigt roterande vals.. äro hyveljärn – kuttrar – fastskruvade. Landsm. XVIII. 1: 26 (
1912).
Hyvelstålen i kuttrarna äro löstaghara. SvSkog. 997 1928. jfr FRÄS-, HYVEL-, UNDER-, ÖVER-KUTTER.
Ssgr (tekn.):
A
–
KUTTER-HYVELSPÅN ~¹⁰² l. ~²⁰⁰ jfr
-SPÅN.
AB 1889,
nr 270, s. 4.
–
KUTTER-HYVLARE.
(kutters-) hyvlare vid trähyvelmaskin med kuttrar. SvD(A) 1932,
nr 190, s. 14.
–
KUTTER-SPÅN.
hyvelspån från trähyvelmaskin med kuttrar. SD(L) 1900,
nr 528, s. 3.
–
KUTTER-VALS; pl.
-ar. (
mindre br.)
TT 1897, Allm.
s. 199.
Landsm. XVIII. 1: 26 1912.
B
(
föga br.):
Avledn. (
i fackspr.):
–
KUTTRA v.¹ -ing.
bearbeta (ngt) med kutter; nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing. Kuttringen försiggår medelst roterande stål. EDBERG TräB 168 (
1929).
–
-KUTTRIG ,
adj. ss. senare ssgsled, om trähyvelmaskin: som har (så l. så många) kuttrar; jfr
FEM KUTTRIG.