KVIST kvis⁴t, sbst.¹, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Mat. 21: 8 (NT 1526), HIÄRNE 2Anl. 1 1702; -or SKOGEKÄR BÄRGBO Wen. 26 (c. 1635), Mollet Lustg. C 1 b (1651)). (förr äv. q-) [fsv.
qvister; jfr dan. o. nor.
kvist, isl.
kvistr, nt.
quist; kanske besläktat med
KVAST]
[KVIST.sbst1 1]
1) liten smal gren på l. av träd l. buske (jfr GREN, sbst.¹ 2; äv. om örtstjälk med vidsittande blad, blommor o. småstjälkar. It sinaps korn, som .. bliffuer it trää, så ath foghlana vnder himmelen kunna göra theres näste på thess quista. Mat. 13: 32 (NT (
1526).
The andre skåro quister aff trään, och strödde på weghen. Därs. 21: 8. När späde qwistar skiuta fram
(på träden om våren). FRESE VerldslD 56 (
1717,
1726).
Några qvistar dill. WARG 303 (
1755).
När Paulus .. tog upp ett fång torra kvistar som han lade på elden, kom .. en huggorm fram därur. Apg. 28: 3 (Bib. 1917. jfr
AFTON-,
AL-,
ALM-,
BJÖRK-,
BLAD-,
BLOMSTER-,
DILL-,
DRIV-,
EKLÖVS-,
GRAN-,
HASSEL-,
HORN-,
KVÄLLS-,
LAGER-,
MALÖRTS-,
MAR-,
NATT-,
OKULER-,
OLIV-,
OLJE-,
PALM-,
PIL-,
SÄTT-,
TALL-,
TORR-,
VISP-,
YMP-,
ÅRS-,
ÖRT-KVIST m. fl. – särsk.
[KVIST.sbst1 1.a]
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Man skiuter them (dvs. smickrarna) inthet på then qwisten the sittia, the äre inthz alle ther the synas. BALCK Es. 81 (
1603). jfr: Han tags intet igen på dhen qwisten han sattes. ..
(dvs.) Han är listigh och förslagen.
GRUBB 312 (
1665).
Dhen intet haar sporar, han rijde medh qwist. GRUBB 137 (
1665).
Lijten qwist blijr högt trää. DENS. 461.Bättre en fogel i handen än två på kvisten.
Landsm. 1: 270 (
1879).
Kvistana falla int långt från trä. Hembygden(Hfors) 1912, s. 123. [KVIST.sbst1 1.b]
b) i uttr. på bar, äv. naken kvist (jfr d, på kvist som ännu icke fått blad; före lövsprickningen, innan bladen utvecklat sig; jfr BAR adj. 1 b slutet. Blomma på bar kvist. Fogel som sjunger på bar quist. WESTE (
1807).
Göken kom tidigt och gol på naken kvist. MOBERG Rask. 212 (
1927).
[KVIST.sbst1 1.c]
c) (
†)
bildl. i uttr. icke växa på kvist(ar), "icke växa på träd", vara sällsynt(a). Sådana gubbar (som. Lillieroot) växa intet på quistar. BARK Bref 2: 46 (
1705).
ALEWENHAUPT 1712 hos
LOENBOM Stenbock 3: 302.
[KVIST.sbst1 1.d]
d) bildl. i uttr. vara l. komma (äv. sitta) på grön (förr äv. på en l. någon grön) kvist, vara l. komma i goda ekonomiska omständigheter, ha l. få det bra; jfr GRÖN adj. 2 c; förr äv. på bar kvist (jfr b, "på bar backe". (De) komma aldrigh på noghon grönan qwist, vthan moste förgås och warda til skam. PERICI Musæus 1: 127 a (
1582).
Så länge Gälden wahrar, kan en aldrigh komma på en grönan qwist. SCHRODERUS Hoflefw. 167 (1629).
Skulle .. nu wår gamble .. präste änkia, genom en fåfeng försäkring, wara stält på en bar qwist, och intet weta sig nogon boolek i tijdh hafwa förtingat (så osv.). VDAkt. 1665 nr 423.
