KYLLER ɟyl⁴er, n. ((†) r. l. m.
KlädkkamRSthm 1609 A s.
25 b,
TOPELIUS Planet. 1: 73 (
1889)); best. kyllret ( ss. r. l. m. kyllern l. kyliren); pl.
== (
†)
kyllrar (kyldrar) RISINGH KiöpH 92 1669,
MELLIN Nov. 2: 599 (
1852,
1867: skinnkyllrar); kyllrer
KlädkamRSthm 1614 A,
s. 4 a,
KKD 8: 146 (
1700)); pl. bestt. kyllren (
SUNDÉN 1886 osv.) l. kyllerna (HH XVIII. 2: 96 1696 osv.) ((†) kyllrarna LMil. 2: 107 1687,
BerC11Begrafn. 1697, s. A
2 b); förr äv.
KYLLARE,
r. l. m.; best. -en; pl. == ; förr äv. KÖLLERT,
r. l. m. ( kiäll- c. 1620. kiölder 1694. kiöll- 1669– c. 1755. koll- 1614 (: kolrer pl.)– 1656. kyll- 1640 osv. kyldrar, pl. 1688--c. 1766. köl- 1785. köll- c. 1635–1846. kölder 1745. -are 1615–1640 -er 1669 osv. köllert 1669–1755) [fsv.
koller; jfr d.
köllert (ä. d.
keller, kyllert, kyllet) av nt. o. ä. t.
keller, av mht.
kuller (t.
koller); av fr.
collier, halsband (se KOLJÉ; jfr
KOLLER sbst.³,
KOLLETT. sbst.¹]
[KYLLER 0]
(förr, mil.) rock (vanl. av älghud), vanl. försedd med krage till skydd för halsen, urspr. buren i st. f. pansarskjorta under rustningen senare enbart, utan rustning, senast (intill 1815 ingående i uniformen för Livregementsbrigad ens kyrassiärkår; förr ngn gg äv. om pansarskjorta. Enn kiöller af desme läd [er]
. KlädkomRSthm 1669 A,
s. 25 b. En kiällare aff kopar.
Visb. 1: 259 (c. 1620. En .. dugelig .. karl .. måste wara munterad .. Med ..
En kyller, om möjeligit är. LMil. 1: 34 (
1680).
Hans sinne var helt annorlunda .. i kyllern än i purpurråcken. DALIN Arg. 1: 41 (
1733, (
1754).
Den åtsittande kyllern gaf åt .. (G. II A:s) former ett än mera fylligt utseende. TOPELIUS Fältsk. 1: 33 (
1855).
BRAUNERHJELM LifregHäst 4: 265 (
1915;
om förh. (
1864).
SVENSSON SkånFolkdr. 110 (
1935). jfr
LÄDER-,
SKINN-,
SÄMSKSKINNS-,
ÄLGHUDS-KYLLER m. fl.
Ssgr (utom i
-FÄRG(AD) o.
-GUL bl. om ä. förh.):
–
KYLLER-ARM,
sbst. (
†)
== -ÄRM. LMil. 2: 107 1687.
–
KYLLER-DRÄKT.
2SAH 15: 161 1834.
–
KYLLER-FÄRG, förr äv.
-FÄRGA ,
r. l. f. (
i fackspr.)
gul färg, bl. a. använd till färgning av kyller o. andra skinnvaror; gulockra, ljusockra; äv. om färgtonen. Bouppt- Sthm 7/7 (
1676).
Kyllerfärg bruka både målare och skinberedare. Linné Stenr. 60 (c. (1747). WESTE FörslSAOB (
1823;
om färgtonen).
2NF 10: 620 1908.
–
KYLLER-GUL.
jfr -FÄRG. Kroppen (hos en viss fisk är, högt kyllergul, litet stötande i brunt. LILLJEBORG Fisk. 1: 671 (
1884).
–
KYLLER-HAKE.
för hopfästning av kyller. BoupptSthm 12/11 1689.
–
KYLLER-KLÄDD,
p. adj. En kyllerklädd ryttare. BÄCKSTRÖM Folkb. 2: Öfvers. 125 1848.
–
KYLLER-MAKARE.
LIND (
1749;
under koller-macher).
–
KYLLER-ROCK.
kyller. Jägare i gula kyllerrockar. BJÖRLIN Elsa 44 (
1879).
–
KYLLER-SKÄRARE.
jfr -MAKARE. BoupptSthm 7/2 (
1674).
KKD 10: 66 1767.
–
KYLLER-SNIDARE.
==- -SKÄRARE. LINDSTEEN GiftklädeRyting (
1722;
i titel).
–
KYLLER-ÄRM.
Ett par kiöllerärmar af Tubin, och lärfftzLijf. BoupptSthm 1/3 1659.
2SvKul- turb. 1–2:
166 1934.
Avledn. –
KYLLRA ,
v., -ing.
( klöl- 1745. kyl- 1741–1762. kyll- 1873–1884. köll- 1808 (i fack spr.) (rengöra o.) färga (skinnvaror, särsk. kyller) med kyllerfärg. SERENIUS (1741). ROTHOF 662 (1762). SPAK HbFältartill. 33 (1873).