KURIR kuri⁴r l. kω-, sbst.¹, i bet.
1,
1 a m. i bet.
1 b, c,
2 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er ((†) courier CivInstr. 391 1720; couriers NORDBERG C 12 2: 617 (1740)). ( courer 1711–1735. courier 1671–1868. courir c. 1734–1841. courire 1788 (: Courire brickan). courrer 1653. courrier 1671. kurer c. 1790. kurere- (cu-) 1561 (: Kurere rör) – 1564 (: Curere rör). curerere 1564 (: Curerere rör). curier 1790–1807. kurir (cu-) 1742 osv. curriere- 1641. currir 1749 [jfr d.
kurér; av t.
kurier, av fr.
courrier, till
courir, löpa (jfr
KURANT. adj.). – Jfr
KURIR, sbst.²]
[KURIR.sbst1 1]
1) person som sändes för överbringande av viktiga meddelanden o. dyl. o. färdas med stor hastighet, ilbud; ridande l. åkande (post)bud; i fråga om nutida förh. i sht om person som reser för statens räkning i o. för överbringande av depescher o. d. från regeringen till landets beskickningar i utlandet l. tvärtom. RP 8: 629 (
1641).
En courrer eller påst kom åter ifrån keijsaren för 2 dagar sedan med bref. EKEBLAD Bref 1: 268 (
1653;
rättat efter hskr.).
När någre Courier eller Expresser af Kongl. Maij:ts Ministrer hitsändas med bref till Kongl. Maij:tt eller Kongl. CancellieCollegiura (så osv.). CivInstr. 391 1720. Diplomatiska kurirer. SFS 1922,
s. 1340. – jfr
KABINETTS-,
POLIS-,
POST-KURIR. – särsk.
[KURIR.sbst1 1.a]
a) (
numera knappast br.)
i uttr. resa l. rida kurir o. d., resa osv. ss. kurir l. ilbud; äv.: resa i snabb fart; förr äv. i uttr. sändas kurir, sändas ss. kurir. I Martii sändes jag Courier till armeen i Finland.
HA 8: 133 (
c. (
1820).
Gardisten, som ridit kurir. PALMÆR Eldbr. 116 (
c. 1830.
PT 1892,
nr 17, s. 3.
[KURIR.sbst1 1.b]
b) (
†)
övergående i bet.: gm ilbud överbragt meddelande. ROSENSTEIN 3: 337 1788.
2SAH 8: 95 1816.
[KURIR.sbst1 1.c]
c) (
†)
spelt. viss pjäs i det s. k. kurirspelet (se nedan under ssgr). LUNDEQUIST KonstSpel. 1: 79 (
1832).
HbiblSällsk. 2: 568 1839.
[KURIR.sbst1 2]
2) (vard., numera föga br.) elliptiskt för KURIR-TÅG. ESSÉN Misst. 5 (
1911).
Ssgr (i allm. till
1):
–
KURIR-BAGAGE.
medförtav diplomatisk kurir.
RiksdP 1919 2 K. nr 31, s. 4.
–
KURIR-BRICKA. (
förr)
metallbricka buren av kurirer ss. tjänstetecken. CAEHRENSVÄRD Brev 1: 151 (
1788).
RedNordM 1927, s.
55.
–
KURIR-FART.
mycket snabb fart; äv. bildl. Frey 1846,
s. 12 (bildl.). Resan gick i stark kurirfart.
DAHLBÄCK Åb. 253 1914.
–
KURIR-HÄST. (
förr)
begagnad av (åkande l. ridande) kurir l. för snabb färd. HC12H 1: 69 (
c. (
1734).
BJÖRKMAN 1889.
–
KURIR-KLOCKA. (
i Finl.,
förr)
ringklocka, urspr. använd av åkande kurirer, vilken fördes fastbunden vid åkdonet, vanl. vid kärrskalmen.
RUNEBERG ESkr. 1: 214 (
1832).
CANNELIN (
1921) . -
-KÄRRA. (
i Finl.,
förr)
mindre kärra avsedd för snabba resor. HAUSEN AntiqvForsknR 1876,
s. 104 (
1811).
TOPELIUS Dagb. 4: 331 (
1840).
–
KURIR-PASS,
n. pass som tjänar till legitimation för kurir. AdP 1800,
s. 417.
WINGÅRD Minn. 4: 64 (
1847).
SvUppslB 1933.
–
KURIR-POST.
postförbindelse som uppehålles gm särskilda ilbud; post som fortskaffas på detta sätt; jfr EXPRESS POST: särsk. om post som medföres av diplomatisk kurir. HC12H 2: 284 (
1820).
De tjänstemän, vilka haft till åliggande att granska kurirposten före dess förseglande. SvD(A) 1919 nr 122 A,
s. 9 (i fråga om diplomatisk kurir).
–
KURIR-RESA,
r. l. f. (
numera knappast br.)
snabb resa. KrigVAT 1834,
s. 271.
TEGNÉR Armfelt 1: 151 (
1883).
–
KURIR-RÖR. (
†)
eldvapen varmed kurir var utrustad? ArkliR 1560:
3 (
1561).
Därs. 1561:
6 1564.
–
(1 c) KURIR-SPEL. (
†)
spelt. viss modifikation av schackspelet, som spelades på ett bräde med hundra rutor o. i vilken förekom en pjäs benämnd kurir. LUNDEQUIST KonstSpel. 1: 77 (
1832).
HbiblSällsk. 2: 566 1839.
–
KURIR-STÖVEL. (
förr)
visst slags ridstövel som brukades av ridande kurirer. PILGREN FigBröll. 72 (
1785).
KLINT 970 1906.
–
KURIR-TÅG. (
numera icke i officiellt fackspr.)
snälltåg med hög hastighet; jfr EXPRESS-TÅG. AB 1865,
nr 99, s. 2 (i fråga om utländska förh.). Tågtidtabell.
1887,
1: 151.
ÖSTERGREN FrämOrd (
1933).
Ssg:
–
KURIR-VÄXLING. (
numera föga br.)
utväxling av diplomatiska noter mellan olika regeringar, förmedlad av kurirer. ADLERBETH Ant. 1: 264 (
c. 1792.
BERNDTSON 1880.