LUNDIN NSthm 575 (
1889). jfr: En ung engelsman, som startar i livets strid med avsikt att skaffa sig en grön kvist att sitta på.
HELLSTRÖM RedKav. 83 (
1933).
[KVIST.sbst1 1.e]
e) (
i sht i vissa trakter samt i fackspr.)
koll.: (samling av) kvistar (särsk. ss. bränsle). RARP 3: 172 (
1641).
Stickor, små qvist, och hvarjehanda rusk. ULLENIUS Ro & 293 (1730). Kvist av barr- och lövträd håller mer fosfor än stamveden. BERGSTRÖM Kol. 14 (
1922).
[KVIST.sbst1 1.f]
f) [jfr motsv. anv. i d.]
(
†)
ris (ss. straffredskap för barn). Först barka vi med honom (dvs. Napoleon) ihop vid Dennevitz / Fransosen der vi klådde, han skrek som barn för qvist. BLANCHE Våln. 292 (
1847).
[KVIST.sbst1 1.g]
g) (
†)
i utvidgad anv., om fruktstjälk. WARG 376 1755.
[KVIST.sbst1 1.h]
h) (
i vissa trakter)
på lieorv: grepp bildat av en kvist som utgår från orvets stam. ARENANDER ÅngermEkonByggn. 26 (
1906).
[KVIST.sbst1 1.i]
i) (
†)
bildl. om avkomma. Herren (skall) affhugga aff Jsrael bådhe hoffuudh och stiert, bådhe quist och stubba på en dagh. Jes. 9: 14 (Bib. 1541.
0 Jesse Root och Davidz Quist, /
0 Jacobs liuse Stierna, / Thet ästu Herre Jesu wist.
ARVIDI 197 (
1651).
Den qvist, som löser sig från näringssafven / I moderstammen, skall nödvändigt vissna. HAGBERG Shaksp. 11: 107 1851.
[KVIST.sbst1 1.j]
j) [jfr motsv. anv. i d.]
(
†)
bildl. om mindre förgrening av blodkärl, hårkärl, kapillarkärl. TRIEWALD Förel. 2: 41 (
1736).
[KVIST.sbst1 2]
2) knast i trä, där en kvist blivit avskuren l. på annat sätt avlägsnad; äv.: kvisthål. LIND 1: 179 1738.
Logen var röjd och sopad och de värsta qvistarne voro kittade med beck. STRINDBERG Hems. 78 (
1887).
Godt furuvirke skall vara kärnfriskt ... Å detsamma få icke finnas stora kvistar eller blåytor. 2UB 1: 411 (
1898).
Denna maskin användes .. till att utborra kvistar i arbetsstyckets yta. HufvudkatalSonesson 1920,
2: 71.
[KVIST.sbst1 3]
3) (
†)
plogstjärt. SCHULTZE Ordb. 2473 (c.
1755.
GADD Landtsk. 1: 369 (
1773). – jfr
PLOG-KVIST.
[KVIST.sbst1 4]
4) språkv. bistav i runa. 2VittAH 26: 358 1869. Staplarna ..
(i hälsingerunorna) äro, om möjligt, avlägsnade, så att i regel kvistarna (bistavarna) äro det enda, som återstår.
SvUppslB 23: 421 1935.
Ssgr (i allm. till
1):
A
–
KVIST-BITANDE,
n. (†) Planteringar (av alar till bränsle) böra fredas ifrån det skadeliga qvist-bitandet af hvarjehanda kreatur. FISCHERSTRÖM 1: 36 (1779). HEINRICH 1828.
–
KVIST-BRO.
bädd av kvistar, ris l. mindre buskar mellan vägunderlag o. fyllning å mossar med mindre djup. MÖLLER 2: 103 1785.
PBELLANDER (c. 1800 hos
HAGSTRÖM Herdam. 4:
636. – (
2)
KVIST-BROTT. (
i fackspr.)
brott i kanten av bräder o. d., förorsakat av bortfall av kvistar vid försågningen. ReglVirkeslefv. 1825, &
81.
