KVAL kva⁴l, sbst.¹, n. ((†) m. l. f. LUCIDOR (SVS) 4 (c. 1670), SPEGEL GW 285 (1685)); best. -et; pl. ==. (förr äv. q-. -a(a)l 1526 osv. -aall 1526–1660. -all 1524 – 1648. qwala 1620 (: i rim)) 1) (i vitter stil) lidande, plåga. a) kroppsligt lidande; utom i numera bl. (mindre br.; delvis med anslutning till b) i sådana uttr. som lida svåra kval o. d. Upp. 9:5 (NT (1526). Nattwaal (dvs. sen aftonvard) giör Bwken qwaal. GRUBB 567 (1665). Uthi barnsnödhen, då hon effter ett svårt och longligit Qvahl omsijder fick ett döfödt barn. VDAkt. 1682, nr 87. OSCAR Il 3: 69 (1872, 1888). jfr MAG-KVAL. – särsk. α) (fullt br.) om plågsam hungerkänsla; numera delvis med inslutning till b. Frosten kom med hungrens qval. RUNEBERG 2: 4 1848. PIPPING Lorenvini Pinocch. 135 (1904). β) (fullt br.) om de osaligas lidanden i helvetet l. skärselden; numera delvismed anslutning till. b. The ogudhachtige och orettferdige (upstå på den yttersta dagen) til ewigt qwal och fördömelse. FALCK Und. 202 a (1558). Ps. 1695, 407: 4. KOLMODIN Liv. 3: 316 (1832). Alla helvetets kval. DE GBER Minn. 1: 277 (1892). – jfr HELVETESKVAL. γ) (fullt br.) om dödskval; numera delvis med anslutning till b. Job 36: 14 (Bib. (1541). (Gud) hielper (oss) af dödzens qwahl. Ps. 1695, 86: 1. LoW 1862. jfr DÖDS-KVAL. b) psykiskt lidande, själslidande; ofta övergående i bet.: oro, ångest, vånda, förr äv. i bet.:. sorg. Utstå, lida svåra kval. Förorsaka l. be- reda, förr äv. göra ngn kval. Theras synder.. göra them.. itt osäyeligha stoort qwal och oroo. LPETRI KO 57 (1571; äv. i hskr. (1561). Du, som frögd och qval bereder. DALIN Vitt. II. 4: 200 (1759). Kärleks ro och qval. BELLMAN (SVS) 1: 61 (1768, (1790). Ångerns hittra qval. OSCAR II 2: 230 (1859, (1887). Spelande för att söfva kvalet. EKELUND NordKlass. 57 (1914). jfr HJÄRTE-, LÄNGTANS-, OROS-, SAMVETS-, SJÄLS-, ÅNGEST-KVAL m. fl. – särsk. α) (†) övergående i bet.: bekymmer; stundom närmande sig bet. 2; äv. i uttr. kval över ngt. (Att landtprästerna måste åtaga sig en hel del världs- liga värv) länder.. them.. till ett stort qvall, så at the suckandes sin tienst i församblingene göra moste. RA I. 3: 108 (1593). Långt lijff är dhen girigas qwaal. GRUBB 480 (1665). Han sökte.. döfva sina kval häröfver (dvs. över att ha blivit uppsagd från en tjänst) i ruset. DE GEER Minn. 1: 33 1892. β) (†) i överförd anv., om uttryck för lidande o. d.: kvidan, klagan, klagolåt. BELLMAN (SVS) 1: 182 (1770, 1790). DENS. (BellmS) 2: 106 (c. 1775, 1791). Hör Sparfvens späda qval. Därs. 74 (c. 1780, 1791). 2) (†) bryderi; trångmål; krångel, besvärligheter, besvär, obehag; jfr 1 b . Hwilkit skrin karl fforwaret haffde ffor the danske och lidit mykit qwall th(e)r ffore arffwi(n)gome(n) til gode. OPETRI Tb. 14 (1524; uppl. (1929). Dwal kommer gäfft vdhi quall. SvOrds. A 5 a (1604). Hwad hrist vppå färde wara kunde, wille .. (ständerna, så boota, at alt widare qwal skulle blifwa förekommit. GIRS G1 88 (c. (1630). LILJESTRÅLE Åm VetA 1796, s. 23. – särsk. : hinder, förfång, intrång; jfr 4. Konung Attali besatning måtte frijt och vthan qual få afftågh. SCHRODERUS Liv. 401 (1626). LReg. 239 1648. 3) i förb. med val, för att beteckna den brydsamma situation i vilken en person som står inför ett val befinner sig; numera bl. i uttr. i valet och kvalet; särsk. i uttr. vara i valet och kvalet, ha svårt för att göra sitt val l. bestämma sig. Dhen som kommer i waalet, han kommer i qwaalet. GRUBB 131 (1665). Mängd åch val, giör qvahl. VDAkt. 1745, nr 669. Ställd i valet och kvalet mellan.. (kabinettets) splittring och mera frikostiga handelsförmåner åt moderlandet har Bennett ansett (osv.). SvD(A, 1952, nr 215, s. 3. 4) jur. klander; åtal; äv. i uttr. utan kval utan risk för klander l. åtal; i senare tid upp fattat ss. vbalsbst. till KVÄLJA; numera bl. i ssgn DOMKVAL (l. ngn gg. elliptiskt för denna); jfr 2 slutet. G1R 4: 291 1527. att E. H... ville.. gifve honom confirmation på samma engh, att han kunne henne så här efter som här till uthan något qval niuta och behålla. OxBr. 12: 13 (1614). Altså fann Dommaren skiäligt, at fritaga H: Kyrckioheerden för Johan arfwedsons qwaal, och ohemula åtalan. VDAkt. 1715, nr 72. ÖSTERGREN (1951; om domkvad. 5) om det förhållandet att det står o. väger mellan uppehållsväder o. rägnväder; i ssgn KVALVÄDER o. avledn. KVALSAM.

