KVI , f. (
LÖWENHJELM PVetA 1751,
s. 26,
GADD Landtsk. 3: 229 (
1777)) l. n. (
SvMerc. V. 4: 195 (
1752)); pl.
-er (äv. att hänföra till sg. kvia,
ALSTRÖMER Får. 6 1727,
GADD Landtsk. 3: 229 (
1777)) l.
-ar (
LÖWENHJELM PVetA 1751,
s. 26,
LINNÉ Sk. 430 (
1751)) l. ( ss. n.) == (
SvMerc. V. 3: 289 (
1752)); äv.
KVIA, sbst.¹,
r. l. f.; pl. -orl. -er (jfr ovan); äv. KYA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (ROTHOF 90 1762, NorrlS 1– 6: 102 (1798)) l. -er (HellestadDomb. 14/9 1605. (qui, qvi ,1747 – 1752., qvid 1727 (: Qvider, pl.), ,1752 – 1777., qvia ,1751 – 1811., kya (-ia, -ja) c. 1600– 1815) [sv. dial. kvi, kvia, kya m. m., f., kreatursfålla, kringgärdat åkerstycke, trång körväg mellan två gärdesgårdar, motsv. nor. kvi, kvia, isl. kvi, fålla; av ett germ. kwiō, motsv. umbr. bio, inhägnad]
(
†)
BUREUS Suml. 398 b (
c. 1600;
hskr.).
[KVI 1]
1) mindre inhägnad för kreatur (särsk. får), ofta anordnad med lätt flyttbara stängsel för att underlätta ombyte av plats för inhägnaden; fålla; stundom: hage, liten äng. SCHRODERUS Dict. 7 (c.
1635.
DENS. Lex. 8 (
1637).
ALSTRÖMER Får. 6 (
1727).
Somlige bruka ock, at låta qviar eller fållar gå öfver hårdvalls-ängen. LÖWENHJELM PVetA 1751,
s. 26. Quidar eller Fållor sågos i Nerike på åkrarne, i hvilka boskapen instängdes öfver Sommar-nätterna.
LINNÉ Sk. 430 (
1751).
LINDSKOG SkaraSt. 1: 90 (
1811).
LINDFORS (
1815;
med hänv. till fålla).
[KVI 2]
2) trång väg mellan två gärdsgårdar. IHRE 1769.
[KVI 3]
3) fållgrind av flätvärk. Hyrter eller Qvider, som flätas af dertil tjenlige Hassel-sprötor. BOIJE Landth. 92 (
1756).
GADD Landtsk. 2: 220 (
1775).
Ssgr†:
–
KVIE-LÄNK.
== KVI 3. ROTHOF 179 1762.
Avledn.:
–
KVIA ,
v. (
†)
hålla (boskap) i fålla.
ROTHOF 389 1762.