KÄTTING ɟät³iŋ², förr äv. (i bet. 2)
KÄTTNING,
sbst.³,
r. l. m.; best. -en; pl. -ar. ( kett- (kiett-, kjett-) 1688–1933. kätt- (kiätt-, kjätt-) 1738 osv. -ing 1688 osv. -ning 1694–1838) [liksom d.
kætting av holl.
ketting, ombildning av mnl.
keten(e) (se
KEDJA, sbst.)]
[KÄTTING 1]
1) (
i sht i fackspr., särsk. tekn. o.
sjöt.)
(vanl. grövre) kedja (vars i varandra gripande länkar fått en särskild, mot kraven på hållfasthet o. lättrörlighet bäst svarande form); äv. koll. l. ss. ämnesnamn; äv. mer l. mindre bildl.; äv. sjöt. i inskränktare anv.: ankarkätting. Rundlänkad, ovallänkad kätting. Kortlänkad kät- ting, utan mellanstolpar; motsatt: stolpkätting. Sticka (ut) kätting (sjöt.), låta mera kätting löpa ut. Kättingens grovlek betecknas genom länkjär- nets diameter i centimeter. Kättingar med öppna, med slutna länkar. PH 6: 4192 (
1756).
Fartygs takling tillverkas af tågverke, jerntross och ketting. FRICK o. TROLLE 21 (
1872).
Min vers vill slå i stycken / hvar trångsmidd länk i tvångets tungakätting. FRÖDING NyttGam. 35 (
1897).
Om fartyget .. ligger.. till ankars, skall kättingen (vid deviering) vara hemvindad "kort stagsvis". HÄGG PraktNav. 28 (
1900).
Snökedjor af härdad prima svensk ketting. SD(A) 1915,
nr 343, s. 14. HELLSTRÖM
Malmros 226 1931. jfr
ANKAR-,
BETSEL-,
BORG-,
FÖRTÖJNINGS-,
HISS-,
HUGG-,
JÄRN-,
KABELLARIE-,
KATT-,
KRAN-,
LYFT-,
LÄNK-,
RING-,
SNÖ-,
STOLP-,
STOPP-,
TRANSMISSIONS-KÄTTING m. fl.
[KÄTTING 2]
2) [urspr. o. eg. om varpen, innan den upplindats på vävbommen, då den är hopflätad som en kedja för att icke tilltrasslas]
vävn. varp, ränning. STIERNMAN Com. 4: 1207 (
1688).
Sådane väfnader, som, både til Kätting och Inslag, af skrubbel-garn äro förfärdigade. PH 6: 4199 1756.
Form 1933,
s. 247.
Ssgr A
– (
1)
KÄTTING-HJUL .
tekn. tandhjul vars tänder gripa in i länkarna på en kätting o. som därigm överför sin rörelse på denna.
TT 1886,
s. 50.
– (
1)
KÄTTING-LÅS.
tekn. inrättning varmed kättingar l. kättingslänkar sammanbindas l. hopfästas; kedjelås; klohake. TT 1897, Byggn. s.
30.
VaruhbTulltaxa 1: 440 1931.
–
KÄTTING-STOPPARE, se
B. – (
1)
KÄTTING-TRANSPORT.
tekn. transport medelst ändlös kätting försedd med medbringare, transportbehållare o. d. JernkA 1884,
s. 191.
– (
1)
KÄTTING-TRUMMA,
r. l. f. tekn. trumma l. rulle med spår för upptagande av kätting i ett l. flera varv (å kran,vindspel o. d.). TT 1883,
s. 118.
SFS 1919,
s. 368.
B
(2)
–
KÄTTINGS-BOM.
( -ing- 1874–1911. -ings- 1911 osv.) vävn. i vävstol: baktill på vävstolen vridbart lagrad valsformig kropp l. bom på vilken varpen upprullas. UB 6: 422 1874.
– (
2)
KÄTTINGS-GARN.
( -ing- 1845. -ings- 1896 osv.) vävn. varpgarn. AB 1845,
nr 238, s. 1.
– (
1)
KÄTTINGS-KLYS.
(-ing. 1928–1931. -ings- 1878 osv.) sjöt. klys varigenom ankarkätting ledes. TT 1878,
s. 230.
– (
1)
KÄTTINGS-LÄNK.
( -ing- 1856–1920. -ings- 1872 osv.) tekn. länk l. malja i kätting. UGGLA Skeppsb. SvFrLex.
1856.
– (
2)
KÄTTINGS-SKÄRARE.
( -ing- 1900–1909. -ings- 1899 osv.) vävn. arbetare som utför kättingsskärning, SD 1899,
nr 48 s. 4.
Fört- ArbetTextilf. 2 1909.
– (
2)
KÄTTINGS-SKÄRNING.
( -ing- 1838–1911. -ings- 1874 osv.) vävn. varpmaterialets klippning o. ordnande för uppläggning på kättingsbommen. PASCH ÅrsbVetA 1838,
s. 23.
Form 1933,
s. 247.
– (
1)
KÄTTINGS-SMED.
( -ing- 1918–1981. -ings- 1931 osv.) person med kättingssmide ss. yrke. PT 1918,
nr 299 A,
s. 3.
– (
1)
KÄTTINGS-SMEDJA.
( -ing- 1891–1915) ROOS Skugg. 156 (
1891).
– (
1)
KÄTTINGS-SMIDE.
( -ing- 1840–1910. -ings- 1886 osv.) tekn. abstr. o. konkret. JernkA 1840,
s. 205. Groft kättingsmide.
Därs. 1910,
s. 80.
– (
1)
KÄTTINGS-SPLITS.
sjöt. splits för fastgörande av en tågända vid kättning. RAMSTEN o. STENFELT 1917.
– (
1)
KÄTTINGS-STOLPE.
tekn. järnbult (tvärstag) som spänner ut en kättingslänk på midten. RAMSTEN o. STENFELT 1917.
– (
1)
KÄTTINGS-STOPPARE,
r. l. m. (-ing- 1845–1932. -ings- 1866 osv.) sjöt. stoppare för fastlåsande av ankarkättingen. AB 1845,
nr 2, s. 4.