Ssgr

A

: (1)

– KVAL-ANDE.

[jfr t. quälgeist]

(†)

furie, erinnye, hämndgudinna. NORDENFLYCHT (SVS) 3: 145 (1759). MarkallN 2: 106 1821. (†) :

– KVALE-VÄDER, se A.

Avledn.:

– KVALSAM , adj.

[av t. qualsam]

(†)

[KVALSAM.avl 1]

1) till 1: plågsam, smärtsam, pinsam; full av lidande l. plågor.

VDAkt. 1681, nr 393. När ödet hjärtat qvalsamt sårar. HALLMAN ARChristjernin 1 b (1754). ATTERBOM LÖ 2: 174 1827. särsk. övergående i bet.: orolig. a) om person. Han bleff så .. bedröffuat, qwaalsam och ängzligh, at han ingen hwijlo eller roo hekomma kunde. LLAURENTII Nyåhrspr. I 3 a 1618.

[KVALSAM.avl 1.b]

b) om sömn, dvala o. d. SKJÖLDEBRAND Gust. 23 (1768). JGOXENSTIERNA 4: 329 1815. 2) till 2: brydsam, bekymmersam; besvärlig, svår; mödosam. Hwadh the wereka, är qwalsamt. LPETRI Jes. 59: 6 (1568). Dhenne Mödhe- och Qwalsamme werlden. VDAkt. 1665 nr 319. Thet war them (dvs. soldalerna) ondt och qwahlsampt .. at .. stanna (i öknen). SYLVIUS Curtius 512 (1682). SCHULTZE Ordb. 2459 (c. 1755. 3) till 5; om väderlek: som hotar att övergå i rägn, opålitlig. och för gualsam wederlek skulldh, nödgades han.. låta inkiöra (rågen), på det han eij fördärfuas skulle. VDP 1665 s. 693. WESTE 1807. SCHÜCK Wivallius 1: 150 (i handl. fr. (1631). SYLVIUS Curtius 222 (1682).