SFS 1907,
Bih. nr 73, s. 24.
–
KVIST-BÄLTE.
( kvist- 1625. kvista- 1602. kviste- 1584 (†) bälte av (ädel) metall med länkar fyllda med 'kvistvärk' (se d. o. 2. SthmTb. 1584, s. 48 b. Ett lithett halfförgylt quistabelte. ArvskifteSthm 13/7 (1602). Därs. 6/12 1625.
–
KVIST-DROPP.
( kviste-) (
i vissa trakter)
dropp av rägn o. d. från trädens grenar o. kvistar. October. Hugges Åhrs-weden i Ny och för än Trädh blifwa Frost-bijtne eller Skogen warder oreen aff Snö och Qwiste-dråp. BRAHE Oec. 98 (
1581;
uppl. 1920).
SALANDER Gårdzf. 128 (
1727).
–
KVIST-FATTIG.
[KVIST-FATTIG.ssg 1]
1) till 1. TESSIN Skr. 89 (
1763).
Alltmera kvistfattig, laväten och arm syntes den klabbsnötyngda granen. Hö GBERG Utböl. 1: 85 1912.
[KVIST-FATTIG.ssg 2]
2) till 2. Furugolven äro mera kvistfattiga och varaktigare (än golv av gran). HbSkogstekn. 853 1922.
–
KVIST-FRI.
jfr -REN. [KVIST-FRI.ssg 1]
1) till 1. (På slätten växte) Mången qvistfri gran. ADLERBETH Ov. 251 (
1818).
[KVIST-FRI.ssg 2]
2) (
i sht i fackspr.)
till 2. IT 1791,
nr 37, s. 3.
Helrena bräder skola vara qvistfria å den ena flatsidan och å begge kanterna. TLev. 1899,
nr 36, s. 1.
Avledn.:
–
kvistfrihet ,
r. l. f. särsk. (
i sht i fackspr.)
till -fri 2. AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 139 1857.
SkogsvT 1911,
s. 374.
–
KVIST-FULL.
jfr -RIK 1. (
1652).
STRÖM Skogsh. 54 (
1822;
om trädkrona).
– (
2)
KVIST-FÅNGARE,
r. l. m. tekn. lutande roterande cylinder med mantel av glest anbragta trälister för att ur kokmassan från sulfit- o. sulfatkokare avlägsna kvarsittande hårdare delar. 2NF 30: 170 1919.
–
KVIST-HARV.
landt. harv tillvärkad av (kluvna) trädstammar med kvarsittande grenar o. kvistar. NJournHush. 1792,
s. 38.
LUNDEQUIST Landtbr. 134 (
1840).
–
KVIST-HUGGA,
-ning. (
i fackspr.)
avhugga kvistarna av (träd), kvista. ÖoL (
1852).
Sedan trädet fällts och kvisthuggits, uppmätes stocken i längd och tjocklek. TurÅ 1931,
s. 124.
–
KVIST-HUS. (
i fackspr.)
med gärdsel avstängd fyrkant som användes vid uppskattning av kvistved. EKMAN SkogstHb. 216 (
1908).
HbSkogstekn. 795 1922.
– (
2)
KVIST-HÅL.
hål efter kvisti trävirke. SCHULTZE Ordb. 1758 (c. (
1755).
Dörren mellan båda skolrummen .. hade .. ett qvisthål, hvarigenom man .. bespejade hvarandra. SCHOLANDER 2: 299 (1880). LINDBERG BarndM 112 (
1915).
– (jfr
2)
KVIST-KNÖL.
== KVIST sbst.¹, ². BJÖRKEGREN 1862 1786.
InmätnReglRundvirke 8 1919.
–
KVIST-LAV. (
†)
bot. lavarten Arthopyrenia analepta Ach. ACHARIUS Lich. 15 1798.
–
KVIST-LED,
r. l. m. ställe på stam varifrån en l. flera kvistar utgå. VarRerV 56 a (
1579).
En "kvistled" med fem kvistar. Sv Kulturb. 7– 8: 178 1931.
–
KVIST-LÖS.
KALM AmerNäfverb. 2 (
1753).
En .. hög, qvistlös, naken tall. ALMQVIST TreFr. 3: 99 1843.
– (
2)
KVIST-MASSA.
tekn. grövre cellulosaprodukt av trämassas hårdare delar som erhållas från kvistfångare o. silar. HbSkogstekn. 581 1922.
–
(1 h) KVIST-ORV. (
i vissa trakter)
orv med ett utskott för vänstra handen uppe mot orvets övre ända. ARENANDER ÅngermEkonByggn. 26 (
1906).
– (
2)
KVIST-PAPPER.
tekn. grovt omslagspapper tillvärkat av kvistmassa. LAHT 1927,
s. 753.
–
KVIST-REN,
adj. (
i fackspr.)
[KVIST-REN.ssg 1]
1) till 1; == -FRI 1. Rakväxt och qvistren skog. STRÖM Skogsh. 247 (
1830).
[KVIST-REN.ssg 2]
2) till 2; == -FRI 2. ReglVirkeslefv. 1825, &
81. Qvistrena golf.
TT 1887,
s. 154.
Avledn.:
–
kvistrenhet ,
r. l. f. (
i fackspr.)
–
KVIST-RENSA.
skogsv. rensa (träd) från kvistar; äv. refl., om träd: kvista sig. MÖLLER 1807.
–
KVIST-RIK.
[KVIST-RIK.ssg 1]
1) till 1. En qvistrik gran. RUNEBERG 1: 31 1832.
[KVIST-RIK.ssg 2]
2) till 2. TT 1871,
s. 117.
Kvistrika stockar. HbSkogstekn. 103 1922.
– (
4)
KVIST-RUNA.
språkv. LILJEGREN Runl. 53 (
1832).
Kvistrunor .. bildades på det sättet, att å ömse sidor af ett lodrätt streck sattes från detta utgående sidostreck. ÅLUND Run. 30 1904.
–
KVIST-RÖTT,
p. adj. skogsv. angripen av kviströta. SvTyHlex. 1851.
–
KVIST-SAX.
saxformigt redskap för avkapande av kvistar l. grenar. DAHM Biet 88 (
1878).
–
KVIST-SÅG.
skogsv. Skogvakt. 1890,
s. 26. En s. k. kvistsåg, som kan fastskrufvas å en stång för att nå högre uppsittande grenar.
Skogsv T 1903,
s. 178.
–
KVIST-VÄRK,
n. [KVIST-VÄRK.ssg 1]
1) jfr GRENVÄRK. ROSENIUS Naturst. 87 (
1897).
Hon såg nakna träd, .. som aftecknade sitt svarta kvistverk i den melankoliska dagern. ALVING Brita 33 (
1904).
[KVIST-VÄRK.ssg 2]
2) (
†)
lövvärksmönster på "kvistbälte". BoupptSthm 16/8 1659.
B
(
†):
C
(
†):
Avledn.
–
KVISTAD ,
p. adj. [ fsv. qvistadher]
försedd med kvistar; numera bl. ss. senare led i ssgr; jfr GROV-, TJOCKKVISTAD. TEITT Klag. 36 (
1556).
SCHENBERG 1739.
–
KVISTIG ,
adj. ¹, se d. o.
–
KVISTLAS ,
v. (qvistl 1716. qvistzl- 1561–1568. quitzl- 1563 [jfr isl. kvisla, förgrena sig]
(†) till 1: utveckla grenar, grönska; anträffat bl. bildl., om person: frodas. LPETRI SalWijsh. 4: 4 (
1561).
Iacob skal rota sigh, och Jsrael skal qwistzlas och blomstras, så at the skola vpfylla iordena medh frucht. DENS. Jes. 27: 6 (
1568).
SWEDBERG Schibb. 371 (
